#tvärtom | Explore Tumblr Posts and Blogs

hanna-kin · 2 years

Text

Sirius kapitel två - Cassiopeja

Kapitel två av tre, går också att läsa här

Det är fest och Wille är alldeles för full. Men det är alla andra så det spelar ingen roll. De har spelat beerpong, han och Henry mot Walter och en kille som heter Noah som tydlig var någon form av världsmästare i beerpong som spöade skiten i Wille och Henry och fick dem att dricka varenda jävla gång. Och nu är Wille så full att han inte kan gå rakt. Så full att allt snurrar och inget längre är klart, så full att allt känns enkelt och sorglöst. Musiken dunkar i öronen och discokulan lyser upp rummet i regnbågens alla färger.

Någonstans på dansgolvet ser han Felice, Maddie och Sara dansa. August sitter i en av sofforna med en drink i handen och stirrar på dem när de dansar. August har inte försökt prata med honom en enda gång sedan Wille slutade med rodden. Wille misstänker att det kanske är mamma som förbjudit honom att göra det men vad vet han. Kanske är det enda straffet Agust någonsin kommer få för det han gjort. Kanske är det August själv som känner sig skyldig. Kanske räckte det att WIlle bad honom dra åt helvete och aldrig mer prata med honom igen. Det skulle väl första gången August någonsin lyssnar på honom.

Erik brukade han lyssna på. August älskade Erik och såg upp till honom. Vad Erik än sa så satt August där som en jävla nickdocka. Men Erik älskade August. Och han litade på August. Och Wille litade på Erik överallt annat.

Och nu känns det som en lögn alltihop.

Felice får syn på Wille och vinkar glatt att han ska komma men så drar Sara tag i henne och deras ögonkontakt bryts. Simon är inte där. Wille har kollat efter honom hela kvällen men det är ganska uppenbart att Simon inte kommer komma. Wille undrar vad han gör nu. OM han är hemma och spelar eller kanske tillsammans med Ayub och Rosh. Kanske har Linda lagat middag till dem alla tre och nu sitter de i Simons rum och snackar om allt mellan himmel och jord och drar sina interna skämt som de har tillsammans.

Han har försökt hålla sig undan Simon så gott han kan de senaste veckorna sedan de sprang in i varandra på busshållplatsen. Men det har varit svårare än någonsin för var han än är känns det som att Simon är i närheten. Det är inte som att de pratar med varandra särskilt mycket men Simon hälsar och frågar om hans dag när de stöter på varandra och sätter sig i närheten när de har lunch.

Wille undrar varför han måste göra det så mycket svårare. Wille försöker ju hålla sig undan så att han inte ska dra ner Simon i sin skit men det är så jävla svårt när det känns som Simon bara kommer närmare och närmare. Det är så jävla svårt när allt han vill göra är att ge efter och kasta sig i Simons armar.

Med ens är det inte kul längre. Överallt omkring honom står människor i grupper eller par. Några tvåor strular mitt på dansgolvet. Felice, Maddie och Sara dansar tillsammans. Fredrika och Stella lika så. Henry och Walter shottar tillsammans. Till och med August sitter tillsammans med Vincent och Nils som har joinat honom i soffan. Alla har de någon. Utom han.

Nu hjälper inte alkoholen att hålla tankarna borta. Tvärtom kommer ångesten tillbaka med full kraft. Han är så jävla trött på att ständigt ha andan i halsen och en klump i magen. Han är så trött på att inte kunna andas. Och om inte ens alkohol kan få honom att glömma för mer än bara någon timme, vad ska han då göra?

Han kommer att tänka på kartan med tabletter han fortfarande ha kvar gömt på sitt rum. Tabletterna han smugglat med sig utan att någon märkt det den där kvällen när han fick ta över Eriks plats i Sällskapet och hamnade på fotbollsplanen. Kvällen då Simon räddade honom.

Med ens får han bråttom. Det är ändå ingen som kommer sakna honom om han går. Ingen kommer ens märka det. Han hör hur någon ropar efter honom när han börjar gå mot utgången men han låtsas inte höra dem. Istället går han med raska steg genom rummet. Han hinner knappt ut genom dörren och ut i kylan när en hand tar tag hans arm.

“Wilhelm, vänta!”

Det är Felice.

Han stannar och vänder sig om.

“Wilhelm,” säger hon igen.”Vart ska du? Ska du gå redan?”

“Ja…” säger han bara och hoppas att hon ska gå igen så kan kan fortsätta genom skogen och tillbaka till Skogsbacken igen.

Nu när musiken inte längre dunkar i hans huvud känns det som ha nyktrar till mer och mer för varje sekund. Han behöver den där pillerkartan.

“Jag följer med,” säger Felice. “Jag är rätt trött. De andra ville stanna kvar men jag vågar inte gå själv.”

“Eh okej,” säger han.

De börjar gå tillbaka genom skogen, båda två lite ostadiga på fötterna. Felice använder sin telefon som ficklampa. Det tar dem inte många minuter att gå genom den lilla skogen och när de kommer ut därifrån lyser lamporna från skolbyggnaden upp området. Stjärnorna lyser på himlen och en halv måne lyser upp den snötäckta gräsmattan de går över.

Plötsligt stannar Felice och Wille vinglar till lite när han gör det samma.

“Det känns som vi inte pratat så mycket på sistone…” säger hon.

“Nä…” säger Wille. “Kanske inte.”

“Och jag vet att du inte mår så bra just nu,” fortsätter hon och ger honom en snabb blick. “Jag fattar ju varför men du kan inte fortsätta såhär.

Wille orkar inte säga något. Vad ska han säga ens?

“Jag vill bara att du ska veta att du kan prata med mig,” fortsätter Felice. “Det måste kännas skit. Det där med August. Och Simon…men du kan alltid prata med mig.”

“Okej,” säger han.

“Jag menar det,” säger hon allvarligt. “Jag finns här för dig, och du är inte ensam.”

“Okej, tack,” säger han och börjat gå igen.

Felice tar tag i hans arm igen.

“Lova mig att du kommer till mig om det är något,” säger hon bestämt men det är något i hennes blick som får honom illa till mods. Något sorgset och oroligt.

“Jaja,” säger han och tittar upp mot himmelen, fastnar med blicken över himlavalvet och alla de välbekanta stjärnbilderna. Det tar inte lång tid innan han identifierat de flesta av dem. Han stannar över den som var hans favorit när han var liten. Cassiopeja som ser ut som ett W. W för Wilhelm. Då hade han knappast brytt sig om mytologin bakom. Bara så där löjlig och mallig över att ha en stjärnbild som ser ut som ens egna bokstav som bara ett barn kan vara.

“Cassiopeja var enligt den grekiska mytologin gift med Kepheus och mamma till Andromeda. Jag har ju visat dig Andromeda förut.”

Wille nickar och kommer ihåg hur morfar berättat om Andromedagalaxen och hur man kunde hitta den på natthimlen, 2 miljoner ljusår bort och inte mer än en liten suddig fläck för det blotta ögat.

“Cassiopeja skröt alltid om sin och hennes dotters skönhet. Hon sa att de båda var vackrare än havsnymferna. Då blev poseidon arg och kastade upp henne på himlen och fäste henne runt polstjärnan så att hon skulle få snurra runt den och vara upp och ned halva tiden.”

“Åh,” säger Felice tyst när han berättar om det för henne. “Jag kan ingenting om stjärnbilder…”

Hon säger inget mer men blicken blir kvar mot den mörka himlen ett tag. Resten av vägen går de i tystnad. Wille följer henne hela vägen till Herrgården i andra änden av skolområdet.

“Visst lovar du att säga till om jag kan göra något” säger Felice igen. “Vad som helst.”

Den där blicken är tillbaka och WIlle tittar bort- Han orkar inte.

“Mm,” hummar han.

Hon ger honom en kram. Håller hårt om hans rygg.

“Godnatt, Wille,” säger hon.

Medan han går tillbaka över skolområdet tittar han upp måt himmeln igen. Kanske är att det är han som är Cassiopeja. Fastkedjad på himlen för alltid.

Resten av helgen passerar utan att Wille orkar lämna sitt rum. Livvakterna hämtar mat åt honom men själv ligger han kvar i sängen mest hela tiden. Han orkar inte göra läxorna som väntar på honom. Orkar inte kolla på en serie, orkar inte hänga i sällskapsrummet med de andra.

På söndag kvällen får han nog av rummet och den kvävande känslan och istället för att ta den normala vägen ut genom dörren öppnar han fönstret och släpper in lite frisk luft. Sedan tar han på sig joggingskorna och träningskläderna innan han hoppar ut i vintermörkret. Det har blivit till en vana att sticka ut om kvällarna när allt är mörkt och tyst och stilla.

Han springer tills benen värker och den kalla luften gör det ont att andas. Tillslut tvingas han stanna och trots att det är flera minusgrader ute spränger och dunkar huvudet med varje hjärtslag. Han sjunker ner på huk på darriga ben och trots att han knappt ätit något hulkar han några gånger innan han reser sig upp igen och fortsätter springa.

Det släckt i allrummet när han kommer tillbaka och när han hoppar in igen genom fönstret är det tyst och lugnt i korridoren. Han hoppas att ingen märkt att han varit borta och så tyst han kan smyger han in i badrummet där han klär av sig de svettiga kläderna.

