#Historisk berättelse

[perabl]

En härlig recension!

Recension av Ingrid Brink, skrivpedagogSkillinge 20 september 2023 Sommaren vid Skärsjön är den andra boken i en trilogi skriven av författarna Andie och Snezana Lindskog. Boken inleds med ett brev mellan de två älskande kvinnorna Elsa och Britta. Boken handlar om den kärlek som de båda kvinnorna upplevt sedan de träffades som flickor och växte upp som systrar under den första hälften av…

[viktorfredriksson]

Recension: »Judas and the Black Messiah«

Så kom det äntligen. Första biobesöket sedan »Tenet« och blott det andra sedan pandemins start. Längtan efter att upplösas i två timmars totalt biomörker har kanske aldrig varit så stark, och gåshuden infann sig redan vid reklamen. 

Shaka Kings »Judas and the Black Messiah« är en i raden av medborgarrättsfilmer som skiner ljus på delar av amerikansk historia som den västerländska populärkulturen tidigare på sin höjd har snabbspolat sig förbi. Filmens titel anspelar på berättelsens två centrala karaktärer: Fred Hampton, Black Panther-partiets lokala ledare i Chicago, och Judaskaraktären William “Bill” O´Neal, en ung svart småtjuv som, i utbyte mot att slippa fängelsestraff, infiltrerar Hamptons organisation på uppdrag av FBI i slutet av 1960-talet.  

När jag lämnade biosalongen var jag upprymd av känslan att ha sett en riktigt bra film. Och när jag började skriva denna recension låg en hyllning i korten, men ju mer jag skärskådar filmen desto mer otillfredsställande framstår den. Efter att ha sett och reflekterat kring filmen kan jag nämligen konstatera följande: Jag vet marginellt mer om Svarta Pantrarna nu än när filmen startade; jag vet egentligen inte så mycket mer om Fred Hampton heller; om Bill O´Neal vet jag fortfarande i stort sett ingenting.

Film har såklart ingen skyldighet att undervisa – och mediet som didaktiskt verktyg är en diskussion för andra forum – men en berättelse med utgångspunkt i en så pass historisk och kulturell viktig tidpunkt hade tjänat på en starkare kontextuell grund. 

Det finns dock delvis rationella förklaringar. Verklighetens Bill var ett mysterium som »lät sina handlingar tala för sig själv« enligt en sällsynt intervju som figurerar i filmens slutskede. Att tumma för mycket på sanningen vore förstås också problematiskt, men samtidigt kan man ifrågasätta valet att placera en karaktär som man vet väldigt lite om i centrum för intrigen. Det är ett synnerligen fascinerande livsöde, men som filmkaraktär förkroppsligad på vita duken blir det helt enkelt lite platt – trots en övertygande Stanfield. 

Vad som driver filmen framåt är istället Daniel Kaluuyas gestaltning av Fred Hampton. En ung, vital man med storslagna revolutionära ambitioner. Återkommande i filmen är emfasen på Hampton som just en revolutionär socialist mer än något annat. Hampton citerar Mao och söker allierade oavsett hudfärg eller etnicitet – så länge den ideologiska övertygelsen delas. Eller som han själv uttrycker det:

We say we’re not going to fight capitalism with black capitalism, but we’re going to fight it with socialism.

Filmen intersektionella aspekter tillhör filmens mest fascinerande (näst efter Martin Sheens karikatyrmässigt sminkade och genomusla J. Edgar. Hoover)  och Daniel Kaluuyas rolltolkning är filmens stora utropstecken. Det är knappast en prestation i subtilitetens tecken, men inte en enda gång tangerar det till överspel. Tvärtom är det troligtvis »I am a revolutionary«-talet som befäster hans grepp runt Oscarsstatyetten. I dessa scener lyser även Shaka Kings regi som starkast, där tysta men talande blickar effektfullt kontrasterar Hamptons öronbedövande show.

I slutändan är det svårt att kategorisera filmen. Det är varken en uttömmande karaktärsstudie (både Kaluuya och Stanfield är Oscarsnominerade för bästa manliga biroll, vilket insinuerar att filmen saknar huvudroll) eller en heltäckande historiskt och kulturellt dikterad film om Svarta Pantrarna. Inte heller är det en klassisk undercover-thriller i stil med »Donnie Brasco« eller »The Departed», även om den iklär sig kostymen av en sådan. Den som förväntar sig en klimaktisk uppgörelse mellan de två titelkaraktärerna lär bli besviken. Inte heller infinner sig den obligatoriska scenen där infiltratörens verkliga sympatier ställs på sin absoluta spets. På så sätt negligeras den inneboende dynamiken som finns i subgenren – å andra sidan är den typen av klichéer mer än lovligt utnötta. 

Ju längre denna text blir desto mer liknar det en sågning, men »Judas and the Black Messiah« är långt ifrån en dålig film. Tvärtom är det en hantverksmässigt väldigt skicklig film, men vars tillkortakommanden är mer påfallande än dess kvaliteter. Smarta musikval, ett väl avvägt tempo, läcker 60-talsscenografi – saker man lätt tar för givet – skapar trots allt en väldigt starkt filmupplevelse. Som svältfödd filmnörd välkomnar jag det med öppna armar.   

[teddykalfu]

M. R. James

För Dig som: tycker att less is more i skräcksammanhang

Det finns nog ingen skräckförfattare som Montague Rhodes James – ingen annan som kan ägna 12 av en novells 15 sidor åt familjekäbbel om valet av gardintyg, för att sedan på de sista tre sidorna göra det så obehagligt att det skapar fler mardrömmar än Stephen Kings samlade produktion. Ingen annan som kan få några hopsnodda lakan att orsaka hjärtflimmer. Ingen annan som istadigt vägrar beskriva sina skräckfigurer med mer än på sin höjd fyra adjektiv, och ändå skapar den sortens bilder i läsarens fantasi som får en att vilja ta med sig en teddybjörn när man måste gå upp och öppna för katten i mörkret.

M.R. James första novellsamling heter i original Ghost Stories of an Antiquary, och det är precis vad de är – skräckberättelser i mer eller mindre akademisk inramning, där den som upptäcker den hemsökta tavlan först och främst dokumenterar sina iakttagelser och informerar sina lärda kolleger. Det är blodlös skräck, fri från sex, våld och i princip allt som nutida filmskapare betraktar som sine qua non för att engagera publiken. Och ändå så rasande effektivt att varje novell av M.R. James penna är som en kärnbestyckad stridsspets av kuslig stämning, nyfikenhet och ångest som kämpar om herraväldet. Komplett med radioaktivt nedfall i form av mardrömmar i årtionden efteråt.

M.R. James blir aldrig förlegad, och ytterligt sällan överträffad. Precis som hos Lovecraft rör det sig om språkburen skräck, men där Lovecraft släpper lös kallsvettiga strömmar av adverb väljer James sina ord med urskiljning. Man får aldrig se hans hiskligheter i sin helhet, och kan aldrig förklara eller förstå dem, vilket trots deras anspråkslösa skala (inga Äldre Gudar bortom tid och rum här) gör dem allsmäktiga.

Precis som med Lovecraft är min stora sorg att jag läst allt av M.R. James, som också skrev ytterligt lite: blott 26 spökhistorier, intet mer. Och trots att många försökt finns det ingen som kan imitera hans stil…

… trodde jag. Men det finns faktiskt en författare som kommer snubblande nära, med sina stämningsmättade pastischer till M.R. James ära. Han heter Chris Priestley och skriver, otroligt nog, för barn. Åtminstone placeras hans böcker med skräckhistorier oftast på ungdomshyllorna, kanske för att hans protagonister undantagslöst är barn. Men tro mig – de duger åt vuxna läsare. Chris Priestleys fristående böcker i serien Tales of terror utspelar sig under en icke preciserad historisk era som åminner om M.R. James samtid vid 1900-talets början. Den största förändringen jämfört med originalberättelserna är Chris Priestleys språkbruk, som är betydligt enklare för nutida och framförallt yngre läsare.

Men till min stora lycka är han inte ett dugg snällare. De unga protagonisterna hos Chris Priestley konfronteras med precis lika isande, gastkramande, deliriumframkallande fasor som de vuxna protagonisterna hos James. Inte särskilt många av dem överlever.

En annan skillnad mot James är att Chris Priestley väljer att knyta ihop sina novellsamlingar med ramberättelser, ett drag som kan göra hans böcker lämpliga även för läsare som har svårt för novell-formatet. Hans böcker har också enstaka illustrationer, vilket jag är mindre förtjust i. Såväl M.R. James som Chris Priestleys stil hänger helt på förmågan att placera bilder i läsarens fantasi, och att då låsa in denna med färdiga gestaltningar känns kontraproduktivt. (Detta är också orsaken till att M.R. James berättelser gör sig dåligt som tecknade serier, av vilka det publicerats ett par samlingar under senare år.)

Hos James och hans lärjunge Chris Priestley är mindre precis tillräckligt mycket. Så Du som redan plöjt James och suktar efter mer – ta en tur till ungdomshyllorna.

