elsasolang - Tumblr blog

[elsasolang]

juli du börjar rätt tungt  vi har ett sista samtal de första dagarna och jag gråter som mest  säger att jag har haft ångest sen igår kväll det går inte över och jag vet inte hur jag ska förklara för någon annan en ny vilket som känns, för jag vet inte ens och vad det betyder, att allt jag vill är att göra så som jag alltid har gjort hur svårt det är att göra på ett annat sätt fortfarande, i juli  säg allt du säger nu svarar hon  fortsätt göra, allt det nya och du kan ringa när du vill juli du gick fort jag kände sommaren ett fåtal gånger kanske bara en egentligen  den när vi viskar oss ut  innan alla andra hade vaknat satte oss på trappan nakna fötter mot kall sten och ett huvud mot en axel  blundandes mot solen  det enda som hördes var en humla och kanske vind  augusti han kallar mig för baby och säger att jag känner när du känner  och allt får jag ensam påminna mig om nu försöka sätta ord på stå ut att vara i fortsätta göra allt som våren lärt mig, allt det nya men augusti det gamla är kvar det är fortfarande här hela tiden säger jag till honom gör en svävande rörelse runt huvudet - här och förlåt men nu är det för mycket  baby svarar han jag känner när du känner augusti och du är jag börjar plugga konst känner mig ledsen och orolig trygg och lugn springer kilometer efter kilometer i plötsligt regn och blygsam sol september och på de sämre dagarna flackar jag med blicken  försöker möta hans och säger att jag tror att du kommer ledsna  för det här följer mig följer med  jag blinkar bort en tår och  september på mina sämre dagar är du allt  mer än vad du behöver  säger jag ska ingenstans  och lägg dig här, ser du strimman ser du sol i oktober skulle hon ha fyllt trettiotvå jag har jobbat natt och kliver ut i luften som plötsligt är en annan  när jag berättade för honom att på måndag är det hennes födelsedag frågade han vad vill du göra, ska vi köpa ett ljus att tända  sen sa han förlåt för att jag började gråta och jag log samtidigt sa att det inte är många som sagt så, bara det  jag försöker läsa samma sak i kurslitteraturen fyra fem sju gånger flera hundra sidor med ord om skulpturer i antikens grekland och olika kolonner från monumentala palats smälter samman jag betraktar bilder på geometriska mönster och släta kroppar istället tänker att det är ångesten som blockerar koncentrationen ibland, det är så svårt  i oktober skulle hon ha fyllt trettiotvå och luften är en annan men också precis detsamma, som när hon var sjutton och jag tänker att jag måste ta tag i meditationen eller samtalen igen  för ångesten och koncentrationen oktober och solen har väckt oss om morgonen inte sagt hela sanningen  för oktober du blev kall, vi har gömt oss från regn ena dagen och blåst den andra jag är så jävla kär har du skrivit mellan föreläsningar och jag sa att tänk att du visste precis vad som behövdes för jag har så mycket hjärnspöken nu det är inte klokt  men oktober du har varit trygg mjuk för det mesta är i mitt huvud  med solen och kylan om vartannat

[elsasolang]

