monokelgerillan-blog

[monokelgerillan-blog]

Om följande stycke kommer att vara kvar i den färdiga uppsatsen får tiden utvisa, i vilket fall ger den en inblick i min resa över studiegången. 

During my first years of studying cultural heritage and conservation I did it for the moments when I lost myself to history, the moments when body and mind travelled in time through the touch of brickwork or the smell of dust between the beams of an old building. Some years later I still loved the moments of time travel but I realised that they alone was not enough. To make time travels and kicks through history it needed to be anchored in the present. When buildings and places are linked through time they gain far more importance, not just to me, but also to people that did not share my sentimental view on old bricks and dust. They become symbols. I realised that old buildings are not heritage because they are old; they become heritage because we need them to be. Today I view history and cultural heritage as tools of the present. I have gained interest in how history and heritage are used in the present and that is a language that is far more vociferous than the language of bricks and dust.

Robin

[monokelgerillan-blog]

Stream of consciousness om Istanbul

Istanbul genom ett antal Insta-filter

För snart ett år sedan besökte jag Istanbul för första gången. Som en person som har oroväckande lätt att förälska mig i städer blev denna plats också en ny kärlek i ett ganska polyamoröst förhållande. När en befinner sig i det östra Rom, blir jämförelserna med den västra motsvarigheten ganska självklara. I Istanbul har antiken aldrig kommit att ”befrias” på samma sätt som man idag kan se i centrala Rom, där arkeologiska parker är en stor del av stadsbilden. Här kan ses enstaka imponerande monument, men det starkaste intrycket var ändå för mig den kompakta stadsväven som existerar här. På var sin sida om det gyllene hornet klättrar en varierad bebyggelse uppför kullarna, växer fram på ett organiskt sätt, och avbryts av de stora moskéerna som med kupoler och minareter skapar orienteringspunkter och formar en karaktäristisk siluett. Historien kan anas när en följer Istanbuls gator, men på ett ganska subtilt sätt där formen av gatunätet eller några enstaka stenblock kan påminna om ett annat förflutet. Här är staden verkligen den palimpsest många urbanhistoriker talar om. En yta där historier skrivs och delvis suddas ut, för att sedan skrivas över igen och bygga på nya lager av meningar. Mötet mellan öst och väst är idag på många sätt en klyscha, men en sådan som jag ändå kan ta till mig i denna miljö som på samma gång känns välbekant och totalt främmande.

Maria

[monokelgerillan-blog]

academia.edu

Av någon händelse, troligen genom eftersökande av någon specifik artikel, hamnade jag på academia.edu. Det är ett slags Helgon.net för akademiker. Ett community där det som räknas är publiceringar av artiklar och där hela litteraturlistan på din senaste kurs är stjärnorna. Eftersom de flesta, mig inräknat, hamnat där av en slump (inga egentliga belägg för detta) så är också de flesta inloggade via Facebook vilket i sig ger forskningsuppslaget "forskarna och deras profilbilder". Men det samma gällde väl Helgon.net vill jag minnas. Det hela får väl ses som någon själslig resa antar jag. Men jag hävdar att jag fortfarande har en rätt snygg profilbild. Men sedan har jag inga uppladdade artiklar heller. Men följ mig ändå, för de kommer. 

Robin

[monokelgerillan-blog]

För alla stads- och byggnadsentusiaster (och för övrigt alla andra också) är podcasten Staden dagens tips. Upplägget följer att varje avsnitt kretsar kring ett tema och en specifik stad, vilket gör lyssnandet både faktaspäckat och tankeväckande. Särskilt att rekommendera är avsnittet Städer och aktivism, som kommer med en del (för mig) nya idéer om hur aktivism kan påverka den aktuella stadsutvecklingen, och vice versa. Mer tankar om detta kommer alldeles säkert spilla ut här inom kort.

Staden är ett samarbete mellan Sveriges Arkitekter och tidskriften Arkitektur, och kommer tillbaks i slutet av januari efter juluppehållet. Skynda lyssna!