På svenska: Ja

Ljudbok: Ja

E-bok: Ja

 Bibliografi

Montague Rhodes James, Ghost Stories of an Antiquary, 1904

More Ghost Stories of an Antiquary, 1911

The collected ghost stories of M.R. James, 1931

Rum nr 13, 1991

Häxan i Fenstanton och andra spökhistorier, 1993

Med flera…  

Chris Priestley, Uncle Montague’s tales of terror, 2009

Tales of terror from the tunnel’s mouth, 2009

Tales of terror from the black ship, 2010

The teacher’s tales of terror, 2011

Christmas tales of terror, 2012 

Onkel Montagues spökhistorier, 2009

Spökhistorier från det svarta skeppet, 2010

Spökhistorier från den mörka tunneln, 2011

[patrikenander]

EN SPÄNNANDE HISTORISK DECKARE - RORY CELEMENTS: CORPUS

EN SPÄNNANDE HISTORISK DECKARE – RORY CELEMENTS: CORPUS

Rory Clements:

Corpus Utgiven 2017 480 sidor Zaffre Publishing

Deckare med historiskt tema har jag inte läst många av. Mitt allt större historieintresse har emellertid gjort mig mer nyfiken på genren. Det är spännande att se vad en författare kan göra av en berättelse där han eller hon blandar verkliga figurer och händelser med fiktion. Ibland blir det riktigt bra som i Aslak Nores Ulvefellen, som…

[hamishkan]

Andra gensvaret till Jonas Melin

Stefan Larssons svar på Jonas Melins replik http://barnabasbloggen.blogspot.com/2019/02/den-kristne-och-lagen-del-2-svar-till.html

Här kommer några svar på Jonas Melins andra text om Lagen, gällande de tankar han riktade specifikt till mig. Det finns mycket att säga, mycket att gensvara på, men jag har gjort ett urval och har försökt hålla mig fokuserad enbart på de direkta sakfrågorna. Än en gång - tack, Jonas, för att du vill hålla denna dialog.

1. Jonas skrev: “vi verkar läsa Bibeln från så olika utgångspunkter, [...] Jag hävdar bestämt att Gamla testamentet ska tolkas utifrån Jesus och Nya testamentet, medan Stefan Larsson verkar göra precis tvärtom och låter Gamla testamentet styra tolkningen av Nya testamentet. Jag tror att det är grundorsaken till att vi kommer fram till så olika slutsatser.”

Svar: Det är helt riktigt. Jag ser Tanakh (som judarna kallar sin Heliga Skrift, men som vi tragiskt nog kallar för det Gamla Testamentet, trots att texten i sig varken är föråldrad eller ett gammalt förbund - även om texterna bl.a. innehåller berättelserna om hur Israels liv såg ut under det “gamla”, sinaitiska förbundets tid) som den viktigaste texten för att förstå NT, eftersom NT författades många hundra år efter GT, av människor som levde utifrån, och trodde på, GT - hela deras världsbild var genomsyrad av GT:s berättelser, lagar och profetior. Det är historisk-kritiskt och rent logiskt den mest hållbara läsningen - det omvända dukar lätt upp för anakronismer.

Detta utesluter sedan inte att NT visar hur de första Jesus-troende tolkade vissa passager av GT, som att de t.ex. såg Jesaja 53 om Den Lidande Tjänaren som en messiansk text. Detta är dock inte samma sak som att låta NT styra tolkningen av GT som textsamling. De första kristna hade dessutom inget NT alls - och de behövde det inte (men jo, för mig är hela NT Guds Ord - en gåva till oss “senare” troende). Apostlagärningarna visar t.ex. hur Paulus argumenterade för Messias enbart utifrån Tanakh, dvs. det som i NT ofta omnämns Skriften, eller stundom Lagen, Torah. Markus 7 är ett bra exempel på min kritik mot Melins tolkningsmetod, där det blir svårt att förstå vad det är som händer ifall vi inte har tillräcklig koll på GT:s lagar om mat och renhet. Att då först försöka förstå Markus 7 utan GT, för att sedan gå tillbaka till GT:s matlagar och tolka deras relevans utifrån vår läsning av Markus 7, är riskabelt.

2. Jonas skrev: “Det verkar också som vi använder begreppen på olika sätt. När jag skriver om lagen i min text handlar det om Mose lag, alltså den lag som Gud gav till Moses i Sinai ca 430 år efter löftet till Abraham (se Gal 3:17). Stefan Larsson talar å andra sidan om att lagen (eller torah, som han föredrar att kalla den) är navet i hela den bibliska berättelsen, att den fanns redan i Edens lustgård och att den finns även i Paulus brev. Det verkar alltså som att vi talar om olika saker när vi talar om lagen. Till syvende och sist tror jag att det handlar om ifall det är lagen eller Jesus Kristus som är navet i den bibliska berättelsen. Här verkar det som att vi tänker olika.”

Svar: Även detta stämmer - min förståelse av Lagen är en judisk-biblisk förståelse: jag använder termen ungefär på det sätt som Paulus och andra av hans samtida judiska författare gjorde, med betydelsen “Vägledning”/ “Undervisning”, som är vad Torah/ Nomos betyder. I sin bredaste applikation syftar termen på hela Tanakh/ GT. I sin smalaste definition avses de fem Moseböckerna, inklusive narrationerna. Att Lagen/ Torah enbart skulle beteckna buden/ lagarna som Mose mottog vid Sinai är mig veterligen en unik kristen, senare idé. Frasen “Mose Lag” syftar snarare på författarskapet än på buden, dvs. att Mose skrev hela Pentateuken under Israels ökenvandring.

Jag håller med om att Messias är viktigare än lagarna, men värjer mig samtidigt från en alltför reduktionistisk syn på vad som är centralt i Tanakh/ GT - det är en mångfacetterad berättelse. Messias är målet och syftet med Guds vägledning, men även detta mål eller syfte måste inordnas under den övergripande berättelsen om Guds relation med Israel och med mänskligheten i stort. Messias är frälsningen för det judiska folket, och för världen, men huvudaktörerna i Bibeln är Gud och mänskligheten.

3. Jonas Melin skrev: “[...] Stefan kritiserar mitt sätt att tolka hur Jesus uppfyller lagen, men jag håller fast vid att uppfylla här betyder mer än att Jesus håller lagen (även om han naturligtvis gör det också). Hur Jesus uppfyller lagen och profeterna är ett tema genom hela Matteusevangeliet och det är rimligt att det även här i Matt 5:17 handlar om att Jesus uppfyller och fullbordar lagens syfte på det sätt som jag beskriver i min text. Uppfyllelsen innefattar också att han i bergspredikan ger sin egen auktoritativa etiska undervisning, som hans lärjungar ska leva efter. “

Svar: Jag håller med Jonas i att verbet pleróo i den grekiska grundtexten kan betyda att profetior uppfylls (även om det som tidigare anförts finns mer att säga om exakt vad det innebär), men när Matteus använder det på detta “uppfyllande” sätt så anges också ett citat av något slag.

Något sådant citat finns dock inte i anslutning till Matt 5:17. Jonas skriver iofs att pleróo betyder “mer än att Jesus håller lagen” - och då har han medgett att lagobservans är en nyans i det Jesus säger. Men här vill jag argumentera för varför det är den viktigaste betydelse-nyansensen just i Bergspredikan. En analys av kontexten visar att en profetisk tolkning blir ologisk:

13 Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.

14 Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, 15 och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset.

16 På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.

Att vara salt och ljus är två metaforer som Herren Jesus använder för att prata om gärningar - människor ska se våra goda gärningar och därmed prisa Gud.

17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18 Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett.

“Upphäva” och “uppfylla” sätts i kontrast till varandra. Betydelsen av “upphäva” förtydligas omgående genom att likställas med:

att inte en enda bokstav (iota) eller prick (streck) - att upphäva skulle således betyda att ta bort saker ur lagen.

(Värt att lägga märke till är att Jesus avser den skrivna lagen, den som återfinns i bokrullarna i synagogorna och i vår Bibel.) Här indikerar Jesus att Lagen ska försvinna (eller iaf sektioner ur den) när himmel och jord förgår, vilket kommer att ske när allt som Tanakh förutser har skett (jfr Uppenbarelseboken, som är baserat på sådana profetior: det finns ännu mycket som ska hända, som Gud har lovat).

19 Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket.

Jesus varnar att det blir eskatologiska konsekvenser för den som undervisar att lagen på något sätt skulle ha upphävts, om det så vore kring det “minsta” av buden. Denna kritik utvecklar Han bl.a. i Matt 23:23-24 med omgivande perikop.

20 Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.

Här kommer en sorts inledning till Jesu Torah-undervisning fr.o.m. vers 21 och framåt: Jesus förtydligar att Han inte bara nöjer sig med att Hans lärjungar håller alla bud, såsom Han sagt i vers 19 - det gör ju fariséerna och de skriftlärda (delvis) också. Jesus vill att Hans lärjungar ska agera från “hjärtat och utåt”. Den kritik som Jesus ger fariséerna i Markus 7/ Matteus 15 förtydligar vad Han avser: moralisk orenhet börjar i hjärtat. Det innebär att Torah stakar ut en riktning av godhet, men hjärtat kan gå ännu längre.

“Men jag säger er:”

Ofta kallas Jesu “Jag säger er”-utsagor för antiteser, vilket är en en väldigt konstig term för något som inte bara bevarar den ursprungliga betydelsen men även förstärker den. Jesus ger inte egna bud så mycket som Han värnar om de ursprungliga, och Han förtydligar att Hans lärjungar måste gå ännu längre i den riktning som buden pekar ut. Detta är inte att bryta eller ersätta buden (då skulle Han ju gå emot vad Han själv just har sagt om buden): istället är det helt i linje med Torans budskap att ondskan finns i människors hjärtan, och att en god människa går “utöver “ Lagen (något som även andra samtida rabbiner hävdade var nödvändigt).

7:12 Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

Detta är enligt somliga ett exempel på att Jesus tar bort alla andra lagar och ersätter dem med en generisk omtanke - men även detta sätt att summera Lagen finns hos andra samtida rabbiner, och avsåg aldrig att ersätta bud, utan istället att ge tolkningsnycklar för hur alla lagar och bud skulle prioriteras och levas ut. Matt 7:12 ligger alltså i linje med den undervisning som Han gett i kapitel 5 och 6: människors hjärtan och hela varelse måste vara engagerade i utlevandet av buden. Om vi alltså går till vår egen erfarenhet kan vi finna en uppsjö av sätt att älska vår nästa, utöver alla de exempel som anges i Toran. Toran ger oss en riktning - men vi kan gå en “extra mil”.

