#semesterbilder

[spekulativtskimmer]

"Det Dom Lämnade"

Tidsåldrar av förnekelse gjorde oss svaga och mottagliga. Gjorde oss vaksamma, menlösa. Fick oss att gripa i luften efter den rök, som stigit från horisonten sedan 1958. Jag såg människornas ansikten kläs i skugga, där dom passerade i motsatt riktning. Blinda, desorienterade. Jag fångade blickarna från dom, som offrats i ett högre syfte. Jag såg snurrande kompassnålar, tre avklippta fågelklor på rivningshusets fönsterbleck, och en tatuerad svastika i Moder Justitias panna. Det dom lämnade till eftervärlden, var ett decennium reducerat till en färgglad semesterbild i illusionistens fotoalbum. Du gav mig chansen att få smaka på det enkla livet. Gav mig möjligheten att se världen genom en annan människas ögon. Men varken vetenskap eller religion kan ändra det som hänt, när bilder av avenyer och lummig grönska fryser sig svaga, tvingar oss på fall. Sliter, drar oss med sig.

(2005)

[lodxolconxbsseub]

I didn’t post any vacation photos! I swam in this limestone quarry  :) There had just been a thunder storm so all the visitors had left, we met them in the forest when the storm was still going on (but the forecast said it would end soon so we took a chance). As you can see in this photo, the storm cleared up. The water was warm! And the rocks were sharp!

[vispen103]

😂😂 Dock har jag min i Oktober vilket kanske e passande till Halloween 🤪 #vacation #semesterbild https://www.instagram.com/p/B0TQ9QXC5i3/?igshid=18h8i4d5t4oss

[bengtoswin]

Hur dum får man va?

Hur dum får man va?

Ibland funderar jag starkt på vad folk använder när det tänker… Knappast kan det vara huvudet…

Såg en person berätta att de haft påhälsning i ett förråd. Personen berättade en del detaljer, och med hjälp av hitta.se så såg jag snart vilken adress personen hade. Personen berättade också att de var i flyttartagen. Säker i all välmening för att varna andra, men…

Det finns andra typer av personer…

[strids]

Olika semesterbilder!

[photofabulicious]

Helvete vad ont det gör! Det var så länge sedan jag hade en giktattack sist att jag glömt bort hur ont det gör... Kände mig nästan helt frisk igår när jag la mig. Vaknade idag med en inflammerad vänsterknä. Naturligtvis hade jag ingen diklofenak kvar heller, så det var bara att klä på sig och halta ut till närmsta apotek... Väntar jag med att diklofenak och inflammationen bryter ut i full skala, så innebär det kanske att jag blir sängliggande upp till tio dagar till, med en smärta som inte går att beskriva och feber runt 40 grader. Så det var liksom bara att bita i det sura äpplet och ta sig till apoteket, hur ont det än gjorde i morse. . Kommer fortsätta att lägga upp semesterbilder ett tag. Det är ingen trevlig syn som väntar er om jag lägger upp selfies i nuvarande tillstånd.😂 . 📈Bara sedan förra veckan har aktierna jag sålde av gått upp så mycket att jag ”förlorat” ca 80k på detta. Aktier jag hela tiden trott på och väntat på ska skjuta i höjden... Men eftersom alla mina aktieaffärer gått så fruktansvärt dåligt, sålde jag av dem med några laxar plus av ren feghet. Så jävla tiltande asså! Pengarna har jag återinvesterat i andra aktier och ni kan ju räkna ut hur det har gått där...😭 Varför är jag förföljd av otur hela tiden asså? Var jag Hitler i mitt förra liv eller? . Försöker vända trenden med otur, men inget fungerar. The Secret my ass! Hahaha. Skämt åsido... I have lost my way och det vet jag. Gjorde det under åren när allt var som tuffast och har nu väldigt svårt att hitta tillbaka. Det beror på flera saker tror jag. Dels kan det vara rent fysiologiskt (kemiskt) i hjärnan, dels beror det på stor sorg, en annan anledning är att jag antagligen gick in i väggen och inte fick professionell hjälp. För mycket skit hände samtidigt och jag var med om flera stora livstragedier. Det är inget man återhämtar sig på bara sådär. Har som sagt väldiga problem att känna glädje överhuvudtaget, men vet inte om det beror på sorg eller om det är fysiologiskt, eller både och. Skulle behöva uppsöka läkare om detta kanske, men jag har verkligen noll förtroende för läkarvården i Sverige just nu. Skulle inte förvåna mig heller om jag lider av ADD också...🤷‍♂️ (på/i Roma, Italia / Rome, Italy) https://www.instagram.com/p/B76bBAElcCF/?igshid=4nhxyixiw3wd

[skidakning]

En enkel men vacker semesterbild från stranden. Då får man lite semesterläsning i fem av både sommar, sol och skidåkning. 

