730haikus2019 - Tumblr blog

[730haikus2019]

december (L+M)

1.12

vitt som det brukar

och alla mina dagar

beror på detta

nu träder vi in

i en tillbakablick av

det som är, och kommer bli

2.12

jag halkade till

och föll genom rymden

och tillbaka igen

vi börjar på ett

räknar sedan ner, genom

att klättra uppåt

3.12

och mörkret är här

och kylan och blöta spår

som följer mig hem

kommer jag ihåg

tomheten av att inte

ha något konkret

4.12

med knaster och brus

samlas vi runt musiken

som börjar leva

inte direkt

det går mer rakt på sak

krossar från insidan

5.12

en monumental

hög av lera möter mig

när jag ramlar ner

vi startar ett band

på riktigt den här gången

utan riktlinjer

6.12

och nu är det mörkt

även (när det ska vara) ljust

och kylan är varm

detta påbörjas

bland vintermörkrets tankar

låg en dikt gömd

7.12

vattnet blir långsamt…

just så här vill jag åldras

sen vila som is

konserter kryper

fram som alla insekter

ur sina bon

8.12

en vintersöndag

då ljuset varit borta

sedan gryningen

repet växer åt

alla möjliga håll

utan riktningar

9.12

ataraxia

var temat för den kvällen

och vi spelade

frågan om varför

kommer i februari

och den ljusa natt

10.12

jag möter skolbarn

som vill låtsas att de är

som alla andra

månaden går bort

i den ljusaste dimman

jag någonsin sett

11.12

kärleksförklaring

så sa hon om sitt stycke

gjort bara för oss

när man tror att solen

helt plötsligt ska dyka upp

under jorden

12.12

våra gitarrer

som vibrerar och dunkar

har gjort en skiva

men det ljusnar

så småningom kan man säga

den måste hittas

13.12

vardagen vandrar

vardagen som vill vandra

över till nästa

oturen blir tur

mörkret vänder och blir ljus

ursprungsformerna

14.12

nu sitter vi här

och väntar på att börja

en berättelse

jag fortsätter skriva

alla månader, haikus

enkelheten

15.12

och den fortsätter

med avbrott för en jullunch

på gungande båt

till och med jag blir

enklare är ordet jag

letat länge efter

16.12

kärleken står där

och njuter av att dansa

jag gråter glädje

våren är starkast

när huvudet vill gå ut

lämna allt bakom sig

17.12

träden som lämnat

jorden som väntar på vår

jag som avvaktar

det som har legat

utspritt i all dess elegans

sjunker långsamt bort

18.12

den årstid som är

ska låta oss få vila

under snötäcket

knopparna brister

faller i takt med regnet

explosionens doft

19.12

nu så är det vi

jag och en liten hundvalp

ensamma i stan

det är alla färger

som ligger utsmetade

på solblekta hus

20.12

vad är en haiku?

så, efter tolv månader

kommer den frågan

jag är nu sommar

och när tar då våren slut?

frågar jag mig själv

21.12

ett ord

kan räcka

för mig

svaren dyker upp

som de bruna färgerna

på min vita hud

22.12

en tanke

som öppnar upp

i tiden

kläderna åker av

men med tiden, på igen

dagen blir kortare

23.12

en dörr

in till en tomhet

som vet

jag blir myndig

självständig eller ensam?

”fri”, säger de

24.12

gräset är

fortfarande grönt

här inne

än står solen högt

vi som var så lyckliga

ungdom som barn

25.12

staden är

fortfarande stad

hos mig

men snart sjunker den

ner i havet framför oss

det vi sett så länge

26.12

jag går

i stillhet mot

porten

har du sett fågeln?

alla skämt vi levde på

och musiken

27.12

ta farväl

av ett tiotal

se framåt

när mörkret ramlat

över oss, som havets våg

lyssnar vi oss fram

28.12

och nu

närmar sig nuet

i stunden

vi lever som snö

mår bra, mår dåligt, mår bra

mår sämre

29.12

ljuset

har redan

vänt

är du orolig?

alltså, inte rolig längre

jag är också trött

30.12

här står jag då

igen vid en öppning

och väntar

men jag ser en ny tid

den ligger som ett blankt papper

framför näsan på oss

31.12

i

detta

nu

idag blickar jag bak:

”det där är liksom mitt liv”

fast aldrig på riktigt

[730haikus2019]

november - Leif

1.11

ljuset vid havet

som en hallucination

så blekt och fuktigt

2.11

vi väntar

och molnen blir grå

som ångest

3.11

drömtjej, sa’ han

soft, aktiv, snygg och glad

med känsloutbrott

4.11

måndag den fjärde

tiotusen meter

allt är sekunder

5.11

resonansfrekvens

naturens sätt att säga

det nödvändiga

6.11

en eolisk ton 

som bildas i munröret

och blir till ett ssssss

7.11

eller tonen

kanske omformas

till ett andetag

8.11

en andning

som nästan 

inte hörs

9.11

bara sus

som en skog

som brus

10.11

ssscchh

ssssssssss

sss

11.11

. . . . .

, , , , , , ,

. . . . .

12.11

- - -

. . . . . . .

—

13.11

?

—

!

14.11

, ,

. . .

;

15.11

(     )

(       )

(     )

16.11

nu vaknar kroppen

när mörkret lägger sig ner

och omfamnar

17.11

nu återstår jag

i ett öde landskap

som väntar

18.11

väntar på den

som vakar och spejar

efter något

19.11

något som förblir

oemotståndligt och i

sig själv nog

20.11

själv är jag tom

och beredd att fyllas

av inget

21.11

inget som tröstar

inget som förblir

inget som

22.11

som du

som alla oss

som jag

23.11

jag

du och jag

vi

24.11

i

och 

ur

25.11

ur

ett

i

26.11

aaaah

aaaaahh

aaahh

27.11

—

——

—

28.11

/////

|||||||

/////

29.11

xxx

xxxx

xxx

30.11

[730haikus2019]

november - Milton

11.1

jag förlorar sömn

var inte tillräckligt snabb

vaknar för tidigt

11.2

dagar utan stopp

de passerar som stjärnfall

borta i himlen

11.3

vax, kallar de det

det som allt ljud kommer från

din bästaste vän

11.4

hur blir ett tema?

vad gör jag egentligen?

går in i mörkret

11.5

är musiken ljus?

