#enigmatisk

[spekulativtskimmer]

"Sipprar In"

Slirar i mitt sökande. En natthimmel, beströdd av främmande stjärnbilder. Medvetandet flödar, återspeglas i den förkromade ytan. Dricker paniken i djupa klunkar, törstig efter någonting min värld inte har att erbjuda. Selektiv och nästan verklig slåss jag mot skuggorna. Andetagen sträckta från vägg till vägg. En chans att få glömma tidens hån och materians tyranni. Sträcker mina sinnen till bristningsgränsen, desperat efter nya upptäckter. Det låter underligt inuti mitt huvud. Ljudet av någonting som trasas sönder. För varje andetag, brinner en skugga. En linje dragen mellan mig och omvärlden. Slirar i mitt sökande. Når fram till avgrunden inom mig själv. Bråddjupet som skrämmer och lockar. Ser världar, inuti världar. Känner medvetandet expandera. Tankarna sträcks ut. Lysrören blinkar till, och slocknar. Och genom en spricka i mitt skallben sipprar mörkret in.

(2024)

[gategods]

13

Her er et av disse oversette hverdagskumlokkene som forsvinner i den daglige striden. Disse ubemerkelsesverdige, nærmest usynlige funnene, er de virkelige funn. Det er ikke de spektakulære funn som er vanskelige å få øye på, nei; det er de oversette, grusdekkede, ganske sømløse forglemthetene som unnslipper den butte oppmerksomheten. Kun de med et finslepent gehør for det forsømte er i stand til å se, å virkelig se, i ordets fremste betydning.

Mange mangler derimot de indre mekanismer nødvendig for å se virkelighetens utallige fasetter. Disse menneskene trenger enkle kategorier å klamre seg til verden med. Den er en kompleks og sofistikert verden, hvis mange nyanser og faktorer overvelder deres ømfintlige fakulteter. De påtvinger virkeligheten en enkelhet som ikke finnes der ute. Disse enkle kategoriene de tenker verden kommer ferdig inndelt i, er selvfølgelig en projisert virkelighet som har oppstått inne i dem.

Det er også ofte disse menneskene som utstråler uberettiget skråsikkerhet. Det aller meste av skråsikkerhet er uberettiget. Det er veldig få sammenhenger i hvor man har dekning for skråsikkerhet. Klamrer man seg til kategorier, derimot, ser man ikke nyansene som drar teppet ut fra under skråsikkerhetens stylter. Man blir stående, oppstyltet, og forfekte steile, vilkårlige skiller.

Samtidig må vi innrømme vi alle står på våre egne skjøre stylter. Det er et mistenksomt godt opplyst individ som står plantet like i bakken helt uten selvoppholdelsesstrategier.

Hva kan kumlokket lære oss om selvoppholdelse? Her er nok en mulighet til å lære av det enigmatiske kumlokket, trofast og staut i sin ramme. Det gjør sin funksjon uten tanke på anerkjennelse, godtgjørelse. Hvem er du, kumlokk? Gitt muligheten, hva ville du fortalt oss om tilværelsen?

Vi sitter alle fast i vår tid. Om man levde i Bagdad på 700-tallet, ville man trodd imperiet ville leve for alltid. Man ville tatt alle sine omgivelser for gitt. Alt ville vært en del av denne uveltelige, evigvarende institusjonen. Den hadde alltid vært der og ville for alltid være der.

Sannheten er selvfølgelig at denne tilsynelatende evigvarende institusjonen, var mindre enn et blunk i menneskets historie. Det er Ozymandias' smale referansevindu som blendet ham, verken mer eller mindre. Kumlokket, derimot, overlever oss alle. Kanskje er det dette det ville fortalt oss, gitt muligheten. Kanskje ville det belært oss om vår forgjengelighet.

