pavati-blog
pavati-blog
And She'll continue to smile...
1K posts
22y/o from Sweden. These posts are just fragments of my thoughts.
Don't wanna be here? Send us removal request.
pavati-blog · 9 years ago
Photo
Tumblr media
Superfan Meredith McCardle painted the entire first page of the first Harry Potter book onto her bedroom wall.
(Source)
3K notes · View notes
pavati-blog · 9 years ago
Photo
Tumblr media
596 notes · View notes
pavati-blog · 9 years ago
Text
I never knew it would hurt, still.
0 notes
pavati-blog · 10 years ago
Text
Fyfan vad jag saknar dig
0 notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media
52K notes · View notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media
4K notes · View notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media
bands on We Heart It - http://weheartit.com/entry/145379432
455 notes · View notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media
4K notes · View notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media
3K notes · View notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media
3K notes · View notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media
3K notes · View notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media
269 notes · View notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media Tumblr media Tumblr media
this made me laugh so fucking hard omg
281K notes · View notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media
“We’re young. We’re supposed to drink too much. We’re supposed to have bad attitudes and shag each other’s brains out. We are designed to party. This is it. Yeah so a few of us will overdose, or go mental. But Charles Darwin said you can’t make an omelette without breaking a few eggs. That’s what it’s all about - breaking eggs - by eggs, I do mean, getting twatted on a cocktail of class As.”
 Misfits (2009-2013)
2K notes · View notes
pavati-blog · 10 years ago
Text
Du kommer aldrig att få veta hur mycket du sårat mig Hur mycket smärta du orsakat och hur mycket jag hatar dig. Fan vad jag hatar dig. Du kommer aldrig att veta om alla gånger jag legat på golvet i duschen och låtit vattnet blanda sig med tårarna som rinner. Varför jag blockerade dig.. Inte för att du inte skulle höra av dig.. Utan för att jag inte skulle göra det. Så som du vilseledde mig och fick mig att känna. Fyfan vad jag skulle vilja slå dig i ansiktet. Aldrig har jag varit så arg.. Mest på mig själv. För trots alla blockeringar så faller jag fortfarande. Trots att vi inte talats vid på länge, önskar jag fortfarande att jag var din, och trots att jag säger att du kan dra åt helvete så önskar jag att du var här. Hos mig. Det är Nu... Fem månader efter det hände, som jag inser, erkänner att jag är kär. Fyfan vad jag är kär i dig. Jag trodde att du var någon annan än den du visade sig vara och jag trodde inte det om dig. Det som jag egentligen är arg på är inte dig. Jag är arg på att trots allt som hänt, Trots alla tårar, Allt jag skrikit, Och allt hat jag känner för dig.. Så vill jag fortfarande bara skriva hej och be dig komma över... Få kramas lite en stund och prata med dig om din dag. Jag vill, trots allt som hänt, att du ska vara en del i mitt liv. För jag vill vara en del av ditt... Men det kommer aldrig att gå... Jag blockerade dig för att ta avstånd. Jag har antagit att ju mindre kontakt vi har, desto fortare kommer jag över Dig. Att det är felaktigt har jag nu fått känna på. Jag tänker fortfarande på dig varje dag och undrar om jag ens korsat din tankegång vid ett enda tillfälle? Jag har aldrig varit såhär. Jag beter mig som en psykopat, som om jag hade rätten till detta, vilket jag inte ens har.. Jag ångar att jag träffade dig. Jag ångar det varje dag. För det finns ingen som krossat mig så mycket som du gjort. Ingen har fått mig att känna mig så äcklig, så lite värd och fått mig att må så dåligt som du. Jag hatar dig så mycket. Men jag hatar mig mer. För jag kan inte. Hata dig alltså. Hur mycket jag än försöker, hur många gånger jag än säger det blir det aldrig helt sant. En del av mig gör det. Hatar dig verkligen. Men en större del av mig hatar mig mycket mer. För att jag tillåter mig själv att må såhär, om och om igen. För att jag tillåter mig själv att fortfarande bli påverkad och bry mig. För att jag faktiskt inte hatar dig. För att jag, trots vredesutbrott, vill att du ska komma hit. För att jag fortfarande gråter och för att jag fortfarande tänker på att jag vill träffa dig. Det vill jag alltid. Hela tiden. Jag vet att jag är patetisk.. Jag vet.. Jag har inget försvar. Jag måste bara få detta sagt, även om det bara är för mig själv. För att kanske.. Bli bättre. Jag är ledsen för hur jag har betett mig och hur jag behandlat dig. Jag är ledsen för hur du behandlat dig. Jag har alltid tyckt om dig mest. Jag gissar att jag vann den leken. Men det är ingenting jag skäms över. Fyfan vad jag tycker om dig, trots allt som hänt. Och Fyfan vad jag bryr mig. Jag hatar inte dig. Jag hatar mig.
0 notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media
179K notes · View notes
pavati-blog · 10 years ago
Photo
Tumblr media
4K notes · View notes