april vi har inte setts ordentligt på flera månader han säger berätta nu vilka har du kysst säg mig vad har hänt sen sist april du känns trygg och ingen blir förvånad när båda säger att det här har jag gjort det var kanske inte så bra och det här har jag inte berättat  april du dömer ingen följer med solen ner bakom och du har varit med oss innan och det känns märkligt säger vi april tidigare år våren i år du är något annat men för oss lik  när han säger att berätta nu vilka har du kysst  säg mig vad har hänt sen sist maj du rör dig fort jag svarar en vän som ringer säger att det känns som att vi inte har hörts på jättelänge så mycket har hänt i maj var börjar vi  maj och du känns som tid komprimerad varannan natt med någon annan  plockar upp en tröja som inte är min  drar den över huvudet och öppnar en balkongdörr  häggen blommade ut över en helg tynger över trottoaren  och varje gång jag hukar mig under tänker jag på henne  det var något med dofterna den där kvällen  som allt hände i maj det är tio minuter kvar när hon frågar har du tänkt på sorgen sen sist  jag känner spänningarna hjärtslagen och pulsen  jag tror inte att sorg går att dela svarar jag honom den delar och inget mer, där stannar jag  blundar mot solen värmer spänningarna hjärtslagen  och pulsen jag vet att det är sent och jag har druckit flera öl men nu säger jag det här börjar han och telefonen är varm mot örat när jag sjunker ner på golvet svarar att nu står jag inte upp längre jag sitter på mitt golv och har inte ens tagit av mig skorna du kan bara lyssna säger han  jag kommer säga samma sak imorgon och maj du är allt utanpå  som en telefon varm mot örat en längtan efter kilometrar över bron längs med vattnet om varma morgnar  att inte vilja gå tillbaka, bara röra sig framåt och kanske vara lite för stressad i det alla som säger att det ordnar sig maj du är en oro för att avsluta och en förväntan över att få påbörja löpningen går inte så bra och gånger kvar i terapin går att räkna på min hand jag oroar mig för att vara för mycket något krångligt falla tillbaka i gamla mönster  jag säger det högt och han frågar var sitter spänningarna är det här och trycker med fingertopparna längs min vänstra axel  nu gör jag frukost och du kan ligga kvar här  och kommer allt över dig igen lägger vi oss ner tillsammans  maj du är allt utanför och imorgon ska jag försöka komma upp för några kilometrar över bron längs med vattnet mjuka upp för avslut och annat som börjar han säger att han till två vänner sagt att han tror att jag kommer krossa hans hjärta och jag lägger mina läppar överallt mot  mumlar att jag tror du kommer tröttna på mig snart  men förutom det maj  känns du enkel nära som något bra  och jag lägger mina läppar överallt mot han säger att jag önskar du kunde förklara vad som händer hur det känns och vad kan jag göra  men allt är och inget går riktigt ännu jag vet inte hur jag ska svarar jag men det är som en våg  som kommer igen och igen och igen att bara ta emot tills allt stillar sig och läggs som ett lock på kapslar in och stänger av  tystnar värmen i juni om kvällen  min kropp ovan hans, spänningarna  blöter hans skjorta  och slappnar av  i allt det gröna utanför det ljusa det gula med allt innanför juni du är trygg ärlig enkel och är det ungefär såhär  du bör vara och inte så mycket annat ingen oro för vad som är förtjänat  och vad som inte riktigt är sant  ingen självklar föreställning om slutet eller en plan för att snabbast undvika en känsla och vägen ut  bara allt det ovan vad sa vi nu  det trygga ärliga enkla i juni som när han frågar vad kan jag göra och jag svarar att du gör alla rätt

[elsasolang]

jag har tänkt att vi inte ska göra något säger jag flyttar mig närmre men frågar han och möter men jag vill väldigt gärna kyssa dig nu ler jag mars senare tar en av oss ditt förnuft till fånga men vi behöver inte gissa på vem du kan betala nästa gång säger han blinkar och utanför blåser det så att jag inte vet i vilken takt jag ska andas är det mycket här säger han placerar fingrarna mot mina tinningar jag ler nickar lägger händerna mot hud säger det blev så nu, vänta här en stund och reser mig från honom kommer tillbaka, ber om och nära berätta säger hon om balansen, känslorna gränserna andas in håll andas ut vi drar över tiden med sjutton minuter och utanför blåser det så att jag inte vet i vilken takt jag ska in hålla och andas ut april var snäll och spännande kom nära mjuk långsam och jag är med

