#månfaser

[2022calendars]

Norsk kalender 2023 med helligdager

Norsk kalender 2023 med helligdager

Norsk kalender 2023 Horisontell orientering Helgdagar för Sydafrika Lätt att skriva ut Papper i storlek A4 Kalender 2023 Med Helligdager Norge Horisontell orientering Helgdagar för Sydafrika Lätt att skriva ut Papper i storlek A4 Kalender 2023 Med Ukenr Norge Ukekalender 2023 Uke Kalender 2023 Norge Horisontell orientering Helgdagar för Sydafrika Lätt att skriva ut Papper i storlek…

[underligbesynnerlig]

The swedish night sky

Kväll - evening

Natt - night

Himmel - sky

Natthimmel - night sky

Mörk - dark

Moln - cloud

Himlakropp - "heavenly body" (astronomocal object) a natural object in space ex. planets, moons and suns

Galax - galaxy

Måne - moon

Månfaser - moon phases

Halvmåne - half moon

Fullmåne - full moon

Nymåne - new moon

Månskära - crescent moon

Danjonmåne - a very thin crescent moon

Stjärna - star

Stjärnfall/fallande stjärna - falling star

Stjärnskott - shooting star (not used as frequently as stjärnfall)

Stjärnbild - "star image", constellation

Stjärntecken - star sign

Skina - shine

Lysa - to emit light

Glöda - glow

Blinka - Twinkle

Polstjärnan - the northern star

Solsystemet - the solar system

Planet - planet

[kingdomsalvationsv]

Dagliga ord från Gud | ”Gud själv, den unike I” | Utdrag 86

Skaparen använder sina ord för att fullborda sin plan, och på detta sätt tillbringade han de första tre dagarna av sin plan. Under dessa tre dagar sågs inte Gud vara sysselsatt, eller trötta ut sig – tvärtom, han tillbringade tre underbara dagar i början av sin plan och uppnådde det storslagna resultatet av en radikalt förvandlad värld. En helt ny värld framträdde för hans ögon, och bit för bit uppenbarades till sist den vackra bild han sett i tankarna, genom hans ord. Framträdandet av varje nytt ting var som födelsen av ett nytt barn, och Skaparen fann behag i bilden som en gång funnits i hans tankar men nu hade fått liv. Vid den här tidpunkten kände hans hjärta en strimla av tillfredsställelse, men hans plan var bara påbörjad. På ett enda ögonblick kom en ny dag – och vad var nästa sida i Skaparens plan? Vad sade han? Och hur utövade han sin auktoritet? Och samtidigt, vilka nya ting kom in i världen? När vi följer Skaparens vägledning faller vår blick på den fjärde dagen av Guds skapande av allting, en dag som var ännu en ny början. För Skaparen var det naturligtvis otvivelaktigt ytterligare en underbar dag, och en ny dag av största vikt för dagens mänsklighet. Det var, förstås, en dag av oskattbart värde. På vilket vis var den underbar, på vilket vis var den så viktig, och på vilket vis var den av oskattbart värde? Låt oss först lyssna till Skaparens ord … 

