#tukt

[chris-sya]

On Repeat Playlist Tag Game

Tagged by the wonderful @dandelion-bride thaaanks

Rules: Shuffle your repeat playlist 10 times and tag 10 people.

IDK what a repeat playlist is so I will use my spotify top 2023. it seems to fit although not very up to date

I have eclectic music taste what can i say lol

@swearingcactus @broken-balance-baby @cranky-kyrati @bitchofedensgate @unkledeath @cyberturbine @boybreastmilksteward @thedaisycrownwitch @seekerofthemuse ahhh thats 9 im afraid to tag mutuals who i don't know personally 💀

[kom-poetry-channel]

All right, all right, I'll translate the patriotic doggerel and get it out of the way!

I was, actually, working on translating some fairly serious poetry when this minor verse of Kipling's came to my attention and insisted on taking up all the lyrical parts of my brain. I ended up translating it out of sheer self-defense just so I could be thinking about some other words than "England's sword unsheathed / put half the world to flight". Kipling wrote this literally as schoolboy history, for "A School History of England", but for all I call it 'doggerel' you can't say he didn't put his best effort into the thing; that repeated bitter "not while" is really quite memorable. One hopes nobody in the Foreign Office in, say, 1956 (or 1941, or 1947, or 1973…) had learned their Atlantic history from the book and allowed it to influence their attitude to the hegemon. Churchill's quip, about the US always doing the right thing after all alternatives have been tried, comes to mind; but he was in school twenty or thirty years too early for the "School History". Kipling's opinion on the colonial rebellion may have been widespread among the British elite - indeed for all I know he got it from his own schoolbooks. At any rate the position that the colonies had been defended at extreme expense and the colonials ought to pay was the core of the whole conflict, and Kipling naturally takes the strongest version of the English side of the dispute. Adam Smith, contemporary to the rebellion, took the opposite side that if the colonies couldn't be made to pay, they should rather be made independent - in which case, presumably, they'd be paying for their own defense whether they liked it or not. But Smith was an economist and thought of incentives and efficiency; Kipling was a patriot and thought of loyalty and duty. Economics be damned, the colonials had a duty to the Crown and ought to pay for the Royal Navy the same as every other subject; and by the evidence of the first two verses, he's genuinely angry, more than a century later, that they chose otherwise.

The switch from that anger to the elegiac calmness of "After" is a little startling; in the "School History" these verses were separated by the narrative text describing the war, and Kipling may not have thought of them as being two parts of the same poem. It does seem that being angry brought out his best effort; "worshippers at Freedom's shrine" is heartfelt if sarcastic, "too busy to think of war" is conventional.

The illustrations for "Before" are mostly paintings of scenes from the Seven Years' War (presumably the specific conflict Kipling had in mind, with "Frenchman gone from the North" and "shattered Spain"); in order, they are:

"Half the world to flight" - scenes from the most famous battles in each major theatre: climbing the cliffs to the Plains of Abraham, advancing with fixed bayonets at Minden, and following Clive into the attack at Plassey.

"New-built cities" - contemporary map of the English colonies.

"Pole to Line" - Battle of Quiberon Bay by Richard Paton.

"Did not quit her then" - Washington at Monongahela, organising the rear guard after Braddock's disaster.

"Foes were driven forth" - Battle of Quiberon Bay, the Day After by Richard Wright.

"Frenchman from the North" - capitulation of Montreal.

"Clean-swept oceans" - Bombardment of El Morro Castle during the Capture of Havana, Raphael Monleon.

"What they owed" - Join or Die, showing eight colonies as pieces of a snake.

Norwegian text:

Før

Ikke mens Englands sverd påny drev halve verden på flukt ikke mens nybrøten bygd og by pustet bak hennes tukt ikke mens England til forsvar ga hen gull, og skip, og blod - disse Frihetens svorne menn: da var de henne tro!

Ei før hver uvenn fra kysten fór og England vant deres sak ei før franskmannen rømte fra nord og spanjolens rike lå vrak ei før på ryddet og trygget hav intet fiendtlig flagg å se husket de Frihetens strenge krav og tok til motet for det!

Etter

Snø ligger tykt over Valley Forge isen på Delaware men de som falt her for kong George de bryr seg aldri mer.

Ikke skjønt kusymra smått om senn bryter ut der solstrålen når og knuffende kråkereir kunngjør igjen at vårt England på ny har vår.

De rører seg ikke for smeltet fonn eller isen som tiner i fjorden; og de som falt for Washington ligger like stilt i jorden.

De rører seg ikke når blomsterflor fordriver furuskogs dis, og i alle steinete beiter gror akeleie og filtkongslys.

Hver for sitt land, i åpen strid, kjempet og møtte sin død; og den gode jord, fri for hat og nid, dekker dem i sitt skjød.

Hun har ingen tid til menneskers hær; mot vinter og is hennes slag; og se, de årlige blomstene er hvor de var i fedrenes dag!

Gullris hvor beite mot skogen lir når kongslysets blomst har falt fra og sumak-løv som høsten gir fargen til blodet de ga.

[niceminnesota]

#arthurbeahen got #tukt https://www.instagram.com/p/B_BvUkJHNmS/?igshid=15bf2bhyg6bjj

[gravelbike-dot-com]

What’s a Boomslang? I don’t know, but this eponymous flat pedal from @iamspecialized is pretty spiffy. #BikeNerd #RideEverything #flatpedals #verytukt #tukt @sramroad @advocatecycles @silca_velo @goodyearbike (at Superior, Colorado)

[babyxbluexmoon]

☁︎ tsu'tey's daughter ☁︎

Neteyam x Daughter Tsu'tey! Reader!

Warnings: Light angst. Depressed reader. Abusive/toxic mother. Not proof read.

synopsis : After Tsu'Tey's death, you were raised alone by your mother, Rhi'all. Best female hunter of the clan. However, best the daughter of quite a high ranking, meant expectations that you weren't seemingly born for, and that was what actually drew Neteyam to you. Your passion for healing, armoured off by the preassure of being a warrior.

Today was like any other day.

You had an argument with your mother to start off your 'lovely' day. Next off, you flew on your Ikran, scoping out sky people, marking where theywere on a piece of -what the lab people call- paper. She let out a breath, and after her morning chore, she headed back to the omaticaya clan base hidden in the moutains to keep away from the demons. Her and her purple and blue Ikran pulled up and she kissed his snout before making her way over to the Sully family, more pacificly, Toruk Makto, Jake Sully, the Olo'eyktan.

"Y/n." He said, smiling as the girl walked over. She was slim and blue, with adnormally short black hair. But some reason your hair mever grew passed your shoulders, so you just tried to own it. And for your eyes, that matched Tsu'Tey's to a T. That's probably why Neytiri amd Jake Sully were so protective of you. "Hello mr and mrs. Sully." She greeted, her voice actually quite motherly. "I have the wereabouts." She said, handing them the paper which Jake took and scanned his eyes over. "Well done, Little one." Neytiri petted your hair, and Y/n left.

She went back to her Ikran, pnly to hear a squeal of fear. She grabbed her weapons and bolted towards it, into the trees where she saw the Sully's youngest, Tuktiery with an angry Thanator approching her. Y/n jumped infront of her and hissed at the beast, which roared back at her. Y/n got herself ready, gripping the blade in her four fingered palm, standing infront of Tuk who stared at her bewildered and frightened.

