Photo

Asa Smith - Signs of the Zodiac, “Smith’s Illustrated Astronomy”, 1850.
2K notes
·
View notes
Text
17:43 06/02 - 18
Oregelbunden puls och ett ansikte som inte längre säger de orden
När den påstått ändlösa gruva av känslor gapar tomhet och lögn
Tiden rasar oförändrat fram och silhuett blir till hägring
Dåraktigt vända på klacken och springa bakåt med blicken fäst i marken
Snälla ta mig tillbaka till allt
Denna tystnad slukar mig mer för varje dag
Snälla ta mig tillbaka till ont
Allting blir osagt, rad för rad, orden rasar
ingenting du någonsin kommer läsa igen.
Moi, me and myself
1 note
·
View note
Photo
February 6, 1993 — see The Complete Peanuts 1991-1994
7K notes
·
View notes
Text
Visst är livet underbart?
Kanske har jag vandrat för länge nu, för marken känns alltmer ojämn och stjärnorna på himlen dör vid varje steg fram
Fast i ett krav där jag aldrig tycks bli nykter, med värken i benen så dras man vidare mot nästa kant, skrattar tonlöst ut min misstro
För nu är det bara döden som hänger med på standpromenader längs Styx, vi delar begären och tomheten "det spelar ingen roll om man är två, allt är meningslöst ändå"
Bitvis faller allt på plats, så jag lämnar mitt avtryck i form av en hägring
Vi har andats samma luft, delat på varandra
Så tro mitt ord,
Tystnaden växer större än allt.
Vargatimme
1 note
·
View note
Photo
Krystal Sutherland, A Semi-Definitive List of Worst Nightmares
3K notes
·
View notes