juliaguzz-blog

[juliaguzz-blog]

Inspo

http://www.lauramigliorinoart.com/album/occidente-nuevo-recycled-tijuana?p=1

https://www.theglobeandmail.com/arts/art-and-architecture/for-photographer-wolfgan-tillmans-politics-and-art-areinseparable/article32877488/

[juliaguzz-blog]

Avslutande reflektion LGBD41

Min appropriering på verk från utställningen “Innan vi glömmer” på Göteborgs Konsthall blev en rustning gjord av återanvänt material. Kanske är det en rustning mot världens fördärv, kanske är det en rustning mot de patriarkala strukturer som omger och underordnar, objektifierar och sexualiserar kvinnokroppen. Kanske är det en rustning för att rädda mig från mitt fördärv genom att inspirera mig till att ge mig ut i det.

Det hela började i videoverket “Metamorphosis Chat” av Ferhat Özgür. Jag började fundera på kroppar. Det var så vackert att se två människor, kvinnor, ha roligt över ett klädbyte. Jag började fundera på vad kläder egentilgen gör med oss. Är det kläder som gör att vi kvinnor så ofta sexualiseras, objektifieras, att samhället ohämmat kan fantisera om vad som finns inunder? Kan vi genom att klä av oss avdramatisera våra kroppar? Det har gjorts, men jag själv känner mig inte säker på hur det skulle fungera.

Jag har tidigare haft matproblematik och hade då ett skevt förhållande till min kropp. Insthällningen till min egen kropp har ändrats men fortfarande finns svårigheter med att visa kroppen publikt. Min bakgrund tillsammans med mina funderingar kring kläder och objektifiering gjorde att jag ville utforska nakenhet. Via handledningsseminarium och analys kom jag fram till att det i nuläget skulle bli för intimt. Tanken på att arbeta med kroppen släppte jag emellertid aldrig.

Istället fokuserade jag på ett verk med dukar på hög av Petra Hultman. Jag tolkade dem kortfattat som en samling minnen vilka jag samlade i hemliknande former i en målning och senare, efter handledning, också i något modernare tuschteckningar. Dessa kan ni se i tidigare blogginlägg.

En ny infallsvinkel som jag egentligen alltid har med mig pockade på min uppmärksamhet under en av alla möteshelger jag åkte på. Vi använde så mycket papper så att jag blev överväldigad av miljöångest. Jag fann ingen inspiration eller lust i att teckna mer eftersom att det skulle resultera i ännu fler använda papper på hög. Och lust är viktigt för att få kreativiteten att fortgå. Det lärde jag mig under en handledning och i efterhand då jag utforskade mina metoder för att kunna hålla fast vid lusten att skapa. Jag trodde att det var nyfikenhet, och alltså nyhetens behag, som drev mig. Att jag hela tiden vill testa nya saker, utmanas och få lösa nya problem och att det är vad som driver mig framåt. Lite nedslående hade det varit då det skulle innebära att jag i sådana fall inte skulle kunna få mina idéer att fortskrida. Insikten blev emellertid en annan när jag brjade med mitt nya projekt som var lustfyllt hela vägen. Antagligen för att jag inte visste vad som skulle komma. Att jag inte visste vart det skulle leda och jag var tvungen att fokusera till 100%, annars skulle det inte fungera. Nyttoaspekten som också brukar vara närvarande i mitt skapande skulle mycket väl kunna vara så även nu, men min känsla är inte att det var den som drev mig framåt.

Mitt mål blev slutligen att återanvända, inte skapa nytt. Jag googlade på kollage och försökte inspireras av bland annat Tauba Auerbasch men kände mig inte så inspirerad då det alltid används nytt. Jag började istället rikta mig mot papier maché eftersom att det är ett för mig känt sätt att använda gammalt papper. När jag sökte på inspirationsvideor kom jag över en annan teknik som innebar att rulla ihop papper och klistra ihop (se video i tidigare blogginlägg).

Jag klistrade ihop rullarna utan att veta vad det skulle bli men slutligen blev det en återvunnen rustning. Redovisningen av den korrelerade dessutom med mina första funderingar kring kropp och nakenhet. Nu visade jag min kropp men mellan mig och mottagaren fanns rustningen, som dessutom sa något ytterligare. Rustningen kommunicerar inte bara budskapet om återtanvändning. Den bidrar också med ett förhållningssätt till den nakna kroppen. Detta genom att det jag har skapat är något självständigt som visas på en kropp och som, för mig, inte bidrar med ett kroppsligt uttryck.

Vad har jag lärt mig?