Maria

[monokelgerillan-blog]

Centrale Montemartini

Rom är en stad med ett stundtals närmast betungande kulturarv. Det som ofta betraktas som västvärldens kulturella vagga är på samma gång en levande storstad och ett jättelikt museum. Det klassiska kulturarvet är ständigt närvarande, och kan verka ha konserverat delar av staden. För den som rör sig utanför Roms historiska centrum blir detta faktum dock lätt ifrågasatt. I det tidigare perifera området Ostiense utanför de gamla stadsmurarna växte ett av Roms tidiga industriella centrum fram under det tidiga nittonhundratalet. Idag har dessa industrier tagits ur bruk och byggnaderna har sakta men säkert kommit att få nya funktioner. Bland de tidigaste och mest intressanta exemplen av återbruk finns Centrale Montemartini. Denna jugendinspirerade byggnad invigdes som elverk 1912 och skulle försörja stora delar av Rom med elektricitet fram till 1960-talet. Denna viktiga del av Roms industriella kulturarv har behållit både den imponerande fasaden och de tidigare maskinhallarna, och även stora delar av det ursprungliga maskineriet från tidigt nittonhundratal. Idag har Centrale Montemartini i närmare tjugo års tid varit en del av Roms Kapitolinska museer. En ursprungligen tillfällig utställning av klassisk romersk skulptur har idag en permanent plats i det före detta elverket. Här möts idag två till synes totalt motsatta kulturuttryck, som genom sin kontrastverkan förstärker varandras uppenbarelser. Den ljusa marmorn och de mjuka formerna hos skulpturerna lyser upp och fördjupar tyngden hos de mörka maskindelar de är placerade intill. I mötet mellan klassisk arkeologi och industriell dito skapas nya rum och gamla synsätt utmanas. Beläget precis utanför Roms historiska centrum ligger museet något utanför vägarna för de vanliga turistströmmarna, men är väl värt ett besök för en ny blick på det klassiska arvet.

Maria

[monokelgerillan-blog]

Apropå gasklockor och utveckling

I dagarna kom som sagt beskedet om rivningen av Gasklockan i Göteborg. Beslutet har tagits trots att strukturen varit upptagen i Göteborgs stads bevarandeprogram sedan 1987 där den betecknas som ett centralt inslag i stadsbilden och ett viktigt industriminne.

Rivningen har varit på gång under en längre tid, men försenats på grund av den skyddade pilgrimsfalken som blivit en ofrivillig kulturvårdsrebell sedan den börjat häcka i byggnaden. När Göteborgs Energi nu tagit på sig att ordna nya häckningsplatser åt pilgrimsfalken ser man på Länsstyrelsen inte längre några hinder för rivningen, som planeras att ske inom ett års tid.

Reaktionerna på rivningen har varierat, och som GP rapporterar den 10 december, är det ”muntra miner” på Göteborgs Energi efter att beslutet tagits. Närvaron av strukturen, som togs i bruk 1933 och slutade användas 1993, beskrivs i samma artikel som ett hinder för Göteborgs stadsutveckling. Detta trots att ingen detaljplan för Gullbergsvass, där gasklockan befinner sig, existerar idag. Genomgående hörs även negativa omdömen om byggnaden, då den beskrivs som sliten och överflödig i stadslandskapet – en börda snarare än en tillgång till Göteborg som stad.

I nyhetsrapporteringen om rivningsbeslutet har de antikvariska perspektiven lyst med sin frånvaro. En upprustning av gasklockan beräknas kosta 15 miljoner kronor, och ingen ordentlig plan för dess framtida användning finns. Och precis här ligger problemet enligt mig. Samtidigt som gasklockan ska rivas, planeras stadsförnyelseprojekt i bland annat Gamlestaden, där man uttalat vill tillvarata och utveckla den industrihistoriska bebyggelsen. I Gamlestaden ska den äldre bebyggelsens karaktär framhävas genom hela områdets förnyelse, för att skapa en starkare identitet och historisk förankring ska skapas. I förlängningen tänks detta även ha positiva effekter för Gamlestadens tillväxt, som ett intressant område för både företag och privatpersoner att etablera sig i.

