#utdrag | Explore Tumblr posts and blogs

nooneherebutaghost · 1 year ago

Text

Happy Birthday to my dearest inspiration and co-parent partner in crime, Chicken. In the past 5 months, you've written and shared stories and ideas of our beautiful boys together and brought a smile to my face. Today, I've done the same for you <3 Hope you enjoy~ Ami belongs to @hurryupmerlin.

The harvest for the year had done exceptionally well and everyone inside the encampment was pulling their weight. Even a certain trooper with no prior knowledge to how harvests worked. Crouched low to the field, he pulled at each crop with relative ease from the tilled soil and put them aside in a nearby basket. Over and over again, only to stop to wipe the sweat from his brow before he continued.

Ami - for a lack of a better word - was transfixed; he hadn’t moved an inch from his spot on the field and had been watching his lover avidly at work. So much so to the point he hadn't realised he had been doing so for a time until a canteen had been dangled in front of his face and blocking his view.

He blinked rapidly and took the water canteen, eyes glancing up to an older looking twi'lek woman whom he recognised instantly as Oola. She smiled warmly while he sipped at the water. "Had an inkling you were in need of hydrating. Your mouth hasn’t closed since ol' scarface started working."

Ami choked on the water, coughing and spluttering up a storm all the while Oola chortled, taking the canteen back without worrying that he was about to die. "I wasn't-" He started, his face heating up at her words, only to be silenced by the disbelieving look she gave him. It made his cheeks burn hotter. He turned away and hurriedly went back to working his section of the field to the sound of laughter.

From how long he had been held at Viltriss Utdrag, he had heard tales of Oola's keen eye, that she noticed small details that others would overlook: a small limp that a slaver had that wasn't there before, for instance, that would give the slaves a small upperhand for as long as the limp remained. She was a tenacious woman, it was difficult not to admit, but it did make him wonder just how observant she was. He pocketed that ever growing curiosity away for another day and set back to work.

Time flew by without incident. As the sun settled in the center of the sky, the work was half done. Ami was exhausted; sweat rolled down his temple before it was quickly wiped away with the back of his hand and he couldn't help but give a pleased smile. It was too early to say for sure, but the year's harvest looked bountiful and uncontaminated from pests - a relief for them all. Looking across the field, Ami's gaze landed on Mal and couldn't help the feeling of glee at seeing the medic just as pleased with the bounty. He couldn't help his smile widening, nor the flush of colour rushing to his cheeks again while he watched him lift a crate full of freshly plucked vegetables with ease.

The gentle, teasing laughter of Oola crowed in his ear and Ami could only scoff at her, unconsciously wiping at his lips and chin; both were free of saliva. "Kinda beginning to think you're half-hawk with how much you see." He canted his head to the side with a smug look, trying his best to emulate Fi.

The twi'lek's shoulders shook gently as she quietly chuckled. "Little stars, I wish! Might've been able to see the bits of leftovers in between Baar's teeth before I kissed him last night." Oola gagged at the memory and -fake or not- Ami couldn't help but do the same, his body shuddering at the imagery. The two looked at each other and within seconds had fallen into hysterics.

"Finished here?"

As the laughter slowly died down, both Oola and Ami smiled at their new companion - Mal - who looked at the two in bewilderment. There was a quirk of an eyebrow that Ami had come to know of an interest of the conversation that hadn't included him, one that had amused them greatly, that he dared not ask about. He had also taken note of the large basket full of the day's harvest in the medic's arms. Despite looking quite heavy for a singular person, Mal had no issue at all.

"Mhm. I don't think I'll be able to lift my arms for the rest of the day." Ami playfully shook his arms for effect. Oola mimicked his movement, a wide grin on her face that in turn received an eye roll. "Might need your help to carry-- wait, Mal. You don't-"

Without hesitation, the basket was lifted and rested atop the trooper's shoulder and in turn received an appreciative whistle from the Twi'lek. Ami, on the other hand, looked mortified. It was easy to forget at times the strength of which Mal had in him when it came to heavier objects, such as a crate full of weapons or medical supplies - or in this case two baskets full of heavy fruits and vegetables - from one end of the encampment to the other. The man was, after all, still a trained trooper with incredible strength.

"L-let me take one."

"I can manage. Go rest, Ami."

"I insist!"

"Ami."

Both the clones left their third companion behind in hysterics once more; Ami pleading to help while Mal denied him as they made their way to where a majority of the baskets were gathered. The banter between the two continued as the baskets were settled on the ground and only ended as Mal, with another roll of his eyes, promptly kissed Ami. It startled him but quickly leaned into it as his fingers clung to the sweat dampened shirt that Mal wore. The kiss ended as quickly as it first started, with Mal pulling away just enough that his lips brushed teasingly against his lover's. "Told you."

