#franska rivieran

[lord-christer-gustafsson]

Se Instagram Sallad Niçoise Idag blev det en smakresa till Franska Rivieran med en klassisk fransk sallad där jag satt min touch 🌞 Denna klassiska franska sallad har verkligen en explosion av smaker. Kombinationen av råvarorna blir verkligen toppengott 👌 Så nästa gång du längtar efter något som både är gott och hälsosamt, varför inte en Sallad Niçoise? Det är enkelt att anpassa efter egen smak och alltid lika gott 🤩 🛒 Ingredienser 3 ägg 3 potatisar 150 g sparris 100 g tonfisk 15 st oliver urkärnade 4 msk Kapris, små 1 rödlök, skuren i skivor 10 st cocktailtomater, halverade Blandsallad Rädisor, halverade Persilja, finhackad Dressing 1 msk dijonsenap 1 msk Rödvinsvinäger vitlöksklyfta, riven 2 Sardeller 1 tsk kaprisspad 0,5 dl Rapsolja 2 msk olivolja 1 tsk picklade senapsfrön 🔪 Tillagning Skala och koka potatisen ⏲ Koka äggen i 7,5 minut och skala dem ⏲ koka sparrisen i 1,5-2 minuter ⏲ Blanda senap, picklade senapsfrön, rödvinsvinäger, sardellfiléer, kaprisspad och pressad vitlök i en skål ⏲ Tillsätt rapsolja och vispa ihop dressingen ⏲ Rör ner ett par matskedar smakrik olivolja och lite nymald svartpeppar ⏲ Skär potatisen i bitar och blanda dem försiktigt med sparris i en skål ⏲ Häll över halva dressingmängden och ställ åt sidan. ⏲ Lägg sallad lite blandat på ett fat och lägg tomater, oliver, lök, potatis och ägghalvor över ⏲ Strössla över kapris och ringla över resten av dressingen 🛎 Servera salladen med väl avrunnen tonfisk 🍽 Missa inte något inlägg eller recept genom att Följa 👉 @the.real.cg.lagar.mat ✨ Lägga till @the.real.cg.lagar.mat som favorit 🌟 Sen skulle jag bli superglad om du Gillar 👍 Sparar recept 🍝 Kommenterar 💬 Delar inlägg 🤩 #lunch #salladniçoise #sallad #sallader #salladnicoise #fräschmat #snabblagat #enkelmat #enkelmatlagning #snabblagadmat #mattips #recept #mattipset #matinspo #matinspiration #godmat #matbild #matbilder #mat #matärlivet #lunchtips #middag #middagstips #sommarmat #matobak_se @lissellas.senap @audgeirrknives @conantswe @koketcetera @vinochmatguiden @recept.se http://dlvr.it/T85FF6 För mer

[lets-anna-clara-posts]

Borgmästarvalet som blev som en reality dokusåpa

Vi har äntligen fått tillstånd att öppna upp för franka balkonger. Beslutet tog tid då borgmästaren oväntat dog. Det blev en bitter kamp och en dokusåpa i verkligheten när efterträdaren skulle utses. Följ länken så får du veta mer

[teddykalfu]

Välkommen till Adventskalender för Misantroper, där feelgood = riktigt bra skräck

Less på corona, covid-19 och karantän?

Utled på Trump och världspolitik?

Är Du intill döden trött på mänskligheten i största allmänhet och vill bara gosa ner Dig i en skyddande kokong av fluffig tröstläsning och verklighetsflykt?

Du är inte ensam

Men om Din definition av ”feelgood” inte är ”Han och Hon Får Varandra + rustar upp Mysigt Café på Franska Rivieran” kan det kännas väldigt ensamt…

Lika ensamt som jag ofta känner det, eftersom:

… jag var barnet som grät när Katla dog (hon blev utnyttjad!)

… jag var barnet som blev traumatiserad varje gång ett djur dog men var helt ok med människor som dog till höger och vänster.

… jag aldrig har vuxit ifrån detta.

… jag identifierar mig med monstren, inte protagonisterna.

… jag blir så genus-arg att jag knappt kan öppna en genomsnittsdeckare.

