matriarkatet-blog1

[matriarkatet-blog1]

Samtycke och heterosexualitet

Jag tror inte på att samtycke är något som råder inom ett heterosexuellt förhållande, specifikt så råder det inte ett samtycke när ett heterosexuellt par har sex. Jag talar nu inte om en våldtäkt, jag ser våldtäkt som något annat. Men jag ser inte våldtäkt kontra sex med samtycke som något svart och vitt, utan att det finns en gråzon där heterosex faller in.

Kvinnor socialiseras till att älska och åtrå mannen, även de kvinnor som i sitt innersta hatar män vill egentligen göra allt de kan för att behaga honom. Det är just detta jag grundar mina tankar på att samtycke aldrig kan råda när ett heterosexuellt par har sex, kvinnans val att ha sex med honom är något som inte grundar sig i en ren känsla utan snarare i den livslånga patriarkala lektionen om att hon är skapad för att behaga honom och vara hans ägodel.

Vi kan likställa patriarkatets socialisering med en drogrus, patriarkatet är likt en tablett Rohypnol som i tidig ålder sänks ner i hennes nappflaska, den söndras i hennes välling och där börjar hennes resan om att bli patriarkatet och mannens egna ägodel, som ska finnas där när som helst för att behaga.

Den patriarkala Rohypnolens effekt försvinner dock aldrig, hon fortsätter att matas och matas med den, till den grad att det till sist är en instinkt hos henne att behaga honom. 

Den här instinkten är ingenting hon kan lyckas bli av med, vid alla försök hon gör till att helt bli av med detta behovet så sänks ännu en patriarkatets Rohypnol ner i hennes vätska och mannen väntar på att hon ska dricka upp och återgå till att vara hennes slav.

Den patriarkala Rohypnolen, det patriarkala drogruset skapar en illusion om att hon faktiskt vill detta, att det skulle vara hennes rena, klara tankar som får henne att vilja ha sex med honom när det egentligen handlar om livslånga lektioner ifrån patriarkatet att hon ska vara hans slav, att hon ska känna sig lycklig som får behaga mannen. Det här är inte samtycke, det är hjärntvätt.

Vi alla påverkas av samhällsstrukturerna kring oss, oavsett om de är små och mer eller mindre betydelselösa eller om de är större och påverkar våra liv till det yttersta, patriarkatet är en av dessa samhällsstrukturer och målet med den är att fortsätta droga kvinnan så att hon aldrig sluta behaga mannen.

[matriarkatet-blog1]

T-ordet/transa

Jag är verkligen inte förtjust i censuren av ordet "transa", jag tycker det skapar en kraft i ordet som inte finns där. Likaså så skapas det en jämlik status med n-ordet, ett ord vars historia faktiskt lägger en grund till varför ordet anses ska censureras. Begreppet "n-ordet" är dock något som är vedertaget och om vi utgår efter att språkets innebörd är att kunna förstå varandra så är det inte skillnad på "n-ordet" och det "egentliga" ordet för det, då tack vare att "n-ordet" är vedertaget så finns det en förståelse av vad som menas. Begreppet "t-ordet" är dock något som inte är vedertaget, delvis för att det är ett nytt begrepp men även för att "transa" inte har den historia och den kraft som n-ordet har, därav är chansen för att "t-ordet" ska bli något vedertaget en låg chans. Något annat jag irriterar mig över är att transpersoner generellt verkar vara överens om att "transa" ska censureras, men väldig få har kommit överens om vilka som faktiskt ska få använda ordet. Ibland är det transkvinnor, ibland är det alla transpersoner. Ska vi utgå efter den negativa historia "transa" har så är det ett ord som har riktats åt transkvinnor och därav bör det enbart vara transkvinnor som får skriva och reclaima det. Det är inte mer rätt, om vi faktiskt ska ha en censur, att en transman säger än att en cisperson säger det, för ingen utav dessa två grupper människor är transkvinnor och är således inte den gruppen som ordet har använts som flitigast mot. Att "transa" används (i en mycket mindre utsträckning) mot transmän och ickebinära betyder inte nödvändigtvis en rätt till att få reclaima ordet, för att ännu en gång ta in n-ordet i detta så är det ett ord som inte enbart används mot svarta, utan förekommer även mot andra grupper, däremot har inte dessa andra grupper en historia av att ordet används i samband med ex. slaveri, lychning och därav har de inte den rätten att få reclaima ordet. Även om "transa" inte har den starka historia och grund till censur som n-ordet har så har däremot enbart transkvinnor en historia av att ordet primärt används (i negativt syfte) mot oss. En annan sak som gör mig tveksam till att jag vill se censur av ordet är att nästan alla (förtryckta) grupper har ord som historiskt har använts negativt mot dem, detta betyder inte dock att vi har ett alfabet av censurerade ord för att ett negativt ord inte betyder censur. Vi skriver inte b-ordet för "bög", vi skriver inte f-ordet för "flata" för att det inte finns någon anledning för dessa ord att censureras, av anledningen att den historiskt negativa användningen av orden inte kan jämföras med en sådan censur som n-ordet innebär och detta gäller även ordet "transa".