jag letar efter sprickan

i mig själv

11.6

kronologister

har tappat sitt fotfäste

frågar om tiden

11.7

dessa månader

ah! låt mig sova längre

utöver natten

11.8

jag jobbar faktiskt

ingen stolthet utan plikt

i feberdrömmar

11.9

lördag är idag

ja, tänk om det var tvärtom

sommar i norrland

11.10

en viss dag innan

känsla som inte går att

skaka av sig

11.11

dagen bara går

och blir sedan dagarna

tiden försvinner

11.12

dra snöret genom

alla gropars djupa hål

och ramla långsamt

11.13

veckans tredje dag

har något speciellt i sig

frukta torsdagar

11.14

vi har slut på rep

det är dags att skaffa sig

nyare problem

11.15

idet går i mig

som när björnarna vaknar

och mörkret stannar

11.16

på väg dit: olycka

alla omständigheter

på väg hem: lycka

11.17

vad det gör ont att

ramla för andra gången

jag ställer mig upp

11.18

idag inser jag

vad uppskattning kan göra

och mata själen

11.19

vem ifrågasätter

känslan av att kliva av

efter 15 min.

11.20

jag faller baklänges

dra mig längre fram, snälla

snälla, snälla rara

11.21

det blir väl kanske

ändå inte som det blir

nu i alla fall

11.22

och dagarna går

som ett epos längs bokens

åttahundra sidor

11.23

allt försvinner

vad är pianostolen

utan pianist?

11.24

har jag skrivit om

söndagsångest förr? eller

är det varje dikt

11.25

dra mig uppför backen

leta reda på livet

någonstans i mörkret

11.26

en maskerad cowboy

bringar glädje i mitt liv

en dag som denna

11.27

att tro är viktigt

på vad? det vet jag inte

fråga någon annan

11.28

livet fortsätter

man får snubbla över

de små sakerna

11.29

tjugonionde

har jag sagt att mörkret är

ganska så jobbigt

11.30

mina tånaglar

växer utan stopp, fram tills

mitt öga har vant sig

[730haikus2019]

oktober

1.10

jag distanserar

min första dikt från resten

det som kommer bli… 

de röda löven

och transformationen

in i det gula

2.10

ska jag bryta rader?

fånga fiskarna i vattnet?

eller lyssna på dig?

trafiken rör sig 

långsamt och värdigt, som en

slags imitation

3.10

what if I speak

to you in a different way

a day like this?

tiden och mörkret

kan tyckas, dessa dagar

aldrig överens

4.10

jag kan inte ett

språk är till för att förstå

varför är det svårt?

och cykeldäcken 

friktion mot asfalten

ljuder mig hemåt

5.10

får jag sjunga jullåtar

även om det inte är julafton?

ta mitt liv

morgonen är mörk

men mörkret kan betvingas

med slutna ögon

6.10

har du hört talas om

mannen med sjutton fingrar

och tre tår?

du vet hur det är

i mellanrummen, sa hon

bara mellanrum

7.10

vad är ord

när meningarna är längre

och gräver djupare?

nya skor idag

second hand som det ska va’

i köpstoppstider

8.10

det är inte kallt

känner du vinden smeka

längs vattenbrynet

vantarna är på

trots att träden bara är

röda som gryning

9.10

fåglarna slutar

sjunga i den takt solen

doppar huvudet

språkmelodier

vandrar upp och sedan ner

nästan som musik

10.10

när orden tar slut

kan mörkret bara vänta

på sitt nya ljus

tyngden från träden

tyngden från lågtrycksluften

tyngden i stegen

11.10

min säng är dammig

jag sover i mitt egna 

avstängda huvud

en helt vanlig dag

Långholmen lyser som guld

för mig att plocka

12.10

Bill Callahan

du började i mörkret

återvände igen

en hundpromenad

och varje dag ännu en

som talar till mig

13.10

det är inte söndag

ändå skriver jag dikter

om höstmörkret

lakonisk magi

och en röst som tar sin plats

i Bill Callahan

14.10

kvällarna blir långa

och nätterna blir längre

solen går ner

denna årstid är

din kropp en barometer

som bäddar ner dig

15.10

arbetet blir ljuset

när mörkret rullar in över 

världen och oss

havet väntar mig

och så gör också vinden 

som sveper in mig

16.10

nästkommande tomhet

kommer om några veckor

underbara känsla

ja, vilse var jag

men bara till det yttre

och bara skenbart

17.10

solen skiner

genom rökmaskinerna

under täcket

människor som går

motsols gör det samma

även i medvind

18.10

gotiska rytmer

vaggar in mig i sömnens värld

nu är det ditt

ljuset som bara

visar sig om nätterna

som om vi visste

19.10

vem fångar vädret

när dörrarna är låsta och

vinterjackorna på

bland vänner igen

samtal och mera samtal

som överaskar

20.10

det jag skriver om

ska kunna läsas av alla 

eller ingen

löven blir lera

men reser sig snart igen

i en annan form

21.10

oslo är en stad

där alla har varit

förutom jag

två vägar att ta

antingen gå mot kyla

eller rakt inåt

22.10

det finns kvällar

när inte ens skrivande

rycker en ur jorden

improvisation

sedan samtal med Sandell

dag i rörelse

23.10

jag släppte in det

visade hur det såg ut

och sa sen hejdå

nu väntar skolan

två månader med lekar

som formar framtid

24.10

att stå för ett band

hur musiken och personerna

sitter på ens axlar

allt det gyllene

mörknar bort i bruna blad

som skapar nytt liv

25.10 

dagen efter att

jag sett ner på dina skor

lyssnar jag efter…

till och med vattnet

tvekar inför denna dag

då vi går hemåt

26.10

ett frågetecken

är inget mer än bara 

ett frågetecken

nu byter vi däck

nu byter vi med varann

byter däck alltså

27.10

vissa dagar

befinner jag mig inte i

det bara är så

nu börjar resan

nu på väg mot Algarve

på väg mot mig själv

28.10

jag somnar i bilen

känner hur ögonen stängs

och öppnas nästa ögonblick

frukter i träden

doftar så annorlunda

så solgassade

29.10

visst finns det en plats

för sådana som du och jag?

som inte är här

vandrar mot kusten

och havet som bjuder in

till en evighet

30.10

ibland är lycka

det vi minst vill att det ska vara

och ibland gör vi fel

dimman tar över

och bilarna kör sakta

genom mjölkdiset

31.10

det är inte idag

som jag bestämmer vem som

får gå ut först

naken i vattnet

så nära vill jag vara

även den dagen…

[730haikus2019]

september (Milton)

9.1

jag välkomnar höst

planlägger, inför dagen

släcker alla ljus

9.2

när rummet är mörkt

sätter jag igång värmen

kryper till väggen

9.3

rullar ihop mig

som en boll tryckt mot hörnet

andas jag långsamt

9.4

när ögonen sluts

försvinner omgivningen -

utanför fönstret

9.5

ser jag lika långt

som fönsterrutans tjocklek

är det illusion?