The thanator went for her and she roared and went back, using her skills. As she fought it off, protecting Tuktiery, Neteyam and Lo'ak arrivied, staring at the scene with wide orbs. "That's Y/n! Her father was the great Tsu'Tey!" Lo'ak whispered to Neteyam, "Who fought beside dad!". "I know.." Neteyam replied, seeing her, her arm sliced and soon she was slammed to the floor, and Neteyam lifted his bow'n arrows, shooting at the beast that roared out in pain, then growled at him.

As the Thanator was distracted with Lo'ak and Neteyam, Y/n lunged forward and stabbed her blade straight into its nap, regretting it instantly, but it was that or possibly four deaths, inculding a child under the age of ten. She couldn't let that happen. "Your time on pandora was served well brother, now you may walk alongside Eywa." she endee his life quickly, speaking her words in Na'vi before dashing over to Tuk, checking her.

"Are you alright? How's your body? Any scratches or bites? Anything?" Y/n asked and Neteyam smiled softly. There was his Y/n. They grew up aschild hood best friends, being only two months apart in age, Neteyam being older. He loved the real Y/n. Sensetive, gentle, fragile. Not this.. warrior machine her mother forced her to play. God, they used to be so close until her mother drove them apart. Speaking of her mother...

"Y/n!". An angered filled voice yelled and Y/n whipped her head around, neeting the eyes of her mother, Rhi'all. She gulped before speaking. "Mother, what os the matter?" She asked and the female omaticaya snarled. "Is this where you have been, slacking off, and infront of the Olo'eyktan children of all." Could herm other not see the blood staining her body, or the dead thanator behid her? "N-no mother.. I fought the thanator to save Tukt-". "I do not want to hear your nonsense! Home, now."

Y/n gave the siblings a dry wave, but before her hand could completely fall, it was grasped in the palm of Neteyam, who glared at her mother with inflamed golden orbs. "She saved my younger sister from a thanator, show her some respect." He spoke sternly, and the shock of everyones faces was definetly readable. "Excuse me, boy?" She asked, but it was then that Jake arrived. "I saw everything." He said, and went over to Y/n. "Thank you..".

He then turned to Rhi'all, "She fought the Thanator bravely. Rhis girl needs rest." He spoke and her mother only replied with taking her daughters hand and ripping her from Neteyam, dragging her away. She glanced back at her old friend and gave a gently wave with her free hand, which made him wave back, then look down, feeling defeated once again by that wicked na'vi. "We should set mommy on her." Tuk huffed and Jake chuckled, picking her up. "Or your grandmother.".

Y/n stood in the training area, panting as her mother kept throwing diffrent challenges at her, each harder than the last, by god she was exhausted. Her body, her small, gentle hands, her kind expression.. she wasn't meant to be this sort of na'vi. She wpuld make the perfect healer, but ever since the death of her great father, she was cursed to live up to him, a curse set by her mother.

"Mother, I can not do anymore.. please, let us sit..?" She asked, leaning down to place her hands on her knees, exhausted. Little did she knew, a pair of eyes were watching, golden and sharp. "No, you Train!" She yelled but Y/n had, had enough. "No! My body is on fire, mother! I just need ten minutes to regain myself!" She barked and suddenly felt a stinging pain on her cheek. Rhi'all had slapped her.

"You are disapointment to your father!" She screeched and Y/n felt like her heart had been pierced. "You nothing like hi-". "And I never will be! I'm me, mother! I will never be anything more! So just... grow up and deal with it! Your like a baby!" Y/n yelled back and her mother hissed at her, but just before Y/n could hiss back, a deeper hiss arrupted. She turned and saw Neteyam, and his family behind him. "Never, lay a hand, on her.." he snarled and Y/n stared slightly wide eyed.

It was then Neytiri approched and went right up to her, staring her down with an evil look. "She does not dissapoint Tsu'tey.. you do." She said,theb turned to Y/n and placed a hand on her head. "Come, we are going to redo some beads as they are dirtying. Join." She offered and Y/n gulped, was she really about to walk away from her mother. Seems that choice was taken when Tuk grabbed her hand, "lets put beads in your hair!" She giggled and began to drag her, making her squeak in surprise.

Neteyam smiled softly and followed after, but got stopped by his father who looked down at him. "You should tell her today, son. Only then, can we protect her." He said and Neteyam nodded, "yes sir." When they arrived bacl at the Sully's hut, she allowed Tuk to sit her down and do her short hair. Kiri helped the youngest aswell, smirking at Neteyam as her hair was beaded nicely, with a bit of help from Neytiri.

Neteyam couldn't help but stare. He'd never seen Y/n look.. girlish and pretty. He swallowed, then stood up and cleared his throat. "I wish to take Y/n somewhere." No more needed to be said, everyone nodded and he held his hand out to the girl who was confused, but nodded and walked away with him. "Where we going, Neteyam?" She asked and he chuckled, "you'll see. Come on!" He took her away from the moutain hide out and climbed down to the forest below. "Are we allowed here?" She asked and he nodded, "With me, you are.".

They came to the forest, and she remembered how her fathers life was taken here by the sky people, and how Jake Sully ended his pain by finishing him. "Why are we here, Neteyam..?" She asked, and he slipped his hand into hers. "You'll see.." he pulled her along, going over a large log where the trees never parted, making it ahole lot darker even in the evening. She followed, holding his hand, her heart fluttering from the contact. She knew her feelings for him since childhood hadn't faded, she had just pushed them down as the years went on.

"Over here!" He said and took her to.. "The tree of Voices?" She asked, staring amamzing as their blye skin slightly illumated pink. Spinning frogs with almpst mushroom like heads went around them and Neteyam couldn't help but remember his mother describing it. Now he knew why she loved this memory. "Wow.. this is amazing Neteyam. But why are we here?" She asked, holding her arms out as they walked, letting the pink vines hit her scarred skin and wave over her.

"My father told me a story.." he started. "He said that, if you were to..confess your love for someone here.. Eywa would guide you down the right path.." he swallowed and Y/n's eyes widened slightly, and he turned away slightly, making her tilt her head. "If you do not accept my feelings.. I understand. We aren't as close as we used to be.." he said gently, but then heard Y/n giggle and turned back to her.

"Neteyam.." she said gently, then sighed and grabbed his hand, making him fully turn to face him. "I see you.." she said and his ears twitched. If his face didn't give away his reactipn,his tail certainly did, swaying quickly as if he would take off in flight. "I-I see you.. Y/n..". With that, she slowly moved her hand, cupping his cheek lovingly and he leant into her touch, then slowly placed his hands on her waist and pulled her body closer to his.

"Oh and um.. your father, would never be disapointed in you.. Y/n.." he said, flustered and she giggled. "Kiss me, Neteyam." He placed his lips on hers and she felt fireworks go off in her heart, and butterflies in her stomach. A sicky feeling bit she knew that was a good thing. As they kissed, Neteyam reached back and took his braid in his hand, bringing it over his shoulder and she did the same. They pulled away slightly, inches away and slowly, staring into eachothers eyes, they connected.