21 Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. 22 På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ 23 Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’

Jesus förtydligar här att Han menar allvar med sin undervisning. Han har just undervisat om Sin Himmelske Faders vilja - lärjungarna ska lyda. Inledningen från 5:21 får alltså sin upprepning här, vilket gör att lydnaden till Torah ramar i hela Bergspredikan.

24 Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. 25 Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. 26 Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. 27 Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.”

Jesus förstärker verserna 7:21-23 med en liknelse. Den som lyssnar till Bergspredikan men inte gör som Jesus säger kommer att drabbas av floden - en bild som påminner om syndafloden i Första Mosebok.

Jesus inleder och avslutar med att tala om vikten av att hålla alla buden som Fadern har gett, dvs. hela Torah. Vi måste låta denna kontext avgöra betydelsen av pleróo (Just i Matt 5:17 används ordet pleróo också i ett “citat” (om än en översättning) av Jesus, medan ordet i de övriga situationerna är Matteus egna redaktionella ordval. Detta ökar sannolikheten för att ordet kan ha olika betydelse i olika passager). Men slutligen - när vi tittar ut genom fönstret så ser vi att himmel och jord ännu inte har förgåtts. Bl.a. Jesaja 66 och Upp 20-22 antyder att detta inte kommer att ske förrän efter Domedagen. I den mån Jesus uppfyllde något har det därför ännu inte resulterat i att en bokstav eller ett streck får tas bort från Lagen.

4. Jonas skrev: “Jag har fått mycket kritik för att jag delar in lagen i fyra olika kategorier (offerlagar, renhetslagar, civillagar och moraliska lagar). Kritiken har kommit både från Stefan Larsson och hans åsiktsfränder och från den andra sidan. Båda sidorna hävdar att uppdelningen inte finns i Bibeln, utan att lagen alltid är en enhet. Antingen ska vi följa hela lagen eller så är vi fria från hela lagen.”

Svar: Fastän jag vidhåller att Melins indelning av lagen är felaktig och vilseledande så vill jag dock korrigera tanke att lagen inte kan delas in överhuvudtaget. Det är inte själva indelningen av buden i kategorier som jag värjer mig emot - det är kategorierna per se. Mer bibliska indelningar vore snarare de klassificeringar som hänger ihop med “person” än “aktivitet”: vissa bud ska bara män respektive kvinnor hålla; vissa bud gäller bara präster respektive överstepräster; vissa bud kan bara utföras av fria personer (ej slavar); vissa bud gäller bara invånare i landet Israel och med en fungerande tempeltjänst; och vissa bud gäller bara det judiska folket, medan andra bud är allmänmänskliga. Denna indelning är heller inte problemfri, och olika judiska författare hade olika åsikter om precis vilka bud som gällde vem - men den delar inte in buden som om vissa bud var ett temporärt bihang och andra lagar eviga. En sentida rabbinsk innovation är t.ex. de sju noahidiska buden, en “mini-lag” för icke-judar, och vi ser en liknande lista i Jubiléerboken (ca 100-talet f.Kr.), och även i Uppenbarelsebokens uppräknande av synder bland nationerna som undviks av Guds trogna. För de flesta antika judar var Torah, Guds Vägledning, aldrig enbart för judarna - Israel skulle ju vara ett ljus för nationerna, med tanken att nationerna skulle kunna ta efter. Därför är det t.ex. inget problem för Jakob att vid Jerusalem-mötet i Apg 15 delge de icke-judiska troende att de ska hålla bud från de s.k. helighetslagarna i 3 Mos 17-18, eller för Paulus i sin tillrättavisning i 1 kor 5 att utgå ifrån 3 Mos 18 m.fl. Det är i denna bemärkelse som jag menar att NT också är Torah, dvs. Guds Vägledning/ Undervisning.

5. Jonas skriver: “Jesus uppfyller offerlagarna genom att dö för våra synder, han uppfyller renhetslagarna genom att visa vad renhet verkligen handlar om och han uppfyller de moraliska lagarna genom att undervisa om dem ge dem vidare (ibland i en ny form) som sina egna befallningar till sina lärjungar. I praktiken betyder detta att vissa delar av Mose lag inte längre är tillämpliga eftersom de uppfyllt sitt syfte, medan andra följer med in i det nya förbundet och blir en del av det som Paulus kallar för Kristi lag. Kristi lag har i princip samma etiska innehåll, men den fungerar på ett annorlunda sätt.”

Svar: Mig veterligen finns det inte en enda GT-vers som antyder att bitar av Guds Torah ska upphöra/ försvinna/ sluta vara lagar/ bud, bara för att Messias lever efter dem. Tvärtom är Messias en gestalt som kommer för att återupprätta den sanna Gudstillbedjan, och därmed även lagen. När evangelierna inleds med Jesaja-citat om att vägar och stigar ska banas/ rätas et c, så syftar detta till det metaforiska bruket av vägar och stigar för att beteckna lagar och bud, dvs. Guds vilja. Att “vandra” (jfr t.ex. ps 1) är en term för hur man lever - endera enligt Guds vilja eller emot. När de Jesus-troende kallade sig “Vägen” avsågs just denna lek med ord - de höll lagen (som Apg 21 visar, och som även Paulus upprepat bedyrar efter kapitel 21 i Apg). Jesus kallas Den Rättfärdige av sina judiska efterföljare, något som är otänkbart ifall Han undervisade  eller levde mot Lagen eller själv kom för att ta bort den på minsta lilla sätt.

När vi påstår att lagen helt eller delvis har tagits bort av Jesus, handlar det istället om kristna tolkningar som har mejslats fram i konflikt med rabbinsk judendom under framför allt 1:a till 5:e århundradet e.Kr. Så min utmaning till Melin är att presentera GT-passager som i sin kontext kan förstås som att Messias ska ändra på Toran innan himmel och jord förgås. Ett andra problem med Melins syn på laguppfyllelse är att Jesus inte alls levde ut de bud som påstås ha uppfyllts. I de Matteus-citat som Melin syftar på, i diskussionen av det grekiska ordet pleróo, läggs texter fram som Jesus menas ha levt ut på ett konkret. Inga av dessa texter har med offerkulten i templet att göra. Hebréerbrevets författare menar att Jesus inte ens var av levitisk börd, inte var en präst i “jordisk” bemärkelse, och således inte kunde utföra offer i det jordiska templet. Han var dessutom inte något av de offerdjur som de levitiska lagarna i 3 Mos föreskriver ska offras. Alltså har han inte alls verkat inom ramen för de levitiska lagarna.

Det är här som den kristna traditionen tidigt har gått på grund - det som de nytestamentliga författarna använder som metaforer, symboler och liknelser har efterkommande icke-judiska uttolkare tagit mer bokstavligt: att Jesus var ett offerlamm enligt levitisk ordning, att de troende är ett tempel som då ska ersätta Jerusalem-templet, att Jesus är en förstlingfrukt et c. Allt detta är bara bilder, inte faktiska konkreta utverkanden av de aktuella lagarna kring dessa ting. Den primära beröringspunkt med lagen som Jesus hade (och har) är att Han levde efter den fullt ut: därför var Hans död “olaglig”, eftersom Toran lovar liv till den som håller alla bud, dvs. till Den Rättfärdige. Döden kunde därför inte hålla Jesus kvar i sitt dödsrike, och Hans uppståndelse kunde på det sättet bli till liv för hela Skapelsen (Jes 53).

Detta hänger samman med en judisk diskurs från antiken om att de rättfärdiga kunde sona för de orättfärdigas synder, främst rättfärdiga judar för orättfärdiga judar, så att folket kunde bestå inför Gud. NT:s texter visar dock att denna idé expanderats till att inkludera hela världens synder, eftersom den som dog var Guds Ord i mänsklig form: en gränslös orätt som ledde till gränslös välsignelse. Det är synderna, vårt “skuldebrev”, som Jesus tar bort med sin död. Men varför detta skulle få konsekvenser i den faktiska Torah som Gud själv befallt judarna att hålla för alltid, ja, det återstår att skriftligt belägga.

6. Jonas skrev: “Det fjärde problemet Stefan tar upp är att han påstår att jag skriver att vi som kristna endast ska följa de bud som Jesus nämner i evangelierna. Jag förstår inte var han har fått det ifrån, för det har jag inte skrivit i min text.”

Svar: Jonas skrev i sin första insändare “Som grundprincip tror jag att man kan säga att de bud som upprepas i Nya testamentet gäller för den kristne” samt “Sammanfattningsvis vill jag alltså säga att den kristne är skyldig att följa alla de bud som Jesus har gett oss (som alla är moraliska och bygger på de moraliska buden i GT)”. Mitt fel var att tillfoga ordet “endast”, vilket jag faktiskt inte kan svara för varför det hamnade i min text, men min association var att många saker “upprepas” de synoptiska evangelierna sinsemellan, och att det kanske delvis var det som Jonas syftade på. Kopplat med det andra citatet ovan tänker jag ändå att det läggs en särskild tyngdpunkt på Jesu uttalanden. Melin är dock tydlig med att han även accepterar bud från övriga Nya Testamentet. Där gör jag helt sonika avkall på min formulering, och ber Jonas om ursäkt för detta. Min poäng var dock att Jesus vid ett fåtal tillfällen ger bud som enligt Toran främst är avsedda för judar, som att t.ex. lyssna till de skriftlärda och följa allt de säger, och att ge tionde till templet. Därför går det ändå att problematisera det andra av Melins citat ovan.

