larsbjork

[larsbjork]

[larsbjork]

The music of 2020

[larsbjork]

[larsbjork]

[larsbjork]

[larsbjork]

Listen

[larsbjork]

COVID

Patrik har just öppnat en burk Felix gulasch som han äter kall. Det ligger smulor av okokt pasta på golvet och på hans fötter. Mynningen på konservburken är en liten träffyta för den som vill ha lite extra tuggmotstånd i sin soppa.

Året är 2023. Det är den sista dagen i oktober och solen har just gått ner. Det har gått 8 månader, 24 dagar och sju timmar sedan det stod helt klart för varje tänkande och kännande människa att parlamenten hade fallit, universiteten hade upplösts och inga ny domar skulle fällas. Det var inte längre vanlig tid som förflöt runt deras kroppar. Allt hade omkulkastats, även känslan av nuet. De liberala demokratins institutioner, de sociala, de vars yta var i tegel, fanns helt enkelt inte längre. Coronan förändrade allt.

Han torkar sig runt munnen med ett rektangulärt ark knottrigt, grått papper han försiktigt rivit av från rullen toalettpapper han plockat från värdeskåpet. skåpet hade han lyckats göra nästan helt omöjligt att hitta, längs in i en garderob. Över det var han särskilt stolt. När bruket i Lilla Edet brann hade Patrik gradvis slutat reta arbetskamraterna för deras panikinköp av toalettpapper. Nu kretsade hela hans liv kring att till varje pris skydda stålskåpet i garderoben och dess innehåll.

[larsbjork]

The albums and EP’s of 2019. Listen.

[larsbjork]

Take 1

[larsbjork]

[larsbjork]

From Counterculture to Cyberculture: Stewart Brand, the Whole Earth Network, and the Rise of Digital Utopianism, Fred Turner.

[larsbjork]

[larsbjork]

Ellul, The Technological Society.

[larsbjork]

Wark on Lazzarato.

[larsbjork]

[larsbjork]

Stålverket

Jag föreställde mig en en grupp av nyanställda arbetare på ett stålverk i Sheffield. det stod uppställda som värnpliktiga och inväntade de allra första instruktionerna med en sådan koncentration att de gled in och ut ur de egna personerna. Där och då.

En av dem tog sin chans när han vrålade högt att resten av gruppen inte koncentrerade sig tillräckligt mycket. Han skulle senare få utföra speciella arbetsuppgifter för chefen, blev smakfullt ersatt för besväret. Där och då.

Han hade med hjälp av ett enskilt initiativ och en särskild moralisk ingivelse utvecklat stålverket genom att få sina arbetskamrater att göra mer av det som såldes varje dag. Som en konsekvens av sin otroliga förmåga att fånga nuet kunde han underlägga sig sina bröder och erhålla faderskapets uppskattande. Där och då.

Jag drev långsamt tillbaka till verkligheten och lämnade föreställningens bilder som jag målat, som ett pussel i mitt mer resonerande medvetande. Jag blev tvungen att fråga mig själv om den form av makt han hittat på, där och då, var den form av auktoritet som under alla historiska epoker är rimlig att hata.