#järnålder

[annsan72]

Dagens boktips! Runstenens förbannelse av Mikaela Lodén @arkeologievent, en spännande berättelse om vad som kan hända på en arkeologisk utgrävning om man tror på förbannelser. #boktips #arkeologi #arkeologiskutgrävning #historia #vikingatid #järnålder #gravar #förbannelser #dåtid #vaxholm #waxholm https://www.instagram.com/p/CYHLzP9IsGH/?utm_medium=tumblr

[norsesuggestions]

keeping text short

the people of the norse iron age had a writing language, but they were not good at preserving their more casual day to day writing (if such things existed, but most likely it did)

the result of this is that a rune stone with about 800 words on it is the longest text we have from the iron age in sweden. the norse iron age writers sure were good at keeping texts short!

the rune stone with the most text of all rune stones in sweden:

[Name Rökstenen. Sweden. Written about 800 AD. the runes on the stones are playfully written in such a manner that several different meanings can be read depending of how, and in which direction, you read the text. Basically a norse iron age word puzzle. Picture by by Bengt Olof Åradsson via wikipedia]

[thoughts-of-a-heathen]

So I was wrong about there not being any places named after Loke.

There are some places that might be named after Loke. (Source is in Swedish)

But there is also a place in Sweden called Lokehorvan.

(Image from Jan-Henrik Fallgren's Kontinuitet och förändring: Bebyggelse och Samhälle på Öland 200-1300 e Kr)

This place is very obscure. It's only mentioned in two sources (one being Fallgren).

Karl-Oskar Erlandsson discusses the name of Lokehorvan in his master's thesis Öländska centralplatser under romersk järnålder och folkvandringstid. According to Erlandsson, it's likely that Lokehorvan is named after Loke.

The dialectal word "loke" (woodland lake) is associated with a different region of Sweden.

It's unlikely that Lokehorvan was named after some random dude named Loke (My note: the name Loke only became popular in recent years)

This means that Lokehorvan probably is named after Loke.

However, this doesn't mean that Lokehorvan was a place of worship. It might have been, but we don't know.

Lokehorvan means "the enclosed little field of Loke". The word -horva isn't associated with places of worship in any way that I know of.

Some additional information: Fallgren mentions that there used to be two grave fields in Lokehorvan. It's unclear whether the graves predated the name, as they were destroyed in the 19th or 20th century. We only know of them because they're on an 18th century map.

My takes, based on the things I've learned from researching Lokehorvan:

At least in Sweden, researching place names associated with Loke is incredibly difficult (because dialects).

There has to be more obscure place names out there.

Also, it's likely that many of the place names associated with the Norse gods have been forgotten.

Someone should research this more thoroughly.

What's the deal with Torshorvan being further away from Torslunda than Lokehorvan? We'll never know, but I'm very curious.

[bronsochblod]

Germanerna från bronsålder till järnålder

Germanerna från bronsålder till järnålder Det berättas att goterna en gång utvandrade med sin kung Berig från denna ö Scandza, liksom från en verkstad där folk skapas, eller som ur ett folkstammarnas moderssköte.

Under mellan-neolitikum anlände indoeuropeerna till norra Europa. De talade proto-indoeuropeiska och spred sig över Europa från 3500 f.kr. och cirka 2800 f.kr. nådde de Norden. Här blandade de sig med trattbägarfolket och vissa språkliga förändringar skedde, de så kallade Grimms lagar.

När den Nordiska bronsåldern inträdde cirka 1000 år senare så hade dessa förändringar fullbordats och…

[champagnegolddiamonds]

Ingen regn här inte! Jag får börja dagen igen med att dra lite slang och återuppliva några växter. Det är så fruktansvärt torrt i backen. Sen kanske det blir utflykt i närområdet. Här kommer tips... Bruadungen är dommarringar från järnålder strax utanför Flisby. Ta med picknick korg och några burkar till lingonen😉 Hoppas ni alla får en strålande härlig söndag!