… jag dör tråkighetsdöden av mänskliga relationsdramer, och sitter och önskar att valfritt monster skall komma och äta upp alla någon gång.

… jag helt enkelt kräver en rejäl dos övernaturligheter och abnormaliteter för att intressera mig för en berättelse. (Naturlighet och normalitet får jag ju 24/7, vare sig jag vill eller inte.)

Alla behöver feelgood-läsning ibland – men somliga av oss behöver en annan sorts berättelser än det stora flertalet för att känna oss glada och trygga. 

Den här adventskalendern är för oss.  

När skräckgenren skall försvaras mot diverse ifrågasättanden à la ”vad är poängen med att skrämmas?” är det gärna den terapeutiska funktionen som lyfts fram: skräckberättelsen som arena för att bearbeta våra verkliga rädslor i en säker = fiktiv form.

En terapeutisk dimension som mer sällan tas upp är följande: är man misantropiskt lagd så är det rejält tillfredsställande att se att det finns Entiteter där ute i Det Större Mörkret som kan bita huvudet av mänskligheten!

Universum bryr sig inte om Dina deadlines, och vad spelar det för roll att Din familj alltid spårar ur över julmiddagen när ni ändå alla snart kommer att finna den permanenta julefriden, sex fot djupt?

Vän i Förödelsens Stund – välkommen till min version av feelgood:

Död åt Mänskligheten

Ner med Patriarkatet

Ett hus utan spöken kan möjligen vara en fullgod byggnad, men aldrig ett hem

En stor dos skräck, kuslighet och kosmisk fasa = bästa medicinen mot vardagsångest

Välkommen att ta för Dig av min adventskalender med 24 presentförpackade stycken mörk eskapism* för att ersätta Din Weltschmerz med ett förnöjt risus sardonicus.

* 100 % fria från pandemier och dystopier, julstämning < 0,05 %. Kan innehålla spår av feminism och miljöaktivism.

[sportnewsthings]

Bibi Andersson En av alla tiders största svenska skådespelerskor

En av alla tiders största svenska skådespelerskor Bibi Andersson var tveklöst en av alla tiders största svenska skådespelerskor. För alltid förknippad med några av Ingmar Bergmans bästa filmer. Men hon gjorde också många sevärda roller för andra regissörer. Var politiskt engagerad, bland annat i kriget i forna Jugoslavien. Och hade ett spännande och händelserikt liv, som tyvärr slutade med åratal i en sjuksäng, efter en stroke för tio år sedan.

Säg Bibi Andersson och man får hur många bilder som helst i tankarna. Hon, Harriet Andersson och Gunnel Lindblom i Mai Zetterlings feministklassiker ”Flickorna” från 1964. Samma trio i Christina Olofsson-dokumentären ”I rollerna tre” från 1996, där de tre återförenades för att prata om Zetterling, sina liv och sina karriärer. Bibi och legenden Victor Sjöström i ”Smultronstället”. Eller hon och Nils Poppe i ”Det sjunde inseglet”. Två Ingmar Bergman-filmer från 1957 som bidrog till att regissören – och de som jobbade med honom – fick internationell uppmärksamhet. ”Skiter i hur jag uppfattas” Eller Bibi Andersson framför poolen i sitt hus i Tourettes-sur-Loup, en by med drygt 4 000 invånare några mil norr om Cannes, Juan-les-Pins och Antibes på franska rivieran. Där träffade jag henne i maj 2004, dagen innan filmfestivalen i Cannes drog igång. Kvällen efter skulle SVT visa en dokumentär om hennes liv, där hon frispråkigt berättade om karriären och sitt liv, inklusive männen i sitt liv. – Jag skiter i hur jag uppfattas. Birgitta Zachrisson (filmens producent) är min vän. Då behöver man inte vara på sin vakt. Vi pratade om hur mycket man ska ”leverera sig”, men jag har ju ingen image att sälja, jag är bara ärlig och pratar på, sa hon då. Hon berättade hur hennes mamma hade kallat henne för ”regissörshora”, mamman var inte alls glad över att en mycket ung Bibi flyttade ihop med den 17 år äldre Ingmar Bergman. – Fast mamma sa det nog bara för att hon var rädd om mig. Om Bergman sa Bibi att hon beundrade hans talang och att de hade ”kärleksfulla samtal på telefon, då och då”. Hon talade varmt om två andra regissörer, Kjell Grede och Milos Forman. Den första fick hon sin dotter med. Men sedan lämnade hon honom för en romans med den världsberömda tjeckiske regissören. (Nu är de alla borta. Bergman dog tre år efter vårt möte, Grede för mindre än två år sedan och Forman för ett år sedan). Gifte sig med Gabriel Framför allt talade Bibi om det nya livet med läkaren Gabriel Mora Baeza. Han hade flytt från Chile när Pinochet-juntan tog över 1973. En vän hade föreslagit att Bibi och Gabriel borde äta lunch tillsammans. Och sedan blev de ett par. Bibi berättade att ”producenter frågar inte ihjäl sig efter mig”, men hon tycktes ta det med ro, hade inget emot att leva ett lugnt pensionärsliv i södra Frankrike. – Gabriel är skild, har vuxna barn, det finns liksom inga konstifikationer, det gällde bara att lära känna varandra när vi träffades genom gemensamma vänner.

