sirilallerstedt-blog

[sirilallerstedt-blog]

Medieteknikens                      källkritik

-       Använda ny teknik? Journalistik handlar om att skriva bra ingresser.

Uppmaningen uttrycktes av en lärare på JMK i Stockholm under hösten 2016 när några journaliststudenter resonerade kring hur ny teknik skulle kunna komma att förändra yrkesrollen. Ämnet har inte diskuterats sedan dess och det oroar mig. Jag vill hävda att om inte nyfikna journaliststudenter uppmanas undersöka och utforska journalistikens gränsland finns en risk att ingen, eller i alla fall alldeles för få, gör det.

 I den här essän kommer jag tematisera några tekniska utmaningar som journalistiken står inför i en källkritisk kontext. Jag kommer börja med att definiera relationen mellan journalistik och källkritik, därefter redogöra för den senaste tekniken och förklara vilka källkritiska risker jag tror dessa teknologier för med sig. Sedan kommer jag i korta drag nämna klassiska källkritiska problem för att utreda om de nya teknologierna verkligen är nya problem för att slutligen föreslå metoder för hur vi kan bemöta förändringarna.

 Journalistikens grundpelare

”Journalistik avser ytterst att skildra verkligheten” så definieras journalistik i Nationalencyklopedin. Termen verklighet denoterar att det finns någon form av objektiv sanning, för att utreda sanningsbegreppet skulle en epistemologisk djupdykning behövas, men om vi utgår ifrån att det finns någon form av sanning är alltså journalistikens roll att söka skildra den. Journalistiken är djupt förankrad i demokratin och en välmående demokrati är beroende av god journalistik (Nord, 2012). Torsten Thurén definierar ordet källa som ursprunget till kunskap och att en källa kan vara skriftlig, muntlig eller materiell (Thurén, 2014, p. 3). Thurén menar att källkritiken begränsas till mänskliga aktiviteter och bottnar i att utreda händelser. Journalistiken har således en starkt förbindelse till källkritiken och den som önskar studera journalistikens framtid bör också utforska källkritikens utveckling och utmaningar.

 Post-truth och fejkade nyheter

Nyheter och historier som inte är sanna har alltid cirkulerat människor emellan (Haire, 2017), men problemet har eskalerat i och med den digitala revolutionen (Floridi, 2016). Digitala filterbubblor sorterar in människor baserat på åsikt och världsåskådning och skapar ekokammare, faktaresistens har blivit allt vanligare (Uscinski, 2017). Allt fler använder sociala medier som Facebook som nyhetskälla, nyheter kan snabbt få spridning, satir missförstås och rena lögner sprids (Bilton, 2017). Förutom de teknologiska finns det många faktorer som bidragit till den ökade mängden av fejkade nyheter, enligt Brian McNair bland annat filosofiska (post-modernism och ett ifrågasättande av objektivitets-begreppet med sitt ursprung i Einsteins relativitetsteori), ekonomiska (finns mycket pengar att tjäna på fejkade nyheter), och kulturella (minskad respekt för etablissemanget) (McNair, 2017), här kommer jag helt utgå ifrån de teknologiska.

 Stillbilden

Stillbilden har länge redigerats och korrigerats i syfte att förvränga verkligheten, den första kända manipuleringen kan härledas tillbaka till den så kallade Pariskommunen 1871 (Thurén, 2014, p. 24). Trots att bildmanipulering inte nödvändigtvis är en ny källkritisk utmaning gör fototeknologins ständiga utveckling mediet intressant att studera. "Seeing is no longer believing” (Farid, 2006). Den nya elektroniska tidsåldern har skapat möjligheten att simulera och illusionerna visuellt innehåll på ett sätt som saknar motstycke (Andén, 2012). Det finns många metoder för att gå till botten med bilders ursprung och källor, så som att bildsöka på hela eller delar av bilden på Internet för att utforska bildens härkomst, söka på loggor eller skyltar som syns i bilden, studera skuggor och källkod (Wallentin, 2017). Men det är näst intill omöjligt att avslöja välgjorda förfalskningar rent teknologiskt (Thurén, 2014, p. 24).

 Videon

Att filmer stageas eller manipuleras blir allt mer vanligt (Zibluk, 2004). Det finns många exempel på nyheter som baserats på videor som visat sig vara manipulerade eller publicerade videor från händelser som sedan visat sig sakna korrelation till den faktiska händelsen (Jackson, 2017). Det kan sägas finnas två olika motiv bakom publicering av amatörbilder och videor, det är å enda sidan som bevisföring från händelser med högt nyhetsvärde, å andra sidan som underhållning och ett sätt för etablerad media att få kontakt med sina konsumenter och bygga starkare band (Andén, 2012, p. 10). Det första av dem är mest problematiskt ur en källkritisk perspektiv eftersom själva idén helt bygger på att insändarvideor är äkta och dessutom är ifrån det datum och den plats som insändaren anger.

