calle-dnd - Tumblr blog

[calle-dnd]

Iturs hammer gets boosted

An Old paladin (Sheridan) spirit seeks up Itur and tells him that Helm is noticing Itur for his deeds. He tells him that it is time for Helm to reveal that the hammer Itur has is the most famous Hammer of Thunderbolt.

The hammer begins to glow and all rust and dirt falls away. A beutiful hammer is beneath!

And himself must confess, that he has Ben stuck as a sprit due to his envy of his friends.

“I have Ben searching for answers everywhere and in all this time it was within my reach. I just had to trust in my friends. Thank you Itur for opening my eyes and heart.”

The sprit begin to dwindle in light and fades slowly away.

“The hammer was mine for many years. Together with my gauntlets and belt I was a mighty force to be reckoned with!

You will find the gauntlets at the Hill Giants lair and the belt is hidden within the Ironslag there the cunning Duke Zalto is spreading evil and cruelty into the North. Helm trust in you, as do I..

Blessed be you Itur, now I can rest, blessed be you…”

[calle-dnd]

Flashbacks för Mott

För de som ej var med och spelade, Mott hade en inre strid med en ond magiker som vile fly sitt "fängelse" och ta över Motts kropp. Detta hade pågott sedan Mott var liten och nu var det dags för att fullborda verket... (och ja, det blandas vilt med svenska och engelska. Bara att stå ut med :) )

FLASH

Mott är liten pojk. Karavan med sina kompisar. Mörkt.

Sand. Monster. Rädd. Så rädd.

En svag röst, "jag kan hjälpa dina vänner och dig, men du måste hjälpa mig"

Mott sträcker sig efter rösten, "Jag är så rädd, vad behöver du hjälp med?"

Rösten svarar, "jag är en mäktig trollkarl som fastnat i en magisk fälla, riggad av onda krafter!

Fällan är oerhört listigt konstruerad, men jag har räknat ut hur du kan hjälpa mig. Och samtidigt hjälper jag dig. Ställer du upp?"

Mott funderar och frågar, "jag är bara en liten pojke, hur kan jag hjälpa dig, en mäktig trollkarl?"

Rösten skrockar nöjt, "det är bra, du är inte dum, det är bra! Fällan tar energi ifrån mig, jag kan inte utföra min magi, endast så jag kan överleva. Men jag kan spara undan lite åt gången. Problemet är att jag inte kan få in den utan hjälp. Ni kommer få var sin ring och med ringarnas hjälp kommer ni kunna lyckas ta er hem igen.

Du måste bestämma dig, mina krafter räcker inte länge till"

Mott tänker fort och svarar till sist ja.

Rösten pustar ut och säger, "bra bra, det kommer bli bra. Mott min tappra lilla vän, en sak till. Fällan tillåter dig inte att minnas det som händer här. Men ringarna kommer hjälpa er och så länge du och dina vänner har ringarna kommer ni hjälpa mig. Lycka till!"

FLASH

Mott går och lägger sig i sin lilla kammare inne i biblioteket. Han somnar. Eller är han vaken?

Rösten talar till Mott.

"Det fungerar Mott. Men det går långsamt, det är något som stör magin. Jag tror det är halsbandet. Skriv ett brev till Nightstone att deras heirloom finns här. Skriv inte under med ditt namn, det kan bli dumt.. lägg in brevet i bland de andra breven... sedan får du sova... min tappra Mott... "

FLASH

Rösten är enträgen, "Det går bra, det är du som kämpar emot. Inte så kontigt, du är intelligent och energisk och så minns du aldrig våra samtal. Så låt oss se, du är på väg med dina vänner mot Nightstone. Det är bra för i vallgraven finns min stav. Se till att hämta den, så kommer allting bli bra. Med den i din hand kommer du inte vara rädd mer, min tappra Mott..."

