#jag antar han blev obekväm

[sagittariusboyfriend]

jag följer många konsttumblrs här, där majoriteten är klassisk konst och en del arkitektur, mycket ockult och mest modern rysk/polsk/östeuropeisk surrealism. älskar mörk konst, död och ångest, mardrömmar, domedag, mörka dimmor och brinnande horisonter. tungt 1600-tal eller tysk romanticism, viss mannerism, symbolism, om inte allra helst bara allt som följer beksinski. ännu hellre, vilket jag också uppskattar med beksinski, är att det är sexuellt laddat och perverst: mörk, ockult, äcklig, intensiv pervers konst. ibland morbid, men inte i kombination med död som i mord etc dock, utan mer så obehagligt och mardrömskt att man blir kåt. mycket konstigt uttryck att beskriva, men finns så sjukt många konstnärer som kan pricka det som jag följer här. och på instagram för den delen. älskar.

det gör mig inspirerad. mörker och astrologi, mytologi, tabu, sexualitet, beteenden, ångest. deep subconscious emotions. jag vill att alla ska kunna se i mörkret, vill att alla ska SE mörker, fatta att det finns, hantera det, göra något med det. inte vara rädd. står gärna på gränsen mellan mörker och dunkel, är mer än gärna den som gräver där nere och visar vad jag hittar, litar på min navigationsförmåga och min intuition. ur mörkret in i ljuset. gärna för att hjälpa. gärna för att leta runt i det undermedvetna och finna det man söker.

beteenden.

jag är ledsen över att min kärlek och uppskattning blir tung, seriös och sugande. melankolisk och intensiv på detta mörka sätt. jag KAN vara väldigt duktig på att låta den vara osagd, men kan aldrig ignorera den, för den är som ett brinnande maskinrum fyllt med gigantiska konsumerande eldugnar i mig. jag kan vara tyst om det, om jag aldrig lättar på trycket till att börja med. gör jag det kommer inte ens ett skenande ånglok att stoppa det. det har jag lärt mig, och även lärt mig hantera. är dock för tillfället något jag faller tillbaka i. gillar inte det. vill verkligen, verkligen inte bränna folk mer med det.

jag kan hålla huvudet kallt och vara rationell, när andra får panik är jag den som lugnar ner och säger realistiska saker - för att man kan inte se straight när man har panik. detta är ENBART något jag är kapabel till pga jag har levt med paniksyndrom hela mitt vuxna liv, mina största egna osäkerheter är abandonment issues och affektkontroll/irrationell rädsla, som jag har gått i terapi för. jag är INGEN doktor, jag kan INTE fixa saker, jag kan INTE ändra saker, det är absolut INGET jag hävdar, jag skulle vara en ärkeidiot om jag trodde det om mig själv - jag har inte gått i terapi för att komma fram till något humbug, jag har gått i terapi för att kunna hantera mig själv. jag vill bara lätta på folks bördor inför saker. jag vill inte dadda någon och säga massa saker som inte är på riktigt. ärlighet kommer man längst på (inser också att här blir jag fett förvirrad när en viss person är ärlig både när han tycker om mig och när han hatar mig, blir tokig på att jag inte vet vilken sida som är på riktigt). life hurts, men det är ingens fel, du kan inte hjälpa det. jag FÖRSTÅR att det gör ont men i ärlighetens namn, vad ska man göra? rida ut det. det är det enda man kan göra. och OM man inte vill göra det värre för sig själv, så inse att det inte gör någon skillnad att fucka ur. vill man fucka ur för att känna all världens hemskheter i en flodvåg över sig, så fucka ur. men snälla, för ditt eget bästa, finn tröst i att det inte är någons fel och finn tröst i att det är okej att fucka ur. det är det enda som kan hjälpa situationen. säg inte ens att "inget kommer bli bra igen", för så KÄNNS det, men det ÄR inte så. helt realistiskt. det är allt jag försöker säga. jag vill att det ska kännas BÄTTRE. menar inte att du inte ska känna saker, tvärt om, have a breakdown, sörj tills ögonen trillar ur och känn att allt är hopplöst. men vet att det ÄR inte det. detta är realistiska tankar, till för att hjälpa.

