#Alla ska i jorden | Explore Tumblr Posts and Blogs

evigtlivihimlen · 4 months

Text

Samarbete - Öppet eller Stängt?

SAMARBETE - Öppet eller Stängt?!

I politiken likväl som i kristna kretsar råder förvirring om när samarbete ska ske och framförallt hur. Ska vi ha "öppet dygnet runt" till allt och alla för att vara inkluderande, toleranta och nå ut till så många som möjligt, eller ska vi ha stängt till de flesta för att bevara vår särart eller "varumärke". I politiken borde det väl handla om att vara trofast och leverera sin utlovade politik till väljarna. Politiker är ju egentligen medborgarnas förlängda arm som verkställer folkets vilja. Så, rimligtvis ska politiker samarbeta med dem som bejakar deras politik, och stänga för dem som förhindrar. Jodå, "kompromiss" är ju smörjmedlet för att överhuvudtaget få något gjort, men någonstans måste gränsen dras. Denna gränsdragning är varje beslutsfattares mardröm, här begravs goda föresatser och storartade löften, kanske lyckas man ändå få igenom ett fragment av sin politik.

Men, en dimension glöms ofta bort, nämligen "Vad är det bästa för folket och nationen?". Här gäller att lägga undan prestige och fruktan att inte behaga alla, inte ens alltid de egna väljarna. De största politikerna vi beundrar i historien har just haft förmågan att stå fasta i det som var "det bästa" för folket, stå orubbliga i stormen och då faktiskt åstadkomma något stort oavsett hur svårt motstånd de fått genomlida, som t ex Winston Churchill, Georg Washington, Abraham Lincoln och ja, du har säkert din favorit. Dessa som bestämt stängde för vissa, men öppnade för andra, i framgångsrikt samarbete.

I kristen kontext handlar samarbete om att tillsammans nå gemensamma målsättningar, vilket ju är Evangeliets och Guds rikes spridning, att människor ska bli frälsta och Jesu lärjungar. Jesu missionsbefallning är varje troendes och kyrkas uppdrag. Men, det var visst inte så enkelt. Vilket 2000 års kyrkohistoria visar, likaså dagens splittrade kristenhet. Orsaken till turbulensen är olika åsikter på "hur" uppdraget ska utföras, ibland också av vem/vilka? Här spelar konkurrens om plattformar och utrymme en trist roll. Likaså olika Bibeltolkningar, en nödvändig strid om "Sanningen", som Paulus säger "Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta" (1 Kor. 11:19). Det sanna Evangeliet och Kristi lära måste bevaras, genom att det falska avslöjas.

Samarbete kan alltså inte ske med "allt och alla". Dörrar måste definitivt stängas, förseglas permanent. Och inte ens alltid kan samarbete ske mellan trossyskon i de egna "väckelsekristna", Bibeltrogna leden. Varför? Eftersom kallelserna är olika, de av Guds Ande detaljstyrda uppgifterna är annorlunda. Du som länge varit i Herrens tjänst i din Gudagivna kallelse vet hur lätt det är att trassla in sig i felriktat samarbete, som för dig bort från det Helige Ande vill leda just dig i. Plötsligt är du styrd av någon annan troendes tjänst, viljor och agenda…

Du som råkat bli ofrivilligt "känd" i kristna kretsar får en strid ström av människor som vill ha dig att göra eller ge till en mängd olika projekt, att samarbeta. Men, då krävs en sorts kloning av din person, där 9 kopior kan springa runt och behaga allt och alla, så att åtminstone en variant av dig kan utföra det Guds ledning är för just dig…När Herren säger: "Det" ska du göra, på "detta" vis och "därborta", under "denna" tidsperiod. Men, här stormar det fram en arme av andra viljor för att belägra din tid, dina dagar, din kraft, din ekonomi till visserligen bra saker, men "andra saker"…

Jag tror vi ska samarbeta, självfallet. Bibeln förklarar ju att vi ska komplettera varandra: "I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp" (1 Kor. 12:13). I sammanhanget framträder ett tydligt samarbete mellan olika delar av "Kristi kropp". Det finns väl närmare två miljarder på jorden som kallar sig kristna, det blir ju självklart att alla dessa inte kan samarbeta med precis alla. Men, däremot så vet Jesus exakt vad som är bäst att göra just genom dig och i din bana i Herrens tjänst, och Herren vill leda dig genom sin Helige Ande, i smått som stort, alla dagar intill tidens slut…Här kommer valet att stå fasta i just din kallelse och uppdrag, som fallet var för en stor politiker, att välja det som är bäst för människors frälsning och Guds rike; inte att försöka behaga allt och alla, inte bevara din prestige, plattformar och "anhängare". Det som är bäst är att du lyder Gud mer än människor, då kan nämligen och endast då Guds smörjelse, kraft och förmåga verka genom dig, vilket är det bästa för Guds rike och människors frälsning…Och samarbetet, ja, det blir med dem som Herren leder till, dem som blir ett bejakande stöd och inte ett förvirrande hinder i det exakta spår Jesus för dig fram på. Självfallet ett ömsesidigt berikande samarbete, där du både blir välsignad och är till välsignelse.

Men, priset blir smärtsamt högt; Du kommer att trampa på ömma tår, frammana ilska och hat, även människor du gillar lyckas du såra och göra besvikna. Allt detta eftersom du valt lyda Gud, vara ärligt äkta och stå fasta i din kallelse, dina av Herren givna uppdrag, på "Det" sättet, "Detta" här och nu eller "Därborta" lite senare. Hoppas någon fattar vad jag talar om, jag tror det, låt texten sjunka in, fundera och "Aha-upplevelser" dyker upp :)… Förföljelsen är verklig, känns som stålborste på naken hud; hårda ord, förtal som karvar in sig i hjärtat, du blöder men Herren helar, du förlåter och Jesus omfamnar. Och sedan i Himlens härlighet, hemma där inget ont dig når, får du Livets krona som Jesus ger de i sanning trofasta.

"Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar Honom" (Jak. 1:12)…amen.

P.S! Samarbete sker förståss inom och mellan olika "sektioner" eller nivåer; I den lokala församlingen, mellan kyrkorna eller diverse "tjänster". Alla kristna har fått nåde- och tjänstegåvor att utföra, talenter och förmågor att förvalta. Kallelser och uppdrag. Ofta samarbetar t ex en evangelist med flera andra troende i en stad, i Gatuevangelisation m m. Någon samlar andra troende från olika kyrkor i en vision om matutdelning, sådana som fått samma uppdrag och Andens maning i detta. En pastor vill ha utomhusmöten och många medlemmar upplever en andligt brinnande nit att genomföra kampanjen, därtill hakar flera kyrkor på med sina "förmågor". En troende vill engagera kyrkans medlemmar i en "bönejour" med öppen telefonlinje och några, långt ifrån alla får ett Andens Ja i sitt hjärta osv…

Ett samarbete behöver inte heller vara "ett livstidskontrakt"; ibland har jag haft ett givande samarbete i Guds ledning med någon tjänst, kyrka eller några troende i ett par veckor, några månader eller år och sedan har Herren lett vidare till andra uppdrag och troende.

Se det hela som ett rörligt, föränderligt "krigsfält", där vi strider för människors frälsning. Fienden håller miljoner människor fångna och kristenheten med sin Överbefälhavare Jesus Kristus kämpar med att befria dem med Evangeliets budskap och Guds levande och verksamma Ord som vapen. Herren ser från Ovan exakt vilka insatser som behöver göras och var, i rätt tid, och vilka som ska göra vad…Vårat ansvar är att lyssna in och lyda, då går Guds rike framåt…

YTTERLIGARE; Ett mindre nödvändigt tillägg till detta inlägg om "Samarbete": Det måste finnas en respekt och hänsyn till att varje troende ska få lyssna in och lyda vad deras Herre Jesus säger personligen till just var och en. Felvridna läror om underordnade till lokala kyrkors ledarskap förhindrar många gånger Jesu lärjungar att verka i sina kallelser och av Herren givna uppdrag. Det kyrkliga ledarskapets uppgift är som Ef.4:12-15 säger:

