#fredrik massa

[itsaleph]

@fredrikmassa

[sexymalenavels]

Federico Massaro/Fredrik Massa

[tryingtounderstandbrainheart]

Malmö -Örebro - Malmö

11 dagar har passerat. Det känns snarare som nästan 3 veckor, för återigen har det hänt en del. Byggt ut mammas trall med Fredriks hjälp, det var himla kul. Fått mamma att på nåt vänster börja virka igen trots att hon hade "gett upp", blivit sams med Maggieboy och haft bra samtal med henne, snurrat runt lite i Örebro o letat resväska att bygga om och hittat massa fina tyger o grejer istället som jag inte kommer få med på tåget så de får skicka det, köpt ny resväska, sovit "själv" både i Hovsta och på landet, varit på landet för första gången på typ tre år, strosat lite i Wadköping och njutit av det gamla fina där, tjafsat och blivit galen på mamma, tyckt jättemycket om mamma, haft jättebra samtal med Mia o Per, ätit kantarellmacka för första gången på typ...10 år? Jagat kantareller i skogen och faktiskt fattat/vågat plocka lite, gosat med Ruffe, gjort ett collage med mamma, gått runt Tjärn för första gången, fått resväskan i födelsedagspresent, känt mig värdelös, fått höra att jag är väldigt värdefull, fått stöd, gett stöd, varit vid sjön, känt att fan jag behöver fan körkort efter att jag svettats omkring på stan i alldeles för varma kläder och väntat på bussen en halv evighet, åkt Hovstabussen flera gånger, gjort risotto till hela högen, upptäckt att Örebro stad är så jäkla liten och fel, ...

Inte målat, gjort saker i lera, marknadsfört mig, haft massa dötid, virkat och allt annat jag trodde jag skulle göra.

Imorn är dags att pysa och jag bävar för att jag kommer åka åt fel håll, glömma resväskan på tåget, missa tåget, må konstigt på tåget...

Men hem behöver jag pysa och jag saknar liksom mitt liv där. Värmen, lägenheten och hela alltet. Det har varit härligt här men det märks att nä...det här är inte längre hemma. Jag...bor inte här längre.

Såklart måste det krångla lite extra och tåget kan bli försenat imorn. men ja, det blir som det blir. Resväskan är i farozonen att vara så tung att den går sönder och jag vet inte hur det kommer vara o rulla den över den där jäkla sandgropen vid resecentrum. Den var såpass tung att jag fick säga åt Maggie and Jonie att möta mig på stationen ifall de ville säga hejdå.

Det är bittersweet though. Jag gillar INTE avsked, speciellt när det är bra stämning och man egentligen inte vill fast man behöver. Det är jobbigt att känna folk på olika ställen man gillar. Uffh.

Nu är det typ 14 timmar kvar och sen kommer det stå "ön" på bussen och folk pratar skånska och havet och livet jag börjat byggt upp där. Helst. Om det går som jag hoppas och inte saker krånglar och blir åt helvette.

Det är flummigt för det blev INTE som jag trodde typ alls. Jag har haft fullt upp i stort sett sen jag kom hit och har inte alls haft massa dötid att slå ihjäl. Det har faktiskt all in all varit jävligt Nice. Jag har fått nya perspektiv, jag har fått umgås massor, farit omkring, byggt saker, skapat saker, haft bra samtal. ..

Jag har fått lite tid ifrån saker och ting och det gör att det blivit lite nya ögon och nya tankar.

Men ja...det är många timmar imorn... och jag är nervös att det kommer bli poopietown. Men ... det blir som det blir.

[essaer]

D e kroniskt handlar om en kopia av crfn: författaren Anne Herrera (döpt till Mercedes) vars pappa är överklass och politisk flykting från Chile och mamma är läkare, som har måsfobi, gör abort, flyttar, som är tillsammans med en ansvarstagande och närvarande man, tillika far till hennes barn och precis som crfn iakttar hon det överflöd den övre medelklassen/överklassen lever i, i Stockholm. Framgångens janusansikte, det avskyvärda i den spelade värmen, Anne tvingar kvar den spansktalande städerskan för att träffa hennes pappa, eftersom hon så gärna vill ha något gemensamt med henne, inte se sig som överordnad, men hennes överklasspappa hälsar bara kort - de är ju (på) helt olika (platser), och samtidigt enkelheten, Stockholm är vackert och när hon promenerar med barnen till skolan är allt perfekt.

Samtidigt lider Anne av kronisk smärta, pga förlossning. Hon bokar ständigt nya läkartider; söker nya svar, möjlighet till sjukskrivning, någon som uppmanar att föda ett andra barn trots all smärta. Läkaren Fredrik tror allt är psykosomatiskt, i slutändan ger Anne honom rätt, smärtan är borta när hon går vidare från de trauman och svårigheter hon väver samman under bokens gång.

Jonathan är Annes första pojkvän, de är lite av och på (?), Alexander är en dryga tio år äldre psykopat som tvingar in henne i en relation samtidigt som hon är ihop med Jonathan, han hotar att avslöja allt för Jonathan om hon lämnar honom. Philip är den nuvarande maken, till vilken hon säger att hon fortfarande är kär i Jonathan, vilken hon väcker om nätterna för att berätta om sina tankar om Jonathan. Philip säger att hon inte beter sig som att hon inte är kär, hon svarar inte utan frågar varför han stannar. De bråkar efter att hon nästan sparkat honom när han ger en eltandborste i julklapp.