[matriarkatet-blog1]

Manshat och kvinnokärlek

Fenomenet “manshat” är väl något som till viss del är kontroversiellt, även inom den feministiska rörelsen på många håll och kanter, det kallas sexistiskt att hata män, onödigt, poänglöst, extremistiskt. Kärt barn har många namn. Men det finns faktiskt ett praktiserande av manshat som faktiskt inte är onödigt, poänglöst, ett praktiserande som även bör praktiseras ihop med kvinnokärlek, det praktiserande jag talar om är att genom att hata män/älska kvinnor analysera sina egna relationer till män, både de medvetna och omedvetna och på detta sättet lättare kunna distansera sig ifrån männen i sitt liv och de som skulle kunna bli en del av sitt liv, där relationerna en har och de relationer som skapas grundas i att kvinnor är det mest relevanta om inte bättre, det enda relevanta.

Många s.k. “manshatare” skulle nog säga att manshat (delvis) är vägen att gå för att skapa det postpatriarkala samhället, men manshatet blir dock inte revolutionärt utan att samtidigt praktisera kvinnoseparatism och kvinnokärlek, både gällande politisk organisering men även privat organisering så som relationerna en har.

Genom att kalla dig manshatare så betyder inte det att du fortfarande visar en kärlek för män, är du en kvinna som lever enligt den patriarkala heteroillusionen där du har t.ex romantiska relationer med män och samtidigt kallar dig manshatare så är det manshatet egentligen enbart ett platt ställningstagande och inget annat, inget revolutionärt eller något som kommer ta dig eller feminismen längre så länge inte kvinnokärlek- och separatism samtidigt praktiseras, såklart måste det få ta sin tid och ingen ska tvingas att göra drastiska förändringar i sitt liv, men om du planerar att kalla sig manshatare, skriva på sociala medier om hur du hatar män men senare på kvällen villigt gå och lägga dig i patriarkatets säng med patriarkatets gunstling så förstår jag inte riktigt poängen med manshatet. 

Om du propagerar för att andra kvinnor ska hata män, men inte på något sätt propagera för att älska kvinnor så skapar du inte en säkrare värld. Jag skulle faktiskt säga tvärtom, ett samhälle som fortfarande styrs av patriarkatet och heteroillusionen, där speciellt heteroillusionistiska kvinnor visar hat mot sina män är något som är farligt, många män som förlorar den makten som patriarkatet ger dem, den makten som handlar om att alla kvinnor älskar dem, tenderar många att bli våldsamma. Våldet kommer oftast när mannen känner sig maktlös, när han behöver med hjälp av våldet ta tillbaka makten. Därför måste detta manshat propageras tillsammans med uppmaningen att kvinnor bygger sin liv, sina relationer med kvinnor som det relevanta, där de praktiserar kvinnokärlek, kvinnoseparatism - eller kort sagt, lesbiskhet.

Manshat kan alltså enligt mig beskrivas som ett av flera verktyg att använda för kunna nå en position i sitt liv där en faktiskt är säkrare ifrån män och patriarkatet, men även en position där en är lyckligare och genom att fler och fler börjar använda sig utav dessa verktyg så kan vi lättare brotta ner patriarkatets gunstlingar och krossa det system som förtrycker oss. Men används manshat utan de andra nämnda verktygen så kan positionen en hamnar i istället bli en fara.

