brkxzt

[brkxzt]

Efter en natt i en något bekvämare säng än vanligt på hotellrummet i Nagano, styrde vi kosan mot Jigokudani en timme nordost om stan. Jigokudani betyder ordagrant "helvetesdalen" och har fått sitt namn efter de naturligt varma källor som finns i området. Det är alltså inte undra på att aporna i området söker sig hit på vintern för att värma sig lite när snön ligger djup och termometerns kvicksilver ligger och vilar.

Lokaltåget från Nagano gick så långt som till Yudanaka, en by med många onsen (badhus) och ryokan (värdshus). Därifrån tog vi bussen till Kanbayashi Onsen, och avslutade med en 30-minuters promenad till själva apparken. Ordet park ska tas med en nypa salt, det finns inget avspärrat område utan aporna strövar fritt omkring som de behagar.

(1) På sidorna om vägen uppför berget stupade det nerför med vacker utsikt på köpet. Det var isigt och halt så man fick passa sig om man inte ville få sig en ofrivillig rutschkanetur. (2) Efter ett tag öppnade det upp sig och bergen runtom tornade upp sig. (3) En av de första aporna vi såg gissade vi var en mamma som letade mat efter sitt eller sina barn, hen återvände till ett gryt i en kulle titt som tätt och kikade in. Kanske var det någon därinne. (4) Väl framme vid själva badplatsen gick det inte att undgå att lägga märke till de här två. De små busade med varandra vr och närhelst de kunde, en gång såg vi den ena bita den andra i huvudet. Det såg sådär extra skönt ut. (5) Här biter de dock på kvistar. (6) En mor med tillhörande klängväxt, eller -barn om man så vill. (7-8) De var så vana vid människor att det gick att komma riktigt nära. De var dock inte rädda för att säga ifrån som en viss rysk herre fick erfara när han försökte ta för närgångna selfies med de äldre individerna. Gott så! (9) Jag ska inte säga att jag vet exakt vad det är de plockar från varandra, men att de njuter av det är svårt att argumentera mot. (10) Vi var där säkert en timme, och vips som det var kunde jag äntligen ta en översiktsbild på dem utan att en massa påklädda apor skulle störa.

[brkxzt]

(1) Av någon oväntad anledning hade Whoopi Goldberg just idag bestämt sig för att bada lite. (2) I informationen vi fick stod det att läsa att vissa apor inte brydde sig om att gå i vattnet, här ser vi ett bevis på just det. De här fyra satt på samma ställe hela tiden, precis på kanten. Mindre bebisar än deras var i vattnet så det var nog inte det det berodde på. Badkrukor! (3) Såhär majestätisk tänker jag mig att jag ser ut när jag går upp från poolen på Eriksdal...det är dit jag siktar i all fall. (4) En av de små gömmer sig från en överraskningsattack. (5) Till vänster i bild kan man se ångan som stiger från vattnet, temperaturen ligger på stadiga 41 grader. (6) På väg tillbaka tog vi vägen förbi forsen efter vattenfallet, det gällde att hålla i sig, glashalt var bara förnamnet. (7) De här brydde sig inte heller om att bada utan satt hellre på ett vattenrör som höll dem varma. (8) När vi gick tillbaka hade det börjat spricka upp, det är ju alltid trevligare med blått än grått som jag brukar säga.

Det var här och nu det var dags att göra bort sig lite. Efter att ha ätit en vansinnigt god chili-ramen (nudelsoppa) insåg vi att direktbussen tillbaka till Nagano skulle gå om en halvtimme. Perfekt tänkte vi och tog det lugnt. När det bara var fem minuter kvar började vi få bråttom och sprang åt busshållplatsen till. Vi hann precis ner till den innan vi insåg att det var fel station, från den här gick ju bussarna åt andra hållet... Det var alltså bara att springa upp för backen igen och vänta på nästa buss, 90 minuter bort. (9) Vi hade i alla fall tur med utsikten, det påminde lite om Hemsedal i Norge där jag åkte mycket nerför i mina unga dar. (10) Ett fantasidjur som överraskade oss i väntan på den där förbaskade bussen får avsluta den här rapporten från ett av de vackraste och mest intressanta ställen jag besökt, Jigokudaniyaenkoen. Åk dit om ni får chansen!

[brkxzt]

Nagano ligger 17 mil från vår stadsdel i Tokyo och är väl mest känt för omvärlden för det vinter-OS staden anordnade 1998. Det ligger även nära områden där snöapor gillar att hänga, så vi tänkte “Yeah!” och tog en fyradagarssemester.

