carlsenaren-blog

[carlsenaren-blog]

Tänk om det fanns gruppterapi...

Livet är som en jävla berg-och dalbana. Varför ska set vara så jävla svårt?

I morse var livet alldeles underbart. Hedda var hemma och livet lekte. Sen körde det ihop sig och sen var hon inte hemma längre.

Då blev det mörkt igen. Pappa ringde. Bjöd mig på lunch. Väldigt trevligt och skönt att sitta och prata.

Sen jobb.

Det blev mörkt. Det regnar. Ångesten kommer och jag tänker på min mage. Min tjocka jävla mage. Jag var så himla fin innan. Jävla tjockisLina.

Jag tycker inte om mig själv. Tvärtom. Jag avskyr mig själv. Ska ta tag i mig själv men kan inte. Svårt att komma igång.

[carlsenaren-blog]

Sunt förnuft

Vad hände? Vart tog det vägen? Uppfostran? Vad hände? Vuxna människor klagar på dagens ungdomar, men hur beter dom sig själva?

Jag vet vuxna som hävdar sig hela tiden och skriver/pratar om hur öppna de är och att man ska acceptera alla. Men fan heller. Dom sitter i sina stugor och gnäller på samhället. Trött jag blir. Sunt förnuft fattas där totalt.

[carlsenaren-blog]

Någonting jag avskyr

Något jag tycker väldigt illa om, är när vuxna använder sig av social media för att mobbas. Det är så otroligt socialt accepterat att skriva vad man vill och det tas inte hänsyn till någon. Vissa vuxna skriver om enskilda personer och flera kommenterar med att skratta åt det eller hålla med. Mobbing alltså.

HATAR DET!

[carlsenaren-blog]

Ibland känns det så mycket. Men jag vet inte vad det är. Kanske en känsla av tillfredsställelse. Kanske äckel för hur världen ser ut. Jag mår ej dåligt just nu. Jag mår bra. Men jag vet inte om jag är bekväm med det. Vem är jag när jag mår bra? Vart försvinner ångesten just då? Varför/när kommer den tillbaka? Hur kan jag vara lycklig ena dagen och nästa dag är en katastrof? Jag såg katthår på sängen och flippade ur totalt. Det handlade aldrig om håret. Brydde mig egentligen inte om det. Men det brast för mig och helt plötsligt satt jag på sängen och grät. Massor. Och förklarade hur tjock jag var och hur otroligt ful jag är. Min pojkvän tittade på mig. Han tycker inte jag är varken tjock eller ful. Men jag kan inte förstå att han inte ser det. Han har bra syn. Han förstår inte hur jag kan tycka så om mig själv. Men jag har dålig syn och usel självkänsla. Ungefär 95% av tiden går jag runt och tänker på hur jag ser ut. Känner på mig själv för att känna hur tjock jag är. Nu ska jag vara social. För så är det man ska vara 👍🏻

[carlsenaren-blog]

Ångest

Ibland blir det inte som man tror att det ska bli. Ångesten var aldrig något jag valde. Den valde mig. Varför vet jag inte. Jag tyckte det var väldigt jobbigt i början att prata om den. För jag ville inte att det skulle vara så.Men efter ett tag så kände jag att jag måste prata om den. Om mig.

Jag är 35 år. Mamma till en sjuårig. Förlovad med en man som bor i en annan stad. Arbetar inom vården. Har föräldrar som gör allt för mig. Har en massa bröder. Min lillebror är en av de viktigaste människorna i mitt liv. Har ett fåtal vänner. Detta är mitt liv och det är det min blogg kommer att handla om. Detta och allt som hör till.

Jag har alla förutsättningar för att må helt fantastiskt bra. Ingenting egentligen som "stör" i mitt liv. Allt flyter på som det ska. Men inombords är jag trasig. Oftast. Ibland är jag hel. Andra kanske går sönder bit för bit. Jag går sönder direkt, på en gång. För att efter några timmar kunna vara hel igen. Det är mycket för mig. Och mina nära.