A small sigh excaped their lips, and Neteyam hugged her closely. "I promise to protect you from now on.." he whispered. He knew they weren't fully mated yet, but he knew neither of them were ready to.. do that- but this was enough. "My love..". He said gently and she sighed, melting into him. "I know you will... ma'neteyam..".

[an-american-in-norway]

5 Random Norwegian Words A Week

Week 41

å kveste, verb to injure severely skade sterkt, lemleste “bli stygt kvestet i en trafikkulykke”

å skulke, verb to ditch school være borte fra skole eller arbeid uten lovlig grunn “skulke en time/skulke skolen”

en innskytelse, noun a whim plutselig tanke, innfall min første innskytelse var å stikke av

en angiver, noun a traitor tyster, forræder han var angiver under krigen det er en angiver i gruppen

å tukte, verb to chastise oppdra strengt, straffe (korporlig)

[rodeo-adv-labs]

Spork in the front, party in the back. You didn’t think we’d do this half way did you? TD3 drops end of December. #tukt #traildonkey #rodeospork (at Denver, Colorado) https://www.instagram.com/p/Bqs66w2FFRN/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=alr4fuva5kkz

[amichaelcody]

#tukt, very tukt. #rosiethefalcon

[kingdomsalvationsv]

Trosutövning (6)

Idag kan många människor inte uppnå ett sådant förnuft som Paulus hade – än mindre det som Petrus hade. De har inte ens samma självkännedom som Paulus. Även om Paulus slogs till marken av Herren för att han förföljde Herren Jesus blev han sedermera fast besluten att verka och lida för Herren.

 Jesus gav honom en sjukdom och Paulus led fortfarande av denna sjukdom när han påbörjade sitt arbete. Varför sa han att han hade en törntagg i sitt kött? Törntaggen var i själva verket en sjukdom, och för Paulus var detta en stor svaghet. Oavsett hur mycket han arbetade, eller hur stor hans beslutsamhet att lida var, kunde han inte bli kvitt den där taggen. Ändå var Paulus av mycket högre kaliber än ni människor av idag är, och han hade också självinsikt och mer förnuft än vad ni har. När Paulus hade slagits till marken av Jesus slutade han förfölja Jesu lärjungar och började predika och lida för Jesus. Och vad inspirerade honom att uthärda lidande? Paulus hade skådat det stora ljuset och därför ansåg han att han måste vittna om Herren Jesus och inte längre kunde förfölja Jesu lärjungar och motsätta sig Guds verk. Paulus var en av religionens framstående figurer. Han var mycket kunnig och begåvad, han såg ner på vanligt folk och hade en starkare personlighet än de flesta. Men efter det att det ”stora ljuset” strålat på honom kunde han verka för Herren Jesus, besluta sig för att lida för Gud och offra sig åt Gud, vilket visade att han hade förnuft. På den tiden då han förföljde och grep Jesu lärjungar uppenbarade sig Jesus för honom och sa: ”Paulus, varför förföljer du mig?” Paulus föll omedelbart till marken och sa: ”Vem är du, Herre?” En röst från himmelen sa: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Genast vaknade Paulus och först nu förstod han att Jesus var Kristus, att han var Gud. ”Jag måste lyda. Gud har gett mig denna nåd. Trots att jag förföljde honom slog han inte ner mig eller förbannade mig. Jag måste lida för honom.” Paulus insåg att han hade förföljt Herren Jesus Kristus och nu höll på att döda hans lärjungar, men att Gud inte hade förbannat honom utan istället låtit ljuset träffa honom. Detta inspirerade honom och han sa: ”Även om jag inte såg hans ansikte hörde jag hans röst och skådade hans stora ljus. Först nu inser jag att Gud verkligen älskar mig, och att Herren Jesus Kristus verkligen är den Gud som är fylld av nåd mot människan och förlåter människans synder för all evighet. Jag inser att jag i sanning är en syndare.” Efteråt använde Gud Paulus förmågor i sitt verk, men glöm det för tillfället. Hans beslutsamhet vid den tiden, hans goda mänskliga förnuft och hans självinsikt — det är sådant ni är oförmögna att uppnå. Har ni inte fått ta emot mycket ljus idag? Har inte många människor sett att Guds sinnelag är majestätiskt, fyllt av vrede, dom och tuktan? Människor har utsatts för förbannelser, prövningar och förädling många gånger – men vad har de lärt sig? Vad har du vunnit av att ha fostrats och förmanats? Hårda ord, slag och dömande har drabbat dig många gånger, men du tar ingen hänsyn till dem. Du har inte ens det lilla förstånd som Paulus hade – är du inte ytterst efterbliven? Det var också mycket som Paulus inte kunde se klart och tydligt. Han visste bara att ljuset hade strålat på honom, men han var omedveten om att han hade slagits till marken. När ljuset hade strålat på honom kände han att han måste offra sig själv för Gud, lida för Gud, göra allt för att bana väg för Herren Jesus Kristus och få fler syndare att bli frälsta av Herren. Det härvar det beslut han fattat och det enda målet för hans arbete, men även under hans verksamhet fanns sjukdomen kvar, ända fram till hans död. Paulus var verksam i över tjugo år. Han fick lida mycket och upplevde en hel del förföljelse och många vedermödor, även om dessa naturligtvis var mycket mindre än Petrus prövningar. Hur patetiskt är det inte om ni inte ens har lika mycket förnuft som Paulus? Om det är på det viset, hur ska Gud kunna ta sig an ännu större gärningar i er?

