#rösträtt

[hanginglikeafruit]

"542 personer" Mello-Tumblr fick exklusiv rösträtt

[super-antelope]

Ta bort rösträtt för kvinnor och 9-åringar

[there-are-4-lights]

Idag får vi inte glömma att fira våra segrar, systrar! För herregud vilken framgångsrik historia feminismen har varit de senaste sisådär 150 åren! Vi har erövrat så mycket: rösträtt, myndighet även som gift kvinna, rätt till högre utbildning, rätt till skilsmässa, rätt att vara vårdnadshavare för våra barn. Och fler generationer kvinnor fortsatte: rätt till abort, rätt till förskola.

Så är det färdigt nu? Har kvinnorörelsen varit så framgångsrik att den inte längre behövs, i alla fall inte i vårt land? Det verkar som om vissa resonerar så. I alla fall är två av de saker som det alltid har varit självklart att feminism handlar om inte längre självklara.

För det första: varför existerar överhuvudtaget feminismen? Svaret har tidigare varit: för att förbättra för gruppen kvinnor och motverka kvinnors samhälleliga underordning under män. Men det svaret är inte längre självklart. Det har blivit svårare att hävda att feminism är en teoribildning och en rörelse som fokuserar på just kvinnor, utan den ses allt oftare som en större rättviserörelse för alla underordnade grupper och inte primärt för gruppen kvinnor.

Så här skrev till exempel Elsa Kugelberg i Dagens nyheter i en runa över bell hooks: ”Feminism är ’motstånd mot förtryck’, där förtryck förstås som ’frånvaro av valmöjligheter’. De som säger sig se och kämpa mot förtryck måste börja med förtrycket där det är som starkast. En feminism värd namnet behöver koncentrera sig på samhällets mest utsatta: flyktingar, sexarbetare, hemlösa, transpersoner, funktionsnedsatta. Vad säger de? Vad skulle göra deras liv bättre, friare?”

För det andra: vi är inte längre överens om vad kön överhuvudtaget är, och därmed inte heller vad en kvinna är. Och kön har ju trots allt varit det som feminismen har byggt på eftersom patriarkatet bygger på det.

Fram till för bara något decennium sedan var vi tämligen överens om att kön är ett biologiskt faktum, man föds till flicka eller pojke. Och med det kommer en rad olika förväntningar på denna nya individ – förväntningar som vi kallar genus. Det får resultatet att flickiga pojkar och pojkaktiga flickor bestraffas. Men det får också konkreta resultat i lägre löner för kvinnor, sämre vård för den som specifikt handlar om kvinnor, såsom förlossningsvården, färre forskningsresurser till kvinnosjukdomar etcetera.

Men i och med den nya syn på kön som har växt fram inom transrättsrörelsen, och som nu till exempel RFSL står för, kan vi inte längre självklart utgå från denna syn på kön och genus. Enligt den nya teorin om kön har alla en inre könsidentitet som inte behöver sammanfalla med det biologiska kön som man har blivit, som de uttrycker det, ”tilldelad”. Vilket kön du tillhör bestämmer du själv; det beror på din egen känsla och visshet – din könsidentitet.

De här två uppfattningarna – att feminism bör vara en mer allmän kamp mot diskriminering och förtryck av alla grupper, oavsett grunden för denna diskriminering eller detta förtryck (det kan vara kön, hudfärg, kroppsfunktion, klass, sexualitet) samt uppfattningen att kön är en fråga som den enskilda individen själv bör få bestämma – gör att feminismen är förvirrad för tillfället.

Vilken är vår motståndare? Är det patriarkatet och sexismen, är det kapitalismen, rasismen, normen om heterosexualitet eller en viss uppfattning om vad kön är?

Och vilken är vår kamp? Är det en kamp för att befria oss från könsroller, en kamp mot mäns våld mot kvinnor, en kamp för lika lön för lika arbete? Eller är det en kamp mot alla former av underordning och mot en syn på kön som en fråga om biologi istället för den enskilda individens känsla? De här frågorna bör var och en av oss tänka igenom och ta ställning till.

För övrigt har jag varit i kontakt med vården på grund av en fraktur i foten. Räkningen kom igår: 300 kronor. Å, vad mycket vi får för skattepengarna!