Ami whined, his voice barely a whisper. "I didn't want you to strain yourself..."

"I've dragged heavier things than these."

"Still..."

The rough material of gloved hands cradled Ami's cheeks in a way to comfort the clone, thumbs rubbing small circles into his skin as he sighed, leaning somewhat into the touch. It helped.

"I promise," Mal punctuated his sentence by pressing another kiss to Ami's lips, "I'll take you up on any future offer for help." Ami looked almost doubtful at his words. From how long he had known him, he hadn't once asked for help. Not even for small things.

"You know I'll hold you to that promise, right?"

Mal said nothing further and simply smiled."You should go to the 'fresher. You kinda stink."

Ami squawked with indignation, prying himself from his lover's gentle hold. "You're no fragrant flower either! I've dealt with Nerf that smelt sweeter than you on a hot day!"

Silence followed as Mal simply stared at him and for the briefest of moments, Ami had worried he had gone too far. That worry was quickly quashed as Mal snorted out a laugh, allowing him to relax and laugh with him.

He had avoided answering. He had noticed as the topic changed, but he would not bring it up. Not today at the very least. He was tired, his limbs were beginning to ache and he was set on having that shower after a long day of collecting harvest.

#mal/ami #other's ocs #ghost writes //#took your prompt and ran with it~

7 notes · View notes

mereelskirata · 8 months ago

Text

Here's some info of your sad boy @hurryupmerlin

Mal was a medic for the 41st Elite Corps until he went MIA/AWOL during a campaign on a wintery forest planet.

He's 11 years standard, 22 physically.

His designation is CT-6523.

Received his medical training under Eale Tu (Ay-a-Lay Too) on Kamino.

During his cadet years, he grew a taste for sweets, ESPECIALLY Tepasi Taffy that he and his best friend - and batch mate - CT-6520 stole from one of their trainers.

His first casuality was CT-6520 during their first deployment off Kamino. Their LAAT/i was shot down. Mal's arm ended up severally wounded (later amputated and given a prosthetic) in the crash and many of the squad injured and dead, 6520 being among the latter.

Became very distant from his brothers after that (considers it best to not make connections out of fear of losing them), even more so after another mission that left him with facials scars and more dead brothers.

Because of that mission, he has grown a dislike for feline-like critters such as Nexus and Tookas ☆

Is constantly seen as bitter, withdrawn and keeps most of his responses curt unless it's towards a higher up.

Will demand to get as much information as he can for a campaign/mission. More so for himself than anyone else so he has some idea of what he's getting into.

Gets very nervous/somewhat claustrophobic when flying in a LAAT/i or smaller ships.

Prefers to sleep with his back to a wall and facing the nearest exit. ☆

Is left handed

He was brought to Viltriss Utdrag (voluntarily/involunatarily, depending on who you ask) and told he was to help train a fellow clone and help other injured civillians in an encampment. He had expected someone of similiar stature and build as he was, however, Ami is an outlier and Mal, then and there upon meeting him realised that he may be more out of his depth than he thought.

The time between his deployment and receiving the scars was a 1 year and half, with a further month where he meets Ami on Viltriss Utdrag. ☆

I'll throw more onto here when when my brain isn't goop!

#oc: mal

2 notes · View notes

hurryupmerlin · 2 years ago

Text

@connectionparadox asked and he shall receive. (I mean... after I do that little "nah you don't wanna know that, do you" dance (YES ASK ME ABOUT MY OCs))

A collection of all the info I have about Amiss so far – minus some details. Will edit eventually.

Amiss lives in a slaver's encampment, where he's the general drudge. He can move more or less freely around the camp, but is walking on eggshells constantly. Like all slaves, he wears a shock collar. That keeps him from fleeing.

Around 14 yo (which makes him older than even Ordo), looks about 18 yo

Doesn't age quite normally, but a lot slower than regs

Kaminoan runaway

Lean, gaunt body (very malnourished at the start)

Is a good cook, knows how to keep house

Only got rudimental training, has a shit aim. (Not half bad with a knife, tho)

Distinctive feature: a shy smile that will melt your heart

Knows how to give head, but doesn’t know how to hug without crying

Talent for naturopathy, ships and languages

Wants to become a medic

Gets instantly adopted by Fi

Speaks Basic and Mehiwan (the language of the planet he grew up on) and understands Twi'leki. Later on Fi teaches him some Mando'a.

>> Where?