[matriarkatet-blog1]

Radikal anarkafeminism

Anarkismen är, minimalt sett, en grupp ideologier vars syfte är att skapa samhällen fria ifrån förtryckande system och hierarkier och det är här radikalfeminismen kommer in, en feministisk ideologi som anarkismen är beroende utav för att kunna upprätthålla dessa hierarkifria, förtryckarfria samhällen.

Radikalfeminismen kan kort sammanfattas som en feministisk ideologi som erkänner patriarkatet, som erkänner kön som en konstruktion och som erkänner att patriarkatet och vidare kön är något som hela våra liv, det sociala och det privata, baseras och påverkas av.

Patriarkatet är ett klassystem, där kvinnan är könens underklass och mannen är könens överklass och att tillåta könen i sig att existera i en anarkistisk samhällsevolution är att tillåta existensen av patriarkatet att fortsätta existera då våra liv fortfarande kommer att baseras och påverkas av kön. För att den patriarkala hierarkin ska kunna dö så måste även klassindelningen att dö. Detta betyder inte bara att anarkismen har misslyckats med att skapa ett postpatriarkalt samhälle, men även att anarkismen har misslyckats med att skapa anarki i sig då en hierarki fortfarande skulle existera.

Anarkister erkänner klass som en social och kapitalistisk konstruktion, ras som en social och rasistisk konstruktion och dessa två system och tendenser skulle med sannolikhet falla, men så länge inte anarkister erkänner kön som en social och patriarkal konstruktion så kommer inte patriarkatet falla utan könshierarkin kommer att bestå.

[matriarkatet-blog1]

Kön som klass

Jag definierar huvudsakligen kön som ett klassystem, du tilldelas en position i detta klassystem baserat på hur du av samhället uppfattas, som man eller som kvinna, detta är ditt primära kön och bör inte förväxlas med din könsidentitet, det som är ditt sekundära kön.

När jag talar om kön ur ett patriarkalt perspektiv så använder jag mig utav det primära könet, detta har lett till att jag många gånger har anklagats för att vara tvåkönsnormativ, något jag inte tänker sticka under stolen med att jag faktiskt är. Det finns dock anledningar till varför tvåkönsnormativitet behövs när en talar om patriarkatet, att blanda in något som “agender” fungerar inte för att patriarkatet inte tar hänsyn till din identitet när “agender” inte är ett kön som är skapat av och/eller för patriarkatet, alltså är det alltid ditt primära kön som spelar roll.

Jag såg för några månader sedan en feminist vars primära kön var kvinna, men sekundära ickebär skriva “Jag förtrycks inte alls som kvinnor gör för jag är inte kvinna”, detta är en mycket skadlig åsikt att gå runt och bära på, det är även felaktigt då patriarkatet och samhället inte tar hänsyn till hur du identifierar dig, det är alltid ditt primära kön som spelar roll, huruvida du primärt är man eller kvinna.

Kön är alltså för mig inget som primärt har med identitet att göra och ingenting som ska förväxlas med identitet, det är primärt inget annat än ett klassystem som du placeras inom baserat på hur du uppfattas av samhället, uppfattas du som man (men inte är det) så kommer du fortfarande få de privilegium som män erhåller, du tillhör alltså könsklassen “man” och ditt primära kön är därav man.

Jag anser att det är viktigt att vi talar om de primära könen när vi analyserar patriarkatet, det även viktigt att vi utgår ifrån de primära könen i kampen om att skapa ett samhälle där könssystemet inte längre existerar, där vi har gjort kön till något som hör till historian och inte hamna i ett individträsk där vi istället för att kämpa mot könssystem fokuserar på att fler och fler kön ska accepteras, tillåtas, respekteras för enligt mig är det kontraproduktivt och är något som enbart bekräftar könssystemet och patriarkatet.

Ni som inte identifierar er som män eller kvinnor, jag menar inte nu att ni inte ska respekteras, vad du än har för pronomen så ska rätt användas. Men tyvärr är det inte där kampen mot patriarkatet ligger, jag vill påstå att det inte heller är det kampen mot transfobin ligger för transfobi är något som är djupt rotad och skapat av patriarkatet.

Vi måste alltid i en kamp mot patriarkatet utgå efter två grupper; Männen, de som tjänar på patriarkatet och kvinnorna; de som förtrycks av patriarkatet, vi måste alltså tala om de primära könen.