När jag hälsade på i huset, visade hon stolt runt inne och i den prunkande trädgården. Bredvid poolen hade de byggt en läcker utomhusbar. – Perfekt om man har många gäster, sa Bibi. Bara några veckor efter vårt möte gifte sig Bibi och Gabriel i Stockholms stadshus. Fem år senare drabbades hon av en stroke och tillbringade sedan resten av livet i en sjuksäng. Flyttade hem till Bergman Bibi Andersson föddes i Stockholm 11 november 1935. Mamma Karin var först piga, sedan sömmerska. Pappa Josef kom från en fattig bondfamilj i Södermanland. Han drev bland annat en vedaffär. De bodde i en etta med kokvrå. Bibi och storasyster Gerd (senare såväl premiärdansös som skådespelerska) bjöd som barn ibland föräldrarna på teaterföreställningar de själva hittade på. Bibi gick vid Terserus teaterskola, sedan Dramatens elevskola 1954-1956, där hon blev klasskamrat med bland annat Mona Malm. När det utbröt producentstrejk 1953, var Ingmar Bergman tvungen att försörja sig på reklamfilmer. Till en av dem anlitade han en ung flicka som var ”fasligt söt i sin blå klänning”. Bibis roll i reklamfilmen för tvålen Bris är numera en kultklassiker. Inte långt senare flyttade Bibi hem till Bergman. Det som fick hennes mamma att bli så rasande. – Jag var väldigt ung, hade knappt gått ut skolan och träffade Ingmar Bergman som höll mig i herrans tukt och förmaning. Han var ju mer jämnårig med min mamma än mig. Det var därför hon blev så ursinnig, berättade Bibi när vi sågs för femton år sedan. Hon fick en start som få andra skådespelerskor på sin karriär. Som 17-åring kysste hon Nils Poppe i ”Dum-Bom”. Vid 20-årsåldern hade hon redan jobbat med giganter i branschen som Hasse Ekman, Kenne Fant, Gustaf Molander och Edvard Persson. Och sedan kom alla Ingmar Bergman-filmerna under en tjugoårsperiod; ”Sommarnattens leende”, ”Smultronstället”, ”Det sjunde inseglet”, ”Nära livet”, ”Ansiktet”, ”Djävulens öga”, ”För att inte tala om alla dessa kvinnor”, ”Persona” (för vilken hon vann sin första Guldbagge), ”Scener ur ett äktenskap”. Starkt samhällsengagemang Bergman-filmerna gav henne internationella roller, men även fast hon fick jobba med regissörer som Robert Altman och John Huston, så var det inte i några av deras bättre filmer. Några andra av sina bästa roller på hemmaplan fick Bibi av Vilgot Sjöman, som Bergman var något av en mentor till. Hon satte ett starkt avtryck i både ”Syskonbädd 1782” och ”Älskarinnan”. Andra minnesvärda insatser är i Kjell Gredes Strindbergs-filmatisering för tv, ”En dåres försvarstal” mot Gösta Ekman och som Blanche i Bo Widerbergs tv-version av Tennessee Williams-klassikern ”Linje Lusta”, en produktion som kantades av bråk mellan regissören och skådespelerskan – men ändå med lysande slutresultat. Då de inte lever kvar på samma sätt som filmerna, är det också lätt att glömma hennes storslagna insatser på teaterscenen. Som ”Vem är rädd för Virginia Woolf” på Dramaten 1963, där recensenterna blev smått chockade av det spektrum hon visade upp efter att ha spelat ett antal inte lika komplicerade ungflicksroller. En personlig favorit är Margareta Garpes mor-dotter-förhållande ”Till Julia” från 1987, där hon och Inga-Lill Andersson spelade rollerna.

