#göteborgska

[swedethings]

@cherryblossompixie

"You are Diana... Yes?" The young man's göteborgska accent was unmistakable as he spoke, thickened by his heightened nerves at approaching the woman. He knew who she was from Agnes's Instagram; and as he'd seen her as the one who'd picked Agnes up from the Inn the other day, he knew it would only be a matter of time before their paths crossed.

He had no idea what Agnes had told her about him, thus leading him to fear how the woman might react to his presence. As he hesitantly took another step towards her, he wiped his sweaty palms on his pants before extending a shaky hand. "I, uh, Agnes told me about you... I'm Anders." He figured he might as well show some manners and introduce himself despite the fact he would bet money on Diana already knowing who he was and what he had done to Agnes.

[inthegrassdrinkinglemonade]

Har tänkt att Poseidon har ett fult ansikte i hela mitt göteborgska liv men aldrig vågat säga det. Tack Jesper🙏

[mikersson]

@Miguel_Franco konstnär i Göteborg, Sverige.

[milanima]

Thoughts about mixing two different dialects

About ten years ago there was a show on Swedish television that was all about Swedish called Värsta språket which also had a follow up about Swedish dialects some years later called Svenska dialektmysterier. I loved it back when I first saw it, but I find it even more interesting now. I’m older and have more experience and knowledge about everything.

It also got me thinking how much “göteborgskan” (the dialect spoken on the Swedish west coast, particularly in the town Gothenburg). I lived there for about four years and as many people told me, I tended to mix that dialect with my “normal” one (”uppländska” - I’m from the region Uppland.). Rewatching the shows now made me really think about this. I don’t mix dialects so much anymore since I moved back to Uppland about six years ago, but I’m still affected in many ways by “göteborgskan”. For example, I do still tend to say gött (good) and knökfull (When something is filled to absolute maximum.) and as soon as I hear it like if I talk to someone with that dialect or I hear it on radio, internet or TV I tend to switch over to that mix I had while I lived there. I also sometimes start mixing dialects when I talk about Gothenburg and/or the time I lived there. Sometimes I also start mixing when I talk about archaeology. I think that has to do with the fact that I actually started my arhcaeological studies in Gothenburg.

I realise this rant was probably pointless and might also seem weird to anyone else, but I felt I just had to write it off.

[sirquacklesdefoof]

Hela melodifestivalen på göteborgska pls

[star-shaped-thoughts]

Tack o lov att någon mobbar göteborgska i live sändning

[simpinforrolinskin]

"Sluta nu. Annars börjar hon prata Göteborgska."

[Göteborgska] "Ah det stämmer nog"

[dagenssvenska]

Göteborgska blev röstat till sexigaste

Det är för att queera människor är sexiga

Source: alla jag känner från gtbg är hbtq+

[kissmetae]

18 & 22 ?

18. do you speak with a dialect of your native language?

I speak thicc Göteborgska (Gothenburgan accent) haahah

22. what makes you proud about your country? what makes you ashamed?

The aesthetic! Our cultural history and that we have the biggest selection show for eurovision lol

Most ashamed is that it's so politically immature and stupid and that our cultural history isn't valued more and swedish entitled men 🤮

[lisinfleur]

If you get stuck on some word, let me know and I'll try to help😊 but you might end up getting my Småländska/Göteborgska accent😂 You are really brave to want to learn Swedish, it's not an easy language 😅

I just followed you! Thank you for your sweetness, love! 

To be honest, Swedish is not the only one I wanna learn. Icelandic is also on my list. English I want to make better and maybe some French and Spanish, who knows. I wanna learn as many languages as life allows me!

[norsesuggestions]

Sexualpolitiskt snack- jan hammarlund

när jag ändå är på temat jan hammarlund, så finns denna låt utlagd av honom på internet. denna sång är en gammal hbtq + kampvisa om homofobin inom vissa delar av vänsterrörelsen. personen jan hammarlund kritiserar via denna sång är Frank Baude. om Frank Baudes homofobiska uttalande kan man läsa här länk

här är jan hammarlunds beskrivning av låten

I en talking blues från 1977 skildrar Jan Hammarlund ett drömmöte mellan den revolutionära feministen Alexandra Kollontaj och den kulturreaktionäre Frank Baude där frågan om HBTQ-frigörelse dryftas.

sångtext under read more

Jag drömde att jag var på en helt otrolig fest – ja, jag kände faktiskt inte en enda gäst men det var i nån sorts betongpalats med röda banderoller och champagneglas av plast och det var väl en sexhundra människor där och musik av en obegriplig karaktär, nån sorts blandning av Zappa och wienervals – och vem det var som spela minns jag inte alls… Där gick jag och fundera på om jag skulle ta en dans och var fasiken vinet fanns nånstans när jag fick syn på en kille som jag sett nån gång förut som var jävlit snygg och såg vilsen ut, så jag tänkte: ”Jag går fram och snackar en stund – det kanske var honom jag träffa i Lund?” och jag gick sakta fram och grubbla febrilt på nån avspänd och naturlig hälsningsreplik när snubben sa: ”Hej! Vilken härlig kväll! Är du hetero, homo eller bisexuell?”, jag sa: ”Baby, jag kommer lite kors och tvärs – ska vi ta oss ett nyp i nästa vers?” M-mm! Häftigt! Jag behövde inte fråga två gånger!