Gamlestadens utveckling är inte unik i vare sig Sverige eller världen idag. En tydlig karaktär i en stadsdel, allra helst en tänkt ”genuin” karaktär, lockar den unga och dynamiska kreativa klassen som grupperar sig i specifika områden genom en typ av klustereffekt. Denna utveckling eftersträvas på många platser och den historiska bebyggelsen kan vara en viktig drivkraft i att skapa förutsättningar för att skapa en kreativ stad. I den historiska bebyggelsen inkluderas idag även före detta industribyggnader till allt högre grad, som uppskattas på grund av sin monumentalitet, sin råa materialverkan och fria utrymmen. I vissa fall kan byggnaderna återanvändas i form av bostäder och kontorslokaler, men deras blotta närvaro kan också ha en nytta genom de monumentala egenskaperna som kan ge en karaktär åt området som helhet. Inte ovanligt är heller att de gamla industristrukturerna upplåts åt olika typer av kulturprojekt, som även de kan tillföra nya perspektiv på det industriella kulturarvet. Gasklockor mer specifikt har kommit att få en rad nya användningsområden på olika platser, däribland som teater (Aten), i form av parker (Seattle), som kulturarena (Gävle) och för musikfestivaler (Rom). Förutom detta har de estetiska kvaliteterna hos gasklockorna presenterats av fotografer som Bernd och Hilla Becher, som dokumenterat en rad olika övergivna industrimiljöer.

Uppskattningen för det industriella och dess nya användningsområden går självklart hand i hand med inte bara stadsutveckling, utan även gentrifiering. Det slitna och råa i de gamla industrierna kanske till en början främst lockar en kapitalsvag men kreativ klass, som genom sin närvaro skapar en alltmer attraktiv plats och inte bara en höjd materiell standard, utan även högre kostnader. De sociala aspekterna och konsekvenserna av en socio-ekonomisk homogenisering av ett område måste självklart diskuteras, och om möjligt även kontrolleras. Men i diskussionen om gasverkets vara eller inte vara är det mest uppseendeväckande att frågan om byggnadens potentiella värde i olika scenarion inte har väckts.

Vi befinner oss idag i en postindustriell och alltmer konsumtionsbaserad verklighet, där stadens utveckling inte bara kan drivas av nybyggen av både ekonomiska och miljömässiga skäl. I ett samhälle där industriernas roll blir allt mindre, är frågan om deras minne alltmer central. Allt kommer inte kunna bevaras och återanvändas, men med Göteborgs gasklockas centrala läge i stadsbilden, på en plats som kommer få en större betydelse i stadens framtida utveckling, anser jag att diskussionen om dess eventuella fortlevnad är motiverad. Gullbergsvass kommer inom en inte alltför avlägsen framtid att bli föremål för stadsutveckling, och vi har idag en möjlighet att skapa en historisk kontinuitet och karaktär i Göteborgs stadsbild genom de strukturer som formar den. Eller så bygger vi bara ytterligare ett Hammarby Sjöstad.

Maria

[monokelgerillan-blog]

Är lärdomen av historien den största myten som finns? 