[rebetski]

Spöket av dig

Du tyckte jag var lik vemod från insidan ut. Min favoritfilm. Så fort jag blev lite deppig så sa du med mjuk röst och varm blick att du märkte att vemod hade knackat på dörren och är här nu. Jag blev vemod. Du sa att du såg när hon kom in. Spöket av dig kallar mig fortfarande vemod. Jag skickar en vemod GIF till mamma och det är första gången jag använder vemod som referens sen du försvann. Som på beställning rinner tårarna så hårt, på direkten, jag gråter inte, jag släpper bara ut en vild fors av lava som varit tilltäppt lite för länge. jag ser inget men det känns som två orangefärgade massiva brinnande bäckar som tränger ur mig med en aggressiv kraft.  I lägenheten som en gång var vår finns spöket av dig. Jag ser dig i dina grå mjukiskläder som visar din spänstiga tunna kropp. Du står där och kokar kaffe som alltid. Du har vita ankelstrumpor. Du hoppar jämfota upp på köksbänken bara sådär, när du ska hänga upp gardinerna på kvällen. Du hade troligtvis små stålfjädrar inopererade i skelettet, annars är det där omöjligt. Spöket av dig låser upp dörren, kommer in med kepsen, kappan och ryggsäcken. Spöket av dig berättar något kul som hänt på skolan och vi skakar på huvudet. Spöket av dig lyssnar när jag berättar om en tanke jag har. 

Spöket av dig frågar varför jag måste vara så hård och kantig, med den rösten du använde när du inte vågade använda din vanliga för du ville skydda dig och alla blir ju mindre sårbara i en roll. Spöket av dig ligger bredvid mig med ruffsigt hår och ser modern family. Spöket av dig sitter framför mig i IKEA-matsalen med pommes frites och skolmatbrickor. Spöket av dig övar en fantastisk och genomarbetad presentation på perfekt engelska framför mig. Spöket av mig är så stolt att hon spricker. Hon säger får du inte VG går jag dit personligen. Spöket av dig blir smickrad men är självtvivlande, vet inte om det duger. Spöket av dig är mycket ödmjukare än du är nu. Spöket av dig vill inte va nån men är det ändå. Spöket av dig pussar mig av lycka när bilderna till din portfolio jag fotat blev som du tänkt dig. Spöket av dig vill ha mig och skäms inte för det. Spöket av dig smsar och frågar om semesterbilder, ringer och pratar. Spöket av dig är rolig och konstig på fest. Spöket av mig låtsas tycka det är pinsamt men älskar det. Spöket av mig älskar oss tillsammans med andra för det kändes så tydligt att vi hör ihop. Spöket av dig håller min hand på min examen. Spöket av dig sitter med på planet som glider in över ett långsamt vaknande Manhattan. 

Spöket av dig är de stora extremerna av dig. Men de är också de små sakerna. Spöket av dig är förvirrande och tvetydigt. Är spöket sant? Är spöket bättre? Är spöket någon annan, är det modifierat? Spöket av dig kallar mig fortfarande vemod. Spöket av dig lägger huvudet på sned och säger att det är okej. Dina ögon var som att komma hem. Så snälla och tillåtande. Så mjuka. Så fyllda med naivitet och längtan och de utstrålade en värme till platser solen aldrig kunde nå. Platser i mig ingen annan kunde nå, de fick mig att öppna dom, att låsa upp. Att smälta. Smälta lås och nycklar. 

