minodysse - Tumblr blog

[minodysse]

Juli - Varma sommarvindar

Herräng, herräng, herräng. 

Kanske är det för tidigt att försöka säga något vettigt om vad jag varit med om? Men får mig når sommaren sin höjdpunkt i augusti. I slutet av juli infinner sig alltid den där augusti-känslan. Jag blir varse om att llt bjuder in till reflektion. Grönskan och solen. Lugnet. Men mest av allt vinden - varma sommarvindar, fulla av nostalgi.   

De här veckorna har varit en enda långa övning i tro. Förtroendet för min partner   De mesta här är motsägelsefullt; spontana men välregisserade. Omgivningen är fylld av “feeling” och musikalitet men även det tekniskt korrekta och det svåra. Man kan känna sig som en del i gemenskapen och inte på en och samma gång. 

https://www.youtube.com/watch?v=BPcdm-T6Xow

[minodysse]

Juni

ledig

[minodysse]

Maj

paddan

[minodysse]

April

ica

[minodysse]

(den här bilden är verkligen inte från Mars)

Mars - Vårdagjämning

Mars blir min sista månad i Norrbotten - men när jag blir stor, då ska jag bo här igen. När jag flyttade hit hade jag en massa förväntningar. Företaget, kollegorna och naturen. Skulle de leva upp till mina förhoppningar? Framförallt ville jag dock få ett starkare band till Norrland, och efter vintern känns mitt anspråk på norra Sverige mer rättfärdigat. Efter att ha vuxit upp och arbeta ovanför Stockholm förstår jag även landets utmaningar bättre. Särskilt intressant är det att filtrera det jag ser genom mina erfarenheter av gruvprospektering och el-tillverkning.

Det finns mycket att lära utanför storstan. Alla stadsbarns borde prova eller läsa om landsbygdsproblematiken. På samma sätt som jag alltid tyckt man ska uppleva fabrikslivet, nattens eller vårdens slit. Jobb som gör att man förstår mer av världen. Det blir dessutom en gemensam beröringspunkt – ett bra sätt att nå fram till andra. Delar man samma svåra erfarenheter infinner sig genast ett sorts släktskap.

Månadens höjdpunkt var mitt Stockholmsäventyr. Det alltid lika trogna (höhö) Artic Circle Train tog mig ner från Kiruna till Stockholm. Under helgen gav jag mig på en ny dans, Collegiate Shag. Min kropp har tagit mycket stryk av 4 månader på ishotellet. Jobbet och mörkret har tagit ut sin rätt och helgen på dansgolvet blir ett sätt för mig att väcka musklerna till liv igen. Jag går en intensivkurs och de flesta på dansgolvet bor i stan. Men som tur var finns där en deltagare som inte heller behöver ”hem och tvätta”. Anne Marte från Olso som följer med mig på äventyr i Stockholmsnatten. Vi hinner med Fotografiska, lite vin och en hysterisk spårvagnsfärd. Vi hinner inte med Moderna, eftersom tidigare nämnd spårvagn inte tar oss ditt. Helgen blir ändå en succé.

En plan för livet efter Jukkasjärvi börjar utkristalliseras. Den har till och med ett namn - Lapptäcket. Jag ska varva småuppdrag med ledighet. En mysig försäsong på Paddan, leriga dagar på Glastonbury, en fjällvandring och fem veckar på Herräng. Allt det där gamblade jag faktiskt på ett jobb. Som till råga på allt låg i Stockholm. Årets plot twist! Efter några dramatiska turer fram och tillbaka blev det varken jobb eller Stockholms flytt och mina nyinköpta gula stövlar återigen redo för operation Lapptäcket. Det allra bästa med att inte vara låst i en heltidstjänst är att jag återigen är lättare att ge sig iväg på upptåg.

Vill ni ha hjälp eller äventyrssällskap i juni eller augusti så hör av er! Ni andra - watch this space.

[minodysse]

Februari - Midvinter 

Temperaturen sjunker men jag börjar bli varm i kläderna.

