#och där någonstans också Jag

[maxwallin]

Skrev att jag gick baklänges upp för en trappa, här är den, syns i ljusstrimman som blev då jag lämnade dörren på glänt. Brukar gå ut i trädgården och fundera, även mitt i natten, den här bilden är från i höstas (2022). Det sitter några glesa löv kvar på lindhäcken och en gatlykta belyser bladen så att det mönstrar huset. Häcken är enormt hög nu, har blivit en trädhäck på 6-7 meter? Lika hög som gatlyktorna. Hade det varit en mer låt säga "skötsam" villaägare (hade ju kunnat skriva själlös, opoetisk eller fascistisk) som bott här då hade det ansetts att den har fått växa fritt 15 år för länge, speciellt då det är inne i ett samhälle så här! Men jag gillar det aparta/magiska i en vildvuxen trädgård.. åtminstone delvis,, det är inte så att jag är lat eller koko, jag tänker att det är bäst så, intressantast så, att få se hur naturen ter sig.. och så hade det ju inte blivit dom här myskusliga skuggorna på fasaden då heller, blir mer underhållande upplevelser om man låter det vara lite vilt,, så, så här ska det se ut om jag bor här, vilket jag ju gör. Att jag inte vill ha någon insyn är ju en viktig anledning också, huset ligger vid den mest trafikerade gatan på denna lilla ort. Skulle ha filmat, då skuggorna av bladen rörde på sig men jag tänkte mest på att fånga ljusstrimman som gick ut från huset.

Det där med att gå baklänges det skrev jag på twitter någonting om.. Vet inte var på nätet jag för min ”dagbok” ,lite här och där, och där man minst anar det.. . Det mesta stannar så klart i min fysiska dagbok och i laptopen. Jag har ett väldigt kluvet förhållande till att dela med mig av det jag gör egentligen, för jag tycker det är jobbigt med eventuella reaktioner, alla får såklart läsa men på ett sätt vill jag inte ha några likes, kommentarer eller ens följare, vill bara kravlöst, från båda håll, alltså att någon eller jag själv inte måste/behöver reagera på det som läggs ut , bara lufta mina tankar då och då.. . ˙ å själv följer jag många tätt som deras egen skugga utan att jag ger mig tillkänna, utan att "likea" hela tiden, vill på ett sätt ändå att cyberrymden skall vara just en rymd, rymlig och inte att det blir tätt, krävande, kvävande och påträngande en måste ha lite `cyberhygien´ faktiskt. Uttrycket cyber känns daterat, en benämner internet mest nätet & webben nu, att säga Cyberspace är att ta det lite från början.. . börja om. / // ///Det går ju på många indirekta subtila sätt att meddela sig på också, som att exempelvis: spela en låt (på en öppen musikstreamingtjänst som ens vänner kan se) vars låttitel "svarar" på någons inlägg någonstans, eller att någon gör en teckning som innehåller svaret på någon annans "tillrop" , eller att någon klär sig i samma färger som inlägget innehåller osv. osv. Typ som att kommunicera med speglar, reflektera solljus, alltså ibland hamnar svaret/reflektionen på den ursprungliga energin från källan(inlägget) någon helt annanstans.. etc. etc. Tycker om den där komplexiteten att kommunicera på nätet. Ganska romantiskt. Människan har utvecklats litegrann i sitt sätt att tala/mötas på.. eller pja, det har väl människor gjort i alla tider, talat i kodspråk på olika kamouflerade vis men det har blivit enklare och snabbare nu än på 40-talet & medeltiden och... Nu är det bara steget över till telepati/klärvoajans som kommer att tas framöver.. . . Då vi kommer vidare i evolutionen ≈ uppstigningen till 5:e dimensionen , 6, 7, 8 and Beyond!! ! ! >>>>

Menja, således, jag tycker om själva plattformarna och naturligtvis >> att alla människor delar med sig,, nu är vi på tumblr, här är det inte lika stelt & hysteriskt som på andra ställen, (det här med att jaga likes och vänner) utan det är ganska lugnt & meditativt här;-)

https://twitter.com/MaxWallin <<gå baklänges, är befriande att göra, from time to time. Innanför dörren i kapprummet hänger det faktiskt en klocka på väggen som går baklänges också, tyckte den var lite kul så jag köpte den.. Pappa tyckte också om den "Det är nog bra för hjärnan det där." sa han angående om att man liksom fick träna hjärnan/tänka till lite extra då man skall tyda klockan då visare och siffror går o är bak o fram (men den visar alltså tiden korrekt ändå, mmh).

. ..Men ja, huset, det är mycket med det nu, som tar tid. Även att bara hålla trädgården i ett lagom vildvuxet bohemiskt skick tar mycket tid och energi. Fasaden, fönsterkarmar, dörrar m.m. måste ju hela tiden hållas efter också,, och allt inomhus, ~ interiören ~, så många detaljer att fastna i, så tid det tar, tar ifrån musikskapandet och det sociala livet på nätet bl.a. Men det är väldigt passande med fristående hus då man håller på med musik, så klart, och dom närmsta grannarna är bara här på sommarhalvåret, så inte stör jag någon! Bra. Fick överta huset sommaren 2020 i och med fars bortgång.. men har ju varit här mycket, far & mor köpte det som sommarhus 1986, tror jag det var?

Jag har huset som bakgrundsbild på min mobil.. Gjorde en skärmdump då jag tyckte det blev som ett 1:a aprilskämt, mobilen hann med ett i sista sekunden skämt medans det fortfarande var 1:a april >> då den påminde mig om att det var dags att sova. -Ska jaG sova?! HAHAHA! (Eller det är ju jag själv som ställt in larmet iofs, jag skämtar med mig själv då?) Nämen måste verkligen börja gå och lägga mig i tid, på rätt sida av dygnet s.a.s. Det är allvarligt, man förstör faktiskt sin fysiska & psykiska hälsa tillslut, inget att skämta om! Pappa brukade försöka skrämma mig till sängs genom att säga "-Du åldras i förtid om du sitter uppe för sent." Vilket faktiskt lite fungerade på mig då jag också möjligen, eventuellt, kanhända är lite lite (lite) aningens fåfäng + att jag har ju så enormt mycket jag vill hinna med att göra så en livstid räcker faktiskt inte, så det är ju inte då så smart att förkorta den livslängden med nattvak! Möjligen 4 livstider på raken skulle räcka, då skulle man nog kanske tycka att det var "fullbordat".// / / Orsaken till att man behöver så mycket tid är väl bl.a. för att.. Ja, dom brukar säga att "tid är pengar" / pengar är tid.. A§å Pengar snabbar ju på processen, så har man ingen budget så går det ju långsammare att genomföra saker, om man måste köpa ett hjul vart femte år för att få ett fordon att fungera, då tar det ju 20 år innan det rullar igång,, du det måste vara väldigt dyra hjul det?! (du förstår vad jag menar) Och har man en introvert läggning där man inte gärna vill be om hjälp med saker och ting direkt, då tar det ju ytterligare längre tid. JA då är det nästan kört! Och sedan det absolut största "problemet" är ju sökande efter mening och innehåll, djup, nyskapande i det man företar sig då tar det ju en evighet om man måste läsa igenom hela Stockholms Stadsbibliotek, alla artiklar på Wikipedia och se alla filmer som producerats och lyssna på varenda symfoni som komponerats o försöka höra vad alla upplysta gurus och mystiker,filosofer,psykiatriker och patienter sitter och mumlar för klarsynta tankar i alla grottor världen över.. . Och √ilka & √arför √ann Nobelprisen?! osv. osv. sov! Då blir det jobbigt. Och sömnlöst. Och om igen! >> Vakna vaknA!! Det finns nya dagsaktuella Vloggar o Poddar o Bloggar "DU inte VILL missa"!!!!..... + ALLA tidsslukande `LIVEstreamare ⋆ ୭˙◞ Det är sorgligt att man inte hinner med, allt. • Har försökt att bara genom att lägga handen på en bokrygg i bokhyllan för att tillgodogöra mig innehållet i boken, det sägs att det kan gå.. . via klärvoajans, att "läsa med förbundna ögon". ˙ En får ta till Alla Medel för att få det här livet med sin ~eteriska~esoteriska~livsuppgift~ att fungera, säg! Save.

Summa Summarum: N får lita på sin intuitioN (istället)

Vad handlade det här inlägget om? Att gå baklänges upp för en trappa?

.

•

[whitewaterpaper]

SoR/LotR: “Udûn” [S01E06].

Serie: Sagan om ringen: Maktens ringar Originaltitel: The Lord of the Rings: The Rings of Power. Skapare: John D. Payne. Författare: J.R.R. Tolkien (boken). Författare: Justin Doble & John D. Payne & Patrick McKay & Nicholas Adams (avsnittet). Regissör: Charlotte Brändström (avsnittet). Publicerad: 2022. Medium: TV/Prime Video.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Jag är ungefär lika pepp på att skriva det här omdömet som att se avsnittet.

Det här avsnittet sammanför några av intrigerna (Orcerna, Människorna, Numenor och Galadriel) och det blir givetvis ett mindre fältslag av det hela. Några (som Isildur) utmärker sig under striden, och Isildur verkar inte vara helt förtjust i det som Numenor utvecklats till. Det här är också avsnittet där Halbrand för första gången verkar omfamna sin plats som Kung.

Visst är det så att störtfloden som bryter fram på slutet är samma ställe som Ringens Brödraskap senare skall ”segla” mot? Gondors Port, hette det va?

Vi får också veta vad Adar är, och vad som hänt honom. Jag vill minnas att Urkai:erna inte blir snyggare med åren heller. Just den här delen minns jag vagt nämns någonstans i böckerna.

Så? Råsnyggt som vanligt, men hittar inte riktigt fram till det där som gör det riktigt intressant. Uppe på det är avsnitten för långa, jag hade hellre sett ett mer tight berättande och att inte allt skall klämmas in i 8 avsnitt, oavsett hur långa de avsnitten blir.

Nästa avsnitt heter ”the Eye” och det krävs väl ingen högra utbildning vilket öga det är som avses.

[321agnes]

Del två av våran gemensamma berättelse.