FLASH

Mott. Mott. Dolken. Isolde. Du måste ta den från henne. Men i smyg. Hon är farlig. Ond. Men just nu letar hon på fel ställe. Jag är ledsen, men ringarna kan förråda oss, magin måste upphöra. Men det räcker nog det jag fått. Men dolken Mott.

Ta dolken. För min skull, det är du skyldig mig... min tappra Mott...."

FLASH

Ahhhh, äntligen! Jag hör vinden. Jag ser karga landskapet. Jag känner magin.

Åh, så nära, så nära - min tappra Mott. Min tappra lilla rädda Mott.

Aha, vad är detta? Ahh, en av dina små vänner. Dvärg var det, vill jag minnas. Inte så mycket energi i den men det är början. Det är en början.... så ja Mott, gråt inte, du minns inte detta ändå min tappra lilla rädda Mott"

FLASH

STANNA! DÄR! TA DEN! Ringen! Äntligen!  (OBS - heriloom som Mott letar efter).

Mott blir illamående. Något händer med honom. Han är Nisesh Aureus [Nis-äsh Aur-us]. Nej, han är Mott. 

Han är Nisesh Aureus [Nis-äsh Aur-us]. Han är Mott.

Han är..   Nisesh Aureus [Nis-äsh Aur-us]. Han..  är ... Mott.

Han.. är.... MÖRKER..

Ev. Flash

At last! I am alive!

I am sorry Mott, I wish I could spare you but only one of us can live.

And that’s me.

Yes, I feel the life.

The ring.

I feel strong.

The dagger.

The power.

The necklace and the staff.

Powerful!

But wait? No, it’s impossible! Nooo!! Noooooo!

[calle-dnd]

Recap DnD #006 Narrator

SKT Chapter 3-4

The old man light his pipe and enjoy the silence from his audiance. He will get good money here tonight. Well earned of course.

"I caan see some of you are scared that some of the Younglings will get hurt or worse. But ni worries, Mott used every opportunity to study his newfounded staff and he had learned that it had a powerful levitation spell. So Mott flew all of them out just before the tower crashed into the ground!", say the old man with a smile and all the children begins to breathe again.

"Alas, they are closeby to Golden Fields so they head up there. And see something terrible! Golden Fields are under attack by filthy goblins, ugly orcs, fierce hobgoblins and huge Hill Giants!"

"Dhorrin does not hesitate, he tell them to save Golden Fields and charges straight att the biggest Hill Giant. His does not hesitate either, they charge at his side and they all hit the Hill Giant with their mightyiest blows. And behold, tha Giant fell dead at the ground. The batte feld went quiet for a few seconds. Then as one man, or one monster is more accurate, they ran away.

Victory!

Golden Fields celebrated their heoroes for seven days and 7 hours. Thay got many exclusive gifts and many offers to positions or work in Golden Fields. But our heroes could not stay, thay had to procces with their quest!"

"One sunny morning they went further up the north in search for answers.

For months they travelled abroad and many adventures they had but theese storiesis for another day. But it is important for our story to tell you that they saved an giant. The Giants name was Harshnag and he joined the Yonglings in their quest. He know of an ancient temple with an oracle. The orace could tell them truths. So they travelled togehter to the Oracle at the Eye of the All-father.

It was not as easy as it sounds. They had to fought snow blizzards and barbarians before they could see the oracle. But the found her and talked to her."

"And beware, the Oracle told them that the ordning was indeed broken and with the king gone Serissa, his youngest daugher, ruled of his last will. Unknown to her and all giants in the court, the queen was murdered by Serissas sisters Nym and Miram. And even worse, it was all manupilated by an ancient dragon in disguise as a giant. My my, the plot thickens!