Parallellt med jobbet hade Bibi Andersson ett starkt samhällsengagemang. Hon tog initiativet till bildandet av föreningen Artister för fred och i samband med kriget i forna Jugoslavien var hon en av skådespelarna som startade hjälpprojektet Open Road - Sarajevo. Vann flera Guldbaggar Tre starka birollsinsatser som Bibi Andersson gjorde när hon hade passerat pensionsåldern 65 är i Måns Herngrens/Hannes Holms ”Det blir aldrig som man tänkt sig” (2000), Klaus Härös ”Elina – Som om jag inte fanns” (2002) och som abbedissan Moder Rikissa i de båda Arn-filmerna (2007, 2008). Hon vann en Guldbagge för alla tre filmerna. Hon hade gått från ung och blond och söt i sina första filmer på 1950-talet, till barsk abbedissa ett 50-tal år senare. Bibi Andersson hade en sådan kraftfull utstrålning och sådan sårbarhet att hon träffsäkert och trovärdigt då hade hunnit gestalta i princip varenda typ av kvinna man kan tänka sig däremellan. Hon hade en biroll i den norska filmen ”The frost” 2009. Men Arn-produktionen blev hennes sista insats framför filmkameran för en svensk biopublik. via Blogger http://bit.ly/2PaR3TI

[louiseeklund]

30 April 2018 Måndag

11:20

Jag har lyssnat på en del föreläsningar om hjärnan nu, jag tror det är bra att inta ett dagligt intag av hjärninformation. Dessförinnan var det en meditationsföreläsning jag lyssnade på och innan det körde jag mitt 29e yogapass. Nu är jag mitt emellan i en tvättning av yogamattan, av en måltid, av att svara på några frågor som kan förbättra mitt konstnärsskap. Snart börjar jag måla och jag kreerar i sex timmar.

15:56

Hmmm. Insåg precis att det krävs väldigt hårt arbete av mig och förvaltning av kosing för att jag skall ha råd att köpa hus till mamma och pappa vid franska rivieran om fem år. Och att jag ovanpå det skall försörja mig själv, köpa boende till mig själv, leva glassigt och

16:22

Mensvärk. Jag avlider. Jag går av. Jag hittar inte ut.

18:26

Fan, det är ju fotograf jag vill vara.

18:50

Det blir Valborg på Riddarholmen i år igen och Julia har skickat mig ett meddelande.

18:55

"Grow up", sa Kip precis och syftade på att jag måste kolla på meddelandet.

19:27

Jag klarade det och jag antar att alla förr eller senare lär märka vilken frånvarande människa och vän jag stundvis är. Till en annan god/spännande/underlig händelse: Kip's Road North film blev som bekant dokumenterades av Emanuel på No Bad Days, iallafall nu lade han upp en Instastory där det ter sig vara en stor del av en moodboard han har gjort. Vad man har en moodboard till fattar jag ännu inte, men det ser ut att vara någon slags stor tavla som ska promoata hans företag. Väldigt snyggt och jag är med på en bild där, i ett porträtt på mig och Kip och det ser ut som om att jag har en roll jag inte vet om. Dessutom är jag blond och korthårig i vilket jag fick ett hastigt sug av att bli igen. Nåväl, till saken: Det blev så mycket drama med den produktionen att det slet isär två vänner, huvudkaraktärerna. John och Kip, i vilket dokumentären skulle följa med på resan om en Britt och en Australienare som träffades på en klubb och bestämde sig för att göra en film tillsammans. Dokumentären skulle handla om prosessen och vägen dit och allt som hör till. Det chockerande, men som enligt mig är bra, är att Emanuel i och med den videon han nyss lade upp på Instastory kan översättas till att han trots att projektet vändes upp och ned, fortfarande har planer att slå uppdraget samman. Och var i hela friden togs det där kortet på oss? Det kan vara de enda bra kortet på oss jag sätt, på mig.