Det som för mig blir mest problematiskt med Melins resonemang är att avgränsa “lydnaden till Gud” efter Jesu död och uppståndelse enbart till de bud som omnämns i NT samt vad Melin klassar som GT:s moraliska bud (vilket Melin iofs problematiserar i sin första text). Det känns orimligt att tänka att NT:s författare avstått från att citera hela GT för att Gud inspirerat dem till att decimera Lagen. Omvänt formulerat så tror jag att NT:s författare avsåg att även sådana lagar som inte omnämns i deras texter vara lika viktiga som de som faktiskt omnämns (t.ex. när det gäller de tio budorden, som ibland summeras genom att endast ett fåtal av dem nämns fastän alla tio avses). Det primära med NT är inte vilka bud som ska hållas av Jesus-troende - det primära är att lyfta fram vem Messias är och vad Han har gjort. Jag finner ingenting i NT som otvetydigt visar att enskilda lagar och bud har tagits bort efter Messias. Melin säger att han ska skriva mer om Messias lag vartefter - därför avstår jag tills dess med att bemöta idén om att Messias lag är “summan av det som blev kvar av Torah”.

7. Jonas skrev: “Sammanhanget [i Markus 7] handlar om att fariseerna och de skriftlärda kritiserar Jesus för att hans lärjungar inte följer de äldstes stadgar, som säger att man ska tvätta händerna innan man äter. Jesus svarar med att påpeka att detta inte är Guds bud, utan en mänsklig stadga och han kritiserar fariseerna för att de gör sina egna traditioner viktigare än Guds bud. Så långt tror jag att jag och Stefan är överens.”

Svar: Ja.

Vidare skrev Melin: “Diskussionen handlar inte om oren mat, utan om orena händer. För att förtydliga vad han menar använder Jesus en liknelse: "Lyssna på mig allihop och förstå: Inget som går in i en människa utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren" (Mark 7:14-15).När lärjungarna sen frågar Jesus vad detta betyder så upprepar han samma sak: "När han hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen. Han svarade dem: 'Så ni förstår inte heller? Inser ni inte att inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren, eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?' "(Mark 7:17-19a). I den situationen handlade det inte om ren och oren mat, och ingen tänkte på det där och då (utom möjligen Jesus). Långt senare drog lärjungarna den logiska konsekvensen av det Jesus hade sagt vid det här tillfället, nämligen att all mat är ren och därför lägger Markus till en förklaring för sina läsare när han skriver sitt evangelium: "Därmed förklarade han all mat ren."

Svar: Melin bejakar att de människor som närvarade vid denna diskussion ansåg att händerna var i fokus - inte maten. Diskussionen handlade alltså inte om kashrut, matlagar, utan om renhet och helgelse. Händerna kan enligt Jesus inte “besmitta” maten med orenhet. Det är intressant att sätta parallell-texten i Matt 15 bredvid Markus. Där säger Jesus något snarlikt (“hör och förstå”), och Petrus ber honom uttryckligen att förklara liknelsen. Det är instruerande att läsa denna parallell-text:

10 Sedan kallade han till sig folket och sade: ”Lyssna och försök att förstå. 11Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren.” 12 Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: ”Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?” 13 Han svarade: ”Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. 14 Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.” 15Petrus bad honom förklara liknelsen för dem. 16 Jesus sade: ”Har inte heller ni fattat något ännu?17 Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen hamnar i magen och töms ut på avträdet? 18 Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19 Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal. 20 Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det gör inte människan oren.”

När Jesus berättar om det som går in i munnen och ut på avträdet, jämfört med det som kommer ut ur hjärtat, så är detta alltså en liknelse - inte en lagtolkning! Jesus använder fariséernas bruk att tvaga händerna rituellt före en måltid för att attackera deras prioritering av “fädernas traditioner” före den faktiska skrivna Toran (som vi sett i Matt 5 att Jesus värnar om), eftersom detta sätter de yttre föreskrifterna före den inre dispositionen, “hjärtat”. Det ena utesluter inte det andra, som Jesus är tydlig med i Matt 23 - men det handlar om att den skrivna Toran inte får åsidosättas. Vidare menar han att fariséernas tilläggs-bud inte helgar en människas hjärta.

Vad sedan gäller Mark 7:16, som styrker denna tolkning, så är följande en bra artikel, https://carm.org/was-mark-7-16-removed-from-modern-bibles , för en överblick på diskussionen:

vers Markus 7:16 finns med i flera tidiga (sent 300-tal och 400-tal) och olika sorters källor (gammal latin, Vulgata, syriska och koptiska manuskript);

två tidigare manuskript utelämnar versen: Codex Sinaiticus (alexandrinsk texttradition) och Codex B (Vaticanus). I artikeln ovan anförs de som manuskript från tidigt 300-tal, medan webbsidan nedan daterar åtminstone Sinaiticus till mitten på 300-talet (http://www.codexsinaiticus.org/en/codex/ ). Vi pratar alltså om årtionden emellan manuskript med och utan vers 7:16. Det är därför vanskligt att fokusera för mycket på dateringen i just detta fall;

versen 7:16 finns alltså med i tidiga manuskript, är med i majoriteten av senare manuskript ända fram till medeltiden, och finns med i en bredare flora av översättningar till andra språk än de manuskript som Melin åberopar;

Så det handlar egentligen främst om huruvida skrivare kan ha avsett att ta bort versen, eller av misstag hoppat över den. Detta är något som jag personligen håller mer troligt än att en skrivare plötsligt ska ha lagt till denna vers, eftersom den verbatimt inte finns i parallell-passagen (men även om någon lagt till versen, så indikerar ju även detta att vederbörande faktiskt uppfattade Jesu ord som en liknelse och inte en lagtolkning: då är tillägget en tidig bekräftelse på hur man läste perikopen ända fram till 300-talet e.Kr.).

I anslutning till detta skriver Jonas vidare: “Dessutom spär han på detta med att påstå att många nutida översättningar "struntar i vers 16, där det står 'Den som har öron må höra' ". Anledningen att vers 16 inte finns med i moderna översättningar är inte att man struntar i den utan att textforskningen har visat att den inte fanns med i de äldsta och bästa handskrifterna. Stefan kanske inte tycker att vi ska ägna oss åt textforskning för att få fram den bästa grundtexten (utan istället använda Textus Receptus), men då bör han säga det och inte antyda att bibelöversättarna har orena motiv.”

Svar: Jag går in mera på textkritik och förutfattade meningar längre ned (svar 8 och 9), men jag vill erkänna att mitt ordval “strunta” var onödigt: jag skulle istället ha skrivit “utelämnar” som är mer sakligt. I en process av exegetisk urskiljning väljer många översättningsgrupper (om än ej alla) att utelämna vers 7:16. I svar 8 nedan visar jag varför detta inte främst är en klar exegetisk bedömning, utan mer en ideologisk sådan.

8. Jonas skrev: “I grundtexten är detta en presens particip som ordagrant översatt blir "renande all mat", och eftersom participet står i maskulinum syftar det alldeles säkert på Jesus som är den som just har talat. Därför finner jag ingen anledning att ifrågasätta den vanliga översättningen: Därmed förklarade han all mat ren (typ så översätter t.ex. Folkbibeln, Bibel2000, NuBibeln, ESV, NIV och NASB). Jag har alltså inte gjort någon egen översättning, utan följer den gängse.”

Svar: Nej, maskulinum syftar inte alldeles säkert på Jesus. Vi kan se på själva konstruktionen hur krystat detta blir:

18 Han svarade: ”Har ni också svårt att fatta? Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren? 19Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet.” [renandes] all föda ren.

18 καὶ λέγει αὐτοῖς· οὕτως καὶ ὑμεῖς ἀσύνετοί ἐστε; οὐ νοεῖτε ὅτι πᾶν τὸ ἔξωθεν εἰσπορευόμενον εἰς τὸν ἄνθρωπον οὐ δύναται αὐτὸν κοινῶσαι 19ὅτι οὐκ εἰσπορεύεται αὐτοῦ εἰς τὴν καρδίαν ἀλλ’ εἰς τὴν κοιλίαν, καὶ εἰς τὸν ἀφεδρῶνα ἐκπορεύεται, καθαρίζων πάντα τὰ βρώματα

Efter legein kommer alltså först en fråga; sedan en till frågesats, som delas in med två hoti-satser. Här ska läggas till att den grekiska texten kommer från den senaste versionen av Nestle-Alands textkritiska NT-utgåva (28:e) (http://www.nestle-aland.com/en/read-na28-online/text/bibeltext/lesen/stelle/51/70001/79999/ ), där de alltså väljer att sätta ett komma-tecken mellan 19a och 19b. Denna syntax gör en koppling till verbet “legein” i 18a smått katastrofal.

Dessutom finns det exempel på att just particip i maskulinum nominativ används som en generell syftning bakåt, utan att kopplas till ett tydligt subjekt (ex. Luk 24:47, Apg 10:37). Även om neutrum oftast användes på detta sätt i koine-grekiskan, finns det alltså exempel på att maskulinum också kunde användas (se Blass/ DeBrunner §137 (3); att vissa manuskript därtill har neutrum-formen indikerar att de uppfattade maskulinumet på detta generellt syftande sättet, men ville “snygga till” grammatiken. När Jonas påstår att han använder den gängse översättningen syftar han alltså till vissa biblar. (Waldenström och Benelius har i sina gamla översättningar till svenska (1800-tal) även gått på en annan linje, vilket är intressant att beakta som uttryck för olika tidsandor i svensk exegetik). Men vi får alltid mest ut av att konsultera grundtexten än att gå på översättningar, som ofta är betingade och betyngda av traditionella tolkningsraster.

9. Jonas skriver: “Stefan påstår att denna översättning beror på förutfattade meningar. Det tycker jag är en mycket grov anklagelse.”