[minodysse]

Januari - Solen återvänder

[minodysse]

December - Början på polarnatten

Numera bor jag i Jukkasjärvi. I byn finns en butik, en kyrka och en herrans massa draghundar. Till jobbet tar det ungefär en kvart att promenera. Det går lite långsammare om det är norrsken och betydligt snabbare vid -30. Jag jobbar som allkonstnär - håller guidade visningar, underhåller iskonsten, står i receptionen, skottar snö, välkomnar gäster och leker med barnen - så klart. 

På hotellet finns både vanliga (varma) rum och kalla rum. Min avdelning är huvudsakligen ansvariga för den senare delen. När jag jobbar natt tar jag däremot hand om hela hotellet. Ensam på området ställs man inför alla möjliga problem, men när lugnet faller förstår jag varför så många lockas av hotell- branschen. Det känns som det är min egen familj som ligger och sover i rummen! När jag kollar nödutgångarna brukar jag sparka runt området och känna mig som alla gästers beskyddare. På morgonen tar jag sparken hem, lyssnar på Vem ska trösta Knyttet (länk längre ner) och möter Ellen i dörren.

Jag har ingen direkt favoritsyssla och om jag vill jobba ute eller inne varierar med humör och väder. Större delen av dagen får jag prata engelska då de svenska gästerna är i få. De flesta som kommer hit firar något särskilt, ofta någon form av jubileum. För de allra flesta är norrsken och polarnatt något helt nytt.

https://open.spotify.com/album/4BQUY2xZnMOVfbldYHd0pK

[minodysse]

Calling all solo-travlers; ta med din hobby på resan! Det finns andra ställen att träffa folk än på krogen. Ladda ner appen "Meet-up", kolla Facebook evenemang och googla, googla, googla. Du kommer säker hitta något som intresserar dig. Det händer nått i varje stad, det gäller bara att höja blicken.

[minodysse]

Walking along the Donau in Budapest I leant

How to lead in lindy hop How much I love chimney cake  How to pass as an Erasmus Student Being alone gets harder come christmas The scale of a Faust production Maneuvering small second hand stores  The makings of a great Thanksgiving

[minodysse]

November - gyllene solnedgångar

Att min tredje nomadmånad inleds i Ungern var Emilia och Anastasias förtjänst. När jag berättar för Emilia om mina upptåg lovar hon att över en helg göra mig sällskap. Lockad av tanken på lite kvalitetstid jag låter henne få välja vart i Europa hon vill träffas. “Välj ett ställe så ser jag till att hitta ett jobb där.” På Anastasias inrådan blir det Budapest; billigt, post-kommunistiskt och intressant. Jag får jobb på ett hostel och installerar mig snabbt. Den här gången känns det lätt att erövra staden. Jag börjar med att välja jag ut tre viktiga stammisställen:

Någonstans att köpa mat I Budapest blir inte Tesco utan ett stånd i Central Market Hall mitt go-to. (Creddit? Du anar inte!) Att vara bekant med någon typ av mataffär är en lifesaver. För det händer att man pushar sin agenda och äventyrsgräns lite för långt. Man befinner sig på andra sidan stan, vrålhungrig och helt slut. Då är det skönt att veta att så fort man kommer hem är det lätt att få tag i mat. Att gå in ett helt nytt snabbköp är otroligt energikrävande. Ännu värre är det att då sätta igång på restaurangjakt. Har du istället i förväg bekantat dig med en butik och hittat din lat-mats hyllplacerings blir allt mycket lättare. 

Ett offentligt vardagsrum  När man reser själv vinner man mycket på att dela boende. En av nackdelarna är att det blir svårt att dra sig undan. Även om man är själv för stunden kan man aldrig räkna med att förbli ostörd. Min tjänst på vandrarhemmet går hem som årets minst lärorika. Jag sitter framför en dator och väntar på gäster som inte kommer. Det är lågsäsong och tempot obefintligt. Men den där känslan av att aldrig kunna vara helt saker på sin ensamhet går inte att komma undan. Därför skaffar jag mig här, precis som i de andra länderna, platser där jag inte blir hittad. Ett cafe i Buda, en klippa på Gellért Hill  och en bänk vid floden (snacka om att jag blev kär i Donau). Om bena bär är ändå det bästa sättet att hitta egentid i offentligheten att promenera.