19:36

Om ett tiotal minuter ska vi bege oss mot Riddarholmen och mitt hjärta hoppar i otakt, jag är så fruktansvärt förvirrad och glad och borttappat i ett. Mest av allt är jag överlycklig över att Kip inte har lämnat mig fastän jag mentalt hoppat och sprungit iväg. Han är det bästa som hänt mig och jag förstår inte mina humörsvängningar, jag förstår verkligen inte hur jag den ena dagen kan göra slut och andra dagen bete mig som vanligt för att veckan efter aldrig vilja vara åtskild honom till att dagarna emellan fundera på att göra slut igen. Det är en jävla karusell och jag är den äldsta tonåringen jag kan tänka mig. Mina tonårsår fick ett utlopp på tok för sent och jag vill flytta till Los Angeles.

[alltomtrav]

New Post has been published on http://www.alltomtrav.info/man-maste-ha-lite-flyt-sager-den-lycklige-vinnaren/?Allt+Om+Trav

Man måste ha lite flyt, säger den lycklige vinnaren

I sista sekunden snodde han ihop ett V75-system för 108 kronor. Mindre än tre timmar senare hade han vunnit över 20 miljoner. Tommy Hansson från Hammarstrand hade en omtumlande lördag. – Det är bara att konstatera att man måste ha lite flyt, säger den lycklige vinnaren.

I lördags hann inte Tommy Hansson, 65, grotta ner sig i V75 som han brukar. Han var i Stockholm dit hans ena dotter har flyttat för att hjälpa henne med fix i lägenheten. – Vi höll på att stöka i lägenheten och hängde upp speglar och grejade när jag såg att det bara var några minuter kvar till att travet skulle börja. Då sa jag att jag måste ta och kasta ihop systemet lite snabbt, berättar Tommy Hansson och fortsätter: – Jag hade inte sett några tips och ingenting, för det hade jag inte haft tid med, så jag tog favoriten i varje lopp och i första loppet såg jag att det var en Love You-märr med och tänkte att det borde passa ganska bra eftersom det var skitigt där uppe, så jag tog den som outsider. Love You-märren, Loving You Deeply, vann till 90 gånger pengarna och grunden till miljonerna var lagd. Tre avdelningar senare var det dags för nästa jätteskräll och den, El Muro B.R, hade Tommy Hansson med på tre streck. – Jag såg att John Östman körde den och emellanåt brukar han vinna när han kör hästar som han aldrig har kört förut. Därför kom han med. Förklaringen till varför överraskningen Voulez Vous i den avslutande avdelningen också kom med på systemet är lika enkel den. – Ove A (kusken) brukar ju alltid vinna något lopp när det är där uppe i Umeå och Skellefteå och sådär, så jag tänkte att man får väl ta med honom också, och det var ju bra.

Fick beskedet av brorsan Men när sista avdelningen gick i mål var Tommy Hansson fortfarande ovetande om sin jättevinst. Han följde visserligen tävlingarna samtidigt som speglar och hyllor kom på plats i dotterns lägenhet, men med viss fördröjning via text-tv. Med jämna mellanrum skickade han sms till sin bror, även han travintresserad, och just som Tommy hade sett resultatet från V75-6 på text-tv ringde brorsan och frågade vilka hästar han hade med i den sista avdelningen. – Jag sa vilka jag hade spelat och då sa han ”Men vad fan, då är det ju du som har sju rätt och har vunnit 20 miljoner”, för han hade ju sett sista loppet redan. Det var ganska kul, säger Tommy Hansson och skrattar.