[andiatas]

H.M. The King's Christmas Speech 2023

Kungl. Slottet, Stockholm

Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!

Just nu sänker sig julefriden i många hem och på andra platser runt om i vårt land. Det ger oss tid till eftertanke och reflektion kring året som gått. Så är det också här på Kungliga slottet. Jag minns när jag, för många år sedan, var i Sydafrika i ett scout­sammanhang. Vi besökte ett av de mest utsatta områdena, utanför Kapstaden. Många av de som bodde där, levde under mycket knappa förhållanden. Plötsligt kom en pojke fram till mig. Han var 10, 11 år och klädd i en scoutskjorta. Pojken kände till att även jag är scout. Han var väldigt stolt över sin fina skjorta och ville berätta om vad den betydde för honom. Han sa: ”När jag bär den, känner jag mig trygg och fredad. Inte ens de tuffaste grabbarna vågar gå på mig.” Scout-skjortan gav respekt. Den symboliserade sunda värden.

Jag tänker ofta på den episoden och vad goda symboler kan göra för oss människor.

Det har på många sätt varit ett mörkt år. I Bryssel har svenskar, på väg till en fotbollsmatch, stolta iförda våra svenska färger, bragts om livet. Ett fruktansvärt dåd.

Här hemma i Sverige har flera drabbats av det hänsynslösa gängvåldet. Många känner en oro över samhällsutvecklingen.

Samtidigt arbetar polis och rättsvårdande myndigheter oförtrutet med att skapa ett tryggare Sverige för oss alla. De har vårt fulla stöd i denna strävan.

Terrorattacken mot civila i Israel och det efterföljande kriget i Gaza innebär ett stort mänskligt lidande. Det skapar oroligheter och osämja i hela världen. En fredlig utveckling känns avlägsen – men hoppet måste leva.

I Ukraina fortsätter folkets kamp för att försvara sitt land mot den ryska invasionen. Under året träffade jag president Zelenskyj när han var på besök i Sverige. Vi pratade om den fortsatt svåra situationen i landet. Presidenten, liksom den blågula ukrainska flaggan, har för många runt om i världen blivit en symbol för ett helt folks frihetskamp.

Blått och gult är också färgerna i vår flagga. Den svenska flaggan symboliserar våra värderingar, våra friheter, men också våra skyldigheter och vårt ansvar gentemot andra. Vi har full rätt att tycka olika. Vi värnar åsiktsfriheten, men den stora friheten bygger på respekt och tolerans.

Vårt land vilar också på rättsstatens grund. ”Land skall med lag byggas”. Det var kung Karl XV:s valspråk från 1859. Det är ursprungligen ett uttryck från medeltiden. Strofen har även en fortsättning som sällan uppmärksammas: ”Land skall med lag byggas – och icke med våldsverk”.

En del av våra lagar kan idag uppfattas som självklara, men de är resultatet av landets utveckling, som ofta föregåtts av långa och ibland svåra överväganden. Vi har yttrandefrihet, religionsfrihet, allmän och lika rösträtt. Till detta kommer också andra lagar om barns rättigheter, förbud mot diskriminering och skydd för miljön.

Under året har Sverige kommit allt närmare ett medlemskap i Nato. Det är den största försvars- och säkerhetspolitiska förändringen i vårt land sedan Sverige blev militärt alliansfritt för över 200 år sedan. Och den görs i bred politisk enighet.

Min farfars bror Prins Wilhelm skrev år 1941, mitt under brinnande världskrig, en essä som heter ”Fritt land”. Den står sig väl än idag. Han skrev följande:

”Vad vi vill värna om är ingenting annat än det egna. Mot ingen hyser vi agg lika litet som det skulle falla oss in att hota någon. Vi är ett fredsälskande folk som inte önskar göra en mygga för när, men vi hävdar samtidigt vår bestämda vilja att få leva i fred och oberoende på det sätt som passar oss bäst.”

Den svenska flaggan symboliserar också naturen som vi älskar att njuta av. Vår rena luft. De vidsträckta landskapen och fjällen och sjöarna.

Naturen gör vårt land rikt. Vi har förädlat skogen, malmen, vattenkraften och jorden. Med den nya gröna tekniken fortsätter Sverige att skörda framgångar i samklang med naturen.

I den senaste klimatförhandlingen enades världens länder för första gången om att ställa om från fossila bränslen. Det ger hopp och framtidstro.