Vattnet i duschen bränner mot den kalla huden och han blir stående en lång stund innan han orkar stäng av vattnet, torka sig och leta upp rena kläder ur tvättpåsen som stått ouppackad ett bra tag nu. Han kryper ner i sängen igen men trots att det är mitt i natten kan han inte sova.

Morgonen därpå är det som att han knappt sovit en blund men någon gång måste han i alla fall ha somnat. Det enda han vill göra är att ligga kvar i sängen och sova mera men det är inte ett alternativ. Mödosamt tar han sig upp ur sängen men inser direkt att han ställt sig upp alldeles för snabbt för det börjar genast svartna för ögonen och han tvingas sätta sig i sängen igen när benen börjar skaka.

Medan han väntar på att huvudet ska klarna, scrollar han igenom sin telefon. Går igenom instagram och snapchat. Simon har lagt upp ännu en bild som han snabbt scrollar förbi. Istället gillar han den som Henry har lagt upp från igårkväll. De har tydligen kollat på någon match i sällskapsrummet tillsammans. Flera av killarna har lagt upp stories eller inlägg och det hugger till i bröstet av ensamhet. Det är inte som att han inte fått vara med om han bara orkat ta sig ut dit, men och andra sidan känns det som att ingen ändå vill ha honom där. Varför skulle de vilja det?

Han har nästan bestämt sig för att bara skita i allt och säga att han har migrän eller något när det knackar på dörren. De har börjat göra det mer och mer, livvakterna. Kanske för att han oftare och oftare är sen på morgon för att han knappt orkar ta sig upp ur sängen och än mindre klä på sig och borsta tänderna.

“Frukosten har stängt,” informerar Peter från andra sidan dörren. “Och om Kronprinsen inte vill bli sen bör han bege sig mot lektionen.”

“Okej,” svara Wile.

Han orkar inte leta efter några ordentliga kläder så istället tar han på sig ett par jeans som legat i garderoben sedan han först kom till Hillerska. De är gamla och slitna och inte tillräckligt propra för en kronprins. Dessutom ramlar de nästan ner när han tar på sig dem och han tvingas hitta ett skärp som också visar sig vara för stort men det hjälper i alla fall till att hindra byxorna från att ramla av helt. Han tar på sig sin blåa hoodie från Ralph Lauren och sina skor innan han öppnar dörren och går ut i korridoren.

Utanför står Peter och Joakim. De båda nickar mot honom. Sedan tittar de på varandra som om de har någonting att säga.

“Jag måste be Kronprinsen om att inte försvinna ut sent på kvällen och natten. Om Kronprinsen önskar gå på promenad eller motionera så behöver vi schemalägga det så någon av oss kan följa med. Vi är ansvariga för Kronprinsens säkerhet och om något händer behöver vi kunna skydda Kronprinsen och om Kronprinsen…”

Wille nickar otåligt. Påminns om att han aldrig kommer vara fri. Han är en fågel fastsatt i en lång kedja, förbjuden att någonsin flyga mot himmeln. Han sväljer, korridoren känns mindre och mindre för varje sekund. Väggarna sluter sig om honom och det känns som han inte kan andas.

Peter nickar.

“Om Kronprinsen bara berättar när han vill ut och springa så ordnar vi det.”

Wille nickar igen, trycker handen över bröstet och börjar gå. Han försöker ta ett djupt andetag men det går inte.

Det är inte samma sak att springa med livvakterna som ensam. märker Wille snabbt. De springer tillsammans efter skolan men bara kortare turer och Wille får inte chansen att springa till benen värker och huvudet dunkar. Det känns som de alla har kommit överens om att inte låta honom springa för långt för de har alltid en ursäkt för att vända tillbaka för tidigt.

Det är snart middag, de har vaktbyte snart, det är halt ute, borde inte prinsen vara med på läxis? Drottningen önskar ringa Kronprinsen innan middagen för att kolla läget.

Det känns som den lilla biten av frihet han hade har tagits ifrån honom. Det känns som han inte längre har kontroll över något i sitt liv. Allt har rasat och han faller handlöst utan något stopp.

Han funderar på att smyga ut sent på kvällarna i alla fall men han vet att det hela kommer sluta med att de måste rapportera tillbaka till någon chef som kommer meddela någon i hovet som kommer meddela mamma som kommer ringa upp och kräva en massa svar som han inte har. Det räcker med de nästan dagliga samtalen där de leker någon form av mamma, pappa och låtsas att allt är okej och att mamma och pappa inte önskar att det var Erik de pratade med istället. Han vet ju att de inte skulle tveka en sekund om de fick möjligheten att byta och få Erik tillbaka. Men han säger inget och det gör inte de heller. Men de låtsas som att allt är som det ska.

Allt han vill ha är kontroll över sitt liv. Han vill slippa vakna med rusande hjärta, en klump i magen och andan i halsen. Han vill slippa känslan av att han ska kvävas som förföljer honom var han än går. Han vill slippa de dagliga panikattackerna där han måste gömma sig på en skoltoalett för att ingen ska höra.

“Men då hörs vi imorgon igen, gubben, Om du vill komma hem i helgen kanske vi kan besöka Eriks grav.”

Mamma låter trött på rösten. Pappa har låtit mer bekymrad än vanligt. De båda verkar ledsna och det får Wille illa till mods.

“Jag måste plugga,” säger han och lägger på innan tårarna börjar rinna nerför kinderna.

Allt han vill är att ha Erik tillbaka. För då skulle allt vara som vanligt. Och mamma och pappa skulle vara glada. Och de skulle bara vara normalt irriterade på honom och inte ständig arga, ledsna och besvikna.

“Fan ta dig, Erik,” snyftar han ut i det tysta rummet.

Snögloben som Erik gav honom strax innan han åkte till Hillerska står på nattduksbordet. Den som Erik älskade men som han ändå gav till WIlle för att han älskade Wille mer.

Och nu är Erik död och Wille är kvar och allt är så jävla fel. Det borde vara han som ligger där begravd bland alla de andra kungligheterna. Under ett täcke av kall snö. Det borde vara han och inte Erik som ligger där nu.

“Jag hatar dig,”gråter han. “Jag hatar dig för att du körde ihjäl dig och jag hatar dig för att du lämnade mig ensam.”

“Kronprinsen?”

Han rycker till när det knackar på dörren.

“Är allt som det ska, Kronprins Wilhelm?”

Han försöker torka sina tårar med baksidan av handen. Försöker få rösten stadig.

“Kronprinsen?”

“Ja,” får han fram. “Allt är bra. Jag önskar vara ifred.”

Det blir tyst några sekunder.

“Maten serveras snart. Önskar Kronprinsen att maten serveras på rummet?”

Han sväljer och tar några skakiga andetag.

“Nej, jag kommer,” säger han.

Han försöker samla sig, sträcker upp armarna mot taket och tar ett djupt andetag. När det känns som han kan andas igen tvättar han av ansiktet med kallt vatten och byter till en annan tröja.

Livvakterna nöjer sig med att följa honom till matsalen men sedan kommer de överens om att de ska vänta i korridoren utanför tills WIlle är färdig. WIlle undrar om de tror att han kommer hoppa ut genom fönstret mitt under middagen men de nickar när Wille ber dem vänta utanför.

Han sätter sig som vanligt bredvid Henry och Walter. De båda tittar upp när han slår sig ner bredvid honom. Bortifrån andra änden av bordet ser han Augusts blick fastnar på honom.

“Läget?” frågar han Henry som nickar tyst.

Han försöker ignorera August och ser ner i tallriken. En gång i tiden gillade han skolans Tikka Masala. Nu får lukten det att knyta sig i magen. Han tvingar i sig några tuggor ändå.

“Vi tänkte spela lite TV-spel efter middagen,” säger Walter. “Vill du hänga på?”

Både han och Henry ser på honom med förväntansfull blick.

“Jag måste göra läxor,” säger Wille och tar ett par tuggor till. “Sorry.”

“Det är lugnt…” säger Henry.

Wille tar en tugga till. Sedan känns det som han ska kräkas.

“Jag måste gå,” säger han.

Henry och Walter ser på varandra. August fortsätter stirra på honom när han ställer sig upp och slänger sin servett över den halvuppätna maten.

Livvakterna säger ingenting när han lämnar rummet. De följer bara efter honom. Vart han än går.

“Wille, vänta!”

Han är på väg till skolbyggnaden när han hör Felice ropa efter honom. Både han och livvakterna stannar upp och väntar in Felice som går med raska steg mot honom. Hon har en svart kappa på sig och en svart handväska på armen. WIlle är rätt säker på att hans mamma har en likadan som hon brukar använda.

“Hej!” säger Felice så fort hon når fram till honom.

“Hej,” säger han trött.

“Hur är läget?” frågar hon.

“Bra,” mumlar han.

Felice nickar och de börjar gå igen tillsammans. Livvakterna håller sig några meter bakom.

“Vi tänkte ha spelkväll i Herrgården på lördag. Typ ta med en massa olika spel och dela upp oss i grupper…om du vill följa med?” säger hon

“Jag måste hem över helgen,” ljuger han.”Annars hade det varit kul.”

“Åh…” säger hon. “Okej…”

Hon tittar på honom en lång stund och Wille tittar ner i marken för att undvika hennes blick. När de når fram till klassrummet sitter Sara och Maddie redan utanför på golvet i korridoren. Sara ger honom en kort blick men Maddie ler och vinkar till honom. Lite längre bort står Simon lutad mot väggen med telefonen i handen och hörlurarna i öronen. Han tittar upp när Wille och Felice kommer gående. Han ser trött och ledsen ut. För bara en sekund möts deras blick innan Simon tittar ner i telefonen igen och Wille tittar ner i golvet.