Svar: Jag påstår inte att det finns illvillighet eller avsiktligt bedrägeri i översättningsprocessen, Guds förbjude. Det handlar om vår “event horizon” - om ingen visar för oss vad som är möjligt, så är det inte säkert att vi tror eller ser det. Vi går vidare i de fotspår som tidigare generationer har stakat ut åt oss. Så nej, det är inte en grov anklagelse. Det är en hermeneutisk verklighet, som jag inte exkluderar mig själv eller någon annan från: vi kommer alla med vår förförståelse och våra agendor till det exegetiska arbetet. Det faktum att Jonas och jag har denna diskussion är bevis nog för att det finns olika konsekvenser av respektive tolkning, och att ingen tolkning kan tas för givet.

10. Jonas skriver: “Stefan frågar hur det kommer sig att Petrus håller på matlagarna i Apg 10 när han hade varit med och hört Jesus i Mark 7. Förklaringen är helt enkelt att det var först senare, efter Apg 10, som Petrus kom fram till att Jesus hade förklarat all mat ren. Kanske var det till och med så att synen som det berättas om i Apg 10 hjälpte honom att komma fram till den slutsatsen.”

Svar: Detta är för mig en alltför ansträngd tolkning. Som jag förstår det menar alltså Melin att:

Jesus talade och förklarade i en sorts “gåtor” (vilket inte är detsamma som liknelser, som ju Jesus faktiskt förklarar för sina lärjungar);

alla då närvarande uppfattade Jesus på det ordagranna sätt som Han talade, inklusive Petrus;

men flera år senare (när? Knappast i samband med Cornelius-incidenten, som Petrus själv inser handlar om människors renhet, inte om mat) tänker Petrus tillbaka på denna incident och förstår att Jesus egentligen pratade om något som han inte uppfattades prata om när det väl hände.

Finns det fortfarande ord som väntar på sin “sanna” uppenbarelse? Ja, enligt flertalet grupperingar både inom och utanför den moderna kyrkan finns en mångfald av teologier baserade på att uppenbarelser från Gud kan “klargöra” betydelsen av Jesu ord och andra texter. Jag utesluter inte den möjligheten - jag säger dock att det ska mycket till för att jag ska köpa det i detta fallet, när det finns en alldeles utmärkt förklaring som är historisk-kritiskt trovärdig och dessutom håller sig till grekiskans exakta ordalydelse och hur de som lyssnade där och då uppfattade uttalandet.

Ifall dessutom Markus hade avsett att låta sig tolkas på detta “lag-nullifierande” sätt, så hade han sannolikt lagt till en förklarande passus som han gjorde i andra passager, t.ex. i stycket precis dessförinnan (där för övrigt grammatiken inte är vag, utan satserna följer det gängse mönstret med subjekt och predikat, och particip intill den sats som har det relevanta subjektet). Det faktum att Markus inte gör det men istället använder ett particip maskulinum indikerar att det ingalunda är en förklarande glossa utan en bisats i den aktuella meningen, dvs. kopplat till beskrivningen av hur avföringen hamnar på dynghögen.

11. Jonas skrev: “Tolkningen av Mark 7:19 är dock inte avgörande för hur vi ska se på matlagarna i Tredje Mosebok. Mat diskuteras i många texter i Nya testamentet och i stort sett varje gång ämnet kommer upp förstår man att matlagarna inte gäller för de troende i den nya förbundet. Läs gärna igenom Rom 14:14-20 där det finns uttryck som "ingenting är orent i sig själv", "Guds rike är inte mat och dryck" och "Allt är visserligen rent" eller 1 Kor 8:1-13 där vi finner meningen: "det är inte maten som för oss närmare Gud". Sen kan vi gå vidare till 1 Kor 10:23-11:1 där Paulus skriver: "Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, för jorden är Herrens och allt vad den rymmer. Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som ställs fram för er utan att ställa frågor för samvetets skull." “

Svar: Jag återkommer till Rom 14, 1 Kor 8-10, 1 Tim 4, Kol 2, samt Heb 10, 13 och vissa andra passager i det brevet, som är lika stora föremål för diskussion som Markus 7.

12. Jonas skrev: “Sammanhanget visar att till och med Paulus, som var jude följde denna princip. I 1 Tim 4:3-4) skriver Paulus om villolärare som "förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. Allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. Det helgas genom Guds ord och bön." Kan det sägas tydligare? Till de kristna i Kolosse skriver han: "Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men själva verkligheten är Kristus" (Kol 2:16-17). Samma tanke om skugga och verklighet finns i Hebreerbrevet: "Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt" (Heb 10:1) och vidare skriver författaren om matregler: "Det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom regler om mat som inte har hjälpt dem som sysslat med sådant" (Heb 13:9). För mig råder det ingen tvekan om att Nya testamentet vittnar om all mat är ren.”

Svar: Det beror som sagt på hur vi tolkar och förstår varje enskild passage som Jonas refererar till. Detta är alltså ett tydligt exempel på vad jag i tidigare text avsåg med förutfattade meningar - vi har före vår läsning skapat ett kluster av texter som vi tycker oss se gemensamt innehåll i: och andra texter, såsom Markus 7, kan då passa (om än inte helt smärtfritt) som en pusselbit i den mosaik vi skapar. Jag vidhåller dock att det är viktigt att analysera Markus 7 som en egen perikop. Detsamma gäller för samtliga andra passager Jonas har refererat till, där judiska forskare och forskare av antik judendom ser många andra möjligheter till tolkning än vad de kristna exegeterna har gjort och gör. För mig (liksom för Jonas) är, som jag har antytt, den historisk-kritiska forskningen viktig för att tolka Bibeln (om än inte för att gradera olika texter eller t.o.m. bortse från vissa texter - hela Bibeln är Guds Ord). Beroende på vilka historiska kunskaper och antaganden vi applicerar på texterna kan vi hamna i väldigt olika tolkningar. Det är viktigt att vi vågar göra detta, och att vi därtill konfronterar varandra och inte låter lagt kort ligga - för det hände mycket under de första hundra åren av kyrklig utveckling som vi idag måste göra upp med och göra avbön på. Ingen av oss står på neutral mark.

[easternlightningsv]

Angående Bibeln (4)

Många människor tror att det är samma sak att förstå och kunna tolka Bibeln som att finna den sanna vägen – men är det verkligen så enkelt? Ingen känner till Bibelns verklighet: Att den inte är något mer än en historisk redogörelse för Guds verk och ett vittnesbörd om de två tidigare stadierna av Guds verk samt att den inte ger dig någon förståelse av målen för Guds verk.

 Alla som har läst Bibeln vet att den dokumenterar de två stadierna av Guds verk under lagens tidsålder och nådens tidsålder. Gamla testamentet skildrar Israels historia och Jehovas verk från tiden för skapelsen till slutet av lagens tidsålder. Nya testamentet dokumenterar Jesu verk på jorden i de fyra evangelierna och dessutom Paulus verksamhet – är inte detta historiska berättelser? När man tar upp saker från det förgångna i dag blir de historia, och det spelar ingen roll hur sanna eller verkliga de än må vara så är de ändå historia – och historien kan inte säga något om nutiden, för Gud ser inte tillbaka på historien! Så om du bara förstår Bibeln och inte förstår något om det verk som Gud har för avsikt att göra i dag, och om du tror på Gud men inte söker den helige Andes verk, då förstår du inte vad det innebär att söka Gud. Om du läser Bibeln för att studera Israels historia, för att utforska historien om hur Gud skapade alla himlar och jorden, då tror du inte på Gud. Men eftersom du i dag tror på Gud och strävar efter liv, eftersom du söker kunskap om Gud och inte håller fast vid döda bokstäver och lärosatser eller försöker förstå historien, måste du söka Guds vilja av i dag och inriktningen i den helige Andes verk. Om du hade varit arkeolog hade du kunnat läsa Bibeln – men det är du inte, du är en av dem som tror på Gud och du behöver söka Guds vilja i dag. Genom att läsa Bibeln kan du i bästa fall förstå lite av Israels historia, du lär dig om Abrahams, Davids och Moses liv och hur de dyrkade Jehova, hur Jehova brände dem som motsatte sig honom och hur han talade till den tidsålderns människor. Du kommer bara att lära dig om Guds verk i det förgångna. Bibelns berättelser handlar om hur de tidiga människorna i Israel vördade Gud och levde under Jehovas ledning. Eftersom israeliterna var Guds utvalda folk kan du i Gamla testamentet se hela det israelitiska folkets lojalitet mot Jehova och hur han tog hand om och välsignade alla dessa som lydde honom; du kan se att när Gud verkade i Israel var han fylld av nåd och kärlek men också av uppslukande lågor och att alla israeliter från de enkla till de mäktiga vördade honom, och därför välsignade Gud hela landet. Sådan är Israels historia som finns nedtecknad i Gamla testamentet.

Bibeln är en historisk beskrivning av Guds verk i Israel och den dokumenterar många forntida profeters förutsägelser liksom en del av Jehovas yttranden under hans verksamhet på den tiden. Därför betraktar alla människor denna bok som helig (för Gud är helig och stor). Detta är naturligtvis ett resultat av deras vördnad för Jehova och deras tillbedjan av Gud. Man ser på denna bok på detta sätt bara på grund av att Guds skapade varelser vördar och dyrkar sin Skapare så djupt, och det finns till och med de som kallar denna bok en himmelsk bok. Men faktum är att det endast är en mänsklig skrift. Den har inte namngivits av Jehova själv, och Jehova har inte personligen styrt dess skapelse. Författare till denna bok är med andra ord inte Gud utan människor. Den heliga Bibeln är bara den respektfulla titel som människan gett den. Titeln har inte bestämts av Jehova och Jesus efter en diskussion dem emellan; den är inget annat än en mänsklig idé. För denna bok skrevs inte av Jehova och än mindre av Jesus. Den utgörs i stället av redogörelser som lämnats av många forntida profeter, apostlar och siare och sedan sammanställts av senare generationer till en bok med gamla texter som folk betraktar som särskilt heliga, en bok som man tror innehåller många outgrundliga och djupa hemligheter som väntar på att uttolkas av kommande generationer. Det gör folk ännu mer benägna att tro att detta är en himmelsk bok. Med tillägg av de fyra evangelierna och Uppenbarelseboken blir folks inställning till den helt annorlunda än till någon annan bok, och ingen vågar därför skärskåda denna ”himmelska bok”, eftersom den är för ”helig”.

