ellinorkraft-blog

[ellinorkraft-blog]

Söndag (2) Glad tredje advent! Snart jul, tjoho! Vi sitter nu på ett fik efter en mumsig frukost. Josetta sitter med lite skolarbete från hennes finska universitet och jag läser en bok och försöker förtränga universitet. Om några timmar blir vi upphämtade på hostelet för att ta oss till tåget mot Bangkok!

[ellinorkraft-blog]

Söndag (1) När vi väl kom till Vientiane, "bara" nån timme efter beräknad ankomst, checkade vi in på vårt väldigt fräscha hostel. Vi tog oss till nattmarknaden i jakt på mat, men tydligen är vegetariskt inget vidare poppis i dessa trakter, så vi hittade en liten restaurang. Maten där var dock himla god, särskilt en sorts nudelsallad med jordnötter. Jag var väldigt trött efter ha känt mig krasslig och gick tidigt in i min lilla hydda i rummet och somnade fort. Igår vaknade vi tidigt, jag med mer energi denna gång! Vi gick till ett rekommenderat fik och åt fruktsallad (jag med yoghurt och müsli pga omättat behov av detta). Vi gick sedan till Cope Centre. På vägen gick vi förbi djuraffärer där de hade små hundvalpar i trånga burar utanför butikerna, och massvis med fåglar i en och samma fågelbur. Vi tittade med ledsna ögon på de gnyende valparna och befallde (ganska snällt) personalen att ge samtliga valpar vatten, då vissa saknade detta. Det var djuraffär efter djuraffär och den sista vi såg hade kycklingar som antagligen levde så tätt att de av stress börjat picka av varandra fjädrar då de var halvt nakna och deras röda ömmade hud syntes. Även där hade personalen också investerat i emuer som stod i en högst 1x1 m inhägnad. På Cope Centre informerar de om de bombningar som skedde i Laos under 70-talet, i samband med Vietnam-kriget. Än idag finns det tusentals "bombies", dvs minor och stora bomber, utspridda i landet som av olika anledningar inte detonerade när de släpptes från flygplanen. Minorna kan finnas meter under marken, och många detonerar när bönder gräver i jorden eller bybor lagar mat med öppen eld på marken. Det är även problem med att många fattiga samlar ihop metalbitarna från detonerade bomber vilka kan säljas som kan bli mat för 3 månader för en familj, vilket även det gör det svårt för många volontärer att lära bybor att inte röra eventuella bomber. Cope arbetar då med främst hjälpa de som har blivit skadade av bomberna genom rehabilitering och även hjälp med proteser. Vi såg en dokumentär om en gammal australiensisk militär som åkt till Laos för att hjälpa att hitta och säkert antingen frakta bort eller detonera bomber genom Laos. Varje gång de skulle evakuera en by nära till en bomb som skulle tas hand om, blev det alltid problem med yngre som ville ha bomben för sälja metallen eller de äldre som vägrade flytta på sig. En riktigt skrypplig man var 96 år och berättade hur bomberna på 70-talet hade tagit hans bröder, fru och barn ifrån honom. En annan dokumentär var om en familj som förlorade sin 9-årige son för två år sedan som hade tillsammans med några vänner hittat en bomb och nyfiket bestämt sig för att montera upp den. Helt otroligt hur något som skedde för 40 år sedan fortfarande påverkar människors liv här! Vi träffade här även det brittiska paret igen, Ella och Ollie, och vi gick tillsammans till Patuxay Monument. Detta är då ett fint monument där man kan gå upp och se staden ifrån. Jag och Josetta gick sen ensamma till That Luang Tai Temple, ett underbart fint guldskimrande tempel med en enorm liggande Buddha. Vi åt kokosnötglass här och vandrade sedan trötta i benen tillbaka till hostelet med 18km gångna steg. Med lite vila såg vi solnedgången med nån kille från Tallin, och mötte sedan upp Ollie och Ella för en indisk middag! För 23kr fick vi varsin vegetarisk samosa, varsin curryrätt och varsitt naan-bröd, mums!

[ellinorkraft-blog]