 Den senaste innovationen inom videoteknologi är ansiktsigenkänning och manipulering i realtid. I juni 2016 publicerades studien ” Face2Face: Real-time Face Capture and Reenactment of RGB Videos” från Stanford (Justus Thies, Michael Zollhöfer, Marc Stamminger, Christian Theobalt, Matthias Nießner, 2017). Med hjälp av avancerad teknik kan personers ansiktsuttryck förvrängas i realtid i videos, det enda som behövs är en person som gör miner framför en kamera och en originalvideo varpå minerna projiceras. På så vis skapas en snarlik video med enda skillnaden att ursprungspersonens mimik ändrats. I introduktionen går att läsa att

 ”We aim to modify the target video in a photo-realistic fashion, such that it is virtually impossible to notice the manipulations.”

 Det är inte första gången den här tekniken presenteras men bland de första projektet där målet är att manipulera ansiktsuttryck hos riktiga människor och inte i animationer.

 Rösten

Att redigera och klippa i ljudklipp är en gammal teknik. Den teknologi som bör granskas är Adobes nya ljudredigeringsprojekt VoCo som gått under smeknamnet ”Photoshop for audio” – och liknande program. Mjukvaran låter sina användare konstruera nya meningar av andra personers röster, det enda som behövs är tjugo minuters inspelning av den röst som önskas manipuleras (VoCo. Adobe MAX 2016 , 2016). I korta drag kan vi alltså få vem som helst att säga vad som helst med hjälp av VoCo. Ingen avancerad kunskap om ljudredigering krävs, det räcker att texta den mening en vill ha uttalad. Under konferensen där mjukvaran presenterades ifjol förklarade Zeyu Jin att de arbetar med att ta fram en vattenmärkning till de manipulerade ljudklippen, så att manipuleringen ska kunna avslöjas rent teknologiskt.

 Problemet

Kommer inspelat material och insända bilder över huvud taget gå att använda som källa? Kommer vi bli mer beroende av det personliga mötet? Frågorna som uppstår är många, för trots att Jin och hans kollegor arbetar med vattenmärkning av VoCo-manipulerade ljudklipp kommer teknologin med hög sannolikhet imiteras, fler mjukvaror lanseras och tillslut vara fria från vattenmärkning.

 I artikeln ”Fake news is about to get even scarier than you ever dreamed” skriver Nick Bilton att detta inte bara riskerar bli ett problem för mediehus att skilja mellan sant och falskt, utan även inom politiken och diplomatin då t ex videosamtal kan komma att fejkas och kontroverser skulle kunna uppstå. Tekniken kan bli farlig, redan i nuläget har många amerikaner svårt att skilja fejkade nyheter från äkta menar Bilton som tror att framtiden ser ännu mörkare ut (Bilton, 2017).

 I Under Strecket i SvD 2012 diskuterade Ester Pollack problematiken med snabba publiceringar av insändarbilder, bilder som många gånger visat sig vara manipulerade. Pollack menar att mediehusen är så beroende av att vara först ut med bilder och historier från katastrofer och viktiga händelser att det inte alltid finns tid att granska innehållet. I tider där redaktionerna varslar, digitaliseringen frammanat en ständig deadline och konkurrensen hårdnar ökar kraven på snabb rapportering samtidigt som resurserna minskar. Pollack menar att detta är ytterst problematiskt. ”Tilliten tar lång tid att bygga upp, men kan snabbt raseras.” (Pollack, 2012). Med andra ord finns risken att fejkade och manipulerade bilder publiceras på etablerade medieplattformar.

 I studien ”Cross-Media response to digital manipulation of still and moving pictures” uttrycker George Albert Gladney att den ökade manipulationen ställer journalistikens kredibilitet inför stora utmaningar, Gladney menar att det finns en risk att allmänheten tappar förtroende för och intresse av visuella journalistiska verk överlag som en effekt av informationsöverflödet (Gladney, 1996).

 Den digitala revolutionen har gått så snabbt att det är svårt att ännu dra några entydiga slutsatser om förändrade medievanor. Det finns dock en grupp i samhället som levt med den moderna tekniken majoriteten av sina liv; ungdomarna. I en studie från 2012 undersöktes amerikanska ungdomars medievanor, där konstaterades att de föredrar åsiktsrapportering och är tveksamma till objektivitets-konceptet överlag, vidare fastslogs att många unga konsumerar fejkade nyheter, de ansåg visserligen att kvalitativ journalistik är viktig men betraktade inte de stora mediehusen som pålitliga (Marchi, 2012).