Paulus led väldiga kval när han spred evangeliet. Det arbete han lade ner, hans beslutsamhet, hans tro, lojalitet, kärlek, tålamod och ödmjukhet vid den tiden, och alla de andra yttre sakerna han levde ut, var högre än ni människor idag. För att uttrycka det mer bryskt: Det finns inget ordentligt förnuft i er! Ni har inte ens något samvete eller någon mänsklighet, och det finns inga tecken på självkännedom – ni saknar så mycket! Efter att Paulus hade slagits till marken, trots att han led av kroppslig sjukdom, kunde han fortsätta att oavbrutet arbeta för Herren, och han kunde fortfarande be och söka: ”Vad är det här för sjukdom egentligen? Jag har gjort allt detta arbete för Herren, men varför blir jag då inte av med denna plåga? Kan det vara så att Herren Jesus prövar mig? Har han angripit mig? Om han hade angripit mig skulle jag ha dött och då hade inte kunnat utföra allt detta arbete för honom, inte heller hade jag fått se så mycket ljus. Han insåg också hur beslutsam jag var.” Paulus hade alltid en känsla av att hans sjukdom var Gud som prövade honom, att den härdade hans tro och viljestyrka – det var så Paulus såg det. I själva verket var hans sjukdom en följdsjukdom efter det att Herren Jesus hade slagit honom till marken. Det fick honom under emotionell press och tyglade hans upproriskhet. Vad skulle ni göra om ni hamnade i samma belägenhet som Paulus? Skulle ni kunna visa samma beslutsamhet och förmåga att lida som Paulus? Vem vet hur ni skulle bete er om ni idag skulle drabbas av någon sjukdom eller om ni skulle ställas inför en stor prövning och tvingas lida. Om ni stängdes in i en fågelbur och ständigt fick mat och omsorg, då skulle ni klara det bra. Annars skulle ni vara som vargar och sakna allt vad mänsklighet heter. Så när ni möter lite motgångar och umbäranden är det nyttigt för er, för om allt vore enkelt skulle ni bli fördärvade och hur skulle ni då kunna skyddas? Idag är det för att ni blir tuktade, dömda och förbannade som ni får skydd. Det är för att ni har fått lida mycket som ni är skyddade. Annars hade ni för länge sedan hamnat i moraliskt förfall. Det handlar inte om att avsiktligt försvåra för er, men människans natur är svår att förändra och det här är nödvändigt för att ändra hennes sinnelag. Idag har ni inte ens det samvete eller förnuft som Paulus hade — ni har inte ens hans självkännedom. Ni måste alltid ha press på er och ni måste ständigt tuktas och dömas för att väcka ert engagemang. Tukt och dom är det som är bäst för ert liv. Och när så är nödvändigt måste ni även tuktas av de förhållanden som drabbar er. Först då underkastar ni er fullständigt. Er natur är sådan att utan tukt och förbannelse skulle ni vägra böja era huvuden, vägra att underkasta er. Och utan alla fakta framför ögonen på er skulle det inte ha någon verkan. Ni är alldeles för ringa och er karaktär är värdelös! Utan tukt och dom vore det svårt för er att erövras, och svårt för er orättfärdighet och olydnad att besegras. Er gamla natur är så djupt rotad. Om ni sattes på tronen skulle ni inte ha en aning om himmelens höjd och jordens djup, än mindre om vart ni var på väg. Ni vet inte ens varifrån ni kommer, så hur skulle ni kunna känna skapelsens Herre? Utan dagens lägliga tukt och förbannelser hade er sista dag varit kommen för länge sedan. För att inte tala om ert öde – hade inte det svävat i ännu mer överhängande fara? Vem vet hur arroganta ni hade blivit eller hur depraverade ni skulle bli utan denna lägliga tukt och dom. Denna tukt och dom har tagit er fram till denna dag och bevarat er existens. Vem vet vilken värld ni skulle hamna i om ni fortfarande hade ”utbildats” med hjälp av samma metoder som er ”fader”! Ni har absolut ingen möjlighet att kontrollera och reflektera över er själva. När det gäller sådana människor som ni — om ni bara följer och lyder utan att orsaka störningar eller avbrott kommer mina mål att uppfyllas. Vore det inte varit bättre om ni accepterade dagens tukt och dom? Vad har ni för andra alternativ? Paulus såg Herren Jesus predika och verka men han trodde ändå inte. Senare, när Herren Jesus hade spikats upp på korset och därefter uppstått, kände han till dessa fakta men fortsatte likväl att förfölja och bekämpa. Det är detta som menas med att synda medvetet, och därför blev han slagen till marken. Till en början visste han att det fanns en kung bland judarna som kallades Jesus, för det hade han hört. Senare, när han predikade i templet och runtom i landet, gick han emot Jesus och vägrade högdraget att lyda någon människa. Det här blev ett oerhört hinder för verket vid den tiden. När Jesus var verksam förföljde och arresterade Paulus inte människor direkt, utan använde predikan och ord för att riva ner Jesu verk. Längre fram, efter det att Herren Jesus Kristus hade blivit korsfäst, började han gripa lärjungarna och resa omkring från plats till plats och göra allt han kunde för att förfölja dem. Det var först sedan ”ljuset” strålat på honom som han vaknade upp och kände stor ånger. Efter det att han hade slagits till marken släppte sjukdomen aldrig taget om honom. Ibland kände han hur plågan hade blivit värre och han var oförmögen att stiga upp ur sängen. ”Vad är det som händer?”, tänkte han. ”Har Gud verkligen slagit ner mig?” Sedan kunde han, utan att veta hur det kom sig, känna sig bättre igen och började arbeta på nytt. Men sjukdomen lämnade honom aldrig och det var på grund av denna sjukdom han arbetade så mycket. Man skulle kunna säga att Jesus lade denna sjukdom på Paulus på grund av hans arrogans och egensinne; den var ett straff men syftet var även att utnyttja Paulus förmågor i Guds verk så att detta verk kunde utvidgas. Faktum är att det inte var Guds avsikt att frälsa Paulus utan att använda honom. Men Paulus sinnelag var alldeles för högfärdigt och egensinnigt och därför fick han en ”törntagg” i sin kropp. Till slut, när Paulus avslutade sitt verk, plågade sjukdomen honom inte lika mycket längre och i slutet av sin verksamma tid kunde han säga orden ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Från och med nu väntar rättfärdighetens segerkrans på mig”. Det sa han därför att han inte kände till Guds verk. Det finns många som Paulus bland er, men om ni verkligen är fast beslutna att följa ända till vägens ände kommer ni inte att bli illa behandlade. Vi ska inte här diskutera hur Paulus var både upprorisk och motsträvig, utan låt oss hålla oss till den sida hos honom som var positiv och lovvärd: Han hade ett samvete och efter att ha tagit emot ”ljuset” en gång kunde han hänge sig åt Gud och lida för honom. Detta var en av hans styrkor. Men om någon tror att han var välsignad på grund av sin styrka och att han inte nödvändigtvis blev tuktad, så är det åsikter hos människor som saknar förnuft.

Många människor säger, när de ber och läser Guds ord, att de är villiga att lyda Gud, men sedan lever de utan hämningar och bryr sig inte om det över huvud taget. Guds ord talas om och om igen och uppenbarar skikt efter skikt, och det är först när det allra djupaste lagret i människan blottas som hon ”finner frid” och blir mindre högfärdig och egensinnig, mindre outhärdligt arrogant. Med den mognad ni har idag måste ni fortfarande bli skoningslöst slagna och avslöjade och dömda för varje enskild detalj, så att ni inte har en chans att hämta andan. Det är bättre för er att denna stränga tuktan och dom får fortsätta och att inte fördömelserna och förbannelserna upphör, så att ni kan se att Guds administrativa förordningar aldrig slutar att påverka er. Precis som i lagens tidsålder, då Aron insåg att Jehova aldrig lämnade honom (det han såg var Jehovas ständiga vägledning och beskydd. Den Guds vägledning som ni ser idag är tuktan, förbannelser och dom), kommer inte heller Jehovas administrativa förordningars hand att lämna er. Men en sak kan ni vara lugna för: Hur mycket ni än protesterar, gör uppror och fördömer kommer ni inte att drabbas av någon kroppslig skada. Men om det finns människor som går för långt i sitt motstånd och förhindrar verket, så är det inte acceptabelt – det finns en gräns. Hindra eller stör inte kyrkans liv, och hindra inte den Helige Andes verk. I övrigt kan du göra vad du vill. Om du menar att du inte vill sträva efter livet utan istället återvända till världen, så skynda dig iväg! Ni kan göra precis vad ni vill så länge det inte hindrar Guds verk. Men en sak till ska ni veta: I slutet kommer alla sådana medvetna syndare att elimineras. Du kanske inte blir förebrådd idag, men i slutet kommer endast ett antal människor att kunna vittna om Gud — och alla andra kommer att sväva i fara. Om du inte vill vara med i den här strömmen så är det okej. Dagens människor behandlas tolerant – jag begränsar dig inte, förutsatt att du inte är rädd för morgondagens tuktan. Men om du är i den här strömmen måste du vittna om Gud och du måste acceptera att bli tuktad. Om du vill vägra och återvända till världen så är det okej – ingen stoppar dig! Men om du gör något som är destruktivt och hindrar Guds verk kan du absolut inte bli förlåten för detta! När det gäller vad dina ögon ser och dina öron hör angående vilka människor som tuktas och vilkas familjer som förbannas — det finns gränser för allt detta. Den Helige Ande gör inte något utan vägande skäl. Om ni skulle behandlas och tas på allvar enligt er egen orättfärdighet, baserat på de synder ni har begått, vilka av er skulle då kunna överleva? Ni skulle drabbas av olycka allesamman — och skulle människan fortfarande må bra då? Men i dag behandlas många människor med tolerans. Även om ni dömer, gör uppror och protesterar, möter jag er med ett leende så länge ni inte stör. Om ni verkligen strävar efter livet måste ni uthärda lite tuktan och ni måste utstå smärtan i att skiljas från det ni älskar för att lägga er på operationsbordet och opereras. Du måste uthärda smärtan, precis som Petrus fann sig i prövningar och lidande. Idag står du inför domstolen. I framtiden måste du gå till ”giljotinen”, och det är då som ni ”offrar” er själva.