“Vi ses,” säger Wille till Felice som ser förvirrat på honom. “Jag kom på att jag måste hämta en sak i mitt skåp.”

Felice hinner fråga ännu en gång om han inte har ångrat sig och vill följa med på spelkvällen och mamma och pappa hinner fråga ännu en gång om han inte vill komma hem i helgen så de får spendera lite tid tillsammans. Till Felice säger han att han ska hem över helgen. Till mamma och pappa att han måste göra läxorna.

Det är enklast att ljuga. Han orkar inte umgås med någon i alla fall och även om Felice ser besviken ut och mamma suckar tyst för sig själv så intalar han sig själv att det är bäst så. SÅ När Henry frågar om han ska med och titta på fotboll tackar han nej till det också. Och han tackar nej till att spela schack med Vincent i allrummet. Och nej till att spela rundpingis med några av de andra ettorna. Nej, nej, nej.

Istället ligger han i sängen med täcket runt kroppen och lamporna släckta. I mörkret ligger han medan timmarna går. Det är inte förrän Malin tvingar honom att ta sig till matsalen när det är middag som han orkar ta sig upp. Hade det inte varit för att hon är tillbaka igen från sin ledighet hade han nog stannat på rummet hela helgen men Malin låter sig hindras av Willes tystnad som de andra livvakterna gör utan gör helt enkelt det klart för honom att han måste äta och att äta på rummet inte är ett alternativ. Wille undrar om hon var likadan mot Erik men inser snart att Erik förmodligen aldrig spenderade en hel helg i sängen utan att orka ta sig upp.

Så fort han ställer sig upp börjar det snurra i huvudet och det börjar svartna för ögonen. Han tar ett steg tillbaka för att sätta sig på sängen igen men istället ramlar han ner på det hårda golvet med en duns.

“Kronprins Wilhelm är allt som det ska?”

Wille skyndar sig att sätta sig upp på sängen igen.

“Ja,” svarar han snabbt. “Allt är okej.”

Han blir sittande på sängkanten några sekunder innan han gör ett nytt försök.

Han borde förmodligen duscha och definitivt borsta tänderna men det finns ingen energi alls till det så han nöjer sig med att att byta kläder.

Malin synar honom när han öppnar dörren och går ut i korridoren.

“Är kronprinsen okej?” frågar hon och spänner ögonen i honom.

Wille nickar bara och börjar gå. Malin och Peter följer efter. Ena låret gör lite ont från att han ramlade och han kommer förmodligen få ett blåmärke senare.

Som vanligt är han bland de sista till middagen och de verkar redan ha bett bordsbön så Wille slår sig ner på en av de få stolarna som är ledig vilket råkar vara i närheten av August och de andra treorna. Det känns som att alla tittar på honom när han sätter sig och han förväntar sig nästan att August ska påpeka att den här änden av bordet endast är för treor men han säger ingenting utan nickar bara mot Wille.

“Wille, hej” säger han. “Jag visste inte att du var här över helgen.”

Wille biter sig i läppen.

“Mm…” säger han bara för den sista personen på jorden han vill prata med är August. Det räcker lixom med att se August varje dag.

Det ser ut som att August vill säga något mer men så avbryter Vincent honom och de återgår till att diskutera vad de nu pratade om innan Wille kom och Wille får chansen att sjunka in i sina egna tankar medan han tar små tuggor av maten.

DÅ och då känns det som att August tittar på honom men så fort August märker att Wille tittar tillbaka vänder han bort blicken igen och fortsätter prata med Vincent och de andra treorna.

“Juste, Wille,” säger Vincent plötsligt. “Sällskapet ska samlas nästa vecka. Du är väl med?”

August tittar upp och än en gång möts deras blick. August ser skyldig ut och tittar skamset ner i sin tallrik.

“Jag trodde August berättat att jag inte längre kommer vara en del av sällskapet,” säger Wille så stadigt han kan.

“Varför inte?” frågat Vincent förvirrat.

För att min syssling smygfilmade mig och min pojkvän i vår mest intima stund och la sedan ut allt för hela världen att se. För att jag mår illa varje gång jag ser honom. För att han förstört hela mitt liv. För att han förstört Simons liv.För att det är hans fel att jag förlorat det bästa jag har. För att min mamma bryr sig mer om honom än om mig. För att Erik sa att jag kunde lita på honom, För att Erik litade på honom. För att jag litade på Erik. För att Erik är död.

“Mina åtagande som kronprins tillåter mig inte,” ljuger han medan halsen snöras åt.

“Jag vill gå ut och springa,” flämtar han medan han gör sitt bästa för att kontrollera sin andning.

Sedan reser han sig upp och lämnar kvar sin halvätna tallrik på bordet. Med hastiga steg lämnar han rummet och försöker samtidigt dra i halsen på hoodien för att han ska få mer luft.

Malin och Peter står i hallen och väntar på honom när han kommer ut och han snubblar nästan in i Peter.

“Jag tror inte det är en bra idé,” säger Malin bestämt medan hon tar ett steg närmare Wille och guidar hans armar uppåt. “Ta några djupa andetag,” guidar hon.

Han försöker lyssna på hennes röst men det går inte alls. Tvärtom blir det bara svårare och svårare att andas. Han undrar om det är nu han kommer att dö. Det känns som att han kommer att dö.

“Jag kan inte andas,” får han fram.

“Du kan andas,” säger Malin. “Jag lovar. Följ mina andetag, in och ut. Det går bra. DU är trygg och du kommer inte att dö.”

Peter håller sig i bakgrunden medan Malin tålmodigt guidar honom till fönstret där hon låter honom sätta sig ner. Det känns som det går flera timmar av att bara försöka följa hennes röst och andhämtning innan han faktiskt känner att det hjälper. Malin räcker honom en flaska vatten och han tar några försiktiga klunkar.

“Hur känns det nu?” frågar Malin. “Vill Kronprinsen att vi ska ringa en läkare?”

Wille skakar häftigt på huvudet.

Malin nickar och säger något till Peter.

“Kan vi bara gå tillbaka?” frågar Wille. “Hem igen?”

Malin nickar och ler mjukt.

“Kan Kronprinsen resa sig upp?”

Wille nickar och ställer sig upp på något skakiga ben. Både Malin och Peter stöttar honom på varsin sida och om vore så trött skulle han nog känna sig irriterad och pinsam men han orkar inte protestera utan låter de båda leda tillbaka honom till rummet. Malin säger inget när hon leder in honom trots att det måste lukta instängt och kvalmigt. Hon hjälper honom att sätta sig på sängen innan hon ställer sig någon meter ifrån.

På någotvis saknar han hennes hand på hans arm.

“Vi finns här ute om Kronprinsen behöver något,” säger hon. “Jag rekommenderar att ni försöker vila lite.

Han nickar.

“Tack Malin,” säger han trött.

Hon ler lite.

“Försök sova en stund,” säger hon.

Han nickar trött och lägger sig ner i sängen med hoodien och mysbyxorna på. Han borde borsta tänderna och ta den där duschen men nu när han har lagt sig ner känns det helt otänkbart att resa sig upp igen så stället kurar han ihop sig med huvudet mot väggen. Klockan är inte ens åtta på kvällen men för en gångs skull somnar han på en gång.

Han vaknar tidigt på söndag morgon. Klockan är bara 7 på morgonen och hela Hillerska är tyst och still. Han ligger i sängen några minuter och scrollar igenom instagram och snapchat precis som han brukar göra. Sedan bestämmer han sig för att han måste ut. Måste göra något.

Utanför står Malin och Joakim vilket betyder att nattpasset precis måste ha gått hem.

“Jag vill gå till gymmet,” säger han för han står inte ut med en till meningslös löptur där livvakterna är honom hack i häl och följer varje steg han tar.

Han vill bara vara ifred. Varför är det är lilla rummet den enda platsen han någonsin få vara ensam på? En plats där han aldrig kan slappna av eller komma till ro.

“Ensam,” lägger han bestämt till.

“Kronprinsen förstår att vi behöver eskortera honom dit,” säger Joakim och han och Malin byter snabba blickar. “Av säkerhetsskäl.”

Wille nickar.

Han byter snabbt om till träningskläder och fem minuter senare når de fram till idrottsbyggnaden. Malin nickar mot honom.

“Vi väntar utanför,” säger hon kort.

“Tack,” säger han.

Gymmet är tyst och lugnt. Wille sätter på musiken i öronen och höjer volymen tills det gör ont i öronen och huvudet dånar innan han går fram till löpbandet. Efter några minuter höjer han successivt hastigheten tills han måste springa sitt snabbaste för att inte ramla av. Han fortsätter springa låt efter låt tills svetten rinner längs kroppen och trots att benen värker slutar han inte. Istället ökar han hastigheten lite till.

Han är så inne i sin musik att han inte märker att någon kommer in på gymmet men plötsligt står August framför honom.

“Vad gör du här?” säger Wille och tar ut en av lurarna.

“Vad gör du här?” säger August

“Tränar,” säger Wille, “Vad fan ser det ut som?

“Jag ser det, Wille men jag tror det räcker nu?”

Wille svarar inte men fortsätter springa.

