skipabeateatsomemeat-blog

[skipabeateatsomemeat-blog]

Tveklöst den bästa scenen ur Ricky Gervais och Steven Merchant's senaste komedi-underverk - Life's too Short. Liam Neeson gör sig redo att äntra stand-up scenen och delar i svepet med sig av en gammal Spielberg-anekdot. Fruktansvärt roligt!

[skipabeateatsomemeat-blog]

He sings the songs that remind him of the good times He sings the songs that remind him of the best times

Fredag morgon, klockan är lite i 10 och utan den minsta tvekan låter jag Chumbawamba's Tubthumping spruta ur mina vita små iPhone-lurar, och vidare ut i kontorslandskapet. Ett kontorslandskap som, nu för tiden, mer kan liknas vid en av de dära kyckling-burarna, som man sett på tvn, med han den dära Jamie Oliver. Där 28 kycklingar tvingats in i kollektiv-levende, på endast ett par ynka kvadratmeter, trots att kycklingarna inte alls är glada för soja-protein och heller inte uttryckt radikala åsikter mot den borgerliga framfarten. Lite så är det. Illusionen stärks dessutom ytterligare av den kvinnliga skaran medarbetare och deras, allt mer frekventa, oannonserade, babbel-konventioner som husar i motsatt hörna från min plats. H-u-r s-o-m helst - nu är det fredag!

[skipabeateatsomemeat-blog]

"What day is today?" frågade en kollega mig nyss då vi pratat om klassificeringen kring "normalbegåvning" och "underbegåvning". Needless to say - så tror jag min poäng gick fram. Är dock någon, "ute i stugorna" osäker; kan alltid Joey hjälpa till och reda ut dessa så pusslande frågor.

[skipabeateatsomemeat-blog]

Läste Fredrik Wikingssons blogg-inlägg från i lördags, gällande Sasha Baron Cohen och bla hans nya film, The Dictator. Många roliga poänger jag tycker ska läsas, MEN, höjdpunkten var till trots det inbäddade, gamla klippet från The Ali G Show, då SBC intervjuar Buzz Aldrin om månen, rymdhotell och Jennifer Lopez. Favorit-ögonblicket är då Buzz, på ett ytterst pedagogiskt och tålmodigt sätt, får förklara skämtet som Ali G precis berättat för honom utan att riktigt nå hela vägen fram. "Why is it funny, again?". 

[skipabeateatsomemeat-blog]

Klassiskt klipp från Nile City; Farbror Barbro ger råd till gravid tonåring. "Du hade kanske hoppats på den gamla antistat-pistolen..?" är oförglömligt på citathimlen. 

[skipabeateatsomemeat-blog]

Epilogue

[skipabeateatsomemeat-blog]

[skipabeateatsomemeat-blog]

Weezer är svinbra. Det är de ju. Håller fortfarande Blue Album högst i diskografin och för att citera ZephyrKid360 är The Sweater Song i min mening också the ”best weezer song period”. Tror han syftade på punktering där i alla fall, osäker. I annat fall är jag skeptisk till hur vidare jag håller med honom (vi får anta att det är en han)…Jag menar, han kan ju inte mena mens ("bästa weezer låt-mensen" är ju inte en vettig mening) så i så fall är det ju en ”song period” han definerar, vilket rent krasst skulle kunna vara synonymt med ”album” - och det är ju bäst. Så vad är problemet? Plattan är bäst, låten är bäst, deal with it!

Hur som helst är videon precis sådär larvig och skön som en Weezer-video ska vara och Rivers frilla är dessutom helt jävla oslagbart ful. Avslutar med ord från pstumps360 istället, ”best sweater song period”. 

[skipabeateatsomemeat-blog]

Raljerade lite, gällande armbandsur och hur de påverkar vardagen vårt samhälle dagligen fortlöper genom.

[skipabeateatsomemeat-blog]

White Stripes Tuesday, var planerat för gårdagens afton. Samtliga album stod på menyn och jag lade mig till rätta i min 2-sits soffa innan jag sparkade igång The White Stripes på min iPhone och ut genom mina högtalare. Vad jag tänker prata om är dock vad som hände fyrtiotre minuter och trettioåtta sekunder efter jag klickat på ’Play’, nämligen De Stijl. Andra skivan - bästa skivan. Inspelad, i sin helhet, hemma i Jack Whites vardagsrum, på en gammal 8-track bandare, låter denna skiva helt magisk. Namnet, De Stijl, kommer från den holländska konströrelsen med samma namn som i mångt omnämnts som en betydande inspirationskälla för både Jack och Meg. In a nutshell går det ut på enkelhet, raka (gärna enbart vertikala/horisontala) linjer och former i ”prim-färger” blandat med svart och rött.