[rabattkoder]

YSL Black Opium edp 50ml

YSL Black Opium edp 50ml

Hem / Parfym / Dam / YSL Black Opium edp 50ml YSL Black Opium edp 50ml YSL Yves Saint Laurent 845 kr / 789 kr Frakt 19 kr Snabb leverans 100 000 nöjda kunder Lagerstatus: Leveranstid: 1-2 arbetsdagar Frakt: Klass 1 – max 2 kg Artnr: YSL3 Ge ditt omdöme Produktinformation YSL Black Opium utstrålar förförisk mystik och förbjuden attraktion. En enigmatisk doft för den sensuella och sofistikerade…

[blokmusik]

De bedste fra musikåret 2020

25. 

Scirocco

Jonathan Johansson

Samfundsdiagnostisk øjebliksbillede af en mand i et Sverige, der veksler mellem kærlighed og fortabelse og en ubekendt følelse af idiosynkrasi over samtiden. Mit store forbillede er gået planken ud og gået full on på kunstneriske ambitioner, der siden mesterværket Lebensraum! har været lidt af svingende kvalitet mellem sine udgivelser. På Scirocco er minimalisten stadig pop, men legesygen har fået et nyk opad og har givet mig et håb om at han agter at forblive relevant ind i det nye årti. 

24.

After Hours

The Weeknd

Ét af 2020s allerstørste popsucceser bør også nævnes på denne liste, eftersom Tesfaye for første gang siden debuttrilogi har bevist, at han er et popvidunder, der skal tages seriøst og stadig har ambitioner.

23.

Your Hero Is Not Dead

Westerman

Et solidt vidnesbyrd om hvordan old-school influencers som Arthur Russell og Mark Hollis stadig kan bidrage til nye musikretninger, der nok trækker på fortiden, men samtidig peger fremad. Den unge englænder Westerman, der har været hypet lige siden singlen Confirmation tilbage fra 2018, har på sin første fuldlængde skabt et friskt, melodisk og bjergtagende univers der tåler mange genlyt.

22.

Notes On A Conditional Form

The 1975

I modsætning til nogen af bandets tidligere plader, da har de på denne samling af noter første gang valgt at give en lytteroplevelse til introspektion. Til lockdown-fester på soveværelsets dansegulv, til hovedtelefonerne på en mennesketom middag midt i København. På den 22-lange sangkollektion skifter tempoet, humøret, temaerne og stemningerne ofte, men det til trods er jeg som lytter alligevel blevet forbavset over hvordan pladens rutsjetur minder forbavsende meget om de sindstemninger og oplevelser jeg selv har været igennem i 2020. Det er ambitiøst som bare pokker, så derfor fortjener denne ellers lidt kritiserede fjerde skæring fra The 1975 selvfølgelig den anerkendelse den med rette har gjort sig fortjent til.

21.

What’s Your Pleasure

Jessie Ware

Jessie er for første gang i mands minde i storform, hvor dramaet, intensiteten, nostalgien, dansen og længslen lyder som havde hun opfundet det selv. Det er enigmatisk, lummert og dansevenligt som bare fanden. 

20.

Women in Music Pt. III

HAIM

Fra tre chicks, der bare altid ved hvor skabet skal stå, har de langt om længe skabt det mesterværk de (altså bandet helt sikkert selv) har sukket længe efter. Selvom man som lytter mærker en langt mere tilbagelænet tilgang til både produceringen og sangskrivningen, da er der på hver eneste sang alligevel en langt større bredde i både udtryk og inspiration. Dette er med til at skabe en større robusthed og følelse af nærvær log overskud, hvilket til sammen har skabt en langt mere apperellerende vindue til deres univers end deres, nuvel rigtig fine, tidligere udgivelser, der dog alligevel godt kunne blive en kende ensformige i al deres vellyd. Women in Music Pt. III er mere faretruende, voluminøs og rocket, hvilket i den grad klæder søsterkollektivet fra Californiens vestkyst. 

19.