“Wille, det räcker!”

“Gå härifrån,” flämtar Wille.

August skakar på huvudet.

“Hur länge har du varit här? Har du ens ätit något?” fortsätter han.

“Vad har du med det att göra?” frågar Wille argt. “Stick härifrån,”

“Wille,” suckar August och tar ett steg närmare. “Jag fattar att du är arg men-”

“Gå, jag skiter i vad du har att säga,” säger Wille. “Lämna mig ifred!”

August tar ytterligare ett steg och sänker hastigheten på löpbandet.

“Vad fan,” säger WiIle. “Lägg av.”

När han försöker fösa bort Augusts hand vägar August flytta den utan fortsätter sänka hastigheten ännu mer tills löpbandet stannar och August passar på att dra ur säkerhetssprinten.

Wille lutar sig framåt för att försöka hämta andan. Huvudet spränger.

“Wille jag fattar vad du håller på med,” säger August. “Jag har sett att du är ute och springer. Du tränar en massa och du äter inte…”

Wille skakar på huvudet. August fattar ingenting. Han vet ingenting.

“Du vet ingenting,”

“Jag vet att du mår skit efter allt som har hänt med det där med Simon och Erik-”

“Nämn inte ens hans namn,” säger WIlle. “Inte du-”

“Förlåt,” säger August olyckligt. “Men jag ser vad du gör, Wille. Jag fattar. Men du kan inte fortsätta. Du… det du gör är inte okej. Du har rasat i vikt. Jag fattar att du mår skit men.”

Wille tar några skakiga steg av löpbandet. Nu när han inte längre kan hålla sig uppe längre skakar dem mer än någonsin. Dessutom börjar han känna sig yr. Han böjer sig framåt och vilar händerna på knäna. Plötsligt får han en kväljning och det känns som han ska kräkas.

“Wille,” säger August och lägger handen på Willes axel.

Wille försöker putta bort hans arm och reser sig upp igen för att ta ett steg bort från August men då börjar det snurra ännu mer i huvudet och det börjar svartna för ögonen. Hans ben skakar mer och mer. August säger något men Wille hör honom inte. Det är som att August befinner sig under ytan. Eller så är det Wille som gör det. Det är som att han faller men istället för att falla handlöst mot golvet ramlar han in i August och plötsligt halvligger han på golvet August hukande bredvid sig.

“Wille?” säger August med gäll röst. “Wille hör du mig? Wille!”

“Låt mig vara,” får Wille fram medan bröstkorgen rör sig upp och ner i våldsamma, snabba rörelser.

Han försöker sätta sig upp men August lägger en hand på hans axeln och hindrar honom. Det snurrar fortfarande i huvudet och hans synfält är fortfarande kantat av gråbrunt dis. Hjärtat slår i bröstet och huvudet dunkar.

“Ligg kvar,” säger August. “Jag hämtar livvakterna…”

“Du ska ge fan i det.”

“Nej!” säger Wille och grabbar tag i August arm när han försöker ställa sig upp.

Hårdhänt drar han ner August på golvet igen.

August suckar.

“Wille…du kollapsade precis. När var senaste gången du åt?”

Wille svarar inte utan sluter ögonen och vilar kinden mot det svala golvet. Han hör hur August svär tyst för sig själv men hans hand på Willes axel blir kvar och WIlle orkar inte ens fösa bort den. Minuterna går utan att någon säger något.

“Jag ska hämta lite vatten till dig,” säger August efter en liten stund. “Stanna här.”

Det tar bara några sekunder innan han är tillbaka igen med en flaska med vatten och något som ser ut som en proteinbar.

“Orkar du sätta dig upp?” frågar han.

Wille hummar till svar. Huvudet har slutat snurra nu men benen och armarna darrar fortfarande. August hjälper honom att sätta sig och lägger en hand mellan WIlles skulderblad som om han inte litar på att Wille kan sitta upp själv. Han räcker WIlle flaskan och ser ut som att han vill hjälpa WIlle att hålla den när Willes händer och armar fortsätter skaka. Wille slår irriterat bort hans hand och tar några klunkar. Sedan räcker August honom proteinbaren.

Wille skakar på huvudet.

“Nej, tack!” säger han och viftar bort August hand än en gång.

“Sluta!” säger August irriterat. “Du behöver äta. Du har förmodligen inte ens ätit sen igår.”

Wille vänder bort huvudet.

“Wille, lägg av, ät den bara,” säger August och försöker trycka upp proteinbaren i ansiktet på honom. “Snälla!”

“Nej, sa jag,” säger Wille. “Låt mig vara. Kan du bara gå härifrån?”

“Inte innan jag vet om du är okej,” säger August. “Eller innan du äter något.”

Wille drar knäna till sig och kramar om sina ben. August sätter sig mittemot honom och gör likadant.

“Jag vet att jag är den sista du vill prata med,” säger han. “Men jag är ledsen för allt. Och du behöver hjälp Wille. Du har problem. Jag ser det och jag vet att du inte äter och att du tränar för mycket.”

“Om du berättar för någon så kommer jag berätta för alla på skolan vad du gjorde.” avbryter Wille.

August tystnar och ser förvånat på honom.

“Snälla-” börjar han.

“Om någon får veta om det här eller du säger något om det du tror dig veta till någon så kommer jag berätta för alla vad du gjorde. Mamma må skydda dig men det kommer inte jag göra. Du vet väl att skolan är skyldig att anmäla om de får misstanke om att ett brott har begåtts? Och tror du verkligen de kommer låta dig gå kvar? Tror du någon skola utomlands kommer vilja acceptera dig? Och vad tror du alla andra kommer att säga när de får veta att du…filmade två minderåriga och la ut filmen på internet? Som jag sa även om mamma skyddar dig så kommer ingen annan göra det och du kommer vara ingenting. ”

Augusts ögon fylls med tårar men han säger ingenting. Han försöker inte ens hindra Wille från att resa sig upp igen och när WIlle lämnar gymmet blir han kvar.

#young royals #young royals fic

6 notes · View notes

bestiariet · 2 years

Photo

Samlarkorten som trycktes i september tryter redan, så idag har tre nya tryckts: #Ahuizotl, #atmosfärian och #bockfotadCyklop. Dessa tre kan man imorgon (även känt som lördag) få tag i alldeles gratis på #KronobergsBokmässa på @vaxjobibblan . Letar du upp @ensomheterjohan så hittar du #vanSchoonbergsBestiarium. Och tvärtom. Johan har som vanligt med sig #BusterOchSara, #SvenskaSuperserier, #NordensStjärnor och #NinjaRövardotter. Som inte lika vanligt har han också med sig serier om #Eepej och #Tekannan av @hoffblogg . #monster #målarbok #samlarkort #mytologi #folktro #aztekiskmytologi #atmosphericbeast #cyklop #jätte #RayHarryhausen #The7thVoyageOfSinbad #bokmässa #mässa #evenemang #Växjö #hejvxo #mittvaxjocity #tekannan https://instagr.am/p/ClHJCkzIGQw/

#vanSchoonbergsBestiarium #monster #målarbok #coloring book #Johan Ragnarsson

2 notes · View notes

evigtlivihimlen · 15 days

Text

Mitt Vittnesbörd!

EN ”FÖRSUPEN” AKADEMIKER FINNER GUD! – Mitt Vittnesbörd:

Våren 1995 blev jag klar med 4 års Högskolestudier. På examenspappret stod det fil.kand Kulturvetarlinjen. Jag studerade vid Örebro och Göteborgs Universitet. Mitt huvudämne var litteraturvetenskap, annat jag hade läst var filosofiska och kulturvetenskapliga ämnen, filmvetenskap, språk.

Mitt liv i övrigt var inget speciellt, inte särskilt svårt, bara som de flesta vid den åldern som inte har egen familj. Festade en hel del, särskilt sommartid var det mycket krogbesök, faktiskt sista 2 åren blev det lite väl mycket men fortfarande inte så mycket att det blev ett problem, men väl om jag fortsatt några år till så hade jag troligen blivit alkoholist. Jag levde ett ungkarlsliv med allt vad det innebar av struliga förhållanden. Jag var en ganska så vanlig hednisk syndare, var egoistisk som de flesta, kunde behandla andra själviskt och utan hänsyn, förtalade lite lagom sådär som de flesta gör, ljög då nöden så krävde o s v.

Nåväl, jag hade fått kristna bekanta, eftersom jag flyttat runt en hel del så hade jag inte naturligt en massa vänner annat än i studievärlden. I hemstaden Borås var det faktiskt väldigt svårt att få kamrater, jag umgicks med en barndomsvän som jag festade mycket med tillsammans med det grabbgänget han umgicks med. Därför var det tacksamt för mig att finna dessa kristna bekanta, de var liksom mer nyttiga för hälsan, superi och festande bryter faktiskt ner hälsan fysiskt och psykiskt.