En väldigt avklädd skiva. Simpliciteten i den garage/blues/punk fusion som är White Stripes, får tala hela vägen från You’re Pretty Good Looking till Your Southern Can Is Mine. Slaskiga, goa, bluesriff blandas med Megs svårbeskrivna men åh så passande trumspelande. Känslan är äkta och långt ifrån perfekt, lite så man vill det ska vara, när det gäller just White Stripes. Fantastisk skiva och ett kultklassiker att lägga till samlingen.

White Stripes - You're Pretty Good Looking

White Stripes - Sister, Do You Know My Name

White Stripes - Apple Blossom

Jack White släpper, för övrigt, sin solodebut - Blunderbuss, i April och första singeln, Love Interruption, går att lyssna på här!

[skipabeateatsomemeat-blog]

Deadmau5 at Play. Vol1 är bra, riktigt bra till och med. Tunga jävla basslines blandas sedvanligt med randomized vocal perfs och helt vansinniga synth-patches. Personlig favorit är 'trean', eller Coctail Queen, som den heter, samt sjuan - This is the Hook. Nice med nytt Mau5-material. Tyvärr är vol2 bara medioker och vol3 knappt något bra alls. Säger jag, efter enbart ett par genomlyssningar. Svårt att avgöra om det rör sig om skithus-effekten eller om det enbart är en fråga om försök till variation och överflöd av kreativitet. "Vem vet det rååå??", Joel Zimmerman vet. "Ska vi fråga honom råå?", ja, gör du det.

[skipabeateatsomemeat-blog]

Skrillex släppte dagen innan julafton EPn Bangarang, innehållandes 7 helt nyskrivna låtar. Bland dem dök colab-projektet Breakn a Sweat upp som i och med dokumentären RE:GENERATION gjordes tillsammans med kvarvarande medlemmar ur The Doors. Sonny Moore, som är Skrillex namn (IRL, alltså), har tillsammans med Ray Manzarek producerat låten och samtliga medlemar ur Doors har tillfört instrumentala bidrag. Gammalt möter nytt, giganter från förr möter en gigant från nu – och det är BRA.

BREAKN’ A SWEAT – SKRILLEX & THE DOORS

[skipabeateatsomemeat-blog]

Duck Sauce nya singel Big Bad Wolf är väl, i ärlighetens namn, sådär. Jävligt snygg album art, dock!

[skipabeateatsomemeat-blog]

LOGIC ("ALIENS")

[skipabeateatsomemeat-blog]

Fleet Foxes självbetitlade debutalbum från 2008 är och förblir ett av de bästa någonsin. Fyllde den sommaren, hösten och vintern med toner av Tiger Mountain Pessant Song, Sun It Rises och Oliver James. Behöver nog inte säga hur efterlängtad då Helplessness Blues var och när första singeln, med samma namn, släpptes - var det, givetvis, extas. Utöver titelspåret finner vi guldklimpar som tex Montezuma, Battery Kinzie och The Shrine/An Argument, där Robin Pecknolds röst verkligen får briljera och lysa igenom. Trots Robins prestations-ångest och trycket från fansen får man ju säga att grabbarma verkligen ”stepped it up” och gav oss en mer än värdig uppföljare. (Förra) Årets mest efterlängtade album, helt enkelt!

[skipabeateatsomemeat-blog]

Förra årets “nykomling” (som i: helt ny för mig) blir Iron and Wines album Kiss Each Other Clean. Iron and Wine är stage name för folkrock-sångare och låtskrivare Sam Beam från Austin, Texas. Släppte sin första skiva The Shepherd’s Dog, ”bak i 2007”, på bolaget SubPop, för övrigt samma bolag som Fleet Foxes huserar under. Helt såld på första spåret, Walking Far From Home och ”fantastiskt” blir mitt val av adjektiv här. För att sammanfatta; Kiss Each Other Clean är ett riktigt bra album och därmed också förra årets wildcard, på denna lista. 

Tidigare reviews