Happy to at last have some answers in this mystery our friends are leaving the oracle to tell Harschnag about it all. But when the see him he is talking to another giant. And that giant is both angry and happy. She tells Harschnag that she is so tired of how he is putting his big nose in things he should not. And further more, some annoying puny humans have also delayed her plans, very annoying. But now she can put and end to these nuisances, she roars and transforms into an ancient collosal blue dragon. It´s Lymrith and they recognise that it is he same dragon that attacked them up in the flying tower and took the orb. She roars and cast booming spells. But Harschnag shields them all and begins to hit the statue of the All-Father. Sacroligous! The gods are not happy about this and the temple begins to fall apart. they will be buried alive if they stay and fight. "Flee!", screams Harschnags to them. Lymrith looks like she will be buried under the mountain. But in the last second, a familiar voice calls out and say, "I will save you Lymrith". It is none other than Mott and with a flash of purple light Lymrith and Mott teleports away to safety".

The audiance gasps of this unexpected betrayal from Mott. The old man looks stern but inside he is thrilled. He contuines in a rapid speed,

"they rush out as the rocks fall around them. Bloody and shaken they come out in and suddenly out of nowhere is Mott. He is holding up his hands and says that that was not him! Even if our younglings believe him in their hearts they must make sure. Itur the cleric take help from Helm and make that Mott only can tell the truth and nothing else. Mott tells them that they have ben fooled all these years since they got rescued from the desert by a magical voice. The voice belonged to an evil wizard, trapped in another dimension. But through us he now have escaed. But his plan did not work as he had anticipated. Mott survived. and now they both are cursed, one of hem has to die by the hand of the other or none of them shall live before the six full moons!"

They all belive Mott and begins making out a plan of how to find Hekatons (Serissas) Court and make everything ok again. But how to get there?

Then they hear a voice from above saying, "greeetings adventurers, welcome aboard on this mighty flyig ship - it is a gift from the mighty red dragon Khlauth who is mighty pleased with your deeds up in the north. He is mighty indeed!

Where do you want to travel, we will bring you there in mighty speed!"

And that easy our younglings got a magical flying air ship!

With that they flew back and killed the annoying Hill Giants who still roamed and pillaging the area of Golden Fields. And Itur got a quest from the ghost of none other than the famous paladin Sheridan, but that story will have to wait for tomorrow night...

[calle-dnd]

Enkät för äventyrarna "the Younglings"

Modig - Feg

Snäll - Elak

Beslutsam - Förvirrad/disträ

Ordning - Slarvig

Tillitbar - Opålitlig

Positiv/glad - Negativ/butter

Försiktig - Riskbenägen

[calle-dnd]

Letters

Letter #1is for Dhorrin the Paladin.

To the teamleader of the saviors of Nightstone

We thank you for your  unselfishness act to save the Nightstone inhabitants. This kind of bravery is just the right character we seek to our ranks in the alliance.

We would like you, and your party, to join our alliance. We offer you a rank as lieutenant with lown lodgings in Neverwinter and monthly pay with bonuses for special operations.

The bearer of this letter has a gem worth 100 gp for you, this is your to have regardless if you choose to accept our offer or not.

Regards Lord Dagult Never­ember of Neverwinter, Lords Alliance.

Letter #2 is for Itur the cleric.

Greetings Itur

By happenstance I have heard of your progress in the quest  via the Lord Dagult Neverember.

I do understand that you with help of Helms guiding hand, saved the town of Nightstone.

There is also some rumours about fighting dragons up in the clouds with flying castles. I am sure you will tell me what really happened when we meet again but it surely is a good story. It has even become a popular song in the taverns, quite a catchy tune.

Continue with your search of why there is such high disturbance with orcs, goblins and such. Leave reports at our temples or agents in the region.

Lastly a word of advice, the Lords Alliance will surely offer you a place in their ranks. It will surely be tempting but all that glimmer is not gold.

Regards High Priest Salvin Orchid.

[calle-dnd]

Nu skall vi se vad hände sist på The Hero Younglings..