Hur kan folk så fort de läser Bibeln finna ett rätt sätt att utöva sin tro i den? Hur lyckas de få ut så mycket som var obegripligt för dem? I dag skärskådar jag Bibeln på det här viset och det betyder inte att jag avskyr den eller förnekar dess värde som referens. Jag förklarar och klargör Bibelns inneboende värde och ursprung för dig så att du inte ska bli kvar i mörkret. Folk har nämligen så många åsikter om Bibeln och de flesta av dem är felaktiga; att läsa Bibeln på detta sätt hindrar dem inte bara från att uppnå det de borde, utan vad som är viktigare är att det hindrar det arbete jag avser att göra. Det är oerhört störande för framtidens arbete och orsakar bara nackdelar och inga fördelar. Därför är det jag lär dig helt enkelt Bibelns andemening och bakgrundshistoria. Jag begär inte att du ska låta bli att läsa Bibeln eller gå omkring och säga att den saknar värde, utan jag vill bara att du ska ha korrekt kunskap och åsikt om Bibeln. Var inte för enkelspårig! Även om Bibeln är en historiebok som skrevs av människor, så dokumenterar den även många av de principer gamla tiders heliga och profeter följde i sin gudsdyrkan liksom senare apostlars erfarenheter av att tjäna Gud; allt detta var sådant som dessa människor verkligen såg och upplevde och som kan tjäna som referens för vår tids människor då de söker den sanna vägen. Så genom att läsa Bibeln kan folk alltså finna många nya sätt att leva som inte går att hitta i andra böcker. Dessa sätt är de levnadssätt som följer av den helige Andes verk och som profeter och apostlar i gångna tider upplevde, och många av orden är värdefulla och kan ge människor vad de behöver. Därför tycker alla om att läsa Bibeln. Eftersom det finns så mycket dolt i Bibeln skiljer sig folks syn på den från den syn man har på verk av stora andliga personligheter. Bibeln är en beskrivning och sammanställning av de upplevelser och kunskaper de människor som tjänade Jehova och Jesus hade under den gamla och nya tidsåldern, och därför har den gett senare generationer stora insikter och upplysning och sätt att leva. Anledningen till att Bibeln står över alla andra stora andliga personers skrifter är att alla deras skrifter bygger på Bibeln, alla deras erfarenheter kommer från Bibeln och alla förklarar de Bibeln. Så även om människor kan få näring från böcker av stora andliga personer vördar de fortfarande Bibeln, eftersom den framstår som så mäktig och djup för dem! Fastän Bibeln samlar några av böckerna om livets ord, såsom Paulus brev och Petrus brev, och fastän folk kan få näring och hjälp av dessa böcker, så är de likväl föråldrade, de tillhör en gången tid, och hur bra de än är så passar de bara för en tidsperiod och varar inte för evigt. Guds verk utvecklas nämligen ständigt och kan helt enkelt inte bara stanna upp vid den tid då Paulus och Petrus levde eller för alltid vara kvar i nådens tidsålder då Jesus korsfästes. Därför är dessa böcker endast lämpliga för nådens tidsålder, inte för rikets tidsålder i de sista dagarna. De kan endast sörja för de troende under nådens tidsålder, inte för de heliga under rikets tidsålder, och hur bra de än är så är de ändå föråldrade. Det är samma sak med Jehovas skapelseverk eller hans verk i Israel. Det spelar ingen roll hur stort verket var, det skulle ändå bli föråldrat och den tid skulle trots allt komma då det var förbi. Det är likadant med Guds verk. Det är stort, men det kommer en tid när det tar slut; det kan inte alltid förbli mitt i skapelseverket eller korsfästelseverket. Det spelar ingen roll hur övertygande korsfästelsens verk var och hur effektivt det besegrade Satan — ett verk är trots allt fortfarande ett verk och tidsåldrarna är trots allt fortfarande tidsåldrar; verket kan inte alltid vila på samma grund och tiderna kan inte förbli desamma för evigt, för skapelsen inträffade och de sista dagarna måste komma. Detta är oundvikligt! I dag har följaktligen livets ord i Nya testamentet – apostlarnas brev och de fyra evangelierna – blivit historiska böcker, de har blivit gamla almanackor, och hur skulle de gamla almanackorna kunna ta människorna in i den nya tidsåldern? Oavsett hur väl dessa almanackor kan förse människorna med liv, och oavsett hur väl de kan leda människor till korset — är de inte föråldrade? Har de inte förlorat sitt värde? Därför säger jag att du inte ska tro blint på dessa almanackor. De är för gamla, de kan inte föra dig in i det nya verket och de kan endast vara en börda för dig. Inte nog med att de saknar kraft att föra dig in i det nya verket och till ett nytt inträde, utan de leder in dig i de gamla religiösa kyrkorna – och i så fall går du väl bakåt i din tro på Gud?

Det som Bibeln dokumenterar är Guds verk i Israel samt en del av det som det utvalda israelitiska folket gjorde. Trots att det gjordes ett visst urval av de delar som skulle ingå respektive uteslutas, så klandrade den helige Ande inte någon för detta även om han inte gillade det. Bibeln är uteslutande en historia över Israel och därmed också en historia om Guds verk. Det folk, de förhållanden och saker som den berättar om var alla verkliga och ingenting av detta hade symbolisk betydelse – naturligtvis bortsett från Jesajas, Daniels och andra profeters profetior och Johannes bok med visioner. De tidiga israeliterna var kunniga och kultiverade och deras forntida kunskap och kultur var ganska avancerad, så vad de skrev stod på en högre nivå än det som människorna av i dag skriver. Därför borde det inte komma som någon överraskning att de kunde skriva dessa böcker, för Jehova hade gjort så mycket bland dem och de hade sett så mycket. David skådade Jehovas gärningar med egna ögon, han upplevde dem personligen och såg många av tecknen och undren och skrev alla dessa psalmer som lovprisade Jehovas gärningar. Att de kunde skriva dessa böcker under vissa omständigheter berodde inte på att de var exceptionellt begåvade. De prisade Jehova därför att de hade sett honom. Om ni inte har sett något av Jehova och är okunniga om hans existens, hur skulle ni då kunna lovprisa honom? Om ni inte har skådat Jehova så vet ni inte att lovprisa eller dyrka honom, än mindre kan ni skriva sånger till hans lov, och även om ni ombads att hitta på några gärningar som Jehova gjort skulle ni inte kunna göra det. Att ni i dag kan lovprisa och älska Gud beror också på att ni har sett honom och upplevt hans verk – och om er kaliber förbättras, kommer då inte ni också att kunna skriva dikter som prisar Gud precis som David gjorde?

Att förstå Bibeln och att förstå historien utan att förstå vad den helige Ande gör i dag – det är fel! Du har lyckats mycket bra då du studerat historia, du har gjort ett fantastiskt jobb, men du förstår ingenting av det arbete som den helige Ande gör i dag. Är inte det dåraktigt? Andra frågar dig: ”Vad gör Gud i dag? Vad bör du träda in i i dag? Hur går det med din strävan i livet? Förstår du Guds vilja?” Du kommer inte att ha något svar på deras frågor – så vad vet du? Du kommer att säga: ”Jag vet bara att jag måste vända köttet ryggen och lära känna mig själv.” Och om de då frågar: ”Vad vet du mer?”, så kommer du att säga att du vet att du ska följa alla Guds arrangemang och att du förstår lite grand av Bibelns historia och detta är allt. Är det allt du har fått ut av din tro på Gud under alla dessa år? Om det är allt du förstår så saknar du så mycket. Er mognad i dag är totalt oförmögen att uppfylla mina krav på er och ert omdöme liksom de sanningar ni förstår är alltför ringa – er tro är med andra ord alltför ytlig! Ni måste förses med fler sanningar, ni behöver mer kunskap, ni måste förstå mer — först då kommer ni att kunna sprida evangeliet, för detta är vad ni behöver uppnå!

[kingdomsalvationsv]

Angående Bibeln (4)

Många människor tror att det är samma sak att förstå och kunna tolka Bibeln som att finna den sanna vägen – men är det verkligen så enkelt? Ingen känner till Bibelns verklighet: Att den inte är något mer än en historisk redogörelse för Guds verk och ett vittnesbörd om de två tidigare stadierna av Guds verk samt att den inte ger dig någon förståelse av målen för Guds verk. Alla som har läst Bibeln vet att den dokumenterar de två stadierna av Guds verk under lagens tidsålder och nådens tidsålder. Gamla testamentet skildrar Israels historia och Jehovas verk från tiden för skapelsen till slutet av lagens tidsålder. 