[matriarkatet-blog1]

Vi lever och andas politiken och patriarkatet

När en kvinna hälsar på en man, när en kvinna pratar med en man, när en kvinna har sex med en man så är det något politiskt och något patriarkalt grundat. Även vid de tillfällen då hon träffat den snällaste mannen hon kan tänka sig, när hon känner att relationerna mellan dem är fullt balanserad så är det något politiskt. Hennes uppfattning av honom som snäll, hennes liv i illusionen att en relation mellan en man och en kvinna kan vara balanserad är politiskt. Kvinnor kan aldrig leva utanför politiken, för patriarkatet är politiken. Du är inte fri när du har sex med en man, även om du har i dina klaraste tankar bestämt helt själv att ha sex med honom, även om du aldrig har njutit så mycket i hela ditt liv och om du faktiskt tror det så har du inte förstått patriarkatet, hur internaliserat de patriarkala tankarna och tendenserna hos oss är. Många feminister tror att feminismens upplysning hos sig själva gör dem friare, de tror att de tack vare den här upplysningen kan tänka friare och således faktiskt hitta de fina männen, de som inte hatar kvinnor, de som inte vill skada kvinnor. Men faktum är att de inte kan göra det, feminismen gör dig inte upplyst, feminismen raderar inte ditt egna internaliserade kvinnohat och din egna internaliserade kärlek för män utan allt det finns där inom dig. Feminismen gör dig inte säkrare när du ingår i en relation med en man, för han är fortfarande en man, han är den som skadar dig och andra kvinnor dagligen och relationen med honom kan aldrig göra dig fri. För varenda andetag du tar så andas du in politiken, du andas in patriarkatet och du kan aldrig göra dig fri så länge patriarkatet finns kvar. Din relation med en man grundar sig just i internaliserad kärlek för män, kombinerat med ditt kvinnohat. Det är ett av patriarkatets starkaste vapen, att få dig att åtrå mannen. Vi alla göra det på olika sätt, detta är inget som är ensamt för hetero- och bisexuella kvinnor, för sexuell åtrå är inte den enda formen av åtrå för män som finns. Internaliseringen får oss att åtrå deras makt över vår politik, deras makt över vår sexualitet, deras makt över våra val, deras makt över våra liv. Vi alla vill, på ett eller annat sätt, ha mannen. Det är ingenting som alltid är medvetet, patriarkatets uppfostran av oss handlar huvudsakligen om två saker - att älska mannen och att hata kvinnan - och det är en uppfostran som har etsat sig fast såpass kraftigt i vårat undermedvetna att vi inte kan förstå att när vi tycker om en man, vänskapligt eller romantiskt, om det är något som handlar om honom som individ eller om det egentligen handlar om att patriarkatet har uppfostrat oss till att älska honom. Så när du i dina klaraste mest kåta tankar vill ha sex med den fina mannen du har träffat på krogen, hur vet du om det är ett medvetet eller ett undermedvetet val? Hur vet du att du egentligen vill ha honom snarare än att det är patriarkatet som får dig att vilja ha honom? När du hälsar på honom så hälsar du på patriarkatet När du kramar honom så kramar du patriarkatet När du kysser honom så kysser du patriarkatet När du har sex med honom så har du sex med patriarkatet Så hur gör din relation med honom fri, när det egentligen är en relation med patriarkatet? Du frigör dig inte med din sexualitet, du frigör dig inte genom en relation med en man, du står och stampar i patriarkatets avgrund och kysser patriarkatets fötter. Din sexualitet är istället kedjad till patriarkatet och mannen är den som har nyckeln till låset, men vad vinner han på att frige dig när han får det han vill ha - din kärlek? Din relation till honom får honom att vilja svälja nyckeln och aldrig frige dig eller din sexualitet. Jag kan inte undgå att tänka att vi alla stärker patriarkatet genom att ha positiva relationer med män, jag tror inte att någon kvinna kan leva ett liv utan att hjälpa till att göra patriarkatet starkare. Vissa av oss mer, vissa av oss mindre. Leendet du ger honom, komplimangen om hans hår, att du tillåter honom att kalla dig din vän eller det starkaste av allt, hur du ger honom din sexualitets kedja att hålla dig fast vid är något som gör patriarkatet starkare och det bekräftar patriarkatets uppfostran, att vi alla älskar mannen och hatar kvinnan.

