droms

[droms]

Jesus

Jag var i en slags galleria och skulle tatuera mig. Jag gick in hos tatueraren och diskuterade motivet, en hund i lite serieteckningsstil. Jag skulle ha den på baksidan av underarmen så jag fick sitta med ryggen mot tatueraren och sträcka armen bakåt. Vi satte igång och jag var framåtlutad och trött, så jag somnade. Jag vaknade när vi var klara och tog en titt på tatueringen. Han hade freestylat lite och ändrat hundens huvudform så den såg ut som Pluto och gjort hundens öron svarta på ett sätt att den också såg ut som Snobben. Jag sa det och han slog bort det med något om “konstnärlig frihet”. Jag var lite nervös och kände mig underlägsen så jag skrattade lite och accepterade. Men så började jag kolla mer på tatueringen och såg att han hade lagt till en text också, något om Jesus. Då blev jag skitarg och började fråga och skälla ut honom, Hur fan kan en ta sig friheten att skriva något permanent på en annans kropp utan godkännande? “Tänk om jag är muslim!? och så står det ett citat om Jesus nu på min arm!”. Han blev chockad av att jag hade något emot det. Det verkade som att han var van vid att komma undan med sina tatueringar när de gick ifrån planen. Han försökte komma undan mig och började gå ut i gallerian, men jag följde efter och skällde ut honom. Då upptäckte jag också ytterligare en bild hand lagt till, i fullfärg! Jag blev galen! OCH han hade på något sätt också brutit min arm vid tatueringen, så att benpipan stack ut. Jag var så otroligt arg och tänkte absolut inte låta honom komma undan. Han var rädd och obekväm och hade inga svar på mina frågor och utskällningar. “Ja det här är säkert obekvämt och jobbigt för dig nu, men jag måste leva med de här tatueringarna resten av mitt liv!!!”. Jag följde honom runt gallerian och skällde och sen kom vi tillbaks till tatueringsstudion. Jag fick lite gratis prints som de sålde och plockade på mig argt. Sen gick jag därifrån. Jag tänkte att jag skulle stämma honom, komma tillbaks eller något, men att det räckte för idag. 

Sen var resten av drömmen att jag träffade olika vänner som jag berättade om händelsen för. Och att jag var med pappa och andra i familjen och visade min brutna arm och bad om skjuts till vårdcentralen, men kom aldrig dit. Nån av mina vänner kände tatueraren och berättade att han egentligen skulle på ett stort bröllop i helgen men att han hade bangat nu för att han “inte mådde bra”, pga händelsen. Rätt åt honom, tänkte jag.

SLUUUUT.

/F

[droms]

Pappas källare

Jag drömde en ny dröm om min pappa. Jag brukar drömma att jag kommer på att jag har en nyckel hem till honom och att jag nog bor där. Men det är alltid tomt hemma.

Men inatt drömde jag att när jag kom dit så visade det sig att en kvinna och hennes två små barn och sen en till kvinna hade tagit sig in i pappas källare, för de var hemlösa. Jag pratade med dem och förstod deras situation. Jag sa att jag skulle prata med pappa, men att det var hans hus och hans beslut. Först blev han arg att de brutit sig in. Men sen gick han igång på idén om att använda källaren till något nyttigt, till dem. Sen var plötsligt den andra kvinnan Anna på jobbet och jag ville berätta för pappa hur fantastisk hon var och hur viktigt det var för mig att hon var trygg. Han tyckte att det var okej att folk bodde i källaren på dagen, men att de skulle gå på natten. Jag tänkte att jag skulle prata med med honom och få honom att förstå att det var en dålig idé. Men jag kom inte så långt.

/F

[droms]

Acceptans

Jag drömde att jag och Deniz låg och sov. Men så vaknade jag av att något droppade på mig. Jag tittade upp i taket och hela taket droppade och fylldes med bubblor under takskivan, som att det var översvämning på våningen ovan. Jag väckte Deniz och vi hoppade ur sängen. Deniz började rikta någon slags tork-apparat mot taket, för att stoppa flödet. Men det gav inget.