Under året har Drottningen och jag återigen rest runt i Sverige. Vi har uppmärksammat mina 50 år på tronen. Vi har också firat att det är 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung och Sverige blev ett självständigt land. På resorna har vi besökt många av länsmuseerna och sett fina exempel från vår historia. Sveriges länsmuseer har nära fyra miljoner besök varje år. Här finns historiska guldkorn bevarade som utgör en del av vårt kulturarv och våra traditioner.

Men vår historia är också människorna. Det som görs varje dag av var och en och det vi gör tillsammans.

Var än du är i Sverige eller utomlands, så hoppas jag att du får en fin jul med lugn och ro. Kanske ge lite extra tid för att ta hand om en gammal vän eller en äldre släkting. Att skänka en extra tanke till dem som behöver det mest. Jag önskar dig vila och styrka som ger dig glädje och hopp.

Nu går 2023 mot sitt slut och vi ser fram emot ett nytt år. Tillsammans med min familj vill jag önska dig en riktigt god jul och ett gott nytt år 2024!

[evigtlivihimlen]

Ledarskap!

TRADITIONELLT FRIKYRKLIGT LEDARSKAP kontra det TROS- KARISMATISKA APOSTOLISKA LEDARSKAPET!

Här en kort presentation, och kanske en "het potatis" som vi behöver tugga igenom och ta till vara det bästa och mest Bibliskt korrekta. Ni kan kommentera era åsikter och erfarenheter, men i respektfull ton till gagn för Guds rike och allas bästa. Men, först en liten sammanfattande titt på hur kyrkorna i grova drag ser ut vad gäller ledarskap:

Det finns tre större ledarskaps strukturer i världens kyrkor; Det Episkopala styret, som är biskopstyre med en tydlig hierarki. Det Presbyterianska styret, som är äldstestyre och innebär ett representerat ledarskap. Det Kongregationalistiska styret, som är fokus på församlingen som helhet med lika rösträtt för alla medlemmar. Ja, som ni märker så fattas i uppräkningen, det Apostoliska ledarskapet men det ingår på ett informellt sätt i det Episkopala ledarskapet eftersom det är fråga om en hierarki. Det typiskt Traditionellt Frikyrkliga ledarskapet i Sverige har varit och är, tycker jag, en blandning av Presbyterianska och Kongregationalistiska (krångligt ord, tungan vrider sig…). Personligen har jag både negativa och positiva erfarenhet och uppfattningar av dessa olika ledarskapsstuk, så placera inte in mig nu i ”ett fack” utan vidare…Bara läs, och bilda din egen uppfattning…

Jag redogör här ”kort” för de två ledarskaps-sätten i rubriken, och lämnar sedan en väldigt bra länk om ledarskap från "Ljus i Öster", deras hemsida och missionsorganisation verkar ha en sunt Biblisk och andlig inställning.

APOSTOLISKT LEDARSKAP (jag har här nu hämtat mycket av följande info från "Wikipedia"): Förekommer både inom vissa nyare kristna rörelser och äldre kyrkor som har en hierarkisk uppbyggnad. Många tros-karismatiska rörelser har en ledarskapsfilosofi som bygger på att dess ledare liksom Bibelns apostlar har kommit att stå närmare Gud i en apostolisk relation, genom en personlig kallelse. Dessa församlingar kännetecknas av starka informella hierarkiska strukturer. Ett exempel på en rörelse där man tillämpar och sprider denna ledarskapsfilosofi är särskilt trosrörelsen.

Flera äldre kristna kyrkor, som Katolska kyrkan menar att deras ledare ärvt positionen efter apostlarna istället genom så kallad apostolisk succession, dvs man hävdar en obruten vigningskedja/arvsföljd mellan Jesu apostlar och deras efterföljare, påvarna och biskoparna, och då särskilt mellan aposteln Petrus och Påven. De hierarkiska strukturerna är här formaliserade, liksom officiellt vedertaget med ritualer och bestämmelser (svårt förklara, men ungefär så…). Teokrati är honnörsord, där Guds välde och styrande utförs av ”ställföreträdare”, av människor med makt tilldelad av Gud själv, för att styra och verka över samhällen och människor.