”Och Gud sade: ’Låt det på himlens valv bli ljus, som avdelar dagen från natten, och låt dessa bli till tecken, för årstider, dagar och år. Och låt dem vara ljus på himlens valv till att lysa över jorden’” (1 Mos 1:14–15). Detta var ytterligare ett utövande av Guds auktoritet som visades genom de varelser som följde på hans skapande av torra land, och växterna på marken. För Gud var en sådan gärning lika enkel, för Gud har sådan kraft; Gud håller ord, och hans ord ska bli fullbordat. Gud befallde ljus att framträda på himlen, och dessa ljus lyste inte bara på himlen och ner på jorden, utan tjänade också som tecken för dag och natt, för årstider, dagar och år. På det här viset, när Gud uttalade sina ord, uppfylldes varje handling som Gud önskade åstadkomma enligt Guds mening och på det sätt som Gud hade bestämt. Ljusen på himlen är materia i rymden som kan utstråla ljus; de kan lysa upp himlen, och kan lysa upp marken och haven. De kretsar enligt den rytm och frekvens som Gud befallt, och lyser upp olika tidsperioder på marken, och på detta sätt gör ljusens kretslopp att dag och natt skapas i öst och väst av landet, och de är inte enbart tecken på dag och natt, utan genom dessa olika cykler utmärker de också mänsklighetens festligheter och olika bemärkelsedagar. De är det perfekta komplementet och den perfekta följeslagaren till de fyra årstiderna – vår, sommar, höst och vinter – som Gud utfärdat, som ljuset harmoniskt fungerar tillsammans med som en regelbunden, korrekt markering för mänsklighetens månfaser, dagar och år. Även om det först var efter jordbrukets uppkomst som människan började förstå och möta de månfaser, dagar och år som orsakats av ljuset Gud skapat, började faktiskt de månfaser, dagar och år som människan idag förstår produceras på den fjärde dagen av Guds skapande av allting – och det gjorde också de växlande cykler av vår, sommar, höst och vinter som människan upplever, för länge sedan, på den fjärde dagen av Guds skapande av allting. Ljusen som Gud skapade gjorde det möjligt för människan att regelbundet, exakt och tydligt skilja natt från dag, och räkna dagarna, och tydligt hålla reda på månfaserna och åren. (En månad avslutades på dagen för fullmåne, och utifrån detta visste människan att ljusets upplysning påbörjade en ny cykel; vid halvmåne hade det gått en halv månad, vilket talade om för människan att en ny månfas hade inletts, utifrån vilket man kunde räkna ut hur många dagar och nätter som ingick i en månfas, hur många månfaser det gick på en årstid och hur många årstider det gick på ett år, och allt visades regelbundet.) På det viset kunde människan lätt hålla ordning på de månfaser, dagar och år som ljusets kretslopp visade på. Från den tidpunkten levde mänskligheten och alla andra ting omedvetet i den ordnade växlingen mellan natt och dag och de växlande årstider som ljusets kretslopp skapade. Detta var betydelsen av Skaparens skapande av ljuset den fjärde dagen. På liknande sätt var syftet med och betydelsen av denna Skaparens handling fortfarande omöjlig att skilja från hans auktoritet och kraft. Och därmed var det ljus som Gud skapat och det värde som detta snart skulle skänka människan, ytterligare ett mästerverk i utövandet av Skaparens auktoritet. I denna nya värld, där mänskligheten ännu inte hade dykt upp, hade Skaparen förberett kväll och morgon, himlavalvet, landet och haven, gräs, örter och olika sorters träd, och ljus, årstider, dagar och år för det nya liv som han snart skulle skapa. Skaparens auktoritet och kraft uttrycktes i varje nytt ting som han skapade, och hans ord och prestationer inföll samtidigt, utan den minsta avvikelse och utan den minsta tidsförskjutning. Framträdandet och födelsen av alla dessa nya ting bevisade Skaparens auktoritet och kraft: Han håller ord, och hans ord ska bli fullbordat, och det som blir fullbordat varar för evigt. Detta faktum har aldrig förändrats: det var så i det förflutna, det är så idag, och det kommer att vara så i all evighet. När ni ännu en gång betraktar dessa ord i skriften, känns de nya för er? Har ni sett nytt innehåll, gjort nya upptäckter? Det beror på att Skaparens gärningar har berört ert hjärta och visat riktningen till er kunskap om hans auktoritet och kraft och öppnat dörren för er förståelse av Skaparen, och hans gärningar och auktoritet har gett dessa ord liv. Och därmed har människan i dessa ord sett ett verkligt, levande uttryck för Skaparens auktoritet, verkligen bevittnat Skaparens suveränitet och skådat Skaparens enastående auktoritet och kraft. Skaparens auktoritet och kraft ger upphov till mirakel efter mirakel, och han drar till sig människans uppmärksamhet, och människan kan inte annat än stirra, hänförd över de häpnadsväckande gärningar som föds ur utövandet av hans auktoritet. Hans fenomenala kraft medför glädjeämne efter glädjeämne, och människan bländas och blir utom sig av förtjusning, och hon kippar efter andan av beundran och jublar, i vördnad; dessutom är människan synbart berörd, och inom henne väcks respekt, aktning och tillgivenhet. Skaparens auktoritet och gärningar påverkar människans ande starkt, och renar människans ande, och mättar därtill människans ande. Varenda en av hans tankar, vartenda ett av hans yttranden, och varje uppenbarande av hans auktoritet är ett mästerverk bland alla ting, och ett storslaget företag, högst förtjänt av den skapade mänsklighetens djupa förståelse och kunskap. Utdrag ur ”Gud själv, den unike I”