Jag står tyst i någon sekund för att processa situationen. Vad fan gjorde jag precis?

 “Ja, heeej”, säger jag och känner hur jag genast blir alldeles varm i ansiktet.

Jag tycker mig nästan kunna se hur det lyser rött mot hans vita t-shirt. Jag harklar mig och trevar med blicken runt i lokalen för att hitta något att prata om. Mina händer skakar och mina ben börjar ge vika. Det känns nästan som att jag ska svimma. Jag ser i ögonvrån hur grabben försöker läsa av mig. Färdar blicken över mitt ansikte, läser mitt kroppsspråk, följer blicken ner mot mina fötter och upp igen. Han fäster ögonen på boken i min hand.

 “Den där är riktigt bra.”

Jag tittar snabbt på boken och sedan på honom.

 “Ja, jo, det är den bästa”, svarar jag med darrande röst.

Ordet “nervös” står skrivet, med stora bokstäver, mitt på min panna. Det enda jag vill är att sjunka ner i marken och aldrig komma upp igen.

 “Nähä du! Den bästa är väl ändå Slaktarens brustna hjärta”

Hans lätta jargong lyfter en tyngd från mitt bröst. Jag kan inte låta bli att lätta på min hållning och le av hans skämtsamma tonläge.

 “Den förmedlar ett budskap som ingen annan bok jag någonsin läst! Den säger så mycket utan att det behöver skrivas med ord.”, han tittar drömmande bort på ingenting och hans ögon gnistrar över hans passion till boken. Något med honom gör mig trygg i mig själv, jag känner mig plötsligt avspänd, obekymrad.

 “Jo visst, men den är ju inte alls lika spännande och den är fullproppad med oförståeliga metaforer.”, säger jag med stadig, kanske aningen spydig, röst.

Böcker är mitt ämne och jag tycker mig verka självsäker. Han verkar tycka detsamma och ler mot mig.

 “Oförståeliga och oförståeliga. Det handlar om hur man läser, och ser på saker. Och vilken intelligens nivå man är på förstås.”

Jag spärrar upp ögonen åt hans kommentar. Antydde han precis att jag är dum?! Vi stirrar på varandra under tystnad i några sekunder, innan vi båda brister ut i hejdlöst skratt. Jag skrattar så att jag får ont i magen, något jag inte gjort på länge. 

 “Så har du någonstans att vara just nu?”, frågar grabben när vi har skrattat klart.

 “Nej. Jag kom bara hit för att få boken signerad, men ja…”, jag vrider huvudet mot Paul som fortfarande masserar sin hand, obrydd av allt som händer runt honom.

 “Vill du ta en kopp kaffe? Jag vet ett schysst ställe.”

Jag kan inte rå för det, men hans erbjudande får min puls att öka.

 “Jättegärna”, svarar jag glatt, lite för glatt egentligen.

 “Men först måste jag veta vad du heter. Jag fikar inte med folk jag inte vet namnet på”

 “Frida. Jag heter Frida. Du då? Jag följer inte med killar jag inte vet namnet på”

Vi ler mot varandra och med den mest genuina och mjuka röst jag någonsin hört svarar han.

 “Gabriel”

 “Jag går och tar en till kopp”, säger Gabriel och reser sig upp.

Vi sitter i en soffa längst in i kaféet. Det är ett mysigt ställe med växter överallt. Personalen är väldigt trevlig och det märks att Gabriel är här ofta.

 “Synd det där med Paul. Han verkar mycket trevligare i intervjuer”, säger jag när Gabriel är tillbaka.

 “Ja, han kan ju bete sig sådär ibland. Det är så han är helt enkelt. Men han var mycket bättre på hans julföreläsning 2012.”

Jag tittar på honom en stund för att försöka förstå om han talar sanning.

“Näh, du ljuger.” säger jag.

“Va?”, säger Gabriel med ett förvirrat ansiktsuttryck.

“Det var ju bara 100 biljetter till den, jag stod i kö i flera månader!”, halvskriker jag och märker hur bordet bredvid oss kollar i våran riktning.

 “Jadu Frida, man får ju se till att vara ute i god tid om man vill träffa sin idol."

Jag slår näven i bordet.

 “Jag var ute så snabbt jag kunde!”

Gabriel skrattar med handen för munnen. Jag tittar med en sur blick på honom en stund innan jag också börjar skratta.

 “Vart bor du någonstans då?”, frågar Gabriel efter en stund och sneglar på min resväska.

Jag tar en klunk kaffe och svarar.

 "Robertsfors.”

Gabriel rynkar på ögonbrynen.

 "Robertsfors?"

 “Det ligger en bit utanför Umeå”

Gabriel rynkar på ögonbrynen igen.

 “Ligger inte det i typ Norrland?”

Jag skrattar och nickar. Alla är precis likadana, Norrland som Norrland.

 “Jag visste det! Man ser det på dig. Jag kan se renhornen under det krulliga håret!”

Jag ler stort och känner mig aningen generad. En liknelse till renar, alla är precis likadana. Men han är på något sätt inte som någon annan. Han lägger kommentarerna på ett charmigt sätt.

 “Okej men vad gör du där? Kan man liksom…bo där?”

Nu kan jag inte hålla mig från att gapskratta. Han rodnar och ler lite smått. Jag ser att han är hundra procent seriös med sin fråga. Jag tar några djupa andetag.

 “Ja, ja man kan bo där. Jag bor i en etta. Ja, det finns lägenhetshus i Norrland.”

 “Jaha”, säger Gabriel och tar en klunk av sitt kaffe.

 “Men liksom, jobbar du med renskötsel?”

Jag skrattar så att jag inte kan andas. Gabriel skrattar också nu. Mest på grund av min reaktion, men det gör inget. Hans skratt ger mig fjärilar i magen och jag blir glad. Han skrattar med ett stort leende och hans smilgropar är tydligare än någonsin. Eller tydligare än någonsin sedan jag såg honom för första gången.

 “Nej, alla i Norrland äger inte renar.", säger jag och ler retsamt.

 “På dagtid jobbar jag på en bensinmack och på kvällen på en bar. Robbans läckra drinkar.”

 “Låter flott. Så du kan liksom mixa drinkar och grejer?”

 “Nja, jo, ja, typ. Jag kan vissa. Men jag serverar mest.”

 “Coolt. Men vad är ditt riktiga jobb? Ditt heltidsjobb.”

Nu är det min tur att rynka på ögonbrynen. Gabriel tar en klunk av sitt kaffe och kollar på mig med förväntansfull blick.

 “Jag har inga andra jobb. Båda är mitt heltidsjobb. Halvtid på bensinmacken och halvtid på baren.”

 “Men liksom, vad gör du egentligen?”

Jag försöker desperat förstå vad Gabriel menar så att jag inte sitter tyst allt för länge, men jag lyckas inte. Vad gör du egentligen? Vad menar han med det?

 “Jag gör inget annat.”

 “Så du gillar att serva bilister och servera drinkar?”, frågar Gabriel med viss förvåning.

 "Nej, det skulle jag väl inte säga. Jag skulle gärna göra något annat.”

 “Varför gör du inget annat då?”

Det verkar som att Gabriel verkligen inte förstår att jag jobbar på dessa ställen.

 “Själv skriver jag bokrecensioner.", fortsätter Gabriel.

Han verkar tro att ett jobb är en hobby. Som om mina jobb bara är något typ av extraknäck.

 “Det kan du väl inte få så mycket för?”, frågar jag och känner att frågan kan ha verkat dryg.

 “Några hundra i månaden.”, svarar Gabriel nonchalant.

Jag höjer på ögonbrynen.

 “Vart får du dina pengar ifrån?”

 “Mina föräldrar har bidragit till det mesta”

 “Så du liksom tjänar pengar på att läsa böcker och får resten av dina föräldrar?”

Gabriel rycker på axlarna.

 “Ja, typ så.”

[gubbanarkist]

Råkar någon veta om det finns en uppteckning av skandinaviskt resandefolks religion någonstans? Av det referat som Wikipedia länkar till låter det som en folkversion av Zoroastrism, möjligen med vissa hinduiska element, eller bara separering över hundratals år från andra zoroastier och adaptioner till nordiska förhållanden där den måste praktiseras i hemlighet. Men jag kan väldigt lite om den religionen (det enda jag vet är dualism och elddyrkan, ungefär), så vem vet - det kan ju också vara en förvrängd icke-trinitär form av kristendomen, där Gud Fader ges namnet Delekh och Gud Sonen namnet Alokh, och en upphöjd Djävul får namnet Beng (vilket förövrigt tydligen är roten till Bäng i betydelsen Så in i bäng), men det känns mer otroligt för mig - jag tror att Jesus skulle ha kommits ihåg i så fall. Vore kul att gräva lite i, om någon har gjort det.

[heliocentrisk]

Drömmar igen

Pilot kör ett flygplan till en ö med mig och nova och vi blir attackerade sv öns invånare med vapen och tvingade att överge våra ägodelar

Innan liftoff med steidsflygplanet flörtar piloten med hon i comms och leker med att det är fel håll när det är rätt håll. Det var också en råtta i planet

Väl på ön sen får vi se alla hikers tidigare som blivit hotade och rånade till att gå med i befolkningen

Sen är det en inlåsst skola och jag har gått upp mycket i vikt. Folk kallar mig fet men vill ha mig av någon anledning.

Amanda är där och är pinnsmal och kommer med. Ett dokument från sjuan som var anonymt men det gick att gissa vem son var jag för 7% hade precis missat matten och 1% av de som precis missst matten tyckte att de var 10/10 och hon ville trycka upp det i ansiktet på nova att jag var översjälvsäker

Sen skulle jag börja med ladd för att gå ned i vikt

—

Åkte rullskridskor i en hotellobby och stal mat

Satte mig bredvid morfar och elvira men alla hotellgäster dog och förvandlades till vietnamesiska soldater

Sen bar jag runt på ariana grande böcker. Hade en grön rosett på min väska. Bodde i ett klaustrofobiskt hemsökt rum

Jag och alicia var också på en höstmarknad någonstans och kollade på halloweengrejer och behövde kissa men det var långt till toaletten

När vi kom fram så behövde man betala i en kiosk och det kostade 99kr för ett toalettbesök så jag kissade på marken framför dem. Sen efteråt köpte ett gäng grabbar en boba tea på flaska och jag tog den rätt ur händerna från dem. Efteråt erbjöd jag mig att ge tillbaka bobateet men jag fick behålla det.