"Brev från Levin till sin far"

Efter striderna i Goldenfields och vi räddade (Kvinnliga Munken) så kastade Itur ut alla våra planer vart vi skulle ta oss för att följa henne på ett sökande efter hennes far. Dhorin verkade inte heller så svårövertalad på att svansa efter henne. Själv kan jag bara se att hon inte är så sofistikerad. Om man vi ha umgänge av detta slag är det roligare med att umgås med en Barmade. Vi alla får göra nya planer fasten vi var på väg mor Nevervinter så fick vi göra om färdvägen. Vet inte hur Dorin övertalade tre av Dvärgarna att följa med på Pråmen men det gjorde det hela lite lättare. Dhorin och Itur flexade för Munken. Jag hade väldigt långtråkigt efter all uppståndelse i Goldenfields. Så var dagarna på Flotten tråkiga. Försökte tala med Mott en det men han var väldigt tyst och det var svårt att ha en konversation med honom vilket jag inte sätt tidigare. Kanske har att göra med all uppståndelse som hänt oss dessa senaste månader. Som tur är har jag har ärende till Bargewright och Yadar. På väg dit så tappa munken bort en kniv som hon inte han sluta gnälla över. Det är väll bara att skaffa en ny om man nu inte kan ha ordning på sina saker. Jag får till mig ett viktigt uppdrag att ta med mig ett meddelade från Bargewright till Yadar Verkar inte så smart att skriva meddelandet i kod istället för att at bara säga vad dom vill till mig Koder kan man ju knäcka. Väl i Yadar så överreagerar Mott när en Barmade försöker flytta på hans stav Stressen börjar göra sig markant. Jag får slätat över detta. Vi tar oss vidare till Casinot och försöker kolla läget där. Spelar lite granna. Inte för att jag kan bevisa det så är jag övertygad om att dom fuskar eller så är det bara att man är ny så dom inte vågar annat än att gadda ihop sig. Jag kommer upp och får träffa Casino lorden fassten hans lakejer försöker sätta käppar i hjulen för mig. Mott ville att vi skulle försöka köpa den där Famaly harlomen men 100.000 Guld är mer än vi har. Men med ett par ärenden för honom kan jag få den som ett täcken på hans taksamhet. Vi har inte så mycket att göra så vi drar omkring lite några månader. Där hade vi chans att visa återigen täcken på våran förträfflighet. Vi tog över ett regimente med Grifoner efter Dhorin hade helat Deras kapten. Mott lyckades att spränga en hjäte helt själv tur, Skicklighet eller om han bara tappade bomben kan jag inte säga men det hjälpte till för att vrida fighten åt vårat håll. Vi hjälpte även en Drak arkiolog men det var ganska tråkigt han pekade och sa massor som jag inte la ner någon energi på att komma ihåg. Mot och en av Dvärgarna är ute för att skaffa något och som Mott förklarar det så fallar båda ut för ett stup men Mott är den enda av dem som klarar att hålla sig fast Sedan räddade vi En riddare som höll på att bli ihjälslagen av två jättar när vi kom men in i fighten så kom den ena jätten på att det är nog bästa att byta sida Dhorin slog ner Jätten som inte gav sig när vi dök upp. Vi hörde senare om detta hjältedådet. Dock fick historien det fel som oftast då det skulle varit Hashnag som hade hjälpt oss. Vi träffar på Hashnag senare Där kommer han till Iturs hjälp annars hade det nog inte gått så bra för honom . I denna strid faller en av våra småvukna vänner. Nu är våran lilla hord nere på Mig, Mott, Itur, Dhorin, Munken, En av Dvärgarna och Jätten Hashnag

Er tillgivne Levin Galvarey

[calle-dnd]

The attack on Goldenfield

[calle-dnd]