[easternlightningsv]

Dagliga ord från Gud | ”Gud själv, den unike I” | Utdrag 86

Skaparen använder sina ord för att fullborda sin plan, och på detta sätt tillbringade han de första tre dagarna av sin plan. Under dessa tre dagar sågs inte Gud vara sysselsatt, eller trötta ut sig – tvärtom, han tillbringade tre underbara dagar i början av sin plan och uppnådde det storslagna resultatet av en radikalt förvandlad värld. En helt ny värld framträdde för hans ögon, och bit för bit uppenbarades till sist den vackra bild han sett i tankarna, genom hans ord. Framträdandet av varje nytt ting var som födelsen av ett nytt barn, och Skaparen fann behag i bilden som en gång funnits i hans tankar men nu hade fått liv. Vid den här tidpunkten kände hans hjärta en strimla av tillfredsställelse, men hans plan var bara påbörjad. På ett enda ögonblick kom en ny dag – och vad var nästa sida i Skaparens plan? Vad sade han? Och hur utövade han sin auktoritet? Och samtidigt, vilka nya ting kom in i världen? När vi följer Skaparens vägledning faller vår blick på den fjärde dagen av Guds skapande av allting, en dag som var ännu en ny början. För Skaparen var det naturligtvis otvivelaktigt ytterligare en underbar dag, och en ny dag av största vikt för dagens mänsklighet. Det var, förstås, en dag av oskattbart värde. På vilket vis var den underbar, på vilket vis var den så viktig, och på vilket vis var den av oskattbart värde? Låt oss först lyssna till Skaparens ord … 

