#Urbota

[swedishbits]

The word #18: ljushuvud

It’s been 1,141 days since my last post – 681 days quicker than the gap before that! It can only mean that this blog is finally picking up some steam.

The fifth monovocalic word in my series is the noun ljushuvud. The literal meaning is ‘light-head’, but it has nothing to do with low blood pressure, but rather one’s cognitive abilities. It’s best translated as ‘bright person’ or ‘clever person’.

However, as sometimes happens with words like this, it’s often used with a negation (inget ljushuvud ‘not very bright’) or sarcastically, a bit like English ‘genius’:

Vad är det för ett ljushuvud som har kommit på något så urbota dumt? ‘Who’s the genius who came up with this stupid thing?’

Jag var inget ljushuvud i skolan och hade svårt att stava och allt sånt. ‘I was no genius at school and I had problems with spelling and all that.’

Two related monovocalic words are dumhuvud (‘stupid-head’) and brushuvud (‘roar-head’, i.e. ‘hot-headed or quick-tempered person’).

There are also words that use skalle instead of huvud. Skalle is related to English ‘skull’ and has a similar meaning, but it can also be used in a derogatory manner about people. Here are some compounds whose first part is metaphorical, and they can all be translated as ‘a stupid person’:

fårskalle ‘sheep-skull’

korkskalle ‘cork-skull’

pappskalle ‘paper-skull’

tjockskalle ‘fat-skull’

träskalle ‘wood-skull’

There are many parallels in English, like 'airhead', 'blockhead', 'meathead', 'hardhead' and 'fathead'.

In my earlier post about how animal names can be used metaphorically, I mentioned that the verb tjura (from tjur ’a bull’) means ‘to be grumpy, to sulk’. But if you combine tjur with skalle and turn it into an adjective, the resulting word tjurskallig means 'obstinate, stubborn’ – much like English ‘pig-headed’.

And finally: if you use skallig on its own (lit. ‘skull-y’), it means ‘bald’.

The next vowel in this series will be y, so we might look closer at blytyngd ‘lead weight’, nybryggd ‘freshly brewed’, ynkrygg ‘coward’ or even psykbryt ‘mental breakdown’.

[forislynx]

Jag saknar dig så mycket, och jag tycker allt det här är så urbota dumt slöseri, inte bara materiellt utan moraliskt och andligt [...]

J. R. R. Tolkien, Brev från J. R. R. Tolkien (ur ett brev till sonen Christopher under tiden Christopher var inkallad i andra världskriget)

[ellenvonellen]

Kolonihaveri

Urbota omak och satungars otyg provsprängda broar och fatalitet utkontrakteras till södern i smyg väl gripen av fred, av barmhärtighet där duvorna seglar som stridsflyg… Att vänstra med högerns extremitet när prydaste palm blir helt oblyg Om vinsten beskattas: en välfärdsraket som signar och bidrar och ger

Undra om undergång kommer nångång till norden med östan som spåddes av ugglor i mossen och omen i allsång i viljan som aldrig förmåddes Med nästan ett sekel i hermetisk ro rest på teser om folkets urdrifter En omgärdad lustgård där olust får gro en flaskpost med gyllene skrifter

Urminnes tider minns tiden ur led har varslat att slutet är nära Och varje orakel som gett sitt besked sökte kränka det pekuniära Givmildhet gör dissidenter dövstumma och alla små statsråd är oanträffbara Allmosan stämmer exakt med den summa som börsen i riket har råd att avvara…

Urartar ordning som regel i våld om samtliga villkor har uppnåtts? Slutar utsvältning när marken är såld om urkundsförfalskningen undgåtts? Är det som stenen i plogspår och plommon? Det mättande mottot i barnens bordsbön: Att allt vi har fått har först tagits från nån för att kallas för dygdens lön

Undra om undergång kommer nångång och utplånar allt som vi samlat Utgjuter tomhet så hård som betong som boet när ungen har ramlat Är det ett hastigt försvinnande i glödheta stunder av ljus? Eller mer av ett stilla avklingande som när dån tonar ut i ett brus— i otakt med hjärtslagens slut

[atsvensson]

Idiotiska förslag om att bojkotta industrilandningar

Ibland väcks det urbota korkade förslag som kanske låter väldigt bra för den som föreslår det. Ett sådant förslag är att bojkotta landningar från industritrålare i Simrishamn. Det är korkat för att i princip alla landningar för användning av fisk för fiskmjöls- och fiskoljetillverkning i Simrishamn görs av små trålare med hemmahamn i Östersjön. De stora trålarna kan inte komma in i hamnen i…

[whitewaterpaper]

Gräns (2018) [SE/DK]

Jag har som målsättning att faktiskt publicera minst ett vettigt film-omdöme i månaden. Så vad passar bäst än förra årets svenska bidrag till fantasy-genren?