 Tidlösa källkritiska utmaningar

För att reda ut huruvida dessa källkritiska utmaningar är nya för journalistiken vill jag formulera några fenomen som är ständigt centrala. Förfalskning – att källan inte är vad den utger sig för att vara, är ett klassiskt problem som funnits genom alla tider. Förfalskningen kan gälla allt ifrån personer till föremål och bevismaterial (Thurén, 2014). Tendens, är att källan talar för egen sak med dold agenda, till exempel politiker som inte berättar allt (Strachal, 2017).

 Och så har vi de mänskliga faktorerna; människan är känslosam och kan förvrida sanningar samt att hennes minne kan svika. Tradering är problematiken att sekundärkällor av misstag och omedvetet ändrar historier en aning och att bilden ändras allt mer ju fler led ifrån primärkällan berättelsen kommer. (Strachal, 2017) En form av tradering är faktoider – falska påståenden som cirkulerar så pass intensivt eller länge att de tillslut uppfattas som sanna (Thurén, 2014). Journalistiken har ett viktigt uppdrag att leta efter av varandra oberoende källor (Strachal, 2017). Fenomen som Forer-effekten där vaga uttalanden antas vara sanningsenliga just för att det passar in i sammanhanget, eller ’Confirmation Bias’ där vi söker efter det som bekräftar vår världsbild och på så vis får en onyanserad och halv bild av sanningen (Strachal, 2017). Andra problem är: Slutledning på litet urval, Icke representativt urval, att blanda ihop kausalitet och korrelation, cirkelresonemang, överdrifter och tunnelseende (Thurén, 2014) (Nord, 2012).

 Ett klassiskt problem i ny skepnad

Manipulerade videor, ljudklipp och bilder faller in under flera av dessa klassiska källkritiska problem och är ingen helt ny utmaning för journalistiken. Det mest intuitiva liknelsen är förfalskning men även fenomenet faktaoider passar väl in på de nya fenomenen. Vi kan också tänka oss att teknologierna kommer användas för att sprida propaganda (vilket vi kunde se att fejkade nyheter gjorde i det amerikanska valet, där fejkade nyheter om både Obama och Hillary Clinton fick stor genomslagskraft (Uscinski, 2017)), rent generellt skulle teknikerna också kunna förvirra källor, skapa tradering (t ex manipulerade inspelningar riskerar ändra historier). Tekniken riskerar inte bara att förvirra journalisternas viktigaste samarbetspartner – källan, utan också journalisten själv. Journalistens ’mänskliga faktor’ riskerar få större utrymme, både ’Forer-effekten’ och ’Confirmation bias’ och flera andra ovan nämnda källkritiska dilemman.

 Journalistikens död - eller renässans?

Ester Pollack menar att problemet med fejkade nyheter och faktaresistent skulle kunna vara så pass omfattande att hela journalistyrket hotas;

 ”Vi lever i en digital kultur där verkligheten ständigt redigeras om när vi lånar, klipper och klistrar och skapar en värld med upplösta gränser mellan äkta och oäkta. Kanske har vi kommit att betrakta ”journalistikens tid”, karakteriserad av källkritik som ett grundläggande värde, som en parentes i historien?” (Pollack, 2012)

 Pollacks utsaga är skrämmande, men tyvärr skälig. Jag vill påstå att det för journalistikens överlevnad är helt fundamentalt att journalister tar det källkritiska uppdraget på ännu större allvar än tidigare. Journalister kan inte ansvara för att hela befolkningar ska förstå udden av autenticitet, men de kan ansvara för att journalistiken är näst intill helt felfri från ryktesspridning och lögner. Trots att detta alltid varit journalistikens uppdrag finns det många exempel på felaktiga publiceringar och mediehus som spridit rykten och desinformation (Thurén, 2014). Dessutom är många av uppfattningen att nyhetsjournalistik idag är politiskt vriden och inte helt neutral (Anon., 2016).

 Det är väsentligt att journalister ser allvaret i situationen och att mediehusen inte låter snabba klick och unika besökare diktera vilken form av virala nyheter som publiceras och hur de källkritiska rutinerna ska se ut. För om utvecklingen med post-truth och fejkade nyheter fortsätter i samma takt kommer demokratin vara helt beroende av organisationer som kan utlova äkthet och neutralitet i framtiden. Några som gått i bräschen vad gäller källkritisk granskning är Uppdrag Gransknings journalister som arbetar efter metoden ’line-by-line’, vilket innebär att varenda mening i deras reportage rannsakas och granskas (Hansson, 2017), jag tycker att fler journalister borde arbeta efter den här metoden.

