a-tale-of-one-mind

[a-tale-of-one-mind]

20220210

Vad jag är tacksam för.

Jag är tacksam för min familj. De bryr sig om mitt välmående och är alltid där för mig. Jag är tacksam för hur jag bor och att jag trivs här. Jag är tacksam för de vänner jag har eftersom de gör mig på bättre humör. Jag är tacksam för att jag inte är dum i huvudet utan kan tänka logiskt och rationellt. Jag är tacksam för att jag vågar göra grejer som jag annars upplever som läskigt. Jag är tacksam för att jag kan laga mat. Jag är tacksam för att jag är bra på att planera saker och ting. Jag är tacksam för att jag har självinsikt eftersom det gör så att jag kan förstå när något är fel eller gör så att jag ser hur jag kan förbättra mig själv. Jag är tacksam för mina val i livet eftersom om jag aldrig hade tagit de beslut jag har gjort hade jag aldrig varit där jag är idag. Jag är tacksam för att jag inte är sjuk. Jag är tacksam för att jag har råd att köpa nya kläder om jag vill. Jag är tacksam för att jag har lätt att lära mig nya grejer. Jag är tacksam för min nyfikenhet. Jag är tacksam för min envishet. Jag är tacksam.

[a-tale-of-one-mind]

2022-01-16

Nu jävlar! Jag pallar inte mer. Jag ska inte svika mig själv igen. Vafan du vet att du är smart. Du är inte dum i huvudet så varför om och om igen gör du misstag som du får fucking sota för???? IDIOTI. Nu jävlar ska du ligga i. Du ska gå igenom materialet tills du förstår det SAMMA JÄVLA VECKA. SAMMA DAG. Du ska komma till lektionerna och lösa problemen och förstå vafan du håller på med. Detta går inte längre. Ja en omtenta blev det. Det kommer inte vara sista heller. Din jävla idiot hur faaan kunde du göra fel. Lätt tenta och du fuckar. Skyll inte på något annat det är du som står för kastet. Nu, denna termin, ska du rycka upp dig själv. Dags att investera din tid i din framtid. Du kommer tacka dig själv nästa tentap. Bli organiserad. Meditera så att hjärnan får vila och för guds skull ät ordentligt med mat. Få frisk luft! Du ska inte ha ett enda jävla skäl att skylla på. Du ska aldrig vara rastlös för om du är rastlös då pluggar du inte tillräckligt. Det är roligt att plugga så varför fan gör du inte det då???? Snälla du valde detta själv du gillar det??? Vad är problemet? Du är för lat. Intresset finns där men tillräcklig drivkraft saknas. Det handlar inte om att överleva tills examen det handlar om att du ska ge järnet och faktiskt satsa och ge järnet!!!!!!!!!! NU JÄVLAR. NUUUU FUCKING JÄLVAR. Ni ska bara få se vad jag kan. Jag tror på mig själv detta klarar jag. KOM IGEN KOM IGEN KOM IGEN!!!!!!!!!! Ända in i kaklet för faaaaaaaaaaaaaannnnnn. Din jävla sopa. Ryck upp dig för fan. Du klarar av detta. Nu jävlar. 

[a-tale-of-one-mind]

2021-07-06

Ny dag, samma humör (typ). Idag vaknade jag med ångest. Tvingade in mig själv i duschen och fick nästan panik för att det var så jävla svårt att andas. Efter duschen försökte jag övertala för pappa att jag mår bra, jag tror han tror jag mår bra, eller bättre i alla fall. Sedan tvingade jag mig själv att distrahera mig själv så jag åkte till farmor. Jag spenderade några timmar hos henne och var på mycket bättre humör, tänkte inte mycket på hur jag mådde utan trivdes bara i hennes sällskap. Sen åkte jag hem och kände mig  fortsatt okej i typ 5 min här hemma och sen blev det kaos igen. Det som triggade ångesten och mitt sorgsna tillstånd? Ett sms från min kompis om att hon inte kunde åka till systemet med mig sen? Något som jag egentligen inte ville göra, men tanken att hon hellre umgås med andra framför mig var väl too much för mig och trycket över bröstet var tillbaka och jag ville bara gråta. Jag upplever det som om jag har svårt för att andas vilket är extremt obehagligt. Så fort jag tänker på andningen och att jag måste andas blir det 1000 gånger tyngre att ta ett andetag. Känns bara lättare att sluta andas. Att en sådan obetydlig sak kan orsaka kaos i mitt PMS-huvud är förjävligt. Så nu har jag sagt till min kompis att jag är dåligt sällskap ikväll och att vi ses när jag känner igen mig själv igen. Var mitt sms ett kall på rop? Jag vet helt ärligt inte. Jag vill liksom inte träffa en enda människa men samtidigt behöver jag trösten typ. Eller jag vill inte att mitt kaos huvud ska påverka någon annan och jag vill inte prata om mig själv men det är ändå det jag behöver tror jag? Jag känner helt enkelt inte igen mig själv när jag mår såhär och orkar inte att fejka att jag mår bra. Och jag pallar inte vara svag och ledsen framför mina vänner som normalt sätt ser mig som raka motsatsen. Tror jag i alla fall. 

