storiesofanimmigrant - Tumblr blog

[storiesofanimmigrant]

Jag försöker ringa min familj en gång i veckan. Det är svårt med tidszoner och strömbrytningar.

Idag kl. 8 ska jag ringa min svärsyster, min pappa, och hans sambo. Jag går till biblioteket precis när det öppnar och lånar en padda för en timme. Man får inte ta paddan utifrån biblioteket eftersom många har blivit stulen. Jag hatar att så många flyktingar stjäljer saker - det ger oss som inte stjäljer ett dåligt utseende.

Det finns en stol i hörnet där jag brukar sitta. Idag är den upptagen av en kvinna med två barn. Jag tar ett bord i mitten av koridorren istället. Det tar några minuter att logga in och ringa systern. Jag klär av mig, lägger kappan på golvet eftersom den är så blött. Äntligen svarar min syster, som har "orca" för användarnamn (hon är lite yngre än mig). Men hon svarar inte med röst- eller videosamtal.

orca: hey anne orca: sorry we can't all right now orca: *call Anne Cooper: Why not? orca: your dad got hurt Anne Cooper: Is something wrong? Anne Cooper: Oh orca: someone shot up the march

Jag tittar borta. Andas lite. En gammal man går förbi, och hans blick fallar på min dator för ett ögonblick. Jag rynkar på honom.

orca: he's not dead but a bullet got in his lungs and he's in the hospital orca: they got the guy who did it, fucking neckbeard in the ground now orca: [...] Anne Cooper: Why did you wait to tell me this now? Anne Cooper: Jesus Christ, Brianna

Hon tar många sekunder att skriva.

orca: i'm sorry i really am anne trust me i wanted to ring you earlier but i lost my phone and i didnt have a chance to borrow someones until i got to the hospital, and the guy i borrowed it from said the speakers broke so i couldnt actually ring and i had to tell your brother too, hes on his way here orca: im sorry anne Anne Cooper: Ok, stop apologizing Anne Cooper: Where's Cecilia? orca: she'sfine, she was in the march too & went chasing after the asshole who did it orca: shes on her way to the hospital now too but you know how the roads are

Jag vet. När jag lämnade Austin var varje stor korsning blockerad. Särskilt de som led till sjukhuset eller universitetet.

Medan jag funderar börjar en av barnen i hörnet gråta.

orca: are you ok anne Anne Cooper: I'll be fine Anne Cooper: As long as he is orca: ok you know its ok to let it out if you need to right orca: this is kind of a really awful thing to happen Anne Cooper: I'm in a fucking library Brianne Anne Cooper: If I let it out here some creepy old dude is going to come over and try and comfort me Anne Cooper: At best

Eller om det är värst, de bryr sig inte alls om och försöker ignorera mig, som de gjorde på tåget hit för tio månader sen.

orca: ok lol glad youy still have a sense of humor orca: just, maybe when you get home, yeah? orca: do youw ant to stay and talk to my mom and jim Anne Cooper: You can save that guy's battery for now Anne Cooper: I'll call Jim instead

Jag minimerar fönstret och kollar på Google Nyheter med teman USA. Det står att Västkustalliansen har erövrat förra delstaten Nevada, samt att Södersammansvärjning har röstat in en man som vill skicka bort alla svartfärjad invånare till Afriken. BBC:n har en berättelse om flyktingar som har flyttat till Kanada. Jag läser den långsamt; det handlar om hur några flyktingar har inte fått bostad i Montreal i vintern. Regeringen i Montreal har beslutat att förbjuda tiggeri i staden, och många fattiga svälter och fryser. Några tänker flytta tillbaka - även de som pratar om familjemedlemmar som dog i kriget.

Jag tycker det är pinsamt att de tiggar på gatan. Jag också har haft det jobbigt, men ser man mig tiggande? De måste försöka hitta jobb, inte bara be om pengar. Mitt jobb hos städföretaget är inte roligt, och det är inte vad jag gick till universitet för, men jag gör det ändå.

Jag klickar tillbaka - Jim är online. Jag kopplar in hörlurarna och klicka på "ringa." Han svara snabbt.

Han står i ett mörkt rum med dämpade taklampor. Man har inte så många taklampor i Sverige, men de är vanliga i båda privat och publik hus. Jag ser en karta över kroppens delar på väggen och många människor sittande på stolar - Jim står i sjukhusets väntsal. Han har blått hår och en rutig skjörta på sig, och hans ögon ser röda ut. Bredvid honom står hans pojkvän Alejandro, som är Latino, och min svärsyster Brianne går fram och tillbaka i bakgrunden. Det ser ut som Cecilia har inte kommit fram än.

"Hey," säger jag, precis när de allihopa säger "Hey." Det finns en en- eller två-sekund förlängning.