Robin

[monokelgerillan-blog]

Igår tyckte jag att nutiden var framtiden

Historia finns inte. Vi skapar den. Allt handlar om sättet att se på tid. Dåtid, nutid, framtid. Vad behöver vi från då idag för att i fåfängans makt påverka imorgon. Ta dig själv som exempel. Du är konstruerad. Du väljer själv vad du vill lyfta fram för att påverka dagens version av dig själv. Du tror att du påverkar framtiden också. Processen stannar dock aldrig. Du fortsätter att omvärdera, plocka fram andra händelser och egenskaper. Allt är således konstruktioner av idag. Givetvis kan du skylla på nutiden eftersom allt omkring dig formas av samma tillstånd. Du eller nationalstaten eller kulturarvet. Det är nu det måste betyda något. Lura inte dig själv med tankar om att historien kan stå på egna ben. Eller framtiden. Den finns inte än. Och när du kommit dit så är den nu. Nu i framtiden måste jag läsa vad jag skrivit. Jag kan låta bli att dela med mig av minuterna som gått. Då tyckte jag det verkade rimligt, nu är jag inte säker. Det ska bli kul att se vad jag tycker i framtiden. 

Robin

[monokelgerillan-blog]

"Resterna från gasverket har industrihistoriskt värde och utgör också ett viktigt inslag i stadsbilden" heter det i Göteborgs bevarandeprogram. I dagarna togs beslutet att den omdiskuterade rivningen kan genomföras förutsatt att klockans sista beskyddare, det häckande paret pilgrimsfalkar, får en ny bostad.  

Vi har med största sannolikhet anledning att återkomma till ämnet. 

Robin

[monokelgerillan-blog]

Efter en mycket lång tid av inaktivitet funderar jag på att åter skriva några rader för Monokelgerillan. Från söndagen 1 juni lämnar jag Sverige för tre veckors fältarbete på Västbanken i Palestina. Västerländsk kulturarvskontext nedpackad i väskan och redo att slängas upp i Mellanöstern. 

[monokelgerillan-blog]

Kortedala Museum på Facebook

Jag har vid tidigare tillfällen tipsat om Kortedala Museum, den lilla femtiotalslägenheten med sina 1700 inventarier. Nytt är att Museet skaffat sig Facebook. Gilla sidan och håll er uppdaterade om allt som händer där och passa även på att läsa det sprillans nya reportaget 30 000 har gästat lägenhetsmuseet i tidningen Nordost!

Robin

[monokelgerillan-blog]

Bangatan 10 - Nemesis

Turerna kring Bangatan 10 har sedan i mars förra året då önskan om rivningslov inkom till stadsbyggnadskontoret varit många. Att Facebook-gruppen Rädda Bangatan 10 från rivningshotet samlat nästan 3000 personer säger en del om ärendet och hur mycket det engagerar. Monokelgerillan har tidigare skrivit om byggnaden, både här och här och jag guidade även i och kring byggnaden för Byggnadsvårdsföreningens räkning vid två tillfällen. Att jag innan det mottog ärendet under min praktik på stadsbyggnadskontoret och var med och skrev både underlag och utlåtande gör det inte mindre spännande att följa idag.

När jag tidigare i veckan hörde att yttrandet från husets ägare inkommit blev jag väldigt nyfiken. DirektPress Göteborg rapporterar om det under rubriken Hyresvärden ger oväntat svar på tal och yttrandet finns även att läsa i fullo där.

Jag vill tacka alla som deltagit och bidragit så engagerat i ärendetspåtagliga utedassromantik, och främst den antikvariska bedömningen i bil 10:3 - som målar som en Rembrandt "fasst i oord - änna"!

Husets ägare kommenterar den antikvariska bilagan i sitt yttrande. Det var bland det finaste någon sagt om mitt språk, synd att det nog skall läsas med viss antydan till ironi. Hela yttrandet är ganska konstnärligt och verkligen inte likt sina syskon. Bara detta gör det läsvärt. Jag får med all säkerhet tillfälle att återkomma om Bangatan 10, den vackra byggnad, med sitt ännu vackrare utedass.

Robin

[monokelgerillan-blog]

Startpaket för nya twitteranvändare

Jag skrev rubriken med en tanke om att göra en total lista innehållandes allt bra jag hittat på Twitter. Uppgiften var mig övermäktig. Det första man bör göra är att börja följa Riksantikvarieämbetet, alla olika arkiv som man tycker om, alla byggnadsvårdsbutiker man inte kan vara utan osv. Det finns förvånansvärt mycket som intresserar en kulturvårdare! När man gjort detta kan man ha tur att hitta annat spännande. Exempelvis de som följer.