Ett privat vardagsrum För att komma folk lite närmre, så gäller samma förutsättningar som hemma. Hitta en plats eller aktivitet dit folk integrerar och återkommer! För mig blev det en danskurs. Leta redan på en grupp som passar dig. Kanske stickar du? Kan du komma i kontakt med folk som delar din ideologi? Äta ihop med någon som också är vegan? Delta i öppna föreläsningar på stadens universitet om de lockar? Det går helt klart att skaffa sig bekanta på kort tid, ge dig själv förutsättningar och våga ta kontakt.

När jag ser tillbaka på min tid i Ungern så minns jag hur bra jag min kropp kändes. God mat. Dans. Deltid. Långpromenader. Jag går och går och går. När sen Emilia kommer har jag massor med utflyktsmål och idéer. VI hittar en färgindelad utställning som verkligen talar till oss. Under dagarna betar vi av de stora frågorna, pratar om det som hänt och det som komma skall. Tack Emilia. 

[minodysse]

Calling all solo-travlers; när du ska till en ny stad se till att ladda ner området på google maps. Kartan är tillgänglig offline och din position kan bestämmas utan datamängd. Markera ut platserna du vill ta dig till och strosa fram obehindrat. Happier 911 Songs by happierwithgretchenrubin

[minodysse]

In a boutique hostel in Haarlem I learnt

how to use Spotify how to make beds how to make cappuccino I was never meant to speak Spanish  libraries aren’t always free my appetite for specula is just as great as that for lussebullar what people wear to Amsterdam Dance Event the word “lekker”

[minodysse]

Oktober - Var fjortonde fullmånen 

En mellanlandning, en ny telefon och ett hyllningstal senare landar jag på Schiphol. Det är sent och jag lyssnar på “Tonight’s The Kind of Night”. Min vingårdshjärna har svårt att anpassa sig till alla flygplatsens intryck. Att kunna ta sig fram med buss känns så lyxigt. Här finns nattöppna butiker och mängder av människor.

Överallt gör sig kontrasterna mellan Amsterdam och lilla Offida påminda.  Som tur var ska jag inte bo mitt i Amsterdam utan i Haarlem, japp - originalet. Här har jag hittat en liten pärla, vandrarhemet “Hello I’m local”. Där ska jag dela rum med Gonzalo och tillsammas är vi “de Nachtwacht” (kan du inte din holländska konsthistoria får du googla). Om det kommer sena gäster är det vi som checkar in. Några dagar i veckan hjälper vi till i den vanliga verksamheten. I utbyte får vi mat och husrum. Det är korta pass och vi får en hel del fritid. Så jag och Gonzalo tar tempen på Amsterdam (15mim bort), Tinder-coachar varandra och äter ute. Vi börjar använda “Meet-up” appen för att hitta roliga aktiviteter. Det resulterar för min del i en kväll för kvinnor i teknikbranschen, en konsert och lite lindyhop. Efter kvällen på socialdansgolvet tar jag plats på min danspartner pakethållare. Vi skrattar och skumpar oss fram genom kvällen. Återigen infinner sig den där känslan av att vara påväg. Tack och lov att jag vågade mig på ett sånt här år.

Som ensam äventyrare blir min lilla packning särskilt värdefull. Från den får jag mycket. Mitt Spotifykonto, mina hörlurar och mina solglasögon tar mig ut på gatorna och ner till stranden. Bakom varje föremål finns också en person. Hanna är mitt Spotify, Magnus mina lurar och Erik glasögonen. Så förutom sällskapet i musiken och poddarna så finns det en vän i vart och ett av föremålen.

Av någon anledning har jag släpat med mig min kappa. Efter livet på gården så längtade jag efter att få vara fin men den är mest vara otymplig. Allt eftersom livet med en ryggsäck fortskrider får jag en bättre uppfattning av vad jag egentligen behöver.