(1) Bussen gick tio över sju på morgon från Nishishinjuku så det betydde att få upp strax efter fem. Skyskraporna brydde sig inte nämnvärt om vår trötthet utan stod som vanligt och var tjusiga. (2) Utsikten under fyratimmarsfärden var mestadels vacker med höga berg efter höga berg.

Väl framme låste vi in våra väskor i ett skåp på tågstationen och begav oss mot den enda egentliga sevärdheten i 300 000-staden, templet Zenkouji. Området bebyggdes första gången nån gång på 600-talet men huvudbyggnaden har brunnit ner ett antal gånger så den nuvarande är "bara" 300 år gammal. (3) På bilden ser vi första porten. Själva staden är uppbyggd runt templet, så det är lätt att peka ut traktens första arbetsgivare.

(4) Nagano är för japaner synonymt med två saker, soba (en sorts tunna nudlar) och oyaki (お焼き). Det sistnämnda syns på bilden och är enkelt förklarat en grillad degbulle med grönsaksfyllning. Varmt och förvånande gott, senapsrot gjorde mig lite rädd.

(5) Åter till målet för dagen, här ser vi huvudbyggnaden i all sin vinterprakt. (6) Vid ingången hängde templets egna symbol på flaggor, ett sorts praktfullt träd. Templet är buddhistiskt så det kanske är trädet han den glade tjocke killen satt mot när han fick sin uppenbarelse? Vem vet, inte jag.

(7-9) Vi promenixade runt ett tag och kollade på tjusiga och gamla prydnader innan det var så kallt att jag slutade känna mina knän. Då var det dags att vända tillbaka ner mot stationen och checka in på vårt hotell för de kommande dagarna. Sista natten ska vi tillbringa annorstädes, var det är får den som lever...se.

(10) Kvällen avslutades med just traktens specialitet, kylda soba som doppas i buljong eller te, och karaage, friterad kyckling. Gott och fint att titta på. H käkade tofu och ris, räddningsplankan på restauranger i det här landet.

Imorrn ska vi hälsa på aporna!

[brkxzt]

Gott nytt år kan heta två saker på japanska, beroende på om det faktiskt blivit nytt år eller inte. I december säger man よいお年を / よいおとしを / yoi otoshi wo, och i januari är det istället 明けましておめでとうございます /　あけまして / akemashite omedetou gozaimasu. Oavsett vad så är det tradition att börja året med att besöka ett tempel. Fair enough, vi gjorde slag i saken och åkte till Asakusa, en stadsdel som både ser och känns genuint gammal, med rader av porslinsbutiker och traditionell mat. Inga McDonald's i varje gathörn, även om det såklart går att hitta hamburgare även här.

Asakusa har flera tempel men det största är även det mest välbesökta runt nyår. Vi låg och sov det mesta av nyårsdagen så den 2 januari hoppades vi på att tempelbesökandet redan skulle vara avklarat för de flesta. Tjena. Alla och hans moster var där, många olika asiatiska nationaliteter har liknande traditioner så även de ville vara med på ett hörn.

(1) Kaminarimon (雷門) betyder åskporten och det är den man går genom när man ska mot templet. (2) På vägen går man i en slags affärskantad allé men jag tror tyvärr inte det blev så mycket sålt just den här dagen, att stanna och kolla på nåt var väldigt svårt eftersom folkmassan hela tiden rörde sig framåt. (3-6) Vi hade tur med vädret, det var väldigt klart och fint, men samtidigt väldigt kallt. Jag hade där och då ännu inte köpt nån vinterjacka, men det har jag nuu. Hurra.

(7) Väl framme vid själva tempelöppningen satt munkar och mässade vilket adderade till stämningen. Några civila japaner satt också innnför avspärrningen vilket fick oss att tro att man kan boka någon sorts ceremoni där man ber för någon nyss avliden eller dylikt. (8) Skarpsynt vän av ordning ser en polisman ståendes i en bur och undrar självklart varför han har bosatt sig där. Jo, det är för att det är kutym att skänka (slänga) ett mynt och sedan be för det man vill att det nya året ska innehålla, eller inte innehålla. Men eftersom ingen kom fram till själva pengatråget så var det Vilda Västern och folk langade mynt till höger och vänster, så man förstår att vissa ville skydda sig. Jag såg även en 10000-yenssedel (runt 650 spänn) på marken så vissa menade allvar med sina önskningar.

(9) När vi väl var ute igen passade jag på att dra nytta av alla matstånd runtom och slafsade i mig en mycket välsmakande yakisoba, stekta nudlar med grönsaker. (10) Avslutningsvis gick vi in i en souvenirbutik där jag fotade ett självklart inslag i Tokyo, mobilsmycken.