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

[ IMDb | Vodeville | 🆓SVT Play ].

VAD? Tullpolisen Tina kan lukta sig till skam och smugglare med en omänsklig precision, när polisen ber henne hjälpa till för att hitta en kriminell ligas högkvarter ställer hon sig till deras förfogande. Så kliver en man som heter Vore in över gränsen och Tinas liv ställs på ända. Baserad på John Ajvide Lindqvist novell med samma namn*.

VEM? Huvudrollsinnehaverskan Eva Melander håvade in en guldbagge för sin rollprestation, och filmen plockade hem ytterligare 5st (bland annat "bästa film") och nominerades i ytterligare 4 kategorier. Något jag givetvis vägde in i mina förväntningar på den här rollen.

VAR? Jag vet inte varför men jag får känslan av att det här utspelar sig norröver, snarare än Stockholm, den är dock inspelad på Kapellskär i Stockholm. (Teflonminne som man har minns jag inte ens vad området hon bodde i hette).

HUR? Jag har svårt för svensk film, eller ja -- även tv om jag skall vara ärlig. Och när man läser igenom Svenska Wikipedia så förstår man varför. Så känsligt är svenskens förhållande till science fiction och fantasy att genrer i huvud taget inte nämns någonstans på sidan. Det här är en välproducerad film och är betydligt bättre än de indie-alternativ som normalt står till buds. Men det är egentligen inte en särskilt intressant film, kanske är det den svenska berättarstilen som slår igenom eller också beror det på att det är få detaljer som särskiljer den här från de vanliga diskbänks-draman som produceras i Sverige. Det lyfter liksom aldrig, får aldrig riktigt nerv utan lunkar på i en trist vardagslunk tills dess att säcken knyts ihop på slutet.

SÅ? Nä, det här är samma gamla combo av "slice-of-life" och "diskbänksrealism" som gör svensk film så urbota tråkiga. Att krydda upp den med svensk folktro i dess centrum adderar fräschhet kanske främst för dem som aldrig annars skulle ta i fantasy med tång.

NÄR? SVT bjuder på den här filmen gratis via SVT Play hela september månad ut.

*) Novellen har tidigare publicerats i novellsamlingen pappersväggar, men har även givits ut som enovell.

Länkar:

Novellen @ goodreads.com.

Boken @ goodreads.com.

Hitta ett bibliotek @ Axiell Media.

Biblio @ Axiell Media.

[mumlamera]

Att gå vilse i gilla-djungeln

Min kompis, vi kan kalla henne Freja för det tycker jag är ett fint namn, går på en diet. Inte en sådan där urbota dum kostdiet, utan en sociala medier-diet. När hon berättade det för mig tyckte jag i och för sig att det lät ganska så urbota dumt också.        – Jag är ju liksom zen i mig själv, men så kommer alla dessa människor och fullkomligt slänger sina stökiga liv på mig och det rubbar typ min balans, förklarade hon och slog frustrerat ut med sina olivfärgade armar. (”Zen”, för den oinvigde, är ett nymodigt slangord för harmoni och hämtat från någon gren inom buddismen tror jag.)

Så nu utövar Freja kognitiv beteendeterapi på sig själv och har satt alla sina konton på paus. Sin telefon använder hon bara för att försäkra sin mamma, som är otroligt ”ozen”, att hon fortfarande andas och inte har hamnat på dunkla villoväg i betongdjungel.

Det är lite synd för jag tyckte att hon var väldigt rolig på nätet. Hon är ju, såklart, väldigt roligt även i den köttsliga världen. Men hennes online-persona bjöd ofta på igenkänningsvitsar tillägnade den sköre och en nagel i ögat för den självgode.      Hennes beslut fick mig att fundera: om Freja nu ifrågasatte Facebook-Frejas varande, vad var då mitt raison d'être online?