[elsasolang]

jag minns skriket färgen och vattnet jag minns värmen vad vi åt timmarna innan jag minns gräset och hur benen inte bär jag minns andningen det sammanbitna ansiktsuttrycket på ambulanspersonalen när han förstår hur han lägger handen mot en rygg ber oss gå in i det här rummet så länge kom här stanna här säger han och ingen av oss frågar varför för vi vet också jag minns doften av någon som grillar och tystnaden i bilen hur huden ser ut på någon som jag minns inte hennes röst längre hennes kroppsspråk skratt eller hennes gång jag minns inte hur alla kom dit den kvällen vem som hämtade vem klockslag när natten tog vid vem som stannade i hur många dagar jag minns inte hur sommaren efter följde mars skyndar inte säger att det är på gång jag är på gång och allt är tålamod och tiden väljer säkert olika åt var och en skonar missar ibland är dålig på att vårda vi får låta den och låna av den / hon frågar om jag skulle vilja att någon kom med jag ser på henne svarar vem skulle det vara vi är inte det är inte ingen har frågor har aldrig funnits och sorg går inte att dela så hon nickar och en kväll berättar jag för honom att jag har tagit tag i det och det är det svåraste jag gjort han svarar att han vill försöka vara vänner men jag förstår inte tystnaden för mig går det inte ihop och jag säger det jag får inte ihop det att säga något men inte visa det ger mig ut och springer sju kilometer med tung andning på lätta ben och bar asfalt tänker att för mig är det något annat för svårt att tro på och jag skriver det till en vän att det här gillar jag hos dig för det är jag inte van vid försöker sätta ord på klä en känsla förstå rita upp och värdera rätt och än är det bara mars / februari du var kort men det hann hända mycket och bra jag ser att det är något säger han vi sågs vid tio och när vi ser på klockan snart kommer den vara halv tre jag känner mig lite orolig svarar jag han ser frågar rakt vad är det som är jag tror jag vill gå men det är från en känsla och inte från dig säger jag skrattar nervöst flackar med blicken och tar några djupa andetag jag tror jag säger det också att vänta ge mig några andetag och vi sitter kvar till halv tre mars du börjar och än vet vi inget förutom solen som ger allteftersom den vet och en vän som ringer frågar hur går terapin jag har druckit två glas vin och pratar snabbt länge vet inte vad jag sagt eller vad som blir ny information för honom sammanfattar halva meningar efter flera minuter svarar att vet du det blir nog bra jag tror det nu kanske inte allt i mars men det mesta i solen allteftersom / jag var så redo med vårjackan så kom den snön och med den spänningar jag inte känt på månader i käken fingrarna pulsen och hjärtat skrev det i papperna till min psykolog att såhär har jag inte känt på väldigt länge men vad säger man det kommer tre bakslag sen våren och lugnet, spänningarna som släpper

[elsasolang]