[trekadventureportugal]

26 juli Casa de Boi - Negreira

Gick upp strax vid 7, hade ju bestämt att ta det lugnt med ryggen i ett par dagar.

Lämnade sovsäcken på rummet. Så gick ner i vikt snabbt idag.

Dagen började med uppför o en jävla lutning .

Hur fotograferar man en backe som är 2 km lång och har en j**** stigning som man blir skittrött när man går upp för den.

Träffade på John från Korea i slutet av backen, han sov på samma hostel, men var inte tillfälle igår att prata med honom. Han berättade att han hade startat tre företag gått i väggen för ett år sen, sålt dem och ute nu på två års semester. Varit ute och vandrat sen i april.

Han har gått Camino Frances och sen är på väg till Fisterre nu och kanske ska ta en tur uppe i norra Europa också. Typ A-människa, som inte kan vara still. Vandring är nog bra för han?

Stannade till in och Negreira by o köpte frukt och bröd till en bråkdel av priset vad man köper på ett fik. Hade med mig upp till Alberquet som ligger lite utanför byn det är ett sånt statligt Alberque, så det finns inga kastruller inga stekpannor inga glas inga tallrikar inga bestick ingenting. Men det finns ett kök.

Hamnade ihop med ett gäng italienare som tjattrande så öronen blev varma.

Det kom ett plan ett sånt som släcker bränder och flög förbi precis. Jag hoppas verkligen inte att det har tagit eld någonstans.

Det var cirka en kilometer ner till byn där det fanns en affär och handla Det var tur att jag hade köpt bröd och frukt redan för jag hade inte orkat att gå en och en halv kilometer till bara för mat.

Är verket Jag bodde på var fullt ganska snabbt Jag kom in som nummer två så flera på eftermiddagen och kvällen som kom fick vända Det finns ganska gott om Hostel här i byn så att jag tänkte att det var lika bra att boka nästa stopp bara för att vara säker på att ha någonstans att få stanna imorgon och inte behöva stressa dit. Boenden är lite ojämnt fördelade när det gäller antal platser på ett ställe finns det bara 20 platser på ett annat ställe Finns det nästan 100. För mig, nästa ställe finns inte lika många platser som här. Det finns i och för sig två stopp att kunna satsa på, ett efter 12 km och ett efter 20 km.

Skickade ett mail till det efter 20 km och hade tur o fick en träff, på Casa Bella Hostel, så att jag kan gå lugnt imorgon 🙏 Kan gå efter vädret, kanske blir det lite mer ostadigt än idag.

SMHI klarar inte vädret hemma o tydligen inte i Spanien heller.

Mulet?

Vet inte om man ska tolka bilden som man tolkar verkligheten. det har varit sol hela dagen och riktigt varmt. Närmare 30. Så i morgon blir det väl 32 då om man får tro SMHI?

Såg en intressant staty innan jag kom fram till boendet. Ser ut som att Pappa går på vandring lämnar mamma och barn hemma, kan man tolka den så?

Det fanns ingen förklaring till statyn så att man får väl gissa lite själv. Fri tolkning så att säga.

Det var inte bara ryggen som gjorde att jag stannade här idag utan tittar man på kartan nedan så kan man se att det är en lika j**** tråkig backe imorgon fast inte lika brant troligen. Jag är vid strecket just nu och ska högst upp till backen till höger.

Det kommer även en djävulsbacke nedför snart, får återkomma om den.. hmm

Idag har jag faktiskt hunnit och suttit i solen lite grann, fast SMHI säger att det inte har varit någon sol här.

Träffade Qctavio på kvällen, han var från Argentina, vi satt och pratade en lång stund. Han bodde i Barcelona. Han hade gått den franska vägen.

Vi var 8 st i vårt rum, inga bunkbeds.

[evigtlivihimlen]

Samarbete - Öppet eller Stängt?

SAMARBETE - Öppet eller Stängt?!

I politiken likväl som i kristna kretsar råder förvirring om när samarbete ska ske och framförallt hur. Ska vi ha "öppet dygnet runt" till allt och alla för att vara inkluderande, toleranta och nå ut till så många som möjligt, eller ska vi ha stängt till de flesta för att bevara vår särart eller "varumärke". I politiken borde det väl handla om att vara trofast och leverera sin utlovade politik till väljarna. Politiker är ju egentligen medborgarnas förlängda arm som verkställer folkets vilja. Så, rimligtvis ska politiker samarbeta med dem som bejakar deras politik, och stänga för dem som förhindrar. Jodå, "kompromiss" är ju smörjmedlet för att överhuvudtaget få något gjort, men någonstans måste gränsen dras. Denna gränsdragning är varje beslutsfattares mardröm, här begravs goda föresatser och storartade löften, kanske lyckas man ändå få igenom ett fragment av sin politik.

Men, en dimension glöms ofta bort, nämligen "Vad är det bästa för folket och nationen?". Här gäller att lägga undan prestige och fruktan att inte behaga alla, inte ens alltid de egna väljarna. De största politikerna vi beundrar i historien har just haft förmågan att stå fasta i det som var "det bästa" för folket, stå orubbliga i stormen och då faktiskt åstadkomma något stort oavsett hur svårt motstånd de fått genomlida, som t ex Winston Churchill, Georg Washington, Abraham Lincoln och ja, du har säkert din favorit. Dessa som bestämt stängde för vissa, men öppnade för andra, i framgångsrikt samarbete.

I kristen kontext handlar samarbete om att tillsammans nå gemensamma målsättningar, vilket ju är Evangeliets och Guds rikes spridning, att människor ska bli frälsta och Jesu lärjungar. Jesu missionsbefallning är varje troendes och kyrkas uppdrag. Men, det var visst inte så enkelt. Vilket 2000 års kyrkohistoria visar, likaså dagens splittrade kristenhet. Orsaken till turbulensen är olika åsikter på "hur" uppdraget ska utföras, ibland också av vem/vilka? Här spelar konkurrens om plattformar och utrymme en trist roll. Likaså olika Bibeltolkningar, en nödvändig strid om "Sanningen", som Paulus säger "Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta" (1 Kor. 11:19). Det sanna Evangeliet och Kristi lära måste bevaras, genom att det falska avslöjas.

Samarbete kan alltså inte ske med "allt och alla". Dörrar måste definitivt stängas, förseglas permanent. Och inte ens alltid kan samarbete ske mellan trossyskon i de egna "väckelsekristna", Bibeltrogna leden. Varför? Eftersom kallelserna är olika, de av Guds Ande detaljstyrda uppgifterna är annorlunda. Du som länge varit i Herrens tjänst i din Gudagivna kallelse vet hur lätt det är att trassla in sig i felriktat samarbete, som för dig bort från det Helige Ande vill leda just dig i. Plötsligt är du styrd av någon annan troendes tjänst, viljor och agenda…

Du som råkat bli ofrivilligt "känd" i kristna kretsar får en strid ström av människor som vill ha dig att göra eller ge till en mängd olika projekt, att samarbeta. Men, då krävs en sorts kloning av din person, där 9 kopior kan springa runt och behaga allt och alla, så att åtminstone en variant av dig kan utföra det Guds ledning är för just dig…När Herren säger: "Det" ska du göra, på "detta" vis och "därborta", under "denna" tidsperiod. Men, här stormar det fram en arme av andra viljor för att belägra din tid, dina dagar, din kraft, din ekonomi till visserligen bra saker, men "andra saker"…

Jag tror vi ska samarbeta, självfallet. Bibeln förklarar ju att vi ska komplettera varandra: "I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp" (1 Kor. 12:13). I sammanhanget framträder ett tydligt samarbete mellan olika delar av "Kristi kropp". Det finns väl närmare två miljarder på jorden som kallar sig kristna, det blir ju självklart att alla dessa inte kan samarbeta med precis alla. Men, däremot så vet Jesus exakt vad som är bäst att göra just genom dig och i din bana i Herrens tjänst, och Herren vill leda dig genom sin Helige Ande, i smått som stort, alla dagar intill tidens slut…Här kommer valet att stå fasta i just din kallelse och uppdrag, som fallet var för en stor politiker, att välja det som är bäst för människors frälsning och Guds rike; inte att försöka behaga allt och alla, inte bevara din prestige, plattformar och "anhängare". Det som är bäst är att du lyder Gud mer än människor, då kan nämligen och endast då Guds smörjelse, kraft och förmåga verka genom dig, vilket är det bästa för Guds rike och människors frälsning…Och samarbetet, ja, det blir med dem som Herren leder till, dem som blir ett bejakande stöd och inte ett förvirrande hinder i det exakta spår Jesus för dig fram på. Självfallet ett ömsesidigt berikande samarbete, där du både blir välsignad och är till välsignelse.

Men, priset blir smärtsamt högt; Du kommer att trampa på ömma tår, frammana ilska och hat, även människor du gillar lyckas du såra och göra besvikna. Allt detta eftersom du valt lyda Gud, vara ärligt äkta och stå fasta i din kallelse, dina av Herren givna uppdrag, på "Det" sättet, "Detta" här och nu eller "Därborta" lite senare. Hoppas någon fattar vad jag talar om, jag tror det, låt texten sjunka in, fundera och "Aha-upplevelser" dyker upp :)… Förföljelsen är verklig, känns som stålborste på naken hud; hårda ord, förtal som karvar in sig i hjärtat, du blöder men Herren helar, du förlåter och Jesus omfamnar. Och sedan i Himlens härlighet, hemma där inget ont dig når, får du Livets krona som Jesus ger de i sanning trofasta.

"Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar Honom" (Jak. 1:12)…amen.

