#Det går inte fucking bra nu asså

[shiroselia]

Currently in full losing the battle (plural) mode but holy shit I will win the fucking war, if not out of genuine ability, 100% pure and hard-boiled SPITE

[gdkpraktik]

Hedwug & halsen

TJOHO! Världen går under och vi har inte setts på jättelänge. Jag har vart hög i 11 dagar. Sen sist jag skrev här har jag jobbat lite mer med Simon. Sen för drygt 2 veckor sen träffade jag Kim! Det var såå mysigt och skönt att snacka å catcha upp. Men när vi satt där å pratade kände jag det, kliet. Kliet i halsen. Bakterierna började parta där nere i halsen. Jag slängde ut Kim och gurlglade saltvatten och bad till gud. Vaknade med halsfluss. För er som inte vet har jag Nordens sämsta hals. Sen hade jag lite halsfluss ett par dagar och sen ringer telefonen och det är min fucking halsläkare som ba “tjo bre en har avbokat operation nästa onsdag e du game”? Ofc säger jag. Så förra onsdagen operarade jag bort mina halsmandlar !!!!! Detta är en dream come true. Men i tell u. Det är fan det vääärsta jag vart med om hahah fy HELVETE! vad jag svär. flåt. Men asså ah det är bland det mest smärtfulla jag vart med om. Sen som gräddet på moset blev jag självklart en av de 3% som fick komplikationer efter operationen. Jag hade så hög feber och blödde massor så fick åka till sjukan och visade sig att jag inte ba hade en utan 2 härliga infektioner i kroppen. Jag låg inlagd ett tag i Skövde. De trodde också att jag hade corona så de körde in fem meter långa tops i näsan på mig. Men jag hade inte corona så det var ju skönt. Men aa jag har lidit och yrat i 11 dagar. Ätit så mkt smärtsillande att jag kommer typ inte ihåg nått. Men nu är jag på g! Mår mkt bättre! Har börjat prata lite igen nu och kan svälja bättre. Och när detta är över kommer jag aldrig mer ha halsfluss igen och det gör mig tårögd hela tiden haha. 

Det va de. Ska till sthlm å börja jobba med Simon igen i veckan.  Jag saknar det massor. Jag saknar också luft, att babbla, äta, skratta och gå omkring. Det är bra att må riktigt skit ibland, då uppskattar man livet så himla mkt mer.  Eftersom det bara är Simon och jag ( och ibland 4 till) så påverkar inte coronan oss ännu. Men känns lite halvsköjj att åka tillbaka till Stockholm, speciellt om de blir lockdown och jag blir fast där. Åh, det är läskigt asså..  Men iaf så blir jag så himla glad och imponerad av er klassen! Ni är så grymma och är så glad att det jobbiga vänt för flera av er <3 värmer mitt hjärta massor. Jag saknar er! 

detta är de bilder jag tagit de senaste :) HAHA

[skriveravmigibland]

Min favorit dag med dig

Det var förra sommaren och jag jobbade hela tiden, jag var trött och hade ångest och jag längtade alltid till mina lediga dagar då jag kunde träffa dig. Tanken på att ha dina armar runt mig, hålla om dig och äntligen slappna av var de som fick mig att orka med långa dagar fulla med disk, sexuella kommentarer från kollegor och otrevliga gäster. Min favorit dag var när vi bestämde oss för att plocka svamp, vi gick upp tidigt och handlade godis på stället jag alltid köpte godis på med farmor och farfar när jag var liten. Det tog ett tag att gå dit och jag vet att vi tog bussen någon gång men jag kommer inte ihåg om det vart dit eller till skogen. Jag kommer bara ihåg att bussen inte gick hela vägen. Vi gick runt i skogen och var jätte dåliga på att hitta kantareller, vi hittade en som vi sen insåg inte ens var en kantarell. Kommer du ihåg att vi hittade ett fält fullt med solrosor, min favorit blomma, att jag plockade en och gick runt med ganska länge innan vi satte den i en stubbe, vi gick upp på ett berg och solnedgången var så fin, vi kunde se Ekerö där ifrån och vi satt där ett tag och pratade och åt godis. Du höll om mig och all stress jag hade byggt upp från jobbet försvann, du har verkligen förmågan att lugna ner mig när jag oroar mig över saker som inte behöva oroa sig för. Efter tag reste vi oss upp och gick hela långa vägen hem, det hade blivit så kallt för solen hade gått ner, jag hade packat ner mjukisbyxor som jag tog på mig och du tyckte jag var fin fast än jag hade kombon klänning och mjukisar. Jag minns att jag kände mig lyckligast på jorden, som att det inte fanns någon annan som hade det ens i närheten så bra som jag hade det. Det var då jag var helt säker på att du älskade mig, jag kände mig så älskad, så som bara du kan få mig att känna. När vi kom hem lagade du mat åt mig innan du gick up för att spela wow som hade kommit ut den dagen. Jag kommer inte ihåg vad vi gjorde sen men jag vet att jag var glad, för jag var med dig. Jag var glad för att mitt liv kändes så bra, för att du var kär i mig och jag är så glad att du blev kär i mig och jag känner mig så lyckligt lottad som får vara kär i dig.

