forislynx - Tumblr blog

[forislynx]

Sjukdomen är ett kloster med sin regel, sin askes, sin tystnad och sin inspiration.

Albert Camus, Anteckningar II : januari 1942 - mars 1951

[forislynx]

Nu när han vet vad det kostar äger han inget längre. Villkoret för ägandet är ovetskapen.

Albert Camus, Anteckningar II : januari 1942 - mars 1951

[forislynx]

Trogen kärlek är [...] ett sätt för människan att så länge som möjligt hålla kvar det bästa i sig själv.

Albert Camus, Anteckningar II : januari 1942 - mars 1951

[forislynx]

[Skuggan] definierar Jung som summan av de mindervärdiga egenskaper, som genom förträngning uppsamlas i det personliga omedvetna. Skuggan representerar alla de kritiska egenskaper, som en människa inte vill skall komma i dagen, och som hon därför söker dölja för omvärlden - och för sig själv.

Johannes Fabricius, Drömmar och drömtydning

[forislynx]

Athens verkliga poliskår, och därmed det statliga våldet, bestod av de väpnade män som kallades medborgare. År 431 (före pestutbrottet följande år) var Athens befolkning som störst, kanske något mer än 300 000 invånare. Drygt 100 000 var slavar och närmare 30 000 metoiker. De beväpnade männen, medborgarna, var drygt 40 000 och av dessa var mer än 20 000 tungt beväpnade [...] Alla medborgare hade rätt att göra egna undersökningar, väcka åtal, arrestera och, i vissa fall, verkställa omedelbar avrättning av missdådare. De hade rätt att arrestera mördare och tjuvar. [...] Om brottslingen greps på bar gärning och erkände hade medborgare rätt att avrätta dem omedelbart. Medborgare hade också rätt att i förebyggande syfte omedelbart avrätta någon som påkommits med att vilja etablera tyranni eller destabilisera folkets (démos) styre [...] Med andra ord var våldsanvändning av privata individer i sig inte ett hot mot lagen; det var tvärtom en förutsättning för dess upprätthållande: en nödvändig ingrediens i den rättsliga proceduren.

Tomas Lappalainen, Världens första medborgare : om statens uppkomst i det antika Grekland

[forislynx]

Jag kan inte tänka mig något liv värt namnet om det inte finns en viss ömsint relation till Naturen.

Henry David Thoreau, Dagboksanteckningar 1837-1861

[forislynx]

Före Freud lutade den positivistiska vetenskapen åt den åsikten, att drömmar var en produkt av fysiologiska processer i hjärnbarken, att de uttryckte nattliga inre organretningar och att de avspeglade osammanhängande minnesrester från föregående dags upplevelser. [...] I "Drömtydning" går Freud in för den motsatta uppfattningen: drömmarna uttrycker en människas tankar och känslor i bilder och återger således visuellt själslivet under sömnen. Drömmar är meningsfyllda. Det gåtfulla och oförståeliga sätt, varpå verklighetens element är utformade i drömmen, låter ana att de är förklädnader för något hemlighetsfullt, som den drömmande inte vill kännas vid - drömmar är symboler.

Johannes Fabricius, Drömmar och drömtydning

[forislynx]

Massmänniskans främsta egenskap [...] hennes isolering och brist på normala sociala relationer.

Hannah Arendt, Totalitarismens ursprung

[forislynx]

Det var glädjande att se den muntre gamla mannen som höll sig kvar i livet med ett sådant klent grepp, nästan dubbelvikt, njuta av sina dagars afton. [...] Den här gamle mannens munterhet var värd tusen av kyrkans sakrament och memento mori. Den var bättre än en andäktig sinnesstämning. Den visar att ålderdomen är lika dräglig och lycklig som barndomen.

Henry David Thoreau, Dagboksanteckningar 1837-1861

[forislynx]

[Jungs och Freuds] gemensamma uppfattning om drömmen och dess psykiska bakgrund kan sammanfattas på följande sätt: Barnet lever liksom djuret omedvetet, först gradvis lösgör sig medvetandet från barndomens djup för att i den vuxnes värld nå fram till en självständighet som endast är relativ. Hela livet igenom förkortas människans medvetande med en tredjedel, nämligen under sömnen, där medvetandet åter sjunker tillbaka i det omedvetna. Då detta för såväl Jung som Freud dikterar största delen av psykets medvetna liv, finns det för bägge forskarna all anledning att betrakta det omedvetna som den egentliga psykiska realiteten.

Johannes Fabricius, Drömmar och drömtydning

[forislynx]

Som sinnebilder för omedvetna impulser framstår våra drömmar som själsliga rebusfenomen vilka måste tydas. Freud betonar liksom de gamle drömtydningens ädla konst, men drömmens källor är hos honom förlagda till det "inre" av människan, till det omedvetna.

Johannes Fabricius, Drömmar och drömtydning

[forislynx]

Av lika stor vikt är det faktum att drömtillståndet betyder en frigörelse från de logiska tankeformer och språkliga mönster, som medvetandet har dresserats till att följa inom en bestämd kulturs ramar. Även sociala konventioner och tabubelagda föreställningar bryts ner under drömtillståndet, som möjliggör utvecklingen av en mängd okonventionella drifter och känslor, tankar och idéer.

Johannes Fabricius, Drömmar och drömtydning

[forislynx]

Det är bra för mig att vistas här, hopsjunken i leran, täckt av vittrande löv. Se grönkallans gröna knoppar lyfta de torra löven på denna blöta, leriga plats. Det finns inget "kan inte" eller gnäll hos dem. De ser över den vintriga kullens krön. De ser en ny sommar framför sig.

Henry David Thoreau, Dagboksanteckningar 1837-1861

[forislynx]

Freud skiljer mellan de latenta drömtankarna, som är förträngda och omedvetna, och det manifesta dröminnehållet, som är drömmens uppenbara och erinrade form. Drömarbetet är den psykiska faktor, som omsätter den latenta drömmen till den manifesta.

Johannes Fabricius, Drömmar och drömtydning

[forislynx]

Det är underbart hur stilla, harmlös och ineffektiv en levande varelse kan vara.

Henry David Thoreau, Dagboksanteckningar 1837-1861

[forislynx]

Artemidoros indelar drömmarna i två kategorier: somnium som förutsäger framtiden och därför är av profetiskt-gudomligt slag, och insomnium som härrör från vardagslivets upplevelser och därför avspeglar kroppens och själens tillstånd för ögonblicket.

Johannes Fabricius, Drömmar och drömtydning

[forislynx]

Jung uppfattade drömmens egentliga betydelse som en kompenserande själslig funktion, dvs ett försök från det omedvetnas sida att avväga, justera och således lösa medvetandets problem. [...] Förhållandet mellan medvetet och omedvetet är som skålarna på en våg: det omedvetna strävar mot en psykisk balans och utformar därför drömmens föreställningsinnehåll med motsatt tendens till medvetandets hållning.

Johannes Fabricius, Drömmar och drömtydning