Övriga svenska frikyrkor i allmänhet och Pingströrelsen i synnerhet, anser att båda dessa former av ledarskap är ickedemokratiska och oförenliga med Jesu lära om att den högste ska vara de andras tjänare, inte deras herre. 1 Petr.5:3: "Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden", 2 Kor.1:24: "Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje"…Här har man medvetet valt att undvika både formella och informella hierarkier, resultatet är en antihierarkisk struktur där endast Gud är överordnad den enskilda människan. Den första kristna trosbekännelsen som bland annat återges av Paulus i Romarbrevet kap 10 och vers 9: "Jesus är Herre" är ett uttryck för detta synsätt…Så här långt var mycket av "Apostoliskt ledarskap- beskrivningen" från Wikipedia.

Men, i Apostoliskt ledarskap för att ta detta i tros-karismatiskt sammanhang, så ingår läran om att Guds vilja och kraft eller med andra ord "smörjelsen" flödar uppifrån och ner i en hierarki via t ex huvudledaren/pastorn - medpastorer, äldste eller tjänstegåvor till bönegruppsledare och andra ansvariga för olika verksamheter för att slutligen landa hos de "vanliga medlemmarna". Och det handlar om att underordna sig ledarskap i dess olika nivåer. Johannes Amritzer uttrycker detta koncentrerat: "Alla behöver underordna sig. Alla behöver göra räkenskap inför någon de kan kalla pappa. Smörjelsen rinner uppifrån och ner. (Läs Ps 133:2) Smörjelsen finns och bor i underordnandet precis som beskyddet, favören och nåden. Jag tror på apostoliskt ledarskap mer än någonsin!" ( källa: http://johannesamritzer.blogspot.com/2013/04/apostolisk-auktoritet-och-beskydd.html?m=1 )

TRADITIONELLT FRIKYRKLIGT LEDARSKAP: Nu citerar jag friskt från en högskole-avhandling av Annica Björk (källa: googla på "Ledarskap i svenska pingstförsamlingar, Annica Björk"): "Ett kännetecken på den fria bibliska församlingen skulle vara att de karismatiska gåvorna och tjänsterna fick utgöra en grundval. De andliga tjänsterna skulle enligt Ef 4:11 vara apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Men detta betraktades inte som några titlar som man benämnde sig själv med. Församlingen eller dess ledning ansågs inte kunna utse innehavare till en andlig tjänst, utan det är något som Gud tillsätter. Dessa tjänster sågs inte bara i den lokala församlingens perspektiv. Lewi Pethrus ansåg att de var ämnade för den universella församlingen och skulle först och främst medverka till att de troende ”förenas och växer upp till Kristus allt mer och mer - men också på så sätt, att de förenar de kristna med varandra”. Tjänsteutövarna skulle resa omkring och besöka församlingarna så att alla fick nytta av dessa tjänster. I svensk Pingströrelse förverkligades dessa tankar genom att predikanter på heltid eller vid sidan av en lokal församlingstjänst reste runt i församlingar och medverkade i väckelsekampanjer, bibelstudieveckor etc.

Församlingen ska ledas av äldste i ett kollektivt ledarskap. Dessa ska också utgöra församlingens juridiska styrelse. Församlingsmötet är det beslutande organet. Äldstes uppgift är att vårda och leda församlingen genom att vara föregångare och föredömen. Förslag på nya äldste läggs fram för församlingen av den befintliga äldstekåren som sökt Guds ledning i bön. Vid utväljande av äldste läggs stor vikt vid personens karaktär men denne ska även vara bärare av karismatiska gåvor. Tillsättandet är en bekräftelse på den kallelse och de gåvor som redan gett sig till känna både för personen och församlingen. Församlingens pastor är också dess föreståndare och ordförande. Han förväntas ha initiativet i församlingen men ska utöva sitt ledarskap tillsammans med övriga äldste. Pastorn har det huvudsakliga ansvaret för förkunnelsen och undervisningen i församlingen. Ledarstilarna har varierat bland pastorerna. Det kan bero på hur man praktiserat relationen mellan teokrati och demokrati"…Så långt från Annica Björks avhandling.