Jag hade helt gett upp på kärlek innan jag träffade dig, jag var säker på att jag inte kunde bli kär, men sen träffade jag dig. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på exakt vad det är med dig som gör att jag är kär i dig, det finns så många anledningar. Jag skrev ner dem och gav till dig, om du läser detta kan du öppna några lappar? Jag vill att du ska läsa dem och komma ihåg varför jag älskar dig.

Jag älskar dig för att du inte får mig att känna mig korkad, för att du skrattar med mig och inte åt mig, för att du håller om mig när jag gråter även om jag snorar över allt, för att du får mig att skratta så att jag har ont i kinderna och magen, för att du är snäll mot mig, för att du har fått mig att älska mig själv, för att du lyssnar på mig, för att du får mig att känna mig värd att älska men viktigast av allt, jag älskar dig för att du är du. Jag älskar dig även om du isolerar dig, även fast än att ditt humör och upp och ner, jag älskar dig även om du trycker bort mig i depressiva perioder och även om ditt mående påverkar mig så älskar jag dig, jag älskar dig för alla dina sidor, dem du själv inte gillar och för dem du själv gillar. För det är det som är grejen när man älskar någon, man älskar hela personen och visst att man älskar dem bra sidorna mer men dina dåliga sidor är en del av dig, en del av mannen jag älskar, han som har mitt hjärta. Jag vet att du säger att ingen är perfekt men fuck de för du är perfekt i mina ögon, du är helt jävla perfekt hur dåligt du än mår och hur mycket du än trycker undan mig är du perfekt, när jag kollar på dig finns det inget jag vill ändra för jag är så kär i dig och varje gång du skriver till mig ler jag och varje gång vi ses får jag fjärilar i magen även om det är för att diskutera om vi ska göra slut. Fuck vad jag älskar dig, det känns i hela kroppen och jag känner det med hela min själv, du är den ända för mig och om du känner lika dant så borde du inte lämna. För ja det har varit jobbigt men vi har haft det så fint och jag vet att vi kan komma tillbaka dit, kärleken mellan oss är inget som kommer dö pga dåliga perioder, visst vi är inte nykära längre men det kommer man inte alltid vara och ja det andra året i ett förhållande är alltid det svåraste men vi är snart klara med det. Det är så mycket jag vill göra med dig, jag vill resa med dig, upptäcka världen med dig, det spelar ingen roll om vi upptäcker en små stad i Sverige eller om vi åker till andra sidan jorden, jag vill upptäcka saker med dig, för du är min bästa vän och mitt livs kärlek och det var inte länge sedan du sa att jag var det, känslor svalnar inte så snabbt så antingen ljög du eller så känner du lika dant nu. Jag saknar dig så mycket. Jag vet att det jag skriver år rörigt men jag ligger och gråter och det är så mycket jag vill säga till dig och det finns inget sätt jag kan göra det på och det tar sönder mig, jag känner mig helt trasig, jag går och väntar på att du ska fatta ett beslut som antingen kommer krossa mig eller göra mig glad och jag hoppas att du saknar mig. Jag vill att du ska kyssa mig, att du ska hålla om mig och berätta för mig att du vill vara med mig. Jag vill att du ska vara den jag vaknar bredvid och somnar bredvid resten av mitt liv och jag vet att vi är unga och att det låter naivt men jag vill vara med dig. Jag vill vara med dig mer än någonting annat och jag har aldrig varit så säker på något i hela mitt liv och jag är redo att kämpa så jävla hårt och lägga ner så mycket energi på detta för jag tror på oss och jag hoppas du gör samma. Jag vill höra av mig men jag ska inte göra det för du sa att du behövde en paus men jag hoppas att du saknar mig lika mycket som jag saknar dig. Jag är inte hel utan dig och det låter så patetiskt men du har verkligen blivit min andra halva och det gör ont att vara utan dig, jag vill hålla om dig, jag vill kyssa dig. Jag vill ligga bredvid dig i sängen medan du berättar för mig om nya karaktärer i ditt spel, medan du berättar om nya idéer och drömmar. Jag vill somna med huvudet på din bröstkorg och höra ditt hjärta slå. Jag vill bara sitta i samma rum som dig, jag vill se dig, jag får snap minnen på oss och det gör så ont men gör mig så glad på samma gång.