Fled Tipoca City (Kamino)

Grew up on Mehiwa

The small planet with the slave camp is called Viltriss Utdrag

From age 0-4: Kamino, 4-10: Mehiwa, 10-14 Viltriss Utdrag

Pat’ekk

>> Owned by

>> How Fi describes him:

Fi wonders how he manages to look so small and fragile despite his heritage. He’s undeniably an outlier, although Fi feels the same deep connection to him that he has to every one of his brothers. Amiss features all the characteristics of a clone: The unmistakable face – with the worried doe eyes that constantly remind him of Ordo. The dark hair, tanned skin and exactly the right height. But all his brothers are shaped by training and the battlefield. They have bodies that are used to wearing 40 kilos of armor plus equipment and still move quickly and silently. In contrast, Ami looks like a teenager still, underdeveloped and deliberately kept small. Hunger paints hollow cheeks on his emaciated face, and with his narrow shoulders and an even slimmer waistline, Fi imagines he’d be collapsing under the weight of even the lightest cadet armor.

>> Body marks:

A tally of cuts on his back as an unfriendly reminder for every time he had to be punished because he 'fucked up'

Branding with the slaver's logo on his nape

>> Why Mal?

While Mal acts like a jerk to virtually everyone, Ami gets to know him as patient, gentle, clever and pragmatic. That draws him in.

Fi would rather see him have a crush on a trashcan than on Mal. Ordo just goes *stiff polite smile*

EDIT 01.10.2023 - INFO DUMP

- At the beginning, he says "sorry" a lot. Like, annoyingly often. It gradually gets better once he's around people who make him feel like he's not a total failure and he can stop walking on eggshells all the time.

- He starts looking healthy rather quickly when he regularily gets decent meals. But he never quite mends enough to look like the troopers who had ideal grow up conditions. (author's note: a twink is a twink)

- After he left Kamino, he was raised in a village on Mehiwa, under poor living conditions but with friendly people. The village got in the crossfire of the war and was destroyed. And then the slavers came and took what was left.

- He has problems verbally communicating his emotional and physical needs. So he sticks to actions. (which actually can be overwhelming at times for someone who isn't used to it). He's so touch starved it hurts. So, sometimes, being close to people overwhelms him, too. It's all so difficult...

- It's super rare for him to raise his voice. He usually speaks very softly.

- He wears various layers of brown linen that do a good job in hiding his form.

- I mean, that's kind of a sub-sub-plot and also semi-spoiler-y. But true to the Mandalorian wedding vow, Fi takes it very serious to "raise warriors". Which is why it's so important to him that Ami gets combat and weapons training and learns about the Mandalorian culture. Much later, Ami receives his first pieces of looted armor (which will also introduce some color back into his wardrobe) and will eventually look and act like a half-decent Mando. But as for now, that's still a long, looong way off.

#okay he has a fact sheet now #jfc that's a first one #the clones keep being first ones for me huh #Amiss #OC #OCs #Chicken writes #my OCs

5 notes · View notes

xdbamixxx · 1 year ago

Text

#2000s emo #emo #emo girl #emo kid #Spotify

1 note · View note

konradolssonjournal · 2 months ago

Text

Söndag 28 april 2024

Jag har suttit här med först 20 sidor ur Roland Allens The Notebook - A history of thinking on paper, en bok jag först upptäckte på Daunt Books i London, men som sedan beställdes från Amazon. Tyckte först att prosan var irriterande och lite otydlig, men innehållet är guld. Det hela börjar med en case study i hur Moleskine föddes 1997 – långt senare än jag trodde – och sedan blev en av vår tids största kommersiella succéer, helt parallellt med den digitala utveckingen, no less. Tänkte först, jävlar vilken kommersiell inledning på boken, men sedan: denna författare kan sin målgrupp! Han verkar vara min ålder, berättar om en anekdot om Bruce Chatwins anteckningsböcker som inspirerade Moleskine, med ett underbart utdrag ur Chatwins faktiska anteckningsbok. I beskrivningen av Moleskine blir man sinnessjukt inspirerad, och vill genast sätta igång att anteckna igen, köpa fler anteckningsböcker, det finns något beroendeframkallande i det. Författaren försökte själv sälja in ett konkurrerande märke till Moleskine till Barnes & Nobles, men fick till svar: vi har redan försökt, vi tillverkar en liknande produkt med samma kvalitet, men Moleskine säljer ändå mer, vissa kunder kommer in varje vecka och köper en ny bok, kompulsivt, vi vet inte vad de använder dem till. Jag vet: de förvarar dem i skåp i hemmet! Kul att japanska Midori refereras till som en mer ”aquaried taste” hos kunder som vill ha något mer speciellt än Moleskin – mitt nuvarande favoritmärke.