Under detta sista skede av verket i de sista dagarna kanske du tror att Gud inte kommer att tillintetgöra ditt kött och pekar på att du inte lider av någon sjukdom trots att du protesterar mot honom och dömer honom. Men när Guds stränga ord riktas mot dig, när din upproriskhet och ditt motstånd och ditt fula anlete blottas, kommer du inte att kunna gömma dig. Du kommer att drabbas av panik och du vet inte vad du ska ta dig till. Ni måste ha lite samvete i dag. Spela inte rollen som onda människor som opponerar sig och gör uppror mot Gud. Vänd din gamle förfader ryggen; det är den mognad du bör ha och den mänsklighet du bör äga. Du kan aldrig skjuta dina egna framtidsplaner eller dagens nöjen åt sidan. Gud säger: ”Bara ni gör allt ni kan för att följa mig och sträva efter sanningen, så kommer jag helt visst att göra er fullkomliga. Så snart ni har fullkomnats kommer ni att ha ett underbart slutmål – ni kommer att välkomnas in i mitt rike för att njuta välsignelser med mig.” Men även om ni har fått löftet om ett underbart slutmål, kan kraven på er aldrig förminskas. Dessutom finns det ett villkor: Oavsett om ni kommer att erövras eller fullkomnas, måste ni idag utsättas för en del tuktan och en del lidande. Ni måste bli slagna och fostrade, ni måste lyssna till mina ord, följa min väg och göra Guds vilja — det här är vad ni människor måste göra. Oavsett hur du strävar måste du lyssna på mig. Om du verkligen har genuina insikter kan du fortsätta att följa. Om du anser att det inte finns några framtidsutsikter eller något hopp här så kan du gå. Dessa ord har sagts dig tydligt och klart, men om du verkligen vill gå så visar det bara att du inte har tillstymmelse till samvete. Denna handling räcker för att bevisa att du är en demon. Även om du påstår att du överlåter åt Gud att bestämma allt, framgår det av ditt kött och vad du lever ut att du fortfarande lever under Satans herravälde. Även om Satan också befinner sig i Guds händer, tillhör du likväl Satan och har ännu inte blivit verkligt frälst av Gud eftersom du fortfarande lever under Satans inflytande. Hur måste din strävan se ut för att du ska bli frälst? Valet är ditt – du måste välja vilken väg du ska ta. Om du slutligen kan säga: ”Jag har inget bättre, jag besvarar Guds kärlek med mitt samvete och måste ha lite mänsklighet. Jag kan inte åstadkomma någonting större och min kaliber är inte heller så hög – jag förstår inte visionerna och meningen med Guds verk. Jag bara besvarar Guds kärlek, jag gör allt Gud begär och jag gör allt jag kan. Jag utför min plikt som en Guds skapelse” — då kommer jag att känna mig nöjd. Det här är det största vittnesbörd du är kapabel att ge. Det här är den högsta standard som krävs av ett antal människor: att göra sin plikt som en av Guds skapelser. Gör bara så mycket du kan; kraven på dig är inte för höga. Så länge du gör allt du kan är detta ditt vittnesbörd.

[kesmindaidis]

"Sk mhqah brtepngk, šm tšid gbraj tukt qngle vrtnup."

—part of a Ešqrunian tablet, circa 200BCE, recording the birth of a royal princess in the traditional calendar system

[aqparaq]

zhan dosymga magan qaz adeb ui jumusy tukte tusingen joqpyn uayimdaganmyn, sonan keiin ol magan komektesken

"sagan adebiyet unatqanyndy qalaimyn" dep aitqan.

juregim juzdegen synyqtar shashylmagan siyaqty jai aitty oi bai ai

[jackalopingintothevoid]

so I'm just getting into your amnesiac!John AU and I gotta say.... it's really, really good so far!!! I'm always hankering to read a good fic and BOY, the moment I read the way you wrote John reacting to being touched.... I just immediately thought.... "10001% spot on I love this!!" and your ideas for what happens in future are so, so good.... John is just a lorge friendo who needs help....I really hope he gets lots of hugs!!!!!

hkbgkhvduihgrs <– is what I put here to save this ask to my drafts, but it also accurately respresents my feelings. Thank you so much. I was really worried about that part, but it’s wonderful to know you liked it!!

He’s defo getting buckets of hugs. This is the 26th century, everyone knows about touch starvation and how bad it is for your physical and mental health! That’s why Mochou kept her hands on John’s face when she saw his reaction, she knew what that was and wanted to alleviate it. The au crew are all pretty huggy peeps anyway, so once they’re comfortable with him every single one of those mofos gonna drape themselves on him. And he’s gonna love it. Without the restrictions of duty and discipline he is a MASSIVE cuddlebug.

my name is johnand wen its nitewen all my frendsare tukt up titefor down to slepthey all haf ledi get in tooi dip the bed

[anonymous-mary]

Coincidentally Tai Babilonia had a SM spat w/Tukt's fans a few days ago b/c she called out Eliza's dirty skates as unprofessional. I'm surprised Meryl hasn't gotten a new pair too. She'd never keep performing in a stained or dirty dress. I think it isn't comfort I think she has an emotional attachment to those boots. Sometimes it is hard to let go but it's time. #Free the boots

Not a good comparison between costumes and boots. Meryl has worn plenty of costumes that have seen better days in SOI group performances. Boots are something that are personal and worn for months if not years with only surface cleaning. Meryl isn't being judged anymore and can do whatever she wants. She polishes them before shows so who cares about practice.I think she should do whatever she wants.

[easternlightningsv]

Verket med att sprida evangeliet är också verket med att frälsa människorna

Alla människor behöver förstå syftet med mitt verk på jorden, det vill säga det slutliga målet med mitt verk och vilken nivå jag måste uppnå i det här verket innan det kan slutföras. Om folk, efter att ha gått runt med mig ända fram till denna dag, inte förstår vad mitt verk handlar om, har de då inte gått med mig förgäves? 