Jag är verkligen ledsen, asså verkligen ledsen just nu, det är inte ångest eller depression utan det är sorg jag känner och det knäcker mig. Snälla hör av dig när du fattat ditt beslut för jag vill inte vänta längre än nödvändigt

Ps Nissarna saknar dig

[awesomelion]

Ah there it is... when it all goes to shit... great

[jaraisup]

Jag känner mig ful.

Varje gång jag ser eller hör att någon bekant eller vän utfört något skönhetsingrepp känner jag mig besegrad.

Jag tycker de är fula och irrationella.

Det finns inte en enda människa som inte har tagit ett beslut som styrts direkt av känslor och inte så mycket av övervägande och resonemang. Och det är okej, ibland. Men just när det kommer till skönhet och utseende så ser jag att människor har slutat resonera, helt och hållet. Och tyvärr är det nämligen så: känslor som rädsla och hat kan få människor till att inte förbli rationella. Vilket förklarar rasismens grunder = Hat. Och det eftersträvande skönhetsidealet = Självhat..

Vi blir dagligen bländade av skönhetsidealet.

Det kapitalistiska samhället profilerar på kvinnors självhat.

Och genom sociala medier får man det bekräftat,

att du är ful. Att vi är fula.

Jag har en ambivalent inställning till skönhetsindustrin.

Jag känner mig ful. Ibland. För några år sedan kunde min syster se mig hålla upp min överläpp och säga: är det fint? Asså bara lite såhär hade jag blivit nöjd.

Under samma period hörde jag min syster säga: jag vill ha större bröst.

Men. Jag resonerade. Min syster resonerade. Vi vägrade sälja våra själar.

Därför kommer jag aldrig utföra något skönhetsingrepp (om inte mot all förmodan jag är med i någon olycka och enda sätter att underlätta min vardag är genom ett skönhetsingrepp. Men asså ni fattar vart gränsen går. Kolla bara ut från fönstret eller på sociala medier.)

Ofta känner jag mig stark, intellektuell och obesegrad.

När jag blir 40 år och har rynkor, fyfan vad jag ska bära dem med stolthet.

som ett FUCK YOU till skönhetsindustrin. Som också kommer inspirera andra till att ändra deras snedvridna tankar (Det är ju trots allt aldrig kvinnans eller för övrigt mannens fel att många faller offer för samhällets skönhetsideal.)

Därför vägrar jag tappa mitt fokus på allt annat jag sätter mening och värde på här i livet.

Nu ska jag till Åhléns och köpa anti aging kräm, skoja (men sånt är okej. Jani det innehåller mineraler och annat skit som är nyttigt för huden. C vitamen är bra för immunförsvaret. Men för mycket C vitamin ger inte någon större effekt på hälsan då den endast fångar upp en liten del per dag. U get it? BALANS!!! )

Jag ska köpa dagkräm. Estee Lauder med solskyddfaktor 50. De stänger om 45 minuter. Det är söndag. Jag stannar nog hemma.

