domeniqueraffite-blog
Domenique Raffite
20 something writer.
39 posts
Don't wanna be here? Send us removal request.
Last Seen Blogs
byberbunk2069
Hack the Planet™
universe-populary
Chaos..
rotorbladeusmc
Rotor's LZ
eddinscounseling
Eddins Counseling Group
Text
Jag tror jag är byggd för ensamhet.
Byggd för sorg.
- D:R
20 notes
·
View notes
Text
Jag tror att jag ätit så mycket är på grund utav det som äter mig inifrån. Jag var någonstans rädd för att försvinna så jag åt mer medans det som finns inom mig fortsatte gnaga på mina ben.
- D.R
0 notes
Text
I natt när kriget är över
Vem kommer då räkna dödsoffren?
Låt mödrar gråta för sina söner i ensamhet
Inatt
Lär vi oss att hjältar är själviska och hungriga
De kommer nå sitt mål
Och de kommer betala med vårt blod.
- Grått för oss dödliga.
- D.R
0 notes
Text
Jag försökte aldrig tämja ditt mörker.
Jag kom hit för att bosätta mig i det.
- D.R
1 note
·
View note
Text
Bakgatu änglar och betongkungar.
Vi återvinner gamla böner som tomburkar.
Vi önskar oss gång på gång att vår heliga fjäderskrud
ska falla av och lämna oss utan en gud.
Kväv oss med svarta sopsäckar och lämna oss försvarslösa
som blodsoffer på ert hedniska altare.
Älskade vän vi är moderna martyrer.
Vi spyr ut råd mellan bourbon drinkar och gnistrande vitt kokain.
Vi hoppas att förstörande av våra kroppar
Kommer leda oss till en renare plats.
Där inget blod någonsin kommer färga våra händer röda.
Du frågar om jag någon gång saknar himlen
Och jag kommer alltid svar
Inte så länge jag kan supa mig redlös på stjärnstoft och
Låta blodet i mina ådror bli till rinnande guld.
-D.R
0 notes
Text
Jag tror att jag behöver något starkare än alkohol.
Något som kan få mig att flyga så högt att jag aldrig mer behöver komma tillbaks.
- Ikaros till Diounysos.
- D:R
0 notes
Text
Till alla er som sa att Eva ledde oss in i fördärvet.
Hon ångrar inget av det.
Hon vägrade foga sig efter den man som givit henne revben,
enbart för att göra henne mer trofast.
Hon vägrade följa regler som någon annan satt upp
Och för första gången var gud rädd.
Hans egna varelse hade skapat sig sin egna framtid.
- D:R
0 notes
Text
Tillit.
Hon darrade där hon satt. Pistolen kändes så tung i hennes hand. Ett otympligt föremål med kapacitet att döda. Inte som den tidigare känts, en förlängning av henne själv. Doften av vapenolja som hon alltid älskat var plötsligt kväljande för henne. Det var kvävande hett i den gamla kyrkan. Hon tittade upp på de fyra andra runt bordet. Jed med de ljusa mjuka ögonen. Alldeles för oskyldig för en värld som denna. Rosalie hennes största kärlek här i livet satt likblek bredvid henne. Barnes som lurade in henne i det livsfarliga spelet utan möjlighet att backa ur. Joelen som tuggade frenetiskt på sina naglar.Fläkte upp nagelbanden och bet och slet tills hon blödde. Hela Tiden med blicken fäst på bordet.
Djupt andetag, stadig hand första skottet brann av. Ingen kula.
Rosalie som hållit andan kastade sig runt Adabelles hals när hon insett hon klarat sig. Adabelle räckte över pistolen till nästa spelare Jed tog emot den, höll på att tappa den innan han fick grepp om den igen.
Joelen knäppte händerna framför sig och började be till vem som än lyssnade på henne. Jed torkade svetten ur pannan. Tittade på det främmande föremålet. Så oskyldig så omedveten så naiv. Barnes harklade sig och gav Jed ett menande ögonkast. Jed svalde höll upp pistolen och tryckte skakigt av. Ingen kula.
Joelen tog gråtandes emot pistolen chansen att överleva hade minskats drastiskt.
Med kvävda snyftningar tvingade hon pistolen mynning mot sin egna tinning och tryckte av. Fler tårar kom när hon insåg att hon klarat sig.
Barnes tog emot pistolen lugnt och metodiskt lyfte han den öppnade munnen och tryckte den mynningen mot gommen. Tryckte av. Inget hände.