Fredag Igår efter frukost vandrade vi runt på stan för att hitta ett ställe att hyra cyklar. På vägen hittade vi en Golden retriever valp och en kattunge vid vägkanten. Kattungen måste bara varit några veckor och jamade pipande med valpen tyckte han hade fått en utmärkt lekkamrat (vilket lekkamraten inte höll med om). Vi hyrde varsin mountainbike (vägarna här är så gropiga och hoppiga så det känns som man ska ramla av), och cyklade mot Blue Lagoon. Det var sagt att vara en tur på 7km, men det kändes mycket kortare, kanske för den underbara naturen på vägen dit. Väl vid lagunen möttes vi av halva Kinas befolkning som tjoade, tjiade och hoppade i vattnet i sina lysande flytvästar. Vi började då med att gå upp till en grotta ovanför lagunen, och på vägen träffade vi Klara från Tjeckoslovakien som bodde på vårt hostel. Grottan var enorm, och vi tre hade tur att vara den enda där och hörde på håll kinesernas skrik från ziplinen bland träden. Inne i grottan där det säkert var 100 m upp till taket vilade en liggande Buddha som lystes upp av solens strålar som sken in genom ett hål. Vi gick sedan längre in i grottan och behövde tända våra ficklampor för att se något. Jag har ju lite respekt för mörker, och långt in i grottan började mitt huvud koka ihop fantasier om eremiter som har blivit kannibaler, våldtäktsmän, mördare och annat hälsosamt. Jag blev därför ganska lättad när vi kom ut i värmen igen. Vi hoppade i den svalkande lagunen och lade oss sedan på gräset och solade. Det var en otroligt varm dag med stekande sol så vi hoppades på en sista bränna. Vi träffade sedan på ett brittiskt par som vi åkte i bussen från Hanoi med, och vi åt alla lunch tillsammans. På eftermiddagen trampade jag och Josetta hem bland kor som strosade på vägarna. Vi åt sedan middag med paret på en restaurang som var rekommenderat, dock tog maten en timme att bli klar. Jag och Josetta var därför inte helt tillfredsställda, och gick sedan förbi matstånden. Josetta är ju vegan och det tog ett litet tag med extremt kroppsspråk och försök till korta men tydliga meddelanden, "NO. EGG. THERE." Josetta fick användning av Google translate och fick äntligen njuta av en god efterrätt. Vi köpte sedan mangon igen (10kr för 2 mangos går ju inte att säga nej till), och gick tillbaka till hostelet. Inatt vaknade jag flera gånger och kände hur kroppen värkte och halsen sved. Natten innan hade nåt geni i vårt rum (vi delar rum med 5 andra) satt på ACn på 20 grader, vilket blir en ganska stor kontrast från 30 grader utomhus. Vaknade därför med en trolig AC-förkylning och ligger nu och tycker synd om mig själv i sängen medan Josetta är ute och promenerar. "Liten söta Elli", sa hon med sin finlandssvenska dialekt och kramade mig innan hon gick. Dock ska vi åka vidare idag till Vientienne vilket innebär 3-5h i en buss, så är väl en okej dag att känna sig krasslig på!

[ellinorkraft-blog]

Onsdag GLAD LUCIA! Idag hade vi satt klockan på 05:30. Vi smög ut på den fortfarande mörka gatan och gick till centrum. Munkarna går nämligen runt i Luang Prabang varje morgon och tar emot mat från invånarna som donerar ris och annat. Några turister var lite väl nära och fotade med blixt, vilket kändes respektlöst, då detta är även en spirituell ceremoni för munkarna där de mediterar samtidigt. Vi gick sedan tillbaka till hostelet och åt ordentlig frukost, vi skulle nämligen prova gymmet som låg bredvid! Vi kände att vi ville få känna att musklerna användes lite. Det var en kort session, då vi efteråt gick och köpte varsin baguette och packade ihop. Vår chaufför kom sedan 40min tidigt och barskt tyckte vi skulle vara klara. Josetta mumlade att de inte verkar lära sig klockan i dessa länder medan vi fort samlade ihop våra grejer. Tydligen kanske hon har rätt, då turen tog ca 2h längre än de lovade. Dock var den kringelikrokiga vägen otroligt vacker genom otroliga landskap mellan bergen. Vi stannade för ett toastopp med utsikt över en dal, där hål-i-golvet-toaletterna hade öppna fönster mot utsikten. Dock var kringelkrok-vägarna lite läskiga att åka på då de åkte 100 meter åt ett håll, och sedan svängde åt helt andra hållet i 50m, sedan tillbaka samma längd. På vägen kände vi hur det började lukta bensin, och när vi svängde runt ett hörn såg vi en lastbil med en tank ligga uppochner! Lite lätt nervösa fortsatte vi runt varje kurva, tills vi kom till Vang Vieng. Detta har varit ett typiskt backpackerställe med festande, men har nu rebrandat sig till utomhusaktiviteter. Vi köpte varsin mango-smoothie utanför hostelet och gick sedan runt i stan i precis tid för solnedgången. Efter middagen köpte vi en skål fylld med två mangos (10kr!) och mumsade på i hostelets reception.

[ellinorkraft-blog]

Tisdag (2) Idag vaknade vi tidigt för att gå på Vinyasa-yoga vid Mekong River. Det var en full klass så rätt trångt, men skönt att stretcha ut lite efter allt lyftande på väskor och snett liggandes i bussar. Vi åt sedan frukost (och gick förbi marknaden för favoriten bananbröd) och bokade tuk-tuk till Kuang Si Waterfall. Parken börjar med Black Bear Rescue center där björnar som har varit nån rik gubbes husdjur eller jobbat på cirkus, äntligen får fristad. Vi var glada att se att de fluffiga björnarna verkade nöjda i sina nya hem. Vi följde sedan stigen till ett litet paradis. Poolerna nedanför vattenfallet som kom 100 m längre fram, var så turkost blåa att det knappt går att visa på kameran. Givetvis var det mycket turister där, men vi hoppade i en av de kalla poolerna och simmade till ett av de mindre fallen (och blev lite mumsade på av fiskar??). Vi följde sedan floden upp till fler pooler-på-pooler innan vi kom fram till Fallet med stort F. Detta kan vara det finaste jag har sett. Det var ett enormt fall där solen sken in mellan löven. Vi gick sedan uppför fallet och sedan en lång väg för att komma till en grotta med buddhor i. Promenaden var ca 30 min i 30 graders värme och kanske inte helt värt den lilla grottan, men vi var helt ensamma där och fick lysa upp den med ficklampor. Otroligt fin dag, hade nästan velat göra om det för att se allt igen! Vi kom sedan tillbaka till hostelet på eftermiddagen och vilade lite innan vi gjorde en repris på buffén. Sedan gick vi längs den suuuuperlånga nattmarknaden som är fylld med handgjorda sjalar, kuddfodral, verktyg, handväskor, necessären osv osv. Jag shoppade loss på en enorm halsduk och pinnar att äta med!