Recap #005 - DnD Narrator

The children runs into the kitchen and yells, "hurry up mother or we will be late". The mother sighs in a happy way, hang up her cloth on the peg and then they all togehter goes to the tavern. Inside is the fire lit and warms up the tavern. Usually there is several lanterns brighting up the room, but not tonight. Now it is dimly lit with candles  on the tables. On the floor by the fire, sits the rest of the village children and the older folks  sits at the tables and tries to look like they really just  happens to be here tonigt - not at all that they want to hear the old storyteller continue the fablous adventure of the youngster's from Pinewood. When all the old folk has an ale each and the children som candy, the old storyteller begins. "Where were we... you do remeber that they had an important mission for both the crown and church to examine and make an end of all the troubles goblins, orcs, bugnears and even giants ben making suddenly. They went to Nightstone, but alas, they come to late and giants had destroyed almost whole town and stole the Nightstone. They had come from the sky, but how none really know because the townspeople fled och hid.The problem with fleeing is that is going fast and you're scared. So it is very understandable that there is a saying who goes, "out of the frying pan and in to the fire", because this is what happened to the fleeing townspeople. They got caught and held captive by goblins in the Dripping Caves.Our young heroes did save them all, yo do remember? And what they never knew was that they had lade luck at their side, you see, in the dripping caves lurks a black pudding. A horrible creature who surely would have taken one or two of them if they had taken a wrong turn. But they didnt, lucky them! But who knows, the black pudding might still be lurking around in the caves....".

The old man takes a sip at his ale. He have them now. He dont need to see them. He feels it, he has them. “When the heroes come back to Nightstone they were celebrated as saviors. But it was not totally a happy occasion due to several deaths and one of them was the Duke and Lady Nandar. Their daughter were now the new leader of Nightstone and she is young. She begged the adventurers to seek her uncle out and ask him to come to Nighstone to help and educate her in rulership. The paladin and the cleric knew that they had not ended the stirrings. No, something bigger is afoot and they will contuine to seek for answers and put an ending to the troubles. They accepted the Young Lady Nandars quest. They also got a chest to deliver to Miros, his heritage after his parents who were killed in the raid. He lives in Goldenfiled wich is on the way to the Uncle who lives in Triboar.The group sets their feet in direction towards Goldenfield. They have heard of Goldenfield, a huge village that always has the best wheat, potatoes, carrots and you name it! The farmers there are proud of their profession and rightly so. After just a little while they suddenly saw a strange sight, a flying castle on a cloud. The castle sent down cloudy stairs and our young heroes were curios so they climbed up and entered. At once the castle flew away and a giant named Zephyros greeted them welcome. Zephyros was a mage giant and he was also on hunt for answers, something wasn't right with the giants society - the ordening! Unfortunatly they couldn't reallay get to know all they needed from Zephyros, you see, he had cast some powerful scrying spells in search of answers and he had not ben strong enough for all the cosmic power overwhelming him. So he was a little bit of mad at the time. And worse, suddenly they were attackaed by several dwarfes. How did they get up there? I will tell you, they flew up on the back of a dragon! It's true. And more, the all had magical potions that made them invisible. How could they win this one, you wonder? I will tell you, it was a well synkronized team effort. Mott and Itur guarded the Giant Zephyros at the magical steering orb. The rest stood in the stairs and told boldly to the invisble dwarfes that they were not their foes but if they not stand down they will defend themselves. It was a really good talk but the dwarfes were blinded by their loyalty to the Lords Alliance so they charged. Mott and Itur used magic and made several of the dwarfes light as feathers and they flew helplessly  up in the sky. Dhorrin, Levin and Emrys used brutal force on the dwarfes left. The dwrfes were veterans and thought they would win easily over this young amateurs. But  the leaders was the first to go down with blood running out of his veins. Then Dhorrin did som remarkable, he asked his god of forgiveness for the dwarfs misguided actions and healed him. The dwarven leader woke up, totally healed, and now he know they were in the wrong. And now it is proven true what is said about dwarfes - you have to kill them before they admit they were wrong.