Till nästa gång, ströva lugnt!

[brkxzt]

Idag har jag gått fyratusen mil känna det som, så nu ligger jag mest och slappar i sängen och lyssnar på julradio.se och äter bläckfiskringar. Således ännu ett hopkoksinlägg, hokus pokus. (1) Jag och H tog en tripp till Ueno och gick på Yamashiroya, en leksaksaffär i sju våningar som har allt. Allt. Och antagligen lite till. Utanför träffade jag på ett floating head från serien Attack on Titan. (2) Pimpad dryckesautomat. Automaterna heter 自動販売機 / jidouhanbaiki och betyder ordagrant själv-köps-maskin, alltså en automatisk köpmaskin. Att de finns typ överallt och säljer allt från dricka till glass till choklad och mackor gör livet bara en smulare lättare. (3) En av de prylar jag kom hem med just den dagen var ett litet stormkök i miniatyr och någon sorts parkeringsvakt. De passade hur som haver väldigt bra ihop. (4) Jag och Marcus åkte till Odaiba, och tog såklart vägen förbi mitt favvoställe Shiodome. Här ett praktexemplar på husfronten. (5) Marcus testade ett SMB-flipper som var lite halvlångt, ännu ett exempel på att japaner gör grejer i den storlek de tycker passar, ofta väldigt litet. (6) Maskoten från nationalparken Hakone hälsade glatt på oss. Det är för övrigt väldigt vackert i Hakone, och har man tur med vädret ser man Fuji-san (ja, berget) på väldigt nära håll. (7) Kunde inte låta bli att låta gamle goe RX-78-2 vara med på ett hörn. Man blir ju glad bara av titta på honom! (8) På kvällen bjöd Tsubasa och Yoko med oss på okonomiyaki i Komagome. Stället hade dock en liten twist mot vanligt, man fick dem serverade och hade stekbordet mest för att hålla maten varm. Kocken och tillika ägaren var väldigt trevlig och var snabb med att rekommendera nihonshu när vi efterfrågade expertis. (9) En såndäringa kålpannkaka med massa göttigt innehåll, har dock dålig koll på vad just den här innehöll, vi stoppade i oss en del olika. Gott som snus! (10) Dagen efter var en söndag och den tillbringades med näsan i skolböckerna. Den här gången på Filbert Step's, ett kafé i Shibuya. Jättebra kaffe och god soppa, rekommenderas varmt. Nu ska jag tillbringa resten av kvällen med att tänka på vad min lärare kommer säga om hur proven vi gjort gick... Iiih.

[brkxzt]

Äh, nästa vecka har vi tre prov men den här kvällen är redan snart förbrukad så jag slänger upp några nya bilder till folkets stora jubel. (1) Jag och Marcus besökte 8bit Café i Shinjuku 3-chome, och han kunde stolt visa upp bilden och hälsningen han ritade i ett av deras block för tre år sen. (2-5) Första advent anordnade Swea, en organisation som tydligen finns över hela världen, en julmarknad på svenska ambassaden här i stan. Förutom att de vid sidan om köttbullar och pyttipanna serverade paella och tyska korvar var det en trevlig tillställning. Jag är dock fortfarande lite sur över att julmusten hade hunnit ta slut innan vi ens hunnit in. (6) Vår skola ligger som tidigare nämnts i Tokyos Koreatown och då och då äter vi koreanskt till lunch. Starkt och gott brukar det vara, en skön kontrast till det salta japanska käket och köket. Här förrätter, sushi, omelett och nudelsallad. (7) När vi var i Kichijoji på ärenden passade vi på att besöka Meteor, en affär Marcus tipsade om. Mycket kul att titta på, även om priserna var lite höga just för min plånka just där och då. (8) På väg till en hamburgerrestaurang i Ikejiri-Ohashi sprang vi på en ball hoj. (9) Nyår närmar sig med stormsteg och då sätter man upp såna här lite överallt. Den vinkande katten, manekineko, är såklart närvarande. (10) Jag tog en promenad mellan Gotanda och Osaki och knäppte en fin skymningsutsikt. Imorgon är det att skriva uppsats som gäller, wish me luck!

[brkxzt]

Ännu ett hopkok av bilder från några dagar i städernas stad.

(1) Träden på South Terrace i Shinjuku är julprydda helgen till ära.

(2) Är man i Koenji bör man besöka Fatz’s och äta en riktigt bra burgare, gjord av den fryntlige Fatz Himself.

