#MichelDida | Explore Tumblr Posts and Blogs

rapochannat-blog · 9 months

Text

Driftarens Guide Till Galaxen // Jaqe & Michel Dida // Svensk-Hiphop // 2021

Män får sällan blommor innan sin begravning. Trött sagt men inte mindre sant för det. Att hylla det vi älskar är mer värdefullt än att kritisera det vi ogillar. Därför vill jag snart tre år försent ge detta tack följt av en uppmaning till Jaqe och Dida, snälla gör en uppföljare.

Didas kollaborationsalbum med Jaqe Driftarens Guide Till Galaxen, släpptes 2021 på skivbolaget ARKETYP och genererade inte den tänkta eller förtjänta uppmärksamheten. De senaste två åren har jag haft en nära relation till albumet. Under den tiden har "Grace Kelly" varit min mest spelade låt på Spotify två år i rad och jag har lyssnat på EP:n back to back fler gånger än jag kan räkna. Dagligen har jag trakasserat vänner med citat, albumet har helt enkelt inte lämnat mig oberörd.

Albumets inledande spår, Rasmus Et Romulus, börjar med en klinkande pianomelodi, likt ljudet av en speldosa. Titeln refererar till Rasmus och Romulus från romerska mytologin och metaforen är tydlig. Jaqe och Dida liknar sig med bröderna. En rags to riches-historia där de, uppväxta av vargar, sedan själva får grunda staden dit alla vägar leder. Historien tar som alla vet en tragisk vändning när en konflikt resulterar i att Romulus dödar sin bror och blir den ensamma grundaren av Rom. Vad jag tror denna metafor kan syfta till är det faktum att efter varje kollaborativa rap-album är den första frågan alltid, “vem dödade vem?” vem vann? Vi kommer till det senare.

I Jaqes första rad tycks han fira sin självständighet efter att ha släppts från sitt skivbolag. Han firar sin “Independance day” och han förstår att förväntningarna på honom, även Dida, är sinnessjukt höga.

“Änglar och demoner Har reflekterat som jag är månen Tro mig comebacks är inte enkelt Det är extra nollor på procenten"

Introduktionen mynnar ut i en lay-up för rapkollegan varpå Dida tar över och levererar raderna som om hans liv hängde på det. Den första minuten verkar bara ha varit ett förspel för fyrverkerierna. Redan här skymtar vi kontrasterna i texten.

"Medans Haji åkte Mecka jag pulverisera Concerta"

Dida skryter men tar även upp hjärtesorgen från vad som antagligen är Noomi Rapace. Beatet är stormigt och högljutt, signerat stockholmsproducenten DJ Hayden, precis som resten av albumet.

Denna storm mynnar ut i Melissa Horns sköra röst, som sjunger om isolation och längtan efter tröst. Visst nämnde jag kontraster? Vi är nu 150 sekunder in på albumet.

Titelspåret är mycket mer avslappnat, påminner något om Ledighetsmaskinens tidigare beats. Rökigt, avslappnat, Jaqes "vänta" adlib som alltid inget annat än toppen.

"Lamborghini rosa, käkar helt låsta Igenom dessa stråk som Mozart när det är kolsvart"

Beatförändringen halvvägs in i låten spär på atmosfären. Vi pratar sommarens solnedgång, en bil som kryper fram genom ett orange sken av ljus och dam. Flertalet shoutouts från Terrance Steven.

"And to all the pretty girls out there in Stockholm, Södermalm Wave high when you see me this summer"

Den norska rapparen Dutty Dior lägger de sista raderna och jag hoppas att om någon backpacker lyssnar på detta album genom detta förstår att auto-tune diskussionen är sedan flera år stängd, aldrig hört norska så här wavy.

"Ni**as blev rojalister, borde haft kronor på sig… Två G som i Gucci-logos."

Halvvägs igenom plattan får vi höra Grace Kelly som är ett mästerverk, jag kan prata om den i timmar. Det otroliga soul-samplet med stabsen, Didas första vers, Jaqes vers, där han påkallar en paus för applåder a lá Madvillainy. Didas andra vers, där han plockar stafettpinnen från malmörapparen och gör motsvarigheten till vad Usain Bolt gjorde i London 2012. Versen påvisar hur långt svensk hiphop kommit sedan The Latin Kings hedervärda insatser på 90-talet. Men här lär de svennar hur man ska rimma på svenska.

"Blå linje hustler, kittad Adi Dassler Strumpbyxsmasker, pannan liknar kassler Takbalk, jasper, marmor, alabaster G.H Mumm flaskor, lättar dessa laster"

Didas vers förtjänas egentligen inte att refereras till i citat, utan fullständigt. Det är bland det bästa som skrivits. Jag har hört folk slänga sig med termer som "ord-bajseri" när denna typ av rap tas upp men Dida slösar inte en enda mening, fullt fokus.

Samplet ekar och leds in i sista låten till tonerna av nu bortgångne Daddy Boastin (RIP) som Dida och Jaqe lyckades få tag på kort innan hans död. I och med det sluts cirkeln perfekt. Med en nära kollaboratör till The Latin Kings, i en låt om hur man kom från nada, hamnat någonstans men inte glömt vart man kom ifrån.

New Kids On The Block är segervarvet som avslutar showen. Dida och Jaqe insåg kanske vidden av deras prestation här, från inledningsspåret där Jaqe diskuterar svårigheten med comebacks, till fyra låtar senare när det låter det som man har Grammisen i handen och tacktalet ljuder genom högtalarna. New Kids On The Block, demostrerar sina framgångar men drar hela tiden kopplingar till hur allt började. Då kanske man ska fråga sig, vem dödade vem? Ingen. I denna metafor skapades Rom gemensamt av bröderna. Trots att turismen förstört staden ska vi vara glada att vi har den.

Men om jag verkligen måste välja, så finns det bara en svensk rappare som skulle göra ett multirim om metylendioxi-tabletter.

"Min nike-sula gav dem slajf-snuva Min babe 10:a men en size 7:a Arabanen åkte via Tjeckien Nio-rätters under tisdagsnätter Min G från Peckham kom precis från check-in Polisarrester som i Lethal Weapon Isbaguetter inne i Ica-jätten Metylendioxi-tabletter"

I den sista minuten får vi slutorden levererat i en vers från entreprenören Barakat Ghebrehawariat, som lägger fram budskapet för EP:n så elegant och tydligt att jag inte behöver förklara den för er. Läs eller, ännu bättre, lyssna.

"New kids on the block, men inget annat har förändrats."

5/5

+ “Remus et Romulus” "Driftarens Guide Till Galaxen" "Grace Kelly" "New Kids On The Block"

- Haha, roligt skämt

#DriftarensGuideTillGalaxen #Jaqe #MichelDida #ARKETYP #Recension #SvenskHiphop

0 notes