Min profil på det forum som jag är mest aktiv på speglar mig sällsamt dåligt. I min bio står det att läsa: ”Halvdåliga bilder med halvbra texter om mitt helfantastiska liv som nihilist”.      Redan där är den första lögnen i min cyberportfolio etablerad. Eller rättare sagt, det enda som inte är lögn i beskrivningen är de två orden ”halvdåliga bilder”. Egentligen skrev jag bara bion i förhoppning om att människor skulle tycka att jag lät lite lagom spexig och således börja följa mig.      På mina halvdåliga bilder ser jag ut som en opålitlig smilfink och därtill följer inte sällan tunntarmslånga monologer om kvasifilosofiska funderingar. Frågor om kärleken och sorgen och meningen med livet. Frågor som sedan blir hängandes i (cyber)luften, väntades på att jag ska växa i dem.      Ingen är vidare road och varje gång jag postar något förlorar jag följare. Jag förstår dem, men premisserna för ett rikt sociala medier-liv gör mig verkligen förvirrad. Å ena sidan ska man brodera ut sin exceptionella tillvaro till beskådan för kreti och pleti, och samtidigt – den kosmiska jantelagen som säger att man aldrig ska tro sig. Är det så konstigt att man går vilse i gilla-djungeln?

Sen Freja inledde sin diet har hon börjat att känna sig zen igen. Personligen har jag inte börjat med någonting, men jag funderar på att sluta räkna följare.

[kompasskurs]

Det är märkligt vad snabbt kroppen ställer om till helt nya rutiner och vilket besvär det kan vara att komma tillbaka till något som tidigare varit en självklarhet. Under några år hade jag kontorstider, något som inte alls passade mig ur flera aspekter. Framförallt tyckte jag det var urbota jobbigt att vara uppe tidigt varje morgon, fem dagar i veckan. Visserligen gick det lättare och lättare med tiden, men jag plågades konstant av att inte få sova ut om morgnarna. Som skiftarbetare var jag visserligen uppe tidigt vissa morgnar, men aldrig fem dagar i rad. Det var sällan det rörde sig om mer än tre till fyra dagar i rad som man behövde stiga upp tidigt, något som passade mig perfekt.Nu har jag under några månader enbart jobbat, vilket passar mig perfekt. Visst känner man att det sliter lite på kroppen och visst att man blir trött när det närmar sig morgontimmarna och man varit vaken hela natten, men det är ingenting mot den trötthet jag känner när jag stigit upp tidigt på morgnarna. Under mina år som kontorsarbetare, var fredagskvällarna riktigt jobbiga. Jag deckade framför TV:n vid åttatiden på kvällarna och de var lögn att tro att man skulle orka göra något en fredagskväll – mer än att dega framför TV:n. Sedan jag gick tillbaka till skiftarbete, är jag generellt piggare och tycker att jag orkar – och hinner – mycket mer.

[photofabulicious]

🦠Jag skulle helt ärligt talat självmant välja att få coronaviruset med 3% chans att dö, om det innebar 2-3 veckors ledighet. Så dåligt mår jag just nu på jobbet... Det verkar inte bli bättre heller, trots att jag vet att jag inte har speciellt lång tid kvar till frihet. Nä, mår riktigt riktigt psykiskt dåligt faktiskt. Hade jag varit kvinna, hade säkert läkaren sjukskrivit mig i ett år med tanke på hur jag mår, men som man får jag max en veckas sjukskrivning och en ask Alvedon om jag har tur. När jag går runt och önskar att hela Stockholm skulle drabbas av coronaviruset, eller att jag tänker på hur värt det skulle vara att ramla i trappan och bryta några ben, eller önskar mig att någon fick frispel och knivhögg mig i axeln osv, då mår man inte bra på någonstans. Och det är bara sådana tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu... . Människor är annars det värsta viruset eller cancersvulsten som någonsin existerat, både i det kända och okända universum. Den förstörelse vi lägger under oss saknar motstycke tror jag. Hur kan en ras vara så smart, men samtidigt så urbota korkade på en och samma gång? Mitt förakt för mänskligheten ökar stadigt varje dag. Börjar typ bli rädd för mig själv, eftersom jag aldrig någonsin haft så mörka tankar som nu... . Har försökt länge att komma ut ur den onda spiralen jag mentalt befinner mig i, men ingenting hjälper. Vet ärligt talat inte hur jag ska ta mig ur dessa destruktiva och mörka tankar. Steg ett är väl att bryta upp och börja om på nytt. Detta är ju på g redan, men hur jag ska hålla ut tills dess är lite av en gåta. Hoppas bara att det finns någonting kvar att rädda när jag påbörjar mitt nya kapitel i livet. . Nä, nu orkar jag inte skriva mer. Här är en bild från Bali iaf. Där mådde jag definitivt mycket bättre än vad jag gör nu. Även om jag redan då inte mådde speciellt bra psykiskt... (på/i Bali Indonesia) https://www.instagram.com/p/B9QmfhflPmr/?igshid=przgttur1x80