”Och Gud sade: ’Låt det på himlens valv bli ljus, som avdelar dagen från natten, och låt dessa bli till tecken, för årstider, dagar och år. Och låt dem vara ljus på himlens valv till att lysa över jorden’” (1 Mos 1:14–15). Detta var ytterligare ett utövande av Guds auktoritet som visades genom de varelser som följde på hans skapande av torra land, och växterna på marken. För Gud var en sådan gärning lika enkel, för Gud har sådan kraft; Gud håller ord, och hans ord ska bli fullbordat. Gud befallde ljus att framträda på himlen, och dessa ljus lyste inte bara på himlen och ner på jorden, utan tjänade också som tecken för dag och natt, för årstider, dagar och år. På det här viset, när Gud uttalade sina ord, uppfylldes varje handling som Gud önskade åstadkomma enligt Guds mening och på det sätt som Gud hade bestämt. Ljusen på himlen är materia i rymden som kan utstråla ljus; de kan lysa upp himlen, och kan lysa upp marken och haven. De kretsar enligt den rytm och frekvens som Gud befallt, och lyser upp olika tidsperioder på marken, och på detta sätt gör ljusens kretslopp att dag och natt skapas i öst och väst av landet, och de är inte enbart tecken på dag och natt, utan genom dessa olika cykler utmärker de också mänsklighetens festligheter och olika bemärkelsedagar. De är det perfekta komplementet och den perfekta följeslagaren till de fyra årstiderna – vår, sommar, höst och vinter – som Gud utfärdat, som ljuset harmoniskt fungerar tillsammans med som en regelbunden, korrekt markering för mänsklighetens månfaser, dagar och år. Även om det först var efter jordbrukets uppkomst som människan började förstå och möta de månfaser, dagar och år som orsakats av ljuset Gud skapat, började faktiskt de månfaser, dagar och år som människan idag förstår produceras på den fjärde dagen av Guds skapande av allting – och det gjorde också de växlande cykler av vår, sommar, höst och vinter som människan upplever, för länge sedan, på den fjärde dagen av Guds skapande av allting. Ljusen som Gud skapade gjorde det möjligt för människan att regelbundet, exakt och tydligt skilja natt från dag, och räkna dagarna, och tydligt hålla reda på månfaserna och åren. (En månad avslutades på dagen för fullmåne, och utifrån detta visste människan att ljusets upplysning påbörjade en ny cykel; vid halvmåne hade det gått en halv månad, vilket talade om för människan att en ny månfas hade inletts, utifrån vilket man kunde räkna ut hur många dagar och nätter som ingick i en månfas, hur många månfaser det gick på en årstid och hur många årstider det gick på ett år, och allt visades regelbundet.) På det viset kunde människan lätt hålla ordning på de månfaser, dagar och år som ljusets kretslopp visade på. Från den tidpunkten levde mänskligheten och alla andra ting omedvetet i den ordnade växlingen mellan natt och dag och de växlande årstider som ljusets kretslopp skapade. Detta var betydelsen av Skaparens skapande av ljuset den fjärde dagen. På liknande sätt var syftet med och betydelsen av denna Skaparens handling fortfarande omöjlig att skilja från hans auktoritet och kraft. Och därmed var det ljus som Gud skapat och det värde som detta snart skulle skänka människan, ytterligare ett mästerverk i utövandet av Skaparens auktoritet. I denna nya värld, där mänskligheten ännu inte hade dykt upp, hade Skaparen förberett kväll och morgon, himlavalvet, landet och haven, gräs, örter och olika sorters träd, och ljus, årstider, dagar och år för det nya liv som han snart skulle skapa. Skaparens auktoritet och kraft uttrycktes i varje nytt ting som han skapade, och hans ord och prestationer inföll samtidigt, utan den minsta avvikelse och utan den minsta tidsförskjutning. Framträdandet och födelsen av alla dessa nya ting bevisade Skaparens auktoritet och kraft: Han håller ord, och hans ord ska bli fullbordat, och det som blir fullbordat varar för evigt. Detta faktum har aldrig förändrats: det var så i det förflutna, det är så idag, och det kommer att vara så i all evighet. När ni ännu en gång betraktar dessa ord i skriften, känns de nya för er? Har ni sett nytt innehåll, gjort nya upptäckter? Det beror på att Skaparens gärningar har berört ert hjärta och visat riktningen till er kunskap om hans auktoritet och kraft och öppnat dörren för er förståelse av Skaparen, och hans gärningar och auktoritet har gett dessa ord liv. Och därmed har människan i dessa ord sett ett verkligt, levande uttryck för Skaparens auktoritet, verkligen bevittnat Skaparens suveränitet och skådat Skaparens enastående auktoritet och kraft. Skaparens auktoritet och kraft ger upphov till mirakel efter mirakel, och han drar till sig människans uppmärksamhet, och människan kan inte annat än stirra, hänförd över de häpnadsväckande gärningar som föds ur utövandet av hans auktoritet. Hans fenomenala kraft medför glädjeämne efter glädjeämne, och människan bländas och blir utom sig av förtjusning, och hon kippar efter andan av beundran och jublar, i vördnad; dessutom är människan synbart berörd, och inom henne väcks respekt, aktning och tillgivenhet. Skaparens auktoritet och gärningar påverkar människans ande starkt, och renar människans ande, och mättar därtill människans ande. Varenda en av hans tankar, vartenda ett av hans yttranden, och varje uppenbarande av hans auktoritet är ett mästerverk bland alla ting, och ett storslaget företag, högst förtjänt av den skapade mänsklighetens djupa förståelse och kunskap. Utdrag ur ”Gud själv, den unike I”

[staarkdarkart]

::: Added, some more space, spaceships, touchup ::: kristian.dropdead@gmail.com …:… #moons #moonphases #space #spaceclouds #starwars #stars #tattoo #ink #l4l #like4like #månfaser #rymdtatuering #spacetattoo #beatiful (på/i Drop Dead Tattoo Art Studio)

[minsannjaha]

vilken månfas föddes du under?