Boken börjar sedan om från början, och berättar om den första anteckningsboksliknande artefakten, The Ulu Burun discovery, två waxtabletter som ihopsatta med en bindning i mitten, två ark som kunde skrivas på och sedan raderas, som en ålderdomlig etch a-sketch. Denna tablet kan numera beskådas på ett museum i Bodrum, Turkiet.

Jag ser verkligen fram emot att läsa den här boken.

Jag plockar upp Mastery, som har nära 50 sidor obearbetade sidor som jag lyssnat på i veckan, men inte gått igenom i boken och strukit under. Hittar ett skönt sätt att läsa på genom att placera en kudde i knät, ihopfälld iPad som ett slags arbetsyta, och boken stadigt uppfälld så det är lätt att göra understrykningar.

Churchill brukade jobba i sängen, man förstår varför, det är ett slags upplösande att den fysiska kroppen att ligga horisontellt.

Det var viktiga sidor där i början av kapitlet som handlar om den kreativa fasen. Jag har redan reflekterat över det, och det inspirerade en av veckans REELs.

Här är utdrag:

Masters inevitably possess another quality that complicates the work process: They are not easily satisfied by what they are doing. While able to feel excitement, they also feel doubt about the worthiness of their work. They have high internal standards.

At certain points in this process, lesser types would simply give up or settle for what they have-a mediocre and half-realized project. But Masters are stronger.

At a particular high point of tension, they let go for a moment. This could be as simple as stopping work and going to sleep; or it could mean deciding to take a break, or to temporarily work on something else. What almost inevitably happens in such moments is that the solution, the perfect idea for completing the work comes to them.

If we remained as excited as we were in the beginning of our project, maintaining that intuitive feel that sparked it all, we would never be able to take the necessary distance to look at our work objectively and improve upon it.

When we let go, we are not aware that below the surface of consciousness the ideas and the associations we had built up continue to bubble and incubate.

Think of yourself as your own Zen Master. Such Masters would often beat their pupils and deliberately lead them to points of maximum doubt and inner tension, knowing such moments often precede enlightenment.

Thomas Edison understood how much better he worked under pressure. He would deliberately talk to the press about an idea before it was ready.

Detta fäster så bra. Det relaterar till konceptet negative capacity, att kunna genomlida the messy middle, att stå ut med att ens idéer tappar i lyskraft, att momentum stallar, att tvivlen sjunker upp till ytan. Att se på denna fas som nödvändig, att se på tvivlen som bränsle till att förbättra grejen, det är en avgörande insikt. The only way out is through.

Kan inte släppa tankarna på Quantum Jesus, och känner att jag måste lära mig mer. Keiths teori tappar i omfång då han leder den mot Jesus ord, vilket är intressant, men knappast hjälper mig mer i min nyfikenhet. Idén om alltings medvetande är så stark att jag måste lära mig mer.

Hittar en artikel i Scientific American som handlar om panpsychism. Rubrik: Is consciousness part of the Fabric of the Universe? Den beskriver hur forskare kämpar med frågan om hur medvetandet aldrig riktigt kan förklaras med fysikens språk. Galileo kunde bevisa hur materia funkade genom matematikens lagar och språk.

Such things as colors, tastes and smells “are no more than mere names,” Galileo declared, for “they reside only in consciousness.” These qualities aren’t really out there in the world, he asserted, but exist only in the minds of creatures that perceive them. “Hence if the living creature were removed,” he wrote, “all these qualities would be wiped away and annihilated.”

Panpsychism proposes that consciousness is a fundamental aspect of reality, like mass or electrical charge. The idea goes back to antiquity—Plato took it seriously—and has had some prominent supporters over the years, including psychologist William James and philosopher and mathematician Bertrand Russell. Lately it is seeing renewed interest, especially following the 2019 publication of philosopher Philip Goff’s book Galileo’s Error, which argues forcefully for the idea.

Tänker mycket på AI när jag läser om detta. Artikeln föreslår att minsta beståndsdel av universum, minst elektron, har någon form av grundläggande medvetande. Jag har också hört teorier om att växter har medvetande i mycket större utsträckning än vi tidigare trott. Se experimenten där man jämfört växter som man vårdag ömt med kärleksfullt språk med växter man skällt på och kallat smädeord. Resultatet ska vara häpnadsväckande. Min poäng är denna: om intelligens och medvetande finns i allt, då är artificiell intelligens en ickefråga. Självklart finns artificiellt medvetande, eftersom allt är medvetande. Det handlar bara om vilken komplexitet vi tillför intelligensen, för att den ska kunna bete sig liknande vår mänskliga intelligens. Detta lyfter också frågan hur mycket av vår mänskliga intelligens som sitter i vår fysiska kropp. Små ledtrådar finns överallt. Robert Greene pratar om det vedertagna i att det finns en stark koppling mellan handens och hjärnans arbete. Att anteckningar i en anteckningsbok skapar starkare synapser än att anteckna digitalt. Jag själv nämner treenigheten sinne, kropp, natur i gårdagens REEL. Tre avgörande beståndsdelar för välmående. Tre delar som egentligen är samma .

