#stallmästargården

[veckomagasinet]

Royal meeting with princess Marianne Bernadotte of Sweden at the english embassy #prinsessanmarianne #mariannebernadotte #bernadotte #sigvardpernadotte #princessnarianne #princesigvard #royalfamilyofsweden #royalfamilies #royalties #princessofsweden #drottningholm #slottsbacken #stockholmsslott #stallmästargården @kungahuset @gen.pep @gscamontecarlo https://www.instagram.com/p/BqcK49DDudW/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=pwc7ajwmshfv

[fartygsnovisen]

Återblick - köp av träbåt

Jag började titta på båtar för flera år sedan. Jag ville ha en mysig träbåt som kunde vara min sommarstuga och balkong mitt i stan. Det innebar att jag behövde en båtplats i innerstan och en båt som har sovplatser, kök och vatten bland annat. Jag bestämde mig ganska snart för att jag ville ha en träbåt. Kanske var det hallonbåtarna när jag var liten eller så var det något slags nedärvt minne som gjorde att det bara var intressant med en snipa. En snipa är en båt med spetsig för och akter (fram- och baksida). 

Min mamma spenderade somrar i Trosa och åkte ibland ut med sin farbror till ön Julafton. Ett skämt jag minns från barndomen var att hon minsann badat på julafton. Mamma är femte personen i båten från vänster. Framför henne sitter farbror Erik. Båten är en typisk snipa.

Att köpa en träbåt kan bli väldigt dyrt om man inte vet vad man ska titta på och eftersom jag inte visste någonting om båtar i allmänhet och träbåtar i synnerhet så blev jag tvungen att läsa på. Den bästa boken jag kunde hitta var “Handbok i Träbåtsvård” av Björn Peter Behrens.

I den finns ett kapitel om att köpa båt. Det läste jag många gånger om och om igen, och lärde mig att ha med ett mynt och en kniv då jag tittade på båtar. Myntet använde jag till att knacka på båtens underrede med - särskilt i vattenlinjen - för att höra om det var ett dovt ljud någonstans, vilket kunde tyda på röta. Någon gång bad jag att försiktigt få sticka lite med kniven i trät för att se om den sjönk in eller om trät tog emot. Det blev många båtar att titta på innan jag hittade den jag ville ha.

Träet är nog det viktigaste att riktigt noggrant gå igenom för det kan bli väldigt dyrt att laga vissa delar av träkonstruktionen i en båt. Dels för att det kanske kräver att man monterar ner båten till sitt skelett och dels för att det inte finns så många skickliga båtsnickare.

Jag höll på att köpa en mycket mysig och billig båt på härliga söder i Pålsundet. För att ge min mamma lite rekreation så fick hon följa med. Vi gick omkring och tittade på båten för en andra gång och mamma gick också omkring med sin rullator. Så sa hon på sitt vanliga ganska pessimistiska sätt att det var en konstig spricka i kölen på utsidan. Vi andra avfärdade hennes kommentar. När jag sedan skulle bli godkänd av hamnkaptenen precis före köp påpekade han att jag var tvungen att åtgärda just den sprickan innan båten skulle bli godkänd att lägga i vattnet.

Jag visste ju ingenting om vad en sån sak skulle kunna kosta att laga så jag försökte höra med olika båtsnickare och pratade till slut med självaste Thomas Larsson som är träbåtsgurun nummer ett och som har skrivit “Stora Boken om Träbåtsrenovering”. Det skulle bli så dyrt att det inte var värt att ens få båten till skänks, visade det sig. Mamma hade rätt!

En annan svårighet med att skaffa båt som ingen kunde förklara för mig hur man skulle komma genom var att få en båtplats då man inte har någon båt. Det var tydligen så att man var tvungen att ha en båt för att få en båtplats eftersom båtplatserna inne i stan är precis anpassade till den båt som ska ligga där, då det är ont om plats.

Det är ju också svårt att skaffa båt om man inte har en båtplats, eller en tomt eller egen brygga - ett vanligt problem då man bor på Sveavägen.