Martin dök upp i drömmen nu. Taket blev lite glömt. Martin jagade mig/os, eller ville komma nära. Han dök upp hela tiden och ville inte försvinna. Han väntade på at denim skulle dyka upp och attackerade honom / ville slåss / göra upp / ta tillbaks mig. Han följde efter mig och jag försökte undvika honom, ville inte träffas.

Han tog sig in hemma hos oss. Hotade, ville vara nära, ville slåss, ville ha min kärlek. När jag avvisade honom och tog mig därifrån hittade jag honom sen i badrummet med massa blod om armarna. Jag slet ner ett plagg som hängde på tork och skulle stoppa blodet. Men det visade sig att han inte alls hade skurit sig. Jag vet inte om det var en bluff, eller om jag missuppfattade.

Han försvann aldrig, men jag gick undan, gömde mig, undvek honom. Men sen dök han upp igen, han hade aldrig gått. Bara stannat i ett annat rum, utanför huset, eller bara i periferin.

Jag vet inte om jag blev trött på att han fortsatte dyka upp, om jag var nyfiken och drogs till honom eller om jag bara ville hjälpa honom. Hjälpa honom att klippa banden. Jag beslöt mig för att möta honom, ta tjuren vd hornen. Vi var utanför en stor lagerlokal i en hamn. Lokalen var hemma och jobbet. Alla kollegor var där samt pappa. Martins kläder hade blivit blöta under badrumsgrejen så han hade lånat av de andra kläderna som hängde på tork där. Det var pappas kläder. Så här dök han upp med pappas jeans och en typisk pappatröja från 90talet.

Jag mötte honom. Mina kollegor turades om att vakta oss, eller honom snarare. Jag vet inte om han skulle göra något mot mig, skada mig. Eller vad de vaktade egentligen. Han kändes ganska desperat, men snarare desperat för tydlighet, ett avslut på sina känslor, eller på vår relation. Först kände jag att jag ville ha kollegorna nära, för att skydda mig. Men när vi började prata och umgås så märkte jag att det inte var någon fara. Jag visste att jag kunde ge honom min tid och mitt engagemang, att mjukt och respektfulle avsluta vår relation. Tydligt och kärleksfullt.

Vi pratade litegrann, men mest var det som att jag guidade honom känslomässigt genom hans smärta och de otydligheter som var kring vårt uppbrott. Han ville hela tiden ha mer, ville hålla om mig, ville ha mig, ville ha löften och närhet. Men jag höll mina gränser och han respekterade dem, men testade dem återkommande. Men det var som att han ville bli stoppad, guidad. Han ville ha tydlighet.

Där vi var fanns det massa kristaller och ädelstenar. Det var som ett gruvbrott eller nåt. Jag vet inte om jag redan hade fått en sten från honom eller om jag sa till honom att välja en sten åt mig. Jag föreslog att vi skulle ta stenen och göra en ring åt mig, som jag alltid kunde ha med mig som påminnelse om vår relation, om vår kärlek, som något vackert, utan att det behövde vara något aktivt som gjorde ont.

Han började direkt rita och designa och var helt uppslukad av att ge mig något fantastiskt. Hans skiss var ett intrikat romantiskt arbete av silverband och stenar vävda i en design som såg väldigt exklusiv och nästan kunglig ut. Jag sa till honom att jag kan inte ha den ringen. Jag kan inte låta honom vara representerad på det sättet på min hand, i mitt liv. Jag ritade ett eget förslag. En tunn enkel silverring med två små stenar, som kulor, satta på toppen av ringen. Kulorna var sida vid sida, men de rörde inte varandra. ”Såhär ska den se ut” sa jag. och han accepterade.

Vi behövde material till ringen, metall. Först tror jag att vi var på Disneyland och letade efter färdiga smycken att fästa stenarna på. Men allt var krafsigt och fel och Martin var ledsen och inte alls nöjd med idén. Det var för opersonligt och för hastigt. Och jag kände samma, det blev liksom inte som jag tänkt, som ritningen, och det kändes som att jag bara försökte få det överstökat genom att hitta nåt färdigt.

