skitigafingrar - Tumblr blog

[skitigafingrar]

En akacia i Utvälinge. Jag växlade några ord med en äldre herre som låg på alla fyra i trädgården som berättade att han planterat trädet för 15-20 år sedan och att den blommar intensivt några dagar i maj, och att doften ska vara helt fantastisk. På Wikipedia läste jag att världens mest isolerade träd var en akacia som växte i Niger. Det var från detta träd 400 km till närmaste grannträd. 1973 kom en packad lastbilschaffis och drämde rätt in i trädet så att det dog. När jag flyttar till hus ska jag sätta en akacia och kalla det Tenereträdet efter trädet i Niger, som en hyllning till världens kanske mest ensamma träd.

[skitigafingrar]

Några vänner flyttade förra sommaren till Vånga, norr om Kristianstad. Det är ett område där många odlar äpplen och det verkar som att klimatet där mellan kullar och bergsknallar är gynnsamma för just fruktodling. Rosen på bilden hade de just hittat i den vildvuxna trädgården. Den gömde sig bakom ett buskage och den förtjänade ett bättre öde än så. Trädgården i övrigt är ett paradis med massor av fruktträd och blommor, björkar och bokar, blommande murgröna och fjärilar. Hade det inte legat så långt från Malmö vettefan om man inte flyttat dit. Med mig hem fick jag en märkligt färgad borstnejlika (inte brosknejlika som jag trodde de sa...), lupinfrön, dagliljefrön och en redan utblommad iris. Allt detta planterade jag i fars trädgård i norra Skåne. Jag hoppas han ger f*n i att rensa ogräs med motorsågen.

[skitigafingrar]

Det var många år sedan någon förbarmade sig över farmors rosenbuske. Den stod där, ensam och lusangripen, död ved och ihopsnurrad till ett törnesnår utan friska blad. Marken var täckt med ogräs. Efter en morgon där min ettåring prompt ville stiga upp kl 4 så blev det dags att ta tag i rosenbusken redan kl 6 (när lillen vilade "förmiddag"). Jag klippte, slet; band upp och sprayade såpvatten i två timmar, och nu är den i respektabelt skick. Den är inte vacker, men den lever i alla fall. Kanske den får lite mer växro nu när de flesta lössen är borta och ogräset inte längre konkurrerar om vatten och näring.

[skitigafingrar]

Rosmarin - sol, vind och sprayduschar

Den lilla busken rosmarin är en kinkig krabat som inte är helt lätt att få att trivas. Plantan på bilden köpte jag på torget förra sommaren och lyckades få den att övervintra i ett soligt söderfönster som saknar element under sig, vilket innebär att vintertemperaturen inte överstiger 15 grader; problemet med att få rosmarinen att övervintra är just den torra och varma inomhusluften vi har. Jag försökte spraya vatten på den varje dag, men den var ändå en rätt så bedrövlig syn hela vintern.

När våren kom vaknade den till liv och 1 juli satte jag den i ny kruka och hängde upp den på balkongen för att den ska få lite medelhavskänsla: varma, fuktiga vindar. Fukten hjälper man till med genom att spruta lite vatten på den då och då.

Nu hänger den i solen på balkongen och jag hoppas att den ska trivas bättre här ute än inomhus. Den har sett lite ledsen ut de senaste veckorna. Jorden den står i är egen kompostjord som är väldigt rik på organiskt material, men egentligen skulle den nog må ännu bättre om jorden blandades upp med sand/grus eller perlit.

Rosmarin är en ganska svåranvänd krydda och jag använder den nästan uteslutande i fisksoppa, men det finns säkert många spännande maträtter man kan göra med den.

[skitigafingrar]

Salvia - vacker och smakrik

Salvia är en sån där krydda jag trodde att jag aldrig skulle odla, mest för att jag inte hade en aning om vad den kunde användas till. Men sen fick jag tre frön av en vän, och dessa frön kom i jorden redan i februari.

Bild: tre plantor salvia, 1 juli

Alla tre grodde och efter några veckor stagade jag upp dem med trägrillspett (yes, billigare växtstöd får man leta efter) och satte alla tre i en 10x10x15 cm kruka, där de fortfarande står kvar. De växer långsamt men jag har kunnat skörda många blad vid flera tillfällen. Det är en mycket vacker växt med en stam som blir förvedad ganska snabbt. Den är flerårig och andra året blommar den.