(3) Inne på klubbar kan man få information om hur toaletter beter sig när ingen ser på.

(4-5) Genki Sushi är en kedja som har som koncept att erbjuda rullbandssushi med en twist. Man beställer via en tryckskärm och vips så glider maten fram till en. Kom ihåg att trycka tillbaka brickan bara, annars blir den lilla maskotkycklingen ledsen i ögat.

(6) I Shibuya har en relativt ny skyskrapa byggts de senaste åren, Hikarie. Vi åkte upp och tittade på utsikten. (7) Så här ska Shibban se ut om år 2027 är tanken. Hela stationshuset är borta och fem nya skrapor kommer att pryda området. Himla mysigt tilltag. (8) Borta i fjärran ser vi Nishi-Shinjukus skyline.

(9) Inne på varuhuset Isetan hade de av någon underlig en vansinnigt stor staty av en samisk flicka.

(10) Vi avslutar bildspelet med en fika på Hands Café och dess uteservering.

Vi ses när jag hittat ut ur tentadimman!

[brkxzt]

Slutet på terminen närmar sig och därmed ökar också pluggfrekvensen, därav avsaknaden av uppdateringar från min sida. Jag tar fortfarande drösvis med bilder, så sitt i båten mina damer och herrar. Just den här historien utspelar sig för runt två veckor sen, i en magisk stadsdel av Tokyo som heter Akihabara. Det hade kungjorts att en mässa skulle hållas, till åminne av Kejsar Gundams stordåd och bravader. Där slutar julliknelserna och vi återvänder till nutiden. Gundam är för övrigt namnet på en viss sorts robottyp som figurerar i flertalet animeserier och i form av leksaker och modellbyggsatser. Jag var hursomhelst väldigt pepp på att besöka mässan, och hade även läst om att vissa modellbyggsatser i begränsad upplaga skulle säljas. Exklusiva grejer är alltid kul så nån sån ville jag lägga vantarna på. Vi åkte dit efter skolan och letade upp skyskrapan (såklart!) där mässan skulle hållas. (1) Med spänd förväntning stegade vi upp för en lång trappa och möttes av...världens längsta kö. Nu överdriver jag ju, men det såg inte särskilt inbjudande och spännande ut. Efter ett tag gick det upp för oss att om man även ville köpa nån av de förut nämnda byggsatserna var man tvungen att ställa sig i en annan kö. Nej, fel, ställa sig i en kö som sedan ledde till en annan kö där man till slut fick en lapp med en tid på, den tiden skulle man komma tillbaka och ställa sig i den första kön. När man väl avklarat allt det fick man lova att köpa det man valt, men bara det och inget annat. För att komma in på mässan var man tvungen att gå ut från köpområdet, gå runt hela byggnaden och sen in genom en annan dörr. Puh. För att göra en oerhört lång historia lite kortare fick jag till slut min papperslapp som deklarerade att jag skulle komma tillbaka två timmar senare för mer skönt köande. (2) Den tiden slog jag och Marcus ihjäl med att gå till en retrospelsbutik jag inte besökt tidigare, och med att äta kimchi-, kött- och risskål. (3-4) När jag återvände väntade en timme till av kö, som jag spenderade med att kika på utbudet. Sen var jag faktiskt inne och kunde köpa en Nu Gundam Ver.Ka Mechanical Clear. Det speciella med just den här utgåvan är att en stor del av figurens rustning är gjord i genomskinlig plast istället för i vit. Efter att ha lämnat över 7000 yen och fått en påse gick jag runt huset och in på mässan som var gratis. (5) Nya Beargguy Family visades upp, en fin variant i blått. (6) SD (Super Deformed) är en serie figurer som är mindre i storleken med stora huvuden och ögon till små kroppar. Det ses som lite gulliga proportioner. (7) Pärlan på mässan var en PG Unicorn som släpps nu i dagarna, 13 december. För att inte behöva skriva spaltmeter om vad en PG är kan vi bara nöja oss med att den kostar runt 1300 att köpa, är 30cm hög och mest jävligt ball. (8-9) På slutet av rundvandringen visades upp figurer som japanska kändisar hade fått vara med och designa, i alla fall färgmässigt. Lite skrikiga kanske men väldigt kreativt utformade. (10) Hemmavid visade jag stolt upp mitt byte för andra entusiaster på nätet. En lång men väldigt trevlig kväll var till ända.