Istället tog vi oss till havet, där i hamnen, och skulle ”fiska” metall. Det fanns en grej i vattnet, inte en pir, utan snarare de stöttande pelarna på en pir, fast utan bryggan. Så en var tvungen att ta sig fram mellan pelarna genom att simma eller hoppa. vi tog oss ut några steg och det var säkert 10m djupt redan. Nästan glasklart vatten. Vi såg havslivet röra sig under, med växter, mineraler, mindre fiskar och enorma valar och andra havsdjur. Det var mäktigt och läskigt att stå mitt i detta havslandskap, även om vi var trygga vid pelarna. Metallen låg på botten och vi skulle fiska upp den på något sätt. Det var oklart hur. Med magneter på snöre?

Jag tror inte vi kom vidare därifrån. Men jag kände mig mer lugn med Martin omkring. Jag ville vara med honom, fast inte på ett romantiskt sätt. Jag ville möta honom med respekt, för att han är, eller var, viktig för mig. Jag hade älskat honom och jag ville hjälpa honom hitta frid och klarhet i sina känslor. De andra vaktade oss och kom springande ibland för att vi hade flyttat oss utan att de hade märkt, men jag kände inte alls att jag behövde det. Jag var i kontroll över mina gränser och jag var inte rädd för honom, eller mina egna känslor.

/F

[droms]

ett barn är fött

Är någonstans på en fest eller något annat socialt sammanhang och jag får helt plötsligt barn. Jag minns inte hur det går till, för allt är så rörigt, men under kvällen börjar mina bröst läcka mjölk och det bara rinner ur dom. Hela min klänning blir nersölad och jag förstår att det är för att jag inte har hunnit amma mitt barn. Jag försöker torka bort mjölken och frågar högt till alla runt om mig vad jag borde göra. Ska jag amma, men jag vet inte riktigt vart mitt barn är. Jag tror jag ser att människor håller i det, men jag är så fokuserad av att försöka stoppa mjölken. 

Sen ligger jag i en säng, det är ett öppen plats, nästan som ett köpcenter fast inte lika stort eller hetsigt. Det cirkulerar människor på platsen. Jag är trött och förvirrad och jag vet att det har gått ett par dagar sen jag födde, men att jag inte hunnit hålla mitt barn. Men nu känner jag att det är dags att jag ska försöka hålla det och amma det. 

Mamma är med mig och hon sitter med barnet längre bort. Jag känner mig glad att hon är med mig och hon ger mig barnet. Jag är rädd att det inte ska känna igen mig och att vi inte ska knyta an. Det har redan växt och det tittar lite tveksamt på mig. Det accepterar mig tillslut och jag håller det och det går upp för mig att jag nu har blivit förälder. Barnet pratar och säger svåra ord men i osammanhängande meningar. Jag frågar folk runt mig om det är normalt? Folk verkar inte vilja riktigt kommentera det, men de håller med om att det är ovanligt. Mamma är hela tiden med mig i bakgrunden. Hon säger inte så mycket, men jag är ändå glad att hon är där och hon verkar förstå att det är väldigt förrvirrande och känslomässigt.  Det är inte förrens på slutet av drömmen som jag verkligen kan titta på barnet och jag ser att det har Isaks ögon och mun och min näsa. 

/K

[droms]

Släktträff

Jag var på en annan familjs släktträff. Det var trevligt och varmt och jag kände mig välkommen. Det var matlagning, lekar i trädgården, filmvisning av gamla familjevideos. Vid ett tillfälle åkte videokameran fram och musik spelades från en skivspelare. Släktkalaset dokumenterades. Det var väldigt festlig och glad stämning och folk började dansa i det stora rummet. Nya låtar gav nya danser och jag drogs med av en tjej i min ålder för att dansa. Golvet var som en isbana så en gled runt och kunde liksom använda glidet som en del av dansen. Vi dansade tillsammans hon och jag och jag kände en direkt dragningskraft till henne. Vi dansade ihop ett tag och jag kände mig magisk och fri. Under resten av kalaset så hängde vi tillsammans. höll hand och kramades. Det kändes magiskt. Hon kändes magisk och jag kom på att jag hade hört om henne när de jag kände i familjen berättade om folk i släkten. Den här tjejen verkade, enligt mina minnen av vad som berättats om henne, ascool. Hon hade vart med om så mycket. Gjort så mycket. En driven person, en startare, ett kreativt geni. Jag blev förälskad på typ två sekunder. 