Jag har lärt mig mycket men jag har lite svårt att sätta ord på det. Jag har bland annat lärt mig att tro på mig själv, att våga, att våga ge mig in i något som jag inte tror på. Kanske har jag rättare sagt lärt mig att inte avfärda något bara för att jag inte kan se dess effekter. Jag har fått förståelse för kroppslighet och med hjälp av rustningen fått en mer funktionell syn på kroppen. Kroppen är ett verktyg och ett hjälpmedel för att nå dit jag vill. Jag har förtått att för att arbeta med en problematik behöver du inte arbeta med det specifika problemet, snarare något som angränsar till det. På så sätt kan visas behovet av ett specifikt beteende eller betydelsen och vikten av det som är ursprunget till eller centrum av problematiken. Jag har också lärt mig material. Jag har imponerats av rullat pappers hållfasthet och uttryck. Ett uttryck jag börjat älska därför att det för mig bär på historier. Redan använt papper har någon slags själ i sig självt, verket har inget behov av att bindas till konstnären eller tillverkaren.

Vilka svårigheter har jag mött?

Jag skulle inte säga att jag har mötts av några egentliga svårigheter. Det kan låta klyschigt men svårigheter är för mig möjligheter. Jag behöver svårigheter för att skapa utmaningar och på sätt skapar jag lust. Därför är det inte alltid lustfyllt för mig att måla i olja som är ett material jag känner mig förhållandevis trygg med. Mina svårigheter skulle i sådana fall kunna sägas vara just där i oljemåleriet, innan jag hade bitit i något nytt eller kommit med en första riktig fundering eller idé.

Didaktisk reflektion

Jag tror att det här är ett arbetssätt som passar mycket väl in i ett klassrum. Som vi pratade om på redovisningen skulle en kunna väcka intresse och funderingar genom att komma in i rustningen vid lektionens början. En skulle kunna visa Szenfeldt och andra inspirationskällor för att visa på möjligheterna som finns med återvunnet material. Det skulle kunna vara ett rebelliskt sätt att använda den mapp med bildprojekt som många elever slänger eller “glömmer ta med hem”. Såklart skulle jag inte tvinga eleverna att använda sina omtycka verk, men kanske de som bara kommer ligga, precis som mina krokier. Det finns också något häftigt i att “förstöra” kan jag tycka. Ett synliggörande av hur materialistiska vi egentligen är, vad vågar vi förstöra och vad är att förstöra samt vad är att återuppliva? Att gemensamt samla skäp skulle synliggöra hur mkt vi slänger och att därefter skapa saker ihop skulle synliggöra skräpets egentliga nytta. Som vi pratade om vid redovisningen skulle vi tillsammans kunna skapa något efter ett mönster som visar att det verkligen kan ge ett resultat. Därefter kan eleverna fortsätta skapa utifrån sig själva och finna sin egen väg. Arbetet skulle med fördel kunna göras ämnesöverskridande med samhällskunskap, biologi och kanske fysik? Beroende på vad som görs kan en samarbeta även med historian, svenskan och kanske filosofin?

Att återanvända skapar också en typ av inramning som jag tror är bra om elever ska appropriera på ett verk. Att ha alla möjligheter i världen skulle kunna bli för stort och övermäktgt. Med min utgångspunkt skapas istället utrymme för ytterligare insikter under en appropriering. De skulle därefter kunna som del av projektet skapa en viral spridning av sitt budskap. På så sätt kan de använda sina egna metoder, få vara experter på sitt sätt att sprida ett verk.

Min virala del bestod av att publicera det på min (låsta) instagram. Jag tycker att det finns något härligt i de oredigerade bilderna som visar på en autenticitet. Detta kan individen såklart välja men tanken med att publicera ska vara att visa på vikten av olika uttrycks lika betydelsefulla och värdefulla egenskaper

Här är mitt bidrag till Instagramflödet:

[juliaguzz-blog]

Digital publicering av Mitt Skräp

Här ser ni en visuell presentation av verket som föddes under den här approprieringsprocessen. Det är en rustning tillverkad av bland annat tidningspapper och teckningar. Jag kallar den för "Mitt Skräp".

[juliaguzz-blog]

Processbeskrivning v.1

Ovan ser ni min kreation hittils. Utöver den har jag förberett fler pappersrullar och letat i skräprummet där jag bor. Jag har hittat ett plastnät som jag yänker ha som ngn slags grund. Om jag fäster allt på nätet tror jag det blir mer hållbart att ha på sig.

Här är min arbetsplats:

Jag har börjat använda gamla krokier. Det är lite jobbigt att “förstöra” dem. Samtidigt får de mer liv nu än någonsin tidigare då de bara legat i blocket i en byrå.