P.S! Samarbete sker förståss inom och mellan olika "sektioner" eller nivåer; I den lokala församlingen, mellan kyrkorna eller diverse "tjänster". Alla kristna har fått nåde- och tjänstegåvor att utföra, talenter och förmågor att förvalta. Kallelser och uppdrag. Ofta samarbetar t ex en evangelist med flera andra troende i en stad, i Gatuevangelisation m m. Någon samlar andra troende från olika kyrkor i en vision om matutdelning, sådana som fått samma uppdrag och Andens maning i detta. En pastor vill ha utomhusmöten och många medlemmar upplever en andligt brinnande nit att genomföra kampanjen, därtill hakar flera kyrkor på med sina "förmågor". En troende vill engagera kyrkans medlemmar i en "bönejour" med öppen telefonlinje och några, långt ifrån alla får ett Andens Ja i sitt hjärta osv…

Ett samarbete behöver inte heller vara "ett livstidskontrakt"; ibland har jag haft ett givande samarbete i Guds ledning med någon tjänst, kyrka eller några troende i ett par veckor, några månader eller år och sedan har Herren lett vidare till andra uppdrag och troende.

Se det hela som ett rörligt, föränderligt "krigsfält", där vi strider för människors frälsning. Fienden håller miljoner människor fångna och kristenheten med sin Överbefälhavare Jesus Kristus kämpar med att befria dem med Evangeliets budskap och Guds levande och verksamma Ord som vapen. Herren ser från Ovan exakt vilka insatser som behöver göras och var, i rätt tid, och vilka som ska göra vad…Vårat ansvar är att lyssna in och lyda, då går Guds rike framåt…

YTTERLIGARE; Ett mindre nödvändigt tillägg till detta inlägg om "Samarbete": Det måste finnas en respekt och hänsyn till att varje troende ska få lyssna in och lyda vad deras Herre Jesus säger personligen till just var och en. Felvridna läror om underordnade till lokala kyrkors ledarskap förhindrar många gånger Jesu lärjungar att verka i sina kallelser och av Herren givna uppdrag. Det kyrkliga ledarskapets uppgift är som Ef.4:12-15 säger:

"för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse"…

Underordnadet till t ex pastorn handlar om att låta sig bli utrustad med Guds Ord, bejaka undervisningen och få de andliga verktygen till att "bygga upp Kristi kropp" (Guds rikes spridning/tillväxt). Fokus är att de troende ska "fullgöra sin tjänst", dvs kallelse och uppdrag. Att också underordna sig det kyrkliga ledarskapet i deras omsorg över att du inte ska gå vilse i falska läror eller falla i ett syndfyllt leverne. Herden "vakar över" fåren för att bevara dem från värld, synd och villolära, så att de återfinns i Himlens bokningar en dag. Heb.13:17: "Lyd era ledare och rätta er efter dem, för de vakar över era själar och ska avlägga räkenskap"…I sammanhanget (kapitel 12-13), handlar det alltså mycket om "Helgelsen"…

Men, det märkliga har skett, särskilt via modern trosrörelse och vissa karismatiska sammanhang att denna troendes underordnade till kyrkliga ledarskapet istället handlat om att bli helt styrd och lyda t ex pastorn i det denne troende ska göra i tjänst och andliga uppdrag. Att följa ledaren i dennes visioner och blint lyda varje order. Det har blivit som inom katolicismen, där Påven och dess hierarki av ledarskap är Guds mellanhänder, förmedlare av Guds vilja och ledning. Vissa frikyrkliga pastorer har blivit "minipåvar" eller likt företagsledare med "anställda". Inspiration till denna typ av ledarskap och underordnade har man hämtat från Gamla Testamentet, det Gamla förbundets exempel, med Mose och övriga där. Ny Testamentligt sätt i det Nya Förbundet som Jesus instiftat är dock annorlunda; Här ska varje troende lyssna in, höra och göra det Jesus säger direkt till dem genom den Helige Ande…

Visst ska kyrkans eller pastorns av "Herren givna" visioner få bli till, men Guds Ande bekräftar direkt till de troende som ska medverka och samarbeta i det, och på vilket sätt… Herren har gett många visioner, kallelser och andliga uppdrag till Alla sina tjänare, till varje troende. Det finns i Guds nåd, kraft och förmåga utrymme för att all Guds vilja ska bli till! Ingen ska behöva lägga undan kallelser, uppdrag som Herren gett. Men, det handlar om att Samarbeta såsom den Helige Ande leder, och inte låta mänskliga viljor, ideer och föreställningar störa och förstöra, förvirra och förhindra. Ja, inte sällan är dessa villospår influerat av helt andra (onda) makter än Guds viljor, tyvärr blir detta tydligt då en del desperat ska via manipulation och andra tvångsmetoder få igenom sina viljor, ty så agerar inte Jesus. Herren talar genom Helige Ande i den troendes innersta. Därför måste du och jag lära oss att alltid, i alla lägen lyssna in, att vara nära Herren, i andlig kärleksrelation och i ett totalöverlåtet beroende där vi agerar i tro på det Herren sagt…

Varför vissa i kyrkligt ledarskap väljer felvridet sätt och öppnar upp för nedbrytande influenser beror troligen på högmod och arrogans, uppmuntrade till det via diverse läror, säkert är motiven blandat med också goda föresatser om ”framgång” för Guds rike. De har inte gått in i sin position som ledare med Jesu exempel:

"Då kallade Jesus till sig dem och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många" (Mark.10:42‭-‬45)… amen.

[bigbagoda]

2:a april 2024

Jag har varit arbetslös sen mitten av december 2023, efter att min IT-utbildning tog slut. En son kom till oss i slutet av oktober, så arbetslöshet var rätt okej, både för min familj och för mig personligen. Jag var nämligen nära att få dåndimpen. Sökte hjälp, fick gå till en arbetsterapeut för att lära mig hantera stress. Vilket egentligen kanske inte hjälper mig. Jag tror inte på mig själv, det är problemet. Men fick med mig några bra grejer. Som att en förkylning inte kan bli värre av lätt träning. Alltså kan jag träna (mest hemmaövningar), vilket leder till lite bättre sömn. Och sömn är verkligen ett problem. Aldrig varit morgonpigg, och i 25-årsåldern började jag få svårt att somna. En annan bra grej, som inte ger lika snabb effekt, är att skaffa en hobby (fy vad det låter banalt). Men i mitt fall blev det att köpa en keyboard, för jag har länge velat lära mig spela. Dock finns det väldigt lite ro till att sitta med det, tyvärr. Men den finns där för mig när tiden kommer. Den säger: Du är på väg någonstans. Du kan bli en sån som kan spela en bit. Och folk kan tänka Vad fint, det skulle jag också vilja kunna. Eller nåt. En annan hobby är att jag plockat upp fotograferandet. Först lånade jag en kamera av en kompis, sen köpte jag en egen. En liten systemkamera. Väldigt smidig att ha med sig. Och skulle det "gå bra" med detta kanske jag köper en värsting till kamera (och optik förstås, det är ju det som är grejen). Gå bra, vad tänker jag då? Ja, inte som senast. Jag är med i ett nätverk som ordnar träffar inom IT. Träffar på företag där folk får föreläsa osv. Senast vi hade en sån skulle Jag naturligtvis Fotografera. Någon dag senare bad föreläsaren mig skicka över bilderna, och han tackade så mycket. Dock när han sedan la upp ett inlägg på Linkedin med flera bilder så var ingen av bilderna mina. Jag som hade hunnit tänka att jag kanske kunde bli nåt inom foto. Men jag tänker mer och mer att mitt skapande är för skört för att blanda in andra människor. Idag började jag ett nytt jobb, på kyrkogården. Kommer eventuellt bli fint. Minimalt med möten, mail och prestationsångest hoppas jag. (nästa gång ska jag berätta om en moderat jag träffade under påskhelgen)

[tryingtounderstandbrainheart]

Risktäjker

Risker. Ris ker. Ris sker.

Jag har ju tagit en del risker. Men jag har också fegat. Gått trygga vägar för att jag inte vågat möta delar av mig själv. Livrädd för att bli ensam då. Och blir man ensam så dör man. Då vill ingen ha mig. Om jag visar helheten. Det var nog så jag växte upp. Sidor var jättebra och andra upplevdes så negativa att jag ens hade Mage att ens...! Det är konstigt hur vissa sidor hyllas och andra inte ens pratas om. Man lär sig ju att det är fel! Oj, dedär måste vara illa. Men när det faktiskt inte ÄR det, då blir man ju lite messed up.

Nånstans så ... har jag nog behövt riskera allt. Riskera att inte få deras kärlek om jag skulle få min egen. För skulle jag lyssnat på människor omkring mig hade jag varit nån normsökande typ tandsköterska som bodde kanske i utkanten av Örebro och hälsade på familj på alla högtider och massa helger. Jag kanske hade fått målat lite och jag skulle ha haft ett par barn. Jag skulle tycka lagom mycket om saker och reagera sådär lagom. DÄR någonstans hade jag kanske fått höga poäng av ok.

Men skillnaden på den jag är och den de ville ha mig som var ju nästan skrattretande. och det bara fortsätter. När lilla systeryster nu lär sig slalom och precis fått ett nytt jobb på HR, så måste man ju såklaaart fira med ett glas rött. Att hon inte har barn är såklart inget man pratar högt om. Det glömmer vi. Att hon också är vegan är ju... Inte heller Egentligen ok men hon har ju flera andra normpunkter klara så då...fååååår det väl....vara... grönsaker är ju viktiga.

Hej!

Vahetere....jag har hittat ett par grejer som heter skikes! Det är liksom som en mix av rullskidor och inlines! Skitcoola. De tänkte jag köpa. Nä jag kan inte åka varken den ena eller den andra än - men jag tänkte lära mig! Sen istället för slalom så tänkte jag ge mig på kitesurfing. Det är inte alls speciellt safe egentligen men mer safe om man kan reglerna. Bra va? Nä jag kan knappt simma, det är nog lugnt. JO! Jag tänkte såhär också. Jag har ju gått en utbildning som i sig självt var sååå fin och ojojoj men nä den använde jag aldrig riktigt. Istället tog jag alla möjliga jobb hit och dit och nu tänkte jag att jag ska prova att driva en ideell förening. Det finns inga som helst belägg för att det kommer fungera eller kommer ge mig nån inkomst menne....Det vill jag göra! Sen skulle jag vilja sätta långa ben på min fåtölj och ha som skrivbordsstol. Jag har inga barn och nu är det väl på nåt sätt tragiskt ok eftersom tiden är förbi men också för att jag absolut inte längre kan. The list goes on and on. Jag är typ halv-vegan numera och innan det ätit sånt som inte varit riktigt helt husmanskost och "krånglat" med maten.

