#nordisk hedendom

[hedendom]

Vinternettene - Winternights
 October 14th

It is customary that every year at sundown on 14th October, heathens will celebrate vinternettene (winternights), also known as høstblot (autumn blot), vinterdag (winter day) or vinternatt (winter night).

14th October was the day that Scandinavians would turn over their primstav to mark the beginning of the winter half of the year and welcome the cold weather returning, a tradition that pre-dates Christianity in Scandinavia. Marked with the symbol of a mitten (as it was customary to knit new mittens for the coming cold weather), it is also said that the weather on vinternettene will be a signal of the weather for the coming winter.

The sacrificial blot accompanying this was usually dedicated to Frøy (Freyr), alver (elves) and the diser (disir). Asking that Frøy will return swiftly to sow the seeds of rebirth and that we make it safely through the coming cold and snow.

Til års og fred!

[bronsochblod]

Många gudar passar bättre

Detta är inte inlägg om teologi. Det är uppmaning.

Landskapet

Jag har skrivit en del inlägg om olika Nordiska och indoeuropeiska gudar. Då har jag använt formuleringar som att en gud uppkom då eller då, att den eller den guden fick den här förmågan, eller miste den här förmågan. Det kan verka lite flummigt, eller oprecist att den gud ska ha fått, eller mist en förmåga eller en uppgift. Är inte gudarna en gång för alla givna, med givna egenskaper?

Det är sant. Åtminstone i de Abrahamitiska religionerna. Doktrinen inom de Abrahamitiska religionerna gör gällande att Gud skapade världen och att varken han eller världen har ändrats sedan dess. Gemensamt för dessa religioner är att de är bundna till en helig skrift. Det är därför som man kan ge intryck av att Gud är oföränderlig och evig.

Även om man som jag är uppvuxen inom en ateistisk tradition baserat på upplysningens rationella ideal, så är man inte frikopplad från den kristna traditionen. Därför kan det verka märkligt även för en som inte tror sig vara monoteist.

Germansk och Keltisk hedendom är till skillnad från de Abrahamitiska inte skriftliga religioner. De är religioner som har traderats genom dikter, berättelser, sånger, lekar och riter. Därför har varje generation som har hållit traditionen vid liv kunnat göra sin egen tolkning.

Dessa tolkningar var nog väldigt lika varandra över en generation, men flera generationer hade hedendomen en förmåga att anpassa sig till förändringar i omständigheterna. På olika platser så var olika gudar särskilt dyrkade. Frej verkar ha varit särskilt viktig i Uppland, Oden var särskilt viktig i södra Danmark bland Angler och Saxare.

Just skillnaden mellan Frej och Oden har att göra med olika ideal för kungamakten. Samtidigt var de inte så stora att man behövde föra krig om just detta. En Frejdyrkare från Uppland kunde mycket väl delta i ett blot för Oden tillsammans med folk från Angeln och vice versa.

Traditionen

Hedendomen var tätt knuten till landet där den utövades. När bonden arbetade på markerna hade han sina förfäders gravhögar inom synhåll. Jorden, regnet och solen fanns alla manifesterade som gudomar. Årstidernas skiftningar var avspeglade i högtider och blot. Viktiga skeden i livet högtidlighölls med uråldriga traditioner. Metafysiken avspeglade landskapet och folket på ett sätt som kristendomen aldrig har kunnat göra.

Att det inte handlade om en nedskriven tradition gjorde även att den kunde innehålla självmotsägelser utan att för den skull vara mindre sann. Istället hade den en förmåga att vara närmare den metafysiska verkligheten.

De olika beskrivningarna av universum i nordisk religion är ett tecken på detta. Nio världar, eller tre. En regnbågsbro, eller stammen på ett träd. Många har försökt rita upp detta i ett diagram, men i slutändan handlar det bara om bleka kopior. Det går inte att fånga alla aspekter i ett diagram.

För en modern, rationell människa kan detta verka som en svaghet. Men i själva verket är det en styrka. Det metafysiska är just ”övernaturligt” och det är inte möjligt att beskriva helheten med mänskligt språk, eller med mänsklig fattningsförmåga. Men det är möjligt att beskriva olika aspekter, men man mister sammanhang och rikedom i beskrivningen. Det gäller bara att vara medveten om att det är just det man gör.

Abrahamitisk religion däremot, i och med att den är nedskriven gör anspråk på att vara en sanning som är evig och den samma för alla i alla sammanhang. Om samhället ändrar sig så riskerar den att tappa i relevans och måste då reformeras eller så riskerar den att bli irrelevant.

Jorden

Från början var kristendomen en religion för en viss samhällsklass i Rom (eller så var den kanske en religion för att passivisera Judeen). Anledningen till att den segrade över först den Romerska, och sedan den Keltiska och Germanska polyteistiska religionerna var att den passade bättre för Roms kejsare och efter att Rom föll, de småkejsare som försökte emulera de romerska kejsarna. En Gud, en kejsare var en bra slogan. Med entrism, propaganda, handelsblockader och till sist med våld, så lyckades kristendomen sprida sig över hela Europa. Inte för att den var bättre att hjälpa människorna i sina vardagsliv, utan för att den var bättre på att sprida sig och på att motivera envälde.