9.6

finger på glaset

men avtrycket är ej mitt,

någon gömmer sig

9.7

från vem?

hösten står bakom hörnet

på med handskarna

9.8

jag fryser inte

det kan ändå vara bra

du vill inte dö

9.9

snart, inte leva

men än sipprar solen in

i våra själar

9.10

lyssnar du aldrig

på själarnas melodi?

visa mig din röst

9.11

sjung högre för mig

hösten kanske stannar då,

jag vill inte ner

9.12

jag vill upp till den

den som inte saknar dig

sommaren är slut

9.13

vi kan börja om

lägga oss bland alla löv

känna deras lukt

9.14

sjunka, långsamt, ner

tills vi är under marken

omsluten av löv

9.15

när vi reser oss

visar vi mörkret vilka

vi är på riktigt

9.16

sedan kan vi gå

genom regnet och se på

när frosten slår ut

9.17

halka över is

slå huvudet i marken

upptäcka livet

9.18

men det är inte

vinter i Stockholm just nu

det är lövets fall

9.19

det är frågesport

i vem av oss som mår sämst

slukas av mörkret

9.20

det är dagarna

vi aldrig kommer ihåg

äta, sova, dö

9.21

mitt synfält görs om

och de sepia-tonade

skogarna spricker

9.22

jag ser inte långt

men jag ser förändringen,

jag blir individ

9.23

det är kallare

på gott och ont säger jag

på fult och äckligt

9.24

svetten samlas kring

området där ryggsäckens

remmar trycker mot

9.25

dimman lägger sig

framför ögonen på mig

jag ser ingenting

9.26

vägled mig genom

den brunaste årstiden

sakta men säkert

9.27

slutet närmar sig

men inte än, vi har tid,

sätt dig, andas in

9.28

kroppen kommer bli

lättare än du trodde

du klättrar i träd

9.29

ramlar och slår dig

jag har inte mycket kvar

att säga längre

9.30

men det återstår

att se. tiden är inte

ute. vi ses väl?

[730haikus2019]

september (Leif)

1.9

orange clawhammer

bit my nail off in a sec’

just because it could

2.9

every drop of rain

has a rainbow

around it

3.9

free jazz is not free

it is jazz with a spirit

waiting to happen

4.9

where are you going?

I asked my son in the morning

I am growing up

5.9

in the swimmingpool

if all people look the same

tattooes are ugly

6.9

waiting 

for the leaves

to turn red

7.9

wind is howling

and here am I moaning

for what?

8.9

the rain 

is not always

from above

9.9

I called you

but you where not there

neither your voice

10.9

strange how people

who suffer together

do the same mistakes

11.9

the sound of 

people in the morning

waiting for the bus

12.9

days

are slowly

passing

13.9

the crying sound

from this year’s

last fly

14.9

and me?

you never thought 

I’d do it

15.9

here we are

the wind and the rain

and lights for my bike

16.9

what

the fuck 

is that?

17.9

the waves 

are breaking

for lunch

18.9

melting pot…

like this city

was ever?

19.9

a woman walking

in the early afternoon

searching for the light

20.9

it 

was not

there

21.9

robots on the lawn

searching for a place to hide

from it’s master

22.9

in the apartment

street sounds like muffled insects

trying to escape

23.9

bees are flying

not only by natural

causes

24.9

rain on me

I asked the sky

I need it

25.9

the air is high

and clear as the sky

so am I

26.9

I’m walking the dog

’round my favorite island

well, he’s walking me

27.9

ups and downs

counting the days

in and out

28.9

it’s the tipping point

for me and for the future

are you in or out?

29.9

singing on the bus

well it’s crying time again

but that is not true

30.9

the trees says farewell

to the leaves that are falling

the circle of life

[730haikus2019]

Augusti

1.8

naturtillståndet

i detta landet som är

endast i sig själv

havets strömmar

starkare än ljudet av

spruckna gitarrsträngar

2.8

piloten som kör 

så långsamt över stranden

bara för reklam

en osäkerhet

kan leda hit eller dit

men inte bort

3.8

så idag, min vän

går du över den gränsen

där man leker barn

födelse

dagen jag inte kommer minnas

när börjar det?

4.8

och så äntligen

har sanden och vågorna

kommit överens

mina kvarlevor

sitter kvar på min kropp

liksom omformas

5.8

som en folksaga

med ett överraskande 

tilltal och avslut

vågens brytning

förlorar sig i min kontroll

släpper taget

6.8

dimman lägger sig

och allt blir nu inbäddat

under ett sorgflor 

jag är vaken

värmen i min kropp vill ut

klockan är snart ett

7.8

choo choo ch’boogie

ligger på skivtallriken

en ljudlig maträtt

regnet faller inte

det rör sig i den kvava luften

reser från punkt till punkt

8.8

vaknar av trummor

ljudet från vattendroppar

aha, var det så?

naturen och människan

går från A till Ö utan tvivel

möts ibland på mitten

9.8

så kom då bussen

som skulle ta oss dit bort

dit där ingen vet

den tomma motorvägen

ligger varmt utspridd över landet

att äntligen komma bort

10.8

ett glapp en fel ton

utifrån det, en ny väg

Marc Ribot spelar

en mellan dag

nu känns vädret på riktigt

människan och vi

11.8

hon kom hem till mig

när jag var minst förberedd

därför är hon kvar

en dag är ej perfekt

men skulle så vara fallet:

dra i svajarmen

12.8

kvar i Portugal

tänker jag på det som är

och ändrar lite

du lyfter från marken

farväl säger jag och vinkar

men det var jag som försvann

13.8

vinden är från norr

havet drar åt alla håll

vi är i mitten

automatpilot

ett improviserat spel

mellan mig och allt

14.8

gitarren dansar

en handväska på axeln

Mary Halvorson

dammsugaren

blåser tvärtom bort allt grått

ger dagen färg

15.8

en födelsedag 

i frånvaro av livet

men ändå så nära

molnen mot armarna

när jag drar mig genom himlen

snart en sensommarnatt

16.8

hunden springer fort

söker efter vad som helst

men utan riktning

jag har sett nog

och därför stannar jag hemma

vägrar vikten

17.8

vardagen är här

pockar på uppmärksamhet

håller mig undan

dagen är inbäddad

jag har varit mörkare

och seglar mot ljuset

18.8

spöregn och lera

men alldeles för tidigt

för nedbrytningen

motorik

vi åker mycket längre

än evigt avstånd

19.8

skolavslutning

så långt bort den kan vara,

i alla fall nu

nu har jag nått slutet

sommarlovets sista dag –

jag släppte in mörkret

20.8

gör jag rätt nu då?