[brkxzt]

Vi tog en prommis från Akasaka till Shibuya och jag fick känna mig så där skönt framtidig igen. Vi åkte till Akasaka, en station som ligger nära Roppongi, ett område känt för att vara poppis bland turister och utlänningar i allmänhet. Jag har inte sprungit runt där särskilt mycket alls då det mesta är rätt tillrättalagt och "Europafierat" för att passa affärsmän från västvärlden. Ryskägda nattklubbar ska det tydligen finnas gott om, och man hör sällan bra historier om besök där. Akasaka skulle ändå ha bra vegetarisk mat, i det här fallet falafel i pitabröd. Vi letade efter ett ställe som skulle heta Great Pita. När vi väl hittade det fick vi nån kryptisk förklaring av en man som sade att de var "sold out". Hur kan kan ha sålt slut på det enda man säljer, och dessutom vid halv två på eftermiddagen är en gåta. (1) Vi bet i det sura fikonet och gick nästgårds istället, till ett burritoshak. De i kassan ville hellre prata engelska så så fick det bli, på så sätt kunde man i alla fall be om lite stark mat utan att känna att man förolämpade kocken. (2-9) Resten av dagens bilder är från promenaden till Shibuya, en väg som tog runt en timme att knata. Vi gick på en rätt tråkig bilväg men utsikten blev då och då väldigt vacker, i alla fall om man som jag gillar skyskrapor. Den enda jag kan namnet på är (5), Mori Tower. Där har jag åkt upp för några år sen, utsikten var vidunderlig. Till slut var vi framme i den byggarbetsplats som är Shibuya. De hR en rätt omfattande plan för stationsområdet som man kan se på bild (10). Om 13 år ska allt vara annorlunda och påbyggt, fyra nya skrapor ska upp och fotgängarna ska få mer plats. Jag följer utvecklingen med spänning, det enda som är tråkigt att inse är att jag kommer vara 46 bast när det är klart...

[brkxzt]

En resa till himlen! Nästan. Helenas klasskompisar skulle åka till Takao-san och det var klart som korvspad att vi hängde med. Takao är namnet på ett berg och san kan betyda olika saker, men det finurliga är att det både betyder "herr", som i "Herr Takao", och berg som suffix, alltså berget Takao. Vi möttes i Shinjuku en söndagmorgon ohemul tidigt, redan vid halv åtta. Detta efter en lördagskväll med gyoza och en del öl, mind you. En timmes tunnelbanefärd senare var vi i Takaosanguchi och steg med raska kliv i samma riktning som alla andra där (1), mot berget och 3,8 kilometers promenad uppför. (2) Redan efter några hundra meter började jag förstå varför just det här området är väldigt poppis bland Tokyo-bor som vill se höstfärger och få lite frisk luft. Det var vackert va. (3) Vid en av rastplasterna tog jag en bild över utsikten, och som man kan se finns det gott om berg runtom, och mest överallt i landet annars också. (4) Efter ett tag kunde man börja skönja Stor-Tokyo, men det var rätt dimmigt så här tidigt på dagen. (5) Andra var mer förberedda för höst än jag, jag hade varken mössa eller vantar på. (6) Mäktigt var ordet sa Bill. (7-8) Högst upp såg vi lite av det som alla japaner vallfärdar för, höstfärger eller momiji som det också heter. Än så länge var det rätt sparsmakat med just detta, någon vecka till hade vi kanske kunnat vänta men då hade det å andra sidan varit ännu mer fullproppat med folk. (9-10) Det fanns också vita fina strån lite överallt, undrar vad det kan ha varit för ogräs.

[brkxzt]

Efter att ha varit duktiga och tagit den naturskönaste men mest ansträngande vägen upp passade vi på att slappa lite och tog en annan mer turistig väg ner. (1) Här ett tempel med bergsdemonen Tengu, en riktig typ med vingar och lång näsa. Lite som en tjock version av Pinocchio alltså. (2) Hund med dåligt bordsskick, tvingas bära hakklapp. Det skulle ha kunnat vara en sketch i Gäster med gester...hm. (3) Toori-porten matchar trädens färger. (4) Jag kände mig modig och gick på sötsakerna utan att tänka mig för. Det ni ser är något som heter dango och det är precis vad det låter som. Knådat ris som grillas och sen dränks i något av det sötaste jag ätit, någon sorts karamellsås gjord på sojabönor. De första två tuggorna var helt okej, de efterföljande typ hundra var mest ett utdraget rop på hjälp. Huva, aldrig mer. (5) Nu hade det allt klarnat upp lite och solen tittade fram då och då, utsikten över Staden med stort S var magnifik. Dock svårare att fånga på bild, ni behöver alltså åka dit för att se det med egna ögon. (6) Vi passade även på att besöka en djurpark, eller rättare sagt en appark då inga andra djur utom en och annan vilseflugen mygga vistades. Där ställde både apskötaren, vi kan kalla honom Mannen med den blåa hatten, och aporna till med show til publikens stora glädje. Mannen med den blåa hatten pratade dock alldeles för snabb japanska för att jag skulle förstå allt men med tanke på åskådarnas jubel vågar jag påstå att det är en riktig klang- och jubelföreställning. (7) Nu var vi nästan nere igen och man kan i bildens mitt se alla som ännu inte ens börjat ta sig upp för berget. Mitt tips till de som tänker bestiga detta berg är alltså att gå upp i superottan, det lönar sig. (8) Vi lämnade Takaosanguchi med minnet av ett eller flera gula träd som vinkade ajöss. (9-10) Eftermiddagen avnjöts med en burgare på Vanguard Diner i Shimokitazawa och ett photo opportunity med en nyckelpiga i Sangenjaya. På det hela, en mycket trevlig och kaloribrännande dag.