[hvalfangst]

ATT KOMMA ÖVER NÅGON

Nästa vecka har jag varit singel i elva månader. Kanske inte så lång tid om man tänker på det stora hela, men jag tycker det känns som ljusår och kometer sedan som Ludvig var min pojkvän.

Jag är inte längre samma person som jag var för ett år sedan. Genom det här uppbrottet har jag varit tvungen att uppgradera och skapa en ny slags version av mig själv och jag tror att det är nog så det fungerar när det tar slut, rötterna vrids upp och man måste börja om från början. Just där och då kan det kännas helt jävla omöjligt, men nu vet jag att den här personen som jag är nu är både starkare, modigare och rejälare än hon som var jag för ett år sedan. Ur allt hemskt kommer alltid något lite mer förfinat och annorlunda. Annorlunda på det bra sättet. Mitt liv nu är är inte samma som det jag levde april 2012. Då bodde jag i New York, jobbade måndag till fredag på reklambyrå, hade distansförhållande sex timmar bort med flyg och längtade till något annat, inte riktigt säker på vad, men bara NÅGOT. Nu bor jag i Paris, skriver på heltid och vaknar inte med ångest på måndagar. Jag umgås med människor jag aldrig hade träffat annars och mår bra. Jag mår bra. Några av det mest återkommande mailen jag får från er är frågor om hur man kommer över någon. Jag vet inte riktigt själv, mer än att det tar tid. Men, det finns sätt som kan göra vägen dit enklare och jag tänkte att jag skulle ge bort mina bästa, den här lite molniga måndagseftermiddagen, för att jag är inte ledsen längre, och det vill jag inte att ni heller ska vara.

1. Du är inte ensam. Detta kanske låter lite utnött, men man får verkligen inte glömma det när man ligger där på sängen och hulkar sönder lungorna. Det som händer dig nu, det händer miljoner flickor och pojkar, kvinnor och män, tanter och gubbar samtidigt som dig, runt om i världen, just nu. Varje dag året runt krossas någons hjärta, och varje dag året runt reser sig någon igen och har klarat sig igenom sorgen. Det du är med om är inte unikt, och precis som alla andra kommer du också överleva. Lovar.

2. Det är på riktigt. Det här är också så himla viktigt! I somras när jag skrev mycket på bloggen om hur ledsen jag var kunde jag få någon enstaka kommentar här och där (majoriteten var förstås så sjukt fina och fantastiska och stöttande) som var typ, ”det är en kille, skärp dig. värre saker har hänt.” Det kanske är sant, att värre saker har hänt, men detta händer en själv just nu och det finns en anledning till att det gör så inihelvetes ont i bröstet. Man har förlorat någon, och inte vem som helst, utan ens allra viktigaste människa. Den som vet allt om en, ens djupaste hemligheter, ens trasiga förhållande med ens pappa, de mest skadade och skamsna hörnen av ens liv och som ändå stått kvar. Man har förlorat någon som har tagit hand om, klappat, kramat, lyssnat och lovat att alltid vara där. Någon som man kan läsa utan och innantill och som man vet hur dom mår bara genom hur dom vinklar ett ögonbryn. Detta måste man ta på allvar. Min mamma sa till mig i somras i telefon när jag satt på olika trottoarkanter och grät att du måste respektera din sorg på samma sätt som om att han har dött, för det är precis det som har hänt med ert förhållande. Och även om det låter makabert finns det mycket sanning i det. Det som han var för mig finns inte kvar. Tillåt dig själv att sörja det och respektera din sorg.

3. Var inte själv. EJ BRA. VARNING etc. Var med människor hela tiden! Roliga, snälla, vettiga kompisar som sitter bredvid och håller handen, lyssnar och tar hand om, men även pratar om annat, går och handlar glass och rosévin, köper cigaretter åt en och kastar fotografierna på honom för att man inte förmår sig att göra det själv. Sov hos de här människorna, gråt med dom, låt dom krama dig, länge och ofta. Fråga om du bara kan få sitta hemma hos dom när de pysslar med annat. Det är jätteviktigt att ta stöd från sina kompisar när man verkligen behöver det. Det här har mycket att göra med punkten här över, respektera att du är ledsen och skäms inte över det. Säg exakt hur du känner till dina vänner och de kommer vara där för dig. Samt hjälpa dig att inte ringa honom också, vilket är ju vettigt det med. Ett bra konkrekt tips är att varje gång du vill ringa ditt ex, smsa en kompis och skriv ”nej nu vill jag ringa igen!”. Din kompis kommer svara ”NEJNEJNEJNEJNEJ” och då känns det lite enklare att inte slå de där siffrorna.

