#bristen

[alexbrecks]

Brady: No, I will not accept the call. Kristen: What? He declined my call?

[queenohalloween]

my skrunklies, each and every single one... till I make more

I’ve made so many of these little critters and I love them all so much

no wait I love most of them, Vivian I would gladly throw down a flight of stairs if I had the chance. Thats still love tho

[im-da-bronx]

Bristen (British Kristen): Blimey

People in real life: Hey man how’s it going

[inthegrassdrinkinglemonade]

Blev väldigt besviken på bristen på ärtpåsar i vuxenlivet

[tullyyy]

Fig the Infaethable!!! I'm gnawing at the bars of my enclosure waiting for next weeks ep, PLEASE.

(Sidenote! This drawing and my British Kristen (Bristen?) doodles from before are available as stickers on my Redbubble! Check it out here)

[alexbkrieger13]

https://www.fotbollskanalen.se/england/eriksson-om-bristen-pa-mangfald-i-klubbar-efter-kritiken-mot-arsenal-det-ar-/

Eriksson on the lack of diversity in clubs - after the criticism against Arsenal: "It's a problem"

Women´s Superleague-28 minutes

GOTHENBURG. Arsenal have been criticized for a lack of diversity. Magdalena Eriksson believes that it is a widespread problem. - We want football to reflect society, she says.  

Sharp criticism has been directed at Arsenal from several quarters after the English big club published a new team image. The reason? Everyone in the picture is white - and journalist Beth Fisher believes that the troupe does not reflect the society it represents.  

It prompted Arsenal to issue a statement.  

"We agree that our women's team does not reflect the diversity that exists around the club and the communities we represent. Increasing the participation of young women and girls from different backgrounds is very important to us," the club wrote.  

Swedish national team midfielder Magdalena Eriksson believes that it is extremely important that clubs and national teams represent society.  

Advertisement

- I think it is good that the question and the problem are raised, because it is a problem and we want our football to reflect society. After all, we can look inward and towards our national team and think that there are things we can do that allow us to get the whole society involved in football, because that is what we want football to exist and be equally accessible to everyone, she says.  

It is therefore about evaluating your national team, your region or situation in order to get society involved. Eriksson raises issues such as opportunities to participate and what can be done to get more people to participate.  

- You have to identify where the problem lies. Is it an economic or cultural issue? It is probably different because in Sweden we have a different situation than in England and there are different solutions for different societies. It's not about us being content with where we are today, but that we can get even more girls to play, she says.  

Advertisement

Why is it an important question for the national team defender?  

- I have received an awful lot of positives from my football and in my life and I wish that everyone can have that opportunity.  

How important is it that there is representation in the national team? - Very important. I think it inspires, it makes you think that that could be me and that there is a way to go. It's about raising such issues and that we talk openly about it and send signals that football should be a place for everyone.  

She continues:  

- Role models are also very important. It inspires and it creates dreams, that's what we see and feel. There were some little girls out there who get new dreams and dreams are created by seeing us and what we get to experience and can achieve. I think the fact that we can live on football and be full-time professionals inspires a lot of people.  

A group of little girls stood and watched the Swedish training, Magdalena Eriksson was the player who walked up to the excited group.  

- They were so sweet and cute. It's fun to see how we can inspire young girls out there, and they immediately came up with questions about how hard to fit a ball. The role model piece is incredibly important, she concludes.  

[natures-moments]

Bristen, Switzerland

[tagesnotizen]

17.8.2024 | Wipkingen | 11.00h

Auf dem Markt wie immer Mitte August: Heidelbeeren aus Bristen.

[roxy206]

🎧! But also I have a request! Choose your favourite lyrics and then assign them to the ship you think best suits them!