[brkxzt]

Det blir bara mörkare och mörkare…

Även här där vintern är särskilt sträng märker man att det börjar bli mindre ljus och mer kyla ju längre tiden går mot nytt år. Idag var första dagen jag kände mig tvungen att klä mig i höstjacka, har nöjt mig med luvtröja innan. Mössa och vantar behövs inte riktigt än, förutom när man cyklar, men jag är väl förberedd så bring it on å du jappevintergud.

Förra fredagen skrev vi som sagt stort prov och firade med lite kalas på kvällen. (1) I Shinjuku beundrade vi en bil målad efter färgschemat från en tecknad serie vid namn Neon Evangelion. Tjusig, men kanske en smula skrikig. (2) Väl där och på elektronikvaruhuset Bic Camera kände jag för att unna mig en liten present, och köpte ett japanskt WiiU. Konsolerna är ju regionsbundna så på den här kan jag spela de lir som aldrig släpps på den europeiska marknaden.

(3) Vi slog till med en liten fest hemma i Sanja, skolkamrater såväl som Marcus på besök från Sverige spelade Mario Kart 8 och drack nihonshu, umeshu och rödvin tills sista tunnelbanan gick. Mycket trevligt och värt att göra om.

På lördagen åkte jag och Marcus till Akiba för att som vanligt där, titta på prylar och pryttlar i drivor. (4) Stötte på en underbar Rockman-affisch som jag var sugen på att sno med mig men kom på bättre tankar när jag insåg att jag faktiskt vill stanna i landet lite längre till. Rockman är för övrigt Mega Mans originalnamn, och syftar på musik istället för mega-ultra-super-nånting.

(5) Även i Akiba finns höga hus. Här ett särdeles vackert exemplar. (6) På kedjan Mandarake säljs allt mellan himmel och jord på sex våningar, här ett antal äldre utgåvor av Bomberman-figurer. Himla roligt lir att spela fyra på samma gång, man kan antingen vara snäll mot varandra eller förlora de få vänner man har, det är upp till var och en. (7) Glas och betong gifter sig så vackert, inte sant?

På kvällen åkte vi iväg till Komagome hem till vår vän Tsubasa för gyoza-party. Han och hans flickvän Yoko hade förberett fyllningen men att slå i den i deg gjorde vi allihop. (8) Resultatet blev ett fyrtiotal fylliga knyten som bara väntade på att få bli tillagade och uppätna. (9) Yoko skötte maskineriet, det är en sorts portabel gasplatta med stekpanna så man kan sitta i vardagsrummet och laga mat. (10) Resultatet innan vi kastade oss över dem med ätpinnarna i högsta hugg!

Dagens ord: 餃子 / ぎょうざ / gyouza / japanska degknyten med fläskfärs, grönsaker och kryddor

わあ、餃子食べ過ぎたよ。お腹が痛い。

Uff, jag har käkat alldeles för många gyoza. Jag har råont i kistan…

[brkxzt]