Efter att ha lyssnat på En varg söker sin podd i flera år är det omöjligt att inte höra crfn:s röst när jag läser boken. Språket är karaktäristiskt crfn, rappt - på gränsen till chockerande tempo - och halvt översatta engelska idiom; tankevärlden lika egen och aktuell som alltid, träffande associationer för annars uttjatade ämnen och hyperaktuella referenser (Putin - medan kriget i Ukraina fortskrider - pandemin). Det är också språkliga omformningar; länningar (för personer med icke-svenska rötter). En del spaningar känns igen från podden: att självhjälp, tarot och kristaller är det sexiga svaret på en nedmonterad välfärd där kvinnors sjukdomar inte tas på allvar.

Jag känner mig kluven om vad jag tycker, dels delar jag mycket av berättarjagets äckel inför samtiden och överkonsumtionen och dels känner jag igen mig i att vara så självmedveten och/eller ångestdriven att det inte går att uttala sig om minsta lilla sak utan att se det som ett förhävande av sig själv som också äcklar en.

Crfn lyckas beskriva det mänskliga lidandet genom könsmärkta händelser, kvinnorna som fastnar i sms-lån för att de köpt massa kläder, skulden över aborten samtidigt som möjligheterna därtill försvinner i USA, smärtan över att existera i en ond värld. Precis som berättarjaget säger, så ägnar sig crfn åt att avslöja överflödet, ondskan och självupptagenheten (kanske som uttryck för människans litenhet men samtidiga försök att göra rätt, ställa till rätta), samtidigt som hon erkänner vad berättarjaget beskriver som en global rikedom men lokal fattigdom (då i relation till sin mammas omfattande sms-skulder, trots att hon är läkare). Trots (eller tack vare?) de parallella tidsplanen, de olikartade relationsberättelserna, iakttagelserna av samtiden och medel/överklassens beteenden i den ges en snittyta av en samtidsmänniskas liv (där enbart åldrandet saknas, även om relationen skönhet-åldrande berörs).

Kanske är det bara tonen i boken som inte faller mig på läppen, eller att crfn:s egna röst hörs så tydligt genom de många likheterna med hennes liv. Innehållet bär på så mycket, så extremt många tankefrön, men formen är som helhet (för jag känner mig ändå hemma i hur hon inte visar hänsyn till ett regelrätt språk) inte för mig. Jag kan inte sätta fingret på vad jag saknar, men det känns som att det hon fångar på något plan är för vagt, för flyktigt behandlat (även om det också är så konkret) och att jag saknar djupet som kunde skapats av att låta några av fröerna få sätta sin grodd lite mer/blomma ut.

Sanningen är att jag klarar knappt att ta hand om två barn, men jag är ändå oåtkomlig, perfekt, oberoende. Det engelska ordet är untouchable och det har att göra med att jag har en man och vi bildar den enhet som styr världen. Kärnfamiljen. Och det här är ingen kritik mot kärnfamiljen, mer av ett avslöjande. Den är så bra som alla kritiker är rädda för. Den är bättre. Den hjälper mot allt och den kan få alla att må dåligt. Den är ett vapen. Det vapnet har jag nu men det hade jag inte då (s 34).

Jag hatar att referera till tänkare. Det är så jävla genant. Vad är problemet? Tror jag att jag är i skolan? Tror jag att jag ska få betyg?? Vill jag ha en medalj? Älskar inte min mamma mig? Skitsamma (s 344). [Precis innan en utläggnig om Foucaults tankar om bejakande av drifter som ytterligare en förlängning av makten.

Jag spelade upp, om jag ska vara ärlig, en annan sak, som jag aldrig skulle drömma om att berätta för en läkare. Det handlade om olycklig kärlek. Kärlek är så jävla pinsamt och lågstatus och att jag ens tänkte de tankarna när det satt människor straight outta Syrien precis utanför dörren fyllde mig med ett själväckel som gränsade till perversion. Framförallt var kärlek inte patologiskt. Jag skulle förlora min sjukpenning direkt. Så jag höll käften (s 59).

Berättarjaget framför också den kanske enda rimliga kritiken av me too. Mer precist; en mer nyanserad syn som snuddar vid offrets medverkan är det enda en intellektuellt sinnad orkar med efter att ha utstått rörelsens frosseri och egenproduktion av trauma (både formandet av vad som utgör trauma och återupprepningen som är sitt egen slags trauma). Me too spände över hela spektrat, från manlig homosocialitet till att återberätta de mest våldsamma våldtäkterna, där hela kulturen var en bokstavlig våldtäkt på kvinnan i det förra fallet och där enbart den händelse som subsumtionslogiken kunde rubriceras som grov våldtäkt erkändes i det senare fallet.

Jag tycker det är svårt att veta vad som är ett övergrepp och vad som bara är en trevlig stund (s 335).