januari det har gått nästan ett år sen sist vi dricker fyra glas på två ställen och jag säger att du får följa med mig hem om du vill och så blir det januari det finns inga färger allt är grått knappt en nyans och natten för kort det är fukt i luften andra gången regnar det smått smått och dagen är utan ljus jag säger att kom så lägger vi oss och så blir det januari du är, var och du blir jag går ut från en port som inte är min morgonen är ljus och marken pudrad till höger är kaknästornet gömd i dimma till vänster är det tyst det var halare inatt det var kallare igår jag väntar på känslan den som kommer när man fyllt något med vad man trodde var det rätta men allt känns mest stilla lugnt och okej tyst med kaknästornet stadig i dimma januari och jag skriver till mina vänner att jag har en grej att berätta och dom svarar tack allt känns tryggt när de skrattar säger att någon av er måste ju tvunget ha kontroll och jag svarar att jag tycker det är skönt när vi inte är i samma stad januari och jag skriver till en annan hör av dig när du kommer tillbaka, kom över och sov här igen en måndag därefter sitter jag framför en främling och försöker le bort tårarna det känns tryggt och jag påminner mig om årets löften hon rör vid mitt knä säger vänta ska du få lite papper och det här kommer bli jobbigt det får du vara beredd på det är som en igenvuxen äng som vi nu ska skapa nya vägar över och igenom men vet du vi gör det tillsammans januari kommer med ljuset tillbaka jag springer åtta kilometer i duggregn och nu kommer solen sakta sakta till en början, snabbare sen januari du känns trygg och det går åt andra hållet nu februari och varför minns vi det inte frågar jag och han ser på mig svarar att jag vet faktiskt inte det känns mer som att tid går när det är så säger jag med glaset mot läpparna och det är en grej som gör mig orolig de andra delarna är jag inte särskilt säker på men det går tydligt i cirklar ser vi när hon ritar upp följderna på ett papper mellan oss hem och ät något nu avslutar hon denna gång med och hälften av mig ångrar allt det är det svåraste jag gjort men kanske gör allt det här något med cirklarna kanske gör det något med tiden förlåt ropar han plötsligt över basen trummorna publiken förlåt! jag ser på honom ropar tillbaka att det är lugnt utan att egentligen veta vad han menar vänder tillbaka blicken mot scenen nej på riktigt säger han förlåt på riktigt jag betedde mig och du förtjänade inget av det jag lägger armen om svarar igen att det är lugnt förstår nu vad han menar och det är lugnt det är sant skickar lättsamt över en slängkyss sitter på tunnelbanan elva stationer hem tänker på vem som säger förlåt och vem som inte gör vem som gjort och vem som inte har och vad det gör vad det säger om att göra och att inte över basen trummorna publiken februari en del av dig är trösterik ödmjuk och vänlig jag berättar en del av det för någon jag känt i ett halvår något som jag till nyligen inte berättade alls noll tre vibrerar telefonen bredvid kudden kom hit säger han jag ler tyst svarar att du vet att jag vill men jag tror inte jag gör det det är väl det här vi gör säger han hör av oss när vi känner för det bara på våra egna villkor visst, det är sant och februari jag sitter mittemot ännu en som säger att vi ska försöka att våga känna efter vi måste våga att känna för att veta vad vi ska möta för att upptäcka hur vi ska bete oss samtidigt ska vi inte försöka styras för mycket av februari en del av dig är motsägelsefull och det absolut svåraste jag har gjort jag säger det att jag är orolig men hon säger att vi gör det tillsammans du kan ringa när du vill kylan biter men ljuset är kvar till sent det är vår snart jag säger det högt så går det inte att ta tillbaka februari en del av dig är lättsam rolig och ärlig, precis så som jag vill ha det jag tror jag har en crush på dig säger någon strax efter midnatt och jag ler skrattar mer mår bättre mot slutet av veckan mot slutet av månaden

[elsasolang]

2022 och året börjar med att han ser på mig säger ska vi leka det här i ett halvår det är natt dygnet ogreppbart  jag svarar att det är en lång tid trummar en mjuk rytm med fingrarna mot hans bröstkorg känner bara bra saker, ler och frågar hur håller man igång en lek i ett halvår 2022 och jag tänkte att det skulle gå att skriva om ett år utan att nämna honom han har fått mer skrivet om sig än han förtjänar och den här texten är inte till honom 2022 jag har varit sårad sviken men tacksam alla gånger jag la min oroliga kropp ovan hans bad honom berätta något bad honom röra vid mig mars var nästan slut när han sa att jag trodde inte det skulle bli så krångligt jag trodde det skulle vara annat och jag tror inte att jag orkar med det här längre april hade precis börjat när jag la munnen mot hans hals svarade att det har inte varit med mening att göra det svårt att vara svår och kan du snälla stanna i natt maj lovade allt som jag inte vågade lagade allt som jag tänkte att jag förstörde sommaren kom nära och oftast behövde jag inte ens be om det 2022 du var händer under tröjor längs ryggslut mellan lår och om handleder i juli ber han mig öppna upp mer samtidigt som han är påväg bort och jag tror att det är där sveket börjar för mig hur han så enkelt kallt försvann augusti du var min värsta min bästa vi låter det vara så jag gillar din energi säger någon en natt jag svarar att du verkar ha ditt och jag har mitt men vill du följa med mig hem så går det bra augusti och luften en annan kroppen ovan mig den med som ett varmt plåster  2022 jag vet inte när leken blev till något annat vem som sårade vem som mest till slut 2022 jag vet inte ens om leken nånsin blev till annat  missförstod vi den 2022 du var vänner som erbjöd en soffa att sova på som mötte upp som lyssnade som enkelt fanns du var kilometer över västerbron längs vattnet en varm dusch hemma min kropp på yogamattan 2022 du var mina frågor hans svar mina ursäkter hans trygghet du var en massa nytt mycket kul 2022 någon sa att jag kändes mjukare i kanterna och om en del av 2022 smärtade mitt hjärta så lagade resterande det  2023 du är välkommen att göra vad du vill 2023 du behöver inte vara försiktig