Hopkok! Eftersom förra veckan bestod av typ plugg, plugg och lite mer plugg har det inte blivit mycket till äventyr egentligen, varje dag har sett ungefär likadan ut. Vakna, skola, hem, äta, plugga, sova. Men i fredags hade vi till slut det däringa mitterminsprovet och kunde i alla fall pusta ut litegrann under helgen. Blandade bilder från den senaste tiden följer. (1) Tjusig skrapa i Akiba, (2) där man också kan springa in i Danboard från serien Yotsuba. (3) Varje vecka ska vi skriva en uppsats om ett bestämt ämne, den här gången var det "Jag och japanska". Lite bakgrund om hur länge man pluggat, varför, vad man tycker är svårt och lätt, vad man planerar att använda den till i slutändan och så vidare. (4) Mister Donut är en kedja som serverar, ja precis, munkar. Vi har en här i Sangen-jaya precis vid stationen så ibland händer det att man smiter in och köper sig ett litet mastigt men smarrigt bakverk. (5) Jag kunde inte låta bli att köpa den här flaskan med nihonshu, björnen heter Kumamon och är maskot för en Kumamoto kommun i södra Japan. Efter provet gick vi till en arkadhall och lirade upp några hundrayenare. Sex spänn per spel är fullt godtagbart. (6) Min klasskamrat Kai-Shen från Malaysia spelar nåt sorts mystiskt kortspel, fråga mig inte hur det fungerar... (7) Jag testade Puyo Puyo, ett pusselspel där det gäller att föra ihop blobbar med samma färg så de försvinner och man får poäng. Himla trevligt tidsfördriv måste jag tillstå. (8) Tuff robot från antagligen tufft och svårt spel. (9) Frida var modig och testade ett av alla rytmspel som finns. Här skulle man i takt med musiken i en låt av eget val trycka på knapparna på sidorna och också dra på touchskärmen i rätt ordning och hastighet. Det såg kul ut, måste prova nästa gång. (10) Öl-kylen på Bic Camera får högt betyg, de säljer en massa roliga japanska mikrobrygder såväl som de stora märkena. Recensioner utlovas! Dagens ord: 作文 / さくぶん / sakubun / uppsats. すみません、猫は私の作文を食べましたけど… Ursäkta, men katten åt upp min uppsats...

[brkxzt]

Okonomiyaki tsukurimashou!

Meningen ovan är så klart på japanska och betyder “låt oss göra okonomiyaki”. Det långa konstiga ordet är en sorts pannkaka gjord på riven kål, smet på ägg och mjöl, och till sist ungefär exakt vad man vill. Det är det roliga, man kan prova en massa olika innehåll och få annorlunda smakupplevelser. Lite som ett Kinder-ägg alltså.

Vi åkte till Harajuku och gick på ett ställe som specialiserat sig på just okonomiyaki, men där man också kan beställa monjayaki och yakisoba. De sistnämnda rätterna kommer jag att få chans att skriva om framöver, de förtjänar egen uppmärksamhet.

Varje bord på restaurangen har en inbyggd stekyta och man lagar sin egen mat från de ingredienser man får in. (1) Jag valde en “modern specialitet” som de kallade den, med skaldjur såväl som nudlar och lövbiff. (2) Man blandar ihop allting och får till slut (3) en sörja som inte ser så aptitlig ut. Men sörj ej för sörjan, nu ska alltihop ut på stekbordet och fräsa några minuter. (4) Nudlarna och köttet ligger vid sidan om så länge. (5) Pannkakan är vänd och ovanvåningen fräser och puttrar.

(6-7) Tadaa, maten är klar och det firas med att ösa sjögräspulver, grillsås och tonvis med majonnäs på den ståtliga kreationen. Sen är det bara att hugga in, det är ingen risk att man går hungrig efter en så här best, det är mycket mat.

(8) Utanför toaletterna fanns mycket att titta på. (9) På vägen hem stötte vi på Crazy Cat Man och hans typ nio skyddslingar.

Dagens ord: お好み焼き / おこのみやき / okonomiyaki / japansk friggin’ awesome kålpannkaka

[brkxzt]

Skyskrapor är livet!

I onsdags efter skolan skulle vi i vanlig ordning plugga och göra läxor efter skolan. Just den här dagen föll valet på Nishishinjuku som betyder västra Shinjuku, en av de största stationerna i stan. Området är hem till många stora och antagligen viktiga japanska företag inom bank och förs��kring, och hur utmärker man sig bättre än att förlägga sin arbetsplats i några hundra meter glas, stål och betong?

(1-3) En av de vackraste byggnaderna jag vet är just denna, Sompo Japan Building. Jag tror det finns en med liknande böljande form på Manhattan, med det här är originalet från 1976. Mäktig. (4) Sompo tillsammans med sin lika höga granne, Nomura Building.

(5) Relativt nybyggda Mode Gakkuen Cocoon Tower från 2008 är också grymt tjusig, påminner om Londons Gherkin.

(6-7) Här pluggar vi i skuggan av Mitsui Building, i ett litet grönområde mitt bland all stad.

(8) Tokyo Metropolitan Building är det gratis att åka upp i och blicka ut över stan från en 243 meter. Det står på schemat, måste bara hitta den perfekta tidpunkten för att kunna ta läckra kort.