Vi höll på för fullt och hade jävlit skoj när han kasta sig ur sängen och ropa: ”Oj! Jag tyckte det var nån som knacka på dörrn!” – och sprang in i garderoben som stod i ett hörn, och jag gick och öppna med ett frånvarande flin – där stod Frank Baude i nån sorts krinolin. Jag kom av mig precis och tänkte bjuda på té när han sa ”Vad i helvete sysslar ni med?!

Borgaryngel! Bögjävlar! Kom opp ska vi talas vid nån gång…” (helst på göteborgska)

Jag sa: ”Men snälla Frank, ta nu reson! Jag vill också va med och göra revolution men ett litet nyp nån gång ibland när man träffar en kille som ser ut som han kan väl inte skada marxismens sak?” Mer hann jag inte säga – med ett fruktansvärt brak kom en helikopter farande och gud var Frank blev skraj, för ut klev ALEXANDRA KOLLONTAY!

I rök och damm – -gick Alexandra fram…

Hon sa: ”Jag tror nog de här pojkarna vet vad de gör så vad står du här och gapar och skriker för?” Och Frank börja darra som en aladåb när Alexandra sa: ”Det finns en sak jag vill ha reda på – jag har hört det viskas nu och många gånger förr att du, Frank, har ett sjuhelvetes morgonhumör och vem är det sköter disken hemma hos dej? Och tvättar dina kalsingar? Och stryker dem såsäj?

Va? Stryka kalsingar! Hm! Det gör. vi inte i Sovjetunionen!”

Slutet på grälet fick jag aldrig reda på för jag väcktes brutalt av min egen telefon. Vem det var som ringde har jag faktiskt glömt men han sa: ”Du måste höra vad jag har drömt!” Och så börja han berätta med en fart som var enorm hur han blev inlåst i en bastu med Björn Borg, en diskussion med Martin Luther, det lär som ett skämt, jag sa: ”Vänta lite, jag blir snart impotent! Det verkar ju som alla drömmer likadant och jag tycker inte alls att det är ointressant men jag skulle vilja veta var vi får allt ifrån?” Sen dess har det vart kortslutning i min telefon.

Så jag undrar fortfarande… Jag ska ringa och fråga….Tarja Halonen….Marita Ulvskog…Birgit Nilsson…hm (välj själv)

[atsvensson]

Alaskas jättekrabbor

Under mina många vuxensomrar på Brännö i den göteborgska skärgården återkom ständigt två aktiviteter; ”Dans på Brännö brygga” och krabbjakt med mitt ”låtsasbarnbarn” Lisa. Det senare kan bli betydligt mer riskfyllt i framtiden om den gigantiska kungskrabban sprider sig till den svenska västkusten. Kungskrabban kan nämligen bli två meter lång mellan klospetsarna och väga över 14 kilo. Det kan nog…

[frkwibergab]

I don't need a reason //For what I became//I've got these excuses//They're tired and lame

Idag Leonard Cohens “Leaving the table” i lurarna...

För länge sedan, på kottdjurens tid ungefär, så jobbade jag i en klädbutik på Sergelgatan i Stockholm. Gulins hette den, och man måste säkert vara över 40 för att minnas att den fanns, för Gulinskedjan blev uppköpt (av Lindex?) och försvann. Mest var Gulins en “herrekipering” med hög självkänsla, men det fanns även en damavdelning (hette Pepita ett tag) och en “jeans/ungdomsavdelning” som hette Terrific, gubevars.  

I alla fall, Gulins gav mig förutom lön nog att ta mig igenom juristlinjen även en pappa till mina barn så jag minns tiden där med värme. Men, och nu först kommer vi till pudelns kärna, det vi alltid konstaterade på damavdelningen, eller snarare det som Fru Rydh konstaterade - och hon var hela damavdelningen - var att Stockholmska kvinnor vill ha svart och de göteborgska vill ha blått. Alltid var det så när vi fick i populära produkter, att de svarta såldes slut hos oss medan de blå hängde kvar på sina galgar. Och Fru Rydh ringde kollegorna i Göteborg och konstaterade att de hade alla svarta kvar, men inga blå, och sen skickades kläderna kors och tvärs genom Sverige. Jag vet inte varför de inte fixade leveranserna så från början, men kanske var det svårare då, när man inte hade så sofistikerade datasystem som nu.