Förtydligande: Många församlingar är juridiskt sett föreningar, och Styrelsen består ofta av samma personer som är "äldste", men inte alltid. Äldste brukar också verka i någon av de andliga "Tjänstegåvorna", men detta var mer vanligt förr, idag mer sällan. Pastorn/Föreståndaren är ofta Ordförande i styrelsen men inte alla gånger, denne Ordförande kan besitta mer eller mindre "makt" rent informellt beroende på pondus och personlighet. Detta nu beskrivna finns främst hos de Traditionella Frikyrkorna… De Tros-karismatiska församlingarna styrs juridiskt ofta via Stiftelser, vilket möjliggör en mer koncentrerad makt utan insyn eller medlemsinflytande.

Slutord: Jag själv har 25 års erfarenhet av olika sorters ledarskap i olika församlingar, har själv också varit ledare i olika nivåer. Jag har lärt känna många i både andligt ledarskap och vanliga församlingsmedlemmar som lättat sitt hjärta i detta spörsmål.

Nackdelen med det Traditionellt frikyrkliga har varit en av styrelsen bakbunden pastor som haft Guds tilltal och visioner för vad församlingen ska göra, men som blivit hindrad, också styrd till kompromissande och "ljum" förkunnelse. En pastor som inte stöter sig med någon, allraminst "världen" därutanför. Styrelsen har haft all makt, men som ändå i sig varit styrd av de "åsiktsvindar" som majoriteten av eller de mest tongivande medlemmarna haft, och i "avfälliga, icke-väckelsetider", så…

Nackdelen med Apostoliskt ledarskap är att den enskilde medlemmen måste förlita sig på att de andliga ledarna och i synnerhet huvudpastorn verkligen hör Guds vilja och direkta ledning för församling som för varje medlem. Det är många som upplevt sig bli mänskligt styrda och kontrollerade, många har blivit "utbrända" då de saknat denna "smörjelse" som skulle flöda via underordnandet till andligt ledarskap, de har sagt sig bli hindrade och kvästa bort från sina gåvor och kallelser till ”församlingsslavar” som utför olika behov och viljor som ledningen förmedlar. Nog påminner denna ledarskap mycket Katolska kyrkans "mellanhänder" Gud och människa emellan, dvs den troende kan inte själv direkt bli ledd av Herren Jesus och den Helige Ande i sin kallelse och tjänst inför Herren, inte själv flöda i Andens kraft, utan allt måste kanaliseras via en eller flera förmedlare/ledare. Innan du nu (som denna sorts andlig ledare) skriker ”Upproriskhet” med ett darrande finger, så hör här: Absolut finns det andligt ledarskap som hör Guds ledning till att församlingen gör olika saker, och även att en del medlemmar bör vara del i utförandet, men kanske borde det finnas en ödmjukhet till att inse att den Helige Ande talar och bekräftar denna Guds vilja till församlingsmedlemmar, och i synnerhet till de troende som ska utföra uppgiften…

Båda dessa Ledarskapsmodeller gör absolut hänvisning att vara det "Bibliskt korrekta". Nu kan väldigt mycket åberopas vara bibliskt och man kan slänga fram massor av Bibelcitat eller Bibliska exempel, men jag kan tydligt se en dragning till ledarskapet i Gamla Testamentet/förbundet för Apostoliska ledarskapsmodellen (trots namnet…). Och för det Traditionellt frikyrkliga gäller främst det Nya Testamentet/förbundet som ledstjärna.

Vidare, jag tror absolut en del församlingar får särskilda och specifika s k ”visioner” från Herren; det kan vara att driva friskola, själavårdscenter, lp-verksamhet, något missionsfält de ska satsa på, media kanske osv. Men, när jag läser min Bibel eller väckelsehistoria så är inte ordet ”vision” en röd tråd och återkommande tema, i Bibeln finns ordet inte ens med överhuvudtaget, däremot genomsyras Bibeln av Jesu befallning att ge ut Evangeliet och göra lärjungar, och det är detta de första troende i Apostlagärningarna sysslade med, likaså väckelsefolket från förr. Och de flesta församlingar behöver inte krampaktigt ropa sig hesa efter ”en vision”, det står i Ordet…Bara bli fylld med den Helige Ande, lyssna in Herrens ledning och utför Guds vilja, ledarskap som vanlig församlingsmedlem. Och låt er alla tränas, utvecklas och aktiveras i era nåde- och tjänstegåvor, i era personliga kallelser, ledare som medlem. Pastorns/ledarskapets Bibliska uppgift är alltså att ”utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp” (Ef.4:12), och detta innebär inte att styra och kontrollera, nej, det innebär att ge ut Guds Ord, lära ut de kristna grunderna och ännu mera ge Ordet till hjälp och förkovring i helgelsen, att beskydda fåren från ”världens vargar” som vill föra ut i villolära och synd, att tillrättavisa och korrigera just för att bevara de troende, beskydda från att gå vilse i liv och lära, och att bejaka/träna dem i deras av Herren givna gåvor och uppdrag, att bli fylld av den Helige Ande och så förbli i Kristus, att lyda Herren i Andens kraft inte minst vad gäller missionsbefallningen (en uppgift Alla ”verkligen” fått), att vara ett vittne, då byggs Kristi kropp upp…