Tårefilm + Cobid 20

Bisse

Som om et hav af konceptalber ikke var nok, så valgte Bisse atter engang at skabe hele to af slagsen i løbet af 2020s corona-tunge tilstand af mismod og glimtvise momenter af glæde, der på Cobid 20 lød fabulerende og eftertænksomt, men aldrig kedeligt, mens Tårefilm var en indadvendt lillebror, der dog alligevel åbnede sig op som et himmelskib over tordnende skyer af forlist forelskelse.

18.

Shore

Fleet Foxes

Hvad der nu er blevet Robin Pecknolds soloprojekt er samtidig også blevet til et mere raffineret og luftig lydlandskab, der på Shore i den grad har fået luft under vingerne og skabt en fornyet varme og ejendommelig eventyrlighed, der som solens første stråler mildner sindet og skaber små håb om morgendagens komme. 

17.

Untitled (Rise)

SAULT 

Fjernt fra utopien om en fredfyldt verden, har britiske Sault skrevet protestsange, der er noget af det mest konfrontatoriske og livsbekræftende soul udgivet i en tid, hvor der er mest brug for det.

16.

Alletiders

Alle

Hvorvidt Natal Zaks har været bevidst om det eller ej, er ikke til at vide. Men faktum er at han under Alle-aliasset har skabt noget, der bedst af alt kan betegnes som dansk popmusik, der ikke rigtig lyder som noget andet. Navne som Arthur Russell, John Maus og Ariel Pink rumsterer rundt derude, men forbliver samtidig blot inspiration, men er samtidig kunstnere, der husker at amatørisme og eksperimentalisme i det små kan skabe små mirakler.  I sandkassens nok barnlige - forstået i sin mest positive form - men urimeligt ærlige banaliteter og leg har han skabt bristende kærlighedshistorier, der næsten er så hjerteskærende i deres oversimple tydelighed, at uskylden ikke er til at bære. En ungdomsplade, der er så sart, uhøjtidelig og poetisk, at de små minder, der bliver strøget udover pladens 53 minutter, næsten føles lige så virkelige som ens egne. Lige fra den første forelskelse, de mange gange man følte sig genert overfor en man syntes om, til den første fest bliver man mødt i øjenhøjde og inviteret ind til en ungdomsfest fyldt med selvrefleksion over ens egne minder om pinlige episoder og forsømt kærlighed. 

15.

Græ

Moses Sumney

Rammende direkte hovedet på sømmet, har Moses Sumney givet sig i kast med at omfavne rummet mellem det binære og stiftelsen af en ny selviagttagelse, der gør ham i stand til at rejse sig op fra støvet og opdage dybere erkendelser af sig selv. Skåret ind til benet, så kan Græ nok bedst beskrives som en underskøn udmattelseskrig, der munder ud i en stille udånding langt nede i den undergrundsdybe erkendelsesproces om kunstneren selv.

14.

Fetch the Bolt Cutters

Fiona Apple

Hun er enmandshær, der med skønsang, et kilometerlangt katalog af visioner, detaljer og ideer har været i stand til at kanonisere hendes musikalske karriere for eftertiden. Bolt Cutters vil uden frygt, skam og med litervis af arrigskab, kærlighed, kaos og uendeligt meget mere give lytteren en ravruskende øjenåbner, der som et *pling* efter en gennemlytning kan belønne dig med ét af de mest sansende albumoplevelser du kommer til at mærke i lang tid.

13.

Dark Matter

Moses Boyd

Innovativt balancerende mellem et væld af urbane genre som soul, UK garage, afro, hip-hop, grime og jazz har den britiske trommeslager, producer, komponist og DJ blandt meget andet ved navn Moses Boyd formået at sætte en kurs for jazz-scenen i et land, hvor jazzen aldrig har lydt mere interessant end før. En kalejdoskopisk rumrejse af stemninger og dansable lydbølger, der takket være en kollektivistisk indsats før eller siden rammer jorden og vil skabe skælv i jazz-undergrunden, hvis ikke han allerede er i færd med det.

12.