[matriarkatet-blog1]

Min kritik mot Pride

Varenda år, runtom i världen anordnas det varenda år demonstrationståg i HBTQ-kampens namn, där vi problematiserar och kritiserar samhället för vad samhället gör mot oss, hur vi våldtas, misshandlas och mördas av HBTQ-hatande män(niskor). Vi skriker oss hesa på gator och torg, med plakat och banderoller, husen blir upplysta av skenen ifrån de regnbågsfärgade bengalerna och vi visar en gång för alla hur vi inte tänker ta det mer, hur vi inte tänker låta oss fortsättas bli förtryckta av det här samhället. Vi slår verkligen tillbaka.

Men egentligen är det inte såhär, det är inte närheten av såhär Pride är utan istället är Pride en dag, några dagar, en vecka av glada HBTQ-personer i regnbågens färger som går i en parad likt cirkusdjur för att visa att vi är glada personer precis som alla andra. Vissa av oss klär sig till och med lite roligt och skämtsamt för att få cirkusåskådarna att skratta extra mycket åt oss, vi visar dem att filmerna har rätt - Vi är skämt.

Det här är min kritik mot Pride, det här är min kritik mot att göra sig till åtlöje och “fira” att vara HBTQ när t.ex våra transsystrar mördas och när homosexuella par förföljs. Pride ger mig ingenting, Pride får mig inte att bli starkare i mig själv eller på något sätt stolt över att vara HBTQ. Pride får mig att skämmas, skämmas över vår ickeexisterande kamp och rörelse, den där rörelsen som skulle kunna demonstrera och skrika sig hesa om rättigheter.

Den enda diskussionen jag ser som på något sätt problematiserar Pride är huruvida personer som är cis- och heterosexuella ska få gå i paraden, i själva verket borde vi själva inte göra det.

[matriarkatet-blog1]

Wonder Woman would probably be so heartbroken if she heard there were people who thought her feminism was trans-exclusionary

[matriarkatet-blog1]

Revolutionär feminism

Jag noterar ofta hur många tror att patriarkatet kan krossas genom reformer, hur vi kan lära män att inte våldta, hur vi kan lära män att inte använda något våld alls mot kvinnor, hur patriarkatet kan falla bit för bit genom feministiska reformer. Vi kan inte genom reformer göra män till snälla lamm som vill störta patriarkatet själva, de är i behov av patriarkatet, av våldet, av hatet för att kunna upprätthålla sin egna makt. Vi kan göra små reformer, som förbättrar lite men till sist kommer patriarkatet och männen stoppa utvecklingen när reformerna visar något form av hot och de kommer göra oss passiva inför målet om ett post-patriarkalt samhälle.

Reformistisk politik fungerar inte, den är i slutändan enbart ett hinder.

Feminismen måste vara revolutionär, vi måste ta makt över våra liv och krossa det samhälle som upprätthåller förtrycket mot oss. Reformism har alltid varit ett sätt att göra förtryckta grupper passiva, detta är något vi kan se specifikt hos arbetarrörelsen som idag vilar sig på Socialdemokraternas lögner, likadant händer med feminismen och hur den vilar sig på hoppet om ett parti som ska föra vår kamp och ändra om systemet bit för bit, idag är bl.a. Feministiskt Initiativ ett sådant parti, feminismens svar på Socialdemokraterna. Det handlar om att ge förtryckta grupper hopp i kombination med små förbättringar som sedan skapar en nöjdhet över den förbättringen som har gjorts, det är ett sätt för makthavare att upprätthålla sin makt över folket i sin helhet. 

I samlingsboken “Anarchism and Other Essays”, skriven av anarkisten och feministen Emma Goldman, skriver hon att det inte finns något hopp för kvinnan att med sin rösträtt kunna rena politiken, vilket än idag är något som stämmer. Vi kan i slutändan inte rena politiken eller samhället genom vår rösträtt, vi kan göra reformer som gör oss passiva, som får oss att bli lugna, som släcker den revolutionära lågan, men vi kan inte rena, vi kan inte slå oss fria. Vi måste använda samma medel som patriarkatet använder mot oss, vi måste använda våld och slå oss fria genom en revolution. En revolution som friar oss ifrån alla förtryckande strukturer, för en fri mänsklighet men framförallt för en fri kvinna.