[elsasolang]

oktober jag vaknar med nackspärr fyra dagar i rad duschar varmt koncentrerar vattnet där det ömmar som mest står så och blundar ett tag oktober jag längtar efter närhet vi var nog varandras plåster och det kanske kan få vara bara det vi känner inte varandra men jag hoppas att det på något sätt hjälpte honom också  oktober du är för det mesta snäll men under fyra dagar känns kroppen inte särskilt närvarande huvudet har svårt att fokusera jag klandrar mig för uteslutna kilometrar duschar varmt koncentrerar vattnet där det ömmar som mest står så och blundar ett tag han frågar varför ringde du så sent hade det hänt något och jag känner i tystnaden som blir men svarar säger inte sanningen utan att det var ingenting särskilt och han frågar inget mer  jag berättar för tre vänner alla säger att du borde ha ringt någon av oss istället och jag lägger läpparna mot ett vinglas svarar att jag vet ju det, det hade varit bättre för vi är inte där längre det är en diffus plats i tystnaden som blir men också för mig något tydligt det här med tillit och en vecka senare skriver jag förlåt men jag vill inte att du kommer förlåt men jag vill helst inte att du dyker upp  jag vet inte vad tystnad och tid gör med varandra kanske händer det något kanske plåstrar lagar byggs det upp igen jag vet inte vad tystnad och tid gör med varandra, men nu är vi inte där längre oktober du är alldeles snart slut och hon sa en gång att den månaden man fyller år är ens egna alla dagar  oktober du har varit snäll jag har en gnutta smygande ångest när jag skriver det här men annars har du varit omsorgsfull du var glädjetårar två gånger på en bar och hemma i ett kök, du var fjorton kilometer spänningar i axlar en varm dusch min kropp på yogamattan  oktober du var sårbar som när jag sa till honom att imorgon är det du som ringer det där samtalet jag möter upp dig vid lunch så gör vi det tillsammans oktober du kändes varm när jag nästa dag kisade mot solen slängde en blick åt hans håll mimade var ärlig nu det här är viktigt oktober du var ärlig när jag skrev förlåt för det där du vet att du har varit mer än så oktober du kändes enkel när han svarade att det är ingen fara jag förstår  oktober du var både nytt och tryggt du har varit elva bilder du har varit hela hennes och alla dagar november mamma skickar en mörk ros och ett hjärta täckt av mossa pappa har planterat lila ljung i gruset skriver att han var där igår och att marken ännu inte var kall båda två är där varje år i november  tänder ett ljus placerar en blomma ser ut över sjön jag läser meddelanden ser bilderna och tänker att jag vet inte om jag någonsin åker dit igen vi gör alla var och en vad som känns mest och minst, vad som behövs någon pratar mer och en annan lyssnar bättre någon gråter lättare och en annan skrattar mer  ramar in en bild och kisar mot en sol som går ner  trycker av eller sparar i minnet  andas in och stryker en häst över ryggen  någon hämtar energin nästan bedjande utifrån och en annan tyst inifrån  tänder ett ljus ser ut över sjön och skickar en bild  eller springer elva kilometer genom stad mottar ett meddelande med hög puls  vad som känns och vad som behövs  i november och resten av månaderna

