victoriasarkitektdagbok

[victoriasarkitektdagbok]

Seminare

Seminaret diskuterades utifrån de krympande måtten på bostaden och det upplevda trångbodheten, plus utvecklingen av det regelverk som ska ha möjlighet att påverka detta.

Diskussionen var intressant, mycket kommentarer om hur bostadsmarknaden är helt styr av sin ekonomi och en oro kring hur bostadsföretagen alltid kommer försöka göra maximal vinst på minsta möjliga lägenhet. De resonerades om att detta gör att regelverket borde se till att den minsta nivån på en bostad ska sättas så att det ändå uppnår en god kvalité. 

Även en person som bor ensam har behov av att kunna bjuda hem människor, skillnaden mellan ett ensamhushåll och ett par är inte särskilt stor. I båda fallen är behovet av hushållsarticklarna i princip lika. Ska det inte vara lätt att låta någon bo hos en om man känner sig ensam?

Andra delen av seminariet handlade om trygghet och genusperspektivet. Vi konstaterade en klar skillnad i trygghet mellan kvinnor och män. Ljus och transparens, upplysta gator bidrar till en ökad trygghet i bostaden men även i gaturummet. Vi hann inte diskutera genusfrågan särskilt mycket. Men jag själv har ägnat mycket tid åt att analysera detta. Många frågeställningar i om det som är idealet för arkitektur idag är ett resultat av den maskulinitet som funnits i branschen länge. Hur kvinnors sociala utrymmen ritas bord i stadsplanering och att många av aktiviteterna som erbjuds idag är de där vi ser en tydlig manlig representation...

Det får räcka för dagsläget. Jag tycker det är intressant att diskutera utifrån litteratur och historia och hoppas att Studiespiralen kan fortsätta detta samtalet

[victoriasarkitektdagbok]

Säkerhet och trygghet

Föreläsning av Charlotta Thodelius

Även inom ljusdesign pratade vi mycket om vad belysning kan göra med säkerheten. Arkitektur och belysning är två designformer som tillsammans skapar helt olika rum och olika stämning. Genom att t.ex som arkitekt undvika att rita smala passager har vi redan tagit bort ett problematiskt område som oftast skapar otrygghet.

Att trygghet är en fråga om kön, etnicitet, funktionsvariation eller läggning är inget förvånande. Precis som i alla andra ställen i samhället finns det en stor majoritet som lever otryggt. Jag ser hur en ökad transparens och social kontakt i byggnaden kan skydda visa grupper som lever under t.ex hot i hemmet, men samtidigt finns det så många platser kvar att gömma sig på? Majoriteten av byggnaderna idag ÄR ju inte nybyggen. De är inte funktionsanpassade, de har inga sociala ytor, tvättstugan ligger placerad i en mörk källare. 

Lika mycket som jag tror på designens kraft så GÅR det inte att bortse att problemet ligger någon annanstans. Jag tycker självklart att man ska använda de redskap som finns, kanske särskilt i stadsplaneringen. Men varför ska jag ta ansvaret för att förändra en hel förtryckarkultur

[victoriasarkitektdagbok]

Mångsidigt boende

Föreläsning av Anna Braide

Mycket i hennes föreläsning handlar om att motivera den standard som idag finns inom arkitektur. En standard som jag själv många gånger tycker inte blir tillräckligt motiverad och därför mer provocerar mig än vad jag tycker den ger mig. Anna Braides föreläsning lyfte flera bra perspektiv på varför standarden ser ut som den gör och vilka fördelar detta har.

Trots detta perspektiv tycker jag att standarden låser det kreativa tänkandet. Som att den ultimata byggnaden redan är gjord. Standarden hindrar oss från att titta på kreativa lösningar och utmana bilden på vad som är ett hem och vad som är ett gott hem. Såklart är det en fråga om det är sätt att vi ska utmana folks trycka punkt med experiment, men kanske är inte svaret för ett gott hem en unisont svar. Det är såklart oturligt att vi idag befinner oss i en bostadsbrist och att vi inte HAR råd att utmana folks boende situation eftersom den idag redan är så ostabil. Men jag ställer mig kluven till vad standarden egentligen gör. Vi läser ju tre år arkitektur av en anledningen?

[victoriasarkitektdagbok]

Koncept

I torsdags kollade jag tillsammans med Tove på Bron, där sa en sköterska “hon pendlar mellan vaket och medvetslösheten”, varpå Saga Noréen rättade till “medvetslöshet”. Sköterskan gjorde medvetslösheten till en plats, och jag ska till Tove att det ska jag gestalta.