I love this so here are several lmao

do I really have to chart the constellations in his eyes? — Feyre x Rhysand

what is true when I’m in pain; when I get destructive & I ruin things again — Nesta x Cassian

someone’s gonna show you how a heart can be used, like you did mine — Beth Boland x divorce

if I didn’t know better, but dammit I do — ahhhh this is so hard because this is suuuuch a shippy song to me! Especially for irl ships. I have to give this one to Bristen though

I couldn’t utter my love when it counted; ah but I’m singing like a bird about it now — Trixya

got tired of waiting, wondering if I was ever coming around; faith in me is fading — Chriska

get so jealous when you ain’t by my side; I know it’s selfish but I need you tonight — Trixya

I can’t wait till we can both say I’ve been feeling it the whole time; I can’t wait till we can both say, I’ve been waiting for the first sign that I wouldn’t be alone when I told you I’ve fallen for you — Vandergerd

just give me trust & watch what’ll happen— Trixya

what if the way that we started made it something cursed from the start, what if it only gets colder— BANKS is always Brio vibes

🎧 ask game

ETA: shout out to Read U Wrote U, Hello Hello, Under The Big Top, & Jantasy which all came on shuffle from my liked songs while I was doing this 😂

[prussianmemes]

Under the watchful eye of the mighty Bristen, Altdorf, 2023

[queenohalloween]

A quick doodle I made tonite, would ya believe me if I told ya it was easy to make when I remembered the circle and mirror tools?

[svt-play]

Först ut, det jag sett på medan jag skapade.... det här. Sverige! pratar om allt möjligt som berör kultur och landet. Avsnittet jag ser på handlar om norrbotten, Hooja, bristen på folk som vill jobba med kultur, och vad de 100 000 inflyttade, som kommer krävas för att satsningarna inom industrin ska lyckas, ska föra efter de slutat jobbet?

[enmusasblog]

18-åriga Natalie Reigo släpper äntligen den efterlängtade singeln "Instant Delights"

Natalie Reigo, en talangfull, passionerad och mycket driven artist från Stockholm, släpper den efterlängtade singel "Instant Delights", som redan fått god respons på Tiktok. Låten, skriven av Natalie själv tillsammans med Matilda Gratte och Sofia Arvidsson samt producenten Kristofer Cepevski kommer att finnas tillgänglig på alla musikplattformar den 20 september.

Natalie Reigo är en framstående artist och låtskrivare inom genrerna pop, soul och R&B. Med en imponerande musikalisk bakgrund har Natalie samarbetat med producenter och låtskrivare som har toppat Billboard-listorna samt bakgrundsmusiker åt välkända artister som Zara Larsson. Redan vid en tidig ålder visade Natalie upp sin talang på scenen. Som 10-åring gjorde hon sitt första framträdande och sedan dess har hon delat scen med namn som Klara Hammarström, Smash into Pieces, Tusse, Hanna Ferm och Robin Bengtsson.  Natalie har tidigare släppt flera låtar på Spotify, varav en cover på Abbas "SOS" som på bara tre månader fick över 550 000 streams. Med varje nytt släpp visar Natalie upp sina musikaliska kvaliteter och framhäver sin talang som låtskrivare och artist.  Natalie Reigo är redo att erövra musikvärlden med sin unika röst och passion för musiken. Med "Instant Delights" visar hon upp sin förmåga att skapa musik som berör och inspirerar lyssnarna. "Instant Delights" är en låt som berör ämnet bristen på tålamod i dagens samhälle och längtan efter snabba belöningar, även i relationer. ”Jag vill inspirera och vara en förebild, särskilt för unga tjejer, att våga stå upp för sig själva och följa sina drömmar. Folk idag har inte tålamod och vill ha snabba belöningar, men det lönar sig att kämpa hårt för att uppnå sina drömmar”, säger Natalie Reigo. Kommande spelningar 20 september Hilma – Stockholm 28 september Patricia – Stockholm 22 november Patricia - Stockholm För mer information om Natalie Reigo  https://www.instagram.com/nataliereigo/ https://www.tiktok.com/@nattireigo 

För intervjuer och frågor: Anette Ståhl på Enmusa Music Tel: 0707 180 120 eller anette@enmusamusic.com 

[viktorfredriksson]

»Civil War« – där samtid och framtid olustigt möts

Alex Garland räds inte stora teman. Det är ofta existentiellt och inte sällan apokalyptiskt i hans berättelser, oavsett om det handlar om blodtörstande zombies, amoklöpande AI eller en slocknande sol.