(9-10) På vägen hem var vi förbi Shimokitazawa och hade pannkaksfest och ölinköp, den orangea med den hornprydda björnen på drack jag häromkvällen, pumpabärs!

Dagens ord: 摩天楼 / まてんろう / matenrou / skyskrapa

[brkxzt]

Vi behövde ett break från stad och betong (inte egentligen) och tog cykeln ut till Todoroki. Trekvart från Sangen-jaya där vi bor ligger en station som har nåt rätt speciellt, en ravin som låtits vara och som genom åren fått växa och blomstra så det står härliga till. Det är det närmare jungel jag varit och en skön kontrast till Japans vanligtvis lummiga bergssluttningar. (1) När vi gick ner för trappan till vandringsstigens början kom en katt fram och hälsade på oss. Han verkade dock snabbt inse att vi inte hade nåt att bjuda på och jamade missnöjt åt det. (2) En av ett antal tjusiga broar som går rakt över ravinen på ovansidan. (3) Jag hade köpt med mig mellanmål i form av en svart sesam och bönbulle, den var rätt torr men gick ner ändå. (4) Vägen fram på ena sidan vattnet bjöd på häftig miljöer. (5) De modiga kunde välja att spatsera fram på hala stockar istället. (6) Här kom vi fram till att Setagayas ("kommunen" vi bor i) alla spöken och vålnader bor. (7) En trappa upp från ravinen låg ett tempel som vi glatt traskade upp till. (8) En hel del besökare var där, vissa bad medan andra picknickade med vin och tilltugg. Det måste vi också prova lite längre fram, gärna när det blivit lite varmare. (9) Vid sidan av templet låg det här lilla huset med tillhörande lyktstolpe och röd bro, vi funderar på att göra det till sommarstuga. (10) Ravinparken bjöd på en massa skön bambu, såndär man inte riktigt tror är på riktigt innan man ser den med egna ögon. Det var inte plast. Nöjda och belåtna lämnade vi Todoroki och hojade hem de fyrakommaåtta kilometerna till Sanja.

[brkxzt]

Halloween är här liksom hemma en högtid som mest förknippas med maskerader och en anledning att få festa till det lite extra. Vi ville inte vara sämre utan gick på rockabilly-klubb i Shindaita, uppklädda såklart.

Jag gick hela veckan och sköt upp kostyminköp eftersom jag hade så dålig fantasi. Efter skolan på fredagen åkte vi till Shinjuku och gick till Don ki hote (Don Quijote), en enorm affär i typ fem våningar som säljer allt man kan tänka sig, ofta billigt och med tveksam kvalitet. Just utklädnader, smink och peruker har de i massor och eftersom också resten av Tokyo hade bestämt sig för att köpa kostym just där och då blev det vansinnigt trångt. Till slut kom jag i alla fall därifrån med två huvudbonader och en röd kroppsstrumpa. Jag kunde inte bestämma mig för om jag ville vara guldfisk eller bläckfisk så jag köpte båda mössorna. (1-2) Guldfisken vann dock med en hårsmån så bläckis fick stanna hemma just den kvällen.

Eftersom vi bor på gångavstånd från Shindaita, som för övrigt ligger väldigt nära Setagaya-daita där vi bodde 2007-8, bestämde vi oss för att gå. Det var dock längre än vi trodde och eftersom jag hade köp ett par för små röda tofflor blev det till slut väldigt obekvämt också, men vi traskade på i godan ro. (3) När vi kom fram gick efter en stund ett band på som spelade hellre än bra, om vi säger så. De var rätt roliga att titta på men sångerskan skulle behöva en lektion eller två. (4-5) Los Rizlaz öser på, riktigt svängiga. (6) En The Goonies-referens!

(7) När man inte orkade stå kunde man gå till ett sorts barområde med stolar och bord och vila fötterna en stund. 600 yen för en Hitachino White Ale är inte jättedyrt men jag har fortfarande inte hittat dem i affären. Underbar bira.

(8) Mot slutet gick Sannas kompisar på, han till höger hade världens läskigaste mask, lite Michael Myers-stil på den. Och ni vet vad man säger om seriemördare, de ska man hålla sig borta från, annars kan man dö. (9) Som den här killen redan gjort.

(10) Helena, Ellinor och Sanna approves of the kväll. Det här var nog när det började närma sig hemgång, klockan är nog närmare fyra.

Vi tog taxi hem, jag hade inte pallat att knalla! Dagen efter sov vi alldeles för länge, men det var vi värda.