Third

Liss

Efter to vellykkede forsøg på at skære ep-formatet til med blot få, men til gengæld uhyr vægtige pophits, har Liss på trilogi-afslutningen Third ramt plet med en mere referencepræget, men fremfor alt moden sound. Der er nik tilbage til 00ernes kåde indierock på “Waste of Time”, hvor “Another Window” giver associationer til Tame Impalas spacede synthunivers, mens “Off Today” viser deres mere introspektive sider. Det har været ren lykke at få dem tilbage.

11.

Songs & Instrumentals

Adrianne Lenker 

Genskaber følelsen af kærlighed og sorg på en ny måde, der skræmmende enkelt udfolder de mest komplekse drømme og abstrakte billeder indspillet i hvad, der banalt kan kaldes sange, men nok nærmere bør døbes afmålte stykker af pure hjertevarme og skønhed, der sjældent har lydt så personligt i lang tid.

10.

La Vita Nuova

Christine and the Queens

La Vita Nuova er et konceptuelt unikum bragt til verden af en popdronning som få andre, der efterhånden kan siges at have skabt sin egen Chris-æra i pophistoriens stadigt ekspanderende dynasti. Chris får på bare få sange kondenseret indtil, hvad der mærkes som et slag i maven, mens hun i næste øjeblik blidt hvisker dig i øret, springer højt op i luften og smiler uforfærdet mod det ukendte. En imponerende bedrift, der med ‘People, I’ve Been Sad’ illustrerer håbløsheden som hele 2020 har været tynget af, men også løfter låget op for en vilje til at ville gå igennem ild og vand for at være sammen med den eller dem man elsker allerhøjst. 

9.

Healing Is A Miracle

Julianna Barwick

Når katarsis kan fremtvinge noget af det bedste ambient i lang tid, der kan vække mindelser om ambiente hjørner fra Boards Of Canada eller

8.

Skinned

ML Buch

En moderne ode om digitalt kærlighedsliv, der visner hen til finger-swipes på skærmen fremfor hud. Med hendes androgyne 80er referencer blendet sammen med et hypermoderne synthfantasia rammer Marie Louise Schou Buch lige ind i et af 2020s fremmeste emner, mangel på kontakt. Drømmen efter fysisk begær og nærhed, der clasher med smartphoneskærmens personaer i dating-apps, man ikke ved om er virkelige. Skinned er frygteligt vanedannede at lægge øre til, nærmest ligesom huden i de apps hun sukker efter, men tilsyneladende må drømme længe efter. 

7.

1 Dag Er Vi 1 Minde

Barselona

Nok lyder bandet langt ældre, end de i virkeligheden er. Ikke desto mindre har Barselona på deres tredje fuldlængde kreeret nogle forbandet slidstærke popsange med melodier, der ikke er til at tage fejl af. Forelskelse og afmagt råber i hver en afkrog af pladen, og de temaer løfter de op til at blive lige så universelt vedrørende som da Nikolaj Nørlund smaskforelsket sang om sin kærlighed i Kongens Have, da Jens Unmack tænkte at kærligheden varer ved forever eller da Lars H.U.G sang om at han jo elsker sit hjertets udkårne for evigt. Pladderromantisk eller tåretrillende? Jeg elsker det i hvert fald.

6. 

Miss Anthropocene

Grimes

Idiosynkrasi lige i smasken svejset sammen med hendes eklektiske øre for den gode melodi har skabt et under af klimahits, der åbner nye døre for hendes lysårsfremtidige pophjerne. 

5.

Danish Crown

Søn

Sikke et år for dansk musik! Som kirsebæret på toppen har vi Søn, en slags artrockens enfant terrible, der hverken har lyst til at være de full-blown gakkede eller de arrogante pop-boys, der efterhånden er nok af allerede. Politiskeklatant som få andre, vedkommende og kreativtsnørklet formår bandet at indfange de frygteligt mange paradokser som vi som individer og samfund tumler rundt med. En højtrøstende kritik af den enøjede Københavner (*host* mig selv), der kan gå uvidende omkring i en rus af rendyrkede privilegier, for dog at glemme flygtningestrømme, millionvis af slagtesvin som går bort hvert år, drivhusgassernes tiltagende konsekvenser for menneskeheden. Tilsat en provokerende dosis kontraster mellem ulykkelig kærlighed og klæbende kærlighed kontra en herligt forfriskende ironi og selvbevidst stillingtagen til verdens gakgak og galimatias bliver man underligt rundtosset, men samtidig også en lille smule afklaret i alle dets mange spørgsmål og opråb. 