jag som stryker och ändrar

skjortor och texter

feberdrömmarna 

har för länge sedan passerat

början av slutet

21.8

wokrestaurangen

där det hackas och hackas

för tuggmotståndet

ensam dag

när influensan inte tar sig

tar jag influensan

22.8

rosa och blågrönt

runt en vacker cirkel

mitten är runtom

på två månader

har mina öron skonats

tiden går fort

23.8

nu kommer det en

nu kommer det ännu en

tills alla är här

andra dagar

är detsamma oavsett

fult eller vackert

24.8

du som går din väg

och inte någon annans 

var alltid dig själv

lillasyster

grattis på födelsedagen

du har en present

25.8

och natten faller

och faller gör jag med den

en stämsång i kör

du sjunger

över publik och vita berg

lyfter från marken

26.8

olidligheten

bättre än odödlighet

en livlig olid

allt släcks ner

när fotoutställningarna

förlorat färg

27.8

månen som lyser

kräftorna som väntar på

det röda ljuset

är det tisdag idag?

en dag under dagen glöms bort

imorgon är snart idag

28.8

hur kunde det bli

att solen och stjärnorna

långsamt vände om

det kunde ha slutat

lika dåligt som vanligt

precis som du

29.8

det har blåst idag

som det brukade göra

när ingen såg på

lika långsamt

går förändringen mot vägskälet

som jag växer upp

30.8

jag torkade löv

jag bröt av alla kvistar

jag kallar mig höst

tillbaka till en plats

lika avskild som mig själv

men närmare verkligheten

31.8

och nästa månad

ska allt va’ på engelska

som alternativ

jag hittar samband

en röd tråd genom nålsögat

ord för ord

[730haikus2019]

Juli

7.1

och så faller regn

fräser bort på asfalten

en varm julidag

vad gör vi idag?

samlas här på Fylkingen

rundgång på gitarr

7.2

konsten att resa

det innebär att tiden

ej ifrågasätts

det svarta golvet

de varma strålkastarna

jag, mitt på golvet

7.3

jag är så instängd

varm vind, sand, ingenmansland

släpp inte ut mig

utanför på gatan

en kompressor som andas

in i musiken

7.4

trädkronornas sång

skrikandes, ropar på hjälp

något händer snart

springer mot strömmen

bland badande turister

på väg mot mig själv

7.5

jag skrev en lång text

om hur ytligt kärlek är

det man saknar mest

när jag skriver ”du”

blir det ofta ett ”FU”

vad betyder det?

7.6

liv är arbete

jag vill göra det korrekt

jag gör det vackert

nu börjar livet

det som skulle bli ett liv

med egenskaper

7.7

mitt huvud är trött

lukten av nyplanterat

myntan har vissnat

på radion talar

Jonas Gardell om livet

och en väg ut

7.8

solen vill mig väl

jag tror inte på ondskan

bara människor

dagar utan sol

är dagarna som du fick

för att leva nu

7.9

om jag fortsätter

tala om vår och sommar

närmar sig slutet

varför skriver jag

i du-form nuförtiden?

jag är ändå jag

7.10

instängt. varmt. dagsljus

tid. tanke. huvud. ryggstöd

vi är inte här

i morgon blir det

en resa mot min familj

och en resa hem

7.11

ett botemedel

den osäkert självsäkra

dansar mot slutet

en flygtur över

de länder som du varit

när du letade

7.12

ståltrådsorkester –

flöjternas visslande sång

sjunger högt för mig

i rosa kostym

och heroinöverkropp

dansar och ler han

7.13

allt och rytmerna

vrålen tolkas som ilska

jag skriker ”kärlek!”

ett sätt att ta sig

från en plats till en annan:

börja i tanken

7.14

mer än tre dagar

alltifrån fuktbelagd hud

uppknäppta skjortor

vänner på besök

får mig att tänka att nu,

nu blir vi hela

7.15

någon annan strand

lukten av färskare fisk

kretsande fåglar

havet som vill mig

är bråkigt och ostyrigt

vill mig tillbaka

7.16

vägra ensamhet

alltings dova glädjerop

rakt genom fukten

molnen hänger tungt

och döljer julisolen

men den finns ändå där

7.17

ibland används filt

raderna märkbart färre

tankarna längre

gräset har torkat

på golfbanan i mitten

av vår utsiktspunkt

7.18

det är inte varmt

men det finns alltid värme

Ah! dessa dikter

fullmånen lyser

och får vågorna att dra

ett djupt andetag

7.19

min kropp domnar bort

huden blir svagt rödflammig

i havets kontroll

jag är nu ikapp

mig själv och alla andra

och går vidare

7.20

för första gången

ensam ute i vattnet

med salt på kroppen

vinden spelar med

sin egen tonalitet

en orm i luften

7.21

fåglarna sjunger

inte samma melodi

när solen gått ner

alldeles för sen

för taxering och solsken

men nu blir båda

7.22

när kroppen jobbar

längre än mänskligheten

någonsin håller ut

tänk, varje sekund

händer något som kan va’

helt ogenomtänkt

7.23

ett starkare hav

går att hitta någonstans

men jag vet inte

saltet och sanden

och i mitten så stolt, står

ett nytt parasoll

7.24

i fyra timmar

väntade jag på tiden

som aldrig anlänt

jag ritade träd

ett barn jag var med pennor

i verkligheten

7.25

fångad i dimman

rullandes in från havet

suddar ut bilden

som diskmaskinen;

fungerar när man kallar

på reparatör

7.26

när det ej är varmt

den här tiden på året

möter jag solen

jag blev en annan

en som trodde på livet

såsom det var tänkt

7.27

havet möter mig

inte på den tid jag har

att leva färdigt

men digerdöden

på medeltidsfestival

är något annat

7.28

jag glömmer min plikt

under värmeslagets filt

sover jag lugnt

han måste veta

stor och stark när det gäller

annars en vekling

7.29

idag kände jag

saltflingornas sträva smak

som folk, på huden

havet som vanligt

denna tiden på året

oberäkneligt

7.30

när havet är dött

vänder jag mig till asfalt

smärtan i fallet

natten anländer

ljuset gömmer sig för mig

i en kort reflex

7.31

det finns melodi

överallt egentligen

vem är domaren?