Under fredagen ägnade jag mig åt konceptet och försökte sätta mig in i vad det innebär att vara medvetslös. Det stod att kroppen blev tung och det viktiga var att snabbt syresätta. Jag tyckte det lät väldigt applicerbart på enfysiks byggnad. Inte minst tyckte jag det var applicerbart på hur samhället ser ut just nu och var som händer. En inspirerande kvinna i min närhet gick bort. Alla är trötta, sjuka eller sorg. Inget syresätta längre förutom kropparna på intensiven. 

[victoriasarkitektdagbok]

Allmänna vägen 20

Föreläsning av Hilda Esping Nordblom

“Ett nutida inslag i ett historisk kvarter”

Två huskroppar som tillsammans bildar en innergård. Varje hus är delvis inspirerat av sin omgivning och den röda färgen är hämtad från kvarteret. Den svara fasaden känns något mer svårmotiverad. Byggnaderna kontrasterar ganska mycket till övriga området. 

Innegården de hade mycket att säga till om under föreläsningen var på plats väldigt tråkig. Det var en liten gräsplätt med en sandlåda och var faktiskt en besvikelse. 

[victoriasarkitektdagbok]

Entrévåningen

Entréplanet

Saker vi lärt oss efter arbetet med övning 4.

I den här övningen arbetade vi extra tätt som grupp och testade olika varianter i de olika ritningarna för att ha ett brett underlag till handledningen. Tack vare detta fick vi med oss många bra kommentarer och tips från handledaren som vi inte skulle fått om vi inte medvetet arbetade i olika riktningar.

I ett av förslagen hade vi lagt soprummet mot gården och fick bekräftat att detta inte är en bra idé. Soprummet ska, med hänsyn till sopgubbarna, vara enkelt att komma åt från gatan. Det får inte heller finnas öppningar in till trapphus pga lukten. Dörrar in till öppen portik är dock acceptabelt.

Det är en stor kvalitet att ha siktmöjligheter mellan trapphuset, tvättrum och cykelparkering, exempelvis genom glasade väggar, för trygghetens skull. Cykelrum och dylik ska gärna ha en egen ingång så smutsiga cyklar inte ska behöver dras via trapphuset.

Trapphuset görs som mest yteffektivt om hissen och trappan placeras bredvid varandra. Detta underlättar även effektiv dörrplacering för 3-spännare på normalplanen.

De små lägenheterna på bottenplan bör struktureras så att vistelseytor blir så renodlade och luftiga som möjligt, exempelvis genom att placera sovalkov och WC i ena änden av rummet.

Som alltid är det viktigt att tänka på hur byggnaden används av gemene man och vilka krav som ställs på dimensioner utöver de som formuleras i BBR. Ett exempel på detta som vi stötte på var ingången till rummet där hissen finns i en av ritningarna. Hissen är dimensionerad för bår (och därav också möbler) men rummets form gjorde det trångt att komma in med bår (och större möbler) och därför försvann värdet av att ha en så stor hiss. Det gäller att tänka ett steg till för att inte kompromissa viktiga kvaliteér för brukarna.

Ett bra tips på arbetsprocess inför det stundande projektet är att först arbeta fram ett bra normalplan och använd den som underlag för entréplanet. Ett annat, som ingen av oss tyvärr arbetade med i den här övningen, är att arbeta i sektion parallellt med planarbetet.

[victoriasarkitektdagbok]

Fasadanalys

Fasadanalys av omkringliggande fasader vid det projektområde som är tilldelat oss.

Vilka fasadkaraktärer är dominerande för platsen? Betydelsen av specifika detaljer? Något som är framträdande?

Det finns många olika fasaduttryck på projektplatsen. I våra analyser har vi hittat liknelser mellan dessa annars väldigt olika fasaduttryck. En av dessa är en repetitiv och geometrisk fönstersättning. De flesta fasader var i tegel eller liknande, något som var överraskande eftersom Majorna är känd för sin träarkitektur. Det finns en väldigt logisk rythm, och två av fyra hus hade till stor del plasticitet. Inget av husen hade någon direkt koppling mellan ute och inne, fasaderna stod väldigt för sig och sträckte sig inte ut i stadsrummet. Alla husen hade en uppdelning i fasad som liknar den klassiska tre-uppdelningen av ett landshövdingehus. Av de fasader vi tittat på hittade vi flest monolita fasader men vi hade en intressant konflikt i gruppen nämligen om det tegelhuset som Musikens Hus ligger i. Vissa av oss anser att den är autonom eftersom för att byggnadskroppen i sig är fristående och spelar med sin auktoritet ett roll i stadsrummet. Andra anser att det är en monolit fasad eftersom tegel är ett bärande material och byggnadens volym upplevs som dominant.  