Vet du vilken fas månen stod i när du föddes? Om inte så är det hög tid att ta reda på detta. http://stardate.org/nightsky/moon 

Månens faser påverkar din personlighet och talar om för dig när i livet du kommer att känna harmoni. Här kommer en beskrivning av hur de olika månfaserna inverkar på din personlighet:

Nymåne

Du liknar ett barn med grässtrån i händerna. Livet fascinerar dig, varje insekt och detalj. Spontanitet och entusiasm styr dig. Du trivs bäst när du får kasta dig från det ena till det andra med skrapsår över kinderna. Du rör dig snabbt och rasande, och tröttnar också snabbt. Ditt främsta fokus är ditt jag och du skyddar ditt huvud med hjälp av vapen och blixtar. Du blomstrar som ung och behöver lära dig att behålla din energi genom hela livet.

Tilltagande skära

Du som är född under tilltagande skära är självständig och äventyrlig med en omättlig nyfikenhet. Du strävar efter förståelse och vill därför byta perspektiv och omgivning ofta. Du slits mellan det konventionella och det nyskapande och konflikter i ditt inre kan uppstå när du försöker orientera dig i denna splittring. Du blomstrar i tjugo- och trettioårsåldern.

Tilltagande halvmåne 

Under tilltagande halvmåne föds personer med stark vilja, stor uttrycksfullhet och en vilja till fysisk och mental aktivitet. Du kämpar för att förändra det existerande och upplevs som angelägen, intresserad, närvarande, men också påstridig och krävande. Du har en vilja att bygga upp saker runtomkring dig och allt du förstör måste du också ersätta med något nytt. Trettio- och tidiga fyrtioårsåldern är din tid.

Tilltagande

Du som föddes under en tilltagande måne är lugn, omtänksam och villig att hjälpa andra. Du strävar efter att förändra saker i längre perspektiv och trivs bäst när du har ett uppdrag eller tydligt mål. Du är en flockmedlem – på gott och ont – och du gör klokt i att ibland stanna upp för att ifrågasätta de beteenden du anpassat dig till. Du blomstrar i medelåldern.

Fullmåne

Fullmånen är en frukt som mognat, och detta stämmer också väl in på dig om är född under denna fas. Du har en bra balans mellan intuition, praktik, kreativitet och teori. Du har lärt dig att behärska de verktyg du fått med dig. Detta är den fas som är en länk mellan dåtid, nutid och framtid vilket ger dig insikt om din historia och skyddar dig från framtiden. Det är vanligt att personer födda under fullmåne lider av skuldkänslor och ogrundade rädslor, särskilt när det kommer till relationer. Det du behöver lära är att sätta dina egna behov i fokus och inte bara dina vänners. Du blomstrar efter medelåldern.

Avtagande

Du lämnar allt bakom dig, sprider dina frön över jorden. Du smittar andra med din kunskap och dina idéer och kommunikation är din starka sida. Du har höga ideal som du följer med osviklig strävsamhet. Du vill göra allt vackert och du planterar blommor där inget tidigare grott. Det du kan lära är att hitta en balans mellan dina egna och andras behov. Tidiga femtioårsåldern är din skimrande tid.

Avtagande halvmåne

Balans, förståelse och sympati är de viktigaste kännetecknen för dig som är född under en avtagande halvmåne. Du trivs bra som rådgivare och mentor åt dem runtomkring dig och du är bra på att ge liv åt andras känslor och tankar, att utvidga andras förståelse och att lösa problem. Du är en idealist som inte ändrar sig i första taget. En dragning mot nostalgi och melankoli kan vara närvarande och du bör lära dig att föra dessa stämningar åt sidan och fokusera på det som finns i nuet. Sena femtioårsåldern är din fägrings tid.

Avtagande skära

Avtagande skära är kontemplationens, omvandlingens och de inre resornas fas. Den för med sig starka energier av död och pånyttfödelse. Personer födda under denna måne har ofta en meditativ och inåtvänd karaktär och upplevs ofta som drömmande. Din intuition är stark och du bär med dig en inneboende visdom och en mystisk förståelse för universum. Du föredrar andliga och intellektuella aktiviteter framför fysiska. Du lever troligtvis ett liv med många förändringar som ger dig erfarenhet av avslut och nystarter. Du blomstrar i dina senare år.

.

.

.