tilltilten

[tilltilten]

Vill inte gilla, men gör det ändå.

SEVERANCE 2.06 – Attila

[tilltilten]

Där hade jag gjärna varit under ett parasoll. Istället är jag här i kylan. Och gömmer mig.

[tilltilten]

Drömmer mig bort.

[tilltilten]

Skriver på nätet men...

Att fylla tomheten med ord och saker

Jag skriver för att hålla tankarna upptagna. Jag skriver för att ignorera saknaden, för att inte drunkna i allt som känns för mycket. Ibland hjälper det, ibland gör det ingenting alls. Men jag fortsätter ändå. För att jag måste. För att orden är det enda som får mig att känna att jag fortfarande har något slags kontroll. Och kanske är det därför jag fastnat vid gamla sajter, gamla projekt, gamla idéer – för att jag försöker ge liv åt något som en gång var viktigt. För att jag behöver något att fokusera på när tankarna börjar dra iväg åt fel håll.

Så jag klickar mig runt, ser vad som finns, vad som kan fylla tomheten. Ett parasoll, till exempel. Tänk om man kunde sätta upp ett och bara sitta där under, skyddad från både sol och regn, från allt som känns för mycket. Skapa en liten fristad där inget kan nå en. Jag hittade en sida med billiga parasoll online, och en del av mig ville nästan beställa ett, bara för att ha ett ställe att gömma mig under.

Eller kanske något mindre symboliskt, något som ändå betyder något. En ring, till exempel. Inte för att jag har någon att ge den till, inte för att någon skulle ge en till mig, men för att det ibland känns fint att ha något som glimmar, något som påminner om att vissa saker kan vara vackra trots allt. Kanske borde jag bara bläddra igenom billiga ringar online och hitta en som känns rätt. En som kan sitta där på fingret och påminna mig om… jag vet inte vad.

Och sen finns ju grillarna. Det där med att sitta ute en sommarkväll, känna doften av något som lagas över öppen eld, lyssna på röster som skrattar i bakgrunden. Det är en känsla jag saknar, även om jag inte ens vet när jag senast hade den. Kanske borde jag bara titta på billiga grillar online och låtsas att jag planerar något, låtsas att jag har någon att bjuda in.

Eller kanske är det något ännu större jag saknar – känslan av att bygga något, att skapa något på riktigt. Ett växthus, till exempel. En plats där saker kan få växa, där man kan se resultat av något levande, något som förändras och blir större med tiden. Det är vackert att tänka på, även om jag inte är säker på om det är något för mig. Men jag scrollade igenom billiga växthus online och kunde inte låta bli att drömma lite.

Fast ibland handlar det inte om att bygga nytt, utan om att fixa det som redan finns. Göra om, göra rätt. Försöka skapa en plats där man faktiskt trivs, även om det känns omöjligt vissa dagar. Jag vet inte ens varför jag började kolla på billiga badrumsmöbler online, men något med tanken på att förändra, förbättra, göra något nytt fick mig att stanna kvar. Kanske är det just det jag försöker göra hela tiden – förändra saker så att de känns lite mindre tomma.

Och till sist – fönster. Kanske är det det jag behöver mest av allt. Något som öppnar upp, som släpper in ljuset, som gör världen lite större. Jag tänkte på det medan jag kollade på billiga fönster online och undrade om det kanske finns en symbolik i det. Att jag alltid letar efter en väg ut, en öppning, en förändring. Att jag alltid hoppas att nästa sak, nästa projekt, nästa tanke ska vara det som får allt att kännas annorlunda.

Men tills vidare fortsätter jag bara att skriva. Och hoppas att det räcker.

[tilltilten]

Gömmer mig online

Att skriva bort saknaden

Jag försöker ignorera saknaden. Försöker fylla den med ord, låta fingrarna dansa över tangentbordet som om det kunde sudda ut det som fattas. Som om bokstäverna kunde bli en mur mellan mig och allt jag egentligen känner.

Så jag skriver. Skriver om allt och ingenting, om världen och om små detaljer ingen annan tänker på. Om meningar som inte leder någonstans men ändå känns nödvändiga. För ibland är det lättare att låta tankarna rinna ut i text än att möta dem rakt av.

Och så har jag hittat tillbaka till en gammal sajt, en plats som en gång var viktig men sedan föll i glömska. Nu har den fått nytt liv, och jag låtsas att jag är där av en annan anledning än att undvika det jag egentligen tänker på. Jag kodar lite, ändrar färger, fixar rubriker och låtsas att det är bara det som betyder något just nu. Som om ett nytt lager design kan täcka över det som skaver. Sajten heter Billigt Online och jag har redan hunnit skriva en hel hög med texter. De ska bara bli rätt.

Men jag vet ju. Jag vet att saknaden finns där, precis under ytan, precis bakom varje ord jag skriver. Och ändå fortsätter jag. För det är så jag hanterar det – genom att skapa något, genom att ge liv åt något som varit tyst alldeles för länge. Kanske hoppas jag att om jag blåser liv i sajten, så kanske jag kan blåsa liv i något annat också. Något jag saknar, men inte vågar säga högt.

