ceciliamatilda

[ceciliamatilda]

Lycklig ost.

När skolan började igen efter sommarlovet avslöjade den obligatoriska “Mitt sommarlov.” uppsatsen hur var och varannan av mina klasskompisar åkt Sverigebåt, varit på Skara Sommarland eller Borgbacken eller nåt annat häftigt ställe som man som barn bara drömde om. Vi åkte aldrig utomlands då jag var barn. Vi åkte utskärs. Till samma ö varenda eviga sommar. Putputtade i timmatal i öppen båt för att komma fram. Det jag minns är båtfärder med dieselmotorns dunkade i durken man satt på. Och solnedgångar och fuktig sensommarskymning som gjorde droppar på trädäcket, och lukten av oljekläderna man kurat ihop sig under och där man sen även somnade till motordunket. Fram till “ön” kom man alltid mitt i natten verkade det. Sovsäckarna rullades av trötta ungar ut på hårt vassvippestoppad madrass i en av fiskelägets stugor, och följande morgon vaknade man i en totalt ny värld. På ön. Solsken å bara fötter på kala varma klipphällar. Kokad nypotatis å sill. Kortspel i fiskekojan. Upptäckfärderna runt ön då man samlade drivved å allehanda ilandflutna skatter. De vilda solvarma hallonen med socker och mjölk. Vi stannade alltid på ön så länge maten räckte och vädret tillät, ibland över en vecka. Sinnebilden av mina barndoms somrar skapades där på ön då man åkte kana ner i vattnet på rumpan på svarta hala klippor. Då tyckte jag att mina lyckans ostar till klasskompisar alltid varit på mer spännande ställen. Idag återsåg jag ön efter många många år, och inser att det var jag som var den lyckliga osten som fick uppleva allt det där som barn. Ön är alldeles lika magisk fortfarande å det kändes bra att idag ha egna barn med och få återse ön med deras sinnen.

[ceciliamatilda]

Kastanjen, mammaledigheten och livet.

Det är länge sen kastanjen blommat ut utanför sovrumsfönstret. "Det här är nog min absoluta favorit tid på året" minns jag att jag tänkte. Den är så otroligt vacker med sina höga vita pelarblommor. "Tänk om man kunde stanna tiden" tänkte jag då. Men nu avlöser de fina, roliga, intressanta och även några tungrodda dagar varandra, tycker jag. Det händer små eller större anmärkningsvärda saker varje dag som får mig att vakna upp och ge akt på hur bra jag egentligen har det. Eller så är det kanske bara så att jag har blivit bättre på att lägga märke till, och uppskatta mitt liv just nu. Det är då jag tänker på det första sommaren i mitt vuxna liv som jag njuter av sommaren här i Nagu. Det känns annorlunda. Första gången jag inte jobbar för någon annan än mig själv, fysiskt och psykiskt börjar känna mig någotsånär i balans efter överjobbig graviditet, och egentligen kan bestämma från en minut till en annan vad jag väljer att göra. Enligt fysiskork och intuition. Visst har jag lilla Elisa bredvid mig 20 timmar i dygnet å i det mesta styr hon takten i allt jag gör, men det har jag inget emot. Det är inte så att hon protesterar om jag bestämmer att nu åker vi till byn å träffar folk, eller nu går vi ut i trädgården där hon gräver i sandlådan medan jag glor på mina rabatter, eller, nu dricker vi kaffe i lekrummet (jag dricker kaffe å hon leker). Det känns som om vi är synkade i livet hon och jag. Jag behöver lära mig att göra saker i hennes takt å på hennes villkor. Och hon är med på mina projekt och påhitt och följer allt med en ohämmad nyfikenhet som bara en ettåring kan ha. Oskrivna signaler som bara vi två uppfattar som lever så nära varann just nu. Totalt synkade. Rätt skönt. Och precis min uppfattning om hur en mammaledighet och vårdledighet skall vara. Njuter ännu en stund. Nu har kastanjen och även lupinerna blommat ut, men än är inte sommaren slut. Och inte mammaledigheten heller. Fortsätter ta dagen som den kommer, uppskattar det jag har just nu och njuter av stunden.

#kastanjen #mammaledigheten #sommaren #nagu #balans #överjobbig #graviditet #trädgården #sandlådan #ettåring #kaffe #lek #synkade #njuter #uppskattar #livet

[ceciliamatilda]

Helt fullt och alldeles tomt.

Precis som min vän och projektmedarbetare uttryckte sig idag då vi #avslutade ett #projekt tillsammans och hade skickat det till tryckeriet: när ett större projekt är klart är #huvet alldeles #fullt av alla nya saker man lärt sig och samtidigt helt uttömt för att man gett järnet på #slutrakan. Precis så är det. #Fullt och #tomt samtidigt. En timmes #promenad i skogen å längs #stranden en sen en dusch tänkte jag skulle skaka av #käkspänningen å #puckelryggen från de senaste dagarnas och nätternas layoutsessioner. Å visst hjälpte det litegrann när man får konkreta å påtagliga saker att se på, å #frisk #luft i lungorna. Men helt befriad är man inte än. Kanske #lite #sömn #skulle #göra #susen.