[elsasolang]

jag trycker med nageln mot ovansidan på foten en två fyra gånger när hon säger att elsa du kan vara så avvisande så ofta  det blir märken som små halvmånar i följd och jag vet inte om det är dom eller vad hon precis sagt som gör mest ont  och när hon säger förlåt för att vi slarvade bort henne vill jag bara gå men vi sitter kvar båda två och det kanske är ett steg jag har svårt att känna det där porten slår igen bakom mig det är någon gång efter midnatt jag frågar om han är vaken och luften är varm han svarar att vi kanske kan höras imorgon vägen hem är kort men jag hinner tänka att jag hade velat berätta om halvmånar försökt fråga om avvisanden oktober en kväll springer en räv utanför mitt fönster kroppen är liten och svansen yvig vi pratar i telefon för första gången sen vi sa att det här är ett slut och jag säger till en vän att det gav mig faktiskt inget särskilt det hade kunnat vara  en annan hjälper mig att välja bilder för utställningen jag säger att det är en serie om ångest om förra sommaren  hon svarar att då åker den här, den är alldeles för hoppfull oktober en kväll springer en räv förbi i mörkret  stannar plötsligt vänder om gör samma rörelse igen och fortsätter framåt om augusti smärtade mitt hjärta så lagade september det, oktober du är välkommen att göra vad du vill

[elsasolang]

september molnen rör sig snabbt någon utbrister herregud ska månaderna gå så här första veckan sover jag på en kompis soffa två nätter är ute fredag lördag och går hem med någon annan dagarna går det känns på morgonen på ett annat sätt om kvällen så börjar det om igen vi hälsar på varandra i kön till toan blickarna flackar hans av ölen min av oroligheten en stund senare skriver jag att du får sova hos mig om du vill, han svarar inte men kommer gåendes mot mig någon gång efter midnatt båda har nämnt ett avslut men bara en av oss har sitt förnuft kvar vi behöver inte gissa på vem tunnelbanan har slutat att gå och jag går planlöst över kullersten, september du är varm och man är kanske inte så ensam alla har sitt /  london var och köpenhamn allt här allt hemma  gatorna tunnelbanan barerna  kvällarna i mitt kök nätterna i min säng  morgnarna allt det var  det är svårt att greppa, närheten i huden rösten andetagen distansen nu i rulltrappan  butiken  på bussen  långsamt genom stan känner jag efter om det verkligen var  vad som är och hur det blev / september du är elva kilometer när solen har gått ner, över bron och längs med vattnet du är steg mot asfalt koncentrerade andetag en rytm ett tempo en påminnelse om ett varför  en saknad av  en lättnad i september du är att försöka vara lugn i att  och inte behöva jaga något mer än elva kilometer när solen har gått ner, över bron och längs med vattnet

[elsasolang]

allt går som i svallvågor jag faller framåt tillbaka igen följsam och utan egen kontroll förnekelse sorg acceptans och tillbaka i sorgen igen jag har försökt sminka mig tre gånger men börjar gråta varenda gång och får börja om igen blir sen och säger förlåt för att jag är sen men det var en rörig morgon en vän säger att lita på att livet ordnar sig till det bra till slut hjärtat känns öppet ensamt pulserar långsamt smärtsamt det är svårt att äta och när jag försöker springa så känns det tungt kroppen har inget att ta av jag längtar efter hans hals mage armar hans händer läppar över mig runt om inuti och under jag rör mig igenom tre rum förnekelse sorg acceptans alla hänger ihop och rörelsen sker inte i någon särskild ordning ibland går jag från förnekade till acceptans så tillbaka in i sorg igen följsam och utan egen kontroll dörrarna är öppna kroppen känns i alla tre hjärtat slår ensamt pulserar långsamt smärtsamt bröstkorgen är öppen mottaglig öppen för alla mina slutsatser mottaglig för allt han kan tänkas säga sorgen är mer apatiskt förnekelsen den mest känslostyrda acceptansen mest ledsam han säger att det här är slutet han säger att det här är det jag vill vi har pratat om ett regn hela dagen och två minuter efter att vi har sagt hejdå faller det gråter längs min rygg när jag vänder mig om och går därifrån / morgnarna är svåra det är då jag vill höra av mig jag vill ringa jag vill skriva höra en röst några andetag fråga om flyget gick bra hur har du sovit vad gjorde du igår och vem pratade du med vad ser du när du tittar ut genom ditt fönster vilket håll går solen upp och vilken färg har den tänker du på mig eller är allt mycket lättare för dig nej förresten den behöver du inte svara på jag vill inte veta jag har sovit på en väns soffa och det är ett kallare ljus nu augusti lämnar över förbereder paketerar sig för något annat kroppen känns tung när jag drar bort täcket placerar mig och skriver det här min vän kommer upp och gör kaffe jag frågar det gör så ont hur många morgnar är såhär skrattar sen det har ju bara gått två / jag gillar din energi säger han jag svarar att du verkar ha ditt och jag har mitt men vill du följa med mig hem så går det bra luften är en annan någon har försökt vända blad men slagit ihop ställt undan sagt att vi får se hur det blir med det där och det är bara att följsamt leka med det blev en ny månad luften en annan kroppen främmande något annat att förhålla sig till huden den med och doften därtill temperaturen svalare rytmen någon annans och beröringen likaså men det är en ny månad du har sagt att allt är bra här borta och med mig och jag ville känna det jag med