Rosalie fick tillslut pistolen, fifty/fifty. En kula två två möjliga utgångar.
Tysta tårar gled ner för hennes kinder. Hon kramade om Adabelles hand. Lyfte pistolen höll den mot sin tinning. La ner den.
“Adabell, jag älskar dig” Hon kastade sig i den andra kvinnan famn. Höll om henne för sista gången. De visste det båda. Om inte Rosalie fick kulan så var det Adabell som skulle få den. “Jag älskar dig, jag älskar dig jag älskar dig” Adabelle gömde orden i Rosalies långa hår, smekte henne över hjässan och strök bort hennes tårar. Rosalie satte sig tillrätta igen. Lyfte pistolen med en beslutsam som fick knogarna att vittna. Andades snabbt och tryckte av. Inget hände.
Lättnaden var stor, tills hon insåg att hon trots att hon överlevde förlorat allt.
Adabell tittade på revolvern som aldrig tidigare svikit henne. Hon lyfte den och med ett leende placerade hon den mot sin tinning.
Hon tittade Barnes djupt i ögonen när hon snabbt vände mynningen mot Rosalie och tröck av. Kulan brann av och träffade en förvånad Rosalie mitt i pannan.
Barnes kastade sig rasande över bordet, försökte nå pistolen.
“Din satans dumma hora, vad har du gjort?” Skrek han. Joelen kramade om sig själv och grät våldsamt arg och ledsen över att hon förlorat den enda enkla utvägen.
Jed satt som gjord utav sten på stolen. Han förstod knappt vad som hänt.
Först när de hörde skrapandet mot den barrikaderade kyrkdörren förstod de att de inte längre fanns någon enkel utväg inte för någon. Rosalie hade fått den sista.
“De är här” Jeds ord var knappt högre än viskningar.
Inte heller denna gång hade revolvern svikit Adabelle.
-D.R
0 notes
Text
“....Titta rakt in i mynningen och säg nu att du älskar mig, jag lovar.
Den här kyssen kommer du inte levande ifrån”
- Heras vrede var Zeus undergång.
0 notes
Text
Jag hoppas någonstans att min passiva attityd till självmord ska försvinna, men jag vet också att min största dröm är att få förklä de med ett hjältedåd.
-D.R
0 notes
Text
“...Och du måst förstå,
att det enda han tror på är ursinne.
Han tror på kraften i förödelse
& han slåss eftersom att han är kaos i människogestalt.
Orsakad av människor som tror på något,
av gudar som tror på sig själva.”
- Han är inte gud över krig, han är krig.
-.D.R
0 notes
Text
När det frågar.
Säg att det var älskare som oss,
Som satte hela världen i brand.
-Prometheus.
-.D.R
0 notes
Text
Hur fruktansvärt & vackert det måste vara
Att vara så älskad att inget i universum vill skada dig.
Och trots det dog Balder, och Loke skrattade.
- Den uråldriga traditionen att döda sin egna bror.
-D.R
0 notes
Text
Det värsta med att falla för pojkar om Ikaros,
är att när han faller-
och det kommer han att göra-
Så kommer det inte att vara för dig.
- Den gamla historian var över innan det tagit sin början.
-D.R
0 notes
Text
I
Sköra ben och ett bomullshjärta.
Rösten är slät om sten.
När han bryter in ena vrist så tänker du;
Åh, se så lätt världen skadar honom.
Åh, se så lätt han blöder.
II
Han kysser dig först. Han är fjorton år
Och människa och han kommer en dag dö.
Kyss honom inte.
III
Du födes till ett vapen,
men du kysser honom i alla fall.
Du kysser honom för att han är vacker.
För att han är kortvarig.
Och du har ännu inte kommit underfund med vad det betyder att dö.
IV
När världen brinner viskar din mor
“Du visste, eller hur? Jag varnade dig
för att älska något som en dag kommer dö.”
Du svarar henne inte, men om du gjort det hade du sagt.
“Mor jag vet, en jag var självisk. Jag är en gud,
Det ligger i min natur.”
- D.R
0 notes
Text
När hon dog, borde gudarna
Placerat henne på himlavalvet
Bland hjältar & vidunder
Inte bortglömd under jord.
- Gudarna var inte snälla mot dig.
- D.R
0 notes
Text
Jag tror att hon jag kom att kalla syster var min svurna blodsfiende i mitt tidigare liv. Och nu är hon mig närmast.
- D.R
0 notes