 Sekunden jag säger våldtäkkt, på ett vegankafé i Vasastan, till Agnes, känns det som om jag ljuger. Jag äter min bowl. Det är otrovärdigt med våldtäkt för det är en helhetslösning? Jag spottas ut ur ekvationen, blir ljusrosa, En linnéa? En klockad blomma. En oskuld. Det är en fattig beskrivning av livet, för det har väl inte utstrålningen av att vara matematiskt? En formel? Livet alltså. Om om det nu är en matematisk formel, är det osannolikt att uträkningen blir att en har gjort hundra procent fe och en annan gjort noll procent fel

[–]

“Me too gör, trots sin vokala styrka kvinnor tysta, utan rörelser. Var inte jag full av rörelser?”

[–]

“Du vet historierna om övergrepp som alla kvinnor har? De är likmaskar. Men där är inte vi de äckliga, dr är asätarna de äckliga. Som hyenor går dokumentärfilmare och favkboksförfattare och poddare omkring och letar efter vittnesmål. Det är ett carte blanche för det anses vara feministisk kamp att berätta dess ahistorier, men det är övergreppet om igen.” (s 365).

[nncosta]

Fredrik Aursnes já conquistou a massa adepta do Benfica e.. Roger Schmidt

Fredrik Aursnes já conquistou a massa adepta do Benfica e.. Roger Schmidt

Fredrik Aursnes chegou à Luz este verão praticamente como um desconhecido, mas depois das exibições com PSG, FC Porto e Juventus já ninguém ousa colocar em causa os €13 M pagos (podem chegar aos €15 M mediante objetivos) pelo médio norueguês de 26 anos, que aproveitou a lesão de David Neres para agarrar lugar que não quer mais perder. É bastante diferente do brasileiro naquilo que oferece à…

[p1tstop]

ROC 2015 superiority established with one image

[misslacito]

Dolce & Gabbana Primavera Verano 2019

Dolce & Gabbana Primavera Verano 2019

La primavera la sangre altera y es el caso de Dolce & Gabbana. Su colección mezcla la religión con la tradición y como elemento novedoso tenemos la comida. Sus campañas son muy divertidas siempre, llenas de protagonistas y en la calle. Eso sí, la imagen de la firma está en decadencia, también es un hecho. Las declaraciones de Stefano pueden llevar al desastre estas colecciones tan bonitas.…

[ayojalanterus]

Usai Dibakar Massa Mapolsek Nimboran Jayapura Masih Dijaga Polri dan TNI

 KONTENISLAM.COM - Mapolsek Nimboran di Distrik Nimboran, Kabupaten Jayapura, Papua dibakar oleh sekelompok warga. Usai pembakaran Polsek Nimboran masih dilakukan penjagaan oleh aparat Kepolisian yang dibantu TNI. "Saat ini Personel Gabungan TNI-Polri masih melakukan pengamanan di sekitar Polsek Nimboran yang dibakar massa," ujar Kabid Humas Polda Papua, Kombes Ahmad Musthofa Kamal kepada wartawan di Jayapura, Senin (2/8/2021). Sedangkan korban penembakan yakni Fredrik Sem (22) warga Kampung Pobaim Distrik Nimboran Kabupaten Jayapura sudah dievakuasi ke Rumah Sakit Umum Daerah Abepura guna mendapat perawatan. Kamal menjelaskan, pembakaran Polsek dilakukan massa dari keluarga korban Frederik Sem sekitar 30 orang. Mereka datang ke Polsek menggunakan roda 2 dan truk. "Massa tiba di Polsek langsung melakukan penyerangan terhadap Polsek Nimboran, sehingga anggota yang berada di Polsek berlindung dan mengamankan diri kearah belakang Polsek, kemudian massa melakukan pengrusakan dan pembakaran Polsek Nimboran," jelasnya. Akibat dari kejadian itu Mapolsek Nimboran habis terbakar dan belasan sepeda motor serta satu pucuk senjata ikut terbakar. "Kasus ini telah ditangani Polres Kabupaten Jayapura bersama-sama dengan tokoh masyarakat setempat sementara situasi sudah terkendali," katanya. Diketahui peristiwa pembakaran Mapolsek Nimboran itu terjadi pada Senin (2/8/2021) siang waktu setempat. Massa yang menyerang Mapolsek tersulut emosinya karena mendengar ada warga yang ditembak anggota Polsek Nimboran di Kampung Pobaim, Nimboran. "Pembakaran terjadi saat massa mendatangi Mapolsek Nimboran terkait adanya penembakan warga. Namum mereka langsung emosi lalu membakar Mapolsek," ujar Kapolres Jayapura AKBP Fredrickus W.A Maclarimboen saat dimintai konfirmasi wartawan, Senin (2/8). Terkait dugaan penembakan yang dilakukan anggotanya, AKBP Fredrickus mengungkapkan awalnya Polsek Nimboran menerima laporan warga setempat soal adanya pemalakan di jalanan. Anggota piket Polsek Nimboran yang menerima laporan pemalakan itu lantas langsung terjun ke lokasi untuk melakukan pengamanan. Namun, setiba di lokasi, anggota Polsek Nimboran mendapat perlawanan dari warga yang melakukan pemalakan di jalanan.(detik)

from Konten Islam https://ift.tt/2WOZXyf via IFTTT source https://www.ayojalanterus.com/2021/08/usai-dibakar-massa-mapolsek-nimboran.html

[fredrikmattsson]

Kapitel i boken som ännu inte är helt klar. Genom att lägga ut några kapitel så kommer jag känna mig mer pressad att skriva klart, så att slutet binda ihop. Här är första gratiskapitlet, ser du massa fel eller tycker något så säg till, bara bra att allt är genomgått innan lektör ska tycka till. 😊

Arbetsnamn: Barnet och kidnapparna.