[a-tale-of-one-mind]

2021-07-06

Jaha, då var jag tillbaka här igen. Tillbaka till min egna lilla dagbok där jag får ur mig all jävla skit. Jag har mens för att jag glömde ta fredagens p-piller vilket betyder att jag mår absolut piss nu. Kunde inte sova en enda minut förra natten. Visst jag hade ont i både huvudet och magen men vafan jag borde kunnat sova några timmar?? Idag så sov jag såklart en massa och när jag inte sov så grät jag typ. Hatar att ha mens. Jag blir så jävla fuckad i huvudet att jag inte känner igen mig själv. Jag bara gråter och gråter och blir förbannad för att jag gråter och då gråter jag för att jag gråter????!! Vafan är det som händer? Fattar inte ens om det är mensen/blödningen som orsakar detta totalt fuckade mentala tillstånd eller om det är min inställning till att ha mens som orsakar denna jävla ångest?? Alltså jag fattar ju att mina nivåer av östrogen och progesteron? droppar satan när jag missade mitt piller och sedan lät skiten blöda ut meeen snälla såhär dåligt mår man inte när man har mens?? eller? Jag känner mig helt jävla dum i huvudet för jag vet inte om jag lurar mig själv genom att stigmatisera mens och på så sätt förminskar min upplevelse. Är det normalt att må så jävla pissigt att man bara vill vara medvetslös i några dygn tills skiten är över eller är det jag som har satt mig själv i skiten genom att övertala mig själv att jag mår sämre än vad jag gör?? Gaslightar jag mig själv nu? HALLÅ. Jag vågar typ inte skriva detta men är så jävla rädd för att må dåligt för då jag har mått som sämst så har det varit farligt mörka tankar som snurrat runt i huvudet och jag vill inte hamna där igen. Det sker bara då jag har mens och därför är jag livrädd för att få mens eftersom jag vet hur jag kommer må vilket gör skiten 1000 gånger värre för att jag tänker att det kommer vara piss OCH SÅKLART ÄR DET PISS DÅ. Asså detta är ju något jag är medveten om men vet absolut inte hur jag ska lösa problemet. Jag äter dåligt, sover dåligt och tar inte hand om min hygien under tiden jag mår såhär. Jag avstår från att träffa vänner. Får en fucking ångest attack av att sätta in disken i diskmaskinen och börjar lipa så fort syrran frågar om jag är okej. Ligger och bölar i sängen och snoret rinner och kudden är blöt av tårar. Gråter så mycket att huvudet känns som om det ska explodera och vet inte var jag ska vägen. Blir så jävla sur att jag gråter att jag inte vet var jag ska ta vägen. Trycket över bröstet och de tunga andetagen. Det känns som om jag ska spy. 

[a-tale-of-one-mind]

Worried

I am every so slightly worried about my health, and no not my mental health. Although me feeling poorly does have an impact on my mental health as I worry about my physical health. Yesterday and the day before I have done a lot of blood work in order to determine the cause of me being ill. The kind of things they are looking for in my blood is really scary and I feel as though I can not talk to anyone about this. Friends and family are all tired of hearing me talking about myself and my “illness”. We do not know yet if it is an illness so I refuse to call it that. I am too scared to call it that. 

I am really not afraid of death more of dying. And deep within myself I do know that I am not dying. This “illness” of mine does not seem to have an obvious explanation as to why it is happening. I guess there are more tests to be made in order to determine the cause. And until then I will not worry about dying. 