[hildebrand1846]

Den 18 Sept. (Fredag)

Sedan ännu några stenar blifvit borttagna insattes på f.m. 19:de ramen med något mindre stigning än förut, takbräderna inskötos och derefter framflyttades skölden på vanligt sätt. Stenar träffades nu något högre upp hvilka förut varit synliga. Många sådana, ganska stora, uttogos. Bakom dem syntes ännu andra stenar, men underlaget bestod af svart jord och derunder en mycket hårdt tillpackad lerbädda f 9-12 tums tjocklek, hvarunder följde ett lager af fin sand.

Tvenne man sysselsattes med torfsättning på upphöjning öfver ingången. En man fick åter börja hophuggning af ramar.

[fuckyeahvikingsandcelts]

Cheek to cheek by National Historical Museum, Sweden on Flickr.

Via Flickr: Body to body, cheek to cheek. They have been embracing each other in an eternal kiss over one 1000 years on a thin gold foil. Tiny and brittle, and never intended for practical use, the foil is as small as a finger nail. It is one of thousands of impressed gold foils that have been found in Scandinavian long houses from the 5th century to the late Viking Age. The gold foils are interpreted as a kind of temple coins or lucky charms, maybe thrown in the ground of a new built house to make it prosperous. The woman is dressed in a diamond-patterned long garment and has an elaborated hair style. The man wears a tunic. His hair reaches his shoulders. Some believe they represent the god Frey and his wife Gerd, the giantess. The gold foil is found together with 25 others at the important Iron Age settlement Helgö at Lake Mälaren in Uppland. Se more of my favourite photos in this set. Text: Inga Ullén, Photo by Gunnel Jansson/SHMM Persistent Item URL: kulturarvsdata.se/shm/object/html/110379

[annsan72]

Dagens boktips! Vaxholm före Gustav Vasa skriven av Mikaela Lodén @arkeologievent . En mycket lättläst, informativ och bra bok där man får veta intressant fakta om Vaxholm och närområdena från tiden före Kristus födelse och framåt. Spännande att människor bott här och i närområdena under så lång tid. Många frågor dyker upp som man aldrig kommer få svar på. #boktips #Vaxholm #historia #vikingatid #stenålder #bronsålder #järnålder #medeltid (på/i Rindö, Stockholms Län, Sweden) https://www.instagram.com/p/CYEn8UvIYFG/?utm_medium=tumblr

[bronsochblod]

Fosfat, ingen dålig skit

Fosfat, ingen dålig skit Vi botaniserar i den skånska fosfatkartan och hittar en möjlig plats för ett tempel tillägnat Freja.

I en debattartikel i Expressen så kräver journalisten Gunnar Wetterberg att man borde utöka utgrävningarna runt Uppåkra utanför Lund. Det potentiella området är mycket rikare och täcker en längre tidsperiod än den vid Birka.

Han hänvisar till en karta som skapades på 1930-talet när man skickade ut arbetslösa på åkrarna för att ta prover på fosfat i jordarna. Anledningen var att sockerbolaget…

[norsesuggestions]

Hey, quick question: Norse Iron Age is when exactly?

a quick question which has a pretty complicated answer. but the traditonal time span is about this. dates given for swedish iron age to make this question possible to answer:

the swedish iron age is an epoch the last from about the year 550 BC to the year 1050 AD.

the swedish iron age also have several sub-epochs which are:

Förromersk järnålder, year 550 BC. – 1 AD. [pre-roman iron age]

Romersk järnålder, year 1 BC– 375 AD [roman iron age]

Folkvandringstiden, year 375 AD–550 AD [the migration period]

Vendeltiden, year 550 AD–700 AD [vendel period]

Vikingatiden, year 700 AD–1050 AD [the viking age]

link to my source. which is just wikipedia, but well. sometimes you use wikipedia  https://sv.wikipedia.org/wiki/Sverige_under_j%C3%A4rn%C3%A5ldern