Jag vet inte om jag tycker att det är något bra att med sig till klassrummet. Det skulle kunna medföra en tanke om tingens förgänglighet som kan verka positivt för prestige och prestation. Samma insikt skulle emellertid kunna bidra till värderingar kring konst och dess överflödighet. Jag tar i vilket fall med mig den inspiration det har gett att arbeta mot ett tydligt mål. Jag är medveten om att det är någon form av nyttoaspekt med i det resonemanget. Viljan att åstadkomma en faktisk sak - en rustning mot världens hemskheter. Men det ger mig en kreativ drivkraft utan att ha ett helt tydligt mål, jag ser det som en metod som de jag skulle försöka hitta efter förra handledningen. Jag tar också med mig att jag bara behöver lagom med inspiration. Jag har exempelvis medvetet gjort valet att inte titta på ytterligare videor om att använda papper på det här sättet. Jag har inte heller tittat på bilder på exempelvis aztek-(ers/iska)kläder vilket jag tycker att det börjar likna. rustningen påminner om minnen jag har från mina resor i Syd- och Mellanamerika, framförallt Peru och Mexico.

Det ska bli spännande att se vad det blir av det här. Jag undrar även vad eller hur jag ska göra med nätet jag hittat. Jag har med tiden dessutom helt övergivit idén om att spraya. Sprayfärgen får bli föremål för nästa projekt, jag vill ju inte bara gå från A>>>Ö i undersökandet av ett material och därmed mista processen : )

[juliaguzz-blog]

Processbeskrivning v. 51

Tvivel

Det är vad som har genomsyrat den här, men kanske mest förra, veckans arbete. Sista delen av den här veckan kom jag igång på nytt!

Förra veckans handledning gav mig ny energi. Vi pratade om hjälpande metoder och hur de implementeras. Vad som ger kreativitet och vad som driver mig. För att få igång kreativiteten är lust och/eller ilska viktiga drivkrafter. Just ilska hade jag gott om, men lite av lust, förra veckan och i början av den här. För att själv hitta tillbaka till kreativiteten behöver jag metoder. När jag hittat mina kan jag sedan använda dessa för att hjälpa elever vidare i klassrummet.

Vi pratade om skillnaden på metoder med och utan en parallell process. Att testa ett material genom ett arbete från A ----> Ö innehåller exempelvis ingen process. Och det vi vill åt är egentligen just processen. Testa nya metoder för att nå ett mål kan vara ett sätt. undersöka hur en får fram ett visst uttryck. Jag skulle kunna göra många snabba test för att få undan prestationen och skapa med ett mer öppet sinne. Jag måste komma underfund med vad som är min drivkraft. Vad och hur jag inspireras. Använda nya arbetssätt.

Ett exempel på arbetssätt att använda med elever skulle kunna vara snabba alster som sedan tas över från en klasskamrat varpå denne fortsätter på samma alster. Det skulle skapa mindre prestation och en öppenhet för att ta över och kanske förstöra någon annans projekt samtidigt som någon tar över ditt. Det finns dessutom många roliga sätt att arbeta ämnesöverskridande. En skulle kunna göra en snitslad grafittibana, på idrotten?, arbeta med kartor eller berättelser i nästan vilket ämne som helst. De kan få berätta en berättelse utan skrivspråk, bara genom bild. I en sådan uppgift kan eleverna få undersöka sin egen berättelse och/eller försöker hitta det de verkligen vill kommunicera. Berättelsen behöver inte vara en klassisk berättelse, det kan vara som i mitt exempel; ett synliggörande av ett samhällsproblem.

Jag fann i mitt undersökande en tydligare riktning. Och jag insåg också hur, med vilka metoder, jag kan få ny inspiration och få tillbaka kreativiteten. Jag började se Game of Thrones för första gången, jag vilade, och jag gjorde saker som jag bara fick njuta av utan någon nyttosapekt. Det gav mig ny kreativitet. Eftersom att jag är en person som hela tiden kommer på nya saker som jag vill göra är det en utmaning att hålla kvar vid en sak. Jag tror att det är en anledning till att jag blir trött på projekten ibland. Men ett sätt är då helt enkelt att ta det lugnt, göra saker jag mår bra av, och låta mig inspireras. Och inspireras kan jag göra av precis allt känns det som, när jag bara har lite lugn i kroppen. 

Jag har börjat göra en rustning mot världens svårigheter. Den är inspirerad av en rustning som Cersei Lannister i Game of thrones bär:

Jag har på samma sätt som tidigare i den här kursen använt mig av tutorials från youtube. I dessa tutorials skapas framförallt skålar. När jag testade materialet blev jag imponerad av hur hårt och hållbart det känns därför tycker jag att det kan passa och bli väldigt fint som rustning.