[ellinorkraft-blog]

Tisdag (1) Igår sov vi ut lite och började dagen med att vandra runt i lilla Luang Prabang. Vi gick igenom en liten marknad och köpte lite fika: bananbröd med kokosnöt! Nya favoriten i Laos! Vi gick ner till Mekong River och hyrde sedan varsin cykel för att vigda vyerna. Vi åkte igenom staden och över en trång bro och sedan på otroligt grusiga och hoppiga väggar in på nån liten by. Jag ville ju se natur och muttrade lite medan cykeln hoppade på den enkla vägen. Vi stannade sedan till vid ett tempel där det fanns en enorm Buddha, och såg barnen utanför åka "pulka" nedför slänten på gamla pizzakartonger. Vi stannade sedan till vid marknaden och köpte godaste baguetterna med avokado och grönsaker och njöt av solen. Vi åkte vidare till ett guldigt tempel och kikade in på "Scandinavian bakery", vilka egentligen sålde kanelbullar och pepparkakor som liknade skandinaviskt. På kvällen gick vi till utsiktsplatsen mitt i stan därifrån man kunde se solnedgången. Vi var då inte ensamma, utan trängdes med huuuur många som helst som ville ta en perfekt insta-bild. Vi gick sedan till Buffet street vilket, som namnet avslöjar, hade buffer! Ett buffébord fylld med olika nudlar, grönsaker, potatis, vårrullar, friterat, färskt, frukt och så vidare kostade 15kr. Givet! Vi gick till sist till stadens billigaste, men absolut inte sämsta, massage. Båda hade en Laos massage och tjejerna där visste verkligen var man skulle trycka för att musklerna skulle nästan sära på sig.

[ellinorkraft-blog]

Söndag (3) På lördagen gick vi upp tidigt och åt en rätt snål frukost (fruktsalladen bestod av några oskalade små bananer). Vi gick sedan till Women's museum, ett museum om de vietnamesiska kvinnorna. Inte bara fanns det info om giftermål, familjeliv och kläder men också deras stora deltagande i kriget. De var inte bara sjuksystrar och sörjande änkor och mödrar, men faktiskt med i och ledde gerillatrupper och oppositionsgrupper under kriget. Kvinnor i bara 13-18 års åldern gick med i kommunistiska grupper och sköt ner amerikanska flygplan och tig till fånga franska soldater. Med en kaffe i handen gick vi sedan till matbutiken för att köpa proviant för den långa bussresan vi skulle ta på kvällen, och åt sedan en ordentlig nudellunch. Vi var så himla nervösa att missa bussen, eller bli vilseledda så att bussen inte skulle hitta oss, och vankade av och an på hostelet. Vi åt en snabb Bahn Mi (vi hade hört att vissa bussar inte stannar för mat, så vi tog det säkra före det osäkra), och vandrade genom rusningstrafiken förbi juldekorationsstånden till turistinformation. Vi var givetvis en halvtimme tidiga, och vankade av och an där, innan en man kom och med sin scooter visade oss till andra turister i väntan på bussen. Jag var så otroligt trött, kanske började Indonesien-stressen lägga sig även från kroppen, och önskade att vi skulle få bra platser. Alla turister blev visade längst bak i bussen där jag och Josetta har kurat ihop oss tillsammans. Vi körde några timmar för en paus för middag, och kom sedan fram till gränsen kl 05:00 efter inte mycket sömn. Kl 07:00 öppnade gränsen och vi blev utcheckade från Vietnam och blev stämplade in i Laos. Det hela gick väldigt smärtfritt, till skillnad från de skräckhistorier man har hört om gränskontrollerna. Detta var dock förutom den skrikande stackars grisen som två män bar på i en säck över gränsen, som abrupt tystnade efter en duns. Den hela turen från Hanoi Hostel i Vietnam till vårt hostel här i Luang Prabang i Laos tog 31,5 h från dörr till dörr. En tuk-tuk förare försökte lura oss och några brittiska turister på sista färden in till stan (då busschauffören tydligen inte orkade skjutsa oss de sista 3km), men reseerfarna som vi alla nu var stod på oss. Vi blev avsläppta för en billig peng (läs 10kr) vid nattmarknaden, köpte nudlar och vårrullar att dela på för en billig peng (läs 10kr/styck). Vi ligger nu på hostelet, helt slut, och ska äntligen få sova i en säng. Hej, och glad andra advent!