[elsasolang]

nu har halva sommaren gått kisar jag allt blir bra svarar han och nu är nu juli det är svårt att vara i ett nu och föreställa sig avslut det känns det känns och det känns som när jag drar fingrarna genom hans hår böjer mig fram lägger läpparna mot halsen elva tolv fjorton gånger bara under frukosten när jag ensam springer över västerbron samtidigt som solen stiger till vänster duschen när jag kommer hem innan jag lägger mig ovan honom och han med armarna runt om det känns hans hand mot min mage mina fingrar mot käkben över ögonlock en hel tyngd ovan en annan allt känns mina frågor och hans svar mina ursäkter och hans trygghet avslut och när någon ska gå det känns det känns och det känns / ser du himlen mumlar han nickar halvt i sömnen mot det varma orangea horisonten jag lyfter på huvudet för att se innan jag lägger mig mot hans bröstkorg igen och vi somnar om augusti du är varm som när solen går upp om morgonen får oss att sparka bort täcket men inte släppa varandra augusti du är skör som när jag lägger mig ner när vi kommer hem säger att jag måste bara lägga mig ner en stund, hans svar genom att lägga sig ovan och torka bort en tår augusti du är nio kilometer genom skog längs med vatten och över bron du är sena ljusa kvällar en lång tågresa hem en trygghet och något som ingen av oss vet svaret på augusti du är avslut och en början allt lappar varandra som natten dagen och den varma orangea horisonten / det kanske är bra säger han det har varit väldigt jobbigt när det inte har varit bra och det gör ont att höra honom säga det så rakt ut det tar mig en kväll en natt men på morgonen förstår jag det också jag svarar att det som skulle kunna hjälpa är tid och det har vi inte och han ber mig komma och lägga mig igen kvällarna är varma varje del av huden är klistrig nacken över läppen och mellan låren, morgnarna ger en förvarning augusti du gör mig glad men också ledsen du är en början ett avslut allt lappar varandra lika diffust som temperaturen och fukten om dagen på natten

[elsasolang]

ibland tänker jag på vad du har varit med om säger han och sen säger han inget mer men det räcker så det är svårt fortfarande men jag vill att du ska veta skriver jag en kväll sommaren har bara börjat jag försöker påminna mig om det när jag kisandes ramar in kvällshimlen med fingrarna gör en ruta föreställer mig nyanserna på film tar upp kameran knäpper av det finns tid och han säger det också när jag lutar mig mot honom drar in händerna under tröjan placerar mig mot hud mumlar att det här kommer jag att sakna mest sommaren har bara börjat släpp in mig mer svarar han jag ler mot en bröstkorg tänker att det inte riktigt är sant att det är så svårt fortfarande men att jag ska försöka / juli han ber mig berätta och jag kommer på mig med att inte minnas allt jag minns skriket säger jag färgen och vattnet den lugna rösten på andra sidan luren det sammanbita ansiktsuttrycket på ambulanspersonalen när han förstår hur han ber oss gå in i det här rummet så länge kom här säger han stanna här gräsklipparen några hus bort och tystnaden i bilen när vi försöker förstå men jag kommer på mig med att vara osäker på annat det var någon granne som plötsligt var där säger jag jag vet inte hur han kom in men han måste ha frågat om han kunde göra något, så osvenskt att se ambulanser utanför ett hus kliva in fråga vad man kan hjälpa till med och någon måste ha svarat honom att du kan åka och hämta en vi saknar elva mil bort någon måste ha bett om det för plötsligt var han tillbaka med en till men jag vet inte riktigt tidslinjen är den svåraste att minnas jag säger att jag får inte ihop det det måste ha gått snabbt eller så tog allt väldigt lång tid juli åskan är dov håller kvar värmen jag vill luta ett tungt huvud mot samtidigt som allt utanför vaknar det har gått en hel dag en hel natt det här är också en tid svår att avgöra kanske den enda tiden vi vågar oss på / han rör vid slutet av min rygg på baksidan av låren runt midjan tar tag i min handled och lägger handen på min mage under tröjan säger vad varm du är jag gillar alla ställen tänker för varje beröring att snart lägger han en hand under tröjan säger istället tack för det här nu är jag klar och går allt är mitt huvud vid slutet av min ryggrad strax ovan vid där han rör