men ibland sätts jag ur spel, någon får mig att second-guessa mig själv så mycket att allt som jag vill få fram som trygga, lugnande ord blir hafsiga och taktlösa. någon blir defensiv istället, och kan inte se vart jag kommer ifrån. tror att jag försöker vara smart och prata om saker jag inte vet något om och jag upplevs som något helt annat.

jag vill bara hjälpa och känner mig missförstådd - då börjar jag agera på mina egna osäkerheter, och släpper lös min egen panik. noll affektkontroll. som jag jobbat så mycket på att navigera i. jag kan se det utifrån, hur jag kastas som i en virvelvind tillbaka till min ruta ett. däri, i den vinden, måste jag alltså berätta hur det absolut inte var menat, försöker mötas på mitten och ursäkta mig, men blir bara så fel, för nu är vi på olika sidor helt plötsligt, och jag vet inte hur vi kom dit. utgår ju ifrån att alla har goda intentioner, utgår ifrån att alla tänker samma om mig. för jag har alltid bara goda intentioner. vill aldrig någon något illa, och jag skulle kunna skära halsen av mig själv om jag någonsin ljög om det.

det är det värsta jag vet, känns som jag tappar all min mening när jag orkanblåser dit. egentligen är det ett ypperligt tillfälle att studera hur jag funkar. jag är högoktanig, men inte alls lätt antändbar. har en lång, seg jävla stubin som ska mycket till för att sätta fyr på. mycket. just nu är den ovanligt lättantändlig. för jag är inte fri att röra mig som jag vill. jag är osäker, rädd, obekväm, kättjad till en negativ spiral och jag går runt med en restless legs-känsla i hela kroppen. måste fly, jag vill inte vara fast i underjorden, även om jag uppskattar den. jag behöver min passion, jag behöver mitt mörker, men som alla som läser dessa deppiga jävla inlägg med all säkerhet har märkt, så blir man riktigt mörkerblind av att bara vandra här nere.

jag vill kunna agera på min praktiska kärlek mer. där jag känner att allt är ett äventyr, eller, det gör jag ändå, men inser väl mer och mer att min seriösa kärlek där jag investerar min själ är lite väl intensiv. vill gärna tala ångests språk, tydligen. önskar jag kunde fokuserat mer på den lättsinniga, praktiska kärleken. när jag väl hade den. jag är så rädd att jag förlorat den.

jag är väl dido i dido & aeneas antar jag. jag och många andra. kommer behöva trampa runt asphodelusängarna i hades på grund av den där jävla aeneas.

vet inte ens vad den här texten blev. började som en sak, slutade med en annan. kan jag få slippa.

[kanslomassigtstord]

2017-05-02

Det finns någon annan i bilden nu. Eller tja, han har väl egentligen varit där under hela tiden som du funnits också, om inte längre. Men han har liksom varit ouppnåelig. Han är så olik mig på så många sätt och jag har verkligen visat intresse men aldrig fått någon respons. 

Valborgsnatten ringde han till mig, han brukar göra det ibland när han är full mest för att se om det finns efterfest eller liknande - såklart endast som en vän, jag har slutat förvänta mig något annat. Han var i en annan stad, men skulle tillbaka till vår hemort under natten och bad om att få sova hos mig.  Hos mig? frågade jag chockat i telefonen. Det har aldrig hänt att han ens kramat mig. Ja, alltså.. Om det är okej för dig, svarade han nervöst och jag hörde hur han sluddrade. Jag gick såklart med på det.

Han kom till mig runt 03, väldigt full men trevlig. Insåg när jag smygit in honom i mitt rum att jag aldrig varit så nära honom förut och det var extremt nervöst att ens klä av mig framför honom; jag antar att han kände samma sak då vi både behöll tröjorna på.  Vi började prata och skratta massa, ihoptryckta i min 120 säng. 

Jag förstår aldrig när tjejer flirtar med mig, klagade han och jag fnissade. Jag förstår typ när de kysser mig att de flirtar! Det är många som flirtar med dig, svarade jag och han såg förvånat på mig i mörkret.  Har du sett någon göra det? Vilka? Jag var tyst en sekund eller två. Jag har gjort det, erkände jag och han blev tyst.  Hur länge har du flirtat med mig? frågade han fundersamt och såg forskande i mitt ansikte. Jag erkände att det varit sen första gången jag såg honom, för över ett år sedan.  Han stönade och slog sig för ansiktet.  Förlåt om det gjorde dig obekväm, sa jag snabbt. Det var inte meningen, jag ville bara vara ärlig. Nejnej, svarade han snabbt och suckade. Jag önskar bara jag vetat det, för jag har liksom känt liknande för dig. 