som solnedgången

strax innan mörkret kommer

med sitt blå täcke

[730haikus2019]

Juni - Milton

vårt tomma soffbord

blir lättare med tiden

vår egna husgud

när kroppen är tom

på konceptet: att känna

då gör det ondast

promenaderna 

längs en självlysande skog —

jag vågar gå in

jackorna hänger

inte längre på krokar —

titta bredvid dig

när allting är slut

somnar jag i harmoni —

jag öppnar ögat

idag ska alla

fira den svenska flaggan —

vart är jag nu då?

med åttiotre år

levereras närvaro —

se, allt han har gjort

jag öppnar brevet

ett tomt, bottenlöst kuvert —

vart är det andra?

friheten sprider

sig själv, över våran kropp —

du är fri, kompis

jag är så instängd

”livet” ger mig energi —

jag vet, det är så

den andra dagen

flyger mot sitt första slut —

välkomna, tack tack

den äldre själen

ropar i falsett: hej då! —

men nu är jag här

äpplet smakar sött

ändrar form under skalet — 

ska jag öppna upp?

fyra olika

samma, bekanta stämband —

jag är något djur

improvisation

några ord bygger mening —

nu ska det börja

rädslan skrämmer mig

ut i vildmarkens fanfar —

jag är inte bäst

trötthet är orden

bortsett från betydelsen —

är det här en dikt?

den sida jag läst

fastnar ibland i minnet —

just det, så var det

denna långa kväll

har gett mig allt som behövs —

tack allesammans

dagar kan ändras

skepnaderna utlämnas —

vad skönt det är här

mitt i sommaren

midsommarafton glöms bort —

äh, vi stannar här

ett andra besök

dit du nu lever lyckligt —

jag har saknat dig

storstädningarna

drar sig långt ut mot kusten —

äntligen färdig

ett läkarbesök

gör inte mycket skillnad —

okej, det är så

något känns säkert

efter midsommarhelgen —

jag är bara jag

helt ensam hemma

och rutinerna släpper —

hej, är ni hemma?

rullande åska

en annan kväll i juni —

herregud vad bra

sommarkvällarna

drar sig tveksamt fram på knä —

vad händer nu då?

en grupp människor

under en strålkastare —

ett, två, okej, nu

epilogens fade

ger sig tillslut i sin färd —

som Lou Reeds sad song

[730haikus2019]

Juni - Leif

Det var den dagen

minnet sviker mig inte

allt var som vanligt

blommor på bordet

som om någon fyllde år

eller hade dött

regnet piskade 

mot alla fönsterrutor

ändå som vanligt

då ringde du mig

och sa’ att allt var över

… den sista dagen

är slutligen här

och allt som vi har hoppats 

på är borta nu

människor samlas

på torg och på gator

en sista väntan

 en sista väntan

som var vi odödliga

eller ingenting

kanske var vi det?

ja, helt enkelt ingenting

var allting en dröm?

drömd i ett töcken

står vi nu där och väntar

på att få vakna

eller resa bort

längs vägar som vi anar

vägar som väntar

där tiden upphört

och inte existerar

inte heller rum

vi rör oss inåt

mot tillstånd där vi varit

men lämnat bakom

och någonstans där

finns en öppning i tiden

där allt får vara

vara som det är

få vara som det varit

en plats helt enkelt

stilla som vatten

stilla som en monsunvind

som börjar mojna

vi speglar oss där

och ser på andra sidan

genom en hinna

  en parallell värld

som liknar den vi varit

i så många år

liknar men inte

genomskinlig och vacker

obruten tystnad

vem sa’ att jag var

hemma där jag varit förr

i en verklighet

vem sa’ att solen

var orsaken till ljuset

och inte tvärtom

vem sa’ att himlen

var öppningen mot rymden

och inte tvärtom

vem sa’ att haven

var djupen som vi fötts i

och inte tvärtom

  vem sa’ att vi två

var gjorda för varandra

och inte tvärtom

nu slocknar ljusen

nu skymmer det i staden

nu tystnar bruset

nu brinner skogen

och bergen blir till aska

nu stannar världen

här står vi och ser

att allt som vi tänkt på

bara var en dröm

en dröm som har drömts

som skapats av en dåre

som kallar sig jag

  så har även du 

förvaltat dina dagar

och sen gett dig av

allting är stilla

stilla nu som aldrig förr

allting är stilla

  allt var som vanligt

minnet sviker mig inte

det var den dagen

[730haikus2019]

Maj

1.5

jag missade tåget

men tog mig till ändhållplatsen

iallafall 

man demonsterar

men ingen vet varför 

eller ens hur

2.5

bläck eller blyerts?

på papper hamnar ”idag”

men inte dagens

nu 

eller

aldrig

3.5

på skärmen syns vi

det vi en gång i tiden var

det som var i tiden

koltrasten

förbereder sig

i stillhet

4.5

först: Gitarr och Bas

när cymbalerna ringer ut

bäddas jag in

däckbytet

som gud

glömde

5.5

hårborsten i skåpet

väcker ofta uppmärksamhet

uppmärksamhet

hmmm

jasså?