Jag, som är en sann Stockholmstjej har alltid tyckt att svart är min färg och blått är liksom för “preppy”, för mycket marint skepp å hoj! liksom. Men. Sen hände något. Långsamt så började den blå färgen krypa sig på mig, kanske för att jag ibland är tvungen att sy i någon annan färg är svart och grå, men också för att blått, även om det är mörkblått, är lite mildare mot den egna hudtonen, och kanske behöver jag ha lite mildare nu när jag hrm, hupf, ...åldras.

Dessutom hittade jag “sewingblues” konto på Instagram och som namnet antyder så syr hon mycket i blått och hon är dessutom väldigt inspirerande. Sen har ju vissa gamla sanningar spruckit och fallit också, nämligen en av dem som jag växte upp med - “Man kan inte ha blått och svart ihop”. Det kan man ju visst det, och snyggt är det också.

Så, i mellandagarna, när jag verkligen hade “the blues” så kändes det helt rätt att sy i blått. Och åter igen har jag sytt en tröja med The makers Ateliers klänningsmönster som förlaga. Om du klickar på hasgtagen #themakersatelier här nedan så kommer alla inlägg om den på rad. Jag har ändrat genom att göra en lång ärm och genom att göra ett sprund fram.

På samma sätt som på den grå och den svarta har jag använt ett vävt, stumt tyg i framstycket och ett stickat trikåtyg i bakstycke, ärm och de små infällningarna som är i ärmhålan och ger armen lite rörelseförmåga. Anledningen till att jag gör så är dels att jag tycker att det är snyggt och ser mer “klätt” ut en att bara ha tröja (fast det inte är nåt fel på det alls så klart), det är kul att det händer något, fast bara lite, jag är ju ingen fan av stormönstrat. Men just i det här fallet så blev det dessutom så att det stickade tyget - superfin ull från På Skrå/ Mariedals design - blev över efter att jag hade sytt en långkofta (bild på den kommer också så småningom). Jag trollade nästan för att få ut delarna faktiskt, men man vill liksom inte ha för stort spill på den typen av tyg, det är det för dyrt för. Denimtyget har jag nog beställt från England... men jag är osäker på om det var från Textile express? Eller från Ditto? Det är ingen ordning på mig just nu...

[noise-eternal]

Amateur Hour - Amateur Hour

När den göteborgska amatörtimmen släppte sin debut-LP ifjol hade jag inte hört talas om bandet och de håller i skrivande stund på att spela in uppföljaren, men men. När man väl hittar bra skit att skriva om så. Amateur Hours manskap består av Hugo Randulv (Makthaverskan, Enhet för fri musik med flera), Julia Bjernelind (Westkust) samt Dan Johansson (Sewer Election, Neutral, Enhet m.m.).

Precis som med Enhet för fri musik spelas materialet in mer eller mindre i ett svep, improvisation är a och o. Musiken i sig känns färgad av bland annat drone och drömpop, men svårt att hitta någon egentlig referenspunkt bortsett möjligtvis Grouper, inte minst albumet Alien Observer, som jag för övrigt kan rekommendera alla och envar att lyssna på. Med det menar jag främst den där vaga, källaraktiga ljudbilden som ger ett avstånd och på något vis för en samman med musiken på samma gång.

Det går även tydligt att höra i vilka sammanhang medlemmarna medverkar och medverkat i nu och innan, detta blir extra tydligt i låtar som Paradise Lost och Sprängd. I övrigt finner jag inte mycket att klaga förutom viljan att få mer och bättre, men det lär vi ju få höra snart.

7/10

[yourlocalguru]

Blanda och ge! Om man tar göteborgska @stigbergetsbryggeri och stockholmska @stockholmbrewingco och låter dem leka ihop ihop en lager så blir det ju Cryo pils. Gillar du modernt humlad lager kommer du älska den här - förträffligt balanserad! Sommaröl? Jajamen! #sommaröl #craftbeer #craftnotcrap #svensköl #lager #pils https://ift.tt/2JkCHi9

[askljus]

Sorg.

På Göteborgs gator håller sorgen mig sällskap så gott som överallt om jag bara tittar lite extra noga.  På Andra Långs toalettlock. På lyktstolpen. Cafébordet. Intill Azaleas soptunnor  och över det tillfälliga byggarbetets varningsskylt. I Brunnsparkens stress och Majornas lugn. Till skillnad från så många andra av de tags som verkar tillhöra Göteborgs nödvändiga ont påminner sorg istället om ett vemod bokstaverat med färgburkens attityd. Sorg är en del av Göteborg och jag skulle gärna vilja tacka hen som ligger bakom det subtila konstprojekt som det faktiskt är. 

Någon tycker som jag eftersom hen lät Svante Törner tatuera in samma sak. Något av det mest Göteborgska jag sett.