Vi låg tysta ett tag, han erkände att han är intresserad av mig och mitt huvud surrar fortfarande för jag vet fan inte om det var fyllan eller vad det var som snackade från hans sida. Det känns inte ens som det hände. Vi somnade ganska snabbt, ingenting mer hände. Sen vaknade vi, tog en cigg och en kopp kaffe under tystnad innan han kramade mig och gick hem.

- känslomässigtstörd (00:50)

[folkloristik]

Task #4: Gränser och kulturmöten

Ordet ‘kultur’ har haft många olika betydelser genom åren. I antiken betydde det ‘hedning’ och i början av 1800-talet skiftade betydelsen mot ‘bildning’. Man ansåg att kulturen karakteriserade skillnader mellan “civiliserat” folk. Med vetenskapens framgång på 1900-talet började man jämföra folkslag och utvidga kultursynen. Nuförtiden använder man inte kulturbegreppet som ett sätt att dra gränser mellan människor. Kultur är ett mångfasetterat begrepp där en individ formas av sitt samhälle men även aktivt deltar i värderingen och väljandet av kulturella gränser. Individen ger betydelse till sitt samhälle och identifierar sig med människorna i sin omgivning.

För att förstå hur ‘kulturmöte’ definieras måste man först förstå vad ett ‘möte’ är. Martin Bubers definierar det i sina böcker “Jag och Du” (Buber 1994), “Dialogens väsen” (Buber 1993) och “Det mellanmänskliga” (Buber 2000) genom förhållningssättet Jag-Det och Jag-Du. Då vi träffar någon som ‘Det’ kategoriserar vi dem på avstånd medan om de bemöts som ‘Du’ är växelverkan öppen och närvarande. Ett möte kan skapa eller överskrida gränser, t.ex. Jag-Det skapar gränser människor emellan medan Jag-Du överskrider dem.

I ett kulturmöte överskrider man de gränser som ens inre har skapat för att förstå verkligheten. Dessa kulturgränser är individuella; vissa identifierar starkt med sin nation, medan andra uppmärksammar t.ex. religion eller värderingar. Vid ett kulturmöte kvarstår dessa skillnaderna mellan individerna, men vid varje möte så fokuserar man på att värdera och prioritera dessa likheter och olikheter på olika sätt. Dock är kulturmöten aldrig statiska, utan förändras ständigt över tid och mänsklig växelverkan. Gränsen mellan “vi och de” förändras beroende på olika situationer och relationer. Dessutom är vi alla både ‘vi’ och ‘de’ tillika och kan växla sinsemellan vid behov. Dessa stereotyper och gränser mellan “vi och de” formas delvis hemifrån, miljön, kulturen och samhället. Dock tar inte individen bara åt sig utan individen skapar dessutom sina egna personliga tolkningar och värderingar.

I videoklippet “10 CULTURE SHOCKS | FINLAND | NOMAD LIFE | PART 1” av Wildwood Vagabond berättar Rachel om 10 olika kulturchockar som hon upplevt i Finland efter att hon flyttade hit från Texas (USA). Rachel beskriver skillnaderna mellan Texas och Finland som natt och dag. Dock visste hon ingenting om Finland innan hon flyttade. Den enda förväntningen eller stereotypen som hon hade var att Finland är täckt med snö och det finns isbjörnar. Vilket är en relativt vanlig stereotyp som amerikaner har om Finland.

Den första skillnaden som Rachel noterade var att allting är större i USA och mindre i Europa. Detta betyder allt från bilar, köksutrustning till Mcdonalds. Den andra skillnaden var att man inte har skor på sig inomhus utan man tar av sig dem i tamburen. I USA hade Rachel alltid haft skorna på sig inne, därför hade hon till att börja med svårt att komma ihåg att ta av sig dem. Men denna vana blev så djupt ingraverad i henne att hon fortsatte att göra det även när hon flyttade tillbaka till USA. Rachel tillägger även att det är självklart att man inte har skor på sig inomhus för då blir det mindre att städa.