"för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse"…

Underordnadet till t ex pastorn handlar om att låta sig bli utrustad med Guds Ord, bejaka undervisningen och få de andliga verktygen till att "bygga upp Kristi kropp" (Guds rikes spridning/tillväxt). Fokus är att de troende ska "fullgöra sin tjänst", dvs kallelse och uppdrag. Att också underordna sig det kyrkliga ledarskapet i deras omsorg över att du inte ska gå vilse i falska läror eller falla i ett syndfyllt leverne. Herden "vakar över" fåren för att bevara dem från värld, synd och villolära, så att de återfinns i Himlens bokningar en dag. Heb.13:17: "Lyd era ledare och rätta er efter dem, för de vakar över era själar och ska avlägga räkenskap"…I sammanhanget (kapitel 12-13), handlar det alltså mycket om "Helgelsen"…

Men, det märkliga har skett, särskilt via modern trosrörelse och vissa karismatiska sammanhang att denna troendes underordnade till kyrkliga ledarskapet istället handlat om att bli helt styrd och lyda t ex pastorn i det denne troende ska göra i tjänst och andliga uppdrag. Att följa ledaren i dennes visioner och blint lyda varje order. Det har blivit som inom katolicismen, där Påven och dess hierarki av ledarskap är Guds mellanhänder, förmedlare av Guds vilja och ledning. Vissa frikyrkliga pastorer har blivit "minipåvar" eller likt företagsledare med "anställda". Inspiration till denna typ av ledarskap och underordnade har man hämtat från Gamla Testamentet, det Gamla förbundets exempel, med Mose och övriga där. Ny Testamentligt sätt i det Nya Förbundet som Jesus instiftat är dock annorlunda; Här ska varje troende lyssna in, höra och göra det Jesus säger direkt till dem genom den Helige Ande…

Visst ska kyrkans eller pastorns av "Herren givna" visioner få bli till, men Guds Ande bekräftar direkt till de troende som ska medverka och samarbeta i det, och på vilket sätt… Herren har gett många visioner, kallelser och andliga uppdrag till Alla sina tjänare, till varje troende. Det finns i Guds nåd, kraft och förmåga utrymme för att all Guds vilja ska bli till! Ingen ska behöva lägga undan kallelser, uppdrag som Herren gett. Men, det handlar om att Samarbeta såsom den Helige Ande leder, och inte låta mänskliga viljor, ideer och föreställningar störa och förstöra, förvirra och förhindra. Ja, inte sällan är dessa villospår influerat av helt andra (onda) makter än Guds viljor, tyvärr blir detta tydligt då en del desperat ska via manipulation och andra tvångsmetoder få igenom sina viljor, ty så agerar inte Jesus. Herren talar genom Helige Ande i den troendes innersta. Därför måste du och jag lära oss att alltid, i alla lägen lyssna in, att vara nära Herren, i andlig kärleksrelation och i ett totalöverlåtet beroende där vi agerar i tro på det Herren sagt…

Varför vissa i kyrkligt ledarskap väljer felvridet sätt och öppnar upp för nedbrytande influenser beror troligen på högmod och arrogans, uppmuntrade till det via diverse läror, säkert är motiven blandat med också goda föresatser om ”framgång” för Guds rike. De har inte gått in i sin position som ledare med Jesu exempel:

"Då kallade Jesus till sig dem och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många" (Mark.10:42‭-‬45)… amen.

0 notes

magnuswesterberg · 2 years

Text

Det här var under den tid jag var ung och formbar. Men så fick jag en förkylning på hösten 1985 som aldrig gick över utan fortsatte och fortsatte tills det i november bildats varklumpar i respektive halsmandel. Värst var det på höger sida. Det gick så långt att jag till slut fick svårt att svälja. Jag hamnade under höstterminen i andra ring på infektionskliniken på Östersunds Lasarett och där låg jag inlagd några dagar med penicillinbehandling och blev smalare och smalare. Löven föll och jag kom efter i skolarbetet. Den första snön föll. En flicka i klassen dök upp med böcker, berättelser och stenciler och långt senare har jag fått klart för mig att hon tyckte om mig, och kanske såg sin chans att komma mig nära då jag var sjuk, svag och ensam. Eftersom det var en infektionsklinik var det dock restriktivt med besök från familj och klasskamrater. Febern gick aldrig ned och till slut opererades jag. När jag kom tillbaka till klassen sen framåt advent var jag 9 kilo smalare och ingen frågade vad jag hade varit med om på lasarettet. För att fördriva tiden på lasarettet hade jag läst Herman Melvilles äventyrsroman Moby Dick. Min fascination för valar började i sjukhussängen. Alla som har läst Moby Dick vet att den är en rejäl och förunderlig tegelsten att ta sig igenom. Jag sträckläste boken och allt sedan dessa febriga höstdagar i Östersund har jag fått med mig att evolutionen mest av allt är en slump. Livet på Jorden startade i vattnet för att sedan fortsätta på land och så småningom skapade evolutionen däggdjuren. Eller slumpen skapade dem, om ni så vill. Problemet är att ett av dessa däggdjur – någonting grått, nyfiket och levande som närmast kan liknas vid en flodhäst – ledsnade, gav upp en varm eftermiddag på savannen, gick ned till havet, och utvecklades till valen, vilken som alla vet, inte är en fisk utan ett däggdjur. Djuret med ben, svans och lungor var tillbaka i vattnet där allt en gång hade börjat, fast denna gång med nackdelen att inte ha gälar att andas med utan däggdjuret blev dömt att jämt och ständigt återvända till vattenytan för att hämta luft. Varje timme dyker den 1 000 meter ned i totalt mörker och äter i stort sett bara en och samma sak, bläckfiskar. Det Herman Melville skriver om är jakt på kaskelotter vilket pågick så intensivt med utgångspunkt från ön Nantucket utanför USAs östkust, att kaskelotten som art var ytterst nära att utrotas. Sjömännen kokade valspäcket i industriell omfattning ombord på valfångarna, för att väl i hamn sälja det för vidare export och användning i gatlyktor. Oljan från späcket gav en klar och starkt lysande låga som under 1800-talet lyste upp gatorna i New York, London, Berlin och Paris. Vad hände sen? Jo, människan hittade olja i marken, och behövde inte segla runt på världshaven och döda kaskelotter i industriell omfattning. Oljan i marken räddade kaskelotten. Lika paradoxalt är det att England en gång höll på att hugga ned all skog som fanns på brittiska öarna, men så hittade människan kol i marken som hade långt mer energi lagrat i sig än ved, och Englands vackra skogar räddades av kolet i marken. Nu tänkte jag skiva något om litium, halsmandlar, zink och uran, men överallt i världen håller vetenskapsmännen på att söka efter vad allt detta ska rädda.

During my impressionable youth, I encountered a seemingly endless cold in the fall of 1985. It persisted until November when abscesses formed in my tonsils, particularly severe on the right side. Eventually, swallowing became an ordeal. My condition led me to be admitted to the infectious disease ward at Östersund Hospital during the second year of upper secondary school. There, a regimen of penicillin treatments saw me growing thinner over several days. As the leaves fell, I fell behind in my studies. The first snow came. A girl from my class visited with books, tales, and handouts, and only much later did I realize her affections for me; perhaps seeing an opportunity to draw close while I lay there, ill, vulnerable, and alone. However, visits were sparse due to the ward's strict regulations. My fever remained stubborn until surgery became the last resort.

Upon my return to class by the time of Advent, I was 9 kilograms lighter and curiously, no one inquired about my hospital experience. To pass the time, I immersed myself in Herman Melville's "Moby Dick," an adventure novel of considerable heft. It was in the hospital bed that my fascination with whales began. Anyone who's tackled "Moby Dick" knows the monumental effort it is to digest such a tome. Feverishly, I devoured the book, and from those autumn days in Östersund, I gleaned that evolution is largely a game of chance. Life on Earth, which began in water, ventured onto land, and eventually, through a serendipitous twist of evolution (or chance), a certain grey, curious, river hippopotamus-like creature tired of savannah life, ventured back into the sea and evolved into the whale. This mammal, equipped with bones, a tail, and lungs, returned to the aquatic realm where life originated, but with the disadvantage of lacking gills for breathing, hence condemned to perpetually resurface for air. Hourly, it dives a kilometer deep into the abyss to feast almost exclusively on squid.

Melville's narrative revolves around the intense hunting of sperm whales, which nearly led to their extinction. Sperm whale blubber was processed on an industrial scale aboard whaling ships, originating from Nantucket, to light the streets of cities like New York, London, Berlin, and Paris with a bright flame throughout the 19th century. Then, as fate would have it, the discovery of oil underground negated the need for such extensive whaling. Ground oil saved the sperm whale in a twist of irony. Similarly, England was once on the brink of deforestation, but the discovery of coal, with its superior energy potential, preserved the British woodlands. Now, scientists worldwide are exploring what resources like lithium, tonsils, zinc, and uranium might save next.