[ceciliamatilda]

Perspektiv

Kollade just på mina senaste foton på instagram och insåg att en stor del av bilderna omfattar antingen perspektiv, eller så nån bild av nån av mina två döttrar. Ungar å perspektiv sammanfattar mitt liv ganska bra just nu. Mina ungar har nämligen gett mig perspektiv på så mycket. På vad som verkligen är viktigt här i livet. Vad man bör sätta sin energi på. Inte för att jag nånsin varit ett inrutat kontrollfreak, men alla har vi väl våra rutiner som vi går ed på att vi inte skulle må bra utan. Och visst är det viktigt att det blir någorlunda rätt ibland, speciellt om andras väl och ve är beroende av det. Men för det mesta är det nog värdsliga saker (som Karlsson skulle ha sagt) jag jagar för att jag tror att "nåt" borde va på ett visst sätt för att det ska bli rätt. Och ibland lyckas man trassla in sig enormt och utgå ifrån en så bisarr definition att det är man själv som är normen. "Men hur kör folk egentligen!!??" Är väl det vanligaste. Därför är det ganska tacksamt att få och vara tillsammans med barn. Ungar tycker bara mera om en ju galnare grejer man gör. Och man lär sig skratta åt sina egenheter när man ser sig själv genom ungarnas ögon. Man får perspektiv helt enkelt Den äldre modellen av ungarna t.ex. hade galet roligt när min sambo vänligt upplyste mig om att den där walkie-talkie enheten till babysittern i sovrummet inte behöver ställas kallt i kylskåpet över natten. I såna lägen måste man ju få skratta med henne högt åt sig själv. Sånt ger perspektiv på tillvaron mellan galenskaperna liksom.

[ceciliamatilda]

#Tulpaner är liksom alltid som vackrast just då de nästan blommat färdigt..

[ceciliamatilda]

Hitådit. (på/i Högsarvägen)

[ceciliamatilda]

Märkligt hur man vänjer sig med sitt vardagliga microklimat. Nu när jag bor på en ö blir jag helt kaputt av en halv dag i stan. Å med stan syftar jag idag på Åbo. Man gör ett par ärenden, äter lunch å tar en kaffe å så har hela halva dagen gått å när man kommer till Nagu färjan är alla ungar less å själv vill man bara trycka pannan mot tutan då ögonlocken envisas med att turvis fastna o stängt läge sådär som på de där leksaksdockorna på 80-talet. Int satt jag aldrig med pannan på tutan när ja bodde i Stadin-stadin, alltså i Helsingfors. E de bara Åbo som e syrefattigt, eller är det bara jag?

[ceciliamatilda]

Going home..

[ceciliamatilda]

Yngre dottern som just lärt sig gå har ett fult blått streck på ena kinden efter ett störtdyk med en större o'boy plåtburk i handen under kvällspromenaden över köksgolvet. Den äldre modellen är bekymrad över att vi alla måste dö nångång, å har svårt att somna. Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer summerar söndagen.

[ceciliamatilda]

Så sant :) Under gårdagskvällen tänkte ja på de gårdagskvällar man huttrande å kissnödig med alldeles för fåfänga kläder på sig å trånga smutsiga skor sökt en efterfest.. Det enda som i det skedet inte, i motsats till serpentinerna å drickat, slokade eller var slut, var humöret.. Vilken energi man trots allt laddar upp där i parken bland alla glada mössor :) Lite magiskt är det allt. Gårdagens lata Valborgsfirande med ett glas hemmagjord mjöd medan sambon lagade middag å ungarna lekte med varann var ändå rätt okej under omständigheterna. Efterfesten självskriven en trappa upp i egen säng. Kanske man faktiskt blir gammal å vis nån gång. Skön första maj allihop!

[ceciliamatilda]

#Samlar på mig #grejer. Massor. #Ärvda #retroprylar, #roliga #praktiska grejer, #reseminnen, #ungarnas egentillverkade #pyssel, #gåvor, och sist men inte minst #förpackningar med #snyggt #grafiskt #tryck eller #prägel, eller #burkar som jag kallar dem. Många av mina prylar står framme året om, men de #handmålade ofantligt detaljerade #påskäggen från #Prag tar jag fram endast till #påsk. De är så snygga så de får hänga med över #Valborg.

[ceciliamatilda]

Nu är det nära.. Mina #turku2011 #tulpaner spricker just.

[ceciliamatilda]

De vilda mufflonen på hemön Högsar (med årets lamm gissningsvis runt 100talet i spridda skockar) är mycket skyggare än dovhjortarna och vitsvansarna och brukar för det mesta raskt skutta iväg in i skogen som små gummibollar då man närmar sig med bil. Men just den här skocken vid Kamskal vägskäl påminner till beteendet om mina möten med kängurun vid vägkanten i Australien. Majoriten går å tuggar och ser lojt runt sig där de går och äter, men sen är det alltid någon kamikazeindivid som lurar i diket och väntar på att få kasta sig framför bilen. Varav denna dödslängtan?

[ceciliamatilda]

Systrarna bus..

[ceciliamatilda]

Gott

En god vän på besök som just påbörjat sitt stockstugeprojekt här i Nagu, en liten påse med sättnypotatis som väntar på å få komma ner i jorden, vitsipporna blommar ikapp med blåsippor och tussilagon och en stor kopp kaffe i handen. Livet är gott.

[ceciliamatilda]

Stapplande

Är väl kanske ordet för hur mitt sociala online liv verkar just nu. Den här texten ett första trevande i allt stapplande att kanske hitta ett forum för en illa omhuldad blogg-gen som jag vet finns i mig men som jag envist tryckt ner i många år.