Ny bil och lägenhet i solen Tomas Ledins show på Cirkus i Stockholm var redan inbokad på lördagskvällen och till tonerna av rockikonen fick jättevinsten sjunka in. – Det kändes bra, det kan jag lugnt säga. Vad pengarna ska användas till har Tommy Hansson redan börjat planera. – Jag satt och tänkte när jag åkte hem uppöver att det här är nog sista resan från Stockholm och hem med just den här bilen. Sedan har jag tre barn och sex barnbarn så det lär väl delas ut lite pengar till höger och vänster. Vi är sju syskon och de lär väl också komma och undra om inte de ska få en slant. Siktet är även inställt på den franska Rivieran. – Vi brukar åka ner dit lite då och då och man är alltid lika sugen på att ha en lägenhet där nere, så jag sa i går att nu blir det nog det. Totalt gav Tommy Hanssons V75-system 20 892 965 kronor.

Tommys Hanssons V75-system: V75-1: 8, 14. V75-2: 2, 5, 6. V75-3: 2, 5. V75-4: 3, 5, 7. V75-5: 2, 5, 6. V75-6: 3 Jaques Noir. V75-7: 2, 8. 216 rader/108 kronor

Kanal 75

[lets-anna-clara-posts]

Les-Baux-des-Provence - en konstupplevelse utöver det vanliga

Ska du besöka rivieran i år? Missa inte planera in ett besök på Carrières des Lumières. Du kommer inte bli besviken. Det är en spektakulär konstupplevelse i ett gammalt kalkbrott. Även om du inte är konstintresserad kommer du garanterat att bli nöjd

[vintertroll]

Nytt inlägg på Vintertroll.se

Inlägget innehåller produkter för eventuellt påseende. Detta påverkar inte mitt omdöme. Läs gärna mer i min policy.

Depend 7day summer 2017 Riviera Glamour borde vara den sista sommar-kollektionen för i år här på bloggen och är en färgsprakande saga i 11 olika toner. Jag trodde att jag hade sett allt i redan lanserade samlingar men blev faktiskt positivt överraskad när jag gick igenom dem! Har sällan skådat (i alla fall i år) en galnare ton av fuchsia som First class thanx och fattade tycke för lila Summer Lounge, dammiga Glitz & Glay och även de lite mjukare tonerna som VIP club och Spend it.

”Varje sommar fylls stränderna på Rivieran av livsnjutare som älskar sol, bad och flärd. Vi går i land i Saint-Tropez hamn, Franska Rivierans trendigaste ort. Där känner vi den härliga energin från det kristallblå vattnet och de vajande parasollerna under varma soliga dagar. Skarpare kulörer på våra naglar blir pricken över i och får oss att känna lyxen i vardagen. Insup elegansen i nyanserna i 7day-kollektionen Riviera Glamour i sommar.”

VIP Club, Private Beach, Glitz & Glam, Jet Set you, First class thanx

Summer lounge, Yatch Watch, Five star chic, Born Rich, Spend it & Top-notch

Jag gillar hur de verkar delat upp kollektionen i två läger – ett gäng sommartoner och så lite murrigt, greige och gråtonat på det. Är så peppad att testa dem! Har dock varit riktigt dålig på att lacka naglarna de senaste veckorna för jag har haft problem med mina nagelband, uh. Jag hoppas att det ska bli lite bättre nu när värmen verkar smyga sig på mer och mer.

Har ni hunnit kika på dem än?

7day har ett rekommenderat pris på 39 SEK st. Finns att köpa på bland annat Kicks, ICA, Åhléns och andra välsorterade parfymerier.

    link post http://ift.tt/2rrnzbA

[usaresan]

Time to Pretend

Hej alla läsare!  Nu var det inte så länge sedan vi hördes av senast, men vi är redan i luften igen (nästan bokstavligen).

Just nu sitter vi i gate 09 på Arlanda och väntar på ett mesförsenat flyg till franska rivieran. Eftersom resan den här gången inte går mot det stora landet i väster så bloggar vi lite under falsk flagg, eftersom bloggen ligger på usaresan.tumblr.com. Det låter vi inte bekymra oss utan låtsas som ingenting.