4. Det är okej att vara destruktiv. Det här tipset är ju inte så politiskt korrekt men det kan man inte alltid vara. Hörrni, bli fulla om ni känner för det. Bli fucking jävla svinfulla, dansa på något dansgolv, ramla in i någon, hångla med någon ni aldrig träffat förut och bry er inte om att komma ihåg vad hen heter, sparka på en vägg, kräks, gråt wtf bara kör. Man har så mycket adrenalin och ilska i sig som måste ut. Man är så trasig att det inte funkar att dricka te och äta bullar för att komma över någon. Och då sveper man en halv flaska whisky och hånglar med någon i en taxi och även om det känns förjävligt dagen efter är de där millisekunderna klockan tre en lördagsnatt någonting, någonting som sprakar och knäpper och det kan vara skönt att känna något. Detta tips kan ju dock hoppas över om man inte har druckit förut, stay sober etc blabla

5. Ta dig själv i kragen. Ett mycket viktigt steg efter det tidigare. Grejen är den att man ska ju få vara ledsen och så. Men man får liksom inte helt gömma sig i sin sorg. Det är jätteviktigt att kliva upp ur sängen fastän man inte orkar, jätteviktigt att träffa en kompis fastän man inte vill, jätteviktigt att äta den där lunchen fastän den smakar papper, och jätteviktigt att kanske inte dricka vodka klockan elva på morgonen en söndag. Dagarna och veckorna och månaderna kommer att gå snabbare om du gör saker och sysselsätter dig. När jag en morgon låg helt förlamad på mitt sovrumsgolv och tänkte att nä, jag kommer ju inte upp, jag kan inte röra mig idag, det gör för ont bestämde jag mig för att låta mig själv ligga där i prick två timmar och sedan skulle jag ställa mig upp hur svårt det än var, hur lång tid det än skulle ta. Och sen gjorde jag precis det. Jag vet att det är lätt att falla tillbaka in under den där varma täcket, men stålsätt dig, duscha, klä på dig och gå ut och sluta älta. Gör det bara.

6. Ha en (eller fler) kompisar att hata ditt ex tillsammans med. Det här kanske inte heller är så politiskt korrekt, men det struntar vi i nu. Egentligen spelar det ingen roll om det var du som gjorde slut eller den andra, om uppbrottet var värdigt eller om hen var en idiot och så vidare. Är du panikledsen så är du, och då måste du få spy skit på personen i fråga. Det finns inget som är så skönt som en kompis som säger saker som x är så jäkla dum i hela huvudet, eller du förtjänar någon mycket bättre än x, eller x är svinful eller till och med asså, jag gillade ju egentligen inte x under hela tiden ni var ihop. En av de finaste sms:en jag fick under de första veckorna som singel var från Nina en helt vanlig onsdagseftermiddag. Hon skrev: Hej. Nu har jag tänkt lite och kommit fram till att han ändå var alldeles var vanlig för dig. Du ska inte ha en sån ju, såna som du ska bli tagna med storm av typ Mick Jagger.

7. Tänk inte – jag kommer aldrig hitta någon som honom/henne. Det här med ”the one” finns inte. Asså släpp det! Är ni inte ihop var ni inte menade att vara med varandra längre. Det här är inte personen i ditt liv. Det finns liksom inget sånt tror jag, faktum är att jag skulle tippa på att det finns typ hundratusen killar/tjejer där ute som inte vet om det men längtar innerligt efter att bli förälskade i dig. Sedan handlar det ju mest om slump eller ödet (om man väljer att tro på det vilket jag hävdar att jag inte gör fast ändå gör i hemlighet) vem av dem man ramlar ihop med. Det känns som att du aldrig kommer hitta någon igen som var sådär himla kär i dig och vice versa. Men det kommer du att göra. Vill man ändå vara ihop med någon som inte vill ha en längre? Nej tack känner jag.