Nya testamentet dokumenterar Jesu verk på jorden i de fyra evangelierna och dessutom Paulus verksamhet – är inte detta historiska berättelser? När man tar upp saker från det förgångna i dag blir de historia, och det spelar ingen roll hur sanna eller verkliga de än må vara så är de ändå historia – och historien kan inte säga något om nutiden, för Gud ser inte tillbaka på historien! Så om du bara förstår Bibeln och inte förstår något om det verk som Gud har för avsikt att göra i dag, och om du tror på Gud men inte söker den helige Andes verk, då förstår du inte vad det innebär att söka Gud. Om du läser Bibeln för att studera Israels historia, för att utforska historien om hur Gud skapade alla himlar och jorden, då tror du inte på Gud. Men eftersom du i dag tror på Gud och strävar efter liv, eftersom du söker kunskap om Gud och inte håller fast vid döda bokstäver och lärosatser eller försöker förstå historien, måste du söka Guds vilja av i dag och inriktningen i den helige Andes verk. Om du hade varit arkeolog hade du kunnat läsa Bibeln – men det är du inte, du är en av dem som tror på Gud och du behöver söka Guds vilja i dag. Genom att läsa Bibeln kan du i bästa fall förstå lite av Israels historia, du lär dig om Abrahams, Davids och Moses liv och hur de dyrkade Jehova, hur Jehova brände dem som motsatte sig honom och hur han talade till den tidsålderns människor. Du kommer bara att lära dig om Guds verk i det förgångna. Bibelns berättelser handlar om hur de tidiga människorna i Israel vördade Gud och levde under Jehovas ledning. Eftersom israeliterna var Guds utvalda folk kan du i Gamla testamentet se hela det israelitiska folkets lojalitet mot Jehova och hur han tog hand om och välsignade alla dessa som lydde honom; du kan se att när Gud verkade i Israel var han fylld av nåd och kärlek men också av uppslukande lågor och att alla israeliter från de enkla till de mäktiga vördade honom, och därför välsignade Gud hela landet. Sådan är Israels historia som finns nedtecknad i Gamla testamentet.

Bibeln är en historisk beskrivning av Guds verk i Israel och den dokumenterar många forntida profeters förutsägelser liksom en del av Jehovas yttranden under hans verksamhet på den tiden. Därför betraktar alla människor denna bok som helig (för Gud är helig och stor). Detta är naturligtvis ett resultat av deras vördnad för Jehova och deras tillbedjan av Gud. Man ser på denna bok på detta sätt bara på grund av att Guds skapade varelser vördar och dyrkar sin Skapare så djupt, och det finns till och med de som kallar denna bok en himmelsk bok. Men faktum är att det endast är en mänsklig skrift. Den har inte namngivits av Jehova själv, och Jehova har inte personligen styrt dess skapelse. Författare till denna bok är med andra ord inte Gud utan människor. Den heliga Bibeln är bara den respektfulla titel som människan gett den. Titeln har inte bestämts av Jehova och Jesus efter en diskussion dem emellan; den är inget annat än en mänsklig idé. För denna bok skrevs inte av Jehova och än mindre av Jesus. Den utgörs i stället av redogörelser som lämnats av många forntida profeter, apostlar och siare och sedan sammanställts av senare generationer till en bok med gamla texter som folk betraktar som särskilt heliga, en bok som man tror innehåller många outgrundliga och djupa hemligheter som väntar på att uttolkas av kommande generationer. Det gör folk ännu mer benägna att tro att detta är en himmelsk bok. Med tillägg av de fyra evangelierna och Uppenbarelseboken blir folks inställning till den helt annorlunda än till någon annan bok, och ingen vågar därför skärskåda denna ”himmelska bok”, eftersom den är för ”helig”.

Hur kan folk så fort de läser Bibeln finna ett rätt sätt att utöva sin tro i den? Hur lyckas de få ut så mycket som var obegripligt för dem? I dag skärskådar jag Bibeln på det här viset och det betyder inte att jag avskyr den eller förnekar dess värde som referens. Jag förklarar och klargör Bibelns inneboende värde och ursprung för dig så att du inte ska bli kvar i mörkret. Folk har nämligen så många åsikter om Bibeln och de flesta av dem är felaktiga; att läsa Bibeln på detta sätt hindrar dem inte bara från att uppnå det de borde, utan vad som är viktigare är att det hindrar det arbete jag avser att göra. Det är oerhört störande för framtidens arbete och orsakar bara nackdelar och inga fördelar. Därför är det jag lär dig helt enkelt Bibelns andemening och bakgrundshistoria. Jag begär inte att du ska låta bli att läsa Bibeln eller gå omkring och säga att den saknar värde, utan jag vill bara att du ska ha korrekt kunskap och åsikt om Bibeln. Var inte för enkelspårig! Även om Bibeln är en historiebok som skrevs av människor, så dokumenterar den även många av de principer gamla tiders heliga och profeter följde i sin gudsdyrkan liksom senare apostlars erfarenheter av att tjäna Gud; allt detta var sådant som dessa människor verkligen såg och upplevde och som kan tjäna som referens för vår tids människor då de söker den sanna vägen. Så genom att läsa Bibeln kan folk alltså finna många nya sätt att leva som inte går att hitta i andra böcker. Dessa sätt är de levnadssätt som följer av den helige Andes verk och som profeter och apostlar i gångna tider upplevde, och många av orden är värdefulla och kan ge människor vad de behöver. Därför tycker alla om att läsa Bibeln. Eftersom det finns så mycket dolt i Bibeln skiljer sig folks syn på den från den syn man har på verk av stora andliga personligheter. Bibeln är en beskrivning och sammanställning av de upplevelser och kunskaper de människor som tjänade Jehova och Jesus hade under den gamla och nya tidsåldern, och därför har den gett senare generationer stora insikter och upplysning och sätt att leva. Anledningen till att Bibeln står över alla andra stora andliga personers skrifter är att alla deras skrifter bygger på Bibeln, alla deras erfarenheter kommer från Bibeln och alla förklarar de Bibeln. Så även om människor kan få näring från böcker av stora andliga personer vördar de fortfarande Bibeln, eftersom den framstår som så mäktig och djup för dem! Fastän Bibeln samlar några av böckerna om livets ord, såsom Paulus brev och Petrus brev, och fastän folk kan få näring och hjälp av dessa böcker, så är de likväl föråldrade, de tillhör en gången tid, och hur bra de än är så passar de bara för en tidsperiod och varar inte för evigt. Guds verk utvecklas nämligen ständigt och kan helt enkelt inte bara stanna upp vid den tid då Paulus och Petrus levde eller för alltid vara kvar i nådens tidsålder då Jesus korsfästes. Därför är dessa böcker endast lämpliga för nådens tidsålder, inte för rikets tidsålder i de sista dagarna. De kan endast sörja för de troende under nådens tidsålder, inte för de heliga under rikets tidsålder, och hur bra de än är så är de ändå föråldrade. Det är samma sak med Jehovas skapelseverk eller hans verk i Israel. Det spelar ingen roll hur stort verket var, det skulle ändå bli föråldrat och den tid skulle trots allt komma då det var förbi. Det är likadant med Guds verk. Det är stort, men det kommer en tid när det tar slut; det kan inte alltid förbli mitt i skapelseverket eller korsfästelseverket. Det spelar ingen roll hur övertygande korsfästelsens verk var och hur effektivt det besegrade Satan — ett verk är trots allt fortfarande ett verk och tidsåldrarna är trots allt fortfarande tidsåldrar; verket kan inte alltid vila på samma grund och tiderna kan inte förbli desamma för evigt, för skapelsen inträffade och de sista dagarna måste komma. Detta är oundvikligt! I dag har följaktligen livets ord i Nya testamentet – apostlarnas brev och de fyra evangelierna – blivit historiska böcker, de har blivit gamla almanackor, och hur skulle de gamla almanackorna kunna ta människorna in i den nya tidsåldern? Oavsett hur väl dessa almanackor kan förse människorna med liv, och oavsett hur väl de kan leda människor till korset — är de inte föråldrade? Har de inte förlorat sitt värde? Därför säger jag att du inte ska tro blint på dessa almanackor. De är för gamla, de kan inte föra dig in i det nya verket och de kan endast vara en börda för dig. Inte nog med att de saknar kraft att föra dig in i det nya verket och till ett nytt inträde, utan de leder in dig i de gamla religiösa kyrkorna – och i så fall går du väl bakåt i din tro på Gud?

Det som Bibeln dokumenterar är Guds verk i Israel samt en del av det som det utvalda israelitiska folket gjorde. Trots att det gjordes ett visst urval av de delar som skulle ingå respektive uteslutas, så klandrade den helige Ande inte någon för detta även om han inte gillade det. Bibeln är uteslutande en historia över Israel och därmed också en historia om Guds verk. Det folk, de förhållanden och saker som den berättar om var alla verkliga och ingenting av detta hade symbolisk betydelse – naturligtvis bortsett från Jesajas, Daniels och andra profeters profetior och Johannes bok med visioner. De tidiga israeliterna var kunniga och kultiverade och deras forntida kunskap och kultur var ganska avancerad, så vad de skrev stod på en högre nivå än det som människorna av i dag skriver. Därför borde det inte komma som någon överraskning att de kunde skriva dessa böcker, för Jehova hade gjort så mycket bland dem och de hade sett så mycket. David skådade Jehovas gärningar med egna ögon, han upplevde dem personligen och såg många av tecknen och undren och skrev alla dessa psalmer som lovprisade Jehovas gärningar. Att de kunde skriva dessa böcker under vissa omständigheter berodde inte på att de var exceptionellt begåvade. De prisade Jehova därför att de hade sett honom. Om ni inte har sett något av Jehova och är okunniga om hans existens, hur skulle ni då kunna lovprisa honom? Om ni inte har skådat Jehova så vet ni inte att lovprisa eller dyrka honom, än mindre kan ni skriva sånger till hans lov, och även om ni ombads att hitta på några gärningar som Jehova gjort skulle ni inte kunna göra det. Att ni i dag kan lovprisa och älska Gud beror också på att ni har sett honom och upplevt hans verk – och om er kaliber förbättras, kommer då inte ni också att kunna skriva dikter som prisar Gud precis som David gjorde?

