livetmp3

[livetmp3]

Är bäng, längtar till drömmarna

[livetmp3]

Följde med dig hem inatt, igen. Jag vet att vi inte ska men jag kan inte hålla mig borta. Jag drog när du fortfarande sov men det är okej, för ikväll vet jag att du träffar någon ny.

[livetmp3]

Jag har vänt på dygnet igen. Inte för att det är sommarlov och jag är ute sent, eller för att jag fått mitt hjärta krossat igen av en kärlek som rört till. Utan för att en smärta som jag inte känt förut har tagit över. Det är en smärta som kopplat bort min hjärna och själ så mycket att jag inte ens kan avgöra om det är smärta längre. Det är en känsla, som far runt i kroppen, som får mig att få svårt för allt. Sömn, känslor, sociala sammanhang, äta, leva. Jag gråter inte. Istället går jag återigen för tredje gången den här veckan ut och dricker. Innan de rullade jag upp mitt sista weed. Jag skrattar, har kul med mina vänner men känslan är kvar. Dom sa igen att jag är stark, som dom alltid säger. Egentligen ville jag skrika till alla, fuck off. Lite tid, för mig själv, i harmoni är kanske det jag behöver be om. Jag undrar igen, som alla dagar den här månaden, kommer känslan äta upp mig? Jag kunde ta på den först, nu har den blivit en del av mig. Vad kommer härnäst? Jag vill va fri, jag vill också ha ett bättre liv.