#vetruvianman

0 notes

kompasskurs · 7 months

Text

Hörrni, är det inte härligt att vi gått in i 2024 års första vårmånad?! Nu är vi inne i mars och det har varit enstaka dagar med riktiga vårkänslor – sol och skapligt med plusgrader. Februari är över och det märks redan att det är ljust längre på dagarna, det är inte mörkt förrän vid 18-tiden vilket är fantastiskt skönt. Det är med våren som advent, det är en fantastisk del av året då man kan njuta för fullt och jag säger varje år att jag ska passa på att njuta för fullt när våren slår ut – men sen går det alldeles för fort förbi. Jag tycker om det svenska klimatet med årstidsväxlingarna och har svårt att tänka mig att bo i någon annan del av världen med evig sommar. Jag har svårt att utse någon favoritdel av året, någon del som jag tycker extra mycket om. Alla årstider har sin charm – och den enda nackdelen jag kan se är väl att den mörka delen av året är alldeles för lång. Jag skulle gärna plocka bort januari och februari och gå direkt från jul in i mars månad.

I början av veckan pratade man på radion om att vi i Stockholm redan fått meteorologisk vår, vilket faktiskt känts i luften på sistone. Solen har värmt en liten, liten aning och man kan ana fågelkvitter när man kommer ut utanför dörren. Nu är det bara en tidsfråga innan man kan börja ana blommor och knoppar i naturen. Det kommer självklart att komma bakslag, givetvis kommer det komma snöoväder igen innan våren är här på allvar – så är det ju i princip varje år. Men man får ändå glädjas åt det nu sakta men säkert kommer börja närma sig vår med ljus och värme.

0 notes

bisexua1sweetheart · 8 months

Text

Jag är ingens kanske

Vad ska jag slösa min tid på någon som inte är säker?

Just nu lever jag mitt liv på ett sätt och fattar beslut som tar mig närmare ett visst sorts liv

En del av den planen är vårt gemensamma liv

Vår gemensamma startsträcka

Vad jag längtar efter eller förväntar mig är att du har tålamod med processen

Nej jag kanske inte kan bli någon annan poly än dont Ask dont tell fram tills att jag bearbetat mina trauman, eller liksom fått känna och landa i vad jag själv vill. För jag har hittills aldrig kunnat få välja det själv.

Du måste förstå framstegen jg gjort. Och hastigheten med vilken jag gör framsteg

Det sårar mig — inte att du KÄNNER känslan hopplöshet. Det är helt normalt att känna det ibland

Det som sårar mig är att du lägger den på mig i detta. Jag behöver inte din hopplöshet när jag genomgår de snabbaste livsförbättringarna nånsin, när mitt liv är friare och tryggare än nånsin

Det är ditt ansvar att lägga fram din hopplöshetskänsla på ett sätt som inte drabbar mig; på ett sätt som inte får mig att känna mig värdelös, eller som att du inte har faith i att jag kan, och kommer, fortsätta bli tryggare, kapablare, stabilare

Ja det stämmer att stora utmaningar väntar mig i framtiden. Och att jag till och från känner att jag inte vet hur i helvete jag ska överleva dem. Men hittills så har jag tänkt att så länge som vi har varandra så kommer jag att vara tillräckligt stabil för att lista ut en lösning

Igår sa du grejer som var sjukt sårande. Jag vet att du inte menade dem så som de lät och det är läskigt att berätta för dig hur de landade för jag vet inte om du kommer kunna hantera det eller om du kommer att sväljas hel och levande av skam. Och det vill jag inte

Vi har helt olika mognadsgrader vad gäller relationer. Det är helt okej

Och jag kan på många sätt förstå att du känner behovet av att testa och försäkra dig om att jag verkligen är det bästa du kan få

En del av mig känner som sagt gå och gör det då. Prova. Den delen vill på riktigt att du får upptäcka själv att vi är det

För jag vet att jag är det. Att det jag erbjuder i relationen är en stabilitet och en erfarenhet, en kunskap om relationer och störst av allt just ett tålamod och en förståelse som du kommer behöva resa jorden runt för att hitta.

Jag ��r ett kap. Långt mycket mer av ett kap en du nånsin överhuvudtaget i din ångest tycks ana. Inte för att ingen vill ha dig eller för att andra som är lika bra och lite bättre typ inte skulle gilla dig

Utan för att jag är a one of a kind. Kärleken jag ger är one of a kind. Förstående. Rak. Brinnande

Fråga dina tvångstankar det här: tror du att du skulle kunna klicka, på ett djupt plan, med någon som är normsnygg? Med någon som anser att det är viktigt att upprätthålla sitt utseende på det sättet? Som lägger hundratals timmar och tusentals kronor per år på hudvård och smink? Som scrollar Instagram för att hålla sig uppdaterad på hur hon ska se bra ut?

Eller hoppas du på någon normsnygg som magiskt är född så, helt utan någon maintanance?

Eller kan det vara så att tvångstankarna föreställer sig ett kvinnoideal där hon, som alla kvinnor ju fått lära sig i patriarkatet, helt döljer den delen för dig? En kvinna som får det att verka effortless inför dig men som bättrar på sminket inne på toaletten, som alltid har trosor för att det ju är så vi har lärt oss att få vår röv att se snygg ut, även när hon har mens, svamp eller skav?

Det finns ingen människa som är normsnygg utan att också vara normativ i övrigt.

Och om jag förstår dig rätt är det ju inte det du vill ha

Det sårade också att du inte tror att jag kan bli bättre. Att du hoppas på att hitta nån som mig men snyggare och inte så funkis

Problemet är alltså inte att de här tankarna finns i dig. Det kan finnas. Såna tvivel har man ibland

Problemet är att jag ska få behöva höra den. Förstår du vad det gör med min självkänsla

Jag är ingens kanske. Jag är snygg som fan jag är snäll jag har tålamod och förstår dig och ger någonting till dig som..

Alltså det är inte att du har tvångstankarna eller osäkerheten utan att du agerar på den. Förstår du hur förolämpande det är? Att du inte vill stänga alla dörrar för du är inte säker?

Hur ska jag kunna leva i en relation där jag committar och bygger ett liv för nån slags gemensam framtid om du inte vågar stänga dörren

En del av mig känner att jag vill ta en paus tills du har bestämt dig

Och om du sen efter en sån paus kommer fram till att du inte vill ha mig så fine. Men slösa inte min tid

0 notes

cowgirlodyssey · 10 months

Text

9. Twister

Hej Julia o Bille

Tack för er support och kommentarerna på bloggen!!

Den här månaden har varit upp och ner och upp i igen som en riktig berg- och dalbana. Just nu är jag inne i en loop eller en skruv och vet inte om det är kul eller om jag håller på att krascha?? Ni får avgöra:

Familjen hälsade på:) Det gick bra! Det var mysigt!

Vi hade presentation om våra verk! sjuk vibe! Fick ptsd av att titta igenom min portfolio och fick en blackout på presentationen pga flashbacks o social fobi. Ett + var dock att några från klassen var ute och tog en öl efteråt! Så kul!

Heja, heja!! Fortsätt simma!!

Fick ett brev om att jag ska gå med tvåorna samt en bifogad bilaga med ett klagomålsformulär. Vill inte gå med tvåorna så jag började fylla i klagomålsformuläret. LURADE MIG SJÄLV till att tro att jag hade missat deadline för att skicka in formuläret. Var så här nära ->||<- på att tappa det. Detta råkade ske framför Leandro av alla människor. Han skulle precis åka till Oslo över helgen men lämnade mig med en stel kram o dem tröstande orden "grave opp, ikke grav ned"

Heja, heja!! Fortsätt simma!! Gräv upp!!! INTE NER!!

Kände mig som en svag jävla tönt, men det vände igen för efter helgen kom Cornelia o hälsade på:) vi firade hennes födelsedag och vi träffade några danska trondheimkompisar på bar! Så kul:) När vi va där träffade vi en av deras kompisar som heter ?????. Om han va intresserad av mig eller konceptet "swedish girls" vet jag inte men han va väldigt rolig så vi snackade hela kvällen. Fick en vänförfrågning av honom på Facebook igår. Kul!