Vi flyger till Nice, plockar ut en hyrbil och kommer sedan åka runt mellan olika byar i södra Frakrike innan vi flyger hem igen på söndag. Det blir ingen jättelång resa den här gången så vi får se hur många inlägg vi hinner med. Kameran är packad, så förhoppningsvis kommer vi att kunna ta lite fina bilder.

Väderprognosen talar om solsken och cirka 20 - 25 grader. Vi hade i alla fall tur med vädret. Om bara flygplanet kunde behaga dyka upp någon gång.

/ Erik

[lisasandb]

En kväll på franska rivieran

Det var svårt att urskilja om värmen i bröstet berodde på det billiga vinet eller på att solens värme hängde kvar i luften långt efter den gått ner bakom berget. Kanske var det en blandning, kanske inget alls. 

Ljudet av vågorna som mötte strandkanten vi satt på och musiken som spelades ur vår bärbara högtalare liggandes en halvmeter ifrån oss överröstades av våra röster och av våra skratt. 

Mitt hjärta var fyllt av så många tankar och samtidigt inte en enda. Framför mig på stenarna, leende i takt och fnissiga av vinet satt dom och bara var. Och dom var så oerhört mycket för mig. 

“Vad är klockan?”

Vi öppnade en flaska till för att vi inte ville att kvällen skulle ta slut. 

[donniek87]

À bientôt la France!

Nu har jag spenderat en hel vecka på franska rivieran och just nu sitter jag på flygplatsen och väntar på flyget som ska ta mig tillbaka hem till sköna Stockholm. Förra året skrev jag om mina upplevelser på andra sidan Atlanten. Då lärde jag mig bland annat hur mycket jag faktiskt älskar Stockholm och det oberäkneliga vädret i Sverige. USA var en ball upplevelse, men jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo där och jag var inte så imponerad av städerna som annat folk verkar vara. Franska rivieran däremot. Vackert! Härligt! Trevligt! Jag är fortfarande väldigt hemmakär och skulle nog inte vilja bo någon annanstans än i Sverige, men hit åker jag mer än gärna igen. Stämningen här är avslappnad och skön. Det franska språket är härligt att höra på och det är kul när jag märker att jag faktiskt snappar upp ord och fraser när jag försöker kommunicera med fransmännen. Jag lyckades slänga mig med två fraser inne i en butik i förrgår och fick då höra "Votre français est très bien" (vilket betyder "Er franska är mycket bra"). Sen var jag tvungen att skynda mig ut ur butiken för att biträdet inte skulle syna min bluff... Här nere i de turisttäta områdena klarar man sig annars mycket bra med engelska. Det är faktiskt väldigt sällan jag stött på någon som inte kan prata, åtminstone lite, engelska. Snart är jag som sagt hemma, men om bara två veckor är jag ute på äventyr igen. Då blir det San Sebasián och Biarritz.

[alltomtrav]

New Post has been published on http://www.alltomtrav.info/travnytt/dags-kortbyxor-pa-sondag-stefan/?Allt+Om+Trav

Dags för kortbyxor på Söndag Stefan?

Hallå där… …Mantorptränaren Stefan P Pettersson som laddar om med nioårige Oasis Bi i klassikern Grand Criterium de Vitesse på Franska Rivieran på söndagen.