Hur ska församlingen ledas ropar du? Som svar, så avslutar jag nu detta långa inlägg med att göra det, av nödvändighet ännu längre. Läs här nu "Ljus i Österns" inlägg om Ledarskap i församlingen, kommentera gärna till förkovring och uppbyggelse. Var välsignad:

P.S! Jag tilltalas starkt av en rörelse som går fram i kristenheten i dessa dagar, nämligen "Hemförsamling"! Såsom det var för den första tidens förföljda kristna så blir det i denna Sista tid strax före Jesu Återkomst, ty förföljelsen kommer öka, "födslovåndorna" Jesus talade om är här…Och då fungerar inte stora kyrkobyggnader och stora samlingar. Den lilla gruppen kan samlas i trygga hem, de kan mycket mer naturligt och lättare sköta om varandra, hjälpa och stödja både andligt och praktiskt. Här kan nådegåvor tränas i trygg miljö, och ledarskapet vara kollektivt med gemensamma beslut, även om en herde får ha extra tyngd i besluten. Säkert kan alla tjänstegåvor fritt få verka; t ex herden beskyddar genom att predika Ordet och tillrättavisa om synden tränger på. Läraren undervisar så vi är i Kristi lära, bevarade i tron. Evangelisten hjälper till i vittnandet osv…Och tänk så mycket ekonomiska resurser som kan frigöras då inte merparten av pengarna går till byggnaden och pastorslönen…de flestas ekonomi kommer vara "ansträngd" i svåra tider, då blir många stora kyrkor öde i vilket fall…"Väckelsen" kan spridas sålunda via "gräsrotsnivå", genom tusentals andligt levande och Bibliskt förankrade smågrupper, av Hemförsamlingar! Amen!

[fannynilsson]

Ramlar in fantastisk feedback från olika håll på mitt förra inlägg, tacksam över de som tar sig tid till att visa uppskattning över det 🥰 och känner i samma veva att hoppet om jämställdhet, den snedvridna verkligheten folk försöker sträva efter, momshaming och allt vad vi nu va o sniffade på i förra inlägget kanske inte är bortom räddning! Undviker till allra högsta grad att öppet tycka saker jag inte har att göra med, (för jag är överlag inte så påläst i så många avancerade ämnen) men när det gäller en själv har man ju allt kött på benen till att öppna käften så att andra kanske lär sig att ibland har man kanske en gammaldags uppfattning om hur saker fungerar och den uppfattningen bör uppdateras. Kanske inte ändras helt, man får såklart tycka jag är dum! Men ändå öppna en liten dörr på glänt som säger, tyck att jag är dum men ha i åtanke att det är 2024, kvinnor har numer rösträtt och yttrandefrihet, är snart lika mycket värd som en man (i vissa länder) och får också tycka och prata därefter. En man får öppet sitta o säga att han inte tyckte om bäbistiden och en kvinna får tycka att 3årstrotsen är det värsta hon överlevt. Ofta eller alltid har ju det sin förklaring, och då ansvarar den som lyssnar i att försöka förstå den andres anledning till dessa känslor, istället för att ta den enkla vägen och rakt av döma: ”dum i huvet” Fler borde prova det, att försöka se saker från andras perspektiv! Det är både intressant och uppfriskande för det utmanar varenda hjärncell man har i vissa avancerade fall 😁

Iaf I gengäld visar jag en sneakpeak på hur fotograferingen såg ut litegrann från i söndags. (Eller är det en bestraffning😂)