Folk som följer mig bör känna till min vilja. Jag har verkat på jorden i tusentals år och fram till denna dag utför jag fortfarande mitt verk på det här sättet. Även om mitt verk består av exceptionellt många saker förblir syftet med detta verk alltid detsamma. Precis som det jag gör, trots att jag till exempel är fylld av dom och tuktan gentemot människan, ändå är för att rädda henne, och för att bättre sprida mitt evangelium och expandera mitt verk ytterligare bland alla de hedniska nationerna, när människan väl har fulländats. Så i dag, vid en tidpunkt då många människor sedan länge har levt i stor besvikelse över sina förhoppningar, fortsätter jag ändå med mitt verk. Jag fortsätter med det verk jag måste göra för att döma och tukta människan. Trots det faktum att människan är trött på vad jag har att säga och oberoende av det faktum att hon inte har någon önskan att bry sig om mitt verk, gör jag fortfarande min plikt eftersom syftet med mitt verk förblir oförändrat och min ursprungliga plan inte kommer att förstöras. Syftet med min dom är att göra det möjligt för människan att lyda mig bättre och syftet med min tukt är att låta människan förändras på ett mer effektivt sätt. Även om det jag gör är för min förvaltnings skull, har jag aldrig gjort något som inte har varit till människans fördel. Det beror på att jag vill göra alla nationer utanför Israel lika lydiga som israeliterna, och göra dem till riktiga människor, så att jag kommer att ha ett fäste i länderna utanför Israel. Det här är min förvaltning, det här är det verk jag åstadkommer bland de hedniska nationerna. Det finns fortfarande många människor som inte förstår min förvaltning, eftersom de inte har något intresse för sådana saker, utan bara bryr sig om sin egen framtid och sina egna slutmål. Vad jag än säger är människor fortfarande likgiltiga inför det verk jag utför och fokuserar i stället enbart på sina framtida slutmål. Hur ska mitt verk kunna expandera om saker och ting fortsätter på det här viset? Hur kan mitt evangelium då spridas över världen? Ni bör veta att när mitt verk expanderar kommer jag att sprida ut er och jag kommer att slå till mot er, precis som Jehova slog till mot var och en av Israels stammar. Allt detta kommer att göras för att sprida mitt evangelium över jorden och för att sprida mitt verk till de hedniska nationerna så att mitt namn upphöjs av både vuxna och barn, och mitt heliga namn kan upphöjas av munnar som tillhör folk från alla stammar och nationer. I denna sista era kommer jag göra så att mitt namn upphöjs bland de hedniska nationerna, göra så att mina gärningar ses av hedningarna för att de ska kalla mig den Allsmäktige för mina gärningars skull, och göra så att mina ord snart förverkligas. Jag kommer att låta alla människor veta att jag inte bara är israeliternas Gud, utan även Gud över alla de hedniska nationerna, till och med dem som jag har förbannat. Jag kommer att låta alla människor se att jag är hela skapelsens Gud. Detta är mitt största verk, syftet med min verkningsplan för de sista dagarna och det enda verk som ska fullbordas under de sista dagarna.

Det verk som jag har förvaltat i tusentals år uppenbaras inte fullständigt för människan förrän under de sista dagarna. Det är först nu som jag har öppnat upp hela mysteriet med min förvaltning för människan. Människan känner till syftet med mitt verk och har också fått en förståelse för alla mina mysterier. Och jag har berättat allt för människan om det slutmålet som hon bryr sig om. Jag har redan avslöjat för människan alla mina mysterier som var dolda i över 5 900 år. Vem är Jehova? Vem är Messias? Vem är Jesus? Ni bör veta allt detta. Mitt verk rör dessa namn. Har ni förstått det? Hur bör mitt heliga namn förkunnas? Hur bör mitt namn spridas till någon av de nationer som har kallat på mig med något av mina namn? Mitt verk är redan på väg att expandera och jag kommer att sprida det i sin helhet till allehanda nationer. Eftersom mitt verk har utförts i er kommer jag att slå till mot er precis som Jehova slog till mot herdarna från Davids hus i Israel, så att ni sprids ut bland alla nationer. Under de sista dagarna kommer jag nämligen att krossa alla nationer i småbitar, så att deras folk delas upp på nytt. När jag kommer tillbaka igen kommer nationerna redan att ha delats upp utifrån gränser som skapats av mina brinnande lågor. Vid den tidpunkten kommer jag att än en gång manifestera mig själv för mänskligheten som den brännheta solen, visa mig själv öppet för dem som den Heligas avbild, som de aldrig har sett, och gå runt bland de talrika nationerna precis som jag, Jehova, en gång i tiden gick runt bland de judiska stammarna. Från och med då kommer jag att leda mänskligheten i deras liv på jorden. Där kommer de helt säkert att se min härlighet och de kommer också helt säkert att se en molnstod i luften som leder dem i deras liv, för jag ska framträda på heliga platser. Människan kommer att se min rättfärdighets dag och även min underbara manifestation. Det kommer att hända när jag regerar på hela jorden och för mina många söner in i härligheten. Över hela jorden kommer människor att böja sig ner och mitt tabernakel kommer att vara stadigt upprest mitt bland mänskligheten, på klippan av det verk som jag utför i dag. Människor kommer också att tjäna mig i templet. Altaret, täckt av smutsiga och förhatliga ting, kommer jag att slå i stycken och bygga upp på nytt. Nyfödda lamm och kalvar kommer att läggas på det heliga altaret. Jag kommer att riva ner dagens tempel och bygga ett nytt. Templet som finns nu, och är fullt av avskyvärda människor, kommer att kollapsa och det som jag bygger kommer att vara fyllt av tjänare som är lojala mot mig. De kommer än en gång att stå upp och tjäna mig för mitt tempels härlighets skull. Ni kommer säkerligen att se dagen då jag kommer att ta emot stor ära och ni kommer också att säkerligen se dagen när jag river ner templet och bygger ett nytt. Ni kommer också säkerligen se när mitt tabernakel kommer in i människornas värld. När jag slår sönder templet kommer jag också att föra in tabernaklet i människornas värld. Det kommer att bli likadant som när folk ser mig nedstiga. När jag har krossat alla nationer kommer jag att samla dem på nytt och sedan bygga mitt tempel och sätta upp mitt altare så att alla kan offra till mig, tjäna mig i mitt tempel och troget hänge sig åt mitt verk i de hedniska nationerna. De kommer att vara som israeliterna fast i nutid, utsmyckade i prästdräkt och krona, med min, Jehovas, härlighet mitt ibland dem och mitt majestät som tornar upp sig över dem och stannar hos dem. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer också att utföras på samma sätt. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer att vara som mitt verk i Israel eftersom jag kommer att expandera mitt verk i Israel och sprida det till de hedniska nationerna.