 Journalistiken behöver återfödas, eller kanske snarare återuppstå, som sanningens och objektivitetens språkrör och åsikt behöver skiljas ifrån nyhet. I en framtid där det är omöjligt för lekmän att avgöra vilka politiska tal som är autentiska eller vad det är som faktiskt har hänt måste journalistiken bli deras guide. Enligt datajournalisten Leo Wallentin kan en god teknikförståelse underlätta för journalisten att tackla fejkade nyheter och i framtiden kommer troligtvis sådan förståelse bli ännu viktigare. Kanske gör utmaningarna journalistiken mer beroende av plats och mänskliga möten, troligtvis innebär det att högteknologiska verktyg kommer behövas på redaktionerna för att skilja autenticitet från simulerat. Kanske kommer algoritmer och datorer stå för den typen av faktakoll, kanske människor, oavsett tror jag att journalistens förståelse för tekniken är viktigare idag än tidigare.

 Van Der Haak, Parks and Castells (2012) tror att framtiden kräver en ny sorts journalist som arbetar nära källor i stora kontaktnätverk. I stora nätverk kan journalister bygga upp rutiner för faktakoll och samarbeta för att bekämpa desinformation och faktaresistens.

 Kanske kommer fejkade nyheter och tekniska innovationer som VoCo och Face2Face inte alls bli något framstående problem, men det är vår skyldighet att ta det säkra före det osäkra och förbereda oss på det värsta. Oavsett vad bör det finnas en kontinuerlig diskussion om teknologin. För den dagen vi inte har verktygen att skilja sanning ifrån lögn, eller då vi inte längre har några läsare, spelar det ingen roll hur bra ingresser vi skriver.  

  Litteraturförteckning  

Andén,  P., 2012. Amateur images and global news, - : Intellect Books Ltd.

Anon., 2016. Föreläsning. JMK:  u.n.

Bilton, N., 2017. Vanity fair. [Online]    Available at: http://www.vanityfair.com/news/2017/01/fake-news-technology  [Använd 18 3 2017].

Farid, H., 2006. Digital doctoring: how  to tell the real from the fake. Significance , 28 11.

Floridi, L., 2016. Fake news and a  400-year-old problem: we need to resolve the ‘post-truth’ crisis. The  Guardian , -(-), pp. -.

Gladney, E., 1996. Cross-Media  Response to Digital Manipulation of Still and Moving Images, -: Broadcast  Education Association .

Haire, B., 2017. "Fake news"  has long history., -: Southeast Farm Press..

Hansson, N., 2017. “Line by line” och  den journalistiska etiken.. u.o.: 2017.

Jackson, J., 2017. If newspapers won't  check viral stories, who will listen to them about fake news?. [Online]  Available at: https://www.theguardian.com/media/2017/feb/22/newspapers-viral-stories-fake-news-cyclist  [Använd 18 3 2017].

Justus Thies, Michael Zollhöfer, Marc  Stamminger, Christian Theobalt, Matthias Nießner, 2017. Face2Face: Real-time  Face Capture and Reenactment of RGB Videos, Stanford: Stanford  University, University of Erlangen-Nuremberg, Max Planck Institute for  Informatics.

Marchi, R., 2012. With Facebook,  blogs, and fake news, teens reject journalistic "objectivity" , -  : Department of Journalism and Media Studies, School of Communication and  Information, Rutgers University.

McNair, B., 2017. After Objectivity. JMK,  Stockholm: 2017.

Nationalencyklopedin, 2017. http://www.ne.se/.  [Online]  Available at: http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/journalistik  

Nord, L., 2012. Medierna och  demokratin, Lund: Studentlitteratur.

Pollack, E., 2012. SvD. [Online]  Available at: https://www.svd.se/sandy-blaste-liv-i-fejkade-fotografier  [Använd 2017].

Strachal, G., 2017. Källritik. Stockholm:  u.n.

Thurén, T., 2014. Källkritik. 3  red. Stockholm: Liber.

Uscinski, J., 2017. http://eds.b.ebscohost.com.ezp.sub.su.se/eds/pdfviewer/pdfviewer?sid=f6126231-cc04-40a1-a431-08f2bfea1a28@sessionmgr4007&vid=12&hid=4210.  [Online]  Available at: http://eds.b.ebscohost.com.ezp.sub.su.se/eds/pdfviewer/pdfviewer?sid=f6126231-cc04-40a1-a431-08f2bfea1a28@sessionmgr4007&vid=12&hid=4210  [Använd 2017].