Han trycker ner handtaget och väntar några sekunder innan han börjar trycka upp dörren. Innanför ser han ett par ligga i sin säng, de ser fridfulla ut, rummet är välstädat och huset är helt tyst, endast lätta andetag hörs från det sovande paret.

Sakta går han in i rummet och låter dörren stå på glänt. Med några försiktiga steg kommer han fram till garderoben, som är mittemot den sovande mannens sida av sängen. Genom att ta tag i metallbiten som sitter som handtag på garderoben, försöker han dra upp den utan att låta något. Men det är ett motstånd, antagligen är det en magnet på insidan som håller fast dörren lite lätt. Han fortsätter att dra, lite hårdare och plötsligt släpper magneten och dörren öppnas, men det låter samtidigt när magneten släpper och ett dovt klickande ljud hörs i rummet.

Han håller andan och tittar på paret i sängen, där mannen nu sitter i sängen och tittar rakt på honom. ”Helvete!”, tänker han samtidigt som kvinnan i sängen börjar vakna till.

En minut senare är rummet förvandlat till kaos, mannen i sängen försöker nå sitt nattduksbord för att ta fram sin pistol och kvinnan skriker och gråter, så högt att det inte går att tänka. ”Allt blev helt jävla hysteriskt tack vare en liten jävla magnet i en dörr, förbannat!”

Han tar fram en metallisk rund och ganska smal cylinder ur fickan, den sticker ut två centimeter över och under handen men i greppet han har om den slår han i luften, varpå det glider ur en smalare del och flera smalare delar från den. Det är en fällbar batong, med en rund kula längst fram, en batong som är vanlig inom både fångvård och säkerhetsarbete, utvecklad för att vara bra mycket farligare än den ser ut. Genom sin konstruktion ger den enorm energi till toppen och den metalliska kulan, när den är utfälld. Han går fram mot mannen och lyfter batongen i luften, mannen kryper ihop i sängen och avslutar sin tanke på att nå ett vapen.

Mannen håller batongen i luften och tittar på kvinnan, som skriker hysteriskt. Han tittar henne rakt in i ögonen som för att säga utan ord: -”Håll tyst!”.

Det fungerar, kvinnan ser tillbaka in i ögonen på honom och lugnar sig. De står stilla en stund, försöker kommunicera utan ord. Mannen fortsätter hålla batongen i luften, även om han tar ner armen lite för att slippa hålla armen rakt uppåt för länge, med den vänstra handen tar han fram några buntband ur fickan. Han slänger de framför paret i sängen och mannen förstår direkt vad han förväntas göra, han tar buntbandet och sätter ihop det och hänger det över sina händer, varpå han sträcker sina utsträckta händer mot mannen och sen mot sin fru, som för att be dem att dra i ena änden för att spänna fast händerna, men mitt i rörelsen kommer han på sig själv och tar ena änden mellan tänderna och drar åt.

Kvinnan börjar göra samma sak och hennes man drar åt bandet åt henne.

Mannen med batongen böjer sig fram, lägger batongen på sängen och tar ytterligare ett buntband och sätter mellan paret, för att sätta ihop dom med varandra. Tillslut sitter de i sängen, i total tystnad, som endast bryts av kvinnans höga andning och snyftande, med händerna ihop och fast i varandra. Mannen tar upp sin batong igen och från sängen säger kvinnan -”Döda oss inte, snälla, döda oss inte…”

Mannen tittar på henne, vänder sig mot garderoben och tar ur en svart läderväska som stått bakom ett litet skåp, längst in mot bakre väggen.

En timme senare har inbrottstjuvarna lämnat huset, paret sitter fortfarande i sängen och tittar mot ingången. Båda försöker vara så tysta som möjligt för att höra alla ljud i huset.

- Tror du att de har åkt?”, frågar kvinnan.

-”Vi måste ta oss till Sofias rum och se hur hon mår.”, säger mannen medan han sträcker sig mot kanten av sängen.

-”Försök följa med mig, så att vi kan hitta något att ta av de här buntbanden med", fortsätter han. De tar sig upp ur sängen och går mot dörren, tar sig ut ur rummet på övervåningen i huset och tittar mot Sofias rum, sen på varandra.

-”Fy fan om de har rört henne, fy fan om de gjort något…” säger mannen tyst och tittar på sin fru med orolig blick. Hon ser tillbaka med tomma ögon, hon är liksom inte riktigt "där". Trots det försöker hon svara: -” Gå nu bara, vi måste hjälpa vår dotter!” och de fortsätter att ta sig fram genom att hålla fast i en vägg och gå förbi trapporna mot rummet.