[godtheblackgoat]

Tänker inte länka något, för detta är den mest urbota korkade citeringen av en idiot-floskel I pressens historia. Kari #våldtäktsman (at Partille) https://www.instagram.com/p/Bw2A9cwgVkA/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=6c4rqob4v9ul

[hansenusa]

19 februari - trötthet och blåst

Idag vaknade vi till ännu en kall morgon, runt 0C. Max hade sovit extra gott i den läckande luftmadrassen vi hittat. Passar perfekt, för honom, han blir som fastgjuten i madrassen. Adrian var den ända som inte hade sovit så gott och var urbota trött, inte ens iskallt uppfriskande betonggolv fick fart på honom. 

Efter att vi hittat varandra i det enorma huset så gjorde vi frukost. Max åt ungefär tre frukostar när han gick runt och tiggde hos alla. Nackdelen med ett så stort hus är att man aldrig vet var han är, och med enorma terakottakrukor på svajiga piedestaler blir njutningsmomentet av en frukost snarare en uppvärmning inför ett lopp. Man tar ett bett på en fattig macka (man hinner inte göra dom så rika) som man snabbt mjukar upp med lite kaffe, eftersom man råkat rosta brödet för länge. Samtidigt sam man sedan tuggar ur, joggar till ena hörnan av huset där  Max lever rövare. Sen kör man några squats med en ilsken Max som inte får röja,  innan man går tillbaka till köket. Så kör man 3 gånger 15 repetitioner på det.

Sen gav vi oss av igenom öknen mot dagens första mål, en utomhus konstplats.  På vägen dit höll vi på att köra fast på en Ler/sandväg med 30-40cm djupa vattenrännor efter regnets framfart att vi på riktigt fick testa vad bilen går för. Ganska nöjda över det lilla äventyret ändå. 

Väl framme på Noah Purifoy Museum möttes vi av ett landskap fyllt med konstverk gjorda på diverse skrot från bilar, toaletter, plank och annat. Konstverk man kunde gå in i eller leka på. Botten noteringen var när Bill i extas rusar fram och ger sig på att tackla en manshög kaktus. Man hörde direkt på vrålet att det inte var så skönt. Adrian fick riva av alla kläder på Bills överkropp och kolla, samt rycka ut en baddare till tagg som satt kvar. Sen dog vår kamera eftersom batteriet var urladdat…

Sen rullade vi till Natural sisters café, ett ställe som serverar hippiemackor med groddar och hummus, vilket passar oss utmärkt. Som vanligt träffar vi glada amerikaner som vill veta allt och man hinner få en lite inblick i några människors liv. I dagens fall en familj från Washington med vuxna barn som samlats för att fira Presidents Day, en röd dag här i USA. 

Tack vare den röda dagen var det full rulle i Joshua Tree National Park. Vi fick lite tips om fina promenader på besökscentret och träffade en Ranger Bill som gav Bill den yngre en uppgift, att fylla i en massa grejer, så junior kunde bli en ranger själv, en ranger är en slags parkskötare. 

Vi körde in i parken och snålblåsten ven runt bilen, men det stoppade oss inte utan vi utforskade en promenad med en damm som byggts mitt i denna öken. Vi fick även se hällristningar från indianernas tid. Vinden ven och vi hade ca +5C, men strålande sol. Dock var vi påpälsade med underställ, vindjackor och mössa och handskar. Efter den promenaden och avprickande i ranger-boken så åkte vi till en fin picknick plats i parken där vi åt crackers och nötter i vanlig ordning. Sen lekte vi på de till synes mjuka klippblocken. De erbjöd en sandpapperssträv yta perfekt för klättring innan det var dags att åter sätta sig med ranger-boken.