[ellinorkraft-blog]

Söndag (2) På fredagen gick vi på morgonen till hotellet runt hörnet och åt varsin Bahn Mi med tofuröra och hoppade sedan på bussen som skulle ta oss till Hanoi. Bussturen tog givetvis längre tid än vad den skulle, och väl i Hanoi byttes lugna kuststadskänslan till storstadshets. Det är motorcyklar och tutande bilar ÖVERALLT. Uppifrån måste det se ut som myror som myllrar omkring. Vi checkade in på hostelet och gick ned mot katedralen för lunch i ett litet kök. Sedan gick vi till train street, där tåg passerar mellan de trånga gränderna där folk lever och bor. Tyvärr hade vi fått fel tid, så vi tog lite foton och vandrade mellan stånd efter stånd som sålde julbelysning. Med en liten vila på hostelet gick vi till ett kafé känt i stan för sitt kaffe, och man var tvungen att gå igenom en trång gränd för att komma in i det. Kaffet var gott, och vi gick då sedan tillbaka till train street. Vi satte oss vi det lilla kafé som ligger i ett av husen i gränden, och som har bord och blommor på rälsen när tågen inte går. Kafét ägs av en liten vietnamesisk kvinna som pladdrade på om tågen och vi drack juligt hemmagjort te gjort på röda äpplen och kanel. Till slut hördes tutande och kvinnan tog bort de små stolarna och vi gjorde oss redo med kamerorna. Man kände sig tvungen att nästan trycka sig mot husväggen för att inte röra tåget, väldigt häftig upplevelse. Vi gick sedan och åt middag med en annan turist som hade varit där, och gick sedan till en gata avstängd för trafik för nattmarknaden. Vi kikade fort på allt krimskrams som såldes innan vi slingrade oss mellan trafiken tillbaka till hostelet.

[ellinorkraft-blog]

Söndag (2) På fredagen gick vi på morgonen till hotellet runt hörnet och åt varsin Bahn Mi med tofuröra och hoppade sedan på bussen som skulle ta oss till Hanoi. Bussturen tog givetvis längre tid än vad den skulle, och väl i Hanoi byttes lugna kuststadskänslan till storstadshets. Det är motorcyklar och tutande bilar ÖVERALLT. Uppifrån måste det se ut som myror som myllrar omkring. Vi checkade in på hostelet och gick ned mot katedralen för lunch i ett litet kök. Sedan gick vi till train street, där tåg passerar mellan de trånga gränderna där folk lever och bor. Tyvärr hade vi fått fel tid, så vi tog lite foton och vandrade mellan stånd efter stånd som sålde julbelysning. Med en liten vila på hostelet gick vi till ett kafé känt i stan för sitt kaffe, och man var tvungen att gå igenom en trång gränd för att komma in i det. Kaffet var gott, och vi gick då sedan tillbaka till train street. Vi satte oss vi det lilla kafé som ligger i ett av husen i gränden, och som har bord och blommor på rälsen när tågen inte går. Kafét ägs av en liten vietnamesisk kvinna som pladdrade på om tågen och vi drack juligt hemmagjort te gjort på röda äpplen och kanel. Till slut hördes tutande och kvinnan tog bort de små stolarna och vi gjorde oss redo med kamerorna. Man kände sig tvungen att nästan trycka sig mot husväggen för att inte röra tåget, väldigt häftig upplevelse. Vi gick sedan och åt middag med en annan turist som hade varit där, och gick sedan till en gata avstängd för trafik för nattmarknaden. Vi kikade fort på allt krimskrams som såldes innan vi slingrade oss mellan trafiken tillbaka till hostelet.

[ellinorkraft-blog]

Söndag (1) Torsdagen mötte vi upp Anes för en sista frukost på Like Coffee, innan han åkte iväg till nästa destination. Jag och Josetta vandrade först igenom en marknad (notera den frisörsalongen mitt på gatan) och sedan upp till fortet som hade försvarat staden under kriget. Det var fin utsikt från toppen, även om det var lite disigt. Vi hade hoppats få lite sol den dagen, men tyvärr ville det inte vara strandväder, så vi tog våra mangos till Yummy. Där beställde vi in en klassisk efterrätt i Vietnam: stickyrice with mango, som inte var mer än ris, kokosmjölk och mango. Inte någon vidare favorit direkt, men restaurangen skar även upp våra egna mangos som vi mumsade i oss. På hotellet igen hade Josetta en Skype-dejt med en kompis, så jag låg bredvid och tog det lugnt (läs: tog en nap). Vi kom sedan ut perfekt för solnedgången som vi såg från strandpromenaden och gick sedan till en rooftop-restaurang och åt middag. Jag tog även chansen efteråt att köpa pannkaka med banan och mango som efterrätt som ett par dagar tidigare.

[ellinorkraft-blog]