Min roomie Asta har haft så mycket kärleksdrama pågång att jag inser att jag borde ta tag i mitt - ickeexisterande - kärleksliv. Såååååå.... Jag har gått på tinder dejter! Yehaw! Det har dock bara varit fikadejter?? Senaste var i måndags med Salma, en 22årig tjej från Paris som studerar sin andra(!) Bachelor här i Köpenhamn. Hur sjukt är inte det? Salma va riktigt söt och rolig! Hon sa att jag såg ut som den kvinnliga 70tals rösten i en fransk låt som handlar om att få sitt hjärta krossat: Où va le monde. Lyssnade på den påvägen hem, vet inte om jag gillar den men kände mig iaf skitcool. Väl hemma blev jag extremt humbled av ett meme som leandro hade skickat till mig:

Tillbaks ner på jorden igen.

Fick ett svar av skolan att de fortfarande vill att jag ska gå med tvåorna. Inväntar nu svar från högre makt (kvalifikationsnämnden eller nått sånt).

Sålde ett litografi på instagramkontot Konst för Gaza! 800 kr!! Super! Fick då ett mail av min far med en artikel om att Hamas faktiskt började konflikten och tänk på israel m.m !! Vet inte om jag har berättat att min pappa alltid ska vara djävulens advokat men det här va fan över gränsen. Aja, man kan inte lära en gammal hund att sluta stötta folkord!

Heja, heja!! Fortsätt simma!! Gräv upp!!! INTE NER!! Plocka inte upp hundskit!!

Just nu är jag här (Och vet inte om det är kul eller påväg att krascha):

Som jag skrivit tidigare har jag fått en del oklara signaler från en viss norrman som också nämns i det här inlägget. Vi hänger väldigt mycket med Rodrigo o Federica men på senaste har vi hängt en del själva (pga vi är med i samma kritikgrupp och vi råkar ha samma valbara kurs). Det är riktigt kul, jag gillar att hänga med honom. Men idag blev jag väldigt förvirrad. Vi satt och snackade om planer för jul o nyår. Jag berätta att jag inte kommer vara i Stockholm så mycket (för att ni två inte är hemma obv) och att jag ska fira nyår i Göteborg med Cornelia o Maria. Varpå han frågar, om jag inte vill hälsa på honom i Oslo efteråt? Bara några dagar? Det ligger ju så nära. Det är ett perfekt tillfälle att komma o hälsa på.

Jag behövde gå precis när han sa det här så jag hann inte fråga om han skämtade eller inte? Men jag tar med det i blogginlägget för jag tror faktiskt att han var helt serriös. Han sa till och med att jag kunde träffa Isak när jag väl var där. Vilket absolut inte kommer hända, för om jag känner Isak rätt så är han dubbelbokad i både Stockholm och Umeå. Aja, jag vill ha era åsikter: Vi har känt varandra i typ två månader och han vill att jag ska komma o bo hos honom i Oslo. Vi har pratat om att göra en tour i sommar när vi hälsar på alla i gruppen. Vi har aldrig pratat om att bara jag ska hälsa på bara honom. Jag blev jättesmickrad såklart men fattar inte om det är en bromance eller romance? Oavsett så är det väl en stor red flag? Eller? En till fråga: överdriver jag? Det kanske inte är en så stor grej?

Kul eller krasch? Jag har ingen aning längre!!

Som alltid: SAKNAR ER!!!! Hoppas ni har det mysigt:))))

0 notes

meningar · 1 year

Text

Utopia

Inte för att vara pretentiös det var Emerson som sa att alla alla borde ha självtillit

Och sen må bra bli originell

Skapa vackra texter

På en promenad där havets själ går upp och glöder

Magnetisk lava sand

Mellan tvinnade fingrar som följer mig där jag går mot livets betydelse Kom jag på

När sökarna ser och somliga sover

Vi skapar vår egen värld

Men vi gråter

Som i telenovelas

Som man inte tycker om

Om man är orginell som

Vi ju är Här

I livskrisernas epicentrum

Inte för att vara pretentiös men du vet när man små-springer från apokalypsen

Sandfärgat ljus över kolsyrat hav

Har du varit där? Vid slutet av universum

Säsong 3 episod 11

Vi skapar vår egen värld

Men vi gråter

Som i telenovelas

Som man inte tycker om

Om man är orginell som

Vi ju är Här

I livskrisernas epicentrum

Vi skapar vår egen värld, vårt eviga slut, vårt egna. Det är öppet för tolkning. 12 år, släpade brädor, plåtbitar, pappas skruvdragare upp i hasselbusken bakom ladan, vid bäcken. Flydde dit upp för att leva i min egen värld, se mina fötter ovan marken, vaja med grenarna. Jag är för tung nu. För uppfylld av all världens sorg. Kan inte titta på månen utan att gråta över att vi kanske snart är där och tittar ner på jorden som var. Har mage att andas någon konstgjord luft Och känna sorg. Så förmätet, att jag ens kan känna något, men allt vi vill är att leva så vem ska stoppa oss.

Men vi gråter

Som i telenovelas

Som man inte tycker om

Om man är orginell som

Vi ju är Här

I livskrisernas epicentrum

0 notes

essaer · 1 year

Photo

Martin Hägglund (1976-) föddes i Sverige och doktorerade i litteraturvetenskap på Cornelluniversitetet, varefter han fick en livstidsprofessur vid Yale.

I den första delen av Vårt enda liv (2019) presenterar Martin vad han menar med sekulär tro och i den andra andlig frihet, i en avslutande del vävs dessa samman. Litterära referenser och filosofiska argumentationer används på ett pedagogiskt rätt för att påvisa brister i den religiösa tron och det kapitalistiska värdemåttet, men de repeteras ibland till leda. I den analytiskt mer komplicerade andra delen bidrog repetitionerna till förståelsen, men i den första kändes det mest tjatigt.

Sekulär tro

Martin särskiljer religion från det bredare begreppet religiös tro vars motpol är sekulär tro. Idén om evighet präglar den religiösa tron i vilken omtanken grundas på gudomliga påbud och belöningar. Enl religiös är det oviktigt om vi agerar nu eller inte, för vår verksamhet på jorden har inget ändamål. Om vi dör, känner smärta etc spelar detta ingen roll för oss eftersom vår strävan och vårt mål är det gudomliga eviga, frälsningen från vårt ändliga liv men också från smärtan i det. Tron på evigheten gör att våra enskilda liv är oviktiga, vi blir utbytbara. Han kan sägas ha en pessimistisk syn på religiös tro, som passiviserande/likgiltighet.

Motsatsvis är det ändligheten som präglar den sekulära tron; den innebär att vi är beroende av andra och att vi lever i relation till döden. Vår materiella existens, vår kropps skörhet och ångesten inför den egna döden är inte ett psykologiskt, biologiskt eller antropologiskt fenomen, utan själva vår existens villkor = immanent kritik av religiös tro, det enda gudomliga är det mellan oss. Ändlighet krävs för att förstås som betydelsefullt, ngt står på spel, ses som oersättligt.

[O]msorgen om vårt ändliga liv som själva villkoret för ansvar (s. 18).

Villkoret för vår frihet är därför att vi förstår oss själva som ändliga. Endast i ljuset av insikten om att vi kan dö - att vår livstid är obestämd men ändlig - kan vi fråga oss vad vi borde göra med våra liv och sätta oss själva på spel i det vi gör. Det är därför alla religiösa versioner av evigheten i slutänden av versioner av ofrihet (s. 22).

Vi måste ta hand om varandra eftersom vi kan dö, vi måste kämpa för det vi tror på eftersom det endast lever genom våra fortlöpande ansträngningar (s. 198).

Att vi kan dö, bli uttråkade av en tidigare passion och känslomässigt sårade är exempel på den risk för misslyckande som det innebär att vara människa. Aristoteles “man är inte rädd för det som man inte tror att man ska utsättas för”: det filo-hi sambandet mellan tro och omsorg; vi visar omsorg om det vi tror har ett värde, tillika det vi tror är hotat (s. 63). Tron på betydelsen av det jag gör är den motiverande kraften, lika mkt som tron på att kunna misslyckas motiverar till att försöka, pga omsorg. Att tro är snarare ett åtagande att vara trogen. Omsorgens dynamik bygger på existentiellt engagemang (dubbla bordet, normativt; tidens knapphet motiverar till prioriteringar), nödvändig ovisshet (tilltro skapar den positiva möjligheten att ha en relation till andra) samt ovisshetens motiverande kraft. Det du älskar och älskat kan gå förlorat och det du vill fortsätta älska kanske inte blir av = livets nödvändiga ovisshet. Omsorg motiverar till ansvar. Dubbla bordet utgör frigörelsen.