Dagen fortsatte och tillslut var kalaset slut och de flesta hade gått. Bl.a. min na flamma. Vi som var kvar, den familjen vi varit hemma hos, började kolla på dansvideon som filmats under dagen. Jag letade efter hennes ansikte men såg det inte. Ingenstans på filmen var hon med. Jag minns inte vad som hände men jag började plötsligt koppla ihop allt jag visste om henne och förstod tanke för tanke att den här tjejen är inte i min ålder, hon är en gammal kvinna. För mina ögon hade hon 100% sett ut som 35. Men det kunde inte stämma. Jag frågade en pojke brevd mig om henne, om hur gammal hon var. “Typ 70 år”, sa han. Och då dansade vi båda in i bild på tv:n. Jag och en gammal tant.

/F

[droms]

folkis igen

Jag var på en folkhögskola och det var nästan som en återträff för när jag gick teater. Några personer ifrån den tiden, andra från högstadiet, släkt osv. Isak var med och vi hade kommit överens att inte vara så tydliga med att vi känner varandra. Han var ganska stel och skeptisk och jag var ganska spridd i att försöka förhålla mig till alla människor i rummet. Det var blandat teaterövningar med sångövningar. Sen skulle vi flytta in på våra rum. Jag sprang upp för en trappa och på vägen upp var det ett stort fönster och utsikten var fantastiskt. Det låg vid ett vatten och det var fina gamla stora byggnader runt och det såg verkligen superfint ut. Jag var glad för att miljön var så fin. Inuti var det som ett gammalt 60-tals hotell och jag gick in på mitt rum. Det var ganska mörkt, lite sunkigt, men mysigt. Isak kom in på mitt rum och jag märker att han inte är glad. Han vill inte gå på skolan och jag säger att det är okej. Men han vill inte att ha ett distansförhållande. Jag förklarar att han kan komma och bo här i långa perioder och jobba med skivbolaget och att vi kan turas om att pendla varje helg. Han vägrar och någonstans under den här konversationen förvandlas han till Alex. Han svamlar och gör en scen och är helt oresonlig. Han säger att han ska ta tåget och dra. Han försvinner ut och Sara och Rebecka är i rummet och jag skriver i någon chatt med Alex och han skickar massor av bilder och skriver känslomässiga saker om vartannat men jag hinner inte uppfatta något. Jag är stressad över hela situationen, orolig och arg att han kommer in i mitt liv. 

[droms]

glömd orm

Var hemma på Romstad och rensade på mitt gamla rum. Det var väldigt mycket saker kvar som jag inte kom ihåg att jag lämnat. Öppnade mitt vita skåp och det var flera meter djupt och brett därinne och det var fyllt med spindelnät och stora spindlar. I näten hängde det möss. Jag vågade inte krypa in i skåpet och städa. Kunde heller inte dammsuga ut allt eftersom det var hemskt mot spindlarna. Jag stängde skåpet. På en hylla hittade jag flera pussel och en avlång låda. Öppnade lådan och skrek ut i chock. I den låg det en stor orm. Allt kom över mig, det var en present som jag fått av mina föräldrar som liten men som jag inte hade gillat och jag vågade heller inte berätta det. Jag hade då gömt ormen i en låda och lagt den där uppe på hyllan. Sen trängde jag undan allt. Skammen och det dåliga samvetet bara sköljde över mig att den legat där i säkert 20 år. Mamma och pappa var plötsligt i rummet och undrade vad det var i lådan. Pappa tog en mus från spindelskåpet och matade ormen. Den var jättehungrig och jag var orolig att pappa höll i ormen. Han gick ner med den och jag var bara helt uppslukad av mitt dåliga samvete. Jag visste helt plötsligt att det här var en dröm och att när jag vaknar upp kommer jag inse att ormen ligger där i en låda på mitt gamla rum och att den här drömmen var till för att rota fram det ur mitt undermedvetna. 

/K

[droms]

Skaffa inte lägenhet i markplan mitt i city

Jag skulle hälsa på Bianca och Carl, som bodde i en lägenhet mitt i sthlm city. Det började med att jag och Bianca går tillsammans på kvällen mot lägenheten. Hon förklarar att hon tappat nycklarna igen och att vi ska möta fastighetsväden där. När vi kommer fram har de redan börjat lyfta av taket på lägenheten, för att kunna öppna dörren. De säger att det får vara sista gången Bianca tappar nyckeln. Vi kommer in och de lägger på taket igen. En kan se att det är uppbrutet, som ett lock, längst hela lägenheten. Men Bianca bryr sig inte så mycket. Vi möter Carl i köket och vi sitter och pratar lite tillsammans om hur dåligt läge och hur dåligt planerade den här lägenheten är.