Det jag har gjort hittills är detta:

[juliaguzz-blog]

Processbeskrivning v50

Gah, allt jag skrivit har försvunnit två gånger nu. Jag blir arg och orkar inte få till det en gång till. (Jag vet, jag borde ha kopierat det den andra gången men jag var lite för upprörd)

Jag har iaf varit på konferens i ett gäng dagar och fått miljöångest vilken har påverkat mig i mitt skapande. Jag har inspirerats av Bea Szenfelds papperskreationer som jag först kom i kontakt med förra nobelfesten. Alltså den pappers/mixed materials- klänning som Alice Bah Gunke bar:

Jag ska också försöka använda mig av suget att spraya (egentligen utomhus) och spraya på vikt papper. Jag tänker mig att det kan bli coolt. En konstnär som jag hittade under en tidigare bildkurs gjorde det och jag fick tillbaka inspirationen kring hennes, Tauba Auerbachs, konst nu. Jag hade en vilja att gå ut och spraya tidigare, men tanken är att jag istället ska försöka mixa de två greppen, alltså sprayfärg och överblivet papper och teckningar. Detta är ett av Tauba Auerbachs verk:

Nedan är ett verk hon gjort av pappersremsor och därefter är ett verk hon gjort med veckat papper och sprayfärg.

Jag kommer i första hand försöka återandvända mina pappersark, illustrationer och tidningar som ligger och skräpar hemma. Här är emellertid några fler teckningar jag gjort, och jag tycker om att göra dem, så kanske att jag fortsätter lite:

Ett hållbarhetstänk kommer jag vidare försöka föra vidare till mina elever framöver. Detta skulle kunna vara ett sätt. Det kan emellertid vara bra att göra något som faktiskt är användbart då. Kanske en väska eller skål eller liknande. Papperakläder kan bli lite svåranvänt. Samtidigt vill jag inte att mina elever ska känna några hämningar!

[juliaguzz-blog]

Processbeskrivning v49

Den här veckan har jag inte lyckats få ur mig mycket, jag har gjort lite små teckningar. Försökt hitta inspiration från tidigare nämnda konstnärer och fortsätt med min målning. Målningen är inte färdig ännu men teckningarna är i stil med dessa:

Ovan använde jag tuschpennor vilket jag väldigt sällan gör. Detta för att använda ett nytt material. Jag använde dessutom de färger som vi kom fram till under förra handledninge, allts mer “2018″s färger.

Nedan använde jag kritor och kalligrafipenna vilket inte gjorde att färgerna blev lika förknippade med “2018″. Däremot var det roligt att se vad som hände då kritorna fick möta det kolsvarta tuschet. Bara krita såg inte alls lika spännande ut i min mening. Det materialet skulle kräva större intäckta områden.

Vad jag kan ta med mig från den här veckan är att stress är dåligt för kreativiteten. Men att det då är viktigt att få något gjort för ens välmående. Jag kände igenkännsingsfaktor när jag läste den första boken vi skulle läsa. Det talades om att ramar, relationer, arbetstider och arbetsplats var viktiga (och gaska självklara) faktorer för ett hälsosamt och givande skapande. Det fick jag erfara nu att det verkligen behövs. Jag bor emellean två lägenheter men inte riktigt i någon av dem och jag tror att det påverkar min motivation och arbetsro. Hade jag på grund av de bristande faktorerna inte gjort något och istället givit mig hän mina negativa tankar kring min kreativitet hade jag förmodligen bara hamnat i en ond cirkel. Nu har jag ändå kunnat hålla modet uppe för att jag faktiskt förmått att prestera småsaker. Inget värt att visa, men ändå något. Jag tar med mig vad som sades på handledningen tidigare angående en klasskamrats kommande process. Det är gott nog att bara producera, vad som helst. Bara en får något ur sig.

Jag tror att det kan vara nyttigt i en klassrumssituation också. Att eleverna får sitta och bara producera snabba och obetydliga saker som inte innebär någon vidare prestation. Det behövs prestigelöst och inte vidare målinriktat skapande för att bli kreativ. Just för att se betydelsen i att det inte alltid blir som en tänkt sig, men kanske ändå bra!

[juliaguzz-blog]

Processbeskrivning v48

Den här veckan började med filmskapande. Jag kan inte filma med min mobilkamera och det kändes trist att ta en film från Youtube (även om jag i nuläget har vissa youtubeinslag) så jag tog några gamla filmer och fick helt enkelt hantera den dåliga kvalité de hade.