Marx: “min egen tillvaro är samhällelig verksamhet” (s. 34) --> att äga sitt liv är således inte självständighet, utan att erkänna sitt beroende av andra människor. Martin exemplifierar med upplevelsen av kärlek; när du älskar någon känns det beroendet inte som en yttre, främmande begränsning av din frihet utan som en del av ditt liv och ett uttryck för ett åtagande i vilket du kan känna igen dig själv och således som ett uttryck för din frihet (men också ett ändamål som kan omvärderas). Kamp mot förtryck kräver att du förstår dig själv som andligt fri och ändlig varelse, som gör att din tid och liv är värdefull för dig som din egen; sekulär tro oumbärlig för progressiv politik. Engagemang kräver ändlighet

Andlig frihet

Allt liv är självupprätthållande (≠ självtillräcklig) då en självrelation motiverar till självupprätthållande och allt levande är ändligt. Naturlig frihet/liv är automatiskt; det är att införskaffa mat, sova, föröka sig, ett instinktivt självupprätthållande beteende utan reflektion (det enkla bordet; tex jaga) – alla levande varelser utom människan. 1. självreproducerande; 2. negativ självrelation (upplever smärta, jfr en sten) --> sträva efter att vara sig själv; 3. överskott av tid; självupprätthållande aktiviteten ger mer livstid än vad som krävs för överlevnad.

Otto Neuraths båt: människan är likt sjömän ute till havs. För att bygga om skeppet tar vi en bräda i taget och låter resten agera stöd. På samma sätt upprätthåller vi vår integritet när vi omvärderar våra beslut. Omgiven av samhällets normer kan jag fortfarande ifrågasätt, förändra eller följa normerna. Att förstå ngt som en del av ens liv är inte en teoretisk observation utan en praktisk självupprätthållande aktivitet; integritetens bräcklighet återigen motiverande.

Andlig frihet/liv skiljer sig inte metafysiskt utan i praktisk självrelation genom att själv välja sina drivkrafter. Soc + hi varelser som kan ifrågasätta och ändra våra liv; dubbelt borde = krav på vad vi borde göra + ifrågasätta och själva välja svaret till frågan “vem bör jag vara”. Högre former av naturlig frihet: 1. livets syften normativa > naturliga; bevara mitt liv men också min praktiska identitet = inte underkastad begär och ändamål utan ansvarig för dem, inget man uppnår utan ngt man är trogen. Prioriteringsordning mellan praktiska identiteter = existentiell identitet; 2. negativ självrelation; konflikter mellan eller inom praktiska identiteter, försöka vara trogen eller ändra sina praktiska identiteter; 3. kunna fråga vad borde jag göra med mitt liv (hinner inte allt) att hänge sig är att praktisera prioriteringar och döma andra aktiviteter som distraktioner.

Om föräldraskapet eller den politiska aktivismen inte kunde förlora sitt grepp om oss, skulle vi inte kunna bejaka dessa praktiska identiteter som våra egna, fria åtaganden.

Den möjliga krisen är därför inneboende i vår förmåga att ta ansvar för vad vi gör och ställa den ångestladdade frågan om vad vi borde göra med våra liv. Det handlar inte om att övervinna denna ångest en gång för alla utan om att äga den som ett villkor för vår frihet (s. 232–233).

Marx: Nödvändighetens rike = konsumtion/produktion av medel för vårt uppehälle; medel för ändamålet att leva fritt, andligt liv. Enbart levande arbete producerar värde, som står i proportion till den livstid som krävs. Mått för social rikedom i kapitalismen (kapitalansamling = levande arbete omvandlat till dött arbete. kapitalismens kapaciteten för tillväxt förespråkarnas främsta argument för att det är det bästa möjliga ekonomiska systemet (s. 278)). Det negativa måttet på värde (tiden i nödvändighetens rike; som kompenseras m pengar) behandlas som det positiva (som om det vore mått på frihet), det ekonomiska livets medel behandlas därmed som livets ändamål. Negativt värde eftersom det minskar tiden i frihetens rike = livstid som inte behövs för överlevnad. Värdet av arbete bestäms av hängivenheten/att ngt motsvarar vad det borde vara. Tiden i frihetens rike har ett egenvärde och är ingen negativ kostnad som kräver ersättning. Andlig frihet ovillkorligt enl Marx = immanent kritik av liberala demokratin som värdesätter dött arbete. OBS att kapitalismen är det hi möjlighetsvillkoret för de ideal om jämlikhet och frihet han själv åberopar; produktionsförhållande / eko relationer bidrar med produktiva, reala grunden för all jämlikhet och frihet. Kapitalismen identifieras av att ekonomisk makt är grunden för sociala orättvisor (köpare – säljare) och att varje deltagare rent formellt är fri men jag säljer sitt liv/tid erkänns som värdefull.

Martins immanenta kritik av Marx är att han uttryckligen kritiserar det kapitalistiska måttet på social rikedom, men anv det kapitalistiska begreppet och def av värde. Omvärdering av värdemåttet är möjlighetsvillkoret för demokratisk socialism = utgör immanent kritik av både liberalismen och kapitalismen.

socialt tillgänglig fri tid ≠ fritid. Fritid är helt frånskilt ditt arbete, det är en flykt som enbart möjliggör återhämtning för profitens skull.

Skillnaden mellan lön för en arbetstimme och det producerade värdet utgör det relativa mervärdet. Utveckla teknologi (tillfälliga superprofiter innan alla gjort samma effektivisering)--> värdet på varan minskar--> levnadskostnaderna minskar --> lönerna hålls nere och produktion per arbetare ökar. Överskott av arbetslösa väsentligt för utvinnandet av relativt mervärde; ökad effektivitet innebär ökad arbetslöshet som passar kapitalismens ojämna produktionstakt där arbetare dessutom tvingas acceptera lägre löner; inneboende kris eftersom minskade löner --> minskad konsumtion vilken är nödvändig för värdetillväxt. Tvingar till att anställa folk till onödiga jobb. Ju fler verksamheter som kan omvandlas till köpa – sälja tex sjukvård, utbildning, allmännytta, hushållstjänster, desto fler källor till vinst = varufiering.

Kapitalismens dynamik är alltså inte inriktad på att lösa problemet med arbetslöshet, utan gynnas aktivt av arbetslöshetens existens (s. 325).

Exploateringen av lönearbete är den enda källan till tillväxt, minskad tid i frihetens rike. Kriser kan inte undvikas eller lagstiftas bort eftersom det är en inneboende aspekt av kapitalismen. Därför kommer socialdemokratiska reformer att minska den rikedom den syftar till att fördela mer jämlikt, så länge det kapitalistiska värdemåttet består. Basinkomst kan tex inte befria oss, det ger oss bara medel att exploatera ngn annans arbetstid.

Marx visar att exploateringens dynamik är inneboende i kapitalismens sociala form och inte kan reduceras till individuell illvilja eller välvilja (s. 282).

Under begreppet socialdemokrati samlar Martin omfördelningspolitiska modeller som reducerar socialismen till politisk administration och ekonomisk fördelning (bla Naomi Klein), med ett bibehållet kapitalistiskt värdemått – det utgör således inte alternativ till kapitalism när enbart fördelningen men inte produktionen av rikedom ses som politisk. Demokratisk socialism däremot syftar till en ny def av värde. I demokratisk socialism exploaterar inte teknologisk utv vårt socialt nödvändiga arbete utan expanderar vårt socialt fria tid; staten ska vara underordnad samhället, inte ett organ överordnat samhället. Automatisering minskar nödvändighetens rike och möjliggör (individuell och kollektiv) reflektion över vilka verksamheter som är ändamål i sig. Vi lever våra liv i nödvändighetens rike i ljuset av hur vi vill ha det i frihetens rike, hur vi organiserar vårt liv = kräver frigörelse av statens former. På ett grundläggande plan för ett andligt liv krävs någon form av stat, någon form av institutionell organisering av våra livsaktiviteter som styrs av normer till vilka vi förbundit oss; sociala institutioner är inte nödvändigtvis uttalade, men alltid underförstådda i det vi gör och i alla former av praktisk identitet.

För att leva ett fritt liv måste vi kunna känna igen oss själva i det vi gör, och ser våra praktiska aktiviteter som uttryck för våra egna åtaganden och värderingar (s. 343). det kräver att vi kan göra val

Under kapitalismen är vi alla i praktiken hängivna ett ändamål (profit) i vilket vi inte kan känna igen vår frihet och välmåga som ett ändamål i sig, vilket oundvikligen leder till alienerande former av socialt liv (s. 344).