Men vissa saker kan man inte programmera bort. Vissa känslor lyder inte under någon logik, ingen kod kan styra dem, ingen uppdatering kan radera dem. Hur mycket jag än fyller rader med text, ändrar layouter och testar nya funktioner, finns saknaden kvar. Den smyger sig in i tomrummen mellan orden, i pauserna mellan klickandet på tangenterna. Den är där när jag stänger av skärmen och stirrar på reflektionen av mig själv i det mörka glaset.

Så jag fortsätter. Fortsätter att skriva, fortsätter att fixa, fortsätter att låtsas att det är kreativitet och inte flykt. Kanske är det både och. Kanske är det just sånt här som håller en över ytan när hjärtat vill sjunka. Att skapa, att göra något av allt som annars bara skulle bli en tyst, tung tyngd i bröstet. Att få en gammal plats att andas igen, när det känns som att vissa saker för alltid slutat göra just det.

Och vem vet? Kanske blir det något fint av det här, något mer än en distraktion. Kanske hittar jag något nytt i allt det gamla. Kanske leder orden mig någonstans jag inte förväntat mig. Eller så är det bara det – ett sätt att ignorera saknaden, ett sätt att hålla mig sysselsatt, ett sätt att inte känna efter för mycket. Och just nu får det vara tillräckligt.

[tilltilten]

Längtan som aldrig tar slut

Ibland känns det som att jag längtar efter allt på en gång. Efter människor, platser, känslor, stunder – saker jag haft, saker jag aldrig upplevt, saker jag förlorat, saker jag knappt kan sätta ord på. Det är som om hela jag är byggd av längtan, en aldrig sinande ström av saknad och förväntan.

Jag längtar efter människor jag inte sett på evigheter, röster jag brukade höra varje dag men som nu ekar långt borta. Efter skratt som en gång fyllde rummet, men som nu bara finns som minnen i mitt huvud. Jag längtar efter dem jag älskar, dem jag en gång älskat, och kanske mest av allt efter dem jag aldrig fick ha tillräckligt nära.

Jag längtar efter platser jag kallar hemma, även om jag knappt vet vad ”hemma” betyder längre. Efter städer där jag en gång promenerade utan att tänka på hur mycket jag skulle sakna dem. Efter små caféer där jag suttit med en bok och en kopp kaffe, efter stränder där sanden fastnade i skorna, efter gator där kvällsluften kändes som frihet.

Jag längtar efter känslor – den där bubblande förväntan innan något stort händer, tryggheten i en omfamning där allt känns självklart, den enkla glädjen i att bara vara där och då, utan att fundera på vad som kommer härnäst. Jag längtar efter att skratta tills magen gör ont, efter att vakna med en känsla av att allt ligger framför mig, efter att förlora mig i ett samtal som aldrig vill ta slut.

Jag längtar efter saker jag aldrig ens upplevt – möten som aldrig blev av, möjligheter jag aldrig tog, versioner av mig själv som jag aldrig blev. Tänk om jag gått den andra vägen, tagit det där jobbet, stannat kvar lite längre, vågat säga det jag egentligen kände? Jag längtar efter de liv jag aldrig levde och de människor jag aldrig mötte men som ändå, på något märkligt sätt, känns som en del av mig.

Det är nästan omöjligt att förstå hur man kan längta efter så mycket samtidigt. Som om hjärtat sträcker sig åt tusen håll på en gång. Som om varje andetag är ett steg närmare något, men jag vet inte vad. Kanske är det just det som gör oss mänskliga – att vi alltid längtar, alltid söker, alltid hoppas.

Och kanske, bara kanske, är det längtan i sig som gör livet så levande.

[tilltilten]

Gör en comeback på nätet – så återtar du din plats

Att göra en comeback på nätet kan kännas som en utmaning, men med rätt strategi kan du snabbt återta din plats och få uppmärksamhet igen. Börja med att uppdatera dina profiler på sociala medier och eventuella webbplatser för att visa att du är tillbaka. Skapa engagerande innehåll, interagera med din målgrupp och dra nytta av trender inom din nisch.

Om du tidigare haft en publik, påminn dem om din återkomst genom att dela en personlig berättelse eller något värdefullt som fångar deras intresse. Konsekvens är nyckeln – genom att vara aktiv och relevant kan du bygga upp din närvaro starkare än tidigare.

Jag tror jag får göta en liten come back ändå. bara en liten.

[tilltilten]

Det bidde inget mer än så. Tilt galore kan man säga. Kyss!

[tilltilten]

[tilltilten]

Jahapp. Det skall mycket tid till innan jag berättar vad uttrycket kommer ifrån. Här kan ni läsa om hur uttrycket tilt kom till världen. Och var.

[tilltilten]

Hennes min är ganska talande ändå.

[tilltilten]

Inte felstavat

Det är lätt att tro att det står något annat än Till tilten, fast det gör det alltså inte. Det är oavsiktligt och inte ens en ordlek att ta cred för. Vet man inte vad en tilt är får man ta till sina föräldrar, de vet kanske. Fråga.