Efter intensiv ifyllnad av boken så åkte vi ut ur parken och mot besökscentret. Där fick Bill avlägga en ed med högra handen i luften och vänstra på bröstet. Han lovade att på heder och samvete bevara naturen och vara rädd om den och upplysa andra om hur man tar hand om den. Allt gjordes på engelska, direkt kopierat av den dikterande rangern som sedan gav honom en ranger-bricka och diplom. En stor dag! 

Sen svängde vi förbi en affär och köpte ved, åkte hem och eldade och värmde rester och diskuterade hur trött Adrian varit under hela dagen. 

Imorrn ska det vara 5C och blåsa 13 sekundmeter, och öknen bjuder inte på mycket lä, så vi får se vad hittar på, men chansen är stor att vi ger oss in i Joshua Tree igen. Naturen har en märklig effekt på oss, ju mer man spenderar med den, desto mer vill man vara med den. Vi har svårt att tänka oss vad vi skulle gjort om vi inte upplevde natur

[chillichick]

Härom kvällen kunde jag inte sova. Så jag tog fram Wikipedia och läste om alla mina "diagnoser". Tillfälliga diagnoser tror jag tillochmed att det kallas, då man kan friskförklaras från några av dom. Eller, vissa tror att man kan det, andra tror inte. Jag tänkte att jag vet ju min sida av det hela, alltså vad som är i mig. Men att det kunde va intressant att läsa utifrån, och på vissa tillochmed kemiskt vad som är grejen. Det va det. Intressant alltså. För det är ofta så svårt att förklara. Och lite sorgset. Vissa av dom är ju rent kemiskt och sitter i hjärnfunktionen. Överflöde och underflöde och kopplingar osv. Betyder det att vissa grejer alltid kommer va med mig? Som social fobi tex. Den retar mig mest, gör mig mest arg och gör mig mest frustrerad. Och som hela tiden står i vägen för mig. Jag tycker nämligen väldigt mycket om människor och sammanhang och att mötas och hejfaderittan. Jag gör ju allt det där endå, trots obehaget och "fäkta och fly". Iallafall till en viss mån. Men jag skulle gärna vilja ha allt det där utan massa knepiga känslor och fysiska reaktioner. För ibland orkar man liksom inte hålla på. Och då drar jag mig undan, undviker situationer osv. Och då blir det värre. Bläk. Utöver social fobi på listan så ligger (inom ångestsyndrom-spektrat) panikångest och GAD samt recividerande (?) depression. Så, idag ska jag på arbetsintervju. Det innebär att jag haft förväntansångest i ca 1 vecka. När det kommer till social fobi (i folkmun social ångest) så är det något helt annat än nervositet eller blyghet, det är fruktansvärt obehagligt. Det surrar i öronen, blixtrar framför ögonen, tryck över bröstet, får rodnad över specifika delar av kroppen, skakar och blir fumlig. Ingen koncentration, dåligt korttidsminne, kommer av mig osv. Allt jag vill är att lägga mig under täcket och vagga mig själv till sömns för att slippa dom här reaktionerna. Skita i intervjun. Samtidigt vill jag spotta social fobi i ansiktet och bara köra på. Jag är urbota leds på att behöva fajtas med den. Fuck you osv. Jag kan falla sen. Ikväll. (Att utsätta mig för såna här situationer är bra, men känslan efter är som att ha sprungit maraton, hela kroppen ger upp och jag behöver sova sova sova). Pust.

[handmadeartworld]

Ända sedan jag såg Sandras egengjorda glorialjusstake har jag varit sugen på att göra min egen. Sandra använde sig av gamla lampskärmar för att skapa ljusstakarnas glorior och jag har länge spejat efter några på loppis men inte lyckats. Eller jo, jag har lyckats men de har varit så urbota dyra att jag dragit på att skapa en egen variant. Men en dag slank jag in på en hobbybutik och fann dessa perfekta ringar och knep med mig dem hem. I helgen skred jag alltså till verket och följde Sandras in...