Under den demokratiska socialismen ingår det i vår sociala uppväxt att lära oss att ta ansvar för den normativa frågan angående vilka slags fritidsaktiviteter det är värt att ägna sig åt (s. 357).

För att vi alls ska kunna ha något begrepp om det goda och det rättvisa måste normerna förkroppsligas i hur vi behandlas som personer (hur vi erkänner varandra genom våra sociala institutioner) och hur vi håller varandra ansvariga för det vi gör (s. 413).

Friheten som kvarstår innehåller plikter och ansvar i våra praktiska identiteter; bunden av åtaganden ist för nödvändigheter dikterade av materiella behov; inte fri från utan fri att ha en praktisk identitet.

Våra skäl att lita på varandra måste vara förkroppsligade i institutionella praktiken, vilket kräver att vi omorganiserar samhället i ljuset av den demokratiska socialismens principer (s. 453).

Dessutom är [Hegels] Idén om vilka vi är inte kontemplativ. Vi kan inte upptäcka vilka vi är genom introspektion, utan endast genom att uttömma oss själva i ett helhjärtat engagemang, där vi sätter oss själva på spel - riskerar oss själva - i vad vi gör och hur vi erkänns av andra. Idén om vilka vi är utgör inte ett abstrakt ideal som ligger utanför vår livsform. Idén om vilka vi är utgör den konkreta normativa princip i vars ljus vi kan lyckas eller misslyckas med att vara de vi strävar efter att vara (s. 427).

Hegel anser Idén om frihet enbart är närvarande i staten, deltagandet i staten är inte frivilligt utan ett grundläggande och ofrånkomligt villkor för alla andliga fria varelser, “som från första början formas av socialt instiftade normer.” (s. 267). Felaktigt att tillskriva Hegel idén om metafysiskt nödvändigt framåtskridande genom historien, för Idén om frihet är beroende av våra sociala praktiker. Hegel : överproduktion leder till arbetslöshet el fattigdom så länge social rikedom bygger på lönearbete. Marx kritik av kapitalismen bygger således på Hegel.

Eftersom allting vi gör och allting som har betydelse för oss är en form av social aktivitet måste vi, för att förverkliga vår egen frihet, även förverkliga andras frihet. För aatt någon av oss ska kunna erkännas som fri måste andra ha sin egen fria tid att bekräfta eller utmana vår självförståelse (s. 377).

Att leva ett fritt liv kan inte reduceras till en individuell bedrift. Både hur mycket fri tid vi har och vad vi kan göra med vår fria tid beror på hur vi organiserar samhället (s. 370).

noter:

Om vanan tenderar att försvaga och avtrubba våra upplevelser så är det för att vanan minskar tidens inverkan på våra sinnen (s. 130).

Medan Black Power-rörelsen gjorde anspråk på upploppen som en del av ett frigörelseprojekt, påpekade Knig att de inte hade någon faktisk kontroll över upploppens utveckling och därför ingen faktisk auktoritet angående den uttalade meningen med kravalldeltagarnas handlingar. Endast organiserad politisk handling kan göra anspråk på en sådan auktoritet (s. 394).

* upplysningens frihetssträvan = människans utträde ur självförvållad omyndighet enl Kant

* sovjetiska lagstiftningen under Stalin ändrade bokstavligen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” till “av var och en efter förmåga, åt var och en efter arbete” (s. 314).

* Kirkegaard : “livet kan bara förstås baklänges men måste levas framlänges”

2023-05-17

#martin hägglund #vårt enda liv

0 notes

amicidomenicani · 1 year

Text

Fråga Käre Fader Angelo, Inledningsvis, så vill jag presentera mig, eftersom detta är första gången som jag skriver till dig. Mitt namn är Luigi, jag är praktiserande katolik, jag bor på Sicilien och jag sätter stort värde på din dominikanorden, eftersom jag högaktar Sankt Dominikus, som var en stor apostel och förkunnare vid en tid då kyrkan var svårt ansatt av korruption. Även om jag nu är katolik, så har jag sökt efter sanningen, jag har studerat kristendomens historia och Guds ord, liksom en del rörande kyrkofädernas liv och tankar såsom det förmedlats via olika biskopar i Rom fram tills idag tack vare den apostoliska traditionen. I mina efterforskningar ville jag söka efter kyrkan som var skapad av Kristus som “sanningens pelare och grundval” Första Timotheosbrevet 3:15, och jag fann att denna kyrka var den katolska kyrkan, men efter ett tag uppstod tvivel i mitt sinne “Är påven verkligen kyrkans överhuvud?” Den katolska kyrkan hävdar att den grundas direkt av Kristus på Petrus klippan (Kefas ursprungligen) vars ämbete sedan överförts till de olika biskoparna i Rom via den apostoliska välsignelsen, traditionen. Detta har sin grund i två bibelverser i Matteus 16:18-19 och Johannes 21:15-19. Och slutligen i Matteus 10:2, så omnämns Sankt Peter som “den förste”. Ett faktum som stärker det påvliga primatet, överhögheten, är det faktum att Jesus själv ändrade Simons namn till klippa (senare översatt till Petrus, Peter när det anpassades till vårt språk) eftersom det är på denna klippa som kyrkan vilar. Så det finns goda skäl att tro på den påvliga överhögheten, men om vi gör mer noggranna, kritiska efterforskningar i skriften, så finner vi att makten “Jag ska ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt det du löser på jorden skall vara löst i himlen.” (Matteus 16:19) inte ges enbart till Peter utan till alla apostlarna (Matteus 18:18), och därför till alla biskopar och inte enbart till biskopen av Rom (påven). Beträffande klippan i Nya Testamentet, så är det till Jesus detta refereras till, som är den ende ledaren av kyrkan, och endast i Matteus 16:18 utpekas Simon Petrus som klippan. I själva verket är Simon Petrus trons klippa, han var den förste som trodde utan att ha sett när han sade ”Du är Messias, den levande Gudens son” (Matteus 16:16), för vilken Jesus gav honom namnet Petrus, det vill säga på grund av den tro på Kristus vilka alla kan följa, längre fram säger Peter “När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni levande stenar i ett andligt husbygge” (Petrus första brev 2:4-5). Jesus utnämner Petrus till den förste och befaller honom att vara en herde för sin hjord tre gånger, detta stödjer idén att Petrus var något viktigare än de andra men inte den bäste utan “den främste bland jämlikar”. “Sannerligen, säger jag dig: när du var ung spände du bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill”. (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud) Sedan sade han till honom:”Följ mig”. (Johannes 21:18-19). Petrus uppdrag var att gå ut och predika bland folken, men framförallt till Rom där han även skulle dö. Må Gud välsigna dig och uppfylla dig med den Helige ande, jag ber dig be för mig så att jag allting kan sträva mot sanningen. Prästens svar Käre Luigi, 1. Det är sant att Kristus är stenen på vilken Guds kungadöme vilar. Detta förringas inte av att det faktum att Kristus på ett underordnat vis har skapat en annan grundsten som han refererar till. 2. Kristus placerar inte Petrus enbart som den förste bland sina jämlikar, utan han placerar honom över de andra. Han gav honom en förmåga, en makt, som han inte gav till de andra. I Matteus 16:18-19, "Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall

aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. "Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.” I vers 19 säger han “Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket.” Jesus ger då Peter en makt som inte utsträcker sig till de andra apostlarna. Endast han har nycklarna till himmelriket. 3. I Matteus 18:18 “Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. “ Jesus utsträcker makten att binda och lösa även till det apostoliska kollegiet, inte till den enskilde aposteln. Det finns ett apostoliskt kollegium på grund av att Peter finns. Utan honom skulle det inte finnas något apostoliskt kollegium. Slutligen, så genom att Kristus ger kollegiet den förmåga som han tidigare givit Peter så tar det inte bort den kraft, den makt, som han givit honom. Av denna anledning är det rätt att säga att kollegiet endast finns cum Petro et sub Petro (med Peter under Peter). Som ett tillägg på vägen till primatet, överhögheten som du nämner, så finns det en annan, särskild betydelse, när Jesus säger till Peter, “Simon, Simon, Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder” (Lukas 22:31-32). 4. Bibeltexterna är tydliga och ovedersägliga. Men den gudomliga uppenbarelsen, vilket de ortodoxa vet mycket väl, utgörs inte enbart av den heliga skriften utan även av de heliga traditionerna. Det är intressant att notera att det primatet framträder i kyrkan när de gudomliga uppenbarelserna ännu ej upphört. Som av en händelse så upphör de gudomliga uppenbarelserna i och med den siste apostelns död. Traditionen är den länk som binder vår tro till apostlarnas tro. Det är den länk som gör att jag kan säga “Min tro är densamma som apostlarnas, de som var med Jesus och som hört hans predikan med sina egna öron”. 5. Så, traditionen, påminner oss att under nittiotalet, medan Helige Johannes fortfarande levde i Ephesos, så bröt det ut oroligheter bland de troende i Korint. Istället för att vända sig till Helige Johannes i Ephesos, på andra sidan av det Egeiska havet, så vände sig de kristna i Korint direkt till den tredje efterträdaren till Peter som var Påve Clemens. Han i sin tur ingriper med auktoritet. Helige Johannes skriver sitt evangelium efter dessa händelser. Indirekt så bekräftar detta den auktoritet med vilken Påve Clemens auktoritet ingriper, genom att hänvisa till uppgiften att föda får och lamm som Kristus ger Peter, det vill säga, de troende och biskoparna. Det är den text som som du nämnde för mig. Jag tackar dig för att du uppskattar Helige Dominikus orden, jag garanterar dig de böner du bad om och jag välsignar dig. Fader Angelo.