Fortsätter med artikeln i Scientific American.

Since Galileo’s time the physical sciences have leaped forward, explaining the workings of the tiniest quarks to the largest galaxy clusters. But explaining things that reside “only in consciousness”—the red of a sunset, say, or the bitter taste of a lemon—has proven far more difficult. Neuroscientists have identified a number of neural correlates of consciousness—brain states associated with specific mental states—but have not explained how matter forms minds in the first place. As philosopher Colin McGinn put it in a 1989 paper, “Somehow, we feel, the water of the physical brain is turned into the wine of consciousness.” Philosopher David Chalmers famously dubbed this quandary the “hard problem” of consciousness.

But panpsychism attracts many critics as well. Some point out that it doesn’t explain how small bits of consciousness come together to form more substantive conscious entities. Detractors say that this puzzle, known as the “combination problem,” amounts to panpsychism’s own version of the hard problem. The combination problem “is the serious challenge for the panpsychist position,” Goff admits. “And it’s where most of our energies are going.”

Paul Draper, a philosopher at Purdue University, talked about a subtly different idea known as “psychological ether theory”—essentially that brains don’t produce consciousness but rather make use of consciousness. In this view, consciousness was already there before brains existed, like an all-pervasive ether. If the idea is correct, he writes, “then (in all likelihood) God exists.”

Känner starkt behov av en mörkblå sweatshirt, helst amerikansk navy eller university-motiv. Googlar. Broadway & Sons har, men ovillig att betala 600 kr för vintage. Det får bli en jakt.

Kidsen ute och leker, spelar strandtennis på gräsmattan, försvinner iväg på cyklarna. Att ha dem här, tillsammans, roaming ön utomhus, det är en bliss.

Öppnar Maria Popovas nyhetsbrev, hon vittnar om en läsning av en geolog vid namn Richard J. Nevle och hans buddistiske poet till vän Steven Nightingale. De skrev gemensamt en bok vid namn The Paradiset Notebooks, om en vandring genom Sierra Nevada-öknen.

Nevle skriver:

Many claim to have found God in the mountains. I don’t know what God is, but I admit to having sought her there too.

Whatever my search, I have found that the pursuit of scientific inquiry — its own, necessarily limited kind of truth-seeking — can be as much an act of devotion as it is scholarly meditation.

For to pay attention to the world, to seek its stories, to run your fingers along some crack of rock or furrow of tree bark, to admire a raptor in flight, to look, closely, at the construction of a previously unencountered wildflower — to wonder and to seek answers to how these things might have come to be in the world — are themselves acts of devotion, ways of knowing, ways of longing for communion.

Många har hittat Gud i öknen, många hittar Gud i naturen.

Lyssnar på Philip Goff, lär mig med om panpsychism. I princip är det en tredje disciplin, mitt emellan materialistiska tänket, att allt är sprunget ur fysikens lagar och att vårt medvetande kommer ur hjärnans komplexitet… samt det dualistiska tänket, att medvetande existerar parallellt på något sätt, helt bredvid det fysiska. Panpsychism – allt är medvetande – vittnar om att all materia har ett inbyggt medvetande, det är ett slags substrata genom hela universum. Jag gillar tänket.

Problemet, vilket Goff lägger ut, är att vetenskapen aldrig kommer bevisa detta, för det finns inget sätt att kvantifiera och verifiera våra medvetna individuella upplevelser. Medvetandet, enligt de mest die harda fysiker, finns alltså inte i vetenskaplig mening, för vi kan inte bevisa att det finns. Ingen kan bevisa min upplever av världen, och ingen kan bevisa din. Finner detta djupt fascinerade. Redan beställt hans bok från Amazon.

Minne: S vid köksbordet på fredagkvällen, då vi pratade om anteckningsböcker, och hon peppade mig att börja rita i mina böcker, hon hade någon fantastiskt inspirerad utläggning om att jag borde satsa och tro på mig själv, och att man kan nå dit man når om man bara ger sig tiden. Det var en mycket vacker utläggning, förmodligen inspirerad av hennes Åke Skiöld-böcker. Jag sa att jag gärna skulle vilka rita miljöer, arkitektur. Jag kanske borde testa. Hon får tipsa mig om bra pennor, hon hade en fantastik blyerts jag skulle vilja ha.