– Javisst. Vi hoppas att han har mycket ogjort som tävlingshäst och så hoppas jag på att kunna ha skjorta och kortbyxor på söndag. Man börjar vara less på den här vintern nu. Det gick inget bra i Paris i januari med två oplacerade löpningar. Efter Prix d’Amerique sa du något om att du behövde tro dagar på dig med hästen för att bestämma om framtiden. Vad har du fått för svar tycker du? – Att hästen känns jättefin. Vi kommer att åka och rullar onsdag kväll mot Nice. Vi har kunnat träna på ungefär som vi tänkt oss. Banorna har det väl varit lite si och så med den här skitvintern, så finliret har gått förlorat. Men allt väl i alla fall. Oasis Bi var tvåa i det här loppet i fjol och hade en formidabel säsong med nästan sju miljoner intjänat. Det blev seger i Italiens största lopp Lotterian, han var femma i Elitloppet. Och så avslutade han året med andraplatser i VM och Trotting Masters. Oroade för att han är ”ett år äldre”? – Nej, vi kan inte se det än i alla fall. Men det är klart att vi ställer oss den frågan efter de två nollorna i Frankrike. Det vill man aldrig ha på en sådan här häst. Vi kommer att få ställa på några gånger med honom innan vi får svaret. Rätt eller fel. Men vi tror att hästen är lika fin som förra året. Han såg lika fin ut som vanligt i anslutning till loppen i Paris. Det var bara så att resultaten uteblev. – Ja, det sista handlar om vad hästarna vill och det är svårt att bedöma i träning där han alltid hugger i. Nollställer ni förhoppningarna inför starten i Grand Criterium de Vitesse med nära en miljon till vinnaren? – Förhoppningar är det klart att vi har. Annars skulle vi inte satsa så här. Men vi fick stryk av Timoko förra året och han är med i år också. Un Mec d’Heripre anmäld…en häst som kanske inte är i toppform ännu. Hoppas vi. Det är många fina som ska vara med. Daniel Redéns Call Me Keeper, franske Voltigeur de Myrt. Det är upplagt för snabbare tider på den sydfranska banan Cagnes sur Mer. Plus 18 och sol där i dag, måndag. – Det brukar vara riktigt bra där. Vi siktar som sagt på skjorta och kortbyxor.

Fotnot: Den definitiva startlistan till 1609-metersloppet Grand Criterium de Vitesse blir klar på torsdagen.

Mikael Wikner, Kanal 75

[larsdyrendahl]

slow updates

Sorry for slow blogging. Southern Europe is a few years behind when it comes to connectivity.. Travels are great and I’m super impressed by Italy. Might even move here. Today we spent some time along the french riviera before tomorrows F1 race in Monaco.

Pictures from along the way:

slow updates was originally published on Lars Dyrendahl

[lets-anna-clara-posts]

Citronfestival i Menton på franska rivieran

Varje år i februari firar man citronen i Menton med en hejdundrande festival. Besökare kommer från hela världen. I år stängde festivalen en vecka tidigt pga oro för Coronaviruset. Tråkigt men bra så klart - årets festival blev en succé.

Vår lilla stad Menton är inte bara känd för sitt mikroklimat med flest soltimmar på rivieran och sina milda vintrar utan även för sina citroner. Mentonborna är mycket stolta över sina citrusfrukter och varje år sedan 1935 hyllar man dem med en stor festival – Féte du Citron.

Officiellt foto Menton Citronfestival

Internationellt känd festival

Fransmännen älskar festivaler och parader…

[lets-anna-clara-posts]

Gorges du Verdon - en fantastisk naturupplevelse

Gorges du Verdon - Europas Grand Canyon bjuder på en fantastisk och bitvis hisnande naturupplevelse. Har du inte varit där borde du ha ett besök på din bucket list till "post Covid". Såväl äventyraren som den mer bekväme kan få sitt lystmäte tillgodosett.

Gorges du Verdon är en enorm naturupplevelse. Bitvis en hisnande sådan, omöjlig att föreställa sig innan man varit där. Nere vid botten sträcker sig de blåvita kalkklipporna lodrätt upp mot himlen från det isblå vattnet i floden Le Verdon. Uppe på krönet känns det som att kanjonen inte har någon botten. Le Verdon – grönskans gåva.

Vi paddlar in på Verdon floden

Lodräta kalkklippor vid…

[lets-anna-clara-posts]

Vi plockar vildsparris i bergen ovanför Menton

Det känns som det var för en evighet sedan men för en knapp månad sedan gick vi i bergen ovanför Menton och plockade vildsparris. Ja, du läste rätt - vildsparris! Vilken lyx! Vi drömmer oss tillbaka till en tid utan Corona och Covid-19.

När jag skriver det här känns det som om det var en evighet sedan vår granne Mathieu tog med oss upp i bergen ovanför Menton för att visa oss var vildsparrisen växer. Men det är faktiskt bara knappt en månad sedan. Solen sken på bergsluttningen där vi gick runt bland snåren och letade sparris med Mathieu och hans mamma. Taggbuskar överallt, rispor på händer och armar men vi njöt över att få vara…