[matriarkatet-blog1]

[matriarkatet-blog1]

Vi alla hatar kvinnor pt.2

En del kanske undrar varför vi alla hatar kvinnor och varför jag anser att vi gör det? Patriarkatet handlar om en maktfördelning, där mannen har den ekonomiska, sociala, politiska och privata makten över kvinnan, för att den här makten ska kunna fortsätta så måste det finnas ett hat, en nedsättande syn på den grupp som mannen har makt över, kvinnan. Detta betyder även att kvinnan måste hata sig själv, för att inte göra uppror mot makten och makthavare.

Detta är varför män som hatar kvinnor och kvinnor som hatar kvinnor är två skilda saker, han hatar henne för att kunna upprätthålla sin makt över henne på alla samhällsplan medan hon hatar sig själv för att hon inte ska göra uppror mot hans (patriarkala) dominans. När han hatar henne, så blir hennes självsyn om sig själv som lägre stående bekräftad och detta gör henne passiv till maktövertagandet.

Vi lär oss att hata kvinnan, att se ner på henne på olika sätt. Genom att vid t.ex barnsben se henne som något ömtåligt, att se hennes sexualitet som något smutsigt, påståendet om att hon inte kan laga en bil eller ens köra den för den delen. Vi lär oss hata henne när vi hör ordet “horunge” och sedan själva använder detta och vår användningen bekräftad. Alla små stereotyper, fördomar, skällsord som grundar sig i kvinnohat är ett sätt för mannen och patriarkatet att kunna upprätthålla sin makt och existens.

“Ingen är fri förrän alla är fria” är ett vanligt talesätt, det stämmer med kvinnohatet med, kvinnan är inte fri förrän alla är fria ifrån sitt kvinnohat.

[matriarkatet-blog1]

G.L.O.S.S. 

[matriarkatet-blog1]

Vi alla hatar kvinnor pt.1

Det är inte specifikt män som hatar kvinnor, utan det är samhället som gör. Vi alla bär på ett kvinnohat som vi inte ser, som vi inte märker av överhuvudtaget. Ordval vi använder, tankar som vi tänker m.m. kan vara genomsyrat av kvinnohatet som samhället lär oss under livets gång. Ingen kan bli fri ifrån sitt kvinnohat, hur mycket du än försöker syna det så kommer du aldrig bli fri förrän kvinnan är fri, det är enbart i det post-patriarkala samhället som kvinnan inte är hatad av samhället, hatad av oss alla.

Patriarkatet genomsyrar allt, det sociala, det privata, varenda individ och inom patriarkatet så finns det kvinnohat som vi ständigt stöter på, det subtila och det öppna kvinnohatet, som påverkar oss alla på något sätt, mycket av det gör oss arga, men mycket av det är även en lärdom ifrån patriarkatet som låter vårt kvinnohat att växa sig större, låter kvinnohatet att äta upp mer och mer av vår kvinnokärlek. Kvinnohatet och kvinnokärleken är i en ständig kamp och kommer vara till patriarkatets fall. När patriarkatet faller, så faller även kvinnohatet.

Detta betyder inte att du på något sätt ska sluta leta kvinnohat hos dig själv, att strida emot den kvinnohatiska sidan hos dig själv är positivt, det betyder att du har erkänt kvinnohatet hos dig och vill göra en förändring även om du inte kan göra dig fri ifrån den sidan, men det går alltid att gå åt ett friare håll, en större tid då du inte sprider kvinnohat genom ordval eller genom din retorik. Det kan vara svårt att inte se kvinnohatet hos dig själv, det har jag full förståelse för, jag kan själv inte se mitt egna kvinnohat, men då och då märker jag att något ordval, en mening faktiskt vad fylld av kvinnohat och jag lär mig utav min läxa, det är precis vad du borde göra.

Jag hatar kvinnor, Du hatar kvinnor, Hon hatar kvinnor, Hen hatar kvinnor, Han hatar absolut kvinnor.

[matriarkatet-blog1]

[matriarkatet-blog1]

[matriarkatet-blog1]

[matriarkatet-blog1]