Hur kunde jag med att umgås med sådana där ”kristna”? Ja, jag hade alltid sedan barnsben haft viss respekt för kyrkan, detta trots att jag kom från ett arbetarhem med socialistiska värderingar där Gud, Jesus och Evangelium aldrig kom på tal. Visst tyckte jag att de kristna var underliga och kanske lite bakom flötet, och jag kunde argumentera emot dem. Men det märkliga var att deras ord fastnade i mig, de var sådana där radikala kristna som vittnade rakt och kraftfullt till mig om Jesus, att Han dött för mig, att Han tog och sonade mina synder på Korset av kärlek till mig, de talade om att få frid med Gud, att komma in i gemenskap med levande Gud, det var Himmel eller Helvete och hela Evangeliet rakt på sak liksom. Det blev stunder jag oförklarligt nog blev oproffsigt arg och rent av rasande, men orden de sade fortsatte verka på mig även då jag inte umgicks med dem. Faktiskt så väcktes mitt samvete för allra första gången, och det blev en inre kamp där jag försökte i tankarna försvara mig och mitt syndiga liv, jag tänkte ofta ”jag är väl ändå ingen Hitler, jag är ganska bra ändå, om Gud finns så accepterar Han mig som jag är” och dylika formuleringar.

Sommaren -95 dog en nära släkting till mig, jag åkte till begravningen i norra Finland. Den nära släktingen som dog hade varit varmt troende och själva begravningen var mycket underlig; Vi var 4 män som bar ut kistan och alla var i svår sorg, hon var väldigt omtyckt och älskad, ja, då kom plötsligt en mäktig himmelsk närvaro över platsen, vilket gjorde mig glad på något oförklarligt vis. Allt detta utmanade min rationella hjärna, plötsligt började jag inse att det kanske måste finnas något större än min eller någon människas hjärna och förstånd. Jag hade ju faktiskt förstått efter 4 års studier inom humaniora att de existensiella frågor jag hade innan jag började studera inte fått sina svar, tvärtom. Inga egentliga svar fanns helt enkelt, bara en massa sinsemellan motstridiga teorier och ideer. Allmänheten och folk i gemen har sådant förtroende för de s k intellektuellas förstånd, utan att veta att dessa intellektuella faktiskt är ännu större frågetecken än de själva är, och de som är självsäkra och menar sig veta saker och ting inom det intellektuella lägret är de verkliga dårfinkarna. Ändå visste jag inom mig att det ändå måste finnas absolut sanning angående det mänskliga livet eftersom naturen, mikro och makrokosmos uppvisade ordning och handfast sanningsenlig fakta, dessutom alltid orsak och verkan. Att tro på slumpen eller ödet är bara att likt strutsen stoppa huvudet i sanden, och den s k relativismen som en del vill avfärda nästan allt med är verkligen ett intellektets kollaps, egentligen en feg kapitulation och slapp resignation av sökandet efter sanningsenliga svar. Evolutionsläran var för mig inte heller något tillfredställande, den var en teori och inte vetenskapligt bevisad fakta.

Nåväl, efter hemkomsten var jag ensam hemma sent en kväll. Jag läste i en kristen bok som beskrev lite allmänna saker som hör till det kristna livet. Jag var fortfarande motsträvig gentemot kristen tro, men jag märkte att jag inte kunde stå emot att läsa och höra om det. När jag så läste i boken dök plötsligt berättelsen om Jesu verk på Korset upp, författaren beskrev mycket enkelt och kortfattat att Jesus dog för mina synder och att jag var försonad med Gud genom Jesus död på Korset. Det stod att Jesus bokstavligen tog Mina synder på sig och led straffet för dem, alltså i mitt ställe. Det var detta som bara slog ner i mig med full kraft, jag hade aldrig tidigare sett eller förstått detta intellektuell som jag var, men nu så var det liksom som en uppenbarelse. Detta blev plötsligt logiskt för mig; Om vi begår brott i samhället så ställs vi inför rätta i en domstol, vi döms till ett straff, som en konsekvens av våra brott. Det är så samhället bevaras med dess värderingar om rätt och fel eller om gott och ont. Men, Gud har ju skapat all rättvisa, Han är själva fundamentet, grunden och garanten för rättvisa, sanning och det som är rätt och riktigt.

Jag förstod att det måste bli en domstol inför Gud för oss alla, en räkenskapens dag. Och Guds moral och etik, som t ex de 10 Budorden talar om säger mig att jag är skyldig. Jag har ljugit, stulit, förtalat, varit elak och framförallt självisk och kärlekslös. Inget av sådant beteende kan finnas i det fullkomliga Himlen. Jag hade absolut inget i Himlen att göra, jag var inte berättigad att få komma dit. Men, här stod alltså i boken att Jesus, som levde ett fullkomligt liv utan synd, ja, att Han tog mina synder på sig, att han tog mitt straff för mina brott och synder på sig istället för mig…istället för mig. Och detta var alltså Guds enorma Kärlek att Jesus gjorde detta just för mig. Jag insåg att Gud älskade mig så mycket att Han valde att själv lida och dö på ett Kors för min skull så att jag inte behövde bli dömd och gå evigt förlorad utan istället bli förlåten, frikänd och benådad på denna Räkenskapens dag.

Men jag var fortfarande rationell och ville ha bevis, men med den skillnaden att mitt hjärta nu var vidöppet för Gud. På något vis upplevde jag inom mig att om jag överlåter mitt liv till Gud så dör jag, d v s den "gamle Peter" dör och något nytt tar vid, vad för något ”nytt” visste jag ju inte, det var som att kasta sig ut över ett stup, allt eller inget, det fick bära eller brista. Till saken hör att jag haft en återkommande dröm i flera år att ”jag skulle dö vid 30 års ålder”, och jag var 30 år där och då…Jag böjde mig ner där i min lilla etta i Borås och såg ut genom fönstret mot natthimlen, och då vrålade jag rätt ut som en galning: ”Gud, Om du finns Visa det för mig Nu!!!” Och det som då omedelbart därefter hände var att Gud kom till mig, Han verkligen slog ner med full kraft in i mitt innersta, jag förnam och upplevde Jesus väldigt påtagligt. Mitt inre hade varit ett mörkt, ensamt och tomt rum, men nu var det strålande ljust och varmt, jag uppfylldes av Guds kärlek och närvaro, Jesu kärlek omslöt hela mitt väsen som en varm filt. Detta var några sekunder av, som jag kom att förstå senare, Guds härlighets och helighets närvaro. Faktiskt så blev hela lägenheten strålande vitt, Gud var på besök hos mig…Genast tog jag fram ett kristet traktat som jag hade tillgängligt, där fanns en frälsningsbön, den läste jag högt till Gud gång på gång, tårarna slutade aldrig flöda. Jag var från den stunden frälst och hade tagit emot Jesus i mitt liv.

Dagarna som följde efter denna andliga upplevelse var helt enorma. Allt, naturen, omgivningen och tillvaron i sig hade fått färg. Det andliga påverkade också själ och kropp vilket gav hela mitt väsen ett välmående från Gud, faktiskt en frid och glädje som aldrig verkade ta slut. Jag ville helst vara ensam med Jesus alldeles i början, vi hade det så underbart tillsammans. Det var en andlig Gudsgemenskap som var långt mer än jag kunnat föreställa mig, det var att leva på högsta tänkbara nivå, det var att befinna sig i själva tillvarons mening och syfte, det var att umgås med levande Gud, med Gud själv. Det var också att äntligen komma Hem, liksom i hamn. Jag upptäckte att i Guds närvaro så var jag fullständigt tillfreds, det enda jag ville ha mer av, ja, det var att komma Herren Jesus närmare, få umgås mer med Honom, och jag upplevde mig verkligen älskad och accepterad av Gud.

Jag hade en Bibel hemma, det enda stället jag visste om var Psalm 23, den försökte jag läsa, men jag kom inte längre än några rader innan jag storgrät, det var sådan Andens kraft som kom över mig i Bibelläsningen. Tidigare hade jag kikat lite i Bibeln utan att förstå något, men nu så var Bibelorden levande och fullt av ”uppenbarelse”, insikter och visdom. Under två veckors tid kunde jag förnimma/uppleva och liksom "se" med min inre syn hur Jesus hängde på Korset, där sade Han till mig: ”Peter, Jag dog för dig, Jag älskar dig, du är förlåten och fri". Jag grät mycket under dessa veckor, och största orsaken var av tacksamhet till Jesus. Jag grät också för att Jesus som var så oskyldig, ren och fullkomlig hade behövt lida och dö för mig. Ni ska veta att det fanns stunder alldeles i början av denna tid då jag upplevde mig vara jordens största smutsfläck, fast jag var en genomsnittlig syndare så upplevde jag mig ändå som den värste syndaren av dem alla, värre än Hitler o s v, men det var i sådana stunder jag fick förnimma Jesus på Korset sägandes ”Jag dog för dig, Jag älskar dig, du är Förlåten, du är Fri”. Det var en sådan oerhörd Nåd från Gud, ett sådant oerhört Offer Jesus gjorde för min skull. Och jag upplevde konkret hur jag var förlåten, försonad, frikänd, ja, liksom fullständigt renad från all synd och elände som jag burit på under mina tidigare 30 år.

Några veckor senare döpte jag mig i Korskyrkan, Borås. Jag lärde mig snabbt att denna härliga Gudsgemenskap, att få uppleva Jesu närvaro berodde på hur pass mycket jag ägnade mig åt Jesus, Bibeln, bönen, kristna möten, lovsång och tillbedjan, och i synnerhet då hur pass mycket jag av hjärtat hängav mig till Herren. Dessutom dränerades och ströps, som när man skruvar åt en kran, denna Gudsgemenskap när jag råkade begå synd eller ägna mig alltför hängivet eller för mycket åt världsliga och jordiska ting, sistnämnda var det inte fel att göra men det fick inte gå före Jesus och Guds rike, liksom ta för mycket utrymme vare sig i hjärtat, i tankar eller i tid. Men, då bekände jag min synd och omvände mig av hjärtat, och den himmelska andliga strömmen kunde återigen flöda fritt i mitt innersta.