The dwarfes made peace with our adventurers and left on the back of their friendly dragon.But too few dragons are friendly and not long after the dwarfes had left them, Zephyros suddenly screamed very loud, "noooo noooo nooo", and rushed to the steering orb and tried to fly another way. But to late!  A huge blue dragon, almost as big as the castle, came flying against them and with him a magical snow storm with flashes and thunder! Zephyros cast spells agianst the dragon but it just shaked it of. The castle rocked and screeched one time, two times, three times and suddenly a huge blue claw ripped out the steering orb. The dragon had got what it wanted and flew away. It didn't look back at the castle wich now was falling fast and helplessly towards the ground. Zephyros was down and to no use. Our young heroes was once again in an impossible dire situation. Will they survive?”

Bartender, another ale please, says the old storyteller and all in the tavern is suddenly aware of how quiet it is. Just as it should be, thinks the storyteller.

[calle-dnd]

Call of Helm (recap #004)

Återtåget till Nightstone och ett märkligt möte bland molnen Efter striden i Dripping Caves ledde vår grupp de överlevande tillbaka till Nightstone. Även om vi kunde se lättnaden över att ha blivit räddade i allas ansikten så lade minnet av de döda givetvis sordin på stämningen och det var en sammanbiten skara som återvände till byn. Väl tillbaka fick vi tid att samla oss på värdshuset innan vi skulle bli kallade att träffa Lady Eave Nandar som är byns nya ledare efter att hennes mor dog i samband med jättarnas attack. Värdshusvärden Morak bjöd oss på god öl och tackade oss igen för vår insats. Efter viss tvekan undrade han om vi kunde tänka oss att meddela Miros i Goldenfields att hans föräldrar dött i attacken och samtidigt ta med oss hans arvegods i form av en kista. Det märktes att den gode Morak inte var van att be andta om hjälp men eftersom vi redan enats om att vi behövde ta reda på vad som låg bakom oroligheterna i området så accepterade vi uppdraget. Morak visade mig och Itur vilka av de överlevande som var sjuka eller skadade och tillsammans gjorde vi vad vi kunde för dem. Vi insåg snart att vi endast kunde hjälpa ett fåtal och för många av invånarna i Nightstone skulle livet aldrig bli sig likt igen. De andra ropade att Lady Nandar kallat oss till möte i borgen och jag insåg att jag inte kunde möta dem så som jag såg ut. Under tiden som jag tvättade av mig blodet från byborna började en vrede att brinna inom mig. Samtidigt som smärtan var olidlig kände jag hur den brände bort hopplösheten som jag känt stunden innan. Jag insåg att min väg framåt var att se till att de som var skyldiga till detta lidande skulle ställas till svars inför Helm. Vreden fanns kvar som ett glödande kol i mitt bröst redo att blossa upp när jag kallar på den. Skakad men nöjd anslöt jag mig till de andra.

Väl i borgen var det Levin som fick sköta pratet med ledaren och hennes entourage. Även om han kan tänja på sanningen ibland så har han verkligen talets gåva, den saken är klar. Hon tackade oss för vår insats och eftersom de förlorat så många i attacken bad hon oss att bege oss till Triboar där hennes farbror Ronan Nandar finns. Vi fick med ett brev till honom som förklarar situationen och även om hon visade upp en tapper fasad inför folket så var det uppenbart att de var i stort behov av stöd från någon med större erfarenhet. Det visade sig att Goldenfields ligger i samma riktning som Triboar. Jag känner att Helms hand är med oss i detta och att vi är på rätt väg.