Den låg på gatuplan och hade stora fönster och altandörrar ut mot en allmän plats, typ ett torg. Det gick också hissar in i deras lägenhet. En skulle egentligen inte kunna komma in via hissarna om en inte hade nyckel men det var nåt fel på dem och de stannade ibland och öppnade dörrarna in till deras hem. Sen de gjorde slut hade de också börjat ta in massa andra som bodde i lägenheten. De själva hade inget rum kvar att bo i utan sov i olika skrymslen som fanns kvar. Det bodde ett äldre par, typ 3 unga män och två unga tjejer. Det fanns också några hundar och hundvalpar. Så det var konstant kaos i lägenheten. Folk kom in från gatan och stal saker, alla som bodde där hade gäster, och jag försökte typ hålla mig undan och inte fastna i nån konstig situation. 

Sen gick allt såklart åt skogen. Folk på torget ställde sig och kissade mot rutorna, några våldsamma typer tog sig in och skulle råna oss, Sunna bodde plötsligt där och behövde hjälp att fota konst, en “hund” som egentligen var en kriminell spion försökte sticka med information så jag plockade upp den och bar den, med handen runt dens mun/nos för att den inte skulle bitas, halva drömmen, jag och Stefan från KH höll ihop för att skydda oss fån rånet, höll hand och flydde mot tunnelbanan.. allt var kaos, länge. Det gick liksom in och ut ur olika tokigheter. 

/F

[droms]

Linköping

Du, Jasmine och jag hade åkt till Linköping tillsammans. Vi Körde genom stan och mitt i centrum passerade vi ett otroligt vackert lägenhetshus. Huset och hela gatan såg ut som en helt annan tid och plats. Jag kan inte placera det riktigt men någon slags western/italiensk/new orleans-känsla var det. Huset såg ut att vara från sekelskiftet och hade stora höga fönster fyllda med blommor och byggnaden var mörk himmelsblå och svart och fler färger jag inte kommer ihåg. Det låter rörigt men det var så otroligt förtrollande. Jag tänkte att “DÄR vill jag bo!”. Jag tänkte att jag gärna kan bo i Linköping om jag får bo i det där huset. Det kändes som att allt skulle bli bra, om en bodde där. 

Vi körde genom centrum och stannade efter ett tag för att sträcka på oss. Vi stannade vid ett vattendrag som gick genom stan och bestämde oss för att bada. Badplatsen var en slänt av sand som omslöts av ett tätt buskage. Vi klättrade och åkte ner för sanden ner som i en busk-grotta som låg i vattenbrynet. Det kändes lite som att vara i en floating-tank. Mörkt och isolerat med kluckande vatten. Där nere var också några andra som skulle bada. Det var tre killar. Vi pratade med dem, badade lite och slappade. Det var väldigt härligt och kändes som en parantes i livet, en avlägsen stund där inget annat spelade nån roll. Jag var glad att vara där med er. 

Sen utvecklades drömmen till nåt annat. Jag kunde flyga och flög genom stan för att komma undan en häxa. Jag flög till Ica och gömde mig liggandes mellan chips och snacks-hyllorna. 

/F

[droms]

Norge

Jag minns plötsligt en dröm jag hade för flera månader sen.

Jag tror det var jag och Deniz. Men det kan ha varit fler i min familj också. Vi åkte till Trysil. Istället för gamla vanliga Trysil så var det som en uråldrig glaciär. Det var mitt i natten och stjärnhimlen var helt magisk och månen lyste upp landskapet. Vi vandrade uppåt på glaciären för att nå toppen. Väl uppe möttes vi av en utsikt som var helt utomjordlig. Rymden, isen, ljuset, vidderna, färgerna. Det var ett obeskrivbart mästerverk.

/F

[droms]

Jag åkte tåg till Norrland och vandrade över och längst ett vatten som var så klart att en kunde se 10m ner till botten.