0 notes

onegoodgirlgonebad · 1 year

Text

Ibland undrar jag om jag existerar ensam på jorden. Och den meningen kan ju verka helt bananas. Fast jag menar, nivån jag känner saker, förstår saker på, hur djupt mitt hjärnkontor går - är det liksom bara jag som gör så. Plötsligt ser man något, läser något eller hör något som får en att tänka ”nä men jag är nog inte ensam ändå”. Tills människor visar motsatsen. Sen tänker jag ”fan jag kanske överdriver, skitsamma. Lev i nuet och var nöjd.”

Jag kommer dock aldrig nöja mig tills jag hittar rätt. Och det gäller alla aspekter i livet. Kanske kommer jag aldrig riktigt dit under min tid på denna flygande stenen i universum. Däremot vill jag komma så nära jag kan på alla plan innan mitt ljus slocknar. Jag söker en kärlek som är så djup att havet skulle vara avundsjuk. Och kommer jag uppleva det? Vem vet. Men jag vägrar acceptera medioker nivå på något. Det ska vara passionerat. Djupt. Intensivt. Lugnt. Härligt. Ljuvligt och alldeles jävla underbart. En trygghet man aldrig kan ifrågasätta. Lojalitet. Någon som kan mig in och utantill. Som tar sig sin tid att förstå mig, se mig - någon som lyssnar och inte bara hör mig. Någon som kan kommunicera med mig utan att säga ett ord. Någon som kan agera utan att jag bett om det. Någon som lär sig hur jag fungerar psykiskt och fysiskt. Någon som tar min hand när jag är ledsen och försöker även om det är svårt, istället för att rycka på axlarna. Är detta för mycket begärt eller är det egentligen en självklarhet?

0 notes

evigtlivihimlen · 4 months

Text

RÄTT INSTÄLLNING inför Sista tidens lidanden!

Vi kristna behöver vara förberedda och ha en hållbar attityd inför livets stormar och lidanden, särskilt framöver då vi alla nalkas den Bibliskt förutsedda 7-åriga "Vedermödan" som sker strax före Jesu Återkomst. Corona är en av "födslovåndorna" Jesus talade om, eller egentligen en lättare vindpust i jämförelse med den orkan som kommer…

2 Kor.4:16-17: "Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt"… Rom.8:18: "Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår"… Jesus beskyddar, bevarar, helar och välsignar oss; Men, vi möter också ofta lidanden, både kort- och långvarigt. Som Bibelordet sade, så är dessa lidanden ingenting vi ska ta så "dödsallvarligt" på eftersom vi får komma in i och leva för evigt i Himlens Härlighet…

Jordelivet är som ett Tandläkarbesök. Men, oj vad skönt och bra det blir efteråt, när det är över…Det står i Bibeln att vi är Främlingar på denna jord, och att vi söker och längtar efter det himmelska Hemlandet. Vi skapades för gemensam med Jesus som Ordet säger, och vi är i sanning liksom Hemma hos Herren fullt ut i Himlen och kan då se Honom sådan Han är, Konungarnas Konung, Härlighetens Herre, Halleluja!…

1:a tidens kristna led och dog för sin tro; De kastades till lejonen, blev brinnande facklor, fängslades och dödades på många olika sätt. Miljoner har blivit martyrer genom hela väckelsehistorien. i Kina har tusentals kristna suttit i fängelse i decenier; De prisar Herren där, och många medfångar blir frälsta. Dessa kinesiska kristna ser fram emot det himmelska Hemmet i Härligheten… Paulus ville helst bryta upp och dra Hem till Jesus, men ville vara kvar för Evangeliets skull…Job förlorade Allt, men Gud gav honom tillbaka så mycket mer. Vi kan förlora allt, men Gud ger oss oändligt mycket mer, snart hemma Ovan där… Vi västerländska kristna behöver inse särskilt nu inför kommande extremt svåra tider att Kristna livet är ingen gosig "bamsekristendom", lyckokristendom med endast ständiga välsignelser…När dessa kristna möter lidande så tappar de tron, eftersom de har inte läst och förstått Hela Guds Ord utan bara anammat det söta och lättsmälta…

Kol.3:1-2: "Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden…Tänk på det som är där Ovan…Vad finns där Ovan? Svar: Jesus, Gud Fadern och Himlen, inkl. "Nya Jerusalem" som ju ska komma ner till jorden efter Tusenårsriket, miljarder änglar osv…Hebr.12:2-3: "Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet"…Ha alltså blicken Fäst på Jesus, och Tänk på Honom säger Ordet… Jag har varit flera gånger i det sk "stormens öga"; Där är det lugn och ro, frid i Kristus samtidigt som det blåser full storm utanför…Alla möjliga och omöjliga attacker, svårigheter från alla håll och kanter.

Käre vän, har du de två viktigaste sanningarna i ditt liv så är allt väl oavsett vad som händer i ditt liv; Dvs 1 Jesus har Uppstått, Han Lever 2 Du tillhör Jesus i all evighet Vi kan förlora allt, precis som Job; Försörjning, hälsa, hus och hem och bli hemlös, sova under en gran och äta konserver, kanske frysa eller svälta ihjäl…Vi kommer Hem till Jesus och Himlens Härlighet i all evighet… Nu så beskyddar och hjälper oss Herren där vi går bedjande fram, men det finns ingen "helgardering" i detta korta jordeliv, kom ihåg vad Guds Ordet säger och vad väckelsehistorien lär…Vi möter lidanden, och desto mer i denna allra Sista tid som är…Ja, Jesus botar och helar, beskyddar i mångt och mycket…Men, bli inte förvånad när du möter prövningar…

Jag avslutar med ett par Bibelställen; 1 Petr.1:6-7: "Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig" Jak.1:12: "Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom", amen.

P.S! Inlägget är ingen debatt om tidpunkten för "Uppryckelsen", budskapet handlar om vår inställning vid lidande… respektera!☝️

0 notes

fredrikmattsson · 2 years

Text

Igår tittade jag på ett program på SVT om en person som förut sålt kebab men som sålt allt och flyttat till en skåpbil (som sen gick sönder) och började äta veganskt (av klimatskäl) när det egentligen inte finns så mycket som med säkerhet säger att veganer är snällare än köttätare mot jorden, eftersom man kan räkna hur man vill.

”Prognoser är svåra, speciellt de om framtiden. ”

När jag var liten sa vår lärare att om 3-5 år är All olja slut. Allt skulle gå åt skogen. Det var 35 år sedan.

Nu producerar Norge, USA och afrikanska länder mer än någonsin. Uganda tros bli framtidens oljebälte.

Killen i filmen var med på morgonsoffor och berättade att det är Bra att inte föda barn. För det kostar för klimatet. Jag tror inte han menade så illa som det är, men om man säger att jag bör få leva på bekostnad av att andra inte får födas så finns det enklare sätt. Är man rädd för vad man gör mot klimatet kan vi lämna jorden nu, direkt. Inte be andra dö eller sluta föröka sig.

Han ville för övrigt också sterilisera sig, men han avbröt steriliseringen. Han vill ställa lissera sig av klimatskäl sa han till doktorn. men backade. Något som får mig frågande kring hans ideologi och övertygelse?

Dessutom är det fel. Det har sagts att vi har varit överbefolkade sedan 50-60 talet, och vart tionde år har det bara blivit mer folk och det finns fortfarande inget som säger att vi är överbefolkade. Det kanske klarar dubbling en gång till? Vi har lyckats hittills, det finns inget som säger att vi inte skulle lyckas framöver.