[elsasolang]

sista dagarna i maj: en solnedgång och en fortsättning av ångest-himlar, en bok och en brännskadad arm, kluvna känslor och oroliga nätters sömn första dagarna i juni: en bandagerad brännskada från maj och fem kilometer efter jobbet för att stilla den stigande ångesten, jag vaknar tre fyra gånger på en natt det kryper i kroppen kliar under bandaget jag säger till honom att jag måste bara gå upp en stund men jag kommer tillbaka igen, så också - ett firande av något nytt, jag sökte en skola, pysslade ihop ett arbetsprov och kom in! 

[elsasolang]

regnet är varmt och mjukt stillsamt vi väntar ut när det ökar i takt under träd som omfamnar som står kvar ångesten är tung och hela min kropp när jag lägger mig ovan honom säger berätta något och när han har berättat klart säger jag berätta något mer stryk med fingrarna där och sluta inte förrän allt för ikväll känns lättare

[elsasolang]

det är som att vi har bestämt att vi ska ljuga för varandra säger han det var inte meningen men jag förstår att det har blivit så svarar jag maj lovar allt som jag inte vågar lagar allt som jag tänker att jag förstör natten är varm han håller min jacka säger att det här är dina bästa jeans drar i linningen och låter blicken handen vila på min höft min bästa stund är då och en annan när jag tar mig upp samtidigt som solen i en mil över bron mot vattnet runt husen tror du på mig frågar jag och han nickar men jag ser att varken han eller jag är särskilt säker maj vi låter dig lova häller vin i plastmuggar klättrar skrattandes upp på en läktare ser ut över och tystnar när någon rör sig nedanför maj vi låter dig laga

[elsasolang]

mars är nästan slut när han säger att jag trodde inte det skulle bli så krångligt jag trodde det skulle vara annat och jag tror inte att jag orkar med det här längre april har precis börjat när jag lägger munnen mot hans hals svarar att det har inte varit med mening att göra det svårt att vara svår och kan du snälla stanna ikväll

[elsasolang]

mars jag har kisat mot vårsol och nästan alla gånger har jag känt mig ledsen nu skrattar du bort det igen säger han jag har haft svårt att somna bredvid lagt min kropp ovan med oron krypande spända käkar mot en bröstkorg har vaknat efter nästa natt svarat att nu sov jag bättre jag har bett om närhet och tänkt strax därefter att nu drar jag mig undan jag har önskat att världen ville vila lite har sagt att jag tror att jag behöver vila lite mars jag vet att du är föränderlig, skiftande så nästa gång jag kisar mot vårsol kanske att det känns annat mars jag lägger min oroliga kropp ovan hans säger att jag vet inte vad som känns mars jag sitter hemma hos en vän solen lyser in genom en öppen balkongdörr och hon målar väggarna när jag säger att jag försöker att känna efter men jag känner mig nog mest ledsen mars du känns tydligt i axeln nacken efter en helg med jobb i låren efter sju kilometer i solen om eftermiddagen månens tyngd genom läppar mot hud mindre tydligt mer oroligt där jag önskar och lägger min kropp ovan hans i mars