Trots att de sitter fast i varandra är det med beslutsamhet och oro de tar sig fram och kvinnan tar tag i dörren, öppnar den trots att det innebär att vrida handen så att det gör ont. Dörren öppaas snabbt och paret tar stora steg in i rummet, för att nå barnet i sidan av rummet där sängen står.

De tänder lampan, tittar på den tomma sängen och tittar på varandra: -”Vår dotter? Var i helvete är vår dotter?

----

Kapitel från "Barnet och kidnapparna", Fredrik Mattsson, skrivet 2018-2021, Avesta

[talkaboutme-rpg]

Reservas:

Emilia Clarke — Lola

Lea Elui — A2

Fredrik Massa — Náutico

Choi Ji Su — Peach

Lorena Rae — Pía

[fefefernandes80]

Nobel de Física premia cientistas por descobertas sobre buracos negros

Roger Penrose, Reinhard Genzel e Andrea Ghez ganharam o reconhecimento sobre um dos objetos mais exóticos do universo Fredrik Sandberg/TT via AP Três cientistas ganharam o Prêmio Nobel de Física nesta terça-feira por melhorar nossa compreensão sobre os buracos negros. Roger Penrose, do Reino Unido, receberá metade do prêmio “pela descoberta de que a formação de buracos negros é uma previsão sólida da Teoria Geral da Relatividade”, explicou a Real Academia Sueca de Ciências. O alemão Reinhard Genzel e a americana Andrea Ghez vão compartilhar a segunda metade “pela descoberta de um objeto compacto supermassivo no centro de nossa galáxia”, acrescentou Goran K. Hansson, secretário-geral da instituição. Initial plugin text O reconhecimento celebra “um dos objetos mais exóticos do universo”, os buracos negros, que se tornaram um elemento regular dos fatos e da ficção científica, e onde o tempo parece ter parado, observou o comitê de cientistas do Nobel. Penrose provou por meio da matemática que a formação de buracos negros era possível, com base principalmente na Teoria Geral da Relatividade, de Albert Einstein. Initial plugin text Genzel e Ghez olharam para o centro empoeirado de nossa galáxia, a Via Láctea, onde algo estranho estava acontecendo, com várias estrelas se movendo em torno de algo que não podiam ver: um buraco negro, supermassivo, com quatro milhões de vezes a massa do nosso sol. Agora os cientistas sabem que todas as galáxias têm buracos negros supermassivos. Initial plugin text É comum que vários cientistas que trabalharam em áreas relacionadas compartilhem o prêmio. No ano passado, o cosmólogo canadense James Peebles foi premiado por seu trabalho teórico sobre os primeiros momentos após o Big Bang, e os astrônomos suíços Michel Mayor e Didier Queloz pela descoberta de um planeta fora do nosso sistema solar. Os vencedores recebem uma medalha de ouro e um prêmio em dinheiro de 10 milhões de coroas suecas (mais de US$ 1,1 milhão), cortesia do legado deixado 124 anos atrás pelo criador dos prêmios, o inventor sueco Alfred Nobel. O montante foi recentemente aumentado para ajustar a inflação. Na segunda-feira, o comitê do Nobel concedeu o Prêmio Nobel de Medicina aos americanos Harvey J. Alter e Charles M. Rice, e ao britânico Michael Houghton por descobrir o vírus da hepatite C. Os vencedores nas demais categorias – Química, Literatura, Paz e Economia – serão anunciados nos próximos dias.

Leia o artigo original em: Valor.com.br

Via: Blog da Fefe

[lovacedon]

Nobel de Física premia cientistas por descobertas sobre buracos negros

Roger Penrose, Reinhard Genzel e Andrea Ghez ganharam o reconhecimento sobre um dos objetos mais exóticos do universo Fredrik Sandberg/TT via AP Três cientistas ganharam o Prêmio Nobel de Física nesta terça-feira por melhorar nossa compreensão sobre os buracos negros. Roger Penrose, do Reino Unido, receberá metade do prêmio "pela descoberta de que a formação de buracos negros é uma previsão sólida da Teoria Geral da Relatividade", explicou a Real Academia Sueca de Ciências. O alemão Reinhard Genzel e a americana Andrea Ghez vão compartilhar a segunda metade “pela descoberta de um objeto compacto supermassivo no centro de nossa galáxia”, acrescentou Goran K. Hansson, secretário-geral da instituição. Initial plugin text O reconhecimento celebra "um dos objetos mais exóticos do universo", os buracos negros, que se tornaram um elemento regular dos fatos e da ficção científica, e onde o tempo parece ter parado, observou o comitê de cientistas do Nobel. Penrose provou por meio da matemática que a formação de buracos negros era possível, com base principalmente na Teoria Geral da Relatividade, de Albert Einstein. Initial plugin text Genzel e Ghez olharam para o centro empoeirado de nossa galáxia, a Via Láctea, onde algo estranho estava acontecendo, com várias estrelas se movendo em torno de algo que não podiam ver: um buraco negro, supermassivo, com quatro milhões de vezes a massa do nosso sol. Agora os cientistas sabem que todas as galáxias têm buracos negros supermassivos. Initial plugin text É comum que vários cientistas que trabalharam em áreas relacionadas compartilhem o prêmio. No ano passado, o cosmólogo canadense James Peebles foi premiado por seu trabalho teórico sobre os primeiros momentos após o Big Bang, e os astrônomos suíços Michel Mayor e Didier Queloz pela descoberta de um planeta fora do nosso sistema solar. Os vencedores recebem uma medalha de ouro e um prêmio em dinheiro de 10 milhões de coroas suecas (mais de US$ 1,1 milhão), cortesia do legado deixado 124 anos atrás pelo criador dos prêmios, o inventor sueco Alfred Nobel. O montante foi recentemente aumentado para ajustar a inflação. Na segunda-feira, o comitê do Nobel concedeu o Prêmio Nobel de Medicina aos americanos Harvey J. Alter e Charles M. Rice, e ao britânico Michael Houghton por descobrir o vírus da hepatite C. Os vencedores nas demais categorias - Química, Literatura, Paz e Economia - serão anunciados nos próximos dias. Nobel de Física premia cientistas por descobertas sobre buracos negros