Jag är en ung kvinna som reser själv. Ja, det finns en risk att jag far illa, men om det är förutsättningen so be it. Jag tänker inte tacka nej till att leva. Och nog mår jag som allra bäst när jag är på upptåg. Något som är både lätt och naturlig när man är iväg på det här sättet. Du som ojar dig över min situation, nu ska du få nått annat att fundera på. Att jag kunnat träffa männkiskor, bjudit in mig själv och fått hjälp beror till stor del på att jag är en vit kvinna. Det finns både en risk och ett privilegium att upplevas som ofarlig och normal. The sharing economy är en stor del av min resa och därför har jag funderat en hel del på vad dess framarch innebär. Nedan har finns mer material för dina tankar att ta avstamp i.

https://www.forbes.com/sites/hbsworkingknowledge/2014/02/24/racial-discrimination-in-the-sharing-economy/

https://aca.st/61abc2

[minodysse]

Calling all solo-travlers; skaffa Spotify Premium och ett par svinfeta hörlurar. (Tack Hanna som lärde mig att lösningen på alla problem)

[minodysse]

In a small vineyard in Italy I learnt

to make wine to make espresso to make gnocchi  to make sense of myself that the best meals are allowed to take time I am capable of loving an animals  any bottle of wine will do if you match it with a good sunset  how to ask for help  why people get hooked on grown their own produce just how indulgent a great desert-wine can be

[minodysse]

September - Nuvoloso: cloudy, cloud | Adjective |

Jag väcks av att solen går upp och samlar ihop det jag behöver. Min vattenflaska, lite sallad till frukost, mitt skissblock och en bok. Sen går jag bort till Piazza Della Liberala. Det lilla torget ramas in av kontoret, rummet för vinprovning, matsalen och köket. Första halvtimman är jag ensam på torget men klockan sju får jag som vanligt sällskap av av min favorit - Lorenzo (tänker er äldre man i tomatsås-reklam). Han gör espresso åt oss och sen är det dags för min stapplande italienska.

-       Yeri (igår), jag gör ett tecken för pengar med handen, Libro (bok). Jag pekar på boken. Pinocchio. Han upplyser mig stolt om att bokens författare är italien författare jag svarar: -       Sì. Un libro bravissimo.

Efter vår litteraturvetenskapliga disskusion sitter vi tysta ett tag. Jag läser lite till och Lorenzo klappar Baldo, min svarta lurviga själsfrände. Dagarna dessförinnan känns som bortblåsta. Det är så ljuvligt att få koppla bort tankarna. Innan jag fick tag på Pinocchio var det bara jag och stjärnorna. När vi var klara för dagen så blev gården tyst och tom. Utan telefon, dator eller tv, hade jag inte mycket annat att göra än att nynna, kolla på solnedgången och funder över livet. Tack vare min anteckningsblock gjorde den isolationen mig inte bara galen utan också lite klokare. Efter regn kommer solsken och efter tårar - katharsis. 

Tillslut börjar de andra droppa in och det är våran que för att fixa det sista. Jag går tillbaka till mitt rum och byter till arbetskläder (långärmat, långbyxor, kängor och keps) sen är det samling på torget. Vi brukar vara ett tiotal som arbetar och var och en får en sax och en korg. 

Vi betar av vinrankorna en efter en. Neråt, uppåt, neråt, uppåt. När man fyllt sin korg tömmer man den i den stora släpet efter traktorn. Jag hade förberett mig på den här resan genom att mentalt ställa in mig på riktigt hårt arbete. Verkligheten visade sig vara något helt annat. Mycket på grund av vädret, har vi inte kunnat jobba särskilt mycket. Det regnar inte mycket - bara tillräckligt för att förhindra arbetet. De dagar vi kommer oss iväg så förökar jag öva på min italienska. Lucia pekar på något och sen får jag upprepa. När jag lärt mig såväl druva som klase fick hon bli mer kreativ, som då hon klippte ut en “stellare” i ett löv. 

Allt blir klarare här, förutom vädret. 

Cred: mauro fermariello on Vimeo.