Vilka fasader är inspirerande att utveckla och/eller återskapa i ett nytt bostadshus?

Platsen tillåter en fri utformning av fasaden eftersom den redan innehåller många spridda fasaduttryck. Det kanske mest begränsande inslaget på platsen är det närliggande Musikens Hus vars komplexa och genomarbetade fasad i praktiken inte går att återskapa idag och därför tvingas en arbeta med kontraster till det istället. Landshövdingehusen är ett kanske självklart inspirerande element eftersom vi befinner oss i Majorna. Att kunna efterlikna detta klassiska arkitektoniska begrepp med en modern prägling låter spännande och på så sätt skapar vår tids landshövdningehus. Ett bra exempel detta är det projektet som Kajsa Crona föreläste om. En möjlig väg i arbetet med den egna fasaden är att helt enkelt välja en riktning och skapa en homogen uttryck längst det väderstrecket.

Finns det fasadarkitektur som, mot bakgrund av platsanalysen, inte ska finnas med i ett nytt bostadshus?

Det korta svaret på den frågan är nej. Kanske gör en platsen en tjänst genom att gå åt något helt nytt håll och tillföra ännu ett nytt uttryck på denna spridda plats. Ett annat argument skulle vara att försöka återgå till ett mer historiskt uttryck som stämmer mer överens när vi tänker på Majorna men frågan är om en skapar en miljö där de utstickande projektet som står där nu inte längre är välkomnade. Samtidigt var säkert arkitekterna bakom de projektet, exempelvis Okidokis Bobbie Byström, väl medvetna om att tog ett tydligt avstånd från “det klassiska Majornas arkitektur” och därför skapade arkitektur som kan tåla det och i sin olikhet bidrar med något spännande till platsen. I och med att består av en så salig blandning av projekt kanske en helt enkelt addera 2020-talets bidrag till platsen och genom detta låter de andra husen ta sin rättmätiga plats både rent fysiskt men också som historiskt inslag. Det kanske helt enkelt inte gör något om ett projekt står ut eftersom det i princip alla projekt på platsen står ut på sitt eget vis. Då fyller vi ut glipor som skapats mellan de äldre husen att få fram våra samtidsarkitektur.

Fasaderna med avseende på hållbarhet och underhåll?

Träfasaden känns som den som är mest krävande när det kommer till underhåll om vi ser till fasadmaterial. Putsfasaden i den gröna byggnaden verkar nyligen ha renoverats. Tegel ska väl vara det fasadmaterial som överlag är mest underhållsfritt. Många projekt är väldigt klassiska för sin tid och det kan i regel det vara något ohållbart eftersom huset i fråga är fint i sin samtid men snabbt går ur modet. Dock anser vi att detta väldigt spretiga område är ett undantag eftersom många olika tidsepoker är representerade och gör hela området till en enda tidslinje. Det i sig gör de tidstypiska projekten charmiga och därför mer önskvärda över tid (långsiktigt hållbara). Vi tänker oss att underhållet blir lättare om en enbart har samma typ av hus som kräver samma typ av underhåll och det talar för att det här området är svårare att underhålla än ett homogent område.

[victoriasarkitektdagbok]

David Larsson och Moa Bulthuis

David Larsson har i sitt exjobb undersökt klassicistiska fasader i och med 100:a årsjubileumet från 1920 till 2020 och betonar skillnader i rumsorganisation och funktion då från nu. Bland annat ingick analyser om fasaders rytm och läsbarhet från gatan som han beskrev som volymer med låg perforeringsgrad.

Moa Bulthuis exjobb tog sitt avstamp i sociala hållbarhetsfrågor och föränderligbarhet utifrån olika boendekonstellationer och då i synnerhet den stora familjen. Hon presenterar bland annat rum i fil för flexibel omformulering och polyvalenta rum som innebär 1,5:or för att kunna anpassa sig till tidens och de boendes olika behov och livsstil.