Vi har säkert en påverkan på jorden och på klimatet men vi har löst allting för vi kommer lösa det här också. Bara för att det stämmer hur mycket vi orsakar så betyder inte att prognoserna om framtiden stämmer kring vad det innebär. De blandas in politik och det blandas in ideologier i allt, och vi skrämmer ihjäl våra ungdomar som tror att allt kommer gå under inom några år. Städer har varit översvämmade förut, vi har jobbat med och mot naturen förut, vill vet hur vi gör, det är inget enormt problem, bara ett problem. Vi kommer stoppa ganska många av de konsekvenser som vi nu oroas för. andra dåliga konsekvenser kan visa sig bli fördelar. Prognoser är svåra.

Att börja äta avokados som också tillverkas på ett väldigt miljöskadande sätt, är inte lösningen. Att tvinga folk att inte föda barn är inte lösningen. Att vi blir fler så att några på 1000 som är geniala kan lösa frågan med någon teknisk uppfinning i framtiden, det är lösningen.

Sätter vi oss alla en varsin husvagn och sluta leva så kommer vi inte komma till mars, vi kommer inte lösa någonting tekniskt, vi kommer inte kunna tillverka mer mat, det kommer minska allt som är viktigt. Om vi dessutom ska sluta göra barn, så är det är det stora problemet.

Varför rädda klimatet om vi är borta?

#klimat #vegan #olja #ideologi #kebab

0 notes

tryingtounderstandbrainheart · 2 years

Text

Noll komma noll.

Jag luktar svett och jag sov lite lätt kalle wengman inatt för att jag åt så jävla mycket igår. Jag åt tills jag inte fick plats med mer. Sådär som att vätskan preciiiis inte tippar över glaset. Som att jag ska ta igen alla år av att inte få göra det. Åt upp typ hela påsen sombreros och sen way too much choklad och halv påse popcorn och... Jag verkar ha gått upp typ 2 kg så det är bra. Projekt äta massa fett och öka i vikt har ändå funkat.

Jag har märkt att jag är mycket mer...lätt till tårar nu. Förut var det nästan enbart när jag hade PMS om jag grät om det inte var nåt väldigt speciellt. Men nu...jag vet inte, det är som att jag har svårt att fatta det. Som att jag tror att jag måste ha PMS för att gråta. Jag grät mycket mer när jag var ung men sen bara...jag vet inte. Jag lärde mig att gömma det tror jag. Varje dag är PMS just nu. Särskilt på morgonen. Jag vet inte...det är mycket nu. Jag har inte ens börjat hantera traumat jag gått igenom och fortfarande går igenom. Jag har kuratortid på tisdag. .jag behöver prata men jag vet knappt var jag ska börja ärligt talat.

Jag vill ut och göra alla de där sakerna nu. Jag saknar mig själv i helt galna mängder. Som om jag inte sett mig på 15 år. Mer? När var jag MIG sist liksom? Sådär obrydd och inte livrädd för livet. 2002. 19 år sen. Jag vet att M tycker att jag missat så mycket av livet på grund av den resan jag gjort och att glädje och lättsamhet liksom inte funnits för mig på samma sätt. Att det där roliga lättsamma livet på nåt sätt är det som man ska ha och har man inte det så är det synd om en. Stackars mig som inte fick ha det så. Men...jag vet inte...jag har gått i mörka tunnlar under jorden länge och på sätt o vis ...skulle jag inte vilja haft det på nåt annat sätt. Jag är ju jag. Jag gillar mörker och udda. Jag älskar baksidan där alla snören sitter. Vad händer där bakom kulisserna? Jag ville väl förstå.

Nu ska jag vara utan. Utan trauma och alla galet starka känslor som jag upplevt. De måste hittas i annat. Ibland har det gett mig panik att jag desperat fått tänka på extrema saker och då blir det typ sitta fast på planvingar eller att klättra utan rep. Jag får klättra hur högt jag vill...! Av nån anledning så infinner sig ett lugn då.

...

Men det är fortfarande soffan och jag har inte vågat titta på såret på mig. jag får mest upp bilder på hur det snittat upp halva mig och plockat bort konstiga saker som jag byggt som jag inte visste hade materialiserats.

Nu ska man tydligen få ha sex igen. Det har gått över tre veckor sen operationen men jag har Noll lust. Jag blir mest rädd och det svider av bara tanken och när jag gör mina knipövningar. Blev det noll nu? Försvann all lust med de där grejerna de plockade ut..? Jag vet inte, men jag blir äcklad nu. Ta bort...! Det kanske är traumat. Det kanske är nåt annat, jag vet inte. Men snittet som går längs hela magen och att jag fortfarande inte vet om det var cancer är en fet turnoff. Go figure. Jag kanske blir frigid nu, jag har ingen aning. Då får jag väl njuta av andra saker. Just nu finns ingen grogrund för sånt iaf.

Det har gått episkt dåligt att vända dygnet denna gång. I typ en vecka nu har jag varit zombietrött och fått sova konstant alldeles för lite och tvingat mig att vara uppe när jag velat sova. Sucks, är vad det gör. Det hade varit hundra år bättre att bara göra det naturligt istället för den här logiska soppan. Ugh. Aja, det är så nu så det är bara fortsätta det tills det är vänt igen. Vaknade iaf 03.40 idag så...typ mänskliga tider iaf. Men fan...nä jag vet inte om jag vill snurra det såhär snurrigt igen. Man förlorar liksom en vecka efter av zombie för att rätta till det.

Jag vet inte... men jag har ju haft nån slags bild av att vilja bli tillräckligt nedtryckt och Då ska jag ta mig loss. Jag tror det är nu. Men nu när jag är mitt i skiten så känner jag sådär... VARFÖR skulle jag skapa det HÄR?? Kunde det inte räckt med lite mer...jag vet inte, men mindre? LITE mer stabilt och inte totalt kaos liksom. Jag vet inte...jag kanske feedar på kaos. Jag feedar helt klart på starka känslor och upplevelser iaf. Är det för bland kommer jag med tornadon.

Jag kanske är för intensiv för honom. Jag vet inte. Jag är nog alot. Vill man ha lugn och trivselafton ska man nog akta sig för mig. Jag kan verka sån och jag är definitivt delvis sån men...får jag för mycket av det går jag berserk. Jag behöver Känna. Kanske därför jag stoppade in handen i eluttaget när jag var liten så att mamma fick bända upp mina fingrar i flera dagar efter. Ja jösses...jag är nog alot.

Tydligen finns det en klubb i Berlin där typ allt är tillåtet. Där de serverar droger och olika kinks blir tillfredsställda i olika bås. Kameror och mobiler att strikt förbjudet och kändisar kommer inte in. Sen spelar de industrimusik på olika våningar. Tyskland. Jag gillar inte att det ska va så mycket droger inblandat på sånna klubbar. Jag vill liksom dansa och vara där men jag vill inte riskera att få droger i mig. Och Tyskland och nån avgata känns sådär laglöst land. Där händer säkert en jävla massa saker. Nä, det är lite väl. Men klä ut mig och dansa hela natten på nån klubb i Tyskland är one of those det ska jag göra. Kanske i sommar? Vore coolt. Han är game. Det är bra :).

Om jag inte har cancer och ligger på strålning då. När jag kände sådär det kanske är kört, jag kanske bara har månader kvar, var det som en röst som bara asgarvade i mitt huvud. Det gjorde den även när de opererade det de trodde va bröstcancer som inte va det. Sen hör jag over n over en röst som när jag oroar mig för att det är cancer säger med lugn och allvarlig röst att det är inte cancer. Det vad BAD. Som i att om jag inte hade fått bort det där PRONTO hade det kunnat bli, det kände jag. Det hade ihjäl mig. För att jag inte tillåtit att jag varit den jag är och det hade manifesterat sig så äckligt perfekt. Ner till mikromillimetern.

Så jag vet inte...men jag tror att rösten är...jag. Min magkänsla och intuition som kommunicerar med mig. Den har stämt hela hösten (akuten på natten och bröstcancergrejen och det) så jag tänker och hoppas att...jag kan lita på den. Stämmer det igen, Då. Då litar jag på den.

Men ja...intense.

"You wouldn't want it anyway" säger han och ler. Nä...det är väl så. Nä...det ÄR så.

youtube

#tankar #uppdatering #2023 #Youtube

0 notes