jaha…

6.5

att leva som snö

när det egentligen är vår

på hösten

John Coltrane

översatt till svenska blir

Jan Koltrast

7.5

ljudet tonade ut

bortom alla lokaler

samlas i örat

det är just nu

många som ringer

och ber om värme

8.5

mr. Hodell

was never acquainted 

with mr. Smith

de enda 

som inte har flygskam

är fåglarna

9.5

valkiga händer

trycker inte på knappar

men styr vårt öde

vi skulle ses

på andra sidan bron där

kerberos väntar

10.5

vattnet speglas

av himlen under svåra

tider

rök på scenen

generalrepetition

in i dimman

11.5

väntan på detta

något som går att peka ut

men inte vill synas

lämnade Finland

fem i halv elva

och landade tio

12.5

ibland måste man

ta ett avgörande steg

när dagarna går

det blev 

din sista

dag

13.5

verkligheten 

behåller en obruten

kronologi

hade dig kopplad

trodde jag, men det var du

som kopplat mig

14.5

pennorna

återfår sin färg

igen

sorgen 

skjuts åt sidan

när vi spelar

15.5

tre rader

för att skriva något om

sommar

plötsligt en kyla

som blandar sig med sol

som det ska vara

16,5

tiden är

fortfarande utplacerad

någonstans i himlen

skolavslutning

i min ålder

jo, ta mig fan

17.5

vädret leker

längre fram i tiden

”se på mig!”

du gråter

och skrattar

och jag med dig

18.5

madrassen sjunker

närmare huvudets plats

i skrivande stund

igår

såg jag mig själv

som en annan

19.5 

myten om

Robert Johnson

fyller mitt rum

brevbäraren

är en budbärare

om man ser det så

20.5

staden

blev ljusblå närmare

kvällen

dagarna

blir längre nu

men vem har sagt…

21.5

Becketts trilogi

har legat intill mig

sakta vänt sida

väl beprövad

tog jag mod till mig

att be om stöd

22.5

sluta följa efter

säger fågeln till människorna

hängandes på tork

utilist?

så fan heller

interaktiv

23.5

vi kan vara

surrealister tillsammans

för evigt

målar in 

mig i ett hörn

av världen

24.5

jag torkar damm

allt blir så rent att till och med

dammråttorna trivs

hmmm

nåväl, sa hon

jag är med

25.5

ljudnivån ökar

luften öppen och vinden frisk

jag är lugn

congas är

ett ord som borde

användas mer

26.5

dagarnas skum

tröttheten och huvudets tyngd

krökt rygg

komponerar för

fyra kanaler

nej, fem blev det

27.5

”press play”

”record, pause, repeat”

en gång till

applicerbar

väl beprövad

ett undantag

28.5

ett samvetskval

att spendera sina pengar

låta de leva

meningslöst

allt är meningslöst

utom det menings…

29.5

jag är så ensam

men inte ensam nog

vi är ensamma

en skitmånad

på alla sätt och vis

är snart över

30.5

har jag fel

eller var det idag

allting började?

men ljudet 

finns där

och väntar

31.5  

sista dagen

nu återvänder jag till

de sjutton stegen

jag visste det

han behöver detta

så som vi

[730haikus2019]

April

1.4

det liknar mig själv

ansiktet som överlevt

ett gammalt album

dubbelt lager

skönheten i ljus, klockan

nitton noll noll

2.4

när morgonens grepp

släpper taget och vandrar

stilla mot natten

händerna blottade

lättare, tunnare skor

titta, jag flyger

3.4

en kvinna som drar

ett gammalt skåp i natten

med det som varit

hur kan det bli

ljust på morgonen

ljust ikväll?

4.4

barnen i skolan

låter pappersarken

fylla himlen

nu njuter vi

som mest av skogens 

sträva mark

5.4

för livskvalitet:

behandla varje småsak

som de viktigaste ting

nätterna

är inte outhärdliga

längre

6.4

regn och inte

gör kroppen orolig

som om…

jackans dragkedja

fastnar i det inre lagret

såhär års

7.4

ha itu

en haiku

ha i ku

bitande

kryper den genom

tunt lager

8.4

en metanivå

med säsongsord

och en twist

det finns alltid

en klubb att värma sig i

när det vänder

9.4

det är vitt 

på gatorna

jorden åldras

fortsätt blåsa

blås så hårt du kan

blås iväg

10.4

träden skjuter skott

mot snö som faller

den sista striden

låt mig falla

in i en uppknäppt rock

med hårda väggar

11.4

gruset borta

och här går jag 

som ett lejon

cykelstyret

berörs med försiktighet

av stela fingrar

12.4

ingenting

är luft

ändå bär den mig

en jacka

nästan uppknäppt hela vägen

skimrar metall

13.4

imma på glas

tusen droppar

som står enade

i den ihåliga

bussen har luften lagt sig

genomsynligt

14.4

solen igen

att jag kunde

glömma

mellan molnen

flämtar sommaren

i sprickorna

15.4

vår hund

i väntrummet

för överlevare

den första värmen

tar sina ägodelar

kapitulerar

16.4

tusen regn

kallas månaden

men i små doser

igår fick jag 

smaka på frihetens

salta extrakt

17.4

paraply

över huvudet

men under?

cirka åttio mil

i regn, moln och passivt ljus

fram och tillbaka

18.4

de vaknade med

varsin mask som skydd

mot natten

mellan den våta

och den torra marken

växer blomman

19.4

ljuset som

förebådar

ett annat ljus

raderna

blir inte längre

just idag

20.4

visste träden

att dagen skulle komma

än en gång

äggen letar 

efter oss, men hittar

enbart skalet

21.4

elva tusen meter

skymtar vi någon

annans solnedgång

idag är det påsk:

med händerna i fickorna

fångar jag läten

22.4

ögonen kliar

en tidsmarkör så god

som någon

allt är grönare

till och med asfalten

och himlen

23.4

såg en man 

som såg på en annan

i sin tur

utan täcke

hör jag hjärtats rytm i kudden

och somnar in

24.4

nu vet jag!

eller faktiskt inte

det vet jag

eskapister

bygger hem åt de livlösa

lyssnar på fåglarna

25.4

ligger efter

men är snart

ikapp

ett sprak påverkar

det är lättare att gå upp

på morgonen

26.4

är gud

på semester?

troligen

först på fredag

blir allt tydligare

i gryningen

27.4

åter igen

visar sig

nuet

i nästan fem timmar

sticker jag ut huvudet

och blir stark

28.4

jag är i centrum

av allt som är jag

men du är i ditt

på högre höjder

ler vi glatt, men desto lägre

förstelnad

29.4

en skymt av hägg

tydligen tog vi oss

hit igen

jag tror det är luften

hur den inte längre ligger

och inte längre finns

30.4

hundra år

Åke Hodell ler

och tar om

bränn upp allt

torra löv och vilda rop

försvinner i lågorna

[730haikus2019]

mars

1.3

mars är

en planet bara

en planet

krampaktighetens kraft

slår sig loss genom strängar

till lägre el-räkning

2.3

ett sjustavigt ord

melodifestivalen

fan för en tid!