[victoriasarkitektdagbok]

Lägenhetsprinciper

Korridorsplan

All kommunikation sker genom den neutrala korridoren/ tamburen som når alla rum. I detta fall är korridoren L-formad för att stämma överens med det krökta formspråket. Placeringen av korridoren möjliggör kvaliteter som rundgång och axialitet på ett relativt enkelt sätt. Korridoren kan bli en rumsfördelare som skiljer mellan offentliga och privata rumsligheter, speciellt i exemplet med den långsmala korridoren. Om korridoren tilläts vara mörk blir det naturligt att rummen får ta placeringen som ger naturligt ljus. Det blir en tydlig och regisserad rörelse genom lägenheten och rummen kan förhållande enkelt uppnå en god möblerbarhet då förhållandet mellan rum och korridor är egentligen det enda som begränsar möblerbarheten. De negativa aspekterna vi kan se av denna plantyp är att det är en ganska tråkig lösning om en inte hittar ett tydligt koncept (se höger i bild) så som den till vänster i bild har och att korridoren stjäl mycket boyta som inte kan möbleras.

Mittdelsplan

I mittdelsplanen finns en tydlig mörk mitt som samlar de sekundära funktionerna och passager. Denna mittdel delar lägenheten in i två delar, en mot gård och en gata. Här ser vi ett exempel på mittdelsplan med en mörk kärna där badrummet står fritt mitt i plan som möjliggör rundgång. En begränsning med den mörka kärnan är att korridoren runtomkring kärnan förkroppsligar mycket omöblerbar yta, och detta har i exemplet i bild hanterats genom att låta rundgången gå genom rummen. En nackdel med denna lösning är dock att kommunikationen inkräktar på vistelserummen. Mittdelen kan utnyttjas för att skapa tydliga fördelningar mellan offentligt och privat. En möjlig utveckling av planen i bild vore att separera kök och vardagsrum på varsin del av mitten och på så sätt styra kommunikationen genom den. Denna plantyp möjliggör en självklar fördelning av dagsljus då sekundärfunktioner utan ljuskrav samlas i mitten. Dock kan denna mittdel fungera som en mörk barriär som stoppar ljus från två väderstreck.

Zonerad plan

I den zonerade planen delas ytan upp i privata, offentliga och sociala zoner. De offentliga zonerna hamnar naturligt närmast entrén och de privata paketet längst in i lägenheten. På så sätt kan rörelsen av olika besökare styras. Det blir en tydlig markering av var en som besökare ska vara och inte vara. Den öppna planlösningen kontra slutna rum är ett självklart verktyg för detta.  Den här plantypen möjliggör kollektivt boende och uthyrning av vissa delar av boendet. En kan helt enkelt sortera … Jobbar en med den här typen av plan kommer den i slutändan bli väldigt strukturerad och till skillnad från tidigare plantyper blir axialitetmöjligheten helt fri och en kan med enkelhet skapa rum med ljus från två väderstreck. Rumsplaceringen är något begränsad eftersom privata ytorna inte ska behöva passeras. I vårt arbete har det i denna planen varit enklast att arbeta med generella rumsstorlekar där brukare själva kan fördela vilka rumstyper som ska finnas i de olika rumsligheterna. Vi upplever att placeringen och utformningen av dörrar viktiga eftersom de kommunicerar med människan om rummet är öppet för den eller ej.

Centralrumsplan

Det centrala rummet är det som fungerar rumsorganiserande för alla övriga rum. Denna planlösningen visar på någon form på hierarki eftersom det på något sätt blir tydligt vilket rum som är primärt och vilka som är sekundära. Dessa rummen kräver en axialitet för att nå sin kvalité vilket styr och eventuellt begränsar utformningen av andra rum. Möbleringen blir väldig definierade för rummet och dess uppdelning, möbleringsmöjlgiheterna blir oändliga och kanske då för svåra? Huvudkommunikationen kommer att bli genom det centrala rummet och blir på gott och ont en väldigt social planlösning. Uppdelningen av det offentliga och privat med väldigt tydligt där ingen av misstag tar sig in i sovrummet. För att göra centralrummet kräver det nästan en kvadratisk form, även för att se till att axialitetna kan tillämpas och ge möjlighet för ljus att nå. Ett alldeles för långsmalt centralrum känns inte önskvärt.

[victoriasarkitektdagbok]

Trähus

Föreläsning av Jan Larsson

Jan Larsson går igenom fördelarna trä och att bygga med trä. Han visar på variationen som är möjlig att nå och träets kapacitet i olika sammanhang. 