Skapandet av kristendomen under andra och tredje århundradet, reformationen på 1400- och 1500-talet och upplysningen är exempel på punkter i historien när den kristendomen har tvingats böja sig för verkligheten. Den moderna sekulära ”religionen” som härstammar från upplysningen är för övrigt inte en ersättning av kristendomen, utan förstås bäst som en avart av protestantismen.

Ett annat sätt för en Abrahamitisk religion att hantera förändringar i verkligheten är genom att utöva ett totalitärt, våldsamt förtryck av befolkningen. Exempel på detta är motreformationen, häxbränningar och nu senast IS.

En traditionell, polyteistisk religion klarar sig utan våldsamma interna konvulsioner eller revolutioner och utan totalitärt förtryck just för att den är en levande tradition som successivt kan anpassa sig och som hela tiden är i kontakt med verkligheten. Den mäts inte mot vad som står i en bok, utan mot världen där den utövas.

Så, för fred, frihet, samexistens med naturen och andra människor krävs en levande polyteistisk tradition. Även om banden klipptes i samband med kristnandet, så kan vi överbrygga denna episod och bygga en ny tradition baserad på en förståelse för gamla traditioner och gamla föreställningar

[hedendom]

Norse Mythology and Norse Heathen themes are found throughout theses intricate designs by Raidho.

[hedendom]

Vintersolverv

The shortest day, the longest night, Sol is in absence, The longest moon, the shortest light, Måne rules this sky, Darkness envelops a world less bright, Just as the embers of the midwinter fire, Until the sun rises, they must stay alight, The knowledge that days grow longer now, Hope grows stronger now, And warmth supports survival, As Frøy returns on his golden steed, To sow the seed of life, For one more year, give thanks, Sol is reborn.

Poem: @hedendom Artwork: Johan Egerkrans

[hedendom]

Heathen blot ceremony filmed in Norway, 2012.

[hedendom]

Kulturhistorisk museum in Oslo hosted an exhibit named “Fabulous Animals”, exploring the connection between humans and animals in the period from the Iron Age to the Viking Age, through archaeological finds.

I hope you will enjoy some photographs of some of the exhibits.

Til års og fred

[hedendom]

Whispers Of Yggdrasil

Robin Hoods Bay, England (5/2/21)

[hedendom]

There is no such thing as a quintessential Heathen practice.

There is only evidence, experience and belief.

[hedendom]

Traditional Norwegian folk song

[hedendom]

Ånd

I would like to talk about my beliefs regarding the concepts of the ånd or ‘essence’ as it is may be known in English. Hopefully, I can get these idea’s across clearly and in simple terms so they are easy to get. Imagine the earth, the universe and all living things as a vast bank of life-force. Every living thing carries a fragment of that life-force or “essence”. A mother and a father join together and their DNA mixes to create the physical building blocks of a new human. That human also receives the spark of life-force (ånd) from both parents that will become their own.

As the mother consumes food, she breaks down and passes yet more life-force from these living things (the “essence” that was part of plants and animals) to her unborn child, almost as she does the nutrients. After birth, the child continues to consume the life-force from other living things to sustain and grow. Eventually that child grows to adulthood and then eventually dies, at which point the life-force is stripped from the shell (body) as it decomposes or is absorbed and returned to the great universal bank for re-use by flora and fauna.

So if you think of any living thing, from the smallest single cell amoeba up to a high order animal, all creatures and vegetation in our world, they all posses a borrowed portion of this universal life-force (otherwise known as the ånd or essence). This life-force exists within every cell of every organic thing. And when those cells are broken down (by whatever process), that life-force returns back into the care of something else in the eco-system.

This is why we believe that all living things are connected. We are all of one essence. We are merely the caretakers of that essence for our short time on this planet before we hand it on to the next caretaker, whatever or whoever that may be. And our children all carry forth a portion of our essence. And our ancestors all gave us a share of their own essence. All things connected, one universal soul, forever changing hands and always just one stitch in a larger tapestry.

[hedendom]

Gloson

A large, dangerous boar (or pig) with burning eyes, the Gloson is said to inhabit cemeteries and the surrounding area. It is believed to be a folkloric remnant of Freyr’s boar, Gullinbursti.

A Gloson has razor sharp bristles and tusks which grind against the tombstones. People must beware encountering such a beast as they are known to run between the legs, cutting them open. The Gloson are also known to make the ground quake by stomping their incredibly powerful hooves and knocking over the unaware traveller who is unlucky enough to get in the way. Sometimes a person may find themselves thrown into the air and taken for a wild, nightmare ride on the Gloson’s back before being dumped unceremoniously into a nearby ditch.

The Gloson was known as one of the many creatures that may be encountered as an obstacle during an attempt at Årsgång (Yearwalking).

Artwork by Johan Egerkrans