0 notes

ntnustrategiskdesign · 4 months ago

Text

IDEARBEID:

How to force a connection. Utdrag fra boka Graphic Design Thinking.

0 notes

evigtlivihimlen · 5 months ago

Text

Predikan - Romarbrevet!

ROMARBREVET!🔥Predikade evangeliet via Romarbrevet i Storsjökyrkan Östersund. Här ett kortare utdrag på 21 minuter. Det som inte kom med i sista kvarten på youtubevideon här var “att varje dag låta sig bli uppfylld av Helige Ande, Gudsgemenskapen genom att “törsta, längta” efter Jesus och i tro ta emot. Men här då plöjer vi djupt i Ordet för att flyga högt i Anden, en “landningsbana” via Gudsordet för Helige Ande så vi därmed kan likt örnen fritt leva och fungera, “flyga” över alla hinder…Bli och förbli välsignad, en “lagom” lång predikan för dig som önskar sålunda:

https://youtu.be/ODHqIwiI2eY?si=vdn5wId3c1FIIVgP

🤗:☝️P.S! Här har ni också denna predikan "evangeliet utifrån Romarbrevet" i text ifall ni önskar läsa, ett predikoutkast, var välsignad: https://peterkujala.wordpress.com/2017/08/09/romarbrevet-evangeliet-forklarat-har-har-du-det-komplett/

0 notes

livtroll · 6 months ago

Text

Første episode av Katrinas Urtepodd er ute nå!

Velkommen til den første episoden av Katrinas Urtepodd! Jeg innleder med å snakke litt om ting som skjer i kommende uke, det er nemlig Alternativmesse i Klæbu den 12e og 13e Oktober. Jeg leser også et lite utdrag fra min bok, Den Opprinnelige Medisinen. Jeg håper at flest mulig vil komme på messe i neste uke og at jeg får tak i noen spennende folk å intervjue!

0 notes

libraryoferana · 8 months ago

Text

Kjøkkendjever Og andre Mørke Historier - Utdrag (Norwegian translation)

(c) A. L. Butcher (Norsk oversettelse – Kitchen Imps and Other Dark Tales) Det var mørkt inne på kjøkkenet. Kun en blek stripe måneskinn kom gjennom det store glassvinduet, som i dagslys skuet over en temmelig platt bakgård og en intetsigende hage i en like intetsigende gate. Dette var ikke et spesielt romslig kjøkken, for boligen var nemlig usedvanlig trang for et menneske, og nå var han jo…

#Fantasy #Fantasyhistorie

0 notes

idagnyheter · 8 months ago

Text

Insändare: ”Människor vill ha en kraftigare klimatpolitik”

En kväll i september var vi över hundra personer som lyssnade på Maria Wollrath Söderberg, docent i retorik, på Värmlands museum. Maria var inbjuden av flera föreningar för att via Zoom prata om vad som kan få människor att förändras utifrån klimatförändringar. Några utdrag från föreläsningen: Vi i publiken var nog överens om att klimatkrisen är verklig och att vi accepterar den kollektiva…

0 notes

goransoderin · 10 months ago

Text

Göran Söderin guidar 5 sätt att använda sociala medier för att marknadsföra ditt skrivande

I dagens digitala tidsålder är sociala medier ett kraftfullt verktyg för skribenter, inklusive de som inspirerats av experter som Göran Söderin, som vill bygga sin publik och marknadsföra sitt arbete.

Här är fem effektiva strategier för att utnyttja sociala medier för din författarkarriär:

1. Skapa engagerande innehåll

För att fånga din publiks uppmärksamhet, fokusera på att skapa innehåll som resonerar med dem.

Dela utdrag av ditt arbete, insikter bakom kulisserna i din skrivprocess och engagerande bilder som bokomslag eller citat.

Använd plattformar som Instagram och Pinterest för att lägga upp estetiskt tilltalande bilder relaterade till ditt skrivande.

Dela engagerande uppdateringar och tankeväckande frågor på Twitter och Facebook som uppmuntrar till interaktion.

Genom att konsekvent tillhandahålla värdefullt och intressant innehåll kommer du att hålla din publik engagerad och intresserad av ditt arbete.

2. Utnyttja Hashtags och nyckelord

Hashtags och nyckelord är viktiga för att öka synligheten för dina inlägg.

Undersök och använd relevanta hashtags som passar din genre eller nisch för att nå en bredare publik.

Om du till exempel skriver romantiska romaner kan hashtags som #RomanceAuthor eller #BookRecommendations koppla dig till läsare och andra skribenter som är intresserade av liknande innehåll.