Wallentin, L., 2017. Granska viralt. JMK:  2017.

VoCo. Adobe MAX 2016. 2016. [Film] Regi av Adobe.  -: - .

Zibluk, J. B. L. J., 2004. Untainted  Images Aim To Present The World As It Is.. News Photographer, - 9.

[sirilallerstedt-blog]

[sirilallerstedt-blog]

(länk) NYFIKENHETEN SOM REDSKAP

[sirilallerstedt-blog]

Arkitektur öppnar upp

I fyrtiofem år har Arkitekturskolan huserat på Östermalmsgatan och trots det korta avståndet till campus berättar många arkitektstudenter att de sällan haft anledning att korsa Valhallavägen. Under hösten flyttade verksamheten till den nya byggnaden på KTH campus och på fredagen och lördagen anordnade studenter från årskurs två fikaservering och julmarknad i de nya lokalerna. Osqledaren var på plats för att höra mer om flytten, utforska det nya huset och dricka glögg.

Innanför den roströda stålfasaden kupar sig ljusa furuväggar mellan glaspartier och betong. Den minst sagt personliga och nu även prisbelönta byggnaden lämnar ingen likgiltig. I det gamla huset fick studenterna visserligen måla och rita på väggarna, det får de inte i det nya huset men det kan de nog leva med tror Mathilda Kinde, en av de som var med och anordnade julmarknaden.

Att arkitektlinjen skiljer sig från de övriga utbildningarna på KTH är svårt att undgå. Mathilda berättar till exempel att hon enbart haft en salstenta under sina två år, examinationen består primärt av projekt, s.k. vernissage och inlämningar. I ritsalarna blandas unika stilar, skisser och modeller – alla studenter har egna arbetsytor. Till och med föreläsningarna är annorlunda menar Jakob Hördegård, även han medarrangör till eventet. Tanken är att de stora fönstren som vetter ut mot Osquars backe ska bjuda in de andra studenterna och ge dem inblick i artkitektstudenternas arbete för att förhoppningsvis skapa intresse och dialog.

– Vi vill att det ska vara rörelse i huset, här på nedre plan ställer vi ofta ut våra arbeten och det är jättekul om andra studenter än arkitektstudenter kommer in hit och tittar, säger Mathilda.

På mitten av entréplanet har studenterna dukat upp med bakverk och på väggarna hänger deras posters och illustrationer. De flesta har illustrerat, designat och målat på sin fritid men några av sakerna på julmarknaden är utdrag ur projekt. Den som letar personliga och påhittiga julklappar har mycket att välja ibland. Många har besökt julmyset under helgen och arrangörerna är nöjda.

– Det har varit en hel del andra studenter från KTH också, det är så kul! fortsätter Mathilda.

Mathilda tycker om det nya huset och tror att den nya placeringen kan skapa fler möten mellan studenter från olika utbildningar. Snart ska arkitektursektion få en ny sektionslokal tillsammans med Bygg och Design som flyttar från campus Haninge. Vad arkitektstudenterna ska göra i sektionslokalen är aningen otydligt berättar Jakob eftersom de redan har det mesta de behöver i det nya huset. Hur mycket den nya sektionslokalen kommer användas återstår att se, de flesta är dock överens om att samarbeten över olika program är någonting värdefullt. Någon påpekar att de ändå kommer jobba tillsammans och att de borde lära av varandra och inte distansera sig, även om de inte ska smälta ihop för det, olikheterna är viktiga.

Även de som inte studerar till arkitekt har möjlighet att omge sig av de nya lokalerna – delar av det nya huset är öppet för alla studenter. Från Café Entré finns en direkt anslutning till bottenplanet i det nya huset och intill verkstaden finns en datorsal som är tillgänglig för alla studenter på KTH.

– Det är nog många som har missat det men det är samma inloggnings-system som alla andra studenter på KTH har, berättar Mathilda.

Under luciahelgen var dessutom dörrarna till takterrasserna olåsta. Utsikten därifrån är slående vacker och leder till en fin insikt – att ingenjörer och arkitekter har byggt den här staden tillsammans.

[sirilallerstedt-blog]

medieetiska systemets långsamhet

För snart två år sedan lämnade Utgivarna in en begäran till kulturdepartementet beträffande utredning av ett moderniserat medieetiskt system. Ärendet ligger fortfarande på is och nu säger Utgivarnas VD oväntat upp sig.