I can’t help myself to use google to find a plausible cause and it is scary. I just really wish my doctor would call me and give me an update as to what is happening. And hopefully they have been able to find the thing which is making me feel horrible. I truly hope this since I do not want to worry anymore. It is taking a toll on me. 

[a-tale-of-one-mind]

What I like about myself

1. I have a good sense of style

2. I am innovative

3. I am determined

4. I am myself

5. I am curious

6. I stand by my opinions

7. I am a good daughter

8. I am a good sister

9. I am determined to improve my mental health

10. I am helpful

[a-tale-of-one-mind]

Kapitel Fem: Farfar (31/8 - 2015)

Att vara eller att inte vara, det är frågan. Att leva eller att inte leva, det är ditt beslut. Vill du fortsätta kämpa dig igenom de hårda dagarna som sliter ut dig eller ger du upp.

Min farfar gav inte upp. Han bodde i en liten by i Uppland som bondson och han hade en dröm. Han ville bli stridspilot. Men en stor familj med liten inkomst var det svårt men han gav inte upp. Jag är så sjukt stolt över dig farfar, du är en person som man kan se upp till.

Farfar hade ett mål och han jobbade hårt. Hans syskon tyckte kanske att han var lite snobbig men vem nådde målet och fick världens bästa hustru/mamma/farmor.

Min farmor är en av världens bästa människor, hon är en mycket trevlig och omtänksam farmor. Farfar är väldigt lyckligt lottad.

Alla bra minnen jag har av farfar är få men dem man har kommer jag aldrig att glömma.

Kommer du ihåg den gången du gav mig ett förstoringsglas från RIFA? Jag har det sparat och det kommer alltid få mig att tänka på dig och din karriär i RIFA, finnarna förstörde RIFA ellerhur farfar? Kanske du kommer ihåg när du visade dina Disney pengar som jag tyckte var coola och dina japanska myt som var så tunga.

Den gången du grät över att du var så glad att vi fanns är ett ut av mina favoritminnen av dig när du var sjuk.

När ni bodde i ert gamla hus och vi tittade på tv och åt lite godis ur din gröna godisskål var trevligt. Jag gillade att gå ner och hämta dig i källaren för att det var dags att fika eller äta. Den gången jag åkte med dig i golfbilen för att du inte orkade gå, du körde som en dåre men jag älskade det. Farten, vinden och att åka golfbil med dig.

Du gick alltid med dina händer bakom ryggen och nynnade på en dålig jazzlåt. Pappa hatade när du trummade med i takten och nynnade, pappa ville bara höra musiken men du njöt för mycket av den så att du drogs in i den.

Jag hoppas att du har haft ett underbart liv, som jag har sett det så verkar det som om du är nöjd med hur det visade sig. Att du blev sjuk är den del av ditt liv som suger, alla har en del av livet som suger det är bara så att din del suger mest. Vi kan väl säga att du drog nitlotten.

Du hade en eller kanske tre nitlotter i ditt liv av tusentals vinstlotter. Du var väl utbildad både i språk och massor av andra saker. Kanske för att du är bra med språk så är jag också det. Jag vill tacka dig för att du är min förebild, min hjälte, min vän och min farfar. Farfar du är en av de personerna som jag blir ständigt inspirerad av och du kommer alltid att inspirera mig till att nå mina mål fast att jag måste jobba hårt för det.

Tack för att du är bäst, älskar dig.

23 December 1936 - 31 Augusti 2015

[a-tale-of-one-mind]

Kapitel 4: Jag Kan Inte Vänta (16/8 - 2015)

Jag kan inte vänta tills jag flyttar hemifrån. Tills jag får bestämma vad jag ska äta, tvätta, inreda och så vidare. Att bo i en familj kan vara jobbigt eftersom man måste anpassa sig till andras behov inte bara utanför hemmet utan inuti också. Att bara bry sig som ens egna behov verkar skönt.

Jag kan inte vänta tills vi slutar skolan. Ett steg närmare frihet, ett steg närmare vuxenlivet. Nej, jag vill inte växa upp fort men jag vill bestämma själv, klara mig på egen hand. Ju äldre man blir desto mer ansvar får man och med ansvar så kommer tillit. På universitetet så kommer ingen att ringa till dina föräldrar och säga att du inte kom på dagens lektion utan du har ansvaret att ta hand om dig själv.