Jag ser inte på skidskytte och vasaloppet, men gärna dokumentärer om mördare eller roliga serier som gärna får vara udda. Jag har högtflygande planer och ger mig gärna på sånt jag inte riktigt kan men tycker verkar kul.

De har ju vant sig. Karin är....Karin.

Jag märker det bara mer och mer hur jag växte upp i familjen Herr och Fru Normal. Så det är inte så konstigt att jag inte får stöd i mina återigen "konstiga" vägar. Och jag bara fortsätter. Nu är det mer och fler "konstiga" val.

Jag hade ju valet att bli bildlärare där exempelvis. GuuuUUUuuud vad bra det hade varit. ÅH. En normaaaaal utbildning och ett normalt jobb i en skola. Halleluja. Då hade jag bara haft 75% kvar att jobba med. Så många normala och enklare val som jag skulle kunnat valt. Men jag har tackat nej till de alla. Istället sitter jag i min konstiga hemmagjorda båt och försöker ta mig framåt.

Jag ifrågasätter ju min sanity sådär ibland. Herregud, VARFÖR ska jag KRÅNGLA så?? KAN jag inte bara...! Nä, jag kan tydligen inte det. Och jag bara känner det att nåt i mig insisterar på att mycket faktiskt är rätt så jäkla rätt. Jag har lyssnat på mitt hjärta och min själ if you will. Jag har lyssnat inåt och bara mer och mer gått mot det som lockat. Ingen aning om skikes är rätt eller min grej men I am sure as hell gonna try. För när nåt i mig petar och drar så har jag insett att det är skitviktigt. SKITAVIKTIGT. För det är DET som är motherbleepin' JAG. Ja, de är livrädda för allt som ens sticker ut 2 millimeter men jag känner att ..jag liksom BOR där.

Jag tror jag föddes som en nybyggare. Jag är byggd för att hitta nya vägar och möjligheter. Och jag hjälper andra att se det i sig själva.

Risk?

Hela jag är en risk. Jag har varit det typ hela mitt liv. Så vad gör en till risk då liksom? Ska jag verkligen börja söka normer nu? Det är som att sätta uppfinnarjocke på ett löpande band liksom. Jag tror inte jag ska va där. Och det är nog det jag börjar inse. Ja visst, jag kanske får deras bekräftelse men jag dör inuti samtidigt.

Jag behöver riskera allt, för att inget är viktigare än att vara sann mot mig själv. Annars är det ju inte jag som lever. Då är det inte JAG som är här, utan at best en blek variant.

Så jag får väl fortsätta gå ovanliga och krokiga vägar och mest hoppas att jag får det att fungera.

[hercla]

#118

Vi har köpt lägenhet! Så idag ska vi leka ny lägenhet, alltså ska jag berätta hur vi i stunden tänker att vi vill inreda den :D

Kommer bli ett långt veckobrev så håll i er, nu kör vi!

Vi börjar i hallen, här vill vi så småningom byta golv. Kommer nog inte göras direkt men sen när det är dags tänker vi att eftersom hallen går som ett L så ska vi dela upp golvet i klinker och trä. Väggarna har vi inte bestämt än, jag var sugen på någon lite mörkare grön.

Direkt till vänster ligger köket. Där är det också plastmatta just nu men det får vara kvar tänker jag. Köket i sig är så fint tycker jag, skulle gissa sent 70-tal? Massiva träluckor och gedigna beslag. Här vill vi nog byta de kakelplattorna som sitter, gärna någon färg om jag får bestämma hahah. Olivgrönt för att hålla det tidsenligt? Eftersom vårt kök nu är vitt och ljusblått vill jag att det här köket ska kännas varmt och mysigt. Finns inte så mycket väggyta så har inte funderat så mycket på väggfärg. Men här inne ska det nästan vara lite stökigt känner jag? Känns som att rummet vill vara det.

Om man fortsätter genom köket kommer man till "det tredje rummet" i trean. Här ska vi ha skrivbord och instrument, kanske en bäddsoffa om det får plats. Här blir väggarna kanske vita, en mening jag verkligen inte trodde att jag skulle skriva, kanske stockholmsvitt? Det här kommer att bli ett samlingsrum av massa olika grejer så tänker att det kan vara bra och neutralt.

Sen när man går vidare härifrån så kommer man in i vardagsrummet. Nu snackar vi. Vi ska ha en stor bokhylla längs hela östra (?) väggen, såna öppna hyllplan tänker jag. Ett matbord framför den (där det står en soffa på bilden) och sen tv-bänk där det idag är ett matsalsbord. Och sen vår soffa där också såklart! Jag vill också göra plats för någon stor tavla eller liknande någonstans. Men intrycket ska vara mjukt och välkomnande, naturmaterial och mjuka textiler.

Sen har vi sovrum och badrum, här behöver vi inte göra någonting alls egentligen, kanske någon mysig tapet i sovrummet? Vet inte riktigt. I dom här rummen ska man ju bara sova och borsta tänderna. Så har inte lagt så mycket tankekraft på det. Vi har en fin persisk matta som vi vill ha i sovrummet iallafall, och så vill jag ha en stor rispapperslampa över sängen.

Nu är jag färdig. Blev nog historiens längsta veckobrev, jag är oerhört tacksam om du kommit så långt att du läser det här. Men en liten låt ska ni få också! Ni kan ju föreställa er att den spelas i lägenheten. "Tezeta - Mulatu Astatke"

Herrå! <3

[hstensgard]

Berikningsdag

Berikning - att ge möjligheter för utlopp av naturliga beteenden. Beroende på djurslag och art kan detta se väldigt olika ut. Ett första steg är att kolla på djurets vilda släktingar. Vilka beteenden utför dem och hur kan jag applicera det på mitt tamdjur? På många av våra djur finns det bra studier man kan gå in och läsa om vilka beteenden man observerat och hur mycket tid djuret lägger på olika beteenden. En då kallad tidsbudget. Bra att veta! Bara för ett beteenden inte görs mycket under en dag, betyder det inte att det är minst värdefullt. Det kan faktiskt vara ett av dem djuret har stort behov att få utföra. Så hur kan vi berika våra hundars liv? Nedan ska ni få följa en dag och hur den kan se ut för att tillfredsställa naturliga behov. Frukost på gräset Att kasta ut maten i gräset är ett enkelt sätt att länga ät-tiden. Man måste leta sig fram till bitarna och kan inte bara sluka dem från skålen. Går att göra i trädgården, olika platser på promenaden eller inomhus.

Leta upp och tugga ben. Eller gräva ner och spara till senare. Göm tugget istället för att bara ge det från handen. Din hund får använda nosen sitt främsta sinnesorgan och det blir mer aktivitet med enkla medel. Göm inomhus under en filt, i en buske eller stoppa ner i en kartong som.du sen gömmer någonstans. Då får din hund dessutom klura på hur den ska få ut benet när den hittar det. Och vill din hund gräva ner benet, låt den. Det är ett fullt naturligt beteende och vill du inte ha grävhål överallt i trädgården. Gör en speciell del där det är okej att gräva. Där kan ni dessutom göra massa roliga lekar sen.

Nospromenad Låt hunden sniffa. Att få lukta och bearbeta dofter är viktigt! Ta en promenad där din hund bestämmer tempot. Där den får lukta så mycket den vill. Man kan säga att det är hundens tid att få kolla av sina sociala medier. Vem har varit här och vad har hänt sen sist.

Jaktlek Rörelse i fullt ös behövs också ibland. Det är bra att få utlopp för jaktbehovet. Kasta boll, springa efter en leksak du rusar iväg med, kaninskinn på lina eller liknande kan stimulera detta. När vi kör boll-lek så kastas en boll iväg. När den kommer tillbaka till mig så kastas nästa. Detta är något jag lärt mina hundar genom träning. Notering! Är alla hundarna med har vi mer än en boll för att minska risken för konflikter om att alla vill ha samma boll. För hundar som går upp i för hög stress vid högenergi lek så finns andra typer av jaktlekar man kan utföra.

Leka med hundvän Att få umgås med andra hundar är en del av livet. Men inte alla utan några utvalda få räcker. Att få kommunicera på sitt språk, vara nära och göra saker ihop. Vad exakt kan variera men välj hundkompis med omsorg. För man behöver inte vara vän med alla. Jag brukar säga att mina hundar ska acceptera att andra hundar finns och kunna vara på samma plats som dem (träning) men de behöver inte umgås och leka med varandra. Dels för det inte finns behov av det (de har utvalda vänner de funkar med och fyller sitt sociala behov med) och det inte är önskvärt. Jag vill inte de ska tro att de ska få hälsa på alla och gå upp i förväntan. Varken på promenaden, vid tävling, utbildningar eller annat. Risken för konflikter och smittor minskar dessutom av att inte hälsa och hänga med alla.

Fysiskt aktivitet - vandra Promenad I tempo, i högt gräs och över stock och sten. Att ta promenader där målet är rörelse och inte bara luktande. Man kan ha speciella signaler för att underlätta för hunden vilken typ av promenad det är tex utrustning sele istället för halsband, kommandon "nu går vi" eller hur man håller kopplet. Vill man variera sig så kan man ta en cykeltur istället. Tänk på att vänja hunden vid cykeln innan bara.

Kvällsmat med kognitivt födosök Aktiveringsspel eller aktiveringsleksaker. Köp eller skapa egna varianter. Låt hunden få använda huvudet för att klura ut hur den ska få ut maten. Behöver man tex lyfta en bricka, dra undan något med tassen eller puta till något med nosen. Det finns massa olika varianter och med variation kan vi låta hunden få jobba med huvudet. För något man gjort 1000 gånger är ju inte lika klurigt att göra längre eller hur.