Ett av de direkta resultatet med trä är att det blir breda fönsterkarmar eftersom det är tjocka väggar

[victoriasarkitektdagbok]

Projekt Skeppsgossen

Föreläsning av Bobbie Byström

Till skillnad från tidigare föreläsning om projektet BRF Majstången som jobbade mycket med att efterlikna omkringliggande byggnader i sin gestaltning som jobbar Okidoki i detta fallet med kontraster. Byggnaden ligger även denna i Majorna men jobbar mer dynamiskt med en svart fasad och en varmare innergård.

Byggnadens volym jobbar mer strikt i gatuplan för att sedan få svälla högre upp. Detta ökar ytan för bostäder. Något som också utmärker denna byggnaden är de stora fönstren i fasad. För att motivera valet av de stora glaspartierna utfördes en dagsljusundersökning. Huset är en branding av loftgångslägenheter och femspännare. Huset “ritade sig själv” efter de tekniska kraven för den begränsade ytan. Utifrån höjdkraven (eftersom det var gamla bygghandlingar som baseras höjd i stället för våningar) blev det ekonomiskt ohållbart att bygga i trä (som kräver tjockare bjälklag) därför blev husets stomme i betong. 

[victoriasarkitektdagbok]

BRF Majstången

Föreläsning av Kajsa Crona

Gestaltingen av kvarteret BRF Majstången imiterar mycket av omgivningen. Majoriteten av alla intilliggande hus i området är landshövdingehus som är väldigt typiska för Göteborg Majorna. I detta gestaltningsarbete har de valt att i fasaden arbete med de höjder, fönstersättningar och material samma som landshövdingehuset. 

Även stenpartier i botten är något som är typiskt för intilliggande byggnader. Gestaltningen innefattar nyckelelement som portik och halvsluten innergård. Detta är ett typiskt lamellhus och trespännare. 

[victoriasarkitektdagbok]

Bostadstyper utvärdering

Loftgångshus

Loftgångshuset är en vanlig förekommande typ av flerbostadshus där entén till lägenheten ligger i direktkontakt med en gemensam loftgång. Denna fasad tillsammans med den motstående fasaden är de enda sidor med möjlighet till fönstersättning. Detta komplicerar placeringen av andra rum då hall/entré stjäler möjlighet till dagsljus från andra vistelserum, som enligt PBL måste vara dagsljusbelysta. Antalet rum i varje lägenhet i ett loftgångshus begränsas därför av bredden på bostaden. Sovrum, vardagsrum och kök är vistelserum som måste placeras vid fönster, dessa måste därför ligga vid loftgång eller på den andra kortsidan. Nackdelarna med att ex. kök och vardagsrum gränsar loftgång är insyn.

Fördelar med denna typ av lägenhet är det privata utrymmet mellan loftgång och entré, här har de boende möjlighet till extra yta som kan utnyttjas till parkering av cykel, barnvagn eller användas som en enkel uteplats.

Lamellhus 2-spännare

Den kanske största skillnaden och det som underlättade mest i övergången från loftgångshus till lamellhus var entréns placering. Det blev lättare att skapa en planlösning med fler kvaliteter än endast de som byggreglerna kräver när entrén kunde läggas i den mörka mitten (såsom utformningen av en 2-spännare i ett lamellhus möjliggör). Entrén behöver då, till skillnad från entrén i loftgångshuset, inte stjäla dyrbar ljus fasadyta, som är en sparsam råvara i flerfamiljshus, från vistelserummen som behöver den mer. Detta gjorde det också enklare att komma upp i generella rumsmått och skapa kvadratiska rum som ökar planens anpassbarhet och flexibilitet både på lång och kort sikt. En annan kvalitet som kom sig mer naturlig i 2-spännaren var placeringen av ett WC i närhet med lägenhetens ytterdörr eftersom de båda nu kan beläggas i lägenhetens mörka mittdel och till följd av det få in rundgång runt den mörka kärnan. I tillägg till det ansåg vi att det var lättare att få in en logisk rumsfördelning i övergången från loftgångshus till lamellhus då valmöjligheterna blir större när sovrummen kan placeras både mot gård och gata, vilket de inte kan i loftgångshuset.