Absolut mer sminkad än jag någonsin brukar va, men målet var att göra en tavla så man kan minnas dendär tvillingkaggen när den väl är borta! (Om jag någonsin får bort den😂) Och det är ju trots allt bara 1-2% av alla graviditeter som blir en tvillinggraviditet så det är väl värt att spara! Så skit i ansiktet, det är magen som är fokus. För man kommer ju inte begripa sen hur allt fick plats?! Var ju svårt nog att begripa när man bara var gravid med ett barn! 😅

[kabbelekan]

Kallelse till årsmöte 230124

Årsmöte sker 24/1 kl 19:00 i föreningslokalen (källaren Kennedygatan 9D).Detta mötes primära syfte är årsberättelse och bokslut för 2022 samt val av styrelse för 2023, och det är ffa för medlemmar i Hyresgästföreningen (övriga är också välkomna, men har inte rösträtt på mötet).Detta är alltså skillnad mot medlemsmöte som vi höll ett för några månader sedan, där det avhandlades saker som info från vårt möte med FamBo, fördelning av odlingslotter, och lite annat smått och gott.Vi ser givetvis gärna att så många som möjligt deltar, och om någon känner för att engagera sig är det högst välkommet. Vi tappade ju tyvärr våran eminenta sekreterare (Petra), som flyttat från gården. Även övriga poster är öppna för nominering, både av sig själv eller av någon annan (efter dess samtycke..). Skicka gärna isåfall ett mail till oss (info@kabbelekan.se) inför mötet. Det går dock även fint att nominera på mötet.

[museofvoid]

Så nån på sweblr får gärna förklara för mig om jag har hört fel eller missförstått på nåt sätt, men igår kväll under valvakan så tittade jag in på svts sändning och hörde dem då nämna att en tredjedel (osäker om jag hörde rätt där) av alla röster kommer från utlandet, och att utlandsröstare i majoritet röstar blått.

Och jag förstår ju då att om man någon gång har varit bokförd i Sverige men nu bor i ett annat land så kan man fortfarande ha rösträtt i Sverige.

Så det känns ju då helt befängt att svenskar som har flyttat till andra länder, och alltså är invandrare, är så jävla emot invandrare i ett land som de inte ens bor i längre att de röstar på SD!

[66superfluffykitten99]

Både Facebook och gmail har 13 års grän, de behövs för att skaffa ett mellokonto, en ändå har 3-åringar rösträtt i mello...

[shiroselia]

Vänta ni menar inte att lillgrabben med en obekväm sång gick vidare???

Detta är vad som händer när minderåriga Kpop-tjejer med ett CV i bottröstande får rösträtt smh (/lh jag gillar Kpop själv jag skämtar jag lovar)

[icypiece]

Ringde och röstade på schlagerhårdrock. Mest för att jag ville rösta för jag vill använda min rösträtt och dessutom stödja Ukraina. Men det är väl kul att uppmuntra schlagerhårdrock samtidigt.

[dagolov]

Idag föreslår vi i valberedningen en ny partiledare för socialdemokraterna. Förhoppningsvis så blir hon också landets första kvinnliga statsminister. 100 år efter att vi fick kvinnlig rösträtt och demokrati i vårt land. https://www.instagram.com/p/CUZ6JoKMVdb/?utm_medium=tumblr

[stolligaseptember]

regret to inform you att jag delegerat min rösträtt till min 7-åriga systerdotter ikväll, så 5 hjärtröster gick precis in på paul rey's konto

[demokratiskolan-blog]

Information angående demokratiskolan.

Genom demokratiskolan blir vi mer medvetna om politik, demokrati och rösträtt. Vi arbetar genom kommunikation och samarbete då vi använder oss utav arbetsuppgifter och aktiviteter. Demokratiskolan är en introduktions utbildning som kommer göra det lättare för oss att till exempel kunna våra rättigheter och skyldigheter i samhället, det är en bra start för arbetslivet. Vi kommer att åka runt på studiebesök till bland annat riksdagen, dessa studiebesök kommer framför allt ge oss en tydligare synvinkel om demokratin och samhället. Demokratiskolan är en fantastisk upplevelse för ungdomar som har intresse för dessa ämnen. 

[sarateleman]

Välkomna till vernissage, i Norrköping lördagen den 15 juni!