Jag var i skolan, gymnasiet, och träffade vänner, kramades, kände mig älskad. Jag sa "Det här är den bästa skoldagen i hela mitt liv" och grät av lycka.

Jag skulle möta mamma för att reda ut saker, men hon dök inte upp.

Jag skulle delta i en rit-tävling. Jag åkte skateboard med några kids från förorten. Jag flög (utan flygplan) till Australien och svävade längst kusten. Jag hade en lägenhet som visade sig vara större än jag mindes och nya rum dök upp.

/F

[droms]

djur

Har haft två djurdrömmar. Dena ena utspelade sig på Romstad där det cirkulerade runt en stressad dalmatiner-tik runt kvarteret. Hon hade fått valpar och jag vågade mig inte riktigt utanför dörren för jag var orolig att hon skulle bli aggressiv om jag kom för nära valparna. Sen försvann hon och jag satt på verandan med en liten valp i famnen. Jag ville verkligen ta hand om den men visste inte riktigt om jag kunde. Bredvid den låg en genomskinlig påse (såg ut som en drop-påse) och det var valpens mat. På baksidan stod det att den hade diabetes och jag förstod att den verkligen behövde omsorg. 

Den andra utspelade sig på Åsen och jag var inne i huset på övervåningen, men det var även lite skog där, som om det gick ihop. Jag hade kontakt med ett rådjur, inte nyfödd med väldigt ung. Den var orolig och la sig ner på sidan och ville att jag skulle komma och hålla om den. Jag kramade om den och den la ena sitt ben runt mig och tryckte åt. Jag hoppades att den inte skulle klämma för hårt och var lite nervös att ligga så nära djuret, men det var varmt och gott. Den var orolig att jag skulle överge den och jag berättade att vi fick komma på något vis som den kunde ta sig genom skogen till Karlstad så vi kunde vara nära varandra. 

/K

[droms]

Hade bebissysterbarn som hette Gustav. Sen lekte med katter hemma medan jag försökte sova.

Åkte på semester med Miriam. Hon var gravid så jag bar allt. Planet blev som en ride på Disneyland.

Sen drömde jag om två gråa nyanser.

/F

[droms]

Jag drömde att jag var tillsammans med Martin och Deniz samtidigt. I harmoni.

Jag tänkte "Gud vad skönt. Tänk att det blev så bra."

/F

[droms]

Handikapp

Jag var på någon slags släktsamling. Eller, jag och Deniz var med massa människor i ett hus i alla fall och vi hade nån koppling till dem. En av personerna var en handikappad man som hade sån motorstyrd rullstol. Han låg i en säng på övervåningen och jag gick till honom, av nån anledning jag inte minns. Vi pratade, länge, och jag kände en stark nyfikenhet och dragningskraft till honom. Vi kysste varandra, det kändes bra, och han försökte ta av min tröja, men jag sa nej. Men vi fortsatte kyssas.

Hans säng var i ett slags mellanrum innan trappan ner och hade ingen dörr. En person gick förbi oss ner för trappan och såg oss kyssas. Då slog det mig att jag ju var där med Deniz. Jag backade ifrån mannen och sa att det inte går. Jag sprang därifrån. I huvudet rörde dig tankar om rätt och fel, om vad jag egentligen ville och vad jag hade energi till att försöka åstadkomna med mina känslor och mitt liv. Jag kände mig skyldig gentemot Deniz och försökte komma på hur jag skulle förklara. Det hela väckte i slutändan ingen uppståndelse utan allt rullade på som vanligt. Alltid i dessa drömmar så är det min känsla av skam och otrohet som är det värsta. DrömDeniz har aldrig ställt mig mot väggen eller blivit arg/ledsen. Det är bara min inre oro och skuld som plågar mig nåt så otroligt. Längre fram i drömmen hänger vi på stranden med lite folk från huset, bland annat mannen. Jag dras fortfarande till honom och får chans att röra vid honom då han behöver hjälp att flytta sig. När jag lägger armen över hans axlar krymper han ihop till ett litet barn, kanske en 1-2åring. Jag kurar ihop honom i min famn och håller om honom och vyssar honom fram och tillbaks och känner kärleken flöda.