”det här är luft”

sa han mot en nyvaken skog

vantarna i handen

3.3

jag är inte klar

liemannen som kom där

fick klara besked

under ögonen

samlas inte bara vatten

tyngden är lugnande

4.3

en poet

Q var namnet

och K var …

övergång, undergång

ibland beskriver inte bara 

synonymer samma sak

5.3

visst fanns det 

hinder, men bara

inom oss

en ensam bil

med större strävan än andra

tyst, skjuter bort värmen

6.3

vitt igen

vem hade anat?

inte det vita

än är det mörkt

resterna från pennan spred sig

snart tryggt i handflatan

7.3

halkade

och tog ett varv

runt jorden

när snö blir till regn

är mjukt lika mjukt, men

inte lika evigt

8.3

spröd luft

hade kunnat gå ut

men inte idag

föreställ dig att

allt som någonsin sägs

är ett steg till…

9.3

xx

och jag som 

trodde

skakiga händer

ett ganska nervöst skratt

fuktiga strumpor

10.3

ett moln

över stan

idag

kylan kryper varmt in

genom alla hål i kläderna

(o)avsiktligt.(..)

11.3

jag är 

medlem i något 

som är

mätaren lyser

men ligger tyst kvar på noll

jag har blivit lurad

12.3

författar texter

som handlar om sig själva

så här låter en

de rekryterar 

ifall något skulle brinna,

behövs det mer eld

13.3

Tom Waits på svenska

en gång till och en gång till

aldrig växa upp

bilen på väg

in i ett sammanbrott

jag, tryckt mot dörren

14.3

en tandpetare

som strängarna vibrerar

men också min son

när fingrarna 

fäster sig vid ostelheten 

dansar djur, i luften

15.3

min vän

från Norges sydkust

sänder låtar

det gjordes inte

av samma anledning

film och verklighet

16/3

examination

är ett enkelt mått

vid bakning

det ringer.

jag plockar upp telefonen

och hör mitt huvud

17/3

jag ville

ja vore en sång

om dig

jag skriver tidigt

vädret leker med känslorna

all text rinner av

18/3

nu

är vi

snart

klockan är mycket

är det egentligen mitt fel?

är det någon?

19/3

som Spinoza sa’

att få vara rationell

att följa sin röst

huden runt kraniet 

vill skjutas ut, springa iväg

jag torkar ut

20/3

hör du?

hör du du du

hör nu!

den dova rösten

sjunger inte längre

jag skrev inget igår

21/3

men mamma!

sa min lilla flicka

sen inget mer

att stå där

se sig själv i andras ögon

lyssna inte

22/3

nu snart

är jag ikapp

mig själv

jag tänkte: skrivfri kväll

men visst hade jag fel

ingen mat blir svält

23/3

någon 

som kallar sig

jag

irritation

men en lycklig trötthet

sluter ögonen

24/3

en dag som väntar

som kanske väntar på en

som inte kommer

ett lager mindre

sover jag ut idag

stannar jag imorgon

25/3

spegelneuroner

får mig att se människor

som medbrottslingar

den dag som svävar

i lögnaktig temperatur

blundar jag inför

26/3

tänkte på

dagar som gått

och kommit tillbaka

Använd påbörjat

Radera vid behov

Allt har ett slut

27/3

klubb tjugosju

varje månad dör

den här dagen

såhär ska det kännas

i skogen, en sommarnatt

när ljus inte har sol

28/3

jag har en vänskap

inom mig som vill bråka

och ställa till det

det finns ingen lycka

lika stor som misslycka

allt vi har

29/3

maktfullkomlighet

är ett av de fulaste

klädesplagg som finns

första gången

ridån avlägsnar sig

tydliggörs texten

30/3

en dag som idag

hade vi lovat att få

vara ärliga

föreställningen 

träder ut i doften

av fukt

31/3

för var dag som går

blir jag mer övertygad

om att vi gjort rätt

om vi fortsätter

förminska ramarna

sköter jag mig

[730haikus2019]

februari

1.2

sökte vi uppskov

från den annalkande snön

gömd i en regnrock

tänk dig att gå ut

i natt, utan något skydd

mot mörkrets käftar

2.2

fåglarna kvittrar

om ett sorts bejublat lugn

tidigt på jorden

en liten spegel

ser sig själv i mig, ibland

och ler lite blygt

3.2

jag förstod det då

på en motorcykelfärd

att det skulle gå

snälla ta det lugnt

jag är inte orolig

ljuset kommer snart

4.2

folk dör så konstigt

hette en bok jag hade

och det stämmer ju

rädd för mina ord

och ordets sanningsfaktor

”en evig vinter”

5.2

nu blir det blankis

säger damen i parken

sen dansar hon bort

som oktaverna

går jag fram med stora steg

tills skorna torkar

6.2

klarblå himmel nu

alla nyanser av grått

är som bortblåsta

sju trötta tankar

ingen halsduk runt min hals

leken är över

7.2

i Eskilstuna

vill jag inte ha kultur

utan mera sprit

äntligen en plats

där asfalt inte skvätter

fångad av ljuset

8.2

hunden är galen

springer som en vettvilling

genom tillvaron

med huvudet högt

jag halkar på vägen dit

Anthony Braxton

9.2

Anthony Braxton

tecknar med händerna

spelar med hjärtat

blir jag ej insläppt 

går jag med bestämda steg

runt hela världen

10.2

finns det manliga

eller typiskt kvinnliga 

ljud i samhället?

fortsätt sluka mig

jag ska ändå ätas upp 

av första solen

11.2

hemma hela dan

i ett fruset vinterland

väntar på Godot

gamla melodi

skrikande saxofoner

ta mig med er hem

12.2

nu talas det om 

musikens helande kraft

men vilken musik?