Ibland så vill man bara bort och då drömmer man om situationer som skulle se bättre ut, ett liv där bara du behövde bry dig om dig. Ett liv där du har vuxit upp på ett annat sätt, kanske ett liv där du bodde i ett annat land och inte var samma person.

Mitt humör ändras efter jag har läst en bok som jag är mycket insatt i, en bok som jag tycker man kan relatera till eller en bok där deras liv är så nära ditt drömliv att du vill byta plats.  Fast det skulle jag aldrig vela, jag är lagom nöjd med mitt liv som det är.

Cheers mate.

[a-tale-of-one-mind]

Kapitel Ett: Ord  (11/8 - 2015)

Vad är ord? Ärligt talat har jag ingen fudging idé. Ord formar meningar som formar uttryck, tal, småprat och så vidare. Ord kan bli formulerade på många olika sätt till exempel alla i språk som finns. Vissa språk har inte ord som ett annat språk har, som i svenskan "lagom" och "fika". Till exempel engelskan har inga av orden men de har ord som vi inte har.

Alla människor uppfattar ord olika, vi uppfattar detta olika på grund av hur vi har blivit lärda att uppfatta olika ord. (Jag har ingen aning om vad jag babblar om.) Jag tycker att det är häftigt hur två olika personer uppfattar en sak på två olika sätt. Om två personer pratar två olika språk så betyder ett främmande ord olika för båda delarna, samma sak med tjejer och killar. Män och kvinnor uppfattar olika situationer på olika sätt likadant med varje levande ting.

Vi alla har vår egen uppfattning om saker i livet. Ingen kan förstå det sätt du tänker på eller förstår saker, det spelar ingen roll hur väl du förklara saker ingen kommer att förstå på det sätt som du gör. De kommer att få sin egna bild om det du har förklarat. Om du skulle be två personer förklara ordet kärlek så skulle deras beskrivningar vara olika.

Som jag har nämt så har jag ingen aning om vad jag babblar om men jag förstår på mitt egna sätt. (I'm not making any sense.) Du kommer aldrig att fatta vad jag menar med detta kapitel bara jag kommer att förstå eftersom om du skulle kunna läsa min hjärna skulle du inte förstå ett skit. Du kanske läser hela denna "bok" utan att förstå ett piss,  jokes on you.

Ord kan såra mer än ett slag, sant eller inte sant? Det är ett dumt ordspråk efter som ord skadar "den psykiska delen av dig" och ett slag "den fysiska". Jag gillar inte ordspråket eftersom ett slag kan skada precis lika mycket som ord.

Cheers mate.

[a-tale-of-one-mind]

Kapitel Tre: Vänner & Familj (inte nödvändigtvis i den ordningen) 13/8 - 2015

Det finns många olika slags familjer, men enligt statistiken så måste man ha ett registrerat förhållande och barn. Enligt mig så betyder familj mycket mer.

En familj är en grupp samarbetande människor som bryr och tar hand om varandra. En familj ska fungera som en myrstack, där alla hjälps åt för att alla ska ha det bra. Om en familj inte tänker på de andras välmående så är det ingen "hel familj". Man kanske känner att en grupp vänner är som en familj om man inte har en "hel familj".

Vänner kan finnas inom och utom familjen, det är nyttigt att ha bägge delarna eftersom vänner gör så att man är bekväm borta och hemma. Att ha någon att prata med och lita på är alltid bra. Man behöver inte alltid berätta det djupaste om sig själv utan det kan bara vara skönt att veta att man har någon som står vid din sida. Man ska kunna ringa en vän mitt i natten när man står med en blodig kniv i handen och en död kropp vid dina fötter utan att den lämnar in dig till polisen. Personen ska hjälpa dig dumpa kroppen och sedan gå vidare med livet. Men för säkerhets skull var vänlig att inte döda någon tack.

Du vill inte att dina vänner och din familj ska svika dig på något sätt. Om någon sviker dig så visar det att du litar på personen.                                                                    

Människor bryr sig bara om sig själva för det mesta fast än att vi är flockdjur. Hela världen måste jobba som en myrstack men vi fortsätter bara att svika allt och alla. Vi sviker jorden genom att långsamt döda den, du sviker din granne när du inte klippte häcken som gränsar av era trädgårdar och du sviker dig själv tusen gånger om.