Dag: Första advent Plats: Sa Pa, Vietnam Temperatur: 13 grader Kläder: en bh, en sport-bh, ett linne, en t-stort, en stickad tröja, en jacka, ett par leggins, ett par jeans Idag vaknade vi tidigt, packade och öppnade nästa lucka i Josettas julkalender hon gav mig: idag var det öva svenska! (För Josetta då alltså). Vi gick sedan till företaget som sålde hike-turen vi skulle på, vi skulle nämligen till Muong Hoa valley! Vi gick sedan och köpte Bahn Mi på ståndet bredvid. Bahn Mi är en traditionell rätt här där man fyller baguetter med relativt valfri fyllning, våra var lite tunna i form av tomat, gurka, ägg och soya, men gott ändå! Vi tog med oss frukosten till kafét vi var dagen innan och denna gång provade jag på vietnamesisk äggkaffe! Det är då ägg som man vispar, säkerligen i massa socker och häller i kaffe. Supermumsigt! Vi gick sedan till företaget som skulle ha vår hiking och åkte med en grupp på 10 pers till där hikingen började. När vi klev ur bussen sprang bybor från vuxna till barn i traditionella kläder och började vandra med oss, fråga ålder, var man kom ifrån osv. Vi gick i solen från byn Lao Chai och Ta Van och med utsikt över de vackra risfälten som har livnärt byborna i 1000 år. Hon berättade att även om att även om byarna bara låg några minuters promenad ifrån varandra hade de helt olika religioner och framförallt språk vilka inte var ens lika varandra, de lärde sig vietnamesiska för att prata varandra. Vi gick in i en liten stuga där hon berättade att de använda marijuanablad för att väva kläder, och visade hur man fick fram indigo-färgen, samt de olika traditionella instrumenten. Vi gick sedan till ett homestay där de bjöd på massa god mat: ris, okända grönsaker och tofu i tomatsås. Vi vandrade vidare på risfälten upp för att få en ordentlig utsikt över dalen. Otroligt fint! Under hela vandringen längs risfälten och bambuträden var byborna väldigt hjälpsamma och hjälpte över bäckar och leriga pölar. Dock när vi kom fram till sista byn ville de alla sälja sina handgjorda handväskor, sjalar, halsband, kuddfodral osv. Vi tackade "nej men vi behöver inget", och de tittade besviket på oss och argumenterade att de nu hade följt oss hela vägen. Givetvis fick vi jättedåligt samvete, men vi har ju helt enkelt inte plats att shoppa loss bara för att. När vi kom tillbaka till Sa Pa bokade vi vår nattbuss som vi skulle med på kvällen och satte oss på ett kafé. Man kan ju tro att Vietnam ska vara varmt och skönt överallt, men klimatet skiljer sig oerhört från plats till plats pga de stora avstånden, så vi som var vana med 30 grader fryser ju attsingen! Vi försökte därför hitta ett kafé med stängda dörrar (och därmed värme), men det är helt omöjligt! Även om stadsborna går runt i dunjacka och huttrar så ska ALLT vara öppet, och element existerar nog inte ens i staden (även om klimatet rent temperaturmässigt liknar Sveriges). Vi satt därför och drack te och äggkaffe relativt kalla i kafét. När jag lånade badrummet så, håll för ögonen mamma, hörde jag hur det knastrade lite i taket. Jag tittade förundrat upp och i hörnan i talet precis ovanför mig såg jag ur en liten, smal springa en nos sticka fram. Jag hoppade ur toalettstolen och sprang därifrån och berättade upprört för Josetta. Vi lämnade väldigt fort efter det. Vi vandrade sedan och satte oss på en restaurang där jag beställde nudelsoppa för att få upp värmen. Nu ligger vi på en full nattbuss som ska ta oss till ön Cat Ba utanför Halong Bay, mot lite mer värme helt enkelt!

[ellinorkraft-blog]

Onsdag (3) Idag gick vi tillsammans med Willow och svenska Anes tillbaka till favoriten Like Coffee där jag åt återigen mumsig fruktsallad och drack äggkaffe. Vår lucka i julkalendern var idag att öva finska (för min del då), vilket passade utmärkt då Finland idag firar 100 år som självständiga! Hyvää itsenäisyyspäivää! Killarna hyrde sedan scooters och vi körde sedan på utflykt genom ön (då varken jag eller Josetta kör scooter var denna inbjudan från oss till dem väl uträknat såklart). Första stoppet blev det en liten omväg till, men till slut hamnade vi i Butterfly Valley. Var riktigt många fjärilar på vägen, men kanske inte fullt så många i själva dalen. Där var det många som klättrade på klippväggarna med kossor som mös i solen nedanför. Vi blev bjudna på sockerrör av kvinnorna som bodde där och åkte sedan vidare. Vi stannade vid nationalparken och för lite dricka, och mysa med en hund, och åkte sedan till Hospital Cave. Det var exakt var det låter som. Under kriget där USA kom in och stökade i Vietnam så byggde man ett sjukhus inne i berget som var helt osynligt från både luft och mark där 100 patienter, soldater och civila, togs hand om medan Cat Ba bombades. Vi åkte sedan in till stan igen och åt återigen på Yummy. Jag åt först färska vårrullar, men efter det var så yummy så beställde jag efteråt även vanliga (killarna åt en vietnamesisk fondue och Josetta beställde in mer soppa, man ville ju inte vara den som sitter där och glor). Vi sitter nu på hotellet och samlar lite kraft tar det lugnt!

[ellinorkraft-blog]