jag måste sova

måste jag sova sova

jag måste sova

13.2

en genomskinlig 

vinterdag är jag kanske

det enda som syns

november månad

är mörker. februari:

frånvaro av ljus

14.2

väntan är en drog

vindstilla, nu åker vi

mot evigheten

idag märkte jag 

inte alls av vintern och 

dess egna villkor

15.2

fortfarande grus

på alla trottoarer

jag är också grus

scenens befolkning

tillstånd av mellanförskap

tomma bänkrader

16.2

fyrverkerier

jag såg fyrverkerier

bakom en slöja

bussen åker fram

pendeltåget åker fram

alltid på väg hem

17.2

en tidig frukost

himlen så oanständig

av morgonljus

miniatyrer 

blir inte mycket större

i jämförelse

18.2

Bruno Ganz har gått

vidare, men nog har han

lämnat sina spår

luften klockan fem

det gotiska i Värmland

fukt på morgonen

19.2

räknar och räknar

kompositionsarvodet

räcker nog aldrig

det var på korset

han låg ensam i soffan

log, och blundade

20.2

det talas om vår

en svår tid för de unga

som lever mitt i

ord är inte språk

”eraser” kan man säga

är bättre än sudd

21.2

sjustaviga ord

underrättelsetjänsten

kan bli användbart

det hände plötsligt

nu blev ett eget ”idag”

imorgon väntar

22.2

artist, låttitel

album, låtnummer, genre

nu fattas konsten

att stanna hemma

ensamhet, provokation

ett modernt försök

23.2

avräkningstider

det kanske märks på den som

var där och sedan gick

jag har lagt fel kort

inget kan gå som tänkt nu

ta ett steg bakåt

24.2

för tidigt för sol

ändå så tänker jag så

vad skulle hända?

det spontana i

att välja blå himmel i-

stället för känslor

25.2

de låga molnen

som ligger där och väntar

på att avslöjas

där ligger förnuft

ser hägringar i vatten

tillräckligt länge

26.2

döden tänkte jag

skulle bli en resa bort

men också hemåt

mitt torra hårstrå

sträcker längre på stråken

än handens smärta

27.2

hundpromenaden

blir en anledning att se

hur jag förändras

dammet vill inte

som en bra upplevelse

men jag vill

28.2

så, nästa månad

bryter vi alla mönster

och slutar räkna

halka och slå dig

klaga över grusbristen

fast ord slår hårdast

[730haikus2019]

januari

1.1

årets första dag

lyser med sin frånvaro

jag sover länge

årets första dag

som skingrar det förflutna

kan bli din sista

2.1

köerna växer

på vägen mot Lissabon

trafikljusen flyr

förseningarna

kryper kärvt fram som regnet 

en varm sommarkväll

3.1

en två tre fyr fem

en två tre fyr fem sex sju

räknar stavelser

i ett köpcentrum

värmen trycker kunderna

utåt helvete

4.1

passagerare

på flyget mot Helsingfors

rör mig inte alls

ett till lager fukt

väntar på morgondagens

sista signaler

5.1

på råkall väg mot

Rönnells antikvariat

världen blir större

gummit på däcken

sjunger asfaltens visa

för första gången

6.1

bland goda vänner

låg isen på verandan

ute i Stavsnäs

en hatt placerar

sig själv på just mitt huvud

men måste snabbt av

7.1

ett underkylt regn

sprider sig som ett virus

som väntat på dig

Miranda July

visas i TV-skärmen

för tredje gången

8.1

i en egen värld

befolkad av djurmasker

spelas min musik

rulltrappan rullar

och på tid ska det bli dikt

men tiden stannar

9.1

grannen bygger om

gråtande slipmaskiner

valar som sjunger

mannens inställning

förändras och byter form

i ett hyreshus

10.1

ett tåg bromsar in

röken från en tid som var

aldrig mera krig!

helt totalt livlös

hon drar i alla snören

men den sov bara

11.1

telefonsignal

rösten hos min första vän

och hur lik den är

tryck på stopp för att

”föreställningens” hjärta

ej ska sluta slå

12.1

utropssignalen

spelar början på Misty

äntligen hemma

om fyra timmar

i koncentrationens bygd

sover jag ensam

13.1

kraxande fläckar

molnen flyr över himlen

kråkor i motljus

till slut är det slut

och jag återvänder till

mitt stökiga rum

14.1

i ett öde land

spelsäsongen är över

Alla blommor dör

att slå in och ut

paketet väntar på mig

väntar på min luft

15.1

någon fyller år

någon som är min kära

sedan tidens slut

är jag er framtid?

tack för allt du givit mig

älskar dig, mamma

16.1

decimeterdjup 

ligger snön där och väntar

ett oskrivet blad

strumpor i soffan

jag i en obäddad säng

resten på marken

17.1

vardagen finns där

och radion upplyser om

hundra gram rött kött

skriva i sängen

rubbar allt och lite till

lite, lite, till…

18.1

som om vi dansar

i cirkel runt en planet

saturnus ringar

två anteckningsblock

en kassettbandspelare

ett utkastat liv

19.1

Andrew Warhola

på moderna museet

andra tider nu

liv på Banhof Zoo

motsvarar din självdistans

vänd med ryggen mot

20.1

pålsundskanalen

alla skridskor som skrapar

med rytmisk finess

texten talar ej

sanningen ligger i mig

mellan raderna

21.1

alla dessa år,

sa du en gång, av väntan

nu finns du inte

fortsätt oavsett

kontinuerlig längtan

ja, det kommer fram

22.1

transformationen

från en kropp till en annan

men ändå samma

de godas blomma

växer inte på vintern

befruktar ondska

23.1

varför växer vi

uppåt och inte nedåt

som blommornas rötter

en diktsamling av

Daniel Boyacioglu

brinner i mitt grepp

24.1

vingklippt, besjälad

hur många dagar finns det

utan dalgångar

böcker i travar

hasar sig fram i källaren

mot beskrivet ljus

25.1

ha ha ha ha ha

ha ha ha ha ha ha ha

ha ha ha, nej du!

snön har lagt sig nu

lite för sent, helt ärligt

i januari

26.1

andas in och ut

fortsätt så några gånger

nej, längre än så

nio musikers

kakofoniska samspel

tänjer skönheten

27.1

födelsedagen

den dagen när du föddes

eller var det jag?

ni skapade mig

men just idag är det du

älskar dig, pappa

28.1

vitt på alla träd

på vägar och gångstigar

så vitt jag kan se

livet är mer än

en dammig fjärrkontroll

vi är ljud och bild

29.1

nollgradig värme

kan smälta den bäste vän

bland istapparna

gatan är skrapad

men all snö är försvunnen

nymålad asfalt

30.1

att stå först i kön

och få vänta på sin tur

som körsbärsträden

det digitala bruset

ett fönster ut mot gatan

sinnesstämningar

31.1

tänker på en bön

gud som haver barnen kär

nej, faktiskt inte

en månad slutar

torsdag den trettioförsta

när börjar nästa?