Vila Återhämtning behövs. Låt hunden få vila ostört och gör gärna en plats där hunden vet att den alltid få vara ifred. Ta inspiration av en lya. Att få krypa in under något gillar många och är din hund tvärt om skapa en bra utkiksyta som är bara dens. Lägg gärna dit något din hund kan bädda med som en filt och vill den ligga nära låt den. Många hundar uppskattar den tryggheten det ger och vill man inte ha hunden i tex sängen. Gör en mysig yta bredvid. Ge även möjlighet till svalka. Med min samojed Gizmo valde vi tex att inte ha golvvärme på i vår ena hall och ha öppet in till toa med klinker på sommaren för att ge han svala utrymmen att vila på. Det uppskattades enormt av honom. Så skapa gärna valmöjligheter för din hund så den kan välja utifrån vad den behöver.

Read the full article

[ellenvonellen]

Porträtt av lätt framåtlutad kvinna

Någonstans står det skrivet i ett slags omdöme av henne att hon är en “lätt framåtlutad kvinna”. Hon har ont i ryggen, hon har alltid haft ont i ryggen. Det stod något mer men både hon och jag har glömt vad. Hon säger att lärarna på Högre allmänna läroverket för flickor på Södermalm tyckte att hon var uppkäftig, och så var hon ju tyska.

Många av hennes berättelser handlar om att vara förbisedd, förminskad – fast det är inte så hon benämner det. Det är min egen tolkning, mitt tvångsmässiga sökande efter mönster. Ett av de signifikanta minnen som överlevde flytten till Sverige, hör ihop med skräcken, eller våndan – ångern – men är på papper blott en konstlös, tidlös bild av ett barn som packar inför en resa. Hon måste välja mellan Gun och Monica. Gun är mindre än Monica, en kan anta att hon är lättare att packa. Det är jobbigt att packa, när man är barn. Det tyckte åtminstone jag. Mina ångestdrömmar handlar ofta om att jag måste packa inför en resa, men packningen blir aldrig klar, eller också kommer jag på att jag har glömt det allra viktigaste när jag väl har lämnat huset och det är för sent att vända tillbaka. Jag missar alltid avgången, hur jag än gör.

Hon kom hit via många medel: ett var i alla fall tåg, ett godståg. De pressade ihop sig i en kolvagn för att färdas från ryska zonen till den amerikanska. Kanske hörde hon det omtalas, eller så talade Mor om det för henne, då Mor inte hade någon annan att tala med; hon visste att från en bro som järnvägen passerade under stod ryssar ibland och sköt på de utresande tågen. Innan de steg ombord visste hon detta, och att det föregående tåget hade blivit beskjutet. Det kan fortfarande få ögonen att tåras på henne, den tanken. Och stunden under bron. Men det var värre för Mor, säger hon, sammanfattningsvis. Jag försöker alltid utvinna fler detaljer ur dessa minnesbilder när vi talar om det. Men de är just det, minnesbilder. Glimtar. De innehåller alltid samma fakta. Jag vet inte om hon glömmer bort att hon sagt allt detta till mig nästan ordagrant, flera gånger ibland, eller om hon måste upprepa sig. Om behovet är så oavvisligt – jag behöver inte ens vara den jag är för att fylla min funktion, jag behöver bara vara där.

Mor och hon bodde i Werdau, alldeles nära stadsparken. Far var inkallad som alla tyska män. Vid något tillfälle tillkom Hjallis, och vid ett senare, Karin. De hade troligtvis flyttat till Werdau från Hannover när kriget började då det var där Opa och Oma bodde. Hannovers förorts- och bostadsområden bombades grundligt av de allierade. En typ av bombning numera betraktad som krigsbrott, men sålunda var kriget. De fick bege sig till Werdau av en eller annan anledning som nog väl hade med kriget att göra, men detta var innan bombningarna av Hannover hade börjat.

En dag körde en amerikansk kommendant sin Jeep rakt in i ett skyltfönster. Mor, som var Röda Korset-sjuksköterska, ropade till kommendanten när detta hände, Don’t touch your eyes! eller något till den effekten. Detta var för att stoppa honom från att gnida sig om ögonen och förblinda sig själv med glassplittret från fönstret och glasögonen som slagits sönder i kraschen. Senare sökte kommendanten upp Mor för att tacka henne, men också för att få reda på hur det kom sig att hon talade engelska vilket inte alls var vanligt bland tyskar. Jag är svenska, förklarade Mor. Hon hade lärt sig engelska i skolan. (Dessutom var hon otroligt språkbegåvad.) Kommendanten frågade om hon hade en svensk flagga. Ja, det hade hon. Häng den då i fönstret för att inte få inackorderingar. Han undrade också om det fanns något han kunde göra för henne. Hjälp mig komma till Sverige med mina barn, sa Mor.

En av dessa starka minnesbilder hon har, av den natur som liksom hemsöker en men utan att det går att säga varför, är av perrongen någonstans i Tyskland, dagen de reste med godståget till den amerikanska zonen. Där stod en liten, liten farbror med en liten, sliten väska och en fågelbur. Det måste ha varit många människor på perrongen, många som ville komma undan Röda armén. Till Werdau kom de den första juli, Mors födelsedag. Amerikanarna fick lov att dra sig tillbaka illa kvickt, och kommendanten som lovat att hjälpa Mor hann aldrig fullfölja sitt löfte. Ett stort överhängande hot, när staden slutligen överlämnats till Röda armén, var att bli våldtagen. Det talades inte om öppet, åtminstone inte med en åttaåring, men hon minns att före detta hembiträden kom och ringde på för att de var livrädda. Flaggan som den amerikanska kommendanten hade tillrått Mor att hänga upp kom en rysk kommendant och sa skulle plockas ned. Vad är det för en flagga? ville han veta. Han hade en tolk med sig. Det är Sveriges flagga, svarade Mor. Han gick fram och tog flaggan ur Mors händer, sedan rev han isär den, alldeles på mitten. Ljudet av trådarna i väven som de brister, det har stannat.

Men åter till perrongen. Det måste ha varit fullt med människor, men i hennes minne står endast den lilla farbrorn där och väntar och väntar. I hennes minne ser han mycket liten och ensam ut – allt han bär med sig är en väska och en fågelbur. Dessa två ting, en för vardera hand, det enda som var hans den dagen. Allt annat hade lämnats. Fanns där en fågel? Kanske var det en kanariefågel. De är små och har en viss munter sorgsenhet om sig som påminner om ett vanvårdat barns. Endast det som går att bära får komma med. En burfågel, men inte en katt. Hjallis och Karin var med – en dam insisterade att hennes egen väska måste få stå på Karins vagn. Hon ställde den där, bakom Karins rygg. Stundom var det som en lek: de förklädde sig till lantfolk och for med häst och vagn från en plats till en annan. En dag reste de genom Dresden efter att det ödelagts. Då brister rösten, som trådarna i en flagga.

Den lilla farbrorn står kvar på perrongen. Det går inte att säga vad det blev av honom. Kanske är det därför synen av honom följer henne till Sverige, följer henne ända till mig, decennier senare, och överlämnas till min fantasi – i fantasin kliver han aldrig på tåget, han står bara där, och väntar och väntar, på en avgång som aldrig bevittnades.

Det fanns ett bad i Werdau där hon gick på simskola. En dag reste de till ett annat bad, hon vet inte alls var, hon var mycket liten. Där var Far – eller reste de tillsammans hemifrån? Detta kanske var i Hannover, om det nu var där de först bodde. Det var en lycklig dag, vad hon minns är att hon badade med Far. Han lyfte upp henne ur vattnet så att hon fick stå på hans axlar. Det händer att en blir modfälld inför tanken på att skräck och sorg, av någon evolutionär anledning, är vad som helst flockas i minnet. Dessa stunder har ett eko som fortsätter i all oändlighet, därför kan ögonen komma att tåras vid själva åtanken. Men stunden då Far lyfte henne att stå på hans axlar är fortfarande oblandad lycka. En sådan känsla vill också dröja kvar.

Far var alltid borta. Far var i Polen. Han tog med ett foto hem från ryska gränsen. En dag tog han med en kattunge hem; det var Minka, hennes alldeles egen katt. Hon längtade alltid efter Far, hon saknar fortfarande sin katt. Minka var trefärgad – röd och vit, och lite svart. Hon var en mycket liten katt, även som vuxen. Hon var en mycket speciell katt. När Mor var ledsen ville Minka trösta henne – hon satt hos Mor och trampade med spända framtassar, som katter gör när de är riktigt kelsjuka. Klorna ute, så att de sticker i skinnet, så att de fastnar i kläderna. Om inte Far hade tagit med sig Minka hem hade hon ätits upp. Av ryska armén eller av tyska? Det vet hon inte. Alla var hungriga. Men inte Far! Det var ju skönt. Minka älskade att bli omkringkörd i en dockvagn. Det låter precis som det trosvissa påstående ett barn skulle göra, men hon håller fast vid att Minka hatade att gå ut, jämrade sig högt över det, och gav sitt bifall endast under dessa särskilda former.

Men åter till badet i Werdau där hon gått på simskola. Det fanns där en trampolin, och när hon och Mor och Hjallis, och kanske Karin också, och kanske Opa och Oma, besökte badet en gång, sa hon till dem att hon hade hoppat från den trampolinen på simskolan. Det hade hon naturligtvis inte. Mor sa förtjust, Åh, då måste vi titta! Det kan hon också känna ännu, suget i magen av det olyckliga gensvaret. Då var hon ju tvungen att hoppa. så hon hoppade. Men hon kommer ihåg hur rädd hon var. Vad hon ångrade att hon ljugit. Hon skrattar åt det nu. Måste väl impa lite, som storasyster, förklarar hon.

Hon ångrade alltid att hon valde Gun över Monica. En liten väska, en väska ett barn kan bära, där en mindre docka får plats, det fick hon ta med sig. Men Minka fick stanna i Werdau med Mors väninna och hennes tvillingar. Lilla Minka, vad hon sörjde henne. Minka har hon alltid talat om med störst saknad. Opa och Oma träffade hon aldrig igen, efter att de rest till Sverige. Opa var väl redan död. Tant Anna, som var Opas syster, var död i alla fall. Far träffade hon långt senare, som vuxen. Han hade en ny familj då, och hon föraktades av hans nya fru men det stod aldrig klart för henne varför.