Bild: close-up på de sträva salviabladen

Vad använder man salvia till? Två tips: köttbullar/biffar och tomat-mozzarellablomma. För att ge köttbullar mer viltsmak fungerar det utmärkt att blanda i 20 finhackade salviablad i smeten. Det blir sagolikt gott! För tomat-mozzarellablomma så finhackar du 10 salviablad som du strör över tillsammans med hela basilikablad, salt, peppar och massor av olivolja. Det är så man piffar upp en gammal sommarklassiker!

[skitigafingrar]

Koriander - enkelt att odla själv

Här har vi en helt vanlig koriander. Den visade sig till min förvåning vara fantastiskt lättodlad. Jag stoppade ner de ganska stora fröna med ca fem cm mellanrum på ca en cm djup i början av april. I mitten av maj såg de ut som de gör på bilden.

En månad senare är de 50 cm höga och har gått i blom - jag tänkte låta några få blomma färdigt så att jag kan plocka frön till nästa år.

I slutet av juni sådde jag omgång nummer två. Om du undrar vad du ska använda koriandern till så kolla in receptet på den här mexikanska tomat- och koriandersalsan!

[skitigafingrar]

Recept: Makedonsk brännvinssallad

Jag var en gång på bröllop i Makedonien och då fick jag smaka en sallad som, enligt brudgummen, "passar väldigt bra till brännvin". Han syftade på den hemproducerade rakijan som görs på druvskal och smakar... tja, det beror på vilket humör man är på. Han hade dock rätt: salladen och rakijan gifte sig mycket väl smakmässigt.

Det enda man behöver är en rejäl grönsallad med kanske lite plocksallat, tomat och gurka, och ovanpå river man en krämig fetaostvariant som består av komjölk och vegetabilisk olja. Sorten jag använder importeras av Larsa foods i Malmö men det går säkert att få tag på varianter av den även i övriga delar av landet.

[skitigafingrar]

Trädgårdsportlak - syrlig och fettrik

Det här är gul trädgårdsportlak som jag sådde direkt i balkonglådan i början av april. Bilden är tagen den 11 maj och jag hade då redan kunnat skörda en omgång. Man klipper av en hel topp, ungefär som man gör med basilika. Senare på säsongen blir stammen lite grövre och då är det godare att bara äta bladen.

Bild: trädgårdsportlak 11 maj

Ibland skjuter trädgårdsportlaken sidoskott ganska långt ner på stammen och då kan man klippa ner den till precis ovanför det nedersta bladparet - detta leder till att den förgrenar sig.

Bild: trädgårsportlak 1 juli

Trädgårdsportlaken är aningen syrlig i smaken men det är främst texturen som gör den alldeles lysande att ha i en grönsallad. Den ska tydligen vara rik på omega 3-fettsyror.

[skitigafingrar]

Plocksallat - djup jord och mycket sol

Plocksallat är kanske inte den festligaste grödan i världen, men den duger bra till att utgöra grunden i vilken sallad som helst; en sallad som man sedan lyxar till med lite mizunakål, trådgårdsportlak och rucola.

I slutet av juni kan en plocksallat som har fått växa i 25-30 cm djup jord i full sol se ut som på bilden. Denna skördade jag den 30 juni och den är betydligt större än den sallad som fått växa i de grundare (15 cm) odlingslådarna i plast. Salladen på bilden har fått växa i de hemsnickrade odlingslådorna i den egentillverkade jorden. Vill man ha en riktigt frodig plocksallat är det alltså djupa lådor som gäller.

Fröerna kom i jorden i början av maj och jag gallrade bort hälften av plantorna i början av juni. Några få bladlöss har jag hittat men de sköljer man enkelt bort. Varför inte göra en makedonsk brännvinssallad?

[skitigafingrar]

Mizunakål - med en mild smak av vitkål

Mizunakål har blivit en favorit i salladen. Jag läste om den i Lena Israelssons Handbok för köksträdgården och i höstas smakade jag på den i den kollektiva trädgården i Enskifteshagen i Malmö; den smakade milt av vitkål men var som något krispigare rucola i konsistensen.