<iframe width="560" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/k564hEiPqyU" frameborder="0" allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen></iframe>

Vidare har jag arbetat med approprieringen:

Jag hade som vanligt massor med korta idéer som svängde förbi mitt processande av utställningen. Till en början var jag sugen på att porträttera min kropp på olika sätt utifrån filmen med de två kvinnorna som byter kläder. Att avdramatisera kroppen och då framförallt min eftersom att jag överdramatiserar kroppsliga idéer ganska mycket. Jag hade även ett sug efter att använda premier mer efter det arbetet. Men! jag bordlade en sådan film tills att jag istället hinner göra det under min fritid. Det för att jag inte skulle kunna avdramatisera min kropp på ett bra sött om den ska visas för en grupp som jag inte känner mig helt trygg i.

Idén jag påbörjade, och som kan ses i oljemålningen ovan, har en utgångspunkt i de högar med linne som var placerade på piedestaler i konsthallen. jg började associera kring minnen och historier som kommer med alla de linnen vi ärver från släkt och familj. och hur olika de kana vara, en familj är inte vald den kan lätt bli ett krav. en inramning som människan tvingas in i. dessa olika historier och former som möts och passar eller inte passar ihop uttrycks genom dessa “hem” som återfinns i målningen ovan.

En annan idé vara att ta över strukturaliserade idér på något sätt. I filmen ställdes jag inför tanken om äldre nakna kvinnor, framförallt muslimska kvinnor vilket en av dem var. Vidare ställdes jag inför min föreställning om att de inte klär av sig, att det blir både känsligt, fel och eventuellt att det skulle väcka många olika typer av konstiga känslor, men det var det inte i filmen. Därför hade jag lust att ifrågasätta strukturer och normer p ångt annat sätt. Då det jag är trygg i är oljemåleriet så vill jag testa på ngt annat och göra det ute i staden. Samtidigt vill jag också lära mig något som skulle kunna vara användbart i ett bildklassrum. Jag började tänka på att ta över staden med konst och hur det får göras. Hur Gbg stad bestämde att det var okej i somras med moralmålningsutställningen, men att det då var inköpta konstnärer, porträtterade vackra kvinnor bland annat. Något som “staden kan stå för”. Tanbkarna ledde mig in på graffiti och dessa tankar tog jag till viss del med mig in i handledningstillfället.

Vi kom fram till att jag ska ta min målning till 2018. Detta för att jag inte är helt nöjd med att känna mig bekväm i det jag gör i ett fall som det här. Jag vill utmanan mig inte gå i samma ränna jag brukar hålla mig i. Jag ska använda andra färger och tekniker än de jag är van vid och en inspiration kommer vara bland annat Eric magazza. Jag blev även väldigt inspirerad under konsthisorian vi hade idag. Mer av dess helhet än av någon speciell konstnär. Men vad gäller det kroppsliga funderar jag på om det skulle kunna vara en utveckling av målningen. Jag kommer nog färdigställa målningen i dess nuvarande utförande men fortsätta att experimentera med samma tankar och känslor, mönster och former. Jag kommer titta lite mer på Carolee Schneemann för att kasnke finna inspiration där. Men jag dras även till det feministiska perspektiv som Sherrie Levine bidrar med, att helt utesluta det stereotyp kvinnligt mjuka och känslosamma.

[juliaguzz-blog]

Processbeskrivning Vecka 47

Vecka 47 skickade jag in ett paper istället för att skriva ngt här. Jag inser dock att jag kanske borde skriva här eftersom att Olle är den ända som får det andra dokumentet.

Jag har iaf suttit många långa timmar med en portfolio den här veckan. Det har varit väldigt roligt men också jävligt irriterande, fruktansvärt och nära på gråtmilt stundtals. Det eftresom att jag inte har en vana av att arbeta digitalt. Jag vill emellertid lära mig och känner att det är just det jag har gjort nu. Därför känns det väldigt tråkigt att inte fortsätta med det nu när jag har fått upp lusten.

Min portfolio ändrade jag många gånger om och till slut så bestämde jag mig för att försöka hålla mig till ett tema, ha en röd tråd, istället för att få det fint. Jag vill öva på så mycket jag kan och då kan jag inte hålla mig till min vanliga lite minimalistiska smak. Jag gjorde därför framsida, färgskala, bakgrunder i linje med uppplevelser jag haft det senaste. Jag har tillbringat mkt tid i en 70-tals lägenhet och det använde jag mig av.