Den tredje maj 1945, två månader innan resan från Tyskland började, fick en artikel i Landskrona Posten rubriken “Sverige det är himlen”. Artikeln redogjorde för Landskronas mottagande av flyktingar från koncentrationslägren. I skånsk press talades det om de nordiska bröderna i skaran av tusentals flyktingar, dessa stiliga unga män som sjöng nationalsånger med så vackra stämmor - hellre det än judarna i samma skara, och andra mindre välpassliga gestalter. (De svenska myndigheterna hade i hemlighet, ända fram till februari, 1944, särskiljt de judiska flyktingarna från resten för att neka så många av dem som möjligt asyl. Men året därpå var Sverige befolkat av hjältar. Det var ett Gott Land, som släppte in judar såväl som Nazitysklands mönstermedborgare.) Det hann bli vinter innan Mor, Hjallis, Karin och hon var framme i detta himmelrike: linhåriga migranter som äntligen gjort sin hemfärd, tillbaka till den sanna tillhörigheten i Skånes öppna famn. De kom från Danmark med färja över sundet till Örenäs slott där det inrättats en flyktingförläggning. Det var då Mor lärde henne att säga på svenska, när de ringde första gången: Goddag, Morfar. Så förträffligt lät det att Morfar var säker på att hon talade svenska, men allt hon kunde var det Mor hade lärt henne. Guten Tag, Opa.

På färjan från Danmark fick man mat. Hennes första minne av att komma till Sverige är att hon mådde så illa av den maten. Hon drar på munnen när hon berättar det. Det var väl sådant där, som smör och sådant, mat man inte var van vid längre. Dock hade hon varit i Sverige tidigare. Det finns fotografier av när de hälsade på Mormor och Morfar i Backebo på sommarlovet. Men nu till Örenäs slott. Det är inte ett slott med torn och bröstvärn, mer en jättelik herrgård i fransk stil. En sockerkung hade låtit bygga slottet under det förra stora kriget, men sedan dess hade det sålts till fackliga organisationer och drevs av en resebyrå till folksemesterns ära. Allt detta är för henne okänt – hon ser endast framför sig de långa köerna. De blev kvar där i några veckor, kanske längre. Alla skulle saneras innan de fick beträda svensk mark. Kläder skulle brännas. Vid något tillfälle fick de gå och ställa sig i kön; då stod de blandat, vuxna och barn. Hela familjen blev vaccinerad i en tur. Hjallis hade just fyllt sju och Karin var bara en bebis, men hon betraktades inte så. Som när kvinnan på tåget skulle ha sin väska i Karins vagn. Karin kunde sitta på tåggolvet, tyckte kvinnan. Sjukt, säger hon. Krig måste göra något med folk, som gör dem så. Själv hade hon nyss fyllt nio år i november, och de anlände i Sverige samma år. Hon måste ha fyllt under färden, men det var nog ingen som gjorde något av det, hon minns inte att det var något med det. Mor var ju så nere. 

Det skulle tas prover på allting, man fick sprutor mot en massa saker, på Örenäs slott. Hon är spruträdd. Inte rädd för att det ska göra ont egentligen, utan för att hela saken är obehaglig. Jag tror att det sitter i sedan dess, säger hon. Därtill skulle man bli luskammad. Förnedrande, emedan det betydde att man var smutsig eller illa omskött. Annars kunde man väl inte få löss! Hon funderar lite, tänker högt: Fastän jag gick i skola…? Det måste ha varit väldigt tabubelagt, menar hon, eftersom hon kommer ihåg det. Det var inte mycket mer än så – köerna, sprutorna. Folk talade andra språk men hon kan inte säga vilka eller att hon hörde någon tyska. Man hölls väl med Mor. Och andra barn, lekkamrater, jämnåriga? Hon kan inte se något annat barn framför sig, fast hon vet att det fanns, eftersom förläggningen var fullpackad med folk. Så fick hon ju vara stor jämt och det fick hon ju vara hela tiden egentligen för hon var ju äldst och Mor behövde ju någon att prata med… Mer var det väl inte. De långa köerna, sprutorna, luskamningen, och hur de drev med folk. Särskilt med en kvinna som satt och läste telefonkatalogen uppifrån och ned, medan de andra bara skrattade. När de satt i något stort rum, någon sal, och inte hade något för sig. Hon verkade vara finska. Hon var vuxen. Hur kunde de göra så? Till och med hon som var bara barnet förstod ju att det var fel.

Så en dag var man frisläppt, och resan var gjord, och kriget fortsatte att vara slut, och Far fortsatte att vara borta, och man var på tåget igen, och tåget makade sig fram till Stockholm som låg fridfull och orörd från bomber och beskjutningar. Hon borde minnas när de äntligen kom hem till Mormor och Morfar, hon borde komma ihåg det med en lättnadens och sällhetens suck. Men det är bedrägeriet – biten med telefonen – som hon minns istället. Han blev besviken, Morfar, när det visade sig att hon fortfarande inte kunde svenska. Det blev alla. Därefter fick tyska inte talas mer.

[evigtlivihimlen]

En gång frälst - Alltid frälst?

"EN GÅNG FRÄLST ALLTID FRÄLST"?!

Jesus sade "Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand"…Detta Bibelställe är främsta argumentet för dem som tror på nämnda doktrin. Men i sammanhanget framgår ett indirekt villkor, nämligen fåren som lyssnar till Jesu röst, som Herren känner och att dessa troende följer Jesus. I Matt.7:21 säger Jesus också "Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja". Och i vers 23: "Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni laglösa"…

Alltså, troende som inte bara kallar Jesus för Herre utan också följer Honom i lydnad kan "ingen rycka bort från Herrens hand". Och dessutom, är det fråga om troende som Jesus "känner", har Andens gemenskap med. Vilket bekräftas även med liknelsen om de Tio jungfruna i Matt.25:1-12, där endast 5 jungfrur med olja (Andens gemenskap) i sina lampor kunde komma in i Himlen, de övriga sade Jesus till "Jag känner er inte", detta trots att de kallade Jesus för Herre…

"Skrift förklarar Skrift" är ett berömt uttryck för att kunna förstå Guds Ord, Bibeln korrekt. Vi kan inte bara rycka lös enstaka Bibelord ut ur sitt sammanhang, varken vad gäller texten direkt före och efter Bibelorden eller i det temamässiga sammanhanget, dvs vad lär Bibeln i sin helhet om ett ämne…

Viktigt är att förstå också, "Ingen utifrån kan komma och rycka bort oss från Jesus och Frälsningen; Men vi själva kan lämna Honom, genom medveten synd som man vägrar ihärdigt att bekänna och lämna, genom ljumhet, världslighet och villolära som man resolut vill behålla istället för den andliga gemenskapen med Jesus… Herren varnar oss i sin kärlek och nåd, genom Guds Ordet och den Helige Ande och söker ihärdigt och länge att dra de vilsna tillbaka in i sin kärleksfulla famn. Men, någonstans på avfällighetens väg kan det bli stop, vilket Ordet tydligt visar och varnar för, vilket t ex Hebr.2:1-3 talar om: "Därför måste vi så mycket mer ta vara på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. För om redan det ord som gavs genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, hur ska då vi komma undan om vi inte bryr oss om en sådan frälsning?"…

Tror självfallet att omvändelse är möjligt för någon som kommit på villovägar, även under en lång period; De flesta av dessa vilsna har inte begått varken någon "dödssynd" som hädelse av Helige Ande eller uppfyller andra kriterier för oåterkalleligt avfall. Men Gudsordet varnar omfattande, som vi kan läsa längre fram här, om att inte förhärda sig så till den grad att det blir kört. Jag tror att en person som avfallit permanent inte upplever någon syndanöd eller vilja till omvändelse ty samvetet är dött och livet i värld och synd betyder allt, där finns ingen längtan tillbaka till Jesus. Berättelsen om "den förlorade sonen" som vände tillbaka till Fadershuset är ett vittnesbörd om någon som längtade tillbaka…Sedan, vad gäller Bibelcitat, så är det ju inte jag som skrivit det, den ansvarige att anmärka till är Gud, kom ihåg detta när du läser Bibelcitaten☝️🤗

Här nu Bibelställen om att man faktiskt kan förlora sin frälsning. Guds Ord varnar innerligt och omfattande. Det är 33 Bibelställen från Nya Testamentet. Jag skriver ut endast några, resten kan du läsa själv från din Bibel:

Hebr.6:4-8: "De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.

Lukas 12:45-46: "Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre dröjer med att komma, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka och berusa sig, då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och en stund när han inte anar det, och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans plats bland de trolösa".

Hebr 10:26-29, 35-39: "För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande?"… …"Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. För: Ännu en kort liten tid, så kommer han som ska komma, och han ska inte dröja. Min rättfärdige ska leva av tro. Men drar han sig undan, har min själ ingen glädje i honom. Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar".

2 Petr.2:20-22: "Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början. Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem. Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: Hunden vänder om till sin spya, och tvättat svin vältrar sig i smutsen".

1 Kor. 8:9-11: "Men se till att den frihet ni fått inte blir till fall för de svaga. För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren? Genom din kunskap går då den svage förlorad, din broder som Kristus har dött för".

Gal 1:6: "Jag är förvånad att ni så fort överger Honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium".

Upp.3:5, 15-16: "Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar"…."Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm! Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun".

Upp.22:18-19: "För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok. Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok."

Joh.15:6: "Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp".