I December meddelade Utgivarnas VD Per- Anders Broberg att han lämnar efter mindre än två år på posten. Spekulationerna kring bakgrunden till Brobergs uppsägning har varit många. Flera tror att det bottnar i den medieetiska utredningens långsamhet men Broberg vill inte kommentera saken ännu, trots att han vid tillträdet nämnde modernisering av det etiska systemet som den mest centrala frågan.

-Det går väldigt långsamt, vår hemställan ligger fortfarande orörd hos kulturdepartementet.

Inte bättre än grannen

I Norge har det självgranskade organet PFU skött den medieetiska granskningen för alla medieformat i snart tjugo år och i Finland har ett liknande system funnits sedan 1968. Den hemställan som ligger på kulturdepartementet handlar i första hand om att utreda förutsättningarna för ett moderniserat medieetiskt system.

- Det är en lagteknisk fråga eftersom granskningsnämnden prövar etermedierna utifrån radio- och TV-lagen, i vilka satsvillkoren måste ändras för att en gemensam medienämnd skulle kunna bli realitet.

Broberg sätter nu sitt hopp till den kommande public service-utredningen där direktiven för sändningsvillkoren 2021 ska formuleras. -Men finns frågan inte med där är risken att det inte utreds inom de närmaste tio åren.

Det är många som drabbas av det tvådelade svenska systemet. Under ett seminarium 7/2 uttryckte TV4s programdirektör Viveka Hansson frustration över att som kommersiell aktör granskas statligt. Dels för att en sådan modell är maktskifteskänslig och bygger på politisk stabilitet. Dels för att aktörer som inte lyder under GN har mindre regler att förhålla sig till vilket ger en ojämn konkurrenssituation.

Per-Anders Broberg lyfter fram två onödiga problem med den svenska tvådelade etikmodellen. -Dels täcker inte GN allt innehåll hos etermedierna. Textpubliceringar hos t ex public service faller utanför ramen för GNs område. Dels finns det finns risk för dubbelgranskning då både GN och PO kan granska t ex tidningarnas webbklipp.

Broberg menar dock att det primära problemet är att systemet är för komplicerat. Han understryker vikten av tydlighet gentemot mediekonsumenterna i ett oroligt medieklimat. Broberg medger dock att processen har gått trögare än planerat.

-Det ska vara enkelt att förstå vart man ska vända sig om man vill anmäla journalistiskt innehåll, det är det inte idag, detta måste förtydligas. Broberg tror att ett tydligare etiksystem skulle bilda en skarpare skiljelinje mellan bra och dålig journalistik och att allmänhetens respekt för journalistiken skulle öka om det etiska systemet blev enklare att förstå. Och trots den byråkratiska tröghet utredningen omges av finns det lösningar som inte kräver politiska beslut.

Just nu pågår interna diskussioner på Utgivarna kring konsumentupplysning i frågor som rör kvalitativ journalistik och huruvida ’kvalitets-märkningar’ kan införas i journalistiska verk. Under vintern har Utgivarna tillsammans med DN tagit fram text under DNs webbartiklar som förklarar hur DNs journalister jobbar. Broberg hoppas att fler medier kommer ha direktlänkar till granskningsorganens anmälningsformulär i framtiden, likt den Expressen har idag. Han avslöjar att det finns många spännande idéer och diskussioner internt om hur kvalitet kan skildras och visualiseras. Kanske kan man införa en stämpelmärkning som alla som anslutit sig till det pressetiska, och i framtiden medieetiska, systemet kan ha på sina plattformar? Broberg tystnar ett tag och svarar sedan hoppfullt.

-Jag tror att vi måste tänka så här: Har journalistiken något att förlora på det? Absolut inte. Tjäna? Jag tror det. Hur mycket återstår bara att se.

[sirilallerstedt-blog]

[sirilallerstedt-blog]

Kulturarv på upphällning

Berit Wahlgren, 71 och hennes familj har drivit den unika restaurangen på Östa Station i mer än 80 år. Men trots att The Guardian utsåg den till Europas femte bästa järnvägskrog förra året riskerar de att utkonkurreras av storföretagen.

En trappa upp från passagehallen och de stressade SL-resenärerna på Östra Station finns en stillsam 30-talsoas. Det är Berits krog. Hon jobbar mer än heltid fastän pensionsåldern är passerad sedan länge. Men restaurangen är hennes hem, hon vill inte sluta.

Förutom några ändringar på 50-talet har det alltid sett likadant ut berättar en gäst. Lokalen fylls av ett behagligt sorl och det stora valvet i taket skapar en unik atmosfär.

