texterfranhjartat

[texterfranhjartat]

10 augusti 2021 02:11

”vi ses om två veckor”

har jag inte väntat länge nog? väntat länge nog på att få explodera i någons famn, hos någon som lyssnar? eller måste jag explodera i min ensamhet? där jag vet hur det slutar.

[texterfranhjartat]

17 augusti 2021 19:56

hela världen rasade samman, illusionen av att det sakta hade vänt, var borta. för det var aldrig bättre, jag hade bara lurat mig själv in till att tro det, när det egentligen, var så mycket värre än vad jag kunde ana

[texterfranhjartat]

6 april 2021 02:34

du skriker bara för hjälp när du tror det finns hjälp och få. det är därför jag är tyst nu.

[texterfranhjartat]

24 april 2021 19:50

du är marken under mina fötter

[texterfranhjartat]

1 maj 2021 00:23

hjälp mig någon se symptomen som jag gör allt för att dölja se varningstecken hjälp mig vägled mig säg vad jag ska göra

[texterfranhjartat]

10 augusti 2021 02:03

jag önskar orden kunde täcka upp, räcka till när jag säger att jag mår dåligt. men det är för klent, det är för litet, för svagt. för det är så mycket mer än att jag mår dåligt.

det är dom sömnlösa nätterna, som antingen kantas av blod eller att jag är alldeles för full. jag har inget mitt emellan.

[texterfranhjartat]

17 augusti 2021 20:00

jag önskade att.. det fanns någon som lyssnade när jag ville prata, att någon läste när jag hade skrivit och hade någon att dela tystanden med när livet kom för nära inpå och gjorde ont. men, det har jag inte.

[texterfranhjartat]

17 augusti 2021 20:02

jag har ingen att vända mig till nu, inte någon. alla som jag någonsin kommit nära har vänt sig om och sprungit åt andra hållet

[texterfranhjartat]

27 juni 2021 02:09

så tyst och diskret försöker jag förklara hur jävligt allt är, hur ofta jag kan vara en fara för mig själv som ingen kan se.

på något sätt viskar jag, men inte tillräckligt så att någon förstår eller hör. det är ett sånt tunt litet rop på hjälp som ingen uppfattar, det är för kvavt. minimalt.

men för mig, så är det sinnesjukt högt och besvärande

[texterfranhjartat]

4 mars 2021 18:02

vi var bara en parantes och allt annat fortsatte mellan raderna

böcker tar slut, det har dom alltid gjort

vi borde ha läst mer så hade vi vetat

[texterfranhjartat]

5 mars 2021 21:21

jag ville berätta allt för dig

om hur jag skakar av ångest på kvällarna

om alla mina inre demoner och hur dom tar över hela mig

jag ville berätta allt för dig, för någon

men jag var tyst för jag visste inte ifall det var någon som orkade lyssna eller bry sig, på riktigt

[texterfranhjartat]

12 mars 2021 19:03

hela kroppen gick sönder i hallen framför jackorna

och jag undrade varför ingen märkte

men det hörs ju aldrig när en annan människa går sönder

[texterfranhjartat]

11 mars 2021 21:47

för att grejen är den

att saker behöver inte vara spikrakt, glasklart och utan motstånd

vissa saker måste få vara komplexa

något kan vara bra men ändå svårt och krävande

[texterfranhjartat]

8 juni 2020 20:24

jag var rädd för att mista dig men jag hade glömt

att det inte går att mista nån

att alla människor ändå är ensamma

[texterfranhjartat]

22 juni 2020 23:15

myndigheter, vårdinsatser och läkare tog hennes liv indirekt

hon var bara tvungen att göra slut på lidandet själv.

[texterfranhjartat]

16 november 2020 00:10

tårarna rinner så mycket att jag chippar efter luft, jag vet inte hur jag ska överleva det här för jag slits i stycken.

[texterfranhjartat]

12 september 2020 15.40

molnen hänger tungt, dom är nästan färdiga att ramla ner.

precis som jag.

precis som mitt hjärta.