[kinetoons]

Lund 2020, del 2. Under 1998-1999 tecknade jag en serie om livet på 2020-talet i studenttidningen Lundagård. Nu när 20-årsjubileumet av den här serien närmar sig, så kan det vara roligt att kolla på den igen och se hur pass många av förutsägelserna som slog in.

Just den här är jag inte så stolt över. Den spretar åt all möjliga håll. 

El-fotboja var nåt relativt nytt på den tiden. 

Jag lärde mig en massa medans jag höll på. Jag började rita en stor folkmassa, kom fram till att det var jobbigare än jag trott, och scannade in min halvfärdiga bild till Photoshop och använde klonstämpeln istället.

i gruppbilden kan man även se en antal tidigare seriefigurer från Lundagård, bland annat Fredrik Tersmedens Quatten och Norbert Tamas Benny. 

Temat för serien var väl annars den allmänna, och ibland lite överdrivna, konservatism som man upplevde på en del håll i Lund. Till exempel hur man inte får fälla träden i Lundagårdsparken trots att de numera vuxit sig mycket större än vad parkarkitekten nånsin tänkt sig från början, och dessutom är genomruttna och livsfarliga att gå i närheten av. 

Just det här handlar i alla fall om att professor Oscar Reutersvärd hade yttrat sig negativt, i tidningen Sydsvenskan, om något nytt betongfundament som hade installerats på parkeringsplatsen mittemot Ica Fokus. Betongfundamentet var dåligt, eftersom parkeringsplatsen hade varit ett torg en gång i tiden och då får man inte göra vadsomhelst med det.

 Hela bilden är dock att professorn bara gav sitt uppriktiga svar på en direkt fråga från Yens Wahlgren, så det är inte som om han la sig i debatten oombedd. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi håller koll på den skillnaden, varje gång vi ser på en löpsedel eller i ett twitterflöde att någon person “går till attack” eller “rasar” mot någon företeelse.  

Den kollen hade inte jag 1999, eftersom jag var rätt så ung och dum och inte heller drog mig för att plocka billiga poänger.

Nuförtiden har jag åtminstone blivit äldre.

[peachyglitterybouquet]

Wednesdayy

Here we go again. Alltid kul att kolla tillbaka på sådana här uppdateringar i efterhand, haha. Oh well, det har varit en bra dag. Lång, men bra. Hade seminarium på förmiddagen, det var träligt. Men då har man bockat av det iaf.

Efter lunch hade jag och Fredrik möte inför en AI-uppgift som det kallas som vi ska skriva ihop. Idag skulle vi skriva en intervjuguide, för på fredag ska vi spela in en intervju (på band) med en personal inom en organisation och prata om vad de har för ledning/organisation/struktur osv. Roliga (vilket också är lite av en utmaning) är att intervjun endast ska ta upp allt som är POSITIVT. Haha alltså det är ju verkligen udda, so it’s gonna be interesting. Vi har dock bestämt att han sköter snacket, och så kommer jag sedan att transkribera efteråt (alltså skriver ner på papper). Det är full rulle, massa andra uppgifter också som är individuella, samt att kursen består av några muppövningar.

Men det är kul att kunna snacka skit och allmänna grejer med honom, och inte bara snacka träliga uppgifter. Blev jävligt provocerad då han berättade om en lärare som hade kört med härskartekniker och särbehandlat en annan student negativt under deras opponering på den där forskningsskissen. Denne student hade tydligen ifrågasatt läraren, och då hade läraren sedan gjort sig lustig och typ “ja men fråga experten” och liksom syftat på den ifrågasättande eleven.. Usch jag blir så arg av att höra sånt här, samma lärare hade också gett sjukt otydliga instruktioner hela kursen (typ sagt att det inte var obligatoriskt med studiebesök och att betyg redan var satta, och andra superpuckade saker). Jag sa att det var en rätt bra tur på ett sätt (eller otur) att inte jag hade haft henne som handledare, jag hade blivit galen på människan. Seriöst alltså, man må ju kunna vara professionell. 