Stand by those who stand by you.

Cheers mate.

[a-tale-of-one-mind]

Kapitel Två: Utseende 12/8 - 2015

När mina föräldrar var unga så brydde man sig relativt inte mycket om utseende och att man har de rätta vännerna som idag. I dagens 2015 så bryr man sig redan som åttaåring om att man ska ha smink och bröst och jag vet inte vad. Folk i min ålder (14) bryr sig om killar och sex. Killar hit och killar dit. Att man vill vara snygg betyder väl att man vill imponera på någon tjejer och killar.

Jag vill vara snygg, alla vill vara snygga men ibland så vill jag vara fin bara för mig själv. Jag vill vara fin så att jag ska acceptera mig själv och att bli fin så använder jag oftast smink. Jag tror att jag började använda smink i sexan vilket känns som tio år sedan men det var bara ett år sen. Crazy right?

Det finns folk som säger att utseende inte betyder något utan insidan men det är falskt. Om du inte ser vårdad ut så kommer ingen att bry sig om att lära känna din insida, så utseende betyder mycket. Inte för att jag är extremt ytlig men jag tycker att man ska se bra ut (menar då att man ska bryr sig om sing hygien och sånt). När man har lärt känna personen så inser man om den verkligen är vacker eller inte.                                       

Några av mina vänner har gillat en persons utseende mer när de har lärt känna dem. När man verkligen är nära med en person så spelar utseende ingen roll hur man ser ut utan man ser bara personen hur den är på insidan.

Så som du ser perfektion kommer någon annan se annorlunda. Det viktiga med utseende är att du tycker du är fin. Att titta sig i spegeln och hitta allt som inte är "perfekt" med dig så bara deprimerande.                                                                                                            

En sak du borde göra är att säga till om det när något du gillar med en persons ägodel eller utseende. Det skulle förmodligen göra personens dag. Bara släng ut så många komplimanger som möjligt.

Jag vet inte riktig vad jag sak säga om utseende förutom att alla ser olika ut, och att ingen bryr sig mer om hur du ser ut förutom dig själv.

Cheers mate.

[a-tale-of-one-mind]

the start of something new

This is the story of a girl who grew into the best version of herself. How she became the much happier person she is today. And how she will stay as happy as possible.

The art of not giving a single fuck. That is the theory. To stop caring so much about what other people are doing, wearing of even thinking. You can go mad just thinking about what other people’s thoughts are. So just stop. Stop and start to think about yourself. You are in control of your life, of your happiness. It might be difficult to realise at first, but once you do the real change can happen.

Real change starts within yourself. Start to think happy thoughts about yourself. Tell yourself what a brilliant person you are, write it down. Start to smile more often and one day you will find yourself smiling instead of frowning. Start telling yourself you are happy, and one day you will be.

The art of not giving a single fuck is all about you. Not other people. It is about change and it all starts with you. You are in control of your life.

[a-tale-of-one-mind]

I am so much happier

[a-tale-of-one-mind]

I really wish I was not this hung up on you. 

[a-tale-of-one-mind]

Never Mind Love

Never mind love. Love is scary. People depend on you, and they expect things from you. It is too much pressure.

Never mind my feelings. It hurts too much to think about. What we could have been. If I were not me or if he was not him. It is all too complicated. Too many people involved. It would be impossible.

Never mind me.

[a-tale-of-one-mind]

I can’t catch feelings for him pt.2

What am I supposed to do? I just CANNOT catch feelings for this guy. Yet, I can feel myself doing so. The butterflies in my stomach. What do I do? I do not want to be with him, nor do I want him to be with somebody else. What is wrong with me? We were just supposed to be friends? Maybe it is because he gives me some attention? I must find someone else. Someone who isn’t him. Fuck me, I am so screwed. 

[a-tale-of-one-mind]

I can’t catch feelings for him

1. He is just a friend

2. He is immature, still just a boy

3. He is too careful

4. A bit of a nerd

5. I don’t think we would work together 

6. He hides things from his friends

7. He is not confident being himself

8. He is not true to himself

9. He can’t cook

10. He is too much of a boy

11. A little bit spoiled by his parents

12. Doesn’t know what he wants to do in the future

13. He feels like he has to prove himself to his friends