Bild: så såg Mizunakålen ut den 11 maj. Då hade jag redan kunnat skörda i flera veckor.

Mizunakålen sådde jag inomhus i krukor redan i mitten av februari. Någon månad senare kunde jag skörda små späda blad men de kom inte igång riktigt att växa förrän de hamnade under fiberduk i lådan på balkongen i slutet av april. Ca 10 plantor med 3-8 cm avstånd har jag och de producerar minst 20 nya blad per vecka, ganska lagom till att krydda en stor sallad med. Jag har haft lite problem med bladlöss på dem, löss som sätter sig mitt på bladet och får det att rulla sig samman något. Jag har inte försökt ta bort dem utan ser till att skölja av varje blad riktigt noga när de är dags att lägga i salladen.

På fröpåsen stod det att man skulle så på friland i juni men i zon 0-1 verkar det gå bra att så i kruka i februari-mars och plantera ut på skyddat läge när värsta frostrisken är över.

Bild: I slutet av juni gick några av plantorna i blom

Bild: 1 juli var mizunakålen riktigt fet!

[skitigafingrar]

Vild gräslök på Öland

Kan det vara vild gräslök jag fick syn på vid strutsfarmen på Öland? Den stack upp lite här och var och växte alltså alldeles ensam, inte i stora grupper som vanlig gräslök brukar växa i.

Stammen där blomman växte var stenhård men smakade omisskännligt av just gräslök. På vägen tillbaka till stugan såg jag samma lilla lila knopp på flera ställen i vägkanten.

Knoppen är betydligt större än den vanliga gräslökens knoppar. Jag drog upp några och planterade i grönsakslandet, ska bli intressant att se om den ynglar av sig.

[skitigafingrar]

Låt inte semestern ta död på odlingarna

Det finns många tricks för hur man ser till att odlingar, blommor och krukväxter överlever under många dagar utan att behöva vattnas. Det finns självbevattningssystem (som ofta kostar ganska mycket) och jag har till och med provat att sätta PET-flaskor med vatten upp och ner i krukorna - vilket fungerar men det blir ganska kladdigt. Jag ska här berätta om hur jag gjorde för att få alla mina växter att överleva nio dagar utan bevattning.

Bild: Pelargoner och marockansk mynta efter nio dagar utan vatten

Inför årets semester på Öland (bloggat från Öland) provade jag kanske den allra enklaste metoden: vattna ordentligt och ställ växterna i skugga. Jag såg till att vattna genom alla växter riktigt ordentligt, och då menar jag inte att man fjuttar lite med vattenkannan utan att man verkligen doppar ner hela skiten i en spann med vatten, eller - som jag gjorde - satte krukorna ovanpå en vattenkanna och hällde i vatten tills det inte gick att mätta jorden mer. 

Uteväxterna placerades i skuggan under odlingslådorna på balkongen. Några av dem (t.ex. pelargonerna och oreganon) bytte jag jord på precis innan vi skulle resa bort för att ny mullrik jord kan hålla mer vatten än gammal och sandig jord. Inneväxterna satte jag på golvet under fönstret, fyllde på lite mer vatten i krukfatet, och rullade ner persiennerna. Den enda kritiska växten var kapmurgrönan som slingrar sig upp för en stor del av en vägg och vars kruka tyvärr inte kan flyttas ner på golvet utan att stammarna knäcks. Jag fyllde den till bristningsgränsen med vatten och den var faktiskt ännu lite fuktig när jag kom hem.

Bild: innekrukväxter som utan problem överlevde nio dagar utan vattning

De större odlingarna på balkongen är planterade i stora odlingslådor så dessa vattnade jag bara lite mer än vanligt. Att det dessutom varit ganska dåligt väder har gjort att inte lika mycket vatten avdunstat, och regnet hjälpt till lite med vattningen, även om det inte kommer in så mycket vatten under mina takskyddade balkongodlingar.

Med den här enkla metoden kan man få växterna att klara sig fint i säkert två veckor. Planerar du att vara borta ännu längre är det kanske värt att investera i ett självbevattningssystem eller att be dina vänner om hjälp att vattna. Dock finns ju risken att de glömmer bort det...