Dessutom kan nyckelord i dina inläggsbeskrivningar bidra till att förbättra din synlighet i sökresultat, vilket gör det lättare för nya följare att upptäcka ditt arbete.

3. Engagera din målgrupp

Att bygga en stark onlinenärvaro innebär ett aktivt engagemang med din publik.

Svara på kommentarer, delta i diskussioner och visa uppskattning för dina följares stöd.

Att engagera sig med läsare bygger inte bara en känsla av gemenskap utan främjar också lojalitet och uppmuntrar muntlig marknadsföring.

Dessutom kan du överväga att vara värd för live Q&A-sessioner eller virtuella bokläsningar för att få kontakt med din publik i realtid.

Personliga interaktioner kan förbättra din relation med läsare och skapa buzz kring ditt skrivande.

4. Samarbeta med andra skribenter och influencers

Att samarbeta med andra skribenter, bloggare eller influencers i din genre kan utöka din räckvidd avsevärt.

Samarbeta i gemensamma projekt som gästblogginlägg, övertagande av sociala medier eller samarbetsvärdar för evenemang.

Sådana samarbeten exponerar ditt arbete för nya målgrupper och kan leda till ökade följare och engagemang.

Identifiera influencers eller författare med ett stort antal följare och en liknande målgrupp, och utforska möjligheter till ömsesidigt fördelaktiga partnerskap.

5. Använd annonser på sociala medier

Att investera i reklam i sociala medier kan förstärka dina marknadsföringsinsatser.

Plattformar som Facebook och Instagram erbjuder riktade annonseringsalternativ som låter dig nå specifika demografier, intressen och platser.

Skapa övertygande annonser som lyfter fram din senaste bok, kommande evenemang eller specialerbjudanden.

Med välgjorda annonser kan du leda trafik till din webbplats, öka bokförsäljningen och utöka din publik.

Se till att spåra resultatet av dina annonser för att optimera din strategi och maximera avkastningen på din investering.

Att införliva dessa strategier i dina sociala medier kan förbättra din synlighet, engagera läsare och i slutändan främja ditt skrivande mer effektivt.

Genom att skapa värdefullt innehåll, utnyttja hashtags, engagera dig i din publik, samarbeta med andra och använda annonser kan du bygga en stark onlinenärvaro och avancera din författarkarriär.

#Göran Söderin

0 notes

zitazzdahlstrom · 11 months ago

Text

Livets Parodi Podcast öppnar officiellt den 19 Aug. Detta är ett utdrag från ett av avsnitten... "När skall man vända och gå sin väg?"

#livetsparodi #livet #podcast #musik #zitazoo

0 notes

konradolssonjournal · 2 months ago

Text

Fredag 26 April 2024

Ser ett klipp på instagram med en 81-årig man som postar om hur ledsamt det är att vara gammal, alla ens vänner är döda, man väntar på att få dricka en Coca Cola.

Plötslgit får jag en oerhört stark vision av att jag själv ligger på dödsbädden och det enda jag kan tänka på är att jag måste få träffa mina bröder, kan bara mina bröder komma och möta mig en sista gång…. Dagdrömmen ger en stark eftersmak.

Suttit här ett par timmar och jobbat på ett deck om huset på Herserudsvägen, samlat ihop alla bilder på huset i dag, historik, planritningar, skisser och idéer för varje rum, samt mängder med moodboardbilder, från Instagram, Pinterest, fotade från böcker och tidningar, samt en hel del från Logevalls hus i Laurel Canyon. Otroligt givande och kreativt att sitta med det, det blir ett perfekt sätt att jobba ut inredningen, och kommunicera vidare till arkitekt och byggare. Det är inspirerande att blanda mood och konkreta skisser, utdrag ur Ikea-verktyget, bilder på köket från Helsingø…

Vi tog oss ut. Kompletteringshandlade lite på Hemköp och Lidl. Lassade i allt i P38n… så härligt att den rymmer så mycket, man bara lassar in allt man har med sig. Skulle verkligen behöva tvätta bilen…

K kom, han är så härlig att ha runtikring sig, en svamp, lyssnar på allt man säger. Under middagen pratade jag om Mastery, och han delade lite från Richer, Better Wiser som han lånat från mig.

Det regnade något fasligt när vi körde mot båten, blev lite sena, sladdade in fem minuter innan. Känns inte helt tryggt att köra över 100 kvm/h med P38n.