4. 

Inner Song

Kelly Lee Owens

Mit ultimative COVID-19 soundtrack. Om håb, ensomhed og den bittersøde glæde ved at komme videre. I et stramtkurateret landskab af lige dele ekstatisk eskapisme og eftertænksomhed kan man blive hengivet til en sjælden helende oplevelse. Som en geologisk udforskning af verdens indre og ydre bliver man i et emotionelt under af tankespinderi og klubnoder hevet med ind i Owens’ inderste indre. Et kunstnerisk kvantespring fra en komponist jeg glæder mig så umådeligt meget til at opleve, så jeg ikke kan vente, men hellere vil drage til en corona-fri second-reality hvor rave og live-koncerter stadig pågår lige så ofte som regnen falder over England. 

3.

Heaven To A Tortured Mind

Yves Tumor

Sean Bowie er blevet en androidisk glamrockstjerne, der har skabt et musikalsk væsen af et album, en kropslig shapeshifter, der udkrystalliserer de mest forunderligt himmelhøje, transcendentalt soniske, pompøst afhængighedsskabende og tapetklistrende kærlige sange jeg har hørt i flere år. 

2.

The Slow Rush

Tame Impala

For en fangirl som mig, så har The Slow Rush åbnet sig op som en kraft, der kan få mig til at gispe efter vejret, i et vekslende loop mellem frigørende vægtløshed og en uvished for hvad fremtiden vil bringe. En langsomt brusende tilstand af ekstase bliver undfanget allerede kort inde i første akt, ‘One More Year’, der som én blandt mange vidner om artist, der kan skabe brudfaste guitarvægge i et verdenskammer af mega-pop og tilsandede slotte gemt for omverdenen. En perfektionistens auteur, der stadig står dugfrisk og relevant, til trods for at overgåelsen af Currents var lidt af en mundfuld, fastslår han til stadighed at kunne puste nyt liv i euforiens musikalske kringelkroge. 

1.

Suddenly

Caribou

Den måske mest ligefremme udgivelse fra lydmagikeren Dan Snaith, der efter fem års arbejde har trukket familiesorg og evig kærlighed midt ind på albummets oplyste scenegulv. Det er lutter smukke melodier fra én af vor tids største elektroniske musikere, der til stadighed strækker spændingsfeltet mellem dybtfølt personlig intimitet og himmelstræbende eufori. Mellem eksperimentering og dansegulv. Efter utallige lydt er og bliver Suddenly den mest slidstærke udgivelse fra et år, der for nogens vedkommende helst bare skal glemmes. Men samtidig viser musikåret 2020, at ud af længsel og krise kan kunst blomstrer, give os tårer på kinden og noget at tænke over.

Boblere:

Four Tet: Sixteen Oceans / Dua Lipa: Future Nostalgia / U.S.Girls: Heavy Light / Run the Jewels: RTJ4 / Rina Siwamayama: Savayama / Freddie Gibbs & The Alchemist: Alfredo / Fontaines D.C.: A Hero’s Death / Jessy Lanza: All The Time / Roísín Murphy: Roisin Machine / Phoebe Bridges: Punisher / Sufjan Stevens: The Ascension / Waxahatchee: Saint Cloud: / The Soft Punk Truth: Shall We Go On Sinning So That Grace May Increase / Loke Rahbek: Elephant / Crack Cloud: Pain Olympics / YAEJI: WHAT WE DREW ��리가 그려왔던  / Against All Logic: 2017 - 2019 / Charli xcx: How I’m Feeling Now / Schultz & Forever: Declaration of Love / The Strokes: The New Abnormal / King Krule: Man Alive! / Perfume Genius: Set My Heart on Fire / Oneohtrix Point Never: Magic Oneohtrix Point Never / William Basinski: Limitations