8. Det är svårt att äta. Jag vet. Shit, jag gick ner så fort i vikt månaderna efteråt för att det liksom inte gick att få i sig något. Men att dricka vin till middag fungerar ju inte i längden och även om man inte orkar måste måste man vara lite vuxen och snäll mot sig själv. Ett bra knep tyckte jag var ett snöa in på något som smakar helt sjukt tryggt. I mitt fall: cheeseburgare från McDonalds. Man behöver inte äta hela i taget och man behöver inte äta på någon särskild tid. Ha den i väskan och ta upp ibland och peta i dig några tuggor. Smaken är så välbekant att det inte ens smakar något. Man kan också dricka läsk istället för vatten så man får i sig lite energi i alla fall.

9. Samla på dig citat från pinterest, tumblr och diverse låttexter. Ibland finns det saker man vill säga och tänka på, som man inte klarar av att uttrycka själv. Jag bodde på Pinterest och pinnade allt från megasorgliga historier till fuck-you-jag-ska-överleva-citat. Jag kan tycka att det kan vara ganska skönt att kunna forma sin sorgsenhet till en mening, nästan som att byta blad efter man har stått och stampat och funderat på hur det där mörka som känner ser ut. Här är min pinterest, sorgliga saker och annat i den genren hittar du om man scrollar ner ett litet tag. Som Frank Ocean säger ”when you’re happy you enjoy the music, but when you’re sad, you understand the lyrics.”

10. Ta hjälp av ”experter”. Det kan ju kännas ganska så idiotiskt att köpa en självhjälpsbok, men när man är helt hållet desperat efter att må minsta lilla bättre så kan det hjälpa. Jag fick tips av en bloggläsare att köpa It’s Called a Break-up Because it’s Broken. En amerikansk bok skriven av ett gift par som steg för steg går igenom olika faser i ett uppbrott. Även om den inte direkt var en bok med så mycket genustänk och att den innehöll ganska mycket sex and the city-klyschor så kunde det ibland vara högst nödvändigt att återigen läsa om kapitlet om varför man inte ska ringa honom. Hittade även en artikel i DN  om hur man överlever ett krossat hjärta skriven av en pskyolog som jag lärde mig typ utantill. Finns här.

11. Skriv. Eller måla eller spela in musik eller vad nu ditt kreativa intresse är. Även om det fullkomligt suger att vara ledsen blir man ju otippat kreativ när det känns som att varenda gatuhörn försöker säga en något om hur obegripligt trasig man är. Skriv av dig! Vänd det här sorgliga till något du kan använda för dig själv. Mina anteckningar på mobilen var fullkomligt nedklottrade med listor om hur idiotisk han var, det dåliga i vårt förhållande, uppdiktade historier om framsida kärlekshistorier och bara lösa tankar.

12. Träna. Det är kanske mitt absolut bästa tips när jag tänker efter. I alla fall svävar det där runt topp tre. När man tränar och gör något fysiskt jobbigt är det svårt att fokusera på hur ont det gör inuti. Jag sprang och sprang och sprang på ett löpband och kände mig fri och i korta ögonblick lycklig när jag passerade en halv mil och svetten rann nerför pannan och Alina Devecerski dunkade i hörlurarna. Man mår bra av att träna, det är vetenskapligt bevisat, och om det är något man ska göra när man är ledsen är det att göra saker man mår bra av. Iväg och köp ett träningskort nu, eller snöra på dig gympadojorna och spring i en park. Att vara ifred en stund och bara fokusera på hur benen rör sig hjälper så fruktansvärt mycket.

13. Tecknad film. Tecknad film fungerar ungefär på samma sätt som när man har jättehög feber och inte förstår vad det står i en enda artikel på dn.se, det är bara mjukt och snällt. Bädda in dig i Hitta Nemo eller Toy Story (man kan ju strunta i typ Wall-E som är för sorglig) och tänk på absolut inget annat än vad som händer i filmen. Det gör ingenting att du just nu inte bryr dig om vad som händer angående ett krig i ett annat land, ett mord i din stad eller en svår politisk konflikt. Man orkar bara inte hålla upp andra saker än sitt eget hjärta just då, och då ska man inte heller behöva det.