[vintertroll]

Nytt inlägg på Vintertroll.se

Red Legend släpptes med IsaDoras höstkollektion Autumn legends och är  – namnet avslöjar – ett rött lack med finmalt skimmer. Jag vet inte hur det är med er, men jag har svårt att kategorisera in röda toner – de är ju så urbota många! Det här är något kallare i tonen och det trivs jag bäst i, varmare toner fungerar inte alls på mig.

Först hade jag tänkt skriva att jag tycker att formulan var något tjock, men tar tillbaka det. Tror att jag upplevde detta för att jag testat en del lack från OPI den senaste tiden som varit åt det tunnare hållet. Två lager krävdes för att få ordning på lite ojämnheter men jag tror nog att du kan klara dig på ett lager om du lägger lite mer tid än vad jag gjorde på kanterna, haha.

Jag skulle nog kunna tänka mig att bära det här igen, hör och häpna! Vad tycker ni, gillar ni röda naglar?

IsaDora wonder nail har ett rekommenderat pris på 69 SEK. Finns att köpa på bland annat Åhléns, KICKS, H&M, Lindex osv.

link post http://ift.tt/2g1frGR

[pontusstaahlkloo]

Nytt inlägg på bloggen Pontus Ståhlkloo

http://pontusstaahlkloo.com/surfresa-till-maldiverna-hur-forbereder-du-dig-bast/

Surfresa till Maldiverna. Hur förbereder du dig bäst?

Att åka med på en surfresa till Maldiverna är inget svårt val. Men hur förbereder man sig för att surfa 3 sessions om dagen i 14 dagar utan att kroppen går sönder. Mina tankar inför den här resan.

Har funderat en hel del på hur man bäst förbereder sig fysiskt för en surfresa där det finns möjligheter att surfa hur mycket som helst. Vill inte riskera att bli sittande på båten helt slutkörd och titta på när tomma vågor rullar förbi.

Gjorde en liknande surfresa på påsken för två år sedan men då var det is på Siljan och plattpaddling var uteslutet.  Funderade en hel del på vilka övningar och träningsformer som var bäst på torra land och du hittar en del av det resonemanget nedan. Och visst är riktig surf det bästa och för att komma verkligheten nära är enligt mig det näst bästa att paddla i plattvatten. På tredjeplats kommer surfanpassad gymträning.

Här kommer en uppdaterad version av övningar och även lite tankar kring paddelupplägg.

Offwater träning för paddling

3 exercises to improve your popup

Kollat på lite surfforum och självutnämda gurus inom området och många pratar om styrka i axlar och rygg samt rörlighet i axlarna. Vad det gäller själva övningarna är det inte svårt att lista ut vad som är bra eller dåligt. Tänk på vilka rörelser och kroppsdelar du använder under en surfsession och lägg upp träningen efter det. Behöver kanske inte lägga allt krut på att träna ben?! Jag ligger (paddlar och duckdivar) och sitter (väntar och vilar) i alla fall mer på brädan än jag står upp.

you need to train your body to become strong and efficient in motion, not in isolation, surfertoday.com

Det här är övningar jag försöker göra minst ett par gånger i veckan.

Chins ⇒för att stärka upp ryggen och få kraft i första halvan av ett paddeltag.

Armhävningar ⇒ för att trycka ner brädan vid duckdives och för att trycka upp dig till stående vid takeoff.

Armhävning till stående aka burpees ⇒ simulera takeoff.

Swiss ball jack knife ⇒ coreövning för att bli snabb upp på brädan.

IYTW´s  ⇒ paddeluthållighetsövning för gymmet.

Återhämtning mellan sessions

It’s all about recovery and mobility, surfstrengthcoach.com

För återhämtning krävs tid. Vilket kan vara ett problem med förhoppningsvis långa surfsessions i överflöd. Förutom god sömn och bra näringsintag finns det bara ett sätt att kapa återhämtningstiden. Bra kondition! Inte svårare än så men desto jobbigare att genomföra innan avfärd.

Det här försöker jag göra ett antal gånger i veckan innan avfärd.

Löpning ⇒ inga speciella pass utan bara vanlig hederlig löpning.

Yoga?!

Utöver konditionsträningen försöker jag hålla uppe rörligheten med några yogaövningar och har sedan några år haft hygglig regelbundenhet i dessa 5 basrörelser.