[bronsochblod]

Fotsulor på hällristningar

New Post has been published on https://bronsochblod.com/2019/08/18/fotsulor-pa-hallristningar/

Fotsulor på hällristningar

Näst efter skålgropar, skepp och kanske solkors, så är fotsulor det vanligaste motivet på hällristningar. Ibland ser de bara ut som ovaler, oftast har de ett streck tvärs över så att de nästan ser ut som att det är avtryck från en klackförsedd sko. Det finns även mer eller mindre realistiska avbildningar av fötter med hålfot och tår.

Olika typer av fötter från Brastadshällen

Fötterna förekommer i olika konfigurationer, ofta sida vid sida som fotspår från någon som står still, men det är inte ovanligt att de ser ut att gå över hällen.

En teori som jag tidigare har gillat är att detta motsvarade en osynlig gudom som man inte får avbilda, men att man kan avbilda dess fotspår. En annan teori är att det står för förfäderna som delta vid ceremonier som hålls vid hällarna.

Efter att ha lyssnat på den utmärkta podcasten Brute Norse så har jag kommit på andra tankar. Under alla tider har stillastående vatten varit en portal till ”andra sidan”. Under stenålder och järnålder så offrade man människor vid heliga sjöar och sankmarker. Man hittar dessa kroppar i makalöst välbehållet skick på grund av att vattnet på dessa ställen är helt syrefri.

Fötter från Dansarens häll i Järrestad

Under bronsåldern så verkar man inte ha offrat människor på dessa ställen, men olika materiella tillgångar var vanliga offer. Man har hittat vapen och saker av guld som ser ut att ha offrats i träsk.

Hjortspringbåten verkar vara ett gigantiskt träskoffer där man har släpat en båt som tillhörde fientliga anfallare som man besegrat flera kilometer inåt landet till ett träsk där man sänkte det tillsammans med döda fiender och deras vapen. Detta skedde under järnåldern.

Om man står stilla med tårna i vattnet och tittar ner i sådant vatten en stilla dag så ser det ut som att det finns en spegelvärld där allt ser nästan exakt likadant ut, men med en del märkliga skillnader. Bland annat så byter höger och vänster plats. Det är en vanlig föreställning i äldre religioner att det finns en spegelvärld där upp är ner, höger är vänster och att folk går baklänges.

Stilla sjöar och sumpmarker är portaler till dessa världar och man kan skicka budbärare till andra världen genom att döda dem och sänka dem till botten. Man kan även visa upp döda fiender och fientliga vapen för gudarna genom att skicka dem genom samma portal.

Jag tänker mig att fötterna på hällristningarna motsvarar fotsulorna på en person på andra sidan, antagligen då en anfader eller anmoder. Detta skulle förklara varför det ibland finns barnfötter på hällristningarna.

Om man nu börjar tänka sig att själva hällen motsvarar ytan på en stilla sjö, och att det är fotsulorna från en person under vattnet man ser, så ligger det nära till hands att tänka sig att hela hällen avbildar saker från ”andra sidan”, och att hällen i sig är ett sätt att kommunicera med gudarna.

Kanske är detta anledningen till att man inte har hittat några träsklik från bronsåldern? Därför att dessa offer skedde vid hällarna istället, och att kropparna då inte har bevarats kanske för att de har blivit kremerade eller har fått ruttna vid hällen.

[bronsochblod]

Germanerna från bronsålder till järnålder https://bronsochblod.com/2020/04/18/germanerna-fran-bronsalder-till-jarnalder/

[hildebrand1846]

Den 15 Sept. Tisdag.