Onsdag (2) På tisdagen vaknade vi tidigt och vandrade först ett bra tag innan vi fick ta på en snabb frukost: Bahn Mi, vilket är en baguette med olika fyllning, varav våran var tofu och grönsaker. Vi blev sedan upplockade vid hotelet och kördes till hamnen, vi skulle nämligen på en dagstur i den vietnamesiska skärgården. Vi blev först satta i en båt där vi upptäckte att resten av gänget vi skulle åka med, samma grupp vi hade ätit middag med kvällen innan, inte var där. Vi flög upp och övertalade personalen att vi ville åka med Willow och de andra och bytte båt till dem. Vi satte oss på däck och åkte sedan mellan de höga klipporna och mellan de flytande fiskebyarna. Första stoppet var för en kajaktur! Tyvärr glömde jag mitt vattentäta skydd till mobilen och ville inte riskera en blöt mobil. Det var mycket folk men underbart fint dör vi paddlade igenom grottgångar under bergen för att komma till olika laguner. Två timmar senare serverades det lunch i form av tofu, ris, sallad, ägg, jordnötter och vårrullar (förätit mig på samtliga vid detta laget). Jag och Josetta lade oss sedan återigen på däck med bikini och solade, medan folk hoppade i vattnet från båten vid andra stoppet. Jag och Josetta är ju lite bortskämda med ljummet vatten, så vi nöjde oss med en bränna. Vi åkte sedan vidare till Monkey Island där de hämtade oss med mindre båten (lite Castaway-liknande flotte med motor). Som namnet avslöjar fanns det en del apor där, som oblygt gick fram till turister och försökte stjäla mat och ägodelar. Vi vandrade sedan upp för utsiktsplatsen, vilket egentligen innebar att klättra på vassa klippor och balansera på osäkra stenar i flip-flops. Utsikten var dock riktigt fin! Väl nere igen så började solen precis gå ner, så när vi puttrade genom de flytande fiskebyarna så skens det upp av den fina solnedgången. Väl tillbaka på land blev det en hem-om för dusch, innan vi alla träffades på en restaurang för middag. Var lite extra trött på ris då, så blev den stora variationen till nudlar istället... Inte helt tillfredsställd beställde vi även crepes vid en vagn, medan veganska och laktosintoleranta Josetta tittade avundsjukt på. Medan gänget gick till en bar, gick jag och Josetta till hotellet och färgade ögonbryn, gjorde huvudmassage på varandra och lyssnade på julmusik.

[ellinorkraft-blog]

Onsdag (1) När vi äntligen kom till Cat Ba, en ö utanför Halong Bay, kände vi oss ändå relativt utvilade då vi bpda hade sovit under resan. Mexikanska Willow, som Josetta reste med medan jag stökade i Indonesien, hade klivit på bussen och vi bestämde oss att äta frukost tillsammans. Jag och Josetta gick till vårt hotell (25kr natten per person) och svidade om och gick till Tripadvisors frukostfavorit: Like Coffee. Jag beställde Continental breakfast, vilket visade sig till min glädje vara en tallrik full med frukt, yoghurt och en baguette. Till detta slank även en äggkaffe ner, såklart. Medan Willow hyrde en scooter och åkte runt på ön, unnade jag och Josetta oss för att bara ta det lugnt. Vi satte oss på esplanaden vid kajen i över en timme och glodde på fiskebåtarna, lapade sol och småpratade. Efteråt gick vi och bytte till shorts och tog en promenad längs kajen, tills vi till slut hittade en strand och ett promenadstråk längs klipporna. På vägen tillbaka dock så kom några vietnamesiska turister som först försökte "diskret" ta en selfie och "råka" få med oss i bilden, men misslyckades. Det som därefter skedde, måste och förklaras med bakgrunden att i Indonesien och många delar av Asien kommer asiater fram och vill ta foto på en/med en. Ibland frågar de, ibland inte. I Indonesien kunde det hända FLEEEEERA gånger om dagen då de sticker upp en kamera i ansiktet på en. Nej, jag vill inte hamna i någon främlings fotoalbum, vad ska de göra med det? Så, när dessa vietnamesiska turister då vänder sig om och då helt oblygt tar foto av oss, stoppade vi de irriterat och förklarade för dem att de var väldigt oförskämt av dem. De skrattade lite, vilket var lite sista droppen för mig och detta foto-tjat. Jag tog därför min mobilkamera och tryckte upp den i ansiktet på dem och låtsades fota, medan de fort försökte skydda sig. "Well now that's how it is for us!", sa jag bestämt och marscherade iväg med en fnittrande Josetta efter mig. Vi vandrade sedan tillbaka (jag tittande surt och misstänksamt på de vietnamesiska turisterna som gick bakom oss). På hotellet lämnade jag av Josetta och gick sedan på en vietnamesisk massage. Den var riktigt annorlunda, med mycket fokus på knäcka ut lederna. Vi träffade sedan Willow och det gäng som han hade träffat på sitt hostel, bestående av spanjorer och en svensk, på en bar. Vi satt där och småpratade lite innan jag och Josetta nästan hungrade ihjäl och vi gick till det omtalade gatuköket Yummy där jag och Josetta delade på nudlar och risrätt.

[ellinorkraft-blog]