I »Civil War« kastas vi mitt in i inbördeskrig. USA står i brand. Erfarna krigsfotografen Lee (Kirsten Dunst) bestämmer sig för att, tillsammans med tre journalistkollegor, färdas genom landet mot Washington D.C. för att få till en intervju med presidenten. Garland tar med detta ett steg bort från den renodlade genrefiktionen men behåller sin bleka framtidstro – med ena benet kvar i samtiden. För tajmningen är såklart slående; presidentvalår, mordförsök på Donald Trump och en polarisering som ständigt tycks nå nya höjder.

Därför är det anmärkningsvärt hur opolitisk »Civil War« är. Vi vet väldigt lite om vad som har hänt och ingenting om varför. Information delges fragmentariskt genom förhållandevis smidig exposition: vi hör talas om ”separatiser”, ”väststyrkor” och ”regeringsstyrkor”. I förbifarten nämns att presidenten avskaffat FBI. I en annan scen jämförs han med Mussolini och Gadaffi. Men om krigets orsaker är höljt i dunkel är dess effekter slående. Pengar förlorar sitt värde, tilliten till medmänniskor urholkas, polariseringen ökar, och en primitiv brutalitet växer fram. Man vet inte mot vem eller varför man skjuter. Och landskapet talar sitt tydliga språk; brända bilar längs motorvägen, övergivna matbutiker och plundrade bensinmackar för tankarna till »28 Days Later«.

Så långt fungerar filmen väl. Och även om idén om krigets avhumanisering är långt ifrån ny så skildras den effektivt genom de många hinder som huvudkaraktärerna stöter på under sin vansinnesfärd, och skräckupplevelsen förstärks av den handhållna kameran och en skicklig ljuddesign.

Allra bäst i nyckelscenen med Jesse Plemons ej namngivna soldat (av oklar tillhörighet). Framför en grav av mänskliga offer som troligtvis också korsat hans väg, iförd röda solglasögon, och med automatvapnet riktat mot journalisternas pannor frågar han dem, en i taget: “What kind of American are you?” För varje svar som inte passar hans världsbild avfyras ett skott. Rasismen tar sig uttryck och är fruktansvärd även i ett demokratiskt och civiliserat samhälle, men i ett samhälle bortom kontroll, där politiska kompromisser inte längre behövs, där varken lagar eller konventioner existerar, där tillgången till vapen är fri – i detta tillstånd låter sig ondskefulla idéer växa otyglat med bokstavligen livsfarliga konsekvenser.

Den journalistiska vinkeln är i sig en intressant utgångspunkt: det borgar för en riskfylld och dramatisk roadtrip, och vi vet att bilder kan förändra världen – vi har alla sett bilderna på napalmflickan i Vietnam, demonstranten på Himmelska fridens torg och den syrianska pojken på stranden som blev en väckarklocka för flyktingkrisen.

Men i »Civil War« leder det journalistiska spåret ingenstans, mer än att legitimera karaktärernas bilresa och försätta dem i kniviga situationer. Å andra sidan står realismen och bristen på tillrättaläggande i befriande kontrast till Hollywoods ständiga romantisering av den grävande journalisten; i en annan, troligtvis sämre, film hade såklart Kirsten Dunsts karaktär lyckats plåta bilden som avslutar kriget och belönar henne med Pulitzerpriset.

Filmens större problem är karaktärerna, som är alldeles för grovt skissade för att verkligen engagera. Stereotypiska »ungspolingen« och »veteranen« blir aldrig mycket mer än så, och Lees sidekick Joel (Wagner Moura) är lika anonym som trollen på X. Kirsten Dunst själv står för en habil insats i huvudrollen men även denna hade tjänat på större manusmässig omsorg.