De kristna behövde aldrig jaga eller tigga för att få mig till kristna möten eller för att få mig engagerad i kristna saker, det var snarare tvärtom. Under 1:a året av min frälsning hade jag min s k ”baby-period”, något nyfrälsta ofta har, d v s jag strulade till det emellanåt, hamnade i grövre synder och så, men eftersom jag hade verkligen mött Jesus radikalt och påtagligt och mitt liv var totalt förvandlat så omvände jag mig också under stor vånda och ånger, varefter Herren mig förlät och renade. Under året hade jag fortsatt starka möten och härlig gemenskap med Gud. Under 2:a året vidtog helgelsen på ett mer genomgripande sätt, de grövre synderna hade lämnats, men nu började Herren verka och forma mer på djupet för att forma fram en levande kristen i Herrens tjänst, och nu började den vandringen med Gud som innebar att verkligen lära känna sin Gud. Viktigaste lärdomen var att låta sig ständigt bli uppfylld av Gudsnärvaron, av Andens liv och att inta dagligen Guds levande Ord, Bibeln, då fungerar kristna livet. Och på den vandringen, livet tillsammans med Jesus är jag än idag. Jag ångrar inte en dag av mitt frälsta liv, det var verkligen från död till liv, ett evigt liv…

0 notes

klisterklockan · 19 days

Text

Ordvitsexperten Ulf Benkels vitsskola

Ordvitsandet är en ädel konst och som alla ädla konster kan den skärskådas in i minsta detalj. Journalisten och författaren Ulf Benkel ger oss här en grundkurs i en omtvistad typ av humor.

Ordvitsexperten Ulf Benkels vitsskola i tio steg: 1 ”Rena” vitsar Mening som kan tolkas på två sätt och är språkligt korrekt. ”De storvuxna enäggstvillingarna var jättelika.” 2 Vitsar med ”hittepå-ord” Låtsasord används då man inte får till ren dubbeltydighet. ”Hur många bor i Tyskland? Gör-many.” 3 Homofon-vitsar Ord som stavas olika men låter lika. Bäst i tal. ”Där uppe där det är tänt, där har jag släkt (släckt).” 4 Homograf-vitsar Ord som stavas lika men uttalas olika. Bäst i skrift. ”Trots att Sverige inte är en diktatur så är ändå många av uppgifterna på deklarationsblanketten förtryckta.” 5 ”Byggkloss”- vitsar Ord som går att sätta ihop och ta isär på olika sätt, genom att flytta bindestrecket. ”Att fixa väckningen på semestern är ofta en ren resursfråga (res-ur).” 6 Två blir ett – ett blir två Ord som i en mening används som två, eller tvärtom. ”Om man är i Japan och har ont om pengar så får man hålla i yen (igen).” 7 Frasvitsar Fasta fraser tolkas bokstavligt. ”Några demonstranter har lagt sig framför en bil. Polisen vet inte vilka som ligger bakom.” 8 ”Hack-i-skivan- vitsar” Samma, eller liknande, ord upprepas flera gånger, med hyfsat begripligt resultat. ”Jag står ut med att knycka stolar. Men palla palla pallar!” 9 Motsats-vitsar Bygger på motsatsord: ”Det är ju inte så kul om ens övergångsålder följs av en undergångsålder.” 10 Pseudo- synonymer Ord där enskilda beståndsdelar betyder samma sak, men helheten något annat. ”Är glädjedödare samma sak som lustmördare?”

Fotnot: Axelsson, M. and Zander, A. (2015). Vad är vitsen? | SvD. [online] SvD.se. Tillgänglig: http://www.svd.se/vad-ar-vitsen [Läst 30 maj. 2024].

#Ordvitsar #Skrattfest #Ulf Benkel #SM

0 notes

hejaframtiden · 21 days

Photo

Truls Christenson började rädda frukt redan i gymnasiet och tio år senare finns det inga tecken på att han skulle trappa ner. Tvärtom. Nyligen gick hans företag ⁠Rscued⁠ ihop med Råsaft för att bilda moderbolaget Better Jusage, där han nu är marknadsansvarig. Från...

0 notes

wizzardofjustify · 26 days

Text

Typ: Gång

Idag åker jag till Tibro för mitt efterlängtade läger för oss gångare, vi har stor gemenskap, vi gångare. Det ska bli väldigt roligt, att få lite mer kunskap skadar ju inte! Sen att få träffa och bli en bättre gångare, inte alls dumt, ser framemot lägret. Känner en del gångare, som tror dom kan allt, men jag tror tvärtom, man kan allti lära sig mer och bli en bättre gångare, detta är ett utmärkt tillfälle att få en “knuff”åt rätt håll. Det ska bli roligt få träna gång, blir inte så ofta här hemma, borde skärpa mig! Source

0 notes

tryingtounderstandbrainheart · 1 month

Text

Låt hjärtat va mé, allt du gör beror på dé

Det är tydligen så SYND om mig. Usch, jag har nog inte mått såhär dåligt på länge för jag har ju inget JOBB. Jag har inte mått såhär bra sen jag var typ 18. Jag söker mig alltmer till sånt som lockar och går efter drömmar. Jag har börjat få riktigt bra människor omkring mig och ... nåt känner verkligen sådär NU, nu går det i Rätt riktning.

Jag har haft ett seriöst jobb men det var inte i linje med mig. Visst jag lärde mig saker där och jag fick utveckla förmågor som jag behövde och whatnot men det var liksom it. Om jag jämför mig nu och då är det som att på ytan såg jag mer standard och samlad ut. Håret var uppsatt i en hård knut och jag hade "fina" örhängen och lite sådär kläder som osade lite seriös adult. Nu är håret lite mer hit o dit, jag sätter upp det som jag känner för det och är det örhängen är det oftast något hemmagjort om ens ever. Kläderna är fortfarande lite stylish ihopsatt med Mycket mer avslappnat och mer 70s i mjuk sammet och bomull. Sällan är det kläder som sitter som en korsett och "perfekt". Ja jag hade mer pengar på banken förut men Faaaan vad mer rik jag är nu alltså, det är ju en löjlig jämförelse. Så många intressanta konversationer som breddat mina tankebanor, så många mysiga stunder i alla möjliga scenarion, så mycket nya möjligheter som ruvar runt hörnet, så mycket Liv som börjar rinna i mina ådror.

Det påminner om den där bilden om de som åker till Nya Zeeland och ska öppna nån business och har stela proffsiga kläder och ett år senare ser helt förvildade ut med ett stort smile. Lite så är det.

Om det är synd om mig? Jag känner ibland att jag lever som en kung. I jämförelse är det som att jag vann lotteriet i livet. Det är så GALET mycket mer givande, intressant, levande...

Nä jag har inte ett "jobb" än. Men jag har börjat skapa det som... det "jobb" jag velat haft sedan jag var fem och pappa kom hem och var så upprörd och tyckte att cheferna bestämde dåliga saker för honom. Jag trodde att det var hjälpa företag jag ville, jag trodde det var Det som var nyckeln. Nu känner jag...det var ju Människorna..! Det är De som ska stärkas, det är Det som är så jäkla magiskt. Och nu har jag blivit tillräckligt "fuck it" för att bara satsa på drömmar.

Visst är det inte perfekt men jag jobbar på det. Och om man jämför med då, så känns det som att jag hjälpte alla andra besides mig. Jag gjorde allt för de i min närhet medan min utveckling stod på noll. Jag städades bort in i garderober. Nu är det nästan tvärtom. Jag gör saker för Mig nu. Jag säger nej till skit jag inte vill veta av och säger mer ja till sånt som jag tror kommer gynna mig. So far har jag ökat livskvalitén med typ 257%. Jag är närvarande nu. Jag målar lite, jag virkar lite, jag umgås lite, jag skrattar lite, jag bygger lite, jag...är lite.

Så ja, jag lät hjärtat styra mig mer och OH man, livet blev SÅ jävla mycket bättre. Möjligheterna nu är ju galna. Det är så mycket att det är överflöd. Så nej jag har inte lika mycket pengar på banken, men jag har mer Liv som rinner i mina ådror istället. DET bytte jag till mig. Jag är så jävla OVER THE MOON glad att jag sa hejdå till kloka jobbet och gav mig ut på okända vatten. Ångrar mig inte en sekund.

youtube

#2024 #låt hjärtat va me #257%#val i livet #liv #Youtube

1 note · View note

forislynx · 2 months

Text

Athens verkliga poliskår, och därmed det statliga våldet, bestod av de väpnade män som kallades medborgare. År 431 (före pestutbrottet följande år) var Athens befolkning som störst, kanske något mer än 300 000 invånare. Drygt 100 000 var slavar och närmare 30 000 metoiker. De beväpnade männen, medborgarna, var drygt 40 000 och av dessa var mer än 20 000 tungt beväpnade [...] Alla medborgare hade rätt att göra egna undersökningar, väcka åtal, arrestera och, i vissa fall, verkställa omedelbar avrättning av missdådare. De hade rätt att arrestera mördare och tjuvar. [...] Om brottslingen greps på bar gärning och erkände hade medborgare rätt att avrätta dem omedelbart. Medborgare hade också rätt att i förebyggande syfte omedelbart avrätta någon som påkommits med att vilja etablera tyranni eller destabilisera folkets (démos) styre [...] Med andra ord var våldsanvändning av privata individer i sig inte ett hot mot lagen; det var tvärtom en förutsättning för dess upprätthållande: en nödvändig ingrediens i den rättsliga proceduren.