Nu är den tid då min Ande gör stora ting och jag påbörjar mitt verk bland de hedniska nationerna. Det är också den tid då jag klassificerar alla skapade varelser, och sätter var och en i sin respektive kategori, så att mitt verk kan fortskrida snabbare och mer effektivt. Det jag därmed ber dig om är fortfarande att du offrar hela din varelse för allt mitt verk och dessutom att du tydligt urskiljer och är säker på allt det verk jag har gjort i dig och lägger all din styrka på mitt verk så att det kan bli mer effektivt. Det här är vad du måste förstå. Upphör med att kämpa mot varandra, söka efter en väg tillbaka eller leta efter köttsliga bekvämligheter, vilket skulle försena mitt verk och förstöra din underbara framtid. Att göra så skulle inte alls ge dig något skydd utan enbart förstörelse. Vore inte det väldigt dumt av dig? Det som du så girigt njuter av i dag är samma sak som förstör din framtid, medan smärtan som du lider av i dag är just det som kommer att skydda dig. Du måste vara ytterst medveten om dessa saker, så att du kan undvika de lockelser från vilka du kommer att få svårt att frigöra dig och undvika att hamna i den täta dimma som blockerar solen. När den täta dimman skingras kommer du att befinna dig vid den stora dagens dom. Vid den tiden kommer min dag att ha nått fram till mänskligheten. Hur ska du komma undan min dom? Hur ska du kunna stå ut med solens brännande hetta? När jag ger människan av mitt överflöd vårdar hon det inte vid sitt bröst. I stället kastar hon det åt sidan på en plats där ingen kommer att lägga märke till det. När min dag sänker sig över människan kommer hon inte längre att kunna hitta mitt överflöd eller den bittra sanningens ord som jag sade till henne för länge sedan. Hon kommer att gråta och jämra sig, eftersom hon har förlorat ljusets klara sken och fallit ner i mörker. Det ni ser i dag är bara min muns vassa svärd. Ni har inte sett staven i min hand eller lågan med vilken jag bränner människan, och det där därför ni fortfarande är högfärdiga och hårda i min närvaro. Det är därför ni fortfarande kämpar med mig i mitt hem och med den mänskliga tungan invänder mot det som jag har talat med min mun. Människan fruktar mig inte och trots att hon har fortsatt vara min fiende ända fram till i dag, fruktar hon mig inte över huvud taget. Ni har de orättfärdigas tungor och tänder i era munnar. Era ord och gärningar påminner om ormen som lockade Eva att synda. Av varandra begär ni öga för öga och tand för tand, och i min närvaro kämpar ni för att få ställning, berömmelse och vinst för er själva, samtidigt som ni inte vet att jag i hemlighet ser era ord och gärningar. Innan ni ens kommer inför mig har jag lodat era hjärtans djup. Människan vill alltid komma undan min hands grepp och undvika mina ögons betraktelse, men jag har aldrig flytt undan hennes ord eller gärningar. I stället låter jag medvetet de orden och gärningarna nå mina ögon så att jag kan tukta människan för hennes orättfärdighet och verkställa en dom över hennes uppror. Människans hemliga ord och gärningar förblir alltså alltid inför mitt domarsäte, och mitt domarsäte har aldrig lämnat människan eftersom hennes uppror är för mycket. Mitt verk är att bränna och rena alla människans ord och gärningar som yttrades och utfördes i närvaro av min Ande. På det här sättet kommer människan att kunna förbli lojal mot mig när jag lämnar jorden och fortsätta tjäna mig som mina heliga tjänare gör i mitt verk och låta mitt verk på jorden fortsätta ända till den dag då det är slutfört.

från "Ordet framträder i köttet"

Att rekommendera: Du bör bereda goda gärningar så det räcker för ditt slutmål

[kingdomsalvationsv]

Verket med att sprida evangeliet är också verket med att frälsa människorna

Alla människor behöver förstå syftet med mitt verk på jorden, det vill säga det slutliga målet med mitt verk och vilken nivå jag måste uppnå i det här verket innan det kan slutföras. Om folk, efter att ha gått runt med mig ända fram till denna dag, inte förstår vad mitt verk handlar om, har de då inte gått med mig förgäves? 

Folk som följer mig bör känna till min vilja. Jag har verkat på jorden i tusentals år och fram till denna dag utför jag fortfarande mitt verk på det här sättet. Även om mitt verk består av exceptionellt många saker förblir syftet med detta verk alltid detsamma. Precis som det jag gör, trots att jag till exempel är fylld av dom och tuktan gentemot människan, ändå är för att rädda henne, och för att bättre sprida mitt evangelium och expandera mitt verk ytterligare bland alla de hedniska nationerna, när människan väl har fulländats. Så i dag, vid en tidpunkt då många människor sedan länge har levt i stor besvikelse över sina förhoppningar, fortsätter jag ändå med mitt verk. Jag fortsätter med det verk jag måste göra för att döma och tukta människan. Trots det faktum att människan är trött på vad jag har att säga och oberoende av det faktum att hon inte har någon önskan att bry sig om mitt verk, gör jag fortfarande min plikt eftersom syftet med mitt verk förblir oförändrat och min ursprungliga plan inte kommer att förstöras. Syftet med min dom är att göra det möjligt för människan att lyda mig bättre och syftet med min tukt är att låta människan förändras på ett mer effektivt sätt. Även om det jag gör är för min förvaltnings skull, har jag aldrig gjort något som inte har varit till människans fördel. Det beror på att jag vill göra alla nationer utanför Israel lika lydiga som israeliterna, och göra dem till riktiga människor, så att jag kommer att ha ett fäste i länderna utanför Israel. Det här är min förvaltning, det här är det verk jag åstadkommer bland de hedniska nationerna. Det finns fortfarande många människor som inte förstår min förvaltning, eftersom de inte har något intresse för sådana saker, utan bara bryr sig om sin egen framtid och sina egna slutmål. Vad jag än säger är människor fortfarande likgiltiga inför det verk jag utför och fokuserar i stället enbart på sina framtida slutmål. Hur ska mitt verk kunna expandera om saker och ting fortsätter på det här viset? Hur kan mitt evangelium då spridas över världen? Ni bör veta att när mitt verk expanderar kommer jag att sprida ut er och jag kommer att slå till mot er, precis som Jehova slog till mot var och en av Israels stammar. Allt detta kommer att göras för att sprida mitt evangelium över jorden och för att sprida mitt verk till de hedniska nationerna så att mitt namn upphöjs av både vuxna och barn, och mitt heliga namn kan upphöjas av munnar som tillhör folk från alla stammar och nationer. I denna sista era kommer jag göra så att mitt namn upphöjs bland de hedniska nationerna, göra så att mina gärningar ses av hedningarna för att de ska kalla mig den Allsmäktige för mina gärningars skull, och göra så att mina ord snart förverkligas. Jag kommer att låta alla människor veta att jag inte bara är israeliternas Gud, utan även Gud över alla de hedniska nationerna, till och med dem som jag har förbannat. Jag kommer att låta alla människor se att jag är hela skapelsens Gud. Detta är mitt största verk, syftet med min verkningsplan för de sista dagarna och det enda verk som ska fullbordas under de sista dagarna.