Att förstå Bibeln och att förstå historien utan att förstå vad den helige Ande gör i dag – det är fel! Du har lyckats mycket bra då du studerat historia, du har gjort ett fantastiskt jobb, men du förstår ingenting av det arbete som den helige Ande gör i dag. Är inte det dåraktigt? Andra frågar dig: ”Vad gör Gud i dag? Vad bör du träda in i i dag? Hur går det med din strävan i livet? Förstår du Guds vilja?” Du kommer inte att ha något svar på deras frågor – så vad vet du? Du kommer att säga: ”Jag vet bara att jag måste vända köttet ryggen och lära känna mig själv.” Och om de då frågar: ”Vad vet du mer?”, så kommer du att säga att du vet att du ska följa alla Guds arrangemang och att du förstår lite grand av Bibelns historia och detta är allt. Är det allt du har fått ut av din tro på Gud under alla dessa år? Om det är allt du förstår så saknar du så mycket. Er mognad i dag är totalt oförmögen att uppfylla mina krav på er och ert omdöme liksom de sanningar ni förstår är alltför ringa – er tro är med andra ord alltför ytlig! Ni måste förses med fler sanningar, ni behöver mer kunskap, ni måste förstå mer — först då kommer ni att kunna sprida evangeliet, för detta är vad ni behöver uppnå!

[cawamedia]

Den exclusiva inbjudan (Se bilden ovan)

Société de Mystique Halloween Party i det anrika Banérska Palatset

Hundratalet gäster roade sig nobelt i imponerande historiska dräkter och kreativa kreationer. Kvällens bästa kostymer utsågs till Jane-Maria Morberg och Patrik Janson som vann att öppna dansgolvet till klassisk vals med värdparet.

I Odd Fellows fina Riddarsal inleddes kvällen med mingel och champagne. Mystiken var hög när spänningsfull musik bjöd in gästerna till en hemlighetsfull ceremoni. Christina gav en historisk berättelse om husets uppkomst och om Odd Fellow Orden vars tre motton är Vänskap, Sanning och Kärlek.

Det bjöds sedan på delikat 3-rätters middag med vin, och Burlesk Show Greta Noire (Felicia Berglund &  Bunny Bordeaux). Danne Marchmer sjöng och spelade, så de festglada gästerna dansade natten lång.

Värdparets kläder kom från Independent Kostym och maskerna från Pistill. Christinas fantastiska frisyr gjord av Roger Morgan.

Info om kommande events och samarbete, maila christina@christinanilsson.se Info om Odd Fellow på www.oddfellow.se

Se våra bilderna nedan ifrån Société de Mystique Halloween Party den 2 November 2019 på Odd Fellow Ordens hus i centrala Stockholm. Cawa Media var inbjudna på plats i Riddarsalen, arrangemang av Christina Nilsson och Anders Storgårds – alias Madame & Monsieur Mystique.

Info om kommande events och samarbeten, maila; christina@christinanilsson.se Info om Odd Fellow på www.oddfellow.se

      Société de Mystique Halloween Party Den exclusiva inbjudan (Se bilden ovan) Société de Mystique Halloween Party i det anrika Banérska Palatset…

[succek]

Thrawn: Alliances- Ljudboken!

Star Wars: Thrawn: Alliances- Ljudboken!

Intressant!

Jag har aldrig kunnat gissa det!

Vilket då?

Att storamiral Thrawn samarbetat med BÅDE Anakin Skywalker och Darth Vader!

En mycket spännande historisk berättelse från vår galax.

Som utspelar sig både under Klonkrigen och den Mörka tiden.

Varken Skywalker eller Vader uppskattade att Thrawn tycktes vackla mellan

att hellre stödja sitt folk eller…

[7berg]

Markusevangeliet

Evangelierna handlar om Jesus liv och gärning. Författarna till evangelierna kallas för evangelister, vilket betyder “förmedlare av goda nyheter”. 

Markusevangeliet är lite som en biografi om Jesus, men utan många moderna inslag som analys av hans personlighet och karaktär, inre tankar, eller samtida historisk bakgrund till allt som sker. 

Detta första skrivna evangelium har fått sitt namn från Johannes Markus, en kompanjon till Paulus, Barnabas och Petrus i apostlagärningarna och breven. Enligt kyrkofadern Papias (100-talet) och andra tidiga kyrkofäder skrev Markus ner Petrus anekdoter om vad Jesus gjorde och lärde ut i detta evangelium. 

Markusevangeliet är mera action än långa predikningar. Berättelsen om Jesus rör sig snabbt framåt, och ordet “plötsligt” med synonymer används flitigt i texten när den framställer Jesus som Guds Son. 

Även om berättelsen överlag verkar vara skriven i kronologisk ordning så finns det vissa partier som har lagts efter varandra eftersom de har en gemensam nämnare. Till exempel i Mark 2:1-3:6, där det kommer flera berättelser efter varandra som alla handlar om Jesus auktoritet:

Jesus förlåter synder “Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."


Jesus äter med tullinsamlare ”Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."


Jesus tillåter lärjungarna att avstå från fastan ”Jesus svarade: "Bröllopsgästerna kan väl inte fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta.”

Jesus helar på Sabbaten “Sedan sade han till dem: "Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen Herre också över sabbaten."

Syfte: Det finns olika teorier om varför Markusevangeliet skrevs. 

För att ge nyfrälsta (konvertiter) grundläggande kunskaper om tron, men eftersom det inte finns mycket av Jesus undervisning undergrävs den teorin.

För att användas i liturgiskt syfte i gudstjänsterna, men arrangemanget och stilen saknar sådana mönster som man skulle kunna förvänta sig från ett sådant dokument. 

För att skyla över att Jesus misslyckades att proklamera sig själv som Messias, och att Markus då hittade på den “messianska hemligheten” genom att lägga ord i Jesus mun att man inte fick tala om Honom som Messias, utan att det bara var något som undervisades om bland lärjungarna i hemlighet (fast han då inte skulle ha gjort det). 

För att dämpa det politiskt inkorrekta påståendet att Jesus var Messias (något som skulle förolämpa den Romerska överhögheten) så hittade Markus på den “messianska hemligheten”. (Både punkt 3 och 4 är hyperskeptiska mot hur noggrann Markus egentligen var när han skrev.)

För att uppmuntra förföljda kristna genom att visa dem att Jesus också led och dog. Men, varför använder Markus merparten av evangeliet åt Jesus mirakler och debatter, och varför förminskas just det faktiska lidandet när det berättas om när Jesus arresteras, utfrågas och korsfästs? Svaren på denna sista fråga kommer förhoppningsvis att besvaras i nästa inlägg. :) 

[teddykalfu]

The Silent Companions (Laura Purcell) 2017

För Dig som: uppskattar klassiska skräckscenarier i historisk dräkt, men vill ha dem nyskapande

Den här berättelsen illustrerar att en bra skräckhistoria gärna kan vara som en brudutstyrsel. Du vet: Something old / Something new / Something borrowed / Something blue

(Something old) The Silent Companions inleds klassiskt, med att nygifta Elsie skickas iväg till sin makes förfallna släktgods, The Bridge, för att genomlida sin graviditet i lugn och ro (och utom synhåll – det här är 1865). Som enda sällskap får hon makens tafatta kusin Sarah och katten Jasper. Ortsborna är öppet fientliga, de få tjänarna skeptiska, och bakom sig i London lämnar hon en fattig och bitter tillvaro. Hon är den kvintessentiella skräckhjältinnan: avskuren från sociala skyddsnät, fjättrad av sitt kroppsliga tillstånd och isolerad i ett mystiskt kråkslott pre elektricitetens intåg.

(Something new) Men om upplägget är välbekant som en gammal älsklingskofta så är hemsökelserna som drabbar The Bridge uppfriskande nyskapande. För att fördriva tiden utforskar Elsie och Sarah vinden, där de upptäckter ett antal människoporträtt i naturlig storlek, uppspikade på fristående träskivor – det är en uppsättning ”silent companions”, kuriosaföremål införskaffade av en tidigare härskarinna på The Bridge. 1635 skaffade hon de ”tysta sällskapsdamerna” som conversation pieces till en kunglig bal – där något gick hemskt fel. Och knappt har de tvådimensionella porträtten av kvinnor, män och barn blivit återupptäckta förrän de börjar flytta sig av egen kraft, i skydd av mörkret eller bakom Elsies rygg… 

Författaren Laura Purcell gjuter nytt liv i temat ”hemsökta porträtt”, och lyckas med konsstycket att förvandla sågspån och träflisor till lika självklar ”skräckvisita” som dockor och självgungande gungstolar – till och med till mordvapen. För i en värld utan antibiotika är träflisan mäktigare än svärdet. Speciellt när du inte vet var den har varit.

(Something borrowed) Greppet med parallella narrativ som utspelar sig på samma plats med 200 års mellanrum är inte nytt, men Laura Purcell begagnar det som en kalligraf skulle använda en klassisk gåspenna: för effektens skull. På samma sätt har hon lånat den mystiska lilla kuriosabutiken där de ursprungliga silent companions införskaffas, och som givetvis går upp i rök. I en i övrigt originell historia som denna fungerar den sortens lån som välkomna sjömärken på mörka vatten, som hjälper läsaren att orientera sig. Och den grundläggande tryggheten behövs, eftersom (Something blue) det här är en berättelse om ett djupt tragiskt livsöde. Eller snarare en hel räcka av dem. Så vänta Dig inga lyckliga slut.

Men, och det är det viktiga, Laura Purcell känner sina läsare. Hon vet att vi behöver bli försäkrade om att katten Jasper klarar sig, vilket han gör. (Puh!) Då förlåter åtminstone jag henne allt.

Och apropå brudutstyrslar: i skrivande stund är jag i färd med att ta reda på om hon lyckas med att förvandla nål och tråd till något lika skrämmande som hon gjort med sågspånslukt, i den fristående uppföljaren The Corset.

 På svenska: Nej

Ljudbok: Ja

E-bok: Ja

 Bibliografi

The Silent Companions, 2017

The Corset, 2018

The House of Whispers, 2020