Efter många inspektioner sen av olika båtar, och övervägande om risken att bli utan båtplats köpte jag Helen i Gävle. Hon låg på Fliskärsvarvet - ett jättestort fantastiskt varv. Jag hade tittat på Helen (som hon heter) året innan jag köpte henne och provkört (första gången jag körde en båt över huvud taget). Hon hade en plåt på ett av borden (plankorna på undersidan) och jag köpte henne trots detta, eftersom hon för övrigt var mycket välbehållen, hade all utrustning man kunde behöva och en tidigare ägare som var mycket hjälpsam, samt att hon kunde ligga kvar på varvet om jag inte skulle få plats i stan. En snickare från bygden bytte sedan ut bordet för ett antal tusen. Minns inte nu hur många, men det var värt det.

Man ska inte vara rädd att prata med gamla båtgubbar (eller gummor) för de kan ha mycket värdefull kunskap!

Nu ligger Helen på Stallmästargårdens båtklubb i Brunnsviken. Det finns många lite jobbiga saker med att ha träbåt, men en av fördelarna (som det finns många av) är att det kan vara lättare att få båtplats då staden vill ha en viss mängd träbåtar, för kulturminnets skull. Helen är min balkong, sommarstuga och min barndomsdröm om att bli sjöman! Hon lär mig massor!

Mina bästa tips: Läs ordentligt om trä och köp av en hjälpsam person som kan mycket!

Tack Niklas!

[fartygsnovisen]

En vecka till upptagning

Nu är det en vecka till upptaging av båten. Då måste allt material som ska vara till upptagningen läggas på plats. Min plats blev i år nere vid bryggan. Vi får väl se hur bra den platsen är. Det kan bli blåsigt. Förra året hade jag en plats innanför skjul och verkstadshus, men ändå i ett blåshål. Jag tror det här platsen blir bättre. Det är plant och det finns plats att binda fast ställning och presenningar.

9 november förra året blev det skotta av. All snö (som kom en och samma dag för hela vintern), drev in i det här blåshålet och fastnade.

Då hann jag inte få upp båthuset innan snön kom (här har jag skottat) och det gjorde att båten var lite blöt hela vintern och kapellet frös och tinade om vartannat. Jag blev tvungen att lämna in kapellen på tvätt och lagning på våren, vilket tog sån tid att jag inte hade kapell dagen för sjösättning som naturligtvis var en delvis regnig dag. Den här gången ska allt planeras och organiseras väl! Man lär ju så länge man lever!

Det var inte så överdrivet bra att ligga med huset mellan två A-ställningar heller för det blev drivor förstås av all snö på båda sidorna.

Här hade jag lagt mitt material över sommaren. Jag har nu lärt mig att det inte är att rekommendera att lägga materialet nära marken intill en mur av flera anledningar.

En av anledningarna är att man kanske får klättra med materialet fram till kärran som inte kommer fram.

En annan anledning är att presenningen blir mycket smutsig när den ligger nära marken. Jag hade dessutom inte vikt ihop den så snyggt och en stor hög med gammalt vatten hade samlats i den här och där.

16 meter presenning var lite jobbigt att skölja av, borsta och skaka, samt vika ihop och släpa iväg. Ett tips är att klippa naglarna innan sånt här jobb. Jag gjorde det faktiskt och slapp avbrutna naglar som svider och fastnar i saker.

En annan anledning till att det inte är så bra att placera sitt material nära marken är att någon ekorre kan bli lurad att det är ett bra gömställe. Den ekorre som gömt sina nötter under min hög av presenningar, stänger och bräder kommer bli väldigt förvånad när någon annan kanske tagit nötterna, som hen gömt så noga.

Det här är ett bättre sätt att förvara sitt material över sommaren - på ett par plintar eller bockar. Nu får mitt material förvaras så i en vecka i alla fall. Bra också att sortera alla delar. Det har jag gjort och till min glädje behöver jag antagligen inte ta av på bredden på mitt hus. Annars blir det en intressant blogg om hur man omformar sitt båthus :)

Förhoppningsvis ett tillräckligt bra upplagt material i en vecka. På fredag kommer jag ställa upp bockarna på plats.

Bra att ha ett par rejäla arbetsbyxor! Inköpta på nätet på Ullareds Lantmännen