Plattpaddling

Kärt barn har många namn men enligt min mening också det absolut vettigaste och viktigaste förberedelsen inför en resa. Eller för att hålla igång paddelstyrkan mellan de inte alltför frekventa tillfällena du har till Sverigesurf. En bekant simmande kopiösa mängder inför en resa och före nästa resa plattpaddlade hen 14 dagar på raken inför avfärd. Konstaterade efteråt att paddlingen var det som gav absolut bäst resultat på surfet. Egentligen ganska logiskt. Men hur ska du paddla hemma i sjön? Så här tänker jag.

Först och främst: Allt paddling är bra paddling. Hinner du bara köra en gång så är det bättre än inget. Två gånger är också helt ok men har du möjlighet till fler pass kan du lägga upp det enligt följande.

I början fokuserar du på att bygga upp uthållighet, med andra ord lugn och fin paddling under längre tid. Perfekt att köra på en longboard. Försök hålla en fart där du kan ligga och mata på utan att du måste stanna och vila.

Närmare resan skiftar du om upplägget till att värma upp med lugn paddlingen för att sedan köra intervaller. Dags att plocka fram den brädan du tänker ta med på resan. Längre spurter (läs utpaddling) varvat med korta kraftfulla spurter (läs takeoffpaddling).

Bra där. Har du läst hit är du i alla fall lite intresserad av att förbereda dig inför nästa surfresa. Men vad  göra när plattpaddlingen är så urbota tr��kig? Vattentäta lurar och podd eller talbok är ett tips jag fått. Ett annat är att paddla tillsammans med en kompis, mycket roligare med sällskap. Variera intervallerna med vändningar, korkstart, duckdives o.s.v. Har du några bra tips kring just paddelträning? Kommentera gärna!

Mycket snack

och ingen verkstad? Som med mycket träning är det lätt att prata, eller i det här fallet skriva, om vad som ska göras, när och hur. Dock helt klart att bara några träningstillfällen är bättre än inget och jag garanterar att du tar fler vågor med en god fysik. Lycka till och Surf´s up!

Missa inte att följa mig på Instagram, blir garanterat mycket bilder från Maldiverna när det är dags för den resan och dela gärna det här inlägget med en kompis som behöver träna inför nästa surfresa.

[carroshbokcitat]

Självmord var ju en så urbota dum och meningslös och självupptagen handling att det var omöjligt att inte samtidigt hata henne lite. Han hade god lust att ringa upp och skälla ut henne. Fast det gick ju inte. Hon kunde ju inte ta emot samtalet när hon var död.

Joe Hill, En hjärtformad ask

[photofabulicious]

|| t i t a n s || ..... Febern har satt sina klor i mig igen. Bara 38,4 grader just nu, men jag fryser som ett tok. Vaknade runt tre inatt efter att ha sovit i ca 10 timmar... . Har tittat på hela nya säsongen av Daredevil och två avsnitt av den nya DC serien Titans. Titans börjar sjukt bra! Är inte speciellt förtjust i DC men tycker nog att denna serie är den klart bästa serien av dem hittills! Såg Stardust för några dagar sedan (en av mina favoritfilmer) och undrade vad som hänt med han som spelade Tristan... svaret var enkelt. Det är ju han som är Daredevil!!! Blev ganska besviken på nya säsongen av Daredevil. Har varit besviken på alla Marvels serier i samma genre länge nu (Jessica Jones, Iron Fist, Luke Cage, The Punisher & Defenders). Dels är alla karaktärer så jävla dumma i huvudet. Sen är dom egoistiska, narcissistiska och rent ut sagt riktigt dåliga personer... En annan grej med dessa serier är allt detta dödande. Som om människoliv inte är något värt. Som om dödande av hundratals människor är det enda sättet att göra en historia spännande? Alla följer samma mönster också. Inget nytänkande alls. Kommer ihåg första säsongen av Daredevil som kändes ny, fräsch och vuxen. Nu var det bara ett stort jaha. Dom enda jag känner lite sympati för är typ skurkarna... Alla sidekicks är också så sjukt urbota korkade att jag typ vill att dom ska dö... Normalt eller? . Lär somna snart igen. Är helt groggy i huvudet och fotjäveln bultar som fan. Det är svårt att vara på bra humör när man har ont konstant. (på/i Stockholm, Sweden) https://www.instagram.com/p/BpL26BmATt6/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=1rhtzj8zhnai4