Dag: Första advent Plats: Sa Pa, Vietnam Temperatur: 13 grader Kläder: en bh, en sport-bh, ett linne, en t-stort, en stickad tröja, en jacka, ett par leggins, ett par jeans Idag vaknade vi tidigt, packade och öppnade nästa lucka i Josettas julkalender hon gav mig: idag var det öva svenska! (För Josetta då alltså). Vi gick sedan till företaget som sålde hike-turen vi skulle på, vi skulle nämligen till Muong Hoa valley! Vi gick sedan och köpte Bahn Mi på ståndet bredvid. Bahn Mi är en traditionell rätt här där man fyller baguetter med relativt valfri fyllning, våra var lite tunna i form av tomat, gurka, ägg och soya, men gott ändå! Vi tog med oss frukosten till kafét vi var dagen innan och denna gång provade jag på vietnamesisk äggkaffe! Det är då ägg som man vispar, säkerligen i massa socker och häller i kaffe. Supermumsigt! Vi gick sedan till företaget som skulle ha vår hiking och åkte med en grupp på 10 pers till där hikingen började. När vi klev ur bussen sprang bybor från vuxna till barn i traditionella kläder och började vandra med oss, fråga ålder, var man kom ifrån osv. Vi gick i solen från byn Lao Chai och Ta Van och med utsikt över de vackra risfälten som har livnärt byborna i 1000 år. Hon berättade att även om att även om byarna bara låg några minuters promenad ifrån varandra hade de helt olika religioner och framförallt språk vilka inte var ens lika varandra, de lärde sig vietnamesiska för att prata varandra. Vi gick in i en liten stuga där hon berättade att de använda marijuanablad för att väva kläder, och visade hur man fick fram indigo-färgen, samt de olika traditionella instrumenten. Vi gick sedan till ett homestay där de bjöd på massa god mat: ris, okända grönsaker och tofu i tomatsås. Vi vandrade vidare på risfälten upp för att få en ordentlig utsikt över dalen. Otroligt fint! Under hela vandringen längs risfälten och bambuträden var byborna väldigt hjälpsamma och hjälpte över bäckar och leriga pölar. Dock när vi kom fram till sista byn ville de alla sälja sina handgjorda handväskor, sjalar, halsband, kuddfodral osv. Vi tackade "nej men vi behöver inget", och de tittade besviket på oss och argumenterade att de nu hade följt oss hela vägen. Givetvis fick vi jättedåligt samvete, men vi har ju helt enkelt inte plats att shoppa loss bara för att. När vi kom tillbaka till Sa Pa bokade vi vår nattbuss som vi skulle med på kvällen och satte oss på ett kafé. Man kan ju tro att Vietnam ska vara varmt och skönt överallt, men klimatet skiljer sig oerhört från plats till plats pga de stora avstånden, så vi som var vana med 30 grader fryser ju attsingen! Vi försökte därför hitta ett kafé med stängda dörrar (och därmed värme), men det är helt omöjligt! Även om stadsborna går runt i dunjacka och huttrar så ska ALLT vara öppet, och element existerar nog inte ens i staden (även om klimatet rent temperaturmässigt liknar Sveriges). Vi satt därför och drack te och äggkaffe relativt kalla i kafét. När jag lånade badrummet så, håll för ögonen mamma, hörde jag hur det knastrade lite i taket. Jag tittade förundrat upp och i hörnan i talet precis ovanför mig såg jag ur en liten, smal springa en nos sticka fram. Jag hoppade ur toalettstolen och sprang därifrån och berättade upprört för Josetta. Vi lämnade väldigt fort efter det. Vi vandrade sedan och satte oss på en restaurang där jag beställde nudelsoppa för att få upp värmen. Nu ligger vi på en full nattbuss som ska ta oss till ön Cat Ba utanför Halong Bay, mot lite mer värme helt enkelt!

[ellinorkraft-blog]

Dag: Första advent Plats: Sa Pa, Vietnam Temperatur: 13 grader Kläder: en bh, en sport-bh, ett linne, en t-stort, en stickad tröja, en jacka, ett par leggins, ett par jeans Idag vaknade vi tidigt, packade och öppnade nästa lucka i Josettas julkalender hon gav mig: idag var det öva svenska! (För Josetta då alltså). Vi gick sedan till företaget som sålde hike-turen vi skulle på, vi skulle nämligen till Muong Hoa valley! Vi gick sedan och köpte Bahn Mi på ståndet bredvid. Bahn Mi är en traditionell rätt här där man fyller baguetter med relativt valfri fyllning, våra var lite tunna i form av tomat, gurka, ägg och soya, men gott ändå! Vi tog med oss frukosten till kafét vi var dagen innan och denna gång provade jag på vietnamesisk äggkaffe! Det är då ägg som man vispar, säkerligen i massa socker och häller i kaffe. Supermumsigt! Vi gick sedan till företaget som skulle ha vår hiking och åkte med en grupp på 10 pers till där hikingen började. När vi klev ur bussen sprang bybor från vuxna till barn i traditionella kläder och började vandra med oss, fråga ålder, var man kom ifrån osv. Vi gick i solen från byn Lao Chai och Ta Van och med utsikt över de vackra risfälten som har livnärt byborna i 1000 år. Hon berättade att även om att även om byarna bara låg några minuters promenad ifrån varandra hade de helt olika religioner och framförallt språk vilka inte var ens lika varandra, de lärde sig vietnamesiska för att prata varandra. Vi gick in i en liten stuga där hon berättade att de använda marijuanablad för att väva kläder, och visade hur man fick fram indigo-färgen, samt de olika traditionella instrumenten. Vi gick sedan till ett homestay där de bjöd på massa god mat: ris, okända grönsaker och tofu i tomatsås. Vi vandrade vidare på risfälten upp för att få en ordentlig utsikt över dalen. Otroligt fint! Under hela vandringen längs risfälten och bambuträden var byborna väldigt hjälpsamma och hjälpte över bäckar och leriga pölar. Dock när vi kom fram till sista byn ville de alla sälja sina handgjorda handväskor, sjalar, halsband, kuddfodral osv. Vi tackade "nej men vi behöver inget", och de tittade besviket på oss och argumenterade att de nu hade följt oss hela vägen. Givetvis fick vi jättedåligt samvete, men vi har ju helt enkelt inte plats att shoppa loss bara för att. När vi kom tillbaka till Sa Pa bokade vi vår nattbuss som vi skulle med på kvällen och satte oss på ett kafé. Man kan ju tro att Vietnam ska vara varmt och skönt överallt, men klimatet skiljer sig oerhört från plats till plats pga de stora avstånden, så vi som var vana med 30 grader fryser ju attsingen! Vi försökte därför hitta ett kafé med stängda dörrar (och därmed värme), men det är helt omöjligt! Även om stadsborna går runt i dunjacka och huttrar så ska ALLT vara öppet, och element existerar nog inte ens i staden (även om klimatet rent temperaturmässigt liknar Sveriges). Vi satt därför och drack te och äggkaffe relativt kalla i kafét. När jag lånade badrummet så, håll för ögonen mamma, hörde jag hur det knastrade lite i taket. Jag tittade förundrat upp och i hörnan i talet precis ovanför mig såg jag ur en liten, smal springa en nos sticka fram. Jag hoppade ur toalettstolen och sprang därifrån och berättade upprört för Josetta. Vi lämnade väldigt fort efter det. Vi vandrade sedan och satte oss på en restaurang där jag beställde nudelsoppa för att få upp värmen. Nu ligger vi på en full nattbuss som ska ta oss till ön Cat Ba utanför Halong Bay, mot lite mer värme helt enkelt!