Tomas Lappalainen, Världens första medborgare : om statens uppkomst i det antika Grekland

#tomas lappalainen #världens första medborgare #facklitteratur #militarism #antiken #grekland #demokrati #våld

0 notes

liketrojor · 2 months

Text

FA-cupen sätter Coventry City-fansen på kartan

Manchester United kommer att göra sina rivaler kända, och den här gången är Coventry City välkänd för många fans. FA-cupen är bara ett Premier League-evenemang, men spelet har uppmärksammats av många fans. Coventry City använde blå matchställ fotboll i den här matchen, och många fans skulle missta dem för Manchester City under matchen.

Manchester United har haft många motståndare den här säsongen, men bara Coventry City har förödmjukat dem. Även om Manchester United besegrade Coventry City för att gå vidare till finalen gjorde matchprocessen fansen missnöjda. Coventry City-fansen var väldigt exalterade eftersom deras motståndare visade sig vara Manchester United. Alla fansen höjde de små blå flaggorna som var förberedda före matchen, och deras entusiasm svajade med de små flaggorna. Manchester United-fans ser entusiasmen hos motståndarens fans, och de ser också entusiasmen hos motståndarens spelare. Det var många barn i kameran och Barn tröjor de bar väckte uppmärksamhet i media. Coventry City kan prestera bra i FA-cupen, och spelarnas självförtroende kommer från stödet från alla fans. Manchester United är inte känt för att ha vunnit matchen. Tvärtom blev Coventry City känd för att ha förlorat.

Om Coventry City hade vunnit på straffar hade historien efter matchen varit en annan historia. Många fans gillar att se matcher där svaga lag besegrar starka lag, men starka lag är beredda att säkerställa en lägre rekordgräns. Manchester Uniteds målvakt André Onana blev inte ifrågasatt av fansen. Han gjorde sitt bästa för att rädda i matchen. Coventry Citys spelare och fans tolkar tron på fotboll, och de växer alltid upp medan de ignoreras av omvärlden.

0 notes

evigtlivihimlen · 15 days

Text

Lagiskhet eller Väckelse?

LAGISKHET eller VÄCKELSE? Vad är Vad?🤔🔥 Detta blir årets mest omskakande och befriande budskap som jag fått från Herren. Ett ganska långt inlägg, dela upp läsningen om det känns för långt…Det tog 13 minuter och 45 sekunder att läsa för mig 🙂

Förvirring råder över dessa begrepp. Peter Ljunggren predikar ett "Nådens evangelium" som enligt honom är det som fattas i våra nordiska länder, varför det är ett stort mörker här och få blir frälsta. Jag har lyssnat på Ljunggrens podd, läst hans skrifter. Ljunggren är känd för fantastiska kampanjer i Afrika och Asien med skarors frälsning och stora helandemirakler, men också som en massiv förespråkare, teolog för det som kallas "falska nådesförkunnelsen", internationellt hypergrace. En lära som lätt stämplar syndabekännelse, helgelsesträvan och omvändelse som något av onödig prestation, "lagiskt" och fel. Han reagerar kraftigt mot att vi skulle behöva "be ner väckelse" från Gud eftersom väckelse redan kommit på Pingstdagen. Att "söka Gud och hans närvaro, kraft" vore också fel eftersom vi kristna har redan funnit Gud, som bor i oss genom den Helige Ande. Retoriken låter så slagfärdigt självklar, Bibelsanningar som skulle sopa bort all denna "lagiskhet" och prestations-kristendom. Men, vad sysslade då 2000 år av väckelserörelser med, då de bad fram väckelse? De bad, "presterade" i oändliga timmar, dagar och månader, under fasta och stor vånda, i tårar, i Anden…Det handlade om att lämna ljumhet, världslighet, omvändelse från synd, om nöd för själars frälsning…

Ljunggren och hans likasinnade blandar ihop begreppen; "Tuffa Bibelord" och sanningar både från Gamla Testamentet och Nya Testamentet förknippas med något förlegat och lagiskt. De har Bibelsanningar, stor del av evangeliets grunder men samtidigt skär de av och förnekar helheten i Kristi lära och evangelium. De tar de obekväma Bibliska sanningarna och kastar dem på sophögen och säger att de inte är del av Evangelium. Och de gör detta bortskärande genom att spela ut en lättsmält Bibelsanning mot ett annat mindre trevligt sådant, ett sorts Bibelns interna inbördeskrig där Ljunggrens Nådesförkunnelse-teologi ska gå segrande fram…Jo, nu nämner jag ett namn och vågar kritisera, inte människan men läran. Många darrar av rädsla för att säga ifrån, ta ställning. Vi ska ha Gudsfruktan, "människofruktan har med sig snaror" som Bibeln säger. Jag menar att detta inlägg och dess varnande, beskyddande syfte är en skyldighet och inte en synd. Om en offentlig person, predikant offentligt ger ut falsk lära, så ska detta bemötas offentligt. Vi ser ingenstans i Bibeln, i varje fall inte i Nya Testamentet exempel på att tiga inför "surdeg som surar hela degen", tvärtom så ska vi avslöja(Ef.5:11) och stå fasta i försvar för Kristi lära och Evangeliets fulla sanning. Guds ord låter varningsklockor larma högljutt gång på gång angående falsk lära eftersom det handlar om vår evighet, som det står i Upp.22:18-19:

"För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok"…

Ännu en Biblisk alarmsignal är Joh.1:9-11: "Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar"…

Varför så farligt med falsk lära? I detta fall så sänks tröskeln för att ha en livsstil av synd och världslighet till underjordisk nivå. "Nåden" blir synd-licensen och en falsk trygghet. Dessutom så bejakar den Helige Ande Kristi lära, det levande Gudsordet obesmittat. Lika lite som Guds Ande bistår Jehovas vittnen eller Mormonernas villoläror, lika lite finns den Helige Ande verksam i Falsk nådeslära. Det är ju i den Helige Andes livgivande kraft vi lever i helgelse och lydnad och utan Andens helgande inverkan, bistående kraft misslyckas "hypergracarn" i helgelsen (hänvisning till 2 Petr.2:17-22, läs!); Ser du nu hur falsk lära blir en ond cirkel som gräver fördärvets grop allt djupare, tills du inte ens längre kan uppleva Ljuset där ovan och förstå ditt behov av omvändelse och frihet. Du tror mörkret vara det normala, du vet inte längre om något annat, samvetet är förgiftat av falsk lära…

För Jesus är inte hans egna ord om försakelse, att "ta sitt kors och följa Honom" något "lagiskt fel", nej, det är att i Andens kraft lyda Jesus som sin Herre. Det är inte prestation "för att förtjäna frälsning" att omvända sig från synd eller ljumhet och världslighet. Nej, det är att vända om, tillbaka till det Bibliska normaltillståndet av "väckelse", att vända om tillbaka till "1:a kärleken" till Jesus, det som Herren talar om i sina tillrättavisande brev i Uppenbarelseboken…När vi söker Herrens ansikte, när vi "ber igenom" och annat som Ljunggren kallar för prestation och lagiskhet, så är det ofta dels fråga om en hjärtats överlåtelse och omvändelse vid behov, ibland är det s k "andlig krigföring" för att be bort ondskan som binder människor eller omständigheter. Utrymmet räcker inte för vidare utläggning av det Bibliska fenomenet "andlig krigföring".

På nämnda podd (webblänk längst ner) sägs lite hånfullt att kristna skulle "gå omkring sömniga och därför behöver ständigt väckas", underförstått att vi kristna redan är vakna och egentligen har redan väckelse i oss; Att bara vi förstod rätt Ljunggrens totalt kravlösa evangelium så skulle vi i tro och predikande av "detta evangelium" ha väckelse överallt runtomkring oss, ungefär som det är på Ljunggrens kampanjer. Dessa kampanjer som förövrigt skulle vara beviset och bekräftelsen på att Peter Ljunggrens teologi, "nådes-förkunnelsen" är 100% rätt. Och att de flesta i den nordiska predikantkåren predikar fel evangelium, ett påstående som lyser igenom i hans undervisning.