Fick resultatet på förra kursens forskningsskiss, fick VG (Y). Oväntat, men väldigt roligt! Fick jättefin respons av handledaren också, han skrev att redan min första inlämning (innan slutprodukten skickades in) höll hög klass, så det var väldigt snällt av honom. Känns alltid lite svårt att ta positiv feedback, särskilt när jag själv såg massa brister med arbetet, men jag ska försöka suga åt mig av det.

Ahja, sen for jag iaf till la familla, farfar är på besök <333 Vi åt tacos, kollade mästerkocken och bara chillade. 

Jag hann också med ett kort facetime-samtal med Kristoffer, han kommer hem imorgon efter att ha varit borta typ 10 dagar på vinterledarskapsutbildning eller vad man ska säga. Dessa dagar har till och från varit förjävliga, men det är väl nödvändigt för att verkligen uppskatta det man har. 

Imorgon har vi egentligen en föreläsning i arbetsrätt (en sorts juridik-form) 8-12, den kommer jag dock inte fara på. Tänkte unna mig en sovmorgon, det enda rätta. Kommer ju bli tidig dag på fredag, samt så hörde Wing av sig och ville ses imorgon kväll. So we’ll see. 

[amandamkandersson]

♡ VERONA ♡ Även kallad kärlekens stad. Väldigt mysig att bara strosa runt i och säkert väldigt trevlig att gå på teater i, tyvärr gick det ingen igår men tydligen ska det vara väldigt romantiskt så hit vill vi på återbesök. Här i Verona grundades historien om Romeo och Julia vilket är anledningen till varför staden blivit kärlekens stad. Igår åt vi fantastiskt gott som vi kan tacka Fredriks söta lilla mor för. Vi lyckades även glömma vår ryggsäck på bussen påväg hem på kvällen med pass, min plånbok, shopping och massa annat... Jag hade klackar men försökte springa ändå och Fredrik sprang sitt snabbaste men den försvann snabbt... Men vi hade sån tur, det satt en kille kvar på bussen som fick busschauffören till att vända så efter ca 20 min i panik så kom bussen tillbaka. TACK TACK TACK!!! Nu har vi två nätter kvar i Italien innan vi beger oss mot Lissabon.

[marketingcomcaio]

Estar Acima do Peso Aumenta o Risco de Complicações Pelo Novo Coronavírus, Afirmam Cientistas

A essa altura você já deve saber que o grupo de risco da COVID-19, a doença provocada pelo novo coronavírus, inclui os idosos e as pessoas que sofrem com doenças crônicas pré-existentes que podem dificultar o tratamento da COVID-19.

Mas eles não são os únicos que precisam ter cuidados redobrados para se prevenir contra o novo coronavírus: a COVID-19 já vitimou jovens e um estudo demonstrou que o novo coronavírus é especialmente perigoso para os fumantes.

Além disso, cientistas que aconselham ministros de governo do Reino Unido têm explorado mecanismos de base que poderiam aumentar o risco de morte por COVID-19 em pacientes obesos. O temor é que estar acima do peso possa disparar um resposta imunológica problemática à presença do novo coronavírus no organismo.

Conforme dados de unidades de terapia intensiva do Reino Unido, pessoas com peso saudável representam uma minoria dos casos de pacientes criticamente doentes por COVID-19, ao passo que aproximadamente ¾ (73%) desses casos são de pessoas acima do peso.

Desses, 35% apresentavam um Índice de Massa Corporal (IMC) entre 25 a 30, que é classificado como sobrepeso, enquanto 31% eram obesos e os 7% restantes eram severamente obesos. Entenda a diferença entre sobrepeso e obesidade.

Adicionalmente, dados hospitalares do Serviço Nacional de Saúde (NHS, sigla em inglês) do Reino Unido, divulgados no início de maio, indicaram que a obesidade aumenta os riscos de óbito pelo novo coronavírus em aproximadamente 40%. Os números são baseados em uma amostra de 7.542 mil pacientes diagnosticados com casos graves de COVID-19.

As razões para essa relação entre o excesso de peso e os casos mais perigosos de COVID-19 ainda não estão claras, entretanto, acredita-se que as células de gordura (que estão presentes em maiores quantidades nos corpos das pessoas obesas) podem alojar células imunológicas vitais, diminuindo a sua disponibilidade para o restante do organismo.

De acordo com o professor de metabolismo celular e de organismo da Universidade de Reading na Inglaterra, Dyan Sellayah, o que se sabe até então é que a obesidade é claramente um fator de risco para o desenvolvimento de doenças severas – está associada à doença cardíaca, diabetes e pressão alta, por exemplo, ao mesmo tempo em que ter uma condição preexistente torna uma pessoa mais vulnerável aos problemas sérios causados pela COVID-19.

Sellayah também destacou que as pessoas obesas tendem a apresentar sistemas imunológicos disfuncionais. Segundo o professor da Universidade de Reading, é provável que a resposta imunológica ao vírus seja ineficiente nas pessoas que sofrem com a obesidade.

Inclusive, estudos já mostraram que os obesos são mais propensos a sofrer complicações sérias ou até mesmo falecer de infecções porque os seus sistemas imunológicos são constantemente intensificados conforme tentam proteger e reparar o dano que a inflamação provoca às células. É importante destacar que existe um processo inflamatório associado à obesidade.