Berit är klädd som alla andra anställda i mörk skjorta och förkläde. Hon ser ung ut och har nyfikna ögon men stressen märks på hennes fasta hållning och flackande blick. Det är svåra tider. Berit berättar att den nuvarande renoveringen av Östra Station gör att resenärerna inte hittar till krogen i samma utsträckning som tidigare.

Hon skakar på huvudet. Just när de trodde att renoveringen började bli färdig förlängdes den med två år och parallellt har hyran höjts med 50%.

Ett livsverk

Hon vinkar till några nyanlända gäster. Alla vet vem hon är. Berit har drivit restaurangen sedan 1983 men arbetat där betydligt längre än så.

- Jag började jobba här sommaren när jag var tolv, men brukar säga att jag föddes här eftersom jag var här mycket i min barndom. Hon skrattar. - Och vad jag har varit med om. Berit tystnar en stund innan hon berättar om motgångar som hyrestvister och en anlagd brand.

Nomineringen i The Guardian blev en revansch men hon förklarar att det finaste betyget är alla människor som återvänder. Berit lutar sig tillbaks i stolen och berättar målande om stamgästerna. Den mest omtalade, Georg, åt här varje dag i sjuttio år. Framgången tror hon beror på enkel men vällagad mat i en vacker miljö.

Storföretagen tar över

Men stamgästerna blir färre, den nya generationen hittar inte hit. Berit tar sig uppgivet för pannan. -- Det är ett kulturarv, det finns inte många sådana här ställen kvar men storföretagen konkurrerar ut oss. Vem som ska ta över efter Berit är oklart. Drömmen är att fira 100årsjubileum men Berit ser uppgiven ut, hon har reumatism och är trött. Hon hoppas att det finns någon som ser samma potential i platsen som hon alltid har gjort som kan ta över.

- Jag vill inte se någon cafékedja på den här platsen, det skulle vara så sorgligt.

[sirilallerstedt-blog]

Och vi ser ett ökat behov av gemenskap idag, forskning visar det. Postindividualism; många vill tillhöra något större.

Magnus Helmner

[sirilallerstedt-blog]

(länk) INGENJÖREN I POLITIKEN 

[sirilallerstedt-blog]

Fotograf för Osqledaren

[sirilallerstedt-blog]

Den dolda fattigdomen

Det var en gång en jul för länge sedan, då man ännu kunde se fattiga människor gå omkring på gatorna. Så inleds Sagan om Karl-Bertil Johnssons Julafton. Sagan som enligt författaren Tage Danielsson utspelar sig på 1940-talet känns inte längre avlägsen. I det moderna Sverige har hemlösa och tiggare blivit en del av stadsbilden.

Men det finns också en annan sorts fattigdom som inte visar sig på gatorna. Organisationerna där personer som lever i relativ fattigdom möts är slutna. Ingen orkar eller vill berätta. Att skildra den kom att bli betydligt svårare än vi kunde tro.

Magnus Helmner är föreningskonsult på den politiskt och religiöst obundna organisationen Ny Gemenskap och var med och startade upp det populära julfirandet Jul i Gemenskap för tio år sedan. Dit personer som lever i social eller ekonomisk utsatthet får komma för att äta fira jul.

Dagen innan julafton är förberedelserna i full gång inne i Immanuelkyrkan. De spartanska och stora lokalerna ska kläs i glitter och snart fyllas av värmen från hundratals personer och stearinljus. De flesta som kommer är de som lever i direkt fattigdom och som bor på gatan, även om fler än så har ekonomiska svårigheter kring jul.

Magnus upplever att det finns ett tabu kring ekonomisk utsatthet i Sverige idag. Han menar att många som lever i fattigdom inte vågar ta sig till firandet och liknande evenemang, kanske för att de inte vill identifiera sig själva som fattiga. Han tycker att det är problematiskt eftersom det är svårt att göra något åt de problem som ingen ser och för att det skapar mycket ensamhet.

Under de 13 år som Magnus jobbat med utsatthet har saker förändrats till det sämre. - Det är inte lika lätt att beviljas olika former av socialt stöd och det är tuffare krav på bostadsmarknad, allting.

Magnus menar att mycket har präglats av en stark individualism som också tar sig uttryck i hur somliga bedriver ideellt arbete. Han anser att vanliga begrepp som ’eldsjälar’ och ’änglar’ är problematiska.

- Vi ser det som att modiga och starka människor ’räddar’ de som är utsatta och svaga i samhället. Det skapar en klyfta mellan de som hjälper och de som blir hjälpta och cementerar rollerna. Här på Jul i Gemenskap ser vi det snarare som att vi hjälper varandra.