[noxcuz]

Cykeltema, tapas, badankor och min fru. Och en semesterbild från Fårö. #2018bestnine https://www.instagram.com/p/BsBfUwMlWJ2/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=k2211q29vsw6

[gerralk]

”Min bild-dagbok”

Måste skriva någon rad eller två, även när jag som nu inte har någon bild att bidra med.

Det får bli några minnen från den gångna sommaren, det blev en del fiske från Rosjön som ligger där vi bor i Skullaryd.

Vi har båten i garaget och är då smidig att ha med sig, bara att backa ner i sjön.

Skön semesterbild…

Ett rent nöje att bara sitta och njuta.

Att ta upp båten är lika smidigt det, hem…

[thedailyphotos]

Nu har det varit mycket semester och lite DIY här i mitt flöde. Så med ännu en semesterbild tänkte jag ändå fråga er vad vill ni att jag postar här? Vad gillar du? ✨ Instagram har varit en plats för mig att posta grejer från min vardag som jag tycker är fint. Allt från saker jag skapar, äter och upplever till selfies och modelljobb. Men så behöver det kanske inte vara. Många av er har hittat hit via Superskaparna och är kanske inte alls intresserade av min utsöka smoothiebowl till exempel. Så vad vill ni se här? Jag skulle bli så glad för lite hjälp från er 💖 . Bilden här ovan ja. Den är tagen en dag i somras när vi åkte på roadtrip längs Amalfikusten 🚗 Det är så sagolikt vackert där 🏡🏞🛵 Mer om det hittar du på dnilva.se 🔗 länk i profilen. (på/i Positano)

[ebbamathilda-blog1]

Sociala medier. Känns självklart att låta första blogginlägget handla om detta fenomen. Sociala medier har gjort vår adressbok global, gjort människor till världskändisar över en natt (eller ett par timmar), förenat familjer i olika världsdelar och ger varje individ makt nå ut med sitt budskap till vem som helst på jorden. För mig är dessa plattformar min källa till kontakt med vänner och familjemedlemmar jorden över - och att visa upp mitt digitala “jag”.  

Samtidigt kan man undra vad det är man egentligen ser på dessa medier. I mina flöden dyker mest smink-tutorials, träningsvideos och annonser på graviditets-test (antar att jag är inom spannet för den tänkta målgruppen). Mycket matbilder, semesterbilder eller andra “insta-moments” flödar också runt. Jag tänker på hur mycket press det måste vara för de tonåringar som växer upp nu, i denna ständigt uppkopplade värld. Som tonåring tyckte jag det var nog jobbigt att bli iaktagen och bedömt i skolkorridoren - nu följer de granskande ögonen med hem och räknar likes, ger kommentarer och dömmer vad som postas eller inte postas. Allt blir väldigt påtagligt, blottat och bestående. Etik inom sociala medier blir allt viktigare. Att dela med sig av en bild, ett inlägg eller video betyder också att man välkomnar andras åsikter, vilket gör att man behöver stå på sig. Alla kommer inte gilla det, och det är ok. 

Vissa menar att sociala medier inte räknas, att det är en fejk-värld. På ett sätt håller jag med, vi får ofta en snedvriden bild av människors idylliska liv, men på att annat sätt tror jag det är viktigt att vi tar den digitala världen på allvar. Att ha en digital version av sig själv, genom blogginlägg, facebook-profil, linkedin-posts, gör att andra får en viss intryck av dig. I likhet med den analoga världen är det helt upp till dig vilket intryck du vill skapa om dig. Att försköna och vara oäkta håller sällan i längden. Ärlighet och personlighet varar för evigt! 

[hitsnruns]