/F

[droms]

tomt skal

Jag var gravid och det var dags att föda. Rebecka skulle leda mig genom processen och vi var hemma hos mamma och pappa på Romstad. Vi var i musikrummet och jag låg i den röda fåtöljen och tyckte att allt gick väldigt fort och att jag inte känt mig så gravid. Rebecka la några böcker under min rumpa så jag skulle komma upp och hon sa att hon redan såg bebisen och att det nästan var klart. Jag sa att jag knappt kände någonting och att det var helt ofattbart. Sen tryckte jag till lite och då flög det ut en bebis på golvet. Rebecka plockade upp den men den skrek inte. Jag väntade på att hon skulle göra nåt och hon bläddrade i en bok och letade efter instruktioner. Jag började få panik över att det inte hände något och skrek på mamma. Jag visste att det handlade om sekunder och var enormt stressad att ingen visste vad vi skulle göra. Mamma kom och hon började slå lite lätt på bröstet på bebisen för att få ut eventuellt slem som kan ha fastnat i lungorna. Bebisen har ändrat storlek från mänsklig till väldigt liten och såg nästan ut som en docka. Lite slem kom ut ur en platsslang som var fäst vid dens näsa. Jag var glad att någonting hände, men ju mer slem som kom ut blev bebisen genomskinlig och jag insåg att det bara var ett tomt skal och att den var död. Jag kastade mig ner på marken och bara grät hysteriskt och upplevde sån enorm sorg. 

(Senare drömde jag att en annan födde barn och det gick bra och jag såg att barnet att hade ett tredje öga, men ingen annan gjorde det.)

/K

[droms]

Dålig stugtur

Jag har en trevlig kväll med Sunna, där vi äter mat och ser på film. Vi är hemma hos pappa, i hans gamla hus i Karlstad, och han och Anna är borta. Sunna frågar när vi ska till stugan. Jag inser att jag har glömt att fråga om vi får sova över i nåns stuga, minns inte vem men det var upp till mig att kolla. Jag säger som det är, att jag har glömt, att det inte går. Hon blir väldigt sur och berättar för mig att det här var dåligt gjort av mig, att det är mitt fel att hon är ledsen nu. Jag blir ledsen för att hon inte är förstående och lite arg för att hon lägger sina känslor på mig. Jag svarar att det är tråkigt att det inte blir nån stuga, men att hon glömde en liknande sak som vi skulle göra för några veckor sen, och inte blev jag så upprörd över det. 

En kompis till henne kommer och säger typ “äh, kom nu så drar vi”. Jag är glad att byta ämne och stämning så jag hänger bara på. Plötsligt sitter vi i pappas bil och kompisen kör oss, bort från stan. Jag försöker ta in situationen och väga mina tankar och känslor. Sunna och kompis pratar och har kul och är upprymda över vår utflykt. Jag blir mer och mer arg och tycker att de är oförskämda som bara tagit pappas bil sådär och drar med mig utan att fråga vad jag vill. Jag höjer rösten och säger åt kompisen att vända omedelbart. De börjar komma med klagomål och “Vad tråkig du är, kom igen. Vi ska ju handla god mat och godis och dra ut till stugan, bla bla bla”. Jag orkar inte låta mig påverkas av deras missnöje. Jag känner att de tycker att jag är skittrist, men jag har fått nog. Känner att jag vill dra en gråns. Jag säger att jag inte har något emot mat, godis och utflykter i sig, men att jag verkligen inte uppskattar respektlöst beteende som att ta någons bil utan att fråga och sen klaga på mig för att jag år tråkig och inte lyssna på mig utan shamea mig för att vara tråkig istället. 

Det är dålig stämning men jag skiter i det. Jag beordrar dem att köra rakt tillbaks till pappas hus och ställa tillbaks hans bil. När vi kommer hem och har parkerat så kommer pappa och Anna precis hem i en annan bil. “Varsågod, du kan ju ge tillbaks nycklarna och förklara vad som hänt” säger jag till kompisen. 

Minns inte hur det gick med den situationen, mer än att det kändes bra att stå upp för mig själv. Att inte låta mig bli överröstad av deras dåliga beteende. Det påminde om känslor från högstadiet när en umgicks med folk som var taskiga men en var så needy på social acceptans att en inte stod upp för en själv. 

/F