Jag hade tyvärr inte jättebra kvalité på foton och ingen möjlighet att ta nya men som sagt. Jag såg allt som en övning i Photoshop och InDesign. Här visas delar av den:

Framsida

Exempel på en av de Photoshopade målningarna

En av de Photoshopade illustrationerna

Jag ser hur det här kan (och kanske bör/kommer/måste) användas i undervisningen. Det ger möjligheter att testa färger, skalor, tekniker och perspektiv i verk som sedan görs analogt. Jag tror också att det är viktigt för att kunna variera och individanpassa undervisningen. Precis som vi/jag har använt mig av tutorials kan mina kommande elever göra det då jag inte kan. det kommer förmodligen bli ett måste då jag är ny i adobeprogrammen och även då den digitala världen förmodligen kommer fortsätta att utvecklas efter detta.

Ett som har varit bra under perioden har varit att jag inte har arbetat som jag brukar. Av envishet brukar jag aldrig göra det jag vill, för att jag ocftast kan det bäst. Nu har jag inte kunnat någonting vilket har gjort att jag har alla möjligheter i världen att göra allt. Det har inneburit att jag, som sagt, bytt framsida/motiv/röd tråd om och om igen. Det har varit något irriterande men jag har som sagt lärt mig på vägen. Även ilska ger ett energipåslag som jag har varit i behov av!

[juliaguzz-blog]

Veckouppdatering v46

Test av markeringstutorial för Photoshop:

https://helpx.adobe.com/se/photoshop/how-to/selection-tools-basics.html?playlist=/se/sv/ccx/v1/collection/product/photoshop/segment/designer/explevel/beginner/applaunch/ccl-get-started-1/collection.ccx.js&ref=helpx.adobe.com

Test av tutorial för att kombinera bilder för photoshop

Tutorial för selection tool basics

i Veckan har vi övat på tutorials. I och med min okunskap och min ovilja att komma överrens med datorer har det delvis varit väldigt jobbigt, men också väldigt kul. Endel. har gjorts av bara farten vilket innebär att jag inte kommer ihåg vad som gjorts. men jag vill tro att endel verktyg har satt sig och jag kommer ha möjligheten att använda dem igen.

Idag, fredag, gjorde vi film och arbetade med text/folder i indesign. Det gick lite väl fort för att det skulle sätta sig, men jag vill tro att även lite av de verktyg jag använt nu kommer finnas kvar i minnet för att använda. Jag har kommit fram till att övning ger färdighet och att repetition är kunskapens moder. Ja, det är verkligfen det jag behöver; repetera, repetera, repetera! Så får det bli nästa vecka och eventuellt, förhoppningsvis, även något litet i helgen!

(Ovan - fri lek med photoshop)

Haj!

[juliaguzz-blog]

Vecka 1 Intro

Uppstarten väckte skaparglädje. Att skapa fritt utan eftertanke utifrån ett nytt objekt är för mig alltid positivt. Det är när de stora målbilderna ställs upp som pressen kommer och jag får svårt att vara kreativ. Jag kräver spontanitet. Jag ställdes inför en utmaning - att skapa med papper. Det för att jag yppade lusten att vilja göra ngt i 3D. Det fick jag äta upp, men som sagt, utmnaningar är bra och det blev kul.

bild 1 Utgångsbild

bild 2 Appropriering på utgångsbild

bild 3 Appropriering på en klasskamrats appropriering

Vi skulle påbörja en appropriering på ett verk från en utställning på konsthallen. Jag valde en film på två damer som bytte kläder. Mitt val grundade sig helt enkelt på känslan jag fick av verket. Det gjorde mig glad. Arbetet med approprieringen gick dock inte bra. Jag påbörjade istället en målning med utgångspunkt i de högar med olika tyg/spets/lakan som låg på piedestaler. Mina tankar gick kring blandade former, minnen, människor och framförallt hem. Dessa blandade upplevelser som tvingas sammanstråla är något jag möter ständigt i mitt förstaämne svenska som andraspråk och i min situation som vikarie på språkintroduktion samt som ledare för ett språkcafé.

bild 4 Utsnitt av större oljemålning

[juliaguzz-blog]

Lektionsupplägg

kursupplägg:

[juliaguzz-blog]

4/10 Assignement #3

Assignement:

Välj ett valfritt verk från renässansen (1350-1550). Appropriera detta verk med valfri teknik. Inlämning sker någon gång under dagen (4/10). Skriv gärna några rader om hur processen gick till.

1 Jag började fundera över bild och valde denna bild på den perfekta kroppen som ju är ett tema i renässansen i Italien:

2 Jag funderade kring vad som egentligen är den perfekta kroppen? Är den vacker? Är den rörlig? Är den stark? Är den frisk? Är den omtyckt av ägaren till kroppen? Då dansen ligger mig förhållandevis nära fastnade jag vid rörelse och rörelsemönster. Hur ser rörelsemönster ut med den perfekta kroppen?