0 notes

ufamsetobije · 1 year ago

Video

youtube

S. Dijana Lončarek – Kako da Te ne volim – Progledaj srcem, 2017. Enligt biologiska sanningar skulle Maria ha fått näring av Jesu celler i sitt blodomlopp under hela sitt liv. Vi kan säga att Maria var den första person som någonsin tog emot eukaristin på det mest extraordinära sätt, samma eukaristi som ger näring och helar oss. Utdrag ur en artikel av Nargis Kizalbash: – Under graviditeten vandrar en del av babycellerna in i mammans blodomlopp och återvänder sedan till barnet. Det kallas "mamma-foster-mikrochimerism". Under 41 veckor blandas och cirkulerar cellerna fram och tillbaka, och efter att barnet har fötts finns många av dessa celler kvar i moderns kropp och lämnar ett permanent avtryck i vävnader, ben, hjärna och hud hos barnet, och de stannar ofta kvar där i årtionden. Alla andra barn som en mamma får kommer att lämna ett liknande avtryck på sin kropp. Även om en graviditet inte tar slut, eller om du gör abort, migrerar dessa celler fortfarande in i blodomloppet. Forskning har visat att om en mammas hjärta skadas kommer fosterceller att rusa till skadestället och omvandlas till olika typer av celler som är specialiserade på att reparera hjärtat. Barnet hjälper mamman att reparera, medan mamman bygger barnet. Detta är ofta anledningen till att vissa sjukdomar försvinner under graviditeten. Det är fantastiskt hur mammans kropp skyddar barnet till varje pris, och barnet skyddar och återuppbygger mamman i gengäld, så att de säkert kan utvecklas och överleva. Låt oss tänka på graviditetssuget för ett ögonblick. Vad behövde mamman, som barnet fick henne att önska? Studierna visade också att det fanns fosterceller i moderns hjärna 18 år efter födseln. Sancta María, Mater Dei, ora pro nobis peccatoribus Nunc et in mortis nostrae. Amen.Citeramilesfortunae@milesfortunae01·20hSvar på @Burgess7281975Hennes hjärta höll honom uppe i moderlivet under de första tre veckorna. Hur kan någon säga att hon inte är den som är mest intimt förknippad med honom? Kvinnor behåller till och med celler från sina barn, så hon hade en bit av hans kropp kvar i sig även efter att hon fött vår Frälsare.Visa mer

#youtube

0 notes

litteraturvetare · 1 year ago

Text

The Syriac Fathers on Prayer and the Spiritual Life av Sebastian P. Brock

"According to a pattern familiar from many standard handbooks, Christian tradition is to be divided historically into the Latin West and the Greek East; tertium non datur. Such a dichotomy is both unfortunate and inadequate, for it completely overlooks the existence of the oriental Christian Churches which constitute an important third stream of Christian tradition, quite distinct from the other two familiar streams. Among the oriental Christian Churches those within the Syriac liturgical tradition may be said to hold pride of place, since they are representatives of, and to some degree direct heirs to, the Semitic world out of which Christianity sprang. It is a matter of pride for them still today that they employ as their liturgical language Syriac, a dialect of Aramaic, the very language of Jesus. The form of the Lord’s Prayer used in the Syriac Churches today is indeed not all that much different from the words that Jesus himself must have uttered in first-century Galilaean Aramaic: Syriac (the local Aramaic dialect of Edessa, the traditional birthplace of Syriac Christianity) and Galilaean Aramaic would certainly have been mutually comprehensible."

Sebastian P. Brock är en av västvärldens mest framstående forskare inom det klassiska syriska språket och dess litteratur, och i detta verk ger han än en gång en betydelsefull inblick i några av den syriska traditionens mest centrala kyrkofäder. Brock har lyft fram ett flertal texter från den syriska litteraturens guldålder, och här återfinns kortare utdrag från verk av bland annat Afrem Syriern, Evagrius, Johannes av Apamea, Filoxenos, Babai, Abraham av Nathpar, Sahdona, Isak av Nineve och Dadisho. Tyvärr har många av dessa författares fullständiga verk gått förlorade genom historien, och det kan vara svårt att riktigt fastställa om samtliga texter verkligen tillhör personerna i fråga (exempelvis har Afrem Syrien tillskrivits hymner som senare konstaterats att inte vara hans; man har alltså tillskrivit hans namn på dessa av någon anledning). Verket ger en grundlig introduktion till de syriska kyrkofädernas tankar och lärdomar, samt deras praxis kring bön och andlighet. Genom urvalet av texter lyfter Brock fram olika läror och idéer kring böneritualer, kontemplation, meditation och vägledning för det andliga livet. Han bidrar helt enkelt till en djupare förståelse och kunskap om den syriska traditionen. Ett perfekt verk att börja med för den som är intresserad av just den syrisk-ortodoxa kyrkans texter!

#syriac #aramaic #syriansklitteratur #suryoyo #suryoye #sebastianpbrock #litteratur #literature #läsning #books #religion

1 note · View note