Em outras palavras, ao utilizar toda a sua energia para combater a inflamação, sobram poucos recursos para o sistema de defesa do organismo efetivamente defender o corpo contra uma nova infecção como a provocada pelo novo coronavírus.

O outro lado da moeda: uma resposta imunológica exacerbada

Outra possibilidade é que ocorra uma resposta imunológica exagerada nas pessoas acima do peso acometidas pela COVID-19. Essa resposta é chamada de tempestade de citocina, envolve o ataque do sistema imunológico a células saudáveis e é considerada um dos principais fatores nos casos de morte pelo novo coronavírus.

Aqui é importante esclarecer que as citocinas são proteínas que auxiliam o sistema imunológico a responder rapidamente aos antígenos (substâncias estranhas ao organismo que provocam a produção de anticorpos por parte do sistema imunológico), promovem a comunicação entre as células e direcionam as células em direção às infecções e a combater o problema.

Durante uma infecção desenfreada por coronavírus, quando o sistema imunológico despeja as citocinas nos pulmões sem controle algum, o que se vê é uma espécie de vale tudo dentro do organismo.

A virologista e cientista pesquisadora associada da Escola Mailman de Saúde Pública da Universidade de Columbia, nos Estados Unidos, Angela Rasmussen descreveu que é como se no lugar de usar uma arma para destruir um alvo, fosse utilizado um lança-mísseis. Ou seja, os tecidos saudáveis também são atacados.

E os problemas dessa guerra desenfreada não se limitam aos pulmões: o temporal de citocinas produz uma inflamação que enfraquece os vasos sanguíneos nos pulmões e provoca a infiltração de fluido aos vasos sanguíneos. Esse temporal vaza até o sistema circulatório e cria problemas sistêmicos em múltiplos órgãos.

Nos casos mais severos de COVID-19, a resposta das citocinas aliada a uma capacidade reduzida de bombear oxigênio ao resto do corpo pode resultar em uma insuficiência múltipla de órgãos. Embora os cientistas não saibam exatamente por qual motivo alguns pacientes enfrentam complicações do coronavírus fora do pulmão, acredita-se que isso possa estar associado a problemas de saúde de base como doença no coração ou diabetes, que como vimos, têm uma associação com a obesidade.

O professor-associado da Escola de Medicina da Universidade de Maryland Matthew Frieman advertiu que mesmo se o vírus não chegar propriamente aos rins, fígado, baço ou outras áreas, ele pode ter efeitos claros em todos esses processos.

O perigo também reside no tamanho da barriga

Segundo o professor de medicina metabólica da Universidade de Oxford na Inglaterra, Fredrik Karpe, ter uma barriga grande pode ser problemático na hora de deitar: o peso da gordura presente na região da barriga empurra o diafragma para cima, diminuindo o volume do pulmão.

A COVID-19 é uma doença respiratória que afeta a função pulmonar em seus quadros mais graves. Portanto, uma restrição na capacidade pulmonar poderia agravar os sintomas – confira todos os sintomas do novo coronavírus aqui. Se a função pulmonar já encontrar-se deteriorada, o suprimento de oxigênio no sangue será limitado, o que pode afetar órgãos vitais como o coração.

De acordo com o que o professor de metabolismo celular e de organismo da Universidade de Reading, na Inglaterra, Dyan Sellayah explicou, as pessoas que têm excesso de peso possuem mais células que demandam trabalho do oxigênio, diminuindo ainda mais a disponibilidade para os outros órgãos.

Conforme a infecção avança e o vírus ataca mais células, a demanda por oxigênio nos tecidos se torna muito mais alta para uma pessoa obesa do que para um paciente magro Eventualmente o corpo obeso se torna sobrecarregado pela falta de oxigênio para chegar até os órgãos principais, completou Sellayah.

Entretanto, não existem dados que sugerem que as pessoas obesas tenham maior tendência a pegar o novo coronavírus. Mas, para alguns cientistas, o período da pandemia é um bom momento para tentar perder peso. Que tal usar todo o tempo que precisa ficar em casa para cumprir a quarentena para fazer treinos aeróbicos em casa ou testar um treino iniciante para fazer em casa durante o surto de COVID-19?

Seguir uma dieta balanceada também é fundamental nesse período, especialmente dar prioridade aos alimentos que aumentam a imunidade. O dinheiro está curto nesse tempo de pandemia e quarentena? Então conheça dicas de como comer bem sem sair do orçamento durante a pandemia do novo coronavírus.

Fontes e Referências Adicionais:

https://www.unifesp.br/reitoria/dci/noticias-anteriores-dci/item/2310-controlar-o-processo-inflamatorio-associado-a-obesidade-reduz-a-ocorrencia-de-sindrome-metabolica-em-ate-50-aponta-pesquisa-da-unifesp

Você encontra-se com sobrepeso ou obesidade atualmente e tem receio de contrair o novo coronavírus? Pretende perder peso a partir de agora e cuidar da saúde? Comente abaixo!

Note: There is a rating embedded within this post, please visit this post to rate it. Estar Acima do Peso Aumenta o Risco de Complicações Pelo Novo Coronavírus, Afirmam Cientistas Publicado primeiro em https://www.mundoboaforma.com.br