Den fortfarande starka blåsten hindrade arbetets fortsättning i småhögarne. För Gropens igenskottning på norra sidan användes 3 man, dock skickades den ena af dessa till staden på några timmar. I galleriet insattes kl. 1 den 18:de ramen. På morgonen hittades murket träd i gruset och längre fram på dagen en temligen stor sten af rödaktig öfvergångskalk, på ytan vittrad till fint hvitt mjöl, hvilket genom fuktigheten var klibbigt och segt. Sedan stenen legat några timmar i luften hårdnade den upplösta ytan. På e. m. insattes lösramen, men då arbetarne nedgått ett stycke med sköldbräderna träffades, ungefärligen 4 fot öfver galleriets botten, en väldig mur upplagd af mycket stora gråstenar, omsorgsfullt lagda med förband, med någon liten lutning inåt. De nedersta stenarne lågo i samma plan med den sist inlagda tröskelen. Arbetet i galleriet måste till följd häraf afbrytas.[1] 

  [1]↩ Den medföljande teckningen visar utseendet af muren i galleriets fond, men hvarken teckning eller beskrifning kan återgifva intrycket af det vördnadsbjudande grafkumlets första anblick vid skenet från ljusen i djupet af den väldiga högen. Den länge förgäfves väntade upptäckten spriddes ögonblickligt i den närmaste omgifningen och inom kort fylldes galleriet af nyfikna åskådare. I tidningen Correspondenten, Uppsala, meddelas den 19 sept., att galleriet, då muren påträffades, framförts 68 fot, oberäknat en genomskrärning av 18 fots längd utanför ingången till detsamma (1:sta ramen], ävensom att galleriets botten höjts inalles 5 fot.

[hildebrand1846]

Den 11 Sept. Fredag.

I gruset träffades en sten, hvaraf ena sidan fullkomligt liknar de förut funna förstenade trädstycket och den andra sidan var en verklig granitsten. Förtjenar en mineralogs undersökning.

Den naturliga åsen bestod, som förut af hård, sammanpackad svart lerblandad jord. Den tycktes hafva horisontel yta, men lär icke desto mindre höja sig ungefärligen i samma proportion som galleriet, ty den var i dag ungefärligen 21/2 fot öfver sista tröskeln.

På aftonen insattes 16:e ramen. Ett murket, (icke brändt) ben träffades i gruset.

[hildebrand1846]

Den 10 Sept. Thorsdag.

Insattes 15:de ramen. I nämnde lager syntes icke vidare ben, men jorden var svart och hårdt packad, så att den måste upphackas ästan som en gammal väg.

[hildebrand1846]

Den 7 Sept. Måndag.

Arbetet mötte någon svårighet emedan man vid takbrädernas inskjutande stötte på stenar, som med svårighet undanröjdes, i anseende till trängseln vid sköldens öfra kant. Förmodligen tillhörde dessa stenar den förut observerade öfra stenraden som vid 6:te ramen steg öfver taket och som nu åter anträffats derigenom att galleriet höjts 6 tum på varje skift, d. v.s. 2 fot vid 12:te ramen.

Den nedra stenraden fortfor. Den låg på en rand af hårdt packad lerblandad svartmylla. Tryckningen synes hafva varit så hård att jorden och stenarne voro sammanhängande, så att de i klumpar utbrötos. Det kan icke betviflas att denna svarta mullrand anvisar den ursprungliga åsens torfyta. Den ligger nu ungefärligen 3 fot öfver 13:e ramens tröskel eller 5 fot 6 tum öfver galleriets botten vid ingången. Mullranden tycktes nu mera icke vara stigande uppåt. Åt venstra sidan tycktes vara någon obetydlig lutning.

Benfragmenter eller rättare bengrus anträffades.

Öpningen på högen blef nu nästan igenfylld och belades vid nedra kanten med tunn omvänd torf.

För ytterligare torfsättning användes en man att uppskära torf på åsens sida bredvid kyrkogårdsmuren. Som förrådet af plank och bräder var nära slut gjorde vi en resa till Ulfva quarn, Tibble och Åloppe byar i Bälinge socken för att söka få uppköpa virke.