Efter några dagars färd ställdes vi inför något så konstigt att jag undrade om vi var tillbaka vid den där lägerplatsen där allt började. Ett gigantiskt torn som svävade på vita, fluffiga moln uppenbarade sig ovanför träden men en gyllene trappa som ringlade sig ner till oss på marken.  Eftersom ett av tornen hade en riktig trollkarlshatt som tak var jag tvungen att nypa mig hårt i armen för att försäkra mig om att jag verkligen var vaken. Med tanke på smärtan i armen var det uppenbart att det jag såg faktiskt var på riktigt. Medan de andra rusade upp för trappan mot tornet högt där uppe, tog jag det lugnare och höll ett vakande öga på omgivningarna. Jag antar att jag är den som mest har förlorat viljan att kasta mig in i fantastiska äventyr som vi gjorde när vi var små.

Det visade sig att tornet tillhörde en molnjätte som kallade sig Zephyros. Han verkade harmlös om än väldigt förvirrad men det är ju detaljer som man inte behöver påpeka när man befinner sig på ett moln högt uppe i skyn. Mott viskade att han läst något om detta och att jätten sannolikt var påverkad av efterdyningarna av en magisk formel.

Tornet var stort och jättens formelböcker var mäkta imponerande. Det måste kännas tryggt att ha inbyggt skydd mot tjuvar i böckerna för jag är inte säker att jag skulle kunna lyfta en av dem och hur katten skulle man få ut dem ur tornet? Nåja, jag höll mig i alla fall nere på första våningen eftersom jag föredrar att ha någorlunda fast mark under mina fötter.

Zephyros berättade jättarnas historia men eftersom han var så förvirrad erkänner jag att det var svårt att hänga med. Förstod jag honom rätt så hade i alla fall maktbalansen bland jättarna rubbats vilket bl.a. lett till attacken mot Nightstone och att det var så oroligt bland de andra raserna. Jag är säker på att någon av de andra lade mer på minnet. Zephyros sa i alla fall att han kunde ta oss till Goldenfields och vi tackade honom för vänligheten.

Ett par dagar in på resan hör jag plötsligt hur Levin påkallar jättens uppmärksamhet eftersom han sett något vid horisonten. “- Hrmmm, nej det där vet jag då rakt inte vad det är. Konstigt, jag har inte sett det i någon av mina syner heller”.

[calle-dnd]

The Ordning

You met a friendly, but rahter strange, giant in an flying castle. He told you abot the Giants social structures. 

---

In an age before human and elf, when all dragons wereyoung, Annam the All-Father put the first giants upon the world. These giants were reflections of his divine off-spring and also children of the world, birthed from the marrow of mountains, the hot blood of volcanoes, andthe breath of hurricanes.Annam conceived the giants to be masters of theworld. He gave them great height so they would lookdown on all they ruled. He created a hierarchy for hischildren- the ordning- so that all would know theirstatus with respect to one another, and would know whoamong them stood nearest the knee of the All-Father.United in purpose, Annam's children built Ostoria, thefabled empire of the giants, where they lived according to the ordning. Storm giants ruled all from both below and above. They held sway over the oceans from under-sea fortresses and lorded over the land from castles in the sky. Cloud giants built immense floating cities andserved the storm giants as their strong right hands.Stone giants and fire giants settled on the mountaintopsand in the sprawling caverns beneath them, where theycarved and forged the greatest works of giant art andcraft. Frost giants defended Ostoria with the might oftheir arms, not just on the chilly peaks and glaciers buton every frontier. Hill giants sprawled over all otherlands, subjugating lesser creatures through brute force.