När det kommer till stereotyper är finländare kända för att vara tystlåtna och indragna i jämförelse med amerikanerna som är högljudda och extroverta. I Texas är det vanligt att man hälsar på varandra och småpratar, vilket man inte gör i Finland. Särskilt om man inte känner varandra vilket Rachel märkte i butiken då hon frågade kassabiträde “How are you?”. Detta kulturmöte framhävde olikheterna mellan individerna. Personligen förstår jag bra chocken som kassabiträde fick och skulle säkert ha reagerat lika.

I videoklippet “10 things Americans HATE about Sweden! (especially #5!)” av Evan Thomas berättar Evan om 10 olika saker amerikaner hatar om Sverige till Julia. Det första han tar upp är att man måste själv skära osten i skivor, vilket är ovanligt i USA. För mig är det ofattbart att köpa färdigskivad ost och håller helt med Julia då hon säger att själv-skivad-ost smakar bättre. Denna oskivad ost är ett exempel på en klar kulturgräns mellan USA och Norden. USA värdesätter bekvämlighet, allt ska vara så lätt och behändigt som möjligt. Detta togs även fram i Rachels video där hon nämnde hur kassabiträden i USA packar alla ens varor i en plastpåse åt en. Detta händer sällan i Finland, utan här kostar plastpåsarna och man försöker alltid ta sina egna med till butiken. En orsak varför är att vi värderar vår natur och vill spara på den, mer än vi värdesätter bekvämlighet. Det är inte att säga att amerikanerna inte värdesätter sin natur utan vi finländare uttrycker en aspekt av det genom vår användning av plastpåsar.

Den konstigaste kulturmöten som jag någonsin haft i ett främmande land har alltid varit i Sverige. Jag antar att det beror delvis på att det är ett nordligt europeiskt land som Finland och delvis på att rikssvenska är väldigt nära finlandssvenska men inte helt identiskt. Sverige för mig känns som “The Twilight Zone”. När något är nästan identiskt är det de små sakerna som rubbar en ur balans. Därför pratade jag hellre engelska i Stockholm eftersom det kändes så konstigt att prata svenska när man var “utomlands”. Det är inte logiskt, men jag kände mig så obekväm att prata svenska att jag följde mina tidigare mönster och pratade engelska.

Innan jag åkte till Stockholm och blev förvirrad av alla svenskar hade jag genom åren tillbringat två veckor i Skottland på semester och en vecka i både Tyskland och Ryssland på utbytesstudier. Tyskland är väldigt lik Finland till kulturen så de flesta kulturmötena var enkla, den största chocken var dock att dricka kolsyrat vatten under en hel vecka. Som någon som aldrig druckit kolsyrat vatten tidigare så var det för mig en stor chock och något jag aldrig vill uppleva igen.

På tal om drycker så är publivet i Skottland väldigt roligt och något som jag saknar här i Finland. Under de två veckorna jag var i Skottland lärde jag mig tydligen smälta så bra in med lokalbefolkningen att turister flera gånger frågade mig om hjälp och direktioner. Dock kan det här även bero på kulturella skillnader där finländare inte riktigt frågar främlingar om hjälp i första hand (om det går att undvika) medan andra kulturen inte har samma problem.

Kultur är något vi bemöter varje dag och är något som är så djupt inbakat i vårt samhälle och medvetande att det är svårt att definiera och kategorisera. Våra kulturer är lika mångfacetterade som individerna själva och dessa gränser vi drar sinsemellan förändras ständigt genom tid och rum. I dagens mångkulturella värld är det viktigt att reflektera över vad för innebörd kultur har för en själv och ens samhälle.

Källförteckning

Illman, Ruth & Nynäs, Peter 2017. Kultur, människa, möte: ett humanistiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur

Saltzman, Katarina & Sjöholm, Carina 2018. Mitt körsbärsträd och din kirskål. Biosociala gränsförhandlingar i villakvarteren. Mitt och ditt. Etnologiska perspektiv på ägandets kulturella betydelse. (red.) Salomonsson, Karin. Lund.

10 CULTURE SHOCKS | FINLAND | NOMAD LIFE | PART 1 av Wildwood Vagabond

10 things Americans HATE about Sweden! (especially #5!) av Evan Thomas