WowHaus  "We find cool houses - then bore everyone to death about them"

Deras tagline sammanfattar min person. Hemsidan som ligger till grunden för denna twittrare är väldigt trevlig. Spektakulära 1900-talsvillor till salu (mestadels) i England. Tyngdpunkten ligger på 1950-60-tal. Om man är hemnetjunkie så erbjuder jag härmed chansen att gå från crack till renaste kokain på ett klick.

Retro Renovation "Constantly scoping products, resources, design inspiration & community to update your mid-century modern and modest home alike. Love the house you're in!"

Twitts som kan handla om lite allt möjligt. Gillar man retroköret så blir det aldrig tråkigt. Jag satt och tittade på en vacker husvagn i säkert en kvart och jag avskyr camping.

Retro To Go "That bloke from Retro To Go, Modculture, Cinedelica, Switched On Set, His Knibs, Electric Roulette etc"

Bara på denna lista har jag lyckats gå från renodlad byggnadsanknytning till någon som kan slänga iväg twitts om allt ifrån klänningar till filmer. Men givetvis är det både fina klänningar och bra filmer.

Ses på Twitter!

Robin

[monokelgerillan-blog]

Ett vattentorn och en mening om julledighet för gerillan. 2012 - monokelns återkomst.

[monokelgerillan-blog]

Från kollektivet till individen & frihet till frihet?

Fria Tidningen recenserar boken Space for urban alternatives? Christiania 1971–2011, Red. Håkan Thörn, Cathrin Wasshede och Tomas Nilson Förlag Gidlunds förlag. Är man intresserad av denna unika plats verkar boken vara en ypperlig julklapp. Och från kollektivet till individen och frihet till frihet

Jerker Söderlind är aktuell med boken Handeln bygger staden (Market förlag). Han menar att det bästa som kan hända våra städer är att låta handlare och kommersiella aktörer ta över planering och arkitektur. Det skulle ge vackrare hus än dagens fyrkantiga kartonger och mer stadsliv än nuvarande händelsefattiga bostadsområden, trista kontorsreservat och stadslösa handelslådor ute vid motorvägsavfarterna. - På köpet skulle vi också få ett mer ekologiskt hållbart samhälle. Det är dags att ersätta dagens ideologiska stadsplanering med renodlad kommersialism och en planering som alltid utgår från att kunden har rätt, säger Jerker Söderlind.

Tankesmedjan Timbro (som enligt sin hemsida är för fri företagsamhet, framtidstro och en liberal samhällsordning) bjuder in till debatt den 5 december i Stockholm under rubriken Kommersialisera Stadsplaneringen. Både Avenyn och Bergsjön jublar - äntligen en lösning på segregeringsfrågan! Eller, vänta nu? 

Till sist vill jag också nämna GP's artikel som avslöjar vilken stadens stadsarkitekt blir.

Robin

[monokelgerillan-blog]

Vetenskapsradion Forum om gentrifiering

Vetenskapsradion Forum i P1 handlade idag om gentrifiering. Elisabeth Lilja vid Stockholms Universitet har skrivit boken Den segregerade staden med exempel från tre stadsdelar i huvudstaden. Avsnittet kan man lyssna på här. Vidare handlade programmet om korv ur ett etnologiskt perspektiv. Det kanske också kan intressera någon. 

Robin

[monokelgerillan-blog]

Kommunalråd vill bevara Kvibergs marknad

Idag skriver kommunalråden Mats Arnsmar (S), Thomas Martinsson (MP) och Mats Pilhem (V) i GP om att man vill bevara Kvibergs marknad. Detta borde alla som värnar om den levande staden skriva under på omgående. Ses i stallängorna till helgen!

Robin