Det verk som jag har förvaltat i tusentals år uppenbaras inte fullständigt för människan förrän under de sista dagarna. Det är först nu som jag har öppnat upp hela mysteriet med min förvaltning för människan. Människan känner till syftet med mitt verk och har också fått en förståelse för alla mina mysterier. Och jag har berättat allt för människan om det slutmålet som hon bryr sig om. Jag har redan avslöjat för människan alla mina mysterier som var dolda i över 5 900 år. Vem är Jehova? Vem är Messias? Vem är Jesus? Ni bör veta allt detta. Mitt verk rör dessa namn. Har ni förstått det? Hur bör mitt heliga namn förkunnas? Hur bör mitt namn spridas till någon av de nationer som har kallat på mig med något av mina namn? Mitt verk är redan på väg att expandera och jag kommer att sprida det i sin helhet till allehanda nationer. Eftersom mitt verk har utförts i er kommer jag att slå till mot er precis som Jehova slog till mot herdarna från Davids hus i Israel, så att ni sprids ut bland alla nationer. Under de sista dagarna kommer jag nämligen att krossa alla nationer i småbitar, så att deras folk delas upp på nytt. När jag kommer tillbaka igen kommer nationerna redan att ha delats upp utifrån gränser som skapats av mina brinnande lågor. Vid den tidpunkten kommer jag att än en gång manifestera mig själv för mänskligheten som den brännheta solen, visa mig själv öppet för dem som den Heligas avbild, som de aldrig har sett, och gå runt bland de talrika nationerna precis som jag, Jehova, en gång i tiden gick runt bland de judiska stammarna. Från och med då kommer jag att leda mänskligheten i deras liv på jorden. Där kommer de helt säkert att se min härlighet och de kommer också helt säkert att se en molnstod i luften som leder dem i deras liv, för jag ska framträda på heliga platser. Människan kommer att se min rättfärdighets dag och även min underbara manifestation. Det kommer att hända när jag regerar på hela jorden och för mina många söner in i härligheten. Över hela jorden kommer människor att böja sig ner och mitt tabernakel kommer att vara stadigt upprest mitt bland mänskligheten, på klippan av det verk som jag utför i dag. Människor kommer också att tjäna mig i templet. Altaret, täckt av smutsiga och förhatliga ting, kommer jag att slå i stycken och bygga upp på nytt. Nyfödda lamm och kalvar kommer att läggas på det heliga altaret. Jag kommer att riva ner dagens tempel och bygga ett nytt. Templet som finns nu, och är fullt av avskyvärda människor, kommer att kollapsa och det som jag bygger kommer att vara fyllt av tjänare som är lojala mot mig. De kommer än en gång att stå upp och tjäna mig för mitt tempels härlighets skull. Ni kommer säkerligen att se dagen då jag kommer att ta emot stor ära och ni kommer också att säkerligen se dagen när jag river ner templet och bygger ett nytt. Ni kommer också säkerligen se när mitt tabernakel kommer in i människornas värld. När jag slår sönder templet kommer jag också att föra in tabernaklet i människornas värld. Det kommer att bli likadant som när folk ser mig nedstiga. När jag har krossat alla nationer kommer jag att samla dem på nytt och sedan bygga mitt tempel och sätta upp mitt altare så att alla kan offra till mig, tjäna mig i mitt tempel och troget hänge sig åt mitt verk i de hedniska nationerna. De kommer att vara som israeliterna fast i nutid, utsmyckade i prästdräkt och krona, med min, Jehovas, härlighet mitt ibland dem och mitt majestät som tornar upp sig över dem och stannar hos dem. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer också att utföras på samma sätt. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer att vara som mitt verk i Israel eftersom jag kommer att expandera mitt verk i Israel och sprida det till de hedniska nationerna.

Nu är den tid då min Ande gör stora ting och jag påbörjar mitt verk bland de hedniska nationerna. Det är också den tid då jag klassificerar alla skapade varelser, och sätter var och en i sin respektive kategori, så att mitt verk kan fortskrida snabbare och mer effektivt. Det jag därmed ber dig om är fortfarande att du offrar hela din varelse för allt mitt verk och dessutom att du tydligt urskiljer och är säker på allt det verk jag har gjort i dig och lägger all din styrka på mitt verk så att det kan bli mer effektivt. Det här är vad du måste förstå. Upphör med att kämpa mot varandra, söka efter en väg tillbaka eller leta efter köttsliga bekvämligheter, vilket skulle försena mitt verk och förstöra din underbara framtid. Att göra så skulle inte alls ge dig något skydd utan enbart förstörelse. Vore inte det väldigt dumt av dig? Det som du så girigt njuter av i dag är samma sak som förstör din framtid, medan smärtan som du lider av i dag är just det som kommer att skydda dig. Du måste vara ytterst medveten om dessa saker, så att du kan undvika de lockelser från vilka du kommer att få svårt att frigöra dig och undvika att hamna i den täta dimma som blockerar solen. När den täta dimman skingras kommer du att befinna dig vid den stora dagens dom. Vid den tiden kommer min dag att ha nått fram till mänskligheten. Hur ska du komma undan min dom? Hur ska du kunna stå ut med solens brännande hetta? När jag ger människan av mitt överflöd vårdar hon det inte vid sitt bröst. I stället kastar hon det åt sidan på en plats där ingen kommer att lägga märke till det. När min dag sänker sig över människan kommer hon inte längre att kunna hitta mitt överflöd eller den bittra sanningens ord som jag sade till henne för länge sedan. Hon kommer att gråta och jämra sig, eftersom hon har förlorat ljusets klara sken och fallit ner i mörker. Det ni ser i dag är bara min muns vassa svärd. Ni har inte sett staven i min hand eller lågan med vilken jag bränner människan, och det där därför ni fortfarande är högfärdiga och hårda i min närvaro. Det är därför ni fortfarande kämpar med mig i mitt hem och med den mänskliga tungan invänder mot det som jag har talat med min mun. Människan fruktar mig inte och trots att hon har fortsatt vara min fiende ända fram till i dag, fruktar hon mig inte över huvud taget. Ni har de orättfärdigas tungor och tänder i era munnar. Era ord och gärningar påminner om ormen som lockade Eva att synda. Av varandra begär ni öga för öga och tand för tand, och i min närvaro kämpar ni för att få ställning, berömmelse och vinst för er själva, samtidigt som ni inte vet att jag i hemlighet ser era ord och gärningar. Innan ni ens kommer inför mig har jag lodat era hjärtans djup. Människan vill alltid komma undan min hands grepp och undvika mina ögons betraktelse, men jag har aldrig flytt undan hennes ord eller gärningar. I stället låter jag medvetet de orden och gärningarna nå mina ögon så att jag kan tukta människan för hennes orättfärdighet och verkställa en dom över hennes uppror. Människans hemliga ord och gärningar förblir alltså alltid inför mitt domarsäte, och mitt domarsäte har aldrig lämnat människan eftersom hennes uppror är för mycket. Mitt verk är att bränna och rena alla människans ord och gärningar som yttrades och utfördes i närvaro av min Ande. På det här sättet kommer människan att kunna förbli lojal mot mig när jag lämnar jorden och fortsätta tjäna mig som mina heliga tjänare gör i mitt verk och låta mitt verk på jorden fortsätta ända till den dag då det är slutfört.

från "Ordet framträder i köttet"

Att rekommendera: Du bör bereda goda gärningar så det räcker för ditt slutmål