Båda sidor väntar en liten stund, sen börjar Jim prata. -Dad's doing okay, the doctors say. He's not conscious yet but they're not trying to force that. They got the bullet out, and sewed up the hole or whatever. Hur mår du?

Jim har försökt lära sig svenska sedan jag flyttade hit. Han vill besöka mig när flygplatsen har öppnat igen. Men han fortfarande förstår inte alla regler och vilken fråga man använder för att vara artig. -Jag mår sådär. I'll be okay. As long as Dad's okay.

Jim nickar. -I don't understand why he and Cecilia keep going to these things. They're not young folks who can just strap on a pistol and tie a bandanna around their heads and go out and brawl in the suburbs. I know Dad's not the cause of the problem, but I don't see how it helps.

Brianne säger något som jag inte kan förstå med ljudet av andra konversationer i bakgrunden. Jim svänger runt och svarar henne argfullt. -We didn't use to need protecting. Now it's one side against the other, fighting until every last person has either left the damn country or died!

Han tittar tillbaka på skärmen. -She still thinks political purity is more important than one third of the city's population.

Nu hör jag Briannes röst. -I DO NOT! I just think we can build something better than what we had under capitalism, and those who actively work against that need to leave!

-By dying? By moving to Sweden? Jim frågar.

Jag försöker säga, "Calm down," men de hör inte mig nu. Brianne skriker, "That's not what I mean and you know it! I'm talking about people who fucking try and kill my dad!"

Kameran byter hand - nu håller Alejandro i den. Han ger mig en tafatt vinkel. -Sorry Anne. He's really upset. They both are.

-I understand, svarar jag. -It's okay.

I kanten av skärmen ser jag min bror argumenterande med Brianne. Alejandro fortsätter. -Do you want to tell me about your week?

Jag andas och nickar. Två personer passerar mig; jag tycker att kanske de tittar på min skärm. -Well, I cleaned every evening from Thursday to Sunday, like normal. I got my paycheck. It's going to be tight with food here at the end of next week, but I went shopping and bought some chili cheese hot dog ingredients yesterday anyways.

-How is the situation with your neighbors?

-It's not great. When I actually got home last night someone had written "neger" on the wall outside my door. That's, well, you get the drift of what that means, right? And I don't know if it was the same neighbors doing it, if they were doing it because of me, or what. But it still got me pretty down, and I just had rice and chicken instead of making the whole meal.

Alejandro nickar. I kanten ser jag nu att Brianne och Jim kramar varandra och deras skuldror skakar. -How's the online class going?

-I, uh, it's going well. Det går faktiskt inte så bra; jag har inte gjort någon läxa i två veckor. Varje gång jag börjar jag tänker om hur mycket jag pluggade i mitt hemland och hur det räcker inte för att jobba här i Sverige. Men jag vill inte berätta för Alejandro.

Han nickar; jag undrar om han misstänker att det går inte bra. Jag frågar, -How are the talks going? You can't really trust the news here, but it sounded like Dallas/FW was willing to enter a cease-fire thing.

Han tittar ner. -Jim said they were almost at an agreement. Our faction is gaining power, because so many people are just tired of the fighting. But with this attack . . . I don't know.

Det verkar som han tänker säga mer, men Jim kommer tillbaka och tar kameran. Han har lite snor droppande från näsan. -Sorry sis, I shouldn't have let my emotions get out of control like that.

Jag ser att han gråter alltjämt, men vill inte visa det. Jag känner en tår också. Men jag vill inte visa det heller. Särskilt inte för bibliotekarien som stirrar mot datorn fem meter framför mig. -It's okay bro. It's late there, and it looks really busy. Is that the Cornerstone? Maybe you guys can go and sleep at Mabel's house, once Cecilia gets there.

Jim ler lite. Brianne rynkar, och säger -I don't like Mabel. She's your worst friend.

-She's a perfectly decent person. She just has way too many cat pictures to show people.

Brianne ler också lite. -Ohhh, the humanity. Cat pictures? We won't be able to sleep, she has so many!

Jim säger -Ja, vi gör det. I'll call her after this.

Klockan på paddan visar nu 3 minuter kvar. -Tell Dad I love him. I'll call you in the morning.

Jim nickar. -We love you, Anne. Take care of yourself in that strange land. Make some chili cheese dogs for me.

Jag nickar tillbaka. -See you tomorrow. Love you.

Brianne och Alejandro säger också hejdå och vi avsluter samtalet. Jag lämnar tillbaka paddan precis när tiden går ut. Bibliotekarien säger, -Är allt bra med dig?

Jag svarar, "Ja" och ler.

Det kommer att bli okej. Blott min pappa inte dör.