[skitigafingrar]

Här är (tror jag) en ängsblåvinge (hane) som tillhör familjen juvelvingar. Vackrare små kräk får man leta efter. Läs mer om den på Wikipedia.

[skitigafingrar]

Nypon- eller stenros i full blom. Överallt ser man nyponbusken och den är så vanlig att man slutat att stanna upp för att betrakta blomman. Den är så liten och skör om man jämför med många andra rosor. Stanna upp nästa gång nyponet kommer i din väg! Om nyponros på Wikipedia.

[skitigafingrar]

Det här är en blomma jag inte lyckades artbestämma - trodde först det var Sankt Pers nycklar, även om färgen på dessa ska vara rödvioletta snarare än blå. Sankt Pers nycklar är en orkidé som gillar kalkrik mark och därför är vanliga på Öland. Hittade denna i vägrenen till stugan där vi bodde.

[skitigafingrar]

Idag grävde jag i landet på Öland för att ta bort ogräset kring rabarbern, och då dök några vildmorötter upp. Bladverket ser ut som hos moroten och roten är tunn, vit, hårig och luktar morot. Den är tyvärr ej ätlig. Läs om vildmorot på Wikipedia.

[skitigafingrar]

Kompost i lägenhet - går det?

Ja! Och nej... Jag ska försöka förklara varför. En viktig aspekt av odlandet är, för mig, att försöka se till helheten: hur mycket energi som tillförs (i form av jord, gödsel, vatten etc) och hur mycket energi som kan "utvinnas" (i form av mat). Den industriella matproduktionen är ännu väldigt beroende av fossila bränslen (traktorernas "mat") och det är väl därför mycket av vår mat är relativt billig. När jag förra sommaren började fundera på att försöka odla så mycket mat som möjligt på balkongen började jag också fundera på hur jag kunde skapa ett kretslopp i miniatyr. Kunde jag, till exempel, använda hushållets matrester till att göra egen jord? Tanken på att köpa tio 50-literssäckar med plantjord kändes inte så lockande, för vem vet med vilka medel den har tillverkats, hur mycket fossila bränslen som gått åt för att framställa den och transportera den till butiken? Men hur skulle man då gå till väga för att kompostera i en lägenhet mitt inne i stan? Tanken på att ha en maskkompost på balkongen kändes inte då lockande. Av en slump fick jag höra talas om Bokashi som är ett slags vetekli som berikats med det som kallas effektiva mikroorganismer. Tydligen är detta en komposteringsmetod som använts i Japan i flera decennier. Den går ut på att man under ett antal veckor syrar matavfallet, på ungefär samma sätt som när man syrar gurkor eller andra grönsaker. Bokashin innehåller bl.a. syrningsbakterier och dessa gör att matavfallet luckras upp och därmed lättare bryts ner när det sen kommer i kontakt med de organismer som finns i vanlig matjord. I augusti i fjol påbörjade jag min första spann bokashikompost. Under hösten, vintern och våren producerade jag mer än 20 spannar à 10 liter och komposten blandade jag sedan upp med vanlig (redan använd) blomjord i plastkassar på balkongen. Efter några veckor rörde jag om i jorden för att tillföra mer syre för att påskynda nedbrytningen och efter ett par månader kunde jag fylla en först egenproducerad säck med näringsrik matjord. Allt grönt jag odlar den här sommaren är alltså odlad i matrester som slängts sedan augusti i fjol. Ett par hundra liter jord har det blivit. När sommarvärmen slog till i södra Sverige i slutet av april blev jag tyvärr tvungen att sluta med komposterandet: värmen gjorde att sorgmyggorna växte till i stora antal och det blev omöjligt att hålla efter dem. Går det att kompostera i en lägenhet? Från höst till sen vår går det bra, men om man inte har tättslutande kärl är det svårt att fortsätta under sommaren eftersom flugor och sorgmyggor älskar det. Om man kommer på ett sätt att sluta tätt men ändå släppa in syre finns det stora möjligheter att fortsätta även under sommaren, men för min del fick jag sluta i april för min egen och grannarnas skull. Jag kommer dock att börja i augusti igen :)