Værd at nævne:

Athletic Progression: Athletic Progression / Jay Electronica: A Written Testamony / Bill Calahan: Gold Record / Actress: Karma And Desire / Jamie xx: Idontknow / DJ Python: Mas Amable / Soccer Mommy: Color Theory / James Blake: Before EP, Covers EP, You’re Too Precious, Are You Even Real, Godspeed / Beatrice Dillon: Workaround / J Hus: Big Conspiracy / Schultz & Forever: Declaration of Love / Bullion: We Have A Good Time / GRETA: Ardent Spring / Clarissa Connelly: Holler / Astrid Engberg: Tulpa / Taylor Swift: Folklore /Destroyer: Have We Met / Thundercat: Is It What It Is / Lil Uzi Vert: Eternal Awake / First Flush: Ånder Du Nu, Vildgæret Ensomhed

Efter denne tekst er blevet skrevet, er The Avalanches netop udkommet med opfølgeren We Will Alwayws Love You til genopstandelsen Wildflower, hvilken også bør fremhæves. 

Af Jens Bjørn Grelck, 2021

[teddykalfu]

Pet Shop of Horrors (Matsuri Akino)

För Dig som: vill se poetisk rättvisa utmätt av en moraliskt neutral ciceron

I Los Angeles Chinatown finns en mystisk djuraffär. Det stora flertalet som hittar dit gör det för att de har ett djupare, ofta mörkare behov än bara längtan efter fyrfota sällskap. Sådana kunder blir ledda förbi de helt(?) normala hundarna, hamstrarna och papegojorna, genom dörrarna till det bakre rummet… där deras öde väntar på dem, i form av ett särskilt husdjur. Det kan se ut som Din nyss avlidna dotter (fast ägaren försäkrar att det är en kanin), ta gestalten av den perfekta livvakten för en blind flicka (en östtysk arméofficer med kuperade öron) eller den ouppnåeliga skönheten Du alltid sökt efter; allt efter behov. Köparen behöver bara skriva på ett kontrakt, med högst specifika skötselråd…

Mata med färsk mjölk och fisk

Kamma henne noggrant

Få henne inte att gråta

Bryter Du mot kontraktet så kan säljaren inte hållas ansvarig för konsekvenserna.

Låter det riggat? Det är det. Djuraffärens ägare, Count D – androgyn, enigmatisk, amoralisk (omänsklig?) – är ingen vän av människor och deras egocentriska uppträdande mot andra levande varelser. Besöken i hans affär slutar nästan alltid med skräck, sorg och ond bråd död, eller i Ds ögon: poetisk rättvisa. Han säljer ”hopp och drömmar” – att de allra flesta inte förstår konsekvenserna av sina drömmar är inte hans problem.

Självklart får den sortens privata rättskipande inte fortgå ostraffat. Kommissarie Leon Orcot vid LAPD:s mordrotel misstänker D och hans skumraskaffärer för seriemord (möjligtvis massmord), och han tänker inte vila förrän han satt honom bakom galler. Eftersom det finns vissa problem med bevisfrågan (Vad skall han göra? Mordåtala en utdöd sabeltandad tiger? Kalla en tvättbjörn till vittne?) får han nöja sig med det näst bästa: hänga i affären och trakassera D i väntan på sin chans. Under tiden får han frottera sig med såväl nu levande som utdöda djur (stundtals förmänskligade till utseendet men aldrig till beteendet), spöken,  vidunder och till och med gudar.

