stenstuteriet - Tumblr blog

[stenstuteriet]

En ny jazz-era startar nu med Wes Montgomery.

[stenstuteriet]

[stenstuteriet]

Daft Bodies – Harder Better Faster Stronger

[stenstuteriet]

Surrealism.

[stenstuteriet]

[stenstuteriet]

Sommarfeelingen.

[stenstuteriet]

Det Goda Livet.

[stenstuteriet]

Det är goda tider nu, men jag har inga ord. Jag dokumenterar det som gör mig glad istället och tänker att det är samma sak. Fast det är det inte. Bilder blir stumma och oreflekterade. Men så blir jag dummare med åren. Eller kanske bara stummare.

[stenstuteriet]

Jag skriver inte så mycket men tar desto mer bilder. En kan se dem på www.instagram.com/stenstuteriet

[stenstuteriet]

Igår pratade vi om att digitaliseringens obegränsning gjorde musik lite mindre intressant. Att inte få gräva, leta, introducera, längta. När folk går tillbaka till vinyl handlar det inte bara om en hipstertrend. Det är det fysiska, det begränsade, som lockar.

[stenstuteriet]

Fucking hero. Se "Girlfriends" av Claudia Weill

[stenstuteriet]

[stenstuteriet]

Poppets - Steal it Like a Thief

Så. Jäkla. Bra. Vårens soundtrack. Hisingen och sol, dryck i glasflaska.

[stenstuteriet]

Kärleksdikt under morotsträd

Du är dum om du tror att din kärlek är nåt mot min sliddersladder är ditt prat om vita liljor och allehanda blomster rådjursögon har jag aldrig sett ens men jag säger dig: jag är stenhårt dödförälskad i en kvinna leare än din fulare än din och dina tidigare jisses ja vad hon är hemsk att skåda råttnäst surögd platt och lortig där hon ränner krum och vysslande utför stadens största gata för att kasta onsdagstorghandelns kvarglömda morötter - vasa? - i synen på stans vackraste och tillika intelligentaste toppsnäcka - hon med den där snygga kappan som ser ut så här: längst upp en bisamkrage - gåva av herr Gözta Petterzohn - sammanhållen av en silvernål - gåva av herr Bertil Carlzon - axlar av blommigt tyg som hon sytt små pingelklockor på utav koppar fast förtenta inuti så att hon ur dem kan bjuda sina vänner på små supar - ack, till hennes vänkrets vill ju alla höra, till och med herr Sachs-Ostrovakutskij som vi alla har betraktat som en originell och främmande person - nå sen har hon över brösten ett slags gobeläng som föreställer tvenne kor på bete med en kalv i vars stora ögon speglas kalvens ljusa framtidstro men dessutom hans rädsla för den stränge fadern tjuren som ses bunden strax intill men det vackraste på kappan är en liten ryggsäck utav getskinn - gåva av en norrman stadd på genomresa - fast i mångas ögon - särskilt kommunisters - är den bård med turkestanska folklivsbilder som bepryder ficklock och manschetter ännu vackrare - men titta här här hänger ju ett litet kyrktorn och en smärre dubbelbössa utav guld i hennes skärp - har hon då verkligen gått tillbaka till Andreazzon den söndagsjagande missionsförbundarn? den och andra frågor tränger på där vi därnäst fäster våra blickar på en röd rosett helt händigt fastsydd över stället där åtminstone de flesta kvinnor har sitt sköte fastän platsen sällan är så tydligt utmärkt utanpå som här men den lea kvinna jag älskar bär en kappa som jag själv har sytt åt henne av en overall en skinnkeps och tre udda strumpor som jag fått av gårdskarln på alkoholistanstalten han som dog i våras - döden ja så stor den är och vad människan är liten inför den men störst är kärleken och när jag sytt färdig kappan tog hon genast på sig den och sprang ut på gatan piggare än vanligt bort mot salutorget för att jaga pangblondinen vysslande så fränt att pangblondinen skyndsamt flydde ut i rådhusparken följd dock av ett morotsregn så häftigt att en veckas kommunalarbete inte var tillräckligt för att återställa parken i sitt forna skick besjunga vill jag kvinnan min i tusen dagar springande bakefter henne genom hela stan och då ska gatan krokna och allt gräs i gränderna - så visset nyss - ska gro och växa högt igen och dölja gatan och förkväva alla hus av sten men de av trä ska grönska även de med stora löv och alla morötter på torget ska slå rot och växa och från de stora morotsträden ska vi sedan plocka morötter så många vi vill ha när hela världen på den tusenförsta dagen blivit grön och mjuk och - allra bäst - varenda hög och mallig människa gått åt - för hjärtan utav sten går sönder spricker mitt itu av gräs som växer så förbajat kvickt - och alla fina varuhus med bjäfs och kappor gått omkull blir hon som nyss var fulare än allt en drottning eller något ännu finare och sätter sig hos mig i gräset bland de höga morotsträden och hör på dikten som jag läser nu på tusen- andra dagens kväll när solen dalar hon ränner inte mer och vysslar bara fint och sakta som näktergalen när han är som mest tillfreds och så och aldrig annorlunda skall min dikt för henne och för hela gröna jorden klinga: Ej vill jag kasta och bombardera men jag måste - ack Gräs vad Du är gott för mulen på kossan - jag ville som hon vara Din avbitare och inte ondskans och höckfärdens för Du är mjukt för tanden och finsmakande för tungan och näringsfullt för magen på kossan men med pangpang och bitbett utskjuter jag och ibitsliter jag allt fulfult så att det blir finfint och sen böjer jag huvet och kossan mot Dig och solen värmer i nacken!

– Erik Beckman

[stenstuteriet]

Hur skulle superhjältinnorna se ut om de hade ordentligt med kläder på sig? Skillnaden är subtil men märkbar.

Kolla in fler bilder av Mike Lee Lunsford på Geek Native.

[stenstuteriet]

Om en bara hade en uns av den talang som syskonen Dreijer har.