Jag har själv varit på flera liknande kampanjer som Ljunggren talar om. Det var mer än fantastiskt få se och medverka då tusentals gensvarade på frälsningsinbjudan, hundratals helandemirakler. Visst, man kan säga att dessa kampanjer är en sorts "väckelse", de återspeglar ju såsom det var i Apostlagärningarna med skarors frälsning och helandeunder. Men, ändå finns väsentlig skillnad om vi talar om väckelse såsom det var i Azusa Street eller väckelsen i Wales. Eller i mindre format som 90-talets Pensacolaväckelse och det som händer i Asbury. Dessa hade en annan himmelsk dimension som nämnda kampanjer saknar. Nämligen Guds livsförvandlande Härlighets-närvaro. Och hur syndanöd och omvändelse spreds långt utöver själva mötena. Och hur hela samhället förvandlades. Och hur ca 80% av dem som tog emot Jesus bevarades som kristna flera år efter mötet. Pensacola har Ljunggren förresten uttalat sig negativt om, och då dess "omvändelse-prestationer". Nuvarande Asbury låter han sig inte imponeras av, om änn så länge inget direkt kritiskt, men indirekt vilket du märker om du lyssnar på hans podd…

Jag själv upplevde i mitt Gudsmöte 17/8-1995 nämda Härlighet, vilket var oändligt mycket mer än något jag personligen välsignats med på något möte eller kampanj. Det var mitt mottagande av "väckelse", och detta livsförvandlande Jesusmöte bär mig med kraft än idag…

I dagens stora kampanjer blir säkert många genuint frälsta och växer till som Jesu lärjungar, fyller delvis de lokala församlingarna, men inte få av dem kommer längre än till att räcka upp handen på kampanjen, en del är redan kristna. Det jag upptäckte på dessa kampanjer var att Evangeliets enkla förkunnelse skapade Tro hos ett folk vars hjärtan var öppna att ta emot. De var fattiga och lidande, de trodde redan på "det övernaturliga", på Gud eller "gudar", i Asien och Afrika finns få ateister. Och därför var det också lätt för dem att tro på Guds ords förkunnelse om helande, det övernaturliga nu presenterat utifrån Bibeln. Predikanten bad efter förkunnelsen en kort bön, folk blev botade där de satt eller stod och lyssnade, sedan bads de komma upp på scen och vittna om sitt helande. Här tror jag att vilken kristen som helst kan få se denna sorts "väckelse-saker" ske därute på dessa "de fattigas" missionsfält, med liknande tillvägagångssätt. Dock, är det så med Ljunggren, och var med sådana som Reinhard Bonkke, Billy Graham och många andra att de har, hade en speciell evangelist-kallelse och smörjelse till dessa megakampanjer, något som inte alla evangelister per automatik har.

Jag vet utifrån insiderinformation att en "megaevangelist"(fånigt uttryck, jag vet) kunde leva i grov synd och samtidigt ha enorma resultat i gigantiska kampanjer. Varför? Därför att Gud ville frälsa dessa tusentals människor, och verkade via predikantens förkunnelse av evangeliet, användande hans kallelses smörjelse. Nej, Gud bekräftade Inte predikantens syndande eller hans teologi, annat än det enkla evangeliet som denne gav ut. Det primära är att Gud vill frälsa människor! En känd predikant sade: "Du kan vinna en hel kontinent för Jesus, men själv gå förlorad"…

Det vore intressant se Ljunggren ha en jättekampanj på Globen, hur världens mest sekulariserade folk gensvarar. Säkert skulle många räcka upp handen, några helanden. Men, hur stor skulle tillväxten i de lokala församlingarna bli? Hur många bestående Jesu lärjungar? Anar en viss skillnad till resultatet här än i Afrika. Tror nog det behövs be fram den där gammeldags väckelsen, och be på gammeldags maner och sätt en utgjutelse av Helige Andes närvaro över hela Sverige eller åtminstone vissa städer, samhällen, i liknande dignitet, magnitud som i Azusa Street eller väckelsen i Wales; Då skulle även många stängda, genomsekulära ateistsvenskar uppleva syndanöd och öppna sina hjärtan på vid gavel för Jesus och frälsning…

Självfallet är det underbart att stora skaror blir frälsta på Ljunggrens kampanjer, men innebär det att alla ska tiga och böja sig under villolära? Miljoner blir frälsta genom Ljunggrens tjänst, men ännu fler går evigt förlorade via villoläran han så massivt sprider. Ska vi blunda, vad vill Jesus? Herren är både nåd och sanning, jag tror Gud låter Ljunggren fortsätta med kampanjer för själars frälsnings skull, men vill att vi talar ut och tar ställning gentemot falsk lära. Det är två grytor som kokas på samma spis, en till välsignelse och den andra förförande giftiga till förtappelse. Surpla i dig från rätt gryta, blanda inte!

Jag satte in två foton från några av mina väckelsehistoriska favoritböcker, jämte Bibeln(som är prio1) så beskriver dessa äkta väckelse och dess resultat, detsamma som jag upplevde då den saliga kvällen, ensam i min lilla etta i Borås. Läs gärna dessa böcker, och jag ber att du må få uppleva ett eget Guds Härlighetsmöte. Det är Jesus online maxat och blir för dig överlägset bästa av Liv, synd och värld förlorar ditt hjärtats jordmån och Jesus blir Allt du vill ha!

Om Guds Härlighet: 2 Kor 3:18: "Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar HERRENS HÄRLIGHET som i en spegel, vi FÖRVANDLAS till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden"… Den Helige Ande verkar för att göra oss mer lika Jesus i hans Härlighet. Ju mer Guds Ande får uppenbara Guds Härlighet för oss, ju mer förvandlas vi… 2 Tess 2:13-14: "Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, GENOM ATT ANDEN HELGAR ER och ni tror sanningen. Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi HÄRLIGHET"…

Den troende, andligt pånyttfödde är i en helgelseprocess. Den Helige Ande helgar oss och vi tror sanningen. Det är genom helgelse och tro som vi får del av Jesu Härlighet. Denna Helgelseprocess förvandlar oss stegvis. Vi förvandlas från en nivå av härlighet till en högre nivå av härlighet, som Ordet förklarar. Det finns ingenting underbarare än Guds Härlighet, det är den starkaste, intensivaste och högsta uppenbarelsen av Gud, det som Mose upplevde vid brinnande busken, det som tre lärjungar fick se då Jesus förhärligades på Förklaringsberget: "Och han förvandlades inför dem: Hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset"(Matt.17:2)… Paulus skriver i Fil.2:12: "Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning"…Meningar som dessa finns överallt i Nya Testamentet, vilket ju för Hypergracarna är lagiskhet, men som egentligen innebär den troendes helgelseprocess. En helgelse som sker genom att vi förvandlas i daglig uppfyllelse av Helige Ande och mottagande av Guds Härlighet, även i omvändelse vid behov; syndabekännelse och försakelse, att avstå från värld och synd och "vara avskild" för Guds vilja och syften…

P.S! Jag vet att flera av mina fbvänner följer gillande Peter Ljunggrens undervisning, och de lär rentav blockera mig framöver. Må så ske, jag måste tala ut sanningen, ty det som jag anförtrotts, fått mig givet måste ges ut, för det är Guds vilja för allas vårt eviga väl. "Sanningen sätter fri"! Jesus Kristus till ära, för Guds rike och människors frälsning, amen.

Noterade en intressant detalj i Ljunggrens poddavsnitt; Han hade tydligen en kontrovers med tidningen Dagen, som publicerade en kritisk artikel om honom. Ljunggren kontaktade tidningen och påpekade bland annat att "Dagen får 25% av sina inkomster via statliga medel, och att en granskning av tidningen vore intressant", varefter den kritiska artikeln försvann från Dagens webbsajt. Vem använder hot för att tysta kritik? Undrar vad han ska använda mot mig och detta inlägg? Fast jag är nog alltför obetydlig i etablisemanget för att krossa, men man vet aldrig, förvånad har man blivit förr hur sanningen kan skapa tornados. Vilket som, jag måste tala ut sanning såsom mig förvaltats att tala ut, och jag önskar alla, inklusive Peter Ljunggren Guds välsignelse och Jesu frid, må: "vi alla nå fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus" (Ef. 4:13‭-‬15)…amen.

Länk till Peter Ljungrens facebooksida med nämnda poddavsnitt, du behöver scrolla ner till 24-25/2, inlägget där Peter och hans medarbetare Jakob samtalar: https://www.facebook.com/profile.php?id=100000867386540

Länk till mitt blogginlägg om "Falsk Nådesförkunnelse": https://peterkujala.wordpress.com/2018/07/15/vad-ar-hypergrace-falsk-nadesforkunnelse/

Slutligen, som en smakbit från forna väckelser, den kände väckelsepionjären R.A Torrey skriver om "presterande" bön för väckelse. Här återfinns namn som Charles Finney och Moody. Låt det smaka: https://ccel.org/ccel/torrey/pray/pray.i_1.xv.html

P.S! Vill bara förtydliga: PL:s Nådesförkunnelse via hans tidskrifter, artiklar och undervisning till kristna är identisk med den läran som utgick från Joseph Prince från Singapore i mitten av 2000-talet, särskilt via boken "Destined to Reign". Via Åge Åleskjaer fick "Hypergrace"(som läran kallades) ingång i Skandinavien. Gerdmar och Ekman gick emot läran massivt i tidskrifter mm, likaså Michael Brown från Pensacolaväckelsen i en mängd artiklar/böcker. Och så gjorde många andra kända förkunnare. Det är inte bara fråga om en starkare betoning på "Nåden", det är ett lärosystem bakom det hela där t ex de Nytestamentliga breven riktade till kristna judar och inte hednakristna skulle ha mindre relevans för oss, Evangelierna möter samma öde hos hypergrace då de utspelade sig före Församlingens födelse på Pingstdagen osv mm…Det finns ett antal Hypergrace-predikanter runtom i världen, deras lära och undervisning skiljer sig markant i Bibeltolkning från det "vanliga" inom det frikyrkliga "väckelsefolket"…Men, jag förstår att har man tagit ställning och gillar PL, tagit in mycket från honom så vill man inte ändra sig, han gör ju stort och fantastiskt i missionen/evangelisationen i Afrika och Asien. Önskar Guds välsignelse och Jesu frid 🙏🤗

0 notes