whateveryoucallme-blog-blog

[whateveryoucallme-blog-blog]

Vi har hälsat flera gånger, men aldrig mött varandras blickar Du finns i luften, i min skugga, ibland hör ja dig i mitt hem Ingen tror mig, men döden dansar runt mig i den mest stillsamma och smärtsamma takt hon kan föra sig på. Ingen tror mig, men ja svär döden jagar mig.

[whateveryoucallme-blog-blog]

Om man kan klippa livet i scener Hade ja klippt precis innan vi båda vandrade längst stockholms gator fulla Klippt bort varenda hej, låtit vår vänskap rinna i sanden Ja hade klippt bort ljudet av ditt skratt och alla kramar Alla glas vi tryckt mot varandra och skålat Skålat för att vi båda var ensamma och med allt för mycket sorg i hjärtat Vi hade ju hittat varann Ja hade klippt bort allt Om man kunde klippa perfekta scener preics som man gör på film, t.ex. ett klipp direkt efter första kyssen Då hade ja klippt varje gång vi kramat varandra extra hårt, klippt när vi skrattade tills lungorna var redo att spräckas Klippt precis innan ja sa ett sista hejdå

[whateveryoucallme-blog-blog]

Du glömmer aldrig känslan i fingertopparna Hur du sakta försvinner men aldrig hur du kommer tillbaks Ja viskade "ja dör" Varenda ryckning hade kunnat vara en kompostion till något bach skrivit Ta sönder alla tallrikar i världen, skrik alla fula ord du kan Slåss, slåss allt va du har tills du knappt kan andas Bedöv dig själv på allra vidrigaste sätt För känslan i fingertopparna ligger i din infekterade själ

[whateveryoucallme-blog-blog]

För vet du vadVarken nykärlek eller blicken han brukade ge dig varar föralltid Ja tror på människan när vi jaga vårt egna kött

Ja tror på allt bakom de vanliga, som att leva på ingenting förutom luft med dig men ändå få lika passionerade kyssar tills ja dör Eller inget alls. Inget alls

[whateveryoucallme-blog-blog]

Vill ha en joint och en ice tea right about now.

[whateveryoucallme-blog-blog]

Mungiporna vänder sig åt ett helt annat håll, vi delar på oss sakta Han är inte längre luften jag andas, jag är inte längre bröstet att vila på  De va enklare att knulla killen från cafeterian än att kolla dig i ögonen, Så ja sparar några foton och packar sakta mina kläder Lämnar en tom lapp  En tom lapp en miljon ord inte kunde fylla

[whateveryoucallme-blog-blog]

Hur bra eller hur perfekt allt är så fruktar ja alltid, ja hittar alltid fel, ja känner alltid oro. Jag ältar, ibland glömmer ja även att uppskatta saker och ting och slutar vara mig själv.. skämta så som ja brukar göra eller le för ja ler ofta förutom när oron kryper sakta under min hy och ja känner hur mina fingertoppar domnar bort då vet ja att ångesten är tillbaks och jag är osäkrare än någonsin. 

[whateveryoucallme-blog-blog]

Hug me tight Cause I'm feeling blue Pieces of glas in my heart, Pick em out leave me with scars Words on my tounge Swallow this pill  No second chances, time to sin  Leave with a note, but don't say goodbye  Im your 2 in the morning call and you, you used to be all mine.  

[whateveryoucallme-blog-blog]

Den dag jag får den framgång jag tycker mig förtjäna bör mänskligheten göra sig redo att packa ihop. Jag kanske skulle ta till den slutgiltiga lösningen, men för det krävs en pistol, och en pistol kräver pengar jag inte har. Rejält med pengar, med tanke på den vilda budgivningen som utbröt bland lokala pundare över Alvins pluggade revolver. Tusen spänn plus ett gramm affe var det högsta budet. Hur mycket lär man inte behöva punga ut för en fungerande? Jag skulle förståss alltid kunna låna pengar om jag ändå skulle ta livet av mig. Ska jag ta någon noggran utvald med mig, eller göra min sorti ensam? Det sistnämnda vore onekligen slöseri på kulor, men när jag verkligen begrundar saken kommer jag inte på någon här i staden som verkligen förtjänar att dö. Jag har slutat hata, och det kanske är just det som är mitt problem. Jag saknar passion i livet. Hyste jag några starkare känslor för någon, positiva eller negativa gör detsamma, skulle jag aldrig sitta här och kontemplera mitt självmord. Den bästa metoden vore att gå in på Domherren, hälsa på de närvarande som inget var på gång, sätta på någon Blues Explosion-låt på jukeboxen - "Fuck Shit Up" passar nog bäst - och sedan skjuta skallen av mig. Min färska öl ska stå på bordet och fyra låtar ska återstå att välja. Hur skulle mina kära syskonsjälar tackla detta moraliska dilemma? Vem hugger först in på arvet? Ärligt talat skulle jag lägga in ett gott ord däruppe för den som helt kallt stegade över min kallande kropp, slog in fyra personliga favoriter, tog med sig min starköl tillbaka till sin plats och utbringade en gravskål för den avlidne. Helt ärligt alltså. Tanken på all sentimentalitet, sorg och förtvivlan år det ända jag fruktar med min egen död. Jag vill inte orsaka en massa elände. Jag vill i synnherhet inte orsaka mina närmsta en massa elände, och dom är ju de ända som skulle drabbas. Jag står ut för deras skull, inte för min. Tror jag verkligen på det här själv? För tillfället i alla fall, och det är gott nog.. Det vore nog ännu festligare att oinbjudet marchera in på en villafest, förolämpa gästerna, kissa i bålen och blåsa ut hjärnan över potatissalladen. Och när jag då tar mitt liv i egna händer på det bokstavliga sättet, ska jag göra det till ett mästerverk.

[whateveryoucallme-blog-blog]

Hur gnistan snabbt slocknar, och ögon slutar mötas.  Låt mig ta vara på studerna som inte varar förevigt, låt mig tro på lögnerna jag aldrig trott på ikväll. 

[whateveryoucallme-blog-blog]

Det var som att alla nyktra tankar fastnade på tungspetsen och samlades till en tumör, dem smutsiga händerna och tankarna låg kvar på samvetet. I hopp om att Gud skulle förlåta, drack hon sina egna tårar istället för vigvatten. 

[whateveryoucallme-blog-blog]

[whateveryoucallme-blog-blog]

[whateveryoucallme-blog-blog]

[whateveryoucallme-blog-blog]

[whateveryoucallme-blog-blog]

30 jan, pussar och glass två på morgonen du är fucking bäst. Bättre överraskning finns inte