14. Häng med djur. Klappa, pussa och var nära dem. Gå ut med en kompis hund, sov med en katt, krama en kanin.

15. Musik. Musik som förstår dig, stärker dig, men också trasar ner dig ibland. Sorglig musik, arg musik, bitter musik och bäst-i-hela-världen-musik. Jag skapade en spellista som bara innehöll diverse break-up-sånger och jag vet inte hur många gånger jag har spelat den men nu kan jag varenda himla låt på den utantill. Den listan behöver jag inte längre, så jag tänkte att ni skulle få den. Varsågoda.

16. Hångla och kanske ännu bättre, hitta ett rebound. Det tar olika lång tid tills man känner sig redo för någon annan. Och då menar jag inte redo för ett nytt förhållande, utan någon annans läppar. För mig gick det ganska fort, typ fyra veckor, men jag tror att det beror på person till person. Jag ser inte så himla mycket allvarlighet med att hångla med folk, det är mysigt och behöver inte vara så mycket mer än så. När man känner sig redo så kör bara. Nej, den här personen kanske inte är din nya love men det kan vara sjukt fint att skeda med någon om natten och att gräva sig in i någons nacke. Och känner du dig inte redo, du kanske inte ens gör det på flera månader, glöm inte att det också är okej. Det kommer att komma, låt det ta tid.

17. Förvänta dig inget stöd från ditt ex. Detta är kanske det absolut svåraste att inse. I alla fall var det så för mig. L hade ju funnits där i fyra och ett halvt år under alla mina svåraste stunder, kommit med input och tröstat och tagit hand om. Därför kände jag instinktivt när det tagit slut att han var ju den som skulle trösta mig genom det här också. Jag vet inte hur många gånger jag ringde honom och grät och grät och grät och grät. Snyftade att jag skulle dö och var helt säker på det också. Jag skulle helt enkelt inte överleva om inte han flög över till mig och bara höll om mig en sista stund. Jag möttes ofta av en stenhård vägg till svar och det gjorde mig så splittrad och trasig. Hur är det ens möjligt att han inte vill ta hand om mig nu när han alltid velat det förut? Jag kunde inte förstå det. Men ditt ex kommer inte att hjälpa dig. Det är bara att bita ihop och inse fakta. Hen vill inte mer. Det är dags att ta sig igenom något helt på egen hand och även om det i början kommer kännas helt jävla omöjligt kommer det göra dig starkare och klokare efteråt, när du en dag inser att du står upp rakryggad och mår bra, och har tagit dig dit helt av dig själv.

18. Det tar tid. Och inte som några veckor av sorg, utan oftast månader, halvår upp till år av ostabilitet, destruktivitet och ett hjärta som inte orkar så mycket. Du har blivit sviken, och något sådant tar tid att bygga upp igen. Det är svårt att lita på folk igen, det är svårt att låta någon komma nära och det är svårt att inte jämföra andra med den du var ihop med då. Det är okej. För mig nu, även om han inte är den sista jag tänker på när jag går och lägger mig och att det kan gå flera dagar utan att han kommer upp i mitt huvud, kan det fortfarande bränna till när någon särskild låt shufflas fram på en spellista eller någon på tunnelbanan påminner om honom. Det är inte för att jag saknar honom har jag insett, utan för att det påminner mig om hur inihelvetes jäkla ledsen jag var och hur otroligt sårad jag blev av någon jag litade så mycket på. Men grejen är den att man kommer över folk. Det är bara en kille (eller bara en tjej). Kroppen har en fantastisk överlevnadsinstinkt och utan att man själv har märkt det kommer man en dag må bra. För att så fungerar det, kroppen lappar och plåstrar och ordnar utan att man själv behöver göra så mycket. Och en dag kommer du kunna älska igen och det kommer vara lika fantastiskt som förra gången, om inte ännu bättre. Antagligen ännu bättre, för att du nu är så himla mycket starkare. Och tills dess kan du ha så jäkla roligt och känna dig så stolt över dig själv att du klarar dig minst lika bra utan det där pulvret.

19. His fucking loss. Seriöst.