[ellinorkraft-blog]

Dag: söndag Plats: Sa Pa, Vietnam Temperatur: 13 grader Kläder: en bh, en sport-bh, ett linne, en t-stort, en stickad tröja, en jacka, ett par leggins, ett par jeans Idag vaknade vi tidigt, packade och öppnade nästa lucka i Josettas julkalender hon gav mig: idag var det öva svenska! (För Josetta då alltså). Vi gick sedan till företaget som sålde hike-turen vi skulle på, vi skulle nämligen till Muong Hoa valley! Vi gick sedan och köpte Bahn Mi på ståndet bredvid. Bahn Mi är en traditionell rätt här där man fyller baguetter med relativt valfri fyllning, våra var lite tunna i form av tomat, gurka, ägg och soya, men gott ändå! Vi tog med oss frukosten till kafét vi var dagen innan och denna gång provade jag på vietnamesisk äggkaffe! Det är då ägg som man vispar, säkerligen i massa socker och häller i kaffe. Supermumsigt! Vi gick sedan till företaget som skulle ha vår hiking och åkte med en grupp på 10 pers till där hikingen började. När vi klev ur bussen sprang bybor från vuxna till barn i traditionella kläder och började vandra med oss, fråga ålder, var man kom ifrån osv. Vi gick i solen från byn Lao Chai och Ta Van och med utsikt över de vackra risfälten som har livnärt byborna i 1000 år. Hon berättade att även om att även om byarna bara låg några minuters promenad ifrån varandra hade de helt olika religioner och framförallt språk vilka inte var ens lika varandra, de lärde sig vietnamesiska för att prata varandra. Vi gick in i en liten stuga där hon berättade att de använda marijuanablad för att väva kläder, och visade hur man fick fram indigo-färgen, samt de olika traditionella instrumenten. Vi gick sedan till ett homestay där de bjöd på massa god mat: ris, okända grönsaker och tofu i tomatsås. Vi vandrade vidare på risfälten upp för att få en ordentlig utsikt över dalen. Otroligt fint! Under hela vandringen längs risfälten och bambuträden var byborna väldigt hjälpsamma och hjälpte över bäckar och leriga pölar. Dock när vi kom fram till sista byn ville de alla sälja sina handgjorda handväskor, sjalar, halsband, kuddfodral osv. Vi tackade "nej men vi behöver inget", och de tittade besviket på oss och argumenterade att de nu hade följt oss hela vägen. Givetvis fick vi jättedåligt samvete, men vi har ju helt enkelt inte plats att shoppa loss bara för att. När vi kom tillbaka till Sa Pa bokade vi vår nattbuss som vi skulle med på kvällen och satte oss på ett kafé. Man kan ju tro att Vietnam ska vara varmt och skönt överallt, men klimatet skiljer sig oerhört från plats till plats pga de stora avstånden, så vi som var vana med 30 grader fryser ju attsingen! Vi försökte därför hitta ett kafé med stängda dörrar (och därmed värme), men det är helt omöjligt! Även om stadsborna går runt i dunjacka och huttrar så ska ALLT vara öppet, och element existerar nog inte ens i staden (även om klimatet rent temperaturmässigt liknar Sveriges). Vi satt därför och drack te och äggkaffe relativt kalla i kafét. När jag lånade badrummet så, håll för ögonen mamma, hörde jag hur det knastrade lite i taket. Jag tittade förundrat upp och i hörnan i talet precis ovanför mig såg jag ur en liten, smal springa en nos sticka fram. Jag hoppade ur toalettstolen och sprang därifrån och berättade upprört för Josetta. Vi lämnade väldigt fort efter det. Vi vandrade sedan och satte oss på en restaurang där jag beställde nudelsoppa för att få upp värmen. Nu ligger vi på en full nattbuss som ska ta oss till ön Cat Ba utanför Halong Bay, mot lite mer värme helt enkelt!