Lamellhus 3-spännare

Precis som hos tvåspännaren utgår vi från en mörk kärna som blir trapphuset. Även vad gäller lösning av entré och toalettparti blir det viktigt att tänka på var i byggnaden ljuset inte når in och placera dessa paket strategiskt. Vi förutsätter, till skillnad från punkthus, att endast två väderstreck är fria. Trespännare innebär att tre volymer ska in mot trapphuset. Vad som blir utmaningen i denna typ av hus att den “tredje” volymen alltid kommer skapa kompromisser hos de intilliggande volymerna. Dessutom kommer en av volymerna endast kunna få dagsljus från ett väderstreck. Utmaningen är att hitta en bra balans i planerna och dagsljusinsläppet.

Fyrspännaren/Punkthus

Fyrspännare, eller främst punkthuset, upplever vi det som att det var lättare att få in dagsljus i alla vistelserum, då man får både kort och långsidan dagsljusbelyst. Det möjliggjorde även att lägga rum längsmed fasaden, istället för de djupa rum som kunde uppstår i andra hustyper. Punkthuset gav även mer flexibilitet när man kunde fördela rumsarean och inte begränsades av grannlägenheten på samma inträngda sätt.

Genom att lägenheten gärna hamnar i vinkel, får man två dagsljusriktningar, vilket är bra. Dock kan det bli svårt att få dagsljusinsläpp i motsatta riktningar och att söka raka siktlinjer genom lägenheten med två dagsljusinsläpp från vardera håll. Vad beträffar dagsljus kan även en ”the winner takes it all”-situation uppstå. Där en sydlig lägenhet kan ta allt solljus medan en nordlig får väldigt lite.

Trapphuset hamnar lätt i mitten av byggnaden och därmed gärna mörkt. Även dörrsituationen med fyra olika dörrar kan skapa problem. Särskilt eftersom vi tror att man vill hålla trapphuset så lite som möjligt p.g.a. ekonomiska skäl.

[victoriasarkitektdagbok]

Bostadstyper

Fokuset i övningen var att, basert på sitt radhus, rita exempel på fyra olika lägenhetstyper. Dessa fyra var korridorslägenhet, tvåspännare, trespännare och punkthus, alla med sina egna utmaningar. 

Fokus för mig var att i varje lägenhetstyp jobba aktivt med rundgången och låta de rundade hörnen förstärka känslan av rörelsen. I min variant på 3 r.o.k såg jag till att endast ett av rummen blev en passage. 

[victoriasarkitektdagbok]

6/11 Bostadsutvecklingen i Norden

Finland: I finland är just nu fokus på modulhus, generationsboende och små boenden. Mycket handlar att kunna anpassa till kommande boendesituationer. Många exempel är modulhus som går att variera efter användarens behov.

Ett exempel på ett mindre boende med anpassnignsmöjligheter är Studiokoti av Sato.

Norge: Föreläsningen at utgå ifrån handlade mycket om den norska bostadspolitiken genom historien och idag. Det som inspirerade mig mest under hela föreläsningen var Selegrend 2 i Bergen

Danmark: Trenderna i Danmark är att satsa mer på billiga bostäder. Bostadspolitiken i Danmark satsar på att 25%av alla bostäder ska vara billiga bostäder.

Dorteavej som är ett bostadsområde i ett av Danmarks mer utsatta områden. Där man jobbar med inskjutningar i fasad.

[victoriasarkitektdagbok]

2/11 BRF Viva

Projektet Viva har jag fått höra om tidigare, kanske för att det 2019 vunnit Kaspar Sahlin-priset. Detta hus är placerat i Guldheden och beläget i ett väldigt kuperad lägenhet. Lägenheterna är av typen loftgångshus med socialt inredbar yta på både fram och baksida.  

Framsidan är väldigt uppglasad och har väldigt mycket ljusflöde genom lägenheten. Problematiken med detta är att det blir en väldig insyn till det uppglasade köket, som ändå är uppdelat i ett parti som ska täcka till viss del. Det är en ganska odefinierad hall som leder rakt in i köket.

Hur de hanterat kommunikationen utomhus ser ut att vara av väldigt god kvalité. De använder sig av kuperingen av ett spännande sätt som skapar en dramaturgi i hur man rör rör sig mellan huskropparna, detta är imponerade. Vad som känns lite off i sammanhanget är kanske deras godtro på människors sociala kapacitet i de offentligare delarna som tvättstuga och dylikt. Det känns som att de tror att möten kommer skapas bara för att något så att kalla “sociala utrymmen” skapas. Det känns lite som att projektet genomsyras av “parkbänksprincipen” där man tror att människor kommer mötas bara för att man placerar ut en parkbänk.