3 Jag började tänka mer på mönster att förhålla sig till vilket skulle kunna säga mer om den perfekta kroppen. Är kroppen perfekt om den kan följa dessa mönster? Eller kan det finnas många olika perfekta kroppar och kan de skapa olika mönster?

Min bästa vän arbetar lite med Spinn, en dansstudio för människor med olika funktionsvariationer. Detta förde mig tillbaka in på den Italienska renässansens perfekta kropp och att där bara framställs en “medelkropp” som eventuellt inte återfinns i verkligheten. Kroppen kan kännas perfekt på många olika sätt. För mig är det perfekta att känna mig fri i min kropp vilket jag gör då jag dansar.

4 Min slutgiltiga idé  blev att göra en “perfekt kropp-bild” på renässansvis om än mycket snabbare då mkt tid redan gått. Jag utgår från att en perfekt kropp är den du känner dig fri i och det ville jag återskapa utifrån andra ideal än de förlegade renässansidealen. Jag kommer påbörja en målning med en hiphop-dansös i rullstol, men den här skissen flirtar mer med den klassiska kvinnobilden.

[juliaguzz-blog]

“Välj ut två material du känner dig säker att arbeta med, experimentera och hitta två nya sätt att använda dem på tillsammans”

Jag bestämde mig snabbt för papper och färg som material då det är vad jag brukar arbeta med.

En tanke på papier mache kom upp i huvudet. Jag sökte på olika sätt att tillverka detta. Jag fann olika sätt att tillverka det med lim, vilket skulle innebära ännu ett material samt att jag skulle vara tvungen att gå och handla. Jag hade nämligen inte heller potatismjöl vilket kan användas som lim.

I alla recept krävde pappersmassan dessutom flera timmar i blöt. Jag gav mig på det ändå. Eftersom att jag inte hade lim så valde jag att arbeta med akrylfärg som ett medie. Jag tänkte mig att det så småningom skulle kunna torka och fungera som lim. Detta vet jag inte ännu om det gör.

Såhär gick det hela till:

1. Jag rev papper i småbitar

2. Jag dränkte dem i varmt vatten

3. Jag gojsade runt länge med händerna i bunken och mojsade ihop och sönderdelade pappersbitarna till en röra lik “papperslera”.

3. Jag delade upp röran i tre delar och gav dem varsin akrylfärg; röd, gul och blå.

4. Jag väntade och hoppades på att de skulle stelna medan jag funderade på nästa steg. Vad skulle jag tillverka av den färgade pappersleran?

5. Jag kom fram till, genom att titta på gamla koltäckningar i blocket jag använt,  att pappersleran skulle ge rätt uttryck åt en tufsig liten fågelunge.

6. Jag blandade varsamt de olikfärgade papperslerorna. Detta för att leran ännu inte hunnit torka vilket innebar att färgerna skulle blandas. Jag ville återge känslan av en spräcklig fågelunge, därför ville jag att färgerna på leran fortsatt skulle vara separerade. Färgerna blandades litet, men jag tycker att känslan av spräckligt dun blev gott nog. Nu återstår det att se om det kommer stelna på ett bra sätt.

[juliaguzz-blog]

Assignment 1# 13/9-17

1 Öppna en tidning/bok/låttext.

2 Välj 3 rader och sätt ihop de raderna och skapa ett eget stycke.

3 Skapa någonting visuellt, tekniken du använder är valfri.

Jag ville ta tre rader från en av de två böcker jag läser, “Innan floden tar oss“ eller “Min fantastiska väninna“. Jag letade genom dem eftersom att raderna var valfria, men hittade inga jag fastnade för. Antingen innehöll de många personnamn eller så var det alldelser för djupt för att jag fick lust att skapa något utifrån dem. Jag bestämde därför att överlåta valet åt slumpen. Jag satte på min “discover weekly” -lista på spotify. (En lista där Spotify föreslår låtar som liknar de en har lyssnat på tidigare). Jag tog de första tre meningarna i den första låten som spelades:

De första tre meningarna är:

Wham! Bam! Mon chat ‘Splash’ gît sur mon lit, à bouffé sa langue.

Meningarna satt redan ihop efter varandra och jag förändrade dem dels genom att översätta dem. Jag fokusera dessutom mer på betydelsen och känslan av vissa ord än andra - vilka jag ska försöka omforma och återge i visuell form.

Wham! Bam! Min katt Splash ligger på min säng och äter på sin tunga.

Jag fokuserade på känslan av att ens katt är galen. Wham! Bam! splash! Jag har varit på lite dåligt humor idag och det innebär att jag var tvungen att jobba igång min kreativitet. Detta gjorde jag på enklaste sätt för mig. Jag skissade med kulspetspenna på A5 papper:

Efter det använde jag kol på papper i storlek A2:

Slutligen använde jag kol och akvarell på ett ganska tunnt akvarellpapper som jag tyvärr varken har mått eller tjocklek på. Det var i vilket fall inte så grängat och något större än ett A4:

Känslan av textsnutten återger jag genom färger och uttryck hos kattdjuret. Samt de snabba penseldragen (och penndragen) som återfinns i alla illustrationer.

[juliaguzz-blog]

Sista Sammanfattande Inlägg

Halojs Halojs Halojs!

Det här blir som en sammanfattning av de tankar och känslor som kommit upp under och efter kursen! För det första har det varit ansträngande! På ett bra sätt. En har tvingats förstå vad en gör och varför samt våga presentera det. Det har varit häftigt att alla varit så utlämnande och ödmjuka inför de olika gestaltningar som gjorts. Att alla åstadkom helt olika teman/ämnen/verk utifrån två ord är också sååå spännande! Är vi så olika? Eller finns det så mkt inom begrepen identitet och makt?

Kursen har utvecklat mig, men det har varit jobbigt. Ska det vara jobbigt med utveckling? Att tvingas lämna sin trygga tillvaro och ge sig ut. Ja, åklart det är svårt när knnoppar brister. Vi har nog dessutom varit mer aktiva än i någon annan kurs. Att vi har läst varandras bloggar. Skrivit och tänkt kring vår egen blogg/process. Vi har varit så illa tvungna att leta upp konstnärer och samhällsfenomen. Vi har dykt ned i en rapport. Vi har dykt ned i en specifik konstnär. Huvudet har aldrig tagit paus då det är ämnen som är del av vardagen. Som jag går runt och funderar på även om jag inte undersöker det under en kurs. Jag trodde inte att det skulle ta så mkt energi. Är det kanske för att jag varit tvungen att sätta ord (i linje med det vidgade språkbegreppet) på de tankar som sprungit runt i huvudet under lång lång tid?

Det känns som att hela min kropp är en annan nu. Det här är utveckling! 🦄

[juliaguzz-blog]

Det slutgiltiga

Ja då var det dags. Jag har pendlat mellan olika slutresultat. Då jag inte hittade bra småspeakers att gömma i lapptäcket fick jag lägga den idén på hyllan. Jag spelade in en video på datorn och kände inte heller att det var rätt att presentera ihop med täcket/filten. Så kom jag på Måla! Klart jag ska måla! I mitten av lapptäcket kommer ett självporträtt hänga. Eftersom att det är här jag är nu. "Där är min identitetsprocess nu". Jag gör det i akryl då det måste hinna torka - och för att jag är i förändring. Mitt vanliga konstnärsmaterial är olja. Tidigare sydde jag för hand. Nu har jag varierat, av två anledningar. Det går snabbare på maskin och det blir snyggare på maskin. Tråkigt nog är min maskin död nu. Jag hoppas att jag ändå kan färdigställa idén jag har. För att beskriva den med ord: I centrum kommer Jag:Nu vara, i form av ett kvadratiskt abstrakt självporträtt. Som en passpartout, min omgivning, kommer mitt lapptäcke hänga (mina erfarenheter materialiserade som jag beskriver mer i min Rapport). Jag kommer använda samma färger i målningen som i tygerna. "That's what Im made of" 🐸

Här är det jag har nu, jag hoppas på att få det färdigt till måndag! :D

Målningen (som är ofärdig) har måtten 50x50cm vilket ger lite hum om de övriga måtten.

Jag inte har ngn spegel och  gillar inte alltid uttrycket som blir då en målar av en bild. Därför går jag mellanvägen och målar av en illustration jag gjort av mig själv tidigare under processen.

Idén med en parspartout av lapptäcket har några olika ingångar. Dels den jag var inne på i rapporten, att det omsluter/omringar min så kallade identitet eller mitt porträtt. Det blir även en kommentar till fint och fult, bra och dåligt, hantverk och kulturell elit. För att till fullo nå den senste punkte skulle jag kanske ändå haft den där videon, eller iaf en oljemålning i mitten. För att få ihop det tidsmässig och personlighetsmässigt så lät jag det istället bli en målning i akryl. Detta i förhållande till något som kanske kan tolkas som hantverk mer än konst: Ett lapptäcke. (dock inte hantverksmässigt gjort av mig).

En ännu senare update (dock inte färdig ännu):