I slutändan lämnas man omtumlad och lite tom. Det är något oklart vad filmen vill förmedla, och när man gör så pass mycket avkall på story och karaktärsdjup ställs höga krav på den intellektuella slagkraften. Men trots sina tillkortakommanden är det en film som stannar kvar hos en långt bortom eftertexterna. Precis som de där ikoniska bilderna.

Se också: »Children of Men« (2006)

[typeslugs]

Nolltaxa och ungdomar

Fagersta avslutar initiativet med gratis kollektivtrafik i kommunen, rapporterar Bussmagasinet (6/8, 2024). Kommunen har sedan 2018 haft nolltaxa, men den S-ledda kommunstyrelsen har nu alltså valt att ge upp, vilket de hävdar är på grund av att alltför många ungdomar reser med bussarna på ett stökigt sätt.

Detta resonemang förvirrade mig, som kommer från Göteborg där alla skolungdomar reser gratis i kollektivtrafiken på vardagar, och där ungt stökande inte är del i den diskursen. Till detta bör tilläggas att gratis skolskjuts ingår i skollagen, men tillämpas olika beroende på kommun. Skollagen villkoras självklart inte av ungdomarnas beteende, vilket är värt att ha i åtanke när vi funderar på att begränsa ung rörlighet utanför skol-sammanhang.

Att stökiga ungdomar överhuvudtaget är ett problem i kollektivtrafiken ser jag framförallt som ett symtom på vad som verkar vara ett ständigt förekommande problem, nämligen bristen på konstruktiva aktiviteter för unga. Fritidsgårdar är utbredda, men verkar inte heller ha resurserna eller kapaciteten att hantera allas behov.

Grunden i denna problematik är att unga är en politiskt förtryckt grupp. De är maktlösa gentemot sina omständigheter. Unga har dessutom fördelen att inte ännu ha blivit mentalt nedbrutna i ett människofientligt system. I Foucauldianska termer så är de i ett omvälvande skede i disciplineringsprocessen, och har inte fullt accepterat den hegemoniska ordningen. Unga känner av sitt förtryck, men de har svårt att artikulera dess specificitet. De vet att det finns en stor orättvisa, men har svårt att urskilja vart de kan rikta sin ilska, och istället slår de mot allt som heter auktoritet, inklusive ordningen ombord på bussar.

Givetvis så finns det sätt att kuva denna rastlöshet, exempelvis genom övervakade fritidsaktiviteter och mer kontroll och begränsningar i ungas förmåga att röra sig. 'Lösningar' som gör förtrycket och frustrationen mer påtaglig. Att rikta om ungas energi till dedikerade lekstugor är taget från samma spelbok som Adorno och Horkheimer kritiserar i The Culture Industry, nämligen underhållning som en distraktion från förtryck. (Jag vill här inte undergräva den politiska potentialen som finns i lek, men att flytta lek till gömda platser är just att beröva den genomslagskraft.)

Det är en klyscha inom vänster-debatt att alla problem löses genom världsrevolutionen, och jag vill inte peka på lösningar som förutsätter paradigmskiften, utan istället tar steg åt det hållet. Vad fallet med 'gratis bussar blir ungdomsgårdar' indikerar är ju dels att det såklart är nice att åka buss, dels att unga behöver platser som de vill hänga på, och slutligen att de behöver en riktning att uttrycka sin frustration i. Oartikulerad ilska kan vara svår att omvandla till omtanke, och komplexiteten i samhällets systematiska förtryck gör det svårt att identifiera användbara sätt att agera. I slutändan tror jag det handlar om att ge unga verktyg som de kan använda för att bemöta sitt förtryck, och en viktig del i den processen är att öppna vägar in i demokratin genom att låta unga ta plats som medborgare.