Kulturkrocken till trots – D är förfinat, nästan aristokratiskt kinesisk, Leon ”hör hemma på ett zoo under skylten ’genomsnittlig amerikan’” – blir det omaka paret förstås vänner(?). Till och med familj, när Leons traumatiserade lillebror kommer in i bilden. Och till sin förvirring upptäcker Leon att djuren i affären börjar framstå som allt mänskligare  – medan D till sin fasa inser att han har börjat fästa sig vid ett exemplar av det farligaste djuret av dem alla…

Pet Shop of Horrors är lika delar skräck, djurrättsaktivism, normkritik och stundvis situationskomik, berättad i skira svartvita teckningar överflödande av detaljer. Den som har svårt för de ofta stiliserade proportionerna hos människofigurer i manga behöver inte oroa sig – inga vuxna tecknade av Matsuri Akino ser ut som överdimensionerade barn. Serien är stundvis kolsvart, och gärna filmisk i sin berättarstil. Det finns självklart en tydlig sensmoral: den som handlar illa mot andra – även andra som inte åtnjuter mänskliga rättigheter – råkar själv illa ut. Men eftersom det sällan ges entydiga svar på vad som är rätt och fel känns tonen aldrig moraliserande. På sätt och vis är Pet Shop of Horrors en filosofisk utvecklingsberättelse, där det aldrig står helt klart vem (om någon) som avgår med segern.

För den som inte blir mätt på seriens tio delar finns en fristående fortsättning, Pet Shop of Horrors: Tokyo (samt ytterligare spin-offs som tyvärr inte översatts till engelska). Även om PSoH: Tokyo fortsätter utforska intressanta frågor så blir den gradvis mer äventyrsbetonad än skräckbetonad, och saknar framförallt den elektriska personkemin från originalet. 

Men när Matsuri Akino skapar något ”mindre inspirerat” betyder det fortfarande ”betydligt bättre än det mesta annat”.

På svenska: Nej

Ljudbok: Nej

E-bok: Nja (icke auktoriserade scanlations går att hitta på diverse manga-sajter)

 Bibliografi

Pet Shop of Horrors 1–10, 2003–2005

Pet Shop of Horrors: Tokyo 1–8 (9–12 ej översatta), 2008–2011

[thenonexistentchronicles]

IRRESISTABLE

hur ont får det göra? denna känsla av att inte beröra din hud är elektrisk, extatisk, enigmatisk blotta tanken gör mig apatisk jag vill som jag alltid har velat spara dessa känslor, embrace:a håll mig, håll mig nära lär mig; hur jag inte lider brist på ditt vara hur kan jag någonsin försvara att jag ger upp för dig det är okej, jag förlorar mig i orden om dig du är a very hard to get boy det vet vi båda allting om inga konstigheter, bara tråkigheter och väldigt många ord för mig att skriva alla sekunder, minuter och timmar jag måste genomlida fortsättningsvis fortlöpande men jag mår bra så bra som en kan må när en levt i alltför många år med sanningen på näthinnan tiden går men känslan består den kan inte försvinna vi är här båda två fortsättningsvis det bara är så är det konstigt? är det fel? jag vet inte längre jag vet inte alls vad jag vet är att plötsligt från ingenstans kommer du och går och jag tar tillfälle i akt att aldrig någonsin vara på min vakt utan redo redo för att vara irresistable

[spekulativtskimmer]

"Guld & Purpur"

Det var sommar, och när jag kom tillbaka, så var du redan där. I skymningen såg jag dig sittandes under dom lummiga träden, med en rykande cigarett mellan fingrarna. Dammens vatten var stilla, men långt där nere under ytan, dansade skuggorna från i vintras. Vi sa ingenting om skulden vi delade, eller rädslan vi kommit att viga våra liv åt, men när kvällen kom och skuggorna förvreds, fylldes vi av en tryckande föraning, outgrundlig i sin fientlighet. Som i ultrarapid rörde vi oss, medan horisonten färgades i guld och purpur. Sida vid sida, blev vi sittandes under träden, medan mörkret föll. Förenade, dels i insikten om det, som aldrig kunde göras ogjort, och dels i stillheten, som ibland följer på bekännelsen.

(2024)

[spekulativtskimmer]

"Förleder & Tillintetgör", 2021.