Här nu resterande Bibelställen, för vidare studium i ämnet: 2 Pet 2:1-3 Jakob 4:4 Apg 8:12-13+20-22 1 Tim 1:18-20 Jak.5:19-20 2 Tim 2:17-18 1 Tim 5:11-15 Gal.5:4, 16-21 Gal.6:7-8 Hebr.3:12-18 Hebr.4:6-11 1 Tim. 6:10 Matt 7:21 1 Kor. 8:10-12 Matt.18:15-17 Rom.8:12-14 2 Joh.1:8-11 Mark.9:43-50 1 Tim.4:1-2 Upp.2:5

P.S! Den evangelikala kristenheten är delad i olika uppfattningar angående om "Kristna kan förlora sin frälsning". För mig är det tryggast att förlita sig på vad Bibeln faktiskt säger och lär, och att lyssna till predikanter som har samma inställning. Vissa förkunnare har bevisat sig "teologiskt trovärdiga" i decennier, så därför här nu en länk till Dr. Michael Brown (från "Pensacolaväckelsen"). Ett litet smakprov från artikeln först: "Find me one verse anywhere in the Bible—just one—that gives assurance of eternal life and blessing to an unrepentant rebel who is living in willful, persistent sin, denying the Lord in an ongoing, hardened way, and I will invite you to join me on national radio or TV and tell the whole world that I was wrong. Just one verse! Without a doubt, you’ll find many verses promising mercy and forgiveness to those who turn back (thank God!) and you’ll find many verses assuring us of God’s keeping power, but note clearly that the promises are given to Jesus’s sheep—to those who know His voice and follow Him (John 10:27)"…

Här länken: https://www.charismanews.com/opinion/in-the-line-of-fire/63467-is-it-possible-to-lose-your-salvation

YTTERLIGARE: Frank Mangs profetiska budskap passar väl just till detta inlägg: https://flammor.com/frank-mangs-profetiska-budskap-holger-nilsson-p266.html

[photofabulicious]

✈️Har varit väldigt nära på att beställa en resa i helgen, men det får bli något nästa vecka… Vet inte vart men någonstans blir det. Förresten fick jag höra att Robert Pattinson flög på samma plan som mig hem från JFK. Själv såg jag honom inte, men hade gärna gjort det. Han är en av mina absoluta favoritskådisar tillsammans med Edward Norton. . 🗓️Ska hämta utrustning för sömnutredning idag. Ska bli skönt att få det här gjort. Tog bara en halv livstid. Haha. På fredag ska jag äta middag med brorsan. Ska bli kul. Det var väldigt länge sedan vi sågs sist. På söndag är det middag med gänget. Har ju inte sett någon där heller på typ en månad. . 🛋️Har legat i soffan sedan jag kom hem från Mexiko. Well, har lämnat soffan för über eats och toan. Mest beror det på min infekterade tå. Nu är den snart helt bra dock. Har klämt ut var ur tån i fyra dagar typ🤢. . 😰Att läsa jobbannonser stressar mig enormt mycket och får mig att känna mig helt värdelös… Det känns som om jag inte kan någonting alls. Att jag inte har tillräckligt erfarenhet och att jag saknar talang. Vet inte varför riktigt men bra självförtroende har aldrig varit min starka sida… . 📺Att se Emily in Paris stressar mig också. Hon är så grymt smart i serien när det kommer till marknadsföring. PS. Alfie har en persikofärgad kostym i sista avsnittet som jag hade dött för! Så jävla snygg! . 👖Ser jättemycket kläder som jag vill ha. Men ingenting passar mig och min oproportionerliga kropp - för korta muskliga ben, för långa rygg, breda rumpa, platta stora huvud, tjocka mage och manboobs. Kan aldrig ha byxor med hög midja eller för tighta kläder. Fast det är nog lika bra. Har spenderat alldeles för mycket pengar på kläder de senaste åren ändå. . 📸Det här blir nog sista bilderna från Mexiko… Verkligen ett drömresemål! Så glad att jag fick kryssa för det på min bucketlista!😍🙏 ….. #islaholbox #mexico #visitmexico #beachlover #travelbug #travelblog #letsgosomewhere #exploremore #globetrotter #instagay #digitalnomad #thesecret #lawofattraction #travelgram #travelphotography #beaches #paradise #dreamer #livelovelaugh #dreambig #lifeisbeautiful #lifeisgood #explorer #adventuretime #travelislife #travelalone #peaceful (på/i Isla Holbox) https://www.instagram.com/p/CnTmzsKsnOb/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[tryingtounderstandbrainheart]

Vägen eller diket?

Imorse så fick jag en sån där känsla att det jag ville inte skulle bli sant. Trots att jag faktiskt inte vet, var det som att någonstans skulle jag känna den känslan. Plötsligt kändes massa saker fel och en slags frustration, nästan panik bubblade upp i mig. Fuck everyone! När det känns som att något man vill åstadkomma eller uppleva tas ifrån en, kan det bubbla ut på massa andra saker och färga hela ens värld. Plötsligt så funkar ingenting, allt för att man _siktat i diket_.

Istället kan man lägga Fokus på, var vill jag? Vad Vill jag uppnå? Det sker ett skift i en då. Plötsligt brann det inte alls lika mycket i knutarna och en värme och kärlek till livet spred sig. All energi som förut slösats i enorma mängder till diket kunde läggas på annat.

Jag tror egentligen att många faller på det. Man komplicerar och skapar ångest som bara äter ens energi och livskraft. För vad? Så att man verkligen ska veta vad man _Inte_ vill? När man hamnar där är det som att negativ energi eller mörker fastnar i en och det gör att inget faktiskt ser ut som det Faktiskt är längre. Eller snarare så färgas hela ens himla värld av det mörkret man bär på.

Så what to do? Försök att vända blicken till det du Vill ska hända. Det som skänker glädje och värme. Så fort en pruttig känsla börjar bubbla upp, så prova släppa den. Såklart behöver man ju få lov att känna men om det börjar bli lite väl mycket tror jag att det är dags för fokus på vägen - dit man Vill. Jag gjorde det idag och oh man, jag såg världen helt annorlunda. Som att innan var jag frustrerad och ..!

Det är jäkligt coolt att man kan ha sån inverkan på sitt liv ändå. Jag såg hur blessed jag var och det fick mig att lägga energi på att ytterligare förbättra istället. Liksom livet Kan ju dramatiseras och ojojoj vad händer nu, men den energin kan också hittas på andra ställen genom att man utmanar sig tänker jag. Jag vet inte...livet känns liksom för bra egentligen för att fastna i fucking diket. Ååååh vojjne vojjne....!

Vi kollade på masters of air igår liksom. De riskerade livet var och varannan dag för att världen var hotad. De såg sina vänner sprängas och dö. De blev hotade, förföljda, dödade och ... sätter man det i kontrast så fattar man hur jäkla bra man ändå har det. Det är ju Helt bonkers! Kanske är det så att ibland så saknar man den spänningen? När allt blir väldigt lugnt så tror jag att det blir tråkigt? Jag har ju börjat kolla på en hel del true crimegrejer och det gjorde att även om jag var sjuk så fick jag uppleva starka känslor.

Men ja jag tror att man lägger energi på "fel" saker ibland. Det finns ju egentligen sååå galet mycket fantastiskt att uppleva och göra, ska man verkligen lägga massa tid på ojjande? Det är ju så dumt. Det är väl bättre att lägga den på att fokusera på det man vill. Plus att när man lägger fokus på vägen så märker man rätt snabbt om man vill eller inte. Man kan bli så blind av att "moahahaa du får inte" att man fastnar och kanske inte ens märker...men...Vill jag ens??

Fokus är himla coolt. Plötsligt så märker jag att oh no jag var bara uttråkad. .! Fördelen är väl att då kan man åtgärda det med lite mer givande och positiva saker istället :)

[10xdigitals]

Liten guide till magasinering i Stockholm

Det är lätt att samla på sig en massa saker i form av möbler, tavlor, böcker och kläder. Det bästa vore kanske om vi varje gång ska köpa något nytt även skänker eller säljer något vi har. Men riktigt så fungerar det ju inte. Vi fyller lätt våra vindsförråd och källarförråd med prylar. Bor du exempelvis i Stockholm så finns det kanske inte särskilt mycket förrådsutrymme.

Allt du samlar på dig tar plats och det kan därför vara en god idé att använda sig av magasinering i Stockholm. Du hyr alltså ett utrymme externt där du kan ha dina prylar under tiden ー perfekt om du inte använder vissa plagg, prylar eller möbler, men inte vill göra dig av med dem. 

Andra anledningar till att magasinering i Stockholm kan behövas är om du exempelvis ska flytta, resa bort eller hyra ut din lägenhet i andra hand.

Vilken flyttfirma ska jag anlita för magasinering i Stockholm

Så vilken flyttfirma för magasinering i Stockholm ska du välja då? Det finns såklart många olika alternativ, speciellt i Stockholm. Vi har några punkter som kan vara bra att tänka på:

Uppvärmda rum - säkerställ att magasinet är uppvärmt och isolerat för att undvika att dina saker blir förstörda eller fuktskadade. Det är speciellt viktigt om du exempelvis ska magasinera ett piano som annars kan bli skadat.

Säkerhet - kolla upp hur magasinet skyddas mot inbrott. Vissa lokaler är videoövervakade och larmade eller har till och med vakter som patrullerar i området som en extra säkerhetsåtgärd. Undersök även hur lokalerna skyddas mot brand och vattenläckor.

Pris - försäkra dig om en prisvärd magasinering genom att välja ett lagom stort förråd för dina behov, gärna en bit utanför centrum. Faktorer som styr priset är oftast storlek på utrymmet, hur säkerheten är och vart någonstans lokalen befinner sig. Oftast blir det billigare ju längre från centrum du kommer.

Alla lokaler har ju sina egna villkor för magasinering i Stockholm. Om det är något speciellt du funderar över eller vill ha magasinerat är det kanske ändå bäst att höra av sig till firman direkt. En flyttfirma för magasinering i Stockholm kan ofta även hjälpa dig med packning och transport.

Vad kostar det?

Det finns många firmor som sysslar med magasinering i Stockholm, läs på om vilka som kan passa dig och dina behov bäst. Det brukar inte heller finnas någon gräns för hur mycket som kan magasineras. Vissa vill bara förvara en flyttlåda och vissa vill flytta in ett helt bohag. På vissa firmor betalar du för hela utrymmet och på andra ställen betalar du bara för den plats som används. Så om du inte har så mycket prylar så behöver det inte bli en så stor kostnad för dig. En flyttfirma för magasinering i Stockholm brukar också erbjuda att du får se lagerlokalen innan du har bestämt dig.