BEGINNING OF THE ENDAll told, the empire of Ostoria dominated the world forfour millennia before its decline began in a genocidalstruggle against the dragons that came to be known asthe Thousand-Year War.Dragons had lived in and around Ostoria in relativepeace since the empire's foundation. Conflicts betweendragons and giants in those days were personal, nottribal or regional, and usually involved bragging rights or hunting territory. Differences were settled by indi-vidual contests of might, wits, or skill. That situation persisted for generations, until the red dragon Garyx inflamed the greed and envy in its followers by rail-ing against the giants' prosperity, and they rose up in response.At least, that's what most giants believed to havehappened. No one really knows any longer what set offthe war. But once battle began, the long-standing peacebetween giants and dragons crumbled everywhere.Foes tore at each others' throats in all parts of Ostoria.There were no front lines or safe havens, only endless ambushes, sieges, and atrocities committed against gi-ants and dragons alike. Eventually, none were left alive on either side who had seen the war's beginning. Ageand brutality had claimed them all, and the few giantsand dragons then alive had spent their entire existenceat war. The Thousand-Year War didn't truly end so muchas it wasted away through attrition and exhaustion.The realm that could still be called Ostoria survived only far in the north. A few outposts and fragment king-doms, such as the fire giants' Helligheim and the stone giants' Nedeheim, clung to life in deep caverns and hid-den valleys. In the millennia that followed, even these places fell, and what remained of Ostorian territorybecame barren, shrouded in ice as thick as mountains. Since that time, many lesser races have attained great-ness and themselves fallen into obscurity. Few hints of the giants' once-great empire have survived the relent-less accumulation of years. But the giants remember. Their empire and their unified purpose are long gone, but a yearning for a re-turn to the greatness that was once theirs burns in all their memories.

--

THE 0RDNINGGiant society (such as it is) is defined in large part bythe ordning, a caste system imposed upon the giantsby their gods, chief among them Annam the All-Father.The ordning determines where a giant stands amonghis or her ilk. Traditionally, storm giants have stood atthe top of the ordning. Tall and powerful, they struggleto keep the weaker races of giants from despoiling therealms of small folk and sparking conflict. The greateststorm giants are powerful seers, skilled at identifyingand interpreting cosmic signs and divine omens. Thealoof and aristocratic cloud giants, one step below thestorm giants, rarely condescend to deal with lessergiants or small folk. Extravagance defines their cultureand their place in the ordning. Below them are the tyrannical,warmongering fire giants and the merciless,predatory frost giants. Fire giants rank themselves bytheir forging skill, whereas frost giants rank themselvesby their martial prowess. Near the bottom of the ordningare the xenophobic stone giants, who mostly liveunderground and regard the surface world as a realmof dreams. How well they sculpt stone determines theirplace among their peers. The lowest and smallest of thetrue giants are the hill giants, as gluttonous as they areloathsome. Hill giants are dullards who live in fear oftheir more powerful giant cousins. In hill giant society,the biggest rule.

--

Something must have happened because the Giants are moving about and chaos, disorder and mayhem is in their tracks. Zephyros doesnt know why and have tried to scry and contact other planes to understand the cause. He is troubled but also a bit crazed as it seems...

[calle-dnd]

TableTop Simulator setup DnD 5e. A.W.S.O.M.E.!.

Screenshot is from the ongoing campaign of  “Storm King’s Thunder - Dripping Caves, chapter 1″.

[calle-dnd]

Emrys, Druid.

[calle-dnd]

Levin Galvarey, Swashbuckler.

[calle-dnd]

Mott the Scholar, Wizard.

[calle-dnd]

Itur the Pious, Cleric.

[calle-dnd]

Dhorrin Pell, Paladin.

[calle-dnd]

Ring of Brothers (magic rings)

OBS - ej färdigskriven

The ring of brothers is not one ring but several rings. The number is unknown and also its origin.The rings can only be achieved by younglings and always in togehter there they prove themselves worthy.Usually by showing valor, courage or honor.

Magical attributes: Pool of dice - 30 pointsThe younglings get a ring each and together they form a bond to each other. As long every one in the fellowship is alive, all of the members "know" this.They will also have a feeling whereabout theire comrades is. Kind of like "hot" for close and "cold" for far away. But the directions are very vague.The ring bearers have a pool of dice that each of them can use for reroll. But only if everyone in the fellowship agrees. I one do not agree, the beareer who wanted to reroll cant reroll. When a ring bearer reach level 7, the cost for reroll is 2 points

. OptionalIf a character is dying, he/she can sacrifice him/herself with a "boom".2