Text/bild: Olle Gudbrand.

[spekulativtskimmer]

"Över Den Spruckna Jorden"

Förenad med sältan. Värdig domen jag tilldelats. Över den spruckna jorden sträckte jag ut mina slitna, spattiga nerver. Jag tyckte mig se en mittpunkt. Ett epicentrum av färger omöjliga att beskriva eller klä i ord. Vid horisonten höjde sig ett väldigt stoftmoln av strävan efter mer. Tornade upp sig allt högre mot himlavalvet. Utan vare sig rädsla, skam eller tvivel, såg jag skulden rakt in i ögonen, utan att blinka. Outgrundlig i sina kyla, fanns det tveklöst en skönhet i vad jag fick se. Den existerade inuti sig själv. Den var sitt eget syfte.

(2024)

[spekulativtskimmer]

"Förnimmelse"

Den gamla lägenheten högst upp i ett hyreshus i närheten av Schougens Bro står alldeles tom nu. Igenbommad slumrar den, skyddar alla sina minnen och hemligheter, medan fåglarna lyfter från det regnblanka taket ovanför. När du går genom dom mörka rummen, kan du ibland svagt höra avlägsna viskningar, som från en annan tid. Och ibland kan det hända att du får en krypande förnimmelse av att du inte är ensam. En skugga. En kvarglömd röst. Ett tragiskt minne. Men hon kommer aldrig att glömma hans ansikte eller hans skratt, inte ens nu, när dom båda sedan länge är borta.

(1998/2024)

[spekulativtskimmer]

"Spelas Upp," 2021.

Text/bild: Olle Gudbrand.

[spekulativtskimmer]

"Strålkastare," 2010.

Text/bild: Olle Gudbrand.

[spekulativtskimmer]

"Lika Främmande"

Släpp taget om min hand. Ge mig en chans att tappa kontrollen. Betrakta mig på avstånd, medan det tar sig under din hud. Med tiden, blev ni lika främmande för mig som stadens gator. Era ansiktsdrag, förvridna och mumifierade. Våra sjukdomar när varandra, och inte ens dom långa raderna av surrande lysrör förmår skingra det tjugofem år gamla mörkret. Några snutar drar förbi. Sirenerna påslagna. Det kalla blå ljuset blandas med nattdiset under en kort stund, innan dom försvinner i fjärran. En värld av antaganden. Det outtröttliga sökandet efter sammanhang. Ljuset, som leder dig vidare till nya upptäckter. Allting var så annorlunda då. En vintergata av toxiska minnesfragment. Genom sidorutan, det dunkla landskapet som rusar förbi i hundratjugo. I spegeln, två ögon som sett alldeles för mycket.

(2021)

[spekulativtskimmer]

"Som Dom Vantrogna"

Sensommar i en liten stad på sydkusten, och på verandan hörs vindspelet klinga stillsamt i den milda kvällsbrisen. Jorden, fuktig och mättad, men någonting i ljuden har redan förändrats. Man pratar inte om det, men det behövs inte heller för alla känner det, som en avlägsen viskning i luften. En ordlös röst i stillheten. Ett varsel om kommande förändring. Projektioner av morgondagar, och din blick vilar på en spricka i den vitkalkade fasaden, söker efter området emellan. Det är du och rösterna, och tillsammans sover ni som dom vantrogna.

(2021)

[spekulativtskimmer]

"Töcken"

Han slog sig ned vid bordet, trygg och säker i sin attraktiva självbelåtenhet. Vid hans fötter låg spillror av alla de människor, vars syre han andats under hela sin livslånga gärning. Han lutade sig tillbaka, log, och kände ett varmt töcken av lugn inom sig.

(2004)

[spekulativtskimmer]

"Återspegling"

I dunklet på bakgården under strömavbrottet. Ett fuktigt, tropiskt mörker tvingar, famlar, omvandlar. Manar mig vidare. Blandas med nuet och blir till en blek återspegling av jaget som domnat och vattnats ur.

(2005)