Io so nato Roma, Roma capoccia

Fröken K har fyllt 34. Igår. Galej och vips så kan jag checka av sex med en 34-åring också. Men det är för privat att ens nämna så keep on reading and focus on the now. Jag söker en massa jobb. Kommunikatörsjobb. Många hoppas jag på och tror verkligen jag skulle göra nytt på. Både personligen och för arbetsplatsen och målen där. När jag inte söker jobb och ligger (och SOVER!) så försöker jag spara pengar till min Romresa som förhoppningsvis blir av i slutet av maj, då Totti gör sin sista match. En sådandär "jag-vill-inte-att-boken/filmen/serien/pixin-ska-ta-slut-kind-of-game". Men också en möjlighet för mig och Herr Hildén att få upptäcka varandras Rom. Gå till den buttra herrn på Quattro stagioni och äta pasta al'arrabbiata och kanske kanske få till en cheesy semesterbild tillsammans med kyparn'. Försöker komma i form tills dess också. Vara plufsig kan jag vara utan framöver känner jag. Har varit det i några år nu och när självkänslan också är svullen av självmobbing är det väl dags att göra något åt det? Tagliatelle Grillade paprikor som man hackar Gullök som man hackar Vitlök som man pressar och steker tillsammans med den grillade hackade paprikan och hackade gullöken. Krossade tomater som man har i efter ett tag. Nötfärs som man tillsammans med ett ägg, gullök och persilja gör frikadeller av o lägger ner i tomatsåsen...

[rrebecka]

fortfarande inga semesterbilder uppe på bloggis. fortfarande deppigt att jag tappade mammas dvs min lånetelefon i toaletten vid jul = de allra bästa drunknade. 

har min gamla 5c som också dör konstans. försäkringen vill inte ge mig pengar för min gamla telefon har ingen “skada” så mamma och jag ska ge den en “skada” så att jag kan få ut det jag betalar försäkring för. idag dog telefonen precis när jag kom till skolan, kul 

[onewaycommunication]

bloggosfären/diabilder från semestern

Äh, nu går jag alltså vidare med mina semesterbilder här, så det så. Om ni tycker det är okänsligt så hänvisar jag till Fanny, jag håller med henne.

Så. Jag skrev ett ganska irriterat inlägg för några månader sedan där jag ifrågasatte olika bloggars tendens att lägga ut helt ovidkommande bilder på sig själva i tid och otid, eller kanske främst ifrågasatte jag dessa bloggars popularitet. This is not interesting! väste jag mellan tänderna mot skärmen och klickade frenetiskt på "nästa blogg". 

Men. Det är ju förjävvla gött att man lär sig nya saker hela tiden. 

För nu har jag varit aktiv bloggläsare i ca 3 månader (dvs sen jag fixade Google Chrome och den fantastiska blogfeed-extensionen). Och jag har lyckats leta fram riktigt riktigt många smarta, roliga och härliga bloggar som jag läser med välbehag mest varje dag. Och döm om min förvåning när jag plötsligt inser att jag tycker det är väldigt skönt att få ansikte på mina favvobloggar. Att jag faktiskt intresserar mig för vilka de är, vad de gör när de inte bloggar och (gudnådemig) vilka som är deras "dagens outfits". Så, det kanske är på sin plats att börja visa mitt ansikte på riktigt här? Vi får väl se om läsarantalet sjunker som fan av det. 

Så det var alltså det beslutet. Men problemet är att det typ inte finns några kort på mig. Det är ju jag som håller i kameran alltid. Vilket får mig att undra vem det är som tar alla dessa bloggbilder på folk? Jag tänker exempelvis på Kissie. Vem är det som tar alla foton på henne? Har hon en personlig fotograf som springer runt och knäpper bilder på allt hon gör? 

En sån måste jag alltså också skaffa, tänkte jag och satte kameran i händerna på min treåring. Ute på en brygga dessutom. Risken att något skulle kunna hända var ju obefintlig. "Ta ett kort på mig och pappa!" sa jag och lade armen om Nijas. "Smiiiiil!" sa min danska unge och tog ett kort. 

Aha! Han är alltså ett fotografiskt geni! Underbart. Min bloggframtid är gjord. 

"Gør noget fjollet, mamma og pappa!" sa barnet med kameran i högsta hugg. Och man vill ju inte komma i konflikt med sin privatfotograf (som dessutom har en tendens att kasta med saker och ting när han blir sur, det var ju det där med kamera ute på en brygga ju). Såatteee:

Sen var jag tvungen att spendera hela 3-dagars semestern på att försöka ta lika bra kort som Vilde uppenbarligen kan ta. Det här blev det bästa. Resten får ni inte se om det inte plötsligt uppstår en enorm efterfrågan på mina semesterbilder. Pffff. 

Så! Nu är jag klar. Imorgon blir kanske dagen då jag äntligen skriver inlägget om apornas sociala beteenden kontra människornas? Åh, spänningen är olidlig.