Magnus vänder sig om och hälsar på en av volontärerna, en äldre man med slitet ansikte och grov röst. Många av volontärerna lever också i någon form av utsatthet, för vissa kan det kännas enklare att komma hit som volontär än som gäst.

Inne i kyrkan finns det ett familjerum tillägnat julfirandet, ena hörnet är fyllt halvvägs till väggen av gosedjur. Inne i stora salen dukas det till fest, sammanlagt räknas ettusen femhundra gäster komma under julhelgen och ungefär femhundra volontärer är engagerade. Magnus ser fram emot julhelgen, att få träffa de återkommande gästerna och känna gemenskapen, men också för att vidga sina vyer.

- En gång förklarade en kvinna vilken trygghet det innebar för henne att hänga sina påsar i den bemannade garderoben. Hon var hemlös, hade inte känt sådan trygghet på många år. En sådan enkel sak, det ger perspektiv...

Magnus harklar sig. Han har själv lidit av psykisk ohälsa och varit i kontakt med socialtjänsten men ständigt blivit upplyft av familj, vänner och kontakter. Han menar att det är en klassfråga, att många hamnar i knipa någon gång och att de som har ett stort socialt kapital lyckas hålla huvudet ovanför ytan. Den som saknar livlinor sjunker.

Vid entrén finns stora blåa backar tydligt markerade i kategorierna ’julklappar’, ’lussebullar’ och ’kanelbullar’, genom dörren strömmar människor in för att lämna sina gåvor. Julen är en tacksam högtid för de fattiga. Viljan att ge ökar drastiskt och många skänker pengar förklarar Magnus. Svårare är det andra tider på året.

Magnus understryker att förmågan att mobilisera sig är viktig, annars kan goda idéer gå förlorade. Att ha många perspektiv och olika sorters erfarenheter har underlättat och effektiviserat arbetet. Sociala medier har dessutom gjort det enklare att nå ut.

’What can i help you with today buddy’ är en Facebookgrupp med 20 500 medlemmar. Här kan alla skriva inlägg om vad de behöver hjälp med. Det är också här vi äntligen kommer i kontakt med flera personer som lever på existensminimum. Carina skriver ett inlägg i gruppen några dagar innan jul, hon har inte råd att handla julmat eller julklappar och skriver ut sitt telefonnummer utifall någon skulle vilja ’swisha’ henne.

Hon bor i Småland, långt bort från julfiranden som Jul i Gemenskap. Liksom många andra kvinnor som lever på marginalerna är hon ensamstående mamma. Två av hennes barn lider av psykisk ohälsa och behöver hennes fulla tid varför hon inte kan jobba heltid. Carina förklarar att hon lever med en ständig oro och ångest, vet inte om hon kommer klara av att betala hyran

nästa månad. Hon beskriver att det är svårt att ta sig ut ur den onda spiralen på egen hand. Vet inte om hon klarar det.

Carina tycker att det är problematiskt att be om pengar då hon möts av kränkningar och fördomar, men menar att det samtidigt öppnar upp för diskussion och får människor att inse att fattigdom inte är något att skämmas för.

- Tänk om det blev mer självklart att hjälpa främlingar. Samhället skulle bli så mycket varmare. Tabun kanske försvinner om vi talar mer om fattigdom och inte skuldbelägger de som har det svårt.

Carina fick ihop 500 kronor tack vare Facebookgruppen och hade råd att fixa jul till sina tre söner. Hon är tacksam. Magnus tror, liksom Carina, att sociala medier kan hjälpa till att minska tabun kring ekonomisk och social utsatthet. Han tror också att grupper likt den Carina är med i skapar samhörighet.

- Och vi ser ett ökat behov av gemenskap idag, forskning visar det. Postindividualism; många vill tillhöra något större. Ett exempel är att fler som lever i utsatthet söker sig till kyrkan än tidigare.

Carina förklarar att hon skulle känna sig mindre ensam om fler berättade om sin situation och Magnus hoppas på eldsjälens undergång, att den starka hjältens tid är förbi. Han tror att samarbete, utbyte och lyhördhet är receptet för ett mer jämlikt samhälle.

För även om relativ fattigdom är svår att hitta så finns den. Siffror från Stockholm stad visar att klassklyftorna ökar och att medelinkomsten är fyra gånger högre i det finaste området än i det fattigaste. I början av 1900-talet, när Tage Danielssons saga utspelar sig, var skillnaden bara hälften så stor.