olisv062

[olisv062]

Tankar om globala frågor och mänskliga rättigheter

Min undervisning ska alltså bidra till elevernas globala identitet. Hur kan det målet uppfyllas? Jo, genom undervisning om globala frågor på ett sätt som gör att eleverna känner sig som världsmedborgare med ett gemensamt ansvar för framtiden. Genom att ta avstamp i de globala målen får eleverna en översiktlig bild över vad som är fel i världen och hur (och att) det kan ställas till rätta. Jag tror den största risken är att situationen känns hopplös men genom att introducera området med ett quiz “Hans-Rosling-style” som (förmodligen) ställer deras världsbild på ända kan hopplöshet och därmed likgiltighet förhindras. 

Jag har tittat på en bråkdel av det material som finns att tillgå om undervisning av de mänskliga rättigheterna och fastnat för Amnestys material ”Vad är mänskliga rättigheter?”. Eleverna får möta fyra personer från fyra olika platser i världen som fått sina rättigheter kränkta, detta gör att rättigheter blir mer än bokstäver på papper och eleverna lättare kan relatera till sin verklighet. Det finns information och reflektionsfrågor kring de mänskliga rättigheterna och detta avslutas sen med en uppföljning för hur det gick för de fyra personer som presenterades i början. Tillsammans med värderingsövningar och diskussioner tror jag att den ganska mastiga konventionen kan göras begriplig.

En svårighet jag redan nämnt är känslan av hopplöshet, men det finns också en risk att eleverna känner att mänskliga rättigheter och konventioner är långt från deras vardag. Nedan är metoder med utgångspunkt i praxismodellen (Arevik & Hartzell, 2009) som jag tror kan vara till hjälp för att till förstå vår globaliserade värld samt bidra till en global identitet. 

Arevik, S., & Hartzell, O. (2015). Att göra tänkandet synligt. En bok om begreppsbaserad undervisning.Stockholm: Liber

[olisv062]

Tankar om begrepp

Jag har funderat på vad centrala begrepp egentligen innebär så att läsa “Att göra tänkande synligt” (Arevik & Hartzell, 2009) blev lite av en aha-upplevelse. Samhällskunskapens kärna är hur människor valt att organisera sig och sitt samhälle, därför är begreppen individ/samhälle centrala och överordnade andra centrala begrepp inom samhällskunskapen. Underordnade begrepp, såsom makt och ekonomi, finns alla till för att svara på de frågor författarna presenterar på sidan 209:

Hur ska vi överleva på kort sikt?

Hur ska samhället styras?

Hur ska människors förhållande till varandra regleras?

Hur ska samhället kulturellt reproduceras?

Mitt jobb som lärare är att presentera begrepp som behövs för att förstå olika samhälleliga företeelser och tillsammans med eleverna definiera och använda dessa. Med dessa begrepp kan ovanstående frågor besvaras. Jag är helt med på författarnas tåg om en begreppsbaserad undervisning och det är mitt ansvar att begreppen inte bara är tomma ord.

Arevik, S., & Hartzell, O. (2015). Att göra tänkandet synligt. En bok om begreppsbaserad undervisning.Stockholm: Liber

[olisv062]

För att undervisning ska bli lärande kan praxismodellen vara till hjälp, en modell Arevik och Hartzell (2009) utformat för att synliggöra tre olika nivåer som alla behövs för att underlätta elevernas tillgodogörande av kunskaper. Dessa bilder tänker jag kan vara ett sätt att koppla ihop a-nivån (konkreta upplevelsenivån) med c-nivån (abstrakta nivån) samt ett sätt att undervisa om globala frågor. Hur?

A-frågor: Hur ser ditt rum ut? Kan du bestämma det själv? Har du sovit på ett ställe som inte kändes bra? Har du varit på festival eller läger, i så fall hur kändes det att bo i tält? 

C-frågor: Varför ser dessa barns sovplats så olika ut? Vem bär ansvaret för det? Kan ett sovrum eller sovplats säga något om vad ägaren drömmer om eller förväntar sig av sitt liv? Hur kan vi koppla barnkonventionen till dessa bilder? Uppfylls den? 

Arevik, S., & Hartzell, O. (2015). Att göra tänkandet synligt. En bok om begreppsbaserad undervisning.Stockholm: Liber. 

Where Children Sleep by James Mollison

[olisv062]

just keep going — it’ll be worth it.

[olisv062]

Angående att skifta fokus från betyg till kunskaper - kan inte matriser utformas på ett annat sätt än de vi är vana att se? Jag och Julia diskuterade hur en matris, trots dess formativa syfte, lätt kopplas till betygsskalans tre steg. Genom att utforma den som en linje kan eleven placera sig mellan två rutor för att påvisa gjord eller möjlig progression. Kanske är det ett lätt, visuellt sätt att skifta fokus?

[olisv062]

LPP för EU samt reflektion

När jag ska undervisa om EU i framtiden kommer jag integrera det i undervisning om svensk politik för att undvika att det verkar handla om utrikespolitik – något som ofta sker i dagens skola. I min LPP har jag valt att lyfta fram det jag tycker är viktigt i undervisning om EU alltså att förankra i elevens vardag samt använda frågor som väcker intresse och debatt. Vilka dessa frågor är måste självklart anpassas beroende på elevunderlag.

Angående bedömning och återkoppling har jag följt Jönsson och Odenstads (2014) råd om formativ bedömning. Jag tänker mig att dessa fiktiva elever får ta del av en bedömningsmatris i början av undervisningssekvensen för att veta exakt vad de ska bli bedömda på och därmed säkerställa validiteten. Författarna nämner kamratbedömning som en väg till självbedömning och utveckling av metakognitiva förmågor. Därför har jag valt att låta eleverna ge varandra feedback innan den slutgiltiga inlämningen. Kamratbedömning hjälper eleverna urskilja kvalitet samt tar vissa elever lättare till sig vad andra elever säger jämfört med läraren eftersom ”de pratar samma språk”.

Att fylla i en matris övar eleven i självbedömning och genom att jämföra med hur jag fyllt i den hoppas jag kunna skapa en dialog kring elevens kunskaper. Det gör att bedömningen får en formativ och framåtsyftande avsikt. Jag tror det kommer vara svårt om eleverna är vana vid att få en summativ bedömning på varje uppgift men jag tror också det är möjligt att flytta fokus från betyg till kunskap genom övning och ihärdighet.

Jönsson, A., & Odenstad, C. (2014). Bedömning i SO.Malmö: Gleerups

[olisv062]

Tankar om nationella prov

Jag tror inte att lösningen för en likvärdig bedömning är standardiserade, nationella prov men det kan vara ett stöd och en varningsklocka. Det stora problemet är att en bråkdel av kursplanen testas vid ett tillfälle med penna och papper och vissa lärare låter det sedan ligga till grund för det slutgiltiga kursbetyget, eller väger inte in det alls. Den svenska skolan brottas med glädjebetyg och betygsinflation, vilket tydligt syns när betyg och resultat i exempelvis PISA-undersökningar jämförs. Ett sätt att komma till rätta med problemet är sambedömning. Fördelar med sambedömning är att lärare utvecklar en gemensam tolkning av styrdokumenten och stärker det kollegiala samarbetet (Jönsson & Odenstad, 2014). Men det räcker inte med att sambedöma nationella prov, sambedömning måste vara en självklarhet under hela skolåret. Detta anser jag kommer stärka hela Sveriges lärarkår och bidra till läraryrket som profession .

Nationella provens provkonstruktörer har kommit fram till en gemensam tolkning av styrdokumenten. För en hundraprocentig likvärdig bedömning skulle det bara finnas en tolkning i hela landet, alltid. Ett problem Jönsson och Odenstad (2014) nämner med de nationella proven är  att de är sekretessbelagda samt att det inte finns något material som kan hjälpa lärare att urskilja provens kvaliteter vilket gör att lärare inte kan använda proven som förebilder för sin egen bedömning. Om det istället fanns material samt elevsvar skulle alla lärare kunna ta del av den tolkning provkonstruktörerna gjort. Om dessa konstruktörer också kan konstruera fler prov som lärare frivilligt kan hämta i en provbank skulle det vara ett steg på vägen mot en tolkning av styrdokumenten och en likvärdig bedömning.

I skol-utopin finns det inga nationella prov för de summativa bedömningar lärare gör kan ligga till grund för statistik och jämförelser och likvärdig bedömning är en självklarhet. Jag tror inte detta är omöjligt att uppnå med rätt stöd för lärare, från såväl skolverket som från varandra.

Jönsson, A., & Odenstad, C. (2014). Bedömning i SO.Malmö: Gleerup

[olisv062]

Jag och Julia Powell har tillsammans